Smycket. Del 1.

Ett gammalt smycke med magiska krafter hittar en ny bärare, och likt anden i flaskan berikar livet för den först helt ovetande kvinnan. Att kvinnan heter Genie gör ju inte saken sämre, inte heller att hon även finns i verkligheten, så även smycket som hänger runt hennes hals, magiskt eller ej.

Trevlig läsning, hoppas jag.

Smycket. Del 1.

”Det var Mormors. Hon köpte det på någon loppis för länge sedan tror jag.” sa morfar när Genie tittade på silverhjärtat som hon precis hade lyft upp ifrån smyckeskrinet.

”Det är vackert.” sa hon och såg hur den lite slitna ytan nästan ändrade färg när hon rörde på den i sin hand.

”Ja, hon älskade verkligen det där smycket. Hade det ofta på sig. Minns du det?” frågade han.

Genie skakade på huvudet och log lite,

”Nej, jag var så liten då.”

”Ta det du. Hon hade säker velat att du skulle ha det.”

Genie sken upp, lade kedjan runt halsen och knäppte spännet, och silverhjärtat lade sig tillrätta i glipan mellan hennes bröst.

”Tack Morfar!” sa hon och pussade honom på kinden.

På bussen hem satt Genie tillbakalutad och tittade ut genom rutan bredvid. Hon såg husen och träden flimra förbi, mindes svagt sin mormor som alltid verkade vara glad och lycklig, och det vackra leende som mötte Genie varje gång hon sprang mot henne och slängde sig i hennes famn.

Genies hand sökte sig upp mot silversmycket och fingrade lite försiktigt på det, lät det glida mellan fingrarna, kände hur tröttheten plötsligt slog henne och hur ögonlocken blev tyngre och tyngre.

En flimrande bild av en kuk precis framför hennes mun fick henne att rycka till, släppa smycket och öppna sina ögon.

Hon såg sig lite generat om i bussen och kunde inte låta bli att småle åt sig själv.

– Den kom oväntat. – tänkte hon, drog ett djupt andetag och blinkade bort tröttheten ifrån ögonen.

Med huvudet åter mot rutan, och husen och träden suddigt flimrande utanför försökte hon tänka på något helt annat, på mötet hon skulle hålla i på arbetet imorgon. Allt var förberett, in i minsta detalj, som vanligt.

– Full kontroll. Precis som jag vill ha det! – tänkte hon nöjt, och sökte sig med handen nästan omedvetet upp mot smycket, lät det glida mellan fingrarna, rullade det mellan tummen och pekfingret, och kände hur ögonlocken blev tyngre, för att till slut sluta sig helt.

”100! Får jag 100, någon?” Rösten väckte Genie, och hon försökte fokusera blicken för att se var rösten kom ifrån.

”100!” ropade en annan röst, och Genie vred yrvaket på huvudet åt röstens håll, men kunde inte urskilja vem av de många männen som stod där som hade ropat.

”Jag har 100! Får jag 150! Ett praktexemplar, kom fram och känn efter själva! 150, någon?”

Genie flyttade blicken mot mannen som stod och ropade inne i ringen som formades av män, och spärrade upp sina ögon när hon såg en naken kvinna stå mitt i ringen med två muskulösa män på var sin sida om sig, och som höll i kvinnans armar.

”150!” ropade någon, och flera män gick in i ringen och fram till kvinnan och började ta på henne, kände på brösten, väga dem i sina händer, för sina händer upp och ned för hennes kropp, in mellan hennes ben, över skinkorna. Kvinnan vred på sig, som om hon försökte komma ifrån männens händer, men hennes försök verkade nästan lite tafatta, och Genie slogs av insikten av att hon inte alls ville komma ifrån dem.

”Jag har 150! 200, får jag 200? Ung och frisk! 200?”

– Dröm, jag måste drömma. – tänkte Genie oförstående och lade nu märke till händerna som bestämt höll om hennes överarmar.

Hon tittade snabbt åt sidorna, och såg två muskulösa män på var sin sida om sig som stadigt höll henne fast.

