Sommar på Gotland

Jag vaknade tidigt av ljuset och värmen i den lilla stuga som jag och min fru hyrt under vår semester. Den låg en bit ifrån havet strax nedanför Tofta på Gotlands västkust och vi hade tänkt oss ett par sköna veckor i solen. Själv hade jag tänkt att bättra på både solbrännan, den numera lite mindre vältränade gamla fotbollskroppen och vårt gemensamma sexliv.



På avstånd hörde jag Sandas kyrkklockor och tänkte att nu hinner jag med en löprunda innan barnen vaknar och det blir dags för stranden. Min fru sov fortfarande så jag gav henne en lätt puss och sa att jag kommer tillbaka efter träningspasset.



Jag tog en av vägarna ner mot havet och tänkte att håller jag ett bra tempo ner till stranden så kan jag ta ett morgondopp och hålla ett lägre tempo på vägen hem.



Efter en kilometer så kommer jag sakta ikapp en annan morgontidig löpare, hon springer några hundra meter framför mig och håller ett bra tempo, så det dröjer ett tag innan jag kommer ikapp. När jag är alldeles nära och hon har vänt sig om några gånger för att se vem som förföljer henne , så inser jag att jag är på väg att springa ikapp en mörkhårig skönhet med en väldigt vacker kropp.



Jag kan inte undgå att lägga märke till hennes rumpa som ser fast och så där lagomt vältränad ut. En och annan syndig tanke drar igenom min kropp, men innan jag tänkt den klart vänder hon sig om och säger:

– Du håller ett bra tempo …

– Tack detsamma , mitt försök att inte låta ansträngd misslyckas, men jag kommer ikapp och saktar in lite och fortsätter med … ska du långt?

– Nej, jag brukar bara springa ner till havet och ta ett morgondopp. Själv?

– Jag hade samma tanke, men det är första passet för mig, så jag känner inte till någon bra löpväg till stranden.

– Häng på mig då, jag har en bra väg. Det är ungefär tre kilometer till.



Resten av vägen pratade vi om sånt som främlingar gör och vi hade uppenbarligen hyrt varsitt hus inte så långt ifrån varandra.



Under löpningen så kan jag inte undgå att snegla på hennes vackra ansikte och bröst.

Sista kilometern springer vi tyst och trots att det är tidigt så är det varmt och längs hennes kind rinner svetten ner längs nacken och hennes hy glänser i morgonsolen. En och annan syndig tanke far igenom kroppen…

– Nu ska vi bara över stora vägen och så är det hundra meter till havet.



Väl framme så svänger hon av vägen in över en äng och vi kommer fram till en glänta där havet öppnar sig och utsikten med Karlsöarna i horisonten gör platsen enormt vacker.



– Wow, säger jag, vilket ställe och börjar sedan pusta ut och ta av mig skorna.



– Japp, är det inte fantastiskt. Är det förresten okej att jag badar naken, kläderna skaver så när de är blöta och man ska springa tillbaka.



– Javisst , svarar jag lätt förvirrat och undrar hur jag själv ska göra. Jag är inte oblyg av mig, men kastar väl inte av mig kläderna hur som helst.

– Sisten i… säger hon och springer ut i vattnet och kastar sig i.



När hon böjde sig fram för att ta av sig sina träningstrosor fick jag se inte bara hennes välformade bak, utan gissade även att hon rakade sig men lämnade en del hår.



Nåja, tänkte jag, jag kan inte vara sämre och tog av mig shortsen och började gå ut i vattnet. När jag kommit en liten bit reser hon sig plötsligt upp och då slår det mig inte bara hur läcker hon är utan även hur långgrunt det är runt Gotland.



– Lisa förresten, jag glömde att presentera mig.

– Ja, förlåt. Peter…

– Ska vi gå ut på lite djupare vatten så man blir lite mer nedkyld. Jag tycker att det kan se ut att behövas eller är du bara välhängd, skrattar hon.



Jag är hyfsat välutrustad även i slakt tillstånd så även om jag hade tänkt en och annan lustfylld tanke under löpturen så blev jag nu mest paff och lite förlägen.



– Nog är du en riktigt snygg tjej, men jag hade nog inte riktigt börjat tänka den typen av tankar. Du har ju en ring runt fingret, precis som jag, försökte jag lite urskuldrande…



Då tog hon plötsligt ett steg fram mot mig, förde handen till mitt kön och sa att visserligen var det sant, men att det vore synd att inte ta till vara på morgonen.



Nu gick allt fort, Lisa satte sig ner på huk och liksom vägde mig i handen en stund, så blåste hon försiktigt på mitt redan styvnande stånd och sa att den här ska vi nog kunna få fart på. Så böjde hon sig framåt, blottade ollonet och sög sedan in det i munnen.



Där stod jag i vattnet med solen i ryggen, det spegelblanka havet och Karlsöarna framför mig och tankarna virvlade runt.



Så slutade hon plötsligt och sprang ut i vattnet.



– Ta mig om du kan…



Jag ska nog ta dig tänkte jag och sprang ikapp henne. Efter några sekunder var vi ute på djupare vatten och jag fick tag i ett av hennes ben när hon försökte simma iväg. Jag vände henne i vattnet och drog henne till mig och så kysstes vi för första gången. Mitt stånd klämdes mellan våra magar, när jag smekte henne över nacken, ryggen och ner över baken. Hennes bröst kändes underbart fylliga mot mitt bröst och när hon nafsade mig i nacken och örat och viskade ta mig, så släppte alla mina hämningar.



Jag lyfte upp henne lite i vattnet, satte ner henne över min kuk, hon hjälpte till att styra den rätt och började sen att rida mig. Vi kysstes och smektes så vilt som bara två människor gör när de har sex de första gångerna, men vattnet förhindrade vår hets och iver.



– Sitt still, sa jag, och började gå mot lite grundare vatten. Efter några meter så blev det så grunt att jag inte klarade att hålla balansen och vi föll omkull. Vi reste oss och fullkomligt sprang in till strandkanten. Där kastade jag mig ner på rygg och Lisa grenslade mig på nytt.



Vattnet, sanden, smekningarna, svetten, våra kroppar som möttes och Lisas korpsvarta hår som föll blött ner över mitt bröst gjorde att utlösningen kom allt närmare. Lisa måste ha märkt det för hon stönar fram ett …vänta.



Hon tar sen och lutar sig bakåt och tar sin egen hand och smeker sig själv snabbt fram och tillbaka över klittan. Det tar inte lång stund innan orgasmen sköljer över oss båda och vi kollapsar i vattenbrynet.



– Gud va skönt, kan du inte springa hit och ta mig varje dag, säger Lisa när vi börjar vakna till sans.



– Ska vi redan springa tillbaka, frågar jag.

Jag kan nog tänke mig ett dopp till.



Så går vi ut och badar och efter en stund så börjar vi om, men den berättelsen får vi spara till längre fram.



Det blev en och annan löprunda den här sommaren och ni förstår säkert varför.