Med en växande oro såg hon ned på sig själv. Silverhjärtat hängde där mellan brösten, men det var det ända som fanns på hennes bara kropp.

”150! Jag har 150! Ingen som vill bjuda 200? 200? Någon? Första, andra, tredje. Såld för 150!” ropade mannen i ringen och stötte staven som han hade i handen hårt i marken.

”Nästa!”

De båda muskulösa männen vid sidan om Genie rörde sig mot ringen, och drog henne med sig in i mitten till mannen med staven.

”100! Får jag 100 någon? Ett praktexemplar, kom fram och känn efter själva. 100 någon?”

– Hur hamnade jag här? Vad är det som händer? Vilka är dessa människor? Var är mina kläder?- tankarna snurrade runt i Genies huvud utan att hon kunde finna något svar på någon av dem. Hennes nakenhet blev än mer påtaglig när de kom ut på den öppna ytan, och hon flackade med blicken mot männen som stod runt i ringen och kände deras lystra blickar mot sin nakna hud.

”100!” ropade en av männen längst fram i raden, och flinade mot Genie, och hon såg hur hans blick sökte sig ned mot hennes bröst, och hur han slickade sig om munnen.

Desperat försökte hon dra in sina armarna som de båda muskulösa männen höll i, för att dölja sin nakenhet, men männen var för starka.

”Jag har 100! Får jag 150? Någon, 150 för denna vackra varelse?” ropade mannen, och pekade på Genie med staven, stötte till hennes ena bröst med den,

”Stora och fina! Kom och känn! 150 Någon?”

– Snälla väck mig någon! Väck mig! – tänkte Genie, och hon tyckte att ringen med män bara kom närmare och närmare, att den fria öppna ytan bara blev mindre och mindre.

Hon ryckte till när en hand först smekte hennes ena skinka, för att sedan klämma till. Ringen blev mindre, det var ingen inbillning. Männen rörde sig långsamt framåt med lystra blickar, likt en rovdjursflock som just hade fällt sitt byte, fast allt såg ut att gå i slowmotion genom Genies ögon.

”150!”

Fler händer dök upp bakom henne, slöt sig runt hennes bröst, smekte dem, kramade dem, nöp i dem.

Den fria ytan till männen framför henne var så gott som uppäten. Hon skulle snart kunna känna deras andetag mot sin nakna hud.

”Jag har 150! Får jag 200? 200 Någon? Fint exemplar, kom och känn.”

Hans ord ekade i hennes huvud, hjärtat dunkade hårt, synen började bli suddig, och Genie var säker på att hon skulle svimma vilken sekund som helst.

– Snälla detta måste vara en dröm. Låt det vara en dröm! – tänkte hon och kände händer som trevade sig upp för hennes lår samtidigt som hon såg den sista fria ytan framför sig fyllas med män, och deras stirrande blickar på hennes kropp.

Händer gled in mellan hennes lår, fingrar som sökte sig in mellan blygdläpparna, särade dem, drog i dem, nöp i dem.

”200!”

Genie slöt sina ögon, kände värmen ifrån männen som stod helt inpå henne, kände deras händer och fingrar som undersökte henne, och knep ihop ögonen hårdare när hon med skam kände hur hennes kropp förrådde henne, och hur fingrarna som pressats in i henne med lätthet gled fram och tillbaka.

”Jag har 200! Får jag 250 för detta fina exemplar? 250, någon?”

Tungorna som fördes över hennes bröstvårtor, munnarna som turades om att kyssa hennes venusberg, händerna som var överallt, och fingrarna som grävde sig in i hennes nu blöta inre började bli för mycket för henne. Genie hängde nästan i de starka männen som höll i hennes armar, kroppen var som enda stor känslostorm, och när hon kände hur fingrar letade sig in mellan skåran som delade hennes skinkor och sedan pressa sig in i henne så blev det för mycket för henne.

Hon böjde sitt huvud bakåt, pressade fram höfterna, kramade om fingrarna som var djup inne i henne, skakade i kroppen och kände orgasmen skölja över sig.

Utmattade sjönk hon ihop, hängandes i de starka männens grepp.

”Jag har 200! Första, andra, tredje!” stavens dunk mot golvet var det sista Genie hörde innan hon sömnlikt försvann bort.

Genie vaknade med ryck. Träden och husen flimrade fortfarande förbi utanför fönstret.

– Herregud! – tänkte hon, såg oroligt ned på sin kropp, och drog en lättnadens suck när hon såg kläderna.

Svetten rann om henne och klänningen klibbade sig fast på ryggen. Hjärtat dunkade fortfarande hårt i bröstet, och hon kunde känna de små efterryckningarna i fittan efter orgasmen.

– Herregud, vad var det där? Vilken dröm! – Hon torkade sig i pannan med armen samtidigt som bussen stannade.

På vingliga ben steg hon av bussen, och drog djupa andetag medans hon långsamt gick hem.

När hon nästan var hemma, och andningen och pulsen hade gått ned, så kom det först ett litet leende, som blev större och större, och när hon låste upp sin dörr så skrattade hon nästan och skakade oförstående på sitt huvud.

Med vattnet rinnande ned för sin kropp och tvål skummet som följde med det stod Genie i duschen och njöt av känslan att bli ren.

Tankarna flöt iväg till drömmen på bussen,

– Vilken konstig dröm! – tänkte hon och förstod inte hur hon hade kunnat somna så fort, och drömmen, den var så verklig.

– Gud, tänk om någon märkte nått! Tänk om jag sa något, eller stönade! – hon kände hur kinderna blev röda av tanken, och började sedan småfnittra åt sig själv, satte handen först mot munnen, och lät den utan att tänka sjunka nedåt, och råkade nudda smycket.

Hon lyfte upp det ifrån bröstet, såg på det, smekte det lite med fingret, och kände hur ögonlocken blev tyngre och tyngre.

Innan hon hann släppa smycket så slöt sig hennes ögon, och en röst sa,

”Nästa!”

Hon var tillbaka i ringen av män, naken.

Männen började vända sig om och lämna henne. Inga händer som längre smekte henne kropp, bara ett par händer som snabbt satte knäppte fast ett halsband runt hennes hals och drog med henne ut ifrån ringen i ett koppel.

Förbi alla män, som stod och bildade en smal gata mellan sig drogs hon bort ifrån ringen. Mannen framför henne som höll i kopplet gick snabbt, och Genie höll på att snubbla flera gånger innan de kommit igenom samlingen av män.

En dörr framför dem öppnades, och mannen framför henne som höll i kopplet gick in genom den, och drog Genie efter sig.

”Vad är det som händer? Vad gör jag här? Vad är detta?” frågade Genie oroligt.

”Händer?” svarade mannen torrt, gav henne en snabb blick och fortsatte,

”Jag har köpt dig. Du är min, och jag ska besikta dig.”

”Vadå din? Besikta vadå?” sa Genie.

Mannen drog till i kopplet så Genie snubblade framåt mot honom, och hon hade fallit omkull om inte mannen hade fångat upp henne.

Med en hand under hennes haka som han lyfte upp hennes huvud med så att hennes ögon mötte hans, och ett finger över hennes mun sa han med en lugn, men bestämd röst,

”Mina ägodelar brukar uppföra sig. Ifrågasättande hör inte till gott uppförande, och inte vill väl en sådan fin varelse börja med att göra mig besviken, eller hur?”

Genie såg rakt in i hans mörka ögon, som borrade sig in i hennes. Hans röst, trots att den var lugn, fick kraften i hennes ben att svikta, och hon kände hur de började att darra, och en tanke for genom hennes huvud, att om han släpper hakan så faller jag.

Långsamt skakade hon på sitt huvud med blicken fäst i hans, men vek ned sin blick när det kändes som om hans mörka stirrande ögon såg rakt in i henne, läste henne, läste hennes tankar.

Men ett lätt lyft av hennes haka av hans hand fick Genie att återigen lyfta blicken och möta hans mörka stirrande ögon, och den lilla kraft som fanns kvar i benen försvann, och det kändes som om hon hängde i handen som höll hennes haka.

”Bra.” sa han, och böjde sig ned och kysste henne.

Doften av honom och de mjuka läpparna mot sina gjorde Genie snurrig. Hon slöt sina ögon, lät sig kyssas, kunde inte, orkade inte, och ville inte motstå känslan av att uppslukas av honom, sjunka in i honom, fångas av honom.

Utan att hon märkte det, förde han henne längre in i rummet, med sina läppar pressade mot hennes.

Hon ryckte till när hon kände något mot baksidan av sina lår, och i en och samma rörelse drogs hans läppar bort ifrån hennes och hon snurrades runt, och med en hand mellan hennes skulderblad pressades hon ned över bordet som hon hade blivit framförd till.

Genie försökte resa sig upp, men handen mellan skulderbladen pressade ned henne för hårt för att hon skulle lyckas.

Handen som smekte hennes skinkor var däremot så mjuk och varsam. Känslan av skam över att behöva ligga naken framåtböjd över bordet brottades med känslan av att vilja precis det. Ligga still, bli nedtryckt, och bara låta han göra vad han vill, utan att ha något att säga till om.

– Vad händer med mig? – tänkte hon förvirrat, och med skamkänslorna bubblande i kroppen kände hon hur hon började kapitulera, hur känslan av att låta honom göra vad han ville började ta över, och när hans hand mjukt gled in mellan hennes ben och över hennes fitta så tog viljan att underkasta sig honom över helt, och Genie särade försiktigt på sina ben så att han lättare skulle komma åt, och stönade tyst när hans fingrar lätt gled mellan de fuktiga läpparna.

Fingrarna försvann, och Genie hörde hur mannens byxor föll till golvet.

Handen mellan skulderbladen pressade ned henne ännu mer mot bordskivan samtidigt som hon kände hans kuk mot sin fitta, och hur den lätt gled in och han pressade sig mot hennes skinkor.

”Visste det var ett bra köp så fort jag såg dig” hörde hon honom flämta mellan stötarna som fick bordets ben att skrapa mot golvet, och ljudet av hur han slog emot hennes skinkor varje gång han stötte sig in i henne ekade i rummet.

Genie blundade, och hade full fokus på känslan av kuken som gled snabbare och snabbare.

– drömmer – tänkte hon dimmigt och kände hur mannen pressade ned henne hårt mot bordet, nästan så att hon fick svårt att andas, och hur han sedan pressade sig djupt in i henne och med små snabba stötar tömde sig i henne.

Trycket mellan skulderbladen lättade och Genie drog efter andan, kände hur mannen gled ur henne och hur han med ett grepp runt hennes hår drog upp henne ifrån bordet, och pressade ned henne på knä framför sig.

Genie såg hur hans glansiga kuk hängde framför sig, halvstyv, med en droppe av hans sperma hängdes längst ut på ollonet.

Mannen böjde bak hennes huvud, tvingade henne att se upp på honom, möta hans blick som stirrade ned på henne.

Genies blick fladdrade lite mellan hans intensiva blick, och den glansiga kuken som närmade sig hennes mun. Ett hårdare tag om håret fick henne att stirra tillbaka upp mot honom, öppna sin mun och låta honom föra in sin kuk i hennes mun.

Med en putande mun, som hade gjort vilken fisk som helst avundsjuk vaknade Genie, och kände hur vattnet ifrån duschen strilade ned för hennes kropp.

Hon blinkade förvånat, höll på att halka, och hann ana smaken i sin mun av sina egna safter blandat med mannens, innan de hastigt försvann.

Med en snabb rörelse stängde hon av kranen, stod först helt stilla, för att sedan sänka sitt huvud och se ned på smycket som hängde i glipan mellan brösten.

Långsamt, nästan smygande, som om hon var rädd för att väcka det, förde hon upp sina händer bakom sin nacke och öppnade spännet, och tog av sig smycket.

Genie höll det framför sig, såg hur den lite slitna ytan glimmade mot henne.

– Sliten av fingrar, mormors fingrar, och innan det, någon annans fingrar. Nej, det kan ju inte vara, nej nej, skärp dig människa! – tänkte hon, men aktade sig för att röra vid smycket med sina fingrar.

Fortsättning följer…

Av Lorden, någonstans i Sverige.