Skrivkramp del 7

Forts. från del 6



Till sist kan jag inte annat än låta allting bedarra. Slutligen fattar jag tag i arm- och knävecken och bär henne till sängen. Finns inget annat att göra än att börja klä av henne. Jag sliter av pumpsen, kjolen och nylonstrumporna. Fattar sedan tag i blusen som jag knäpper upp knapp efter knapp. Slutligen ligger hon där, färdigserverad och klar. Jag sliter sakta av trosorna, sedan kavlar jag upp bomullsbehån och lägger mig mellan benen på henne. Slicka fitta är en riktig tröstkur för ledsna kvinnohjärtan. Det funkar perfekt den här gången också. Sandrine reser på underlivet och jag fattar om baken med handflatorna och lyfter henne uppåt med underlivet. Sedan smaskar jag fitta för allt jag förmår. Sandrine gnäller högt och ljudligt. Jag tungknullar henne medan jag varsamt masserar klitoris. Nu händer det saker. Hon flämtar till, tjuter och kommer sedan som en lavin. Jag får hålla om munnen på henne för att inte riskera något.



Varsamt lägger jag mig sedan mellan hennes ben och vi kör missionärsställningen. Hon är som vanligt trång och skön och jag är i mitt esse nu. Jag känner hur hon saxar benen om min höft och knullar henne allt hårdare nu. Slutligen tjuter vi ikapp och kommer samtidigt. Då jag tömmer mig i henne är det med en känsla av final. Vet inte om jag någonsin ska få träffa henne igen, har inga garantier alls. Mamma Juliette håller nog hårt om juvelen, i synnerhet nu när hon blitt kändis. Efteråt ligger jag och drar händerna igenom hennes lockar. Hon ser mig djupt in i ögonen.



– Sandrine, du är den bästa sexpartner jag någonsin haft. Jag är totalt uppriktig. Ingen klår dig. Hon ler och nu kommer äntligen glittret tillbaks i hennes blick. Jag kysser hennes läppar och får omedelbar respons.



Plötsligt och utan att vi är beredda så öppnas dörren. In stormar en fotograf som plåtar det värsta han kan. Innan någon av oss förstår vad som pågår har han sprungit iväg. Kvar står den fåraktigt leende portieren och ursäktar sig. Den jäveln har släppt in honom med huvudnyckel för att han fick betalt. När jag frågar honom bekänner han att fotografen var från en av de större kvällstidningarna. Eftersom fröken Durand är kändis är hon offentlig person. Även fransmännen gillar skandaler och frossar i dem. Hos dem är det ingen skandal att ha älskare, tvärtom så lyfter ett vidlyftigt sexliv ens karriär till nya nivåer.



– Du anar nog vad jag anar, Sandrine. Hon nickar mot mig.



– Imorgon är vi på förstasidorna över hela Frankrike… säger hon med en suck och stirrar ut i rummet med tom blick.



– Jag kan inte stanna kvar, Sandrine. Jag tar planet till Stockholm i morgon. Du får komma efter om du vill.



– Jag förstår… det är lugnt… oj, oj, oj, oj… vad gör jag?



– Häng med mig vet jag! Då kommer du undan tumultet. Du kan återvända om en vecka eller två och pappa stannar väl kvar ett tag? Hon nickar. Det räcker för mig, så jag bokar två biljetter till Stockholm med Air France till nästa dag. Sandrine är läckert klädd som en supermodell med solglasögon och vidbrättad hatt då vi stegar in på Marseilles flygplats. Rubrikerna lyder ”Vem är han som vunnit Sandrines hjärta”?. ”Sandrines hemlighet avslöjad”. ”Sandrine Durands älskare avslöjad”. Vi köper varsitt nummer och går sedan och fnittrar hela vägen till gaten.



– Titta, här har jag tydligen uttalat mig om dig (hi, hi, hi, hi!!)… nää… va?! Det har jag aldrig sagt! Men… vad i hela fridens namn!! Vi är tydligen förlovade… jaha… okej?? Ja, journalister är och förblir journalister.



Hon följer med och vi sitter i första klass med gott om utrymme för benen. När värdinnan kommer till oss för att checka bälten får hon syn på Sandrine. Hon tittar på mig och på henne och ber slutligen om en autograf.



– Nu är du rädd om vår juvel! säger hon till mig och ser låtsat sträng ut.



– Lånar bara henne tills alltihop är över.



– Och vi ska ha tillbaks henne också… du får låna henne men hon ska tillbaks till Frankrike, okej?! flikar flygvärdinnan in och ler brett.



– Bon Voyage! Hon traskar glatt iväg.



Sandrine lutar huvudet mot min axel och somnar. Hon är alldeles slut efter gårdagens intermezzo. Jag sätter näsan i hennes hår och drar in doften av denna ljuvliga varelse. Telefonen surrar och då jag kikar i hennes handväska ser jag att det är Juliette. Vi skiter i det för tillfället tycker jag och skickar ett sms att vi är på väg utomlands, puss mamma… efteråt surrar mobilen flera gånger och jag ser att det är Juliette igen. Med ett leende droppar jag ner telefonen i handväskan.



Vi tar en taxi hem till min takvåning i Gamla Stan. Jag bär henne över tröskeln och lägger henne varsamt på sängen. Går sedan ut i vardagsrummet och häller upp ett helt glas whisky, det är jag tamme fan värd efter allt som varit. Jag blickar ut över kära gamla Stockholm, så mycket äventyr vi varit med om här. Så mycket förändringar, så mycket drömmar som besannats. Nu ligger en av dessa besannade drömmar och sover på min säng. Känner något som liknar lycka för första gången på länge. Visst räknar jag kallt med att jag kanske inte kommer att vara högst upp på hennes lista över favoritsysselsättningar för evigt. Men så länge det vara kommer jag att njuta av det i fullaste mått.



Ibland får man se det som att man får ansvara över en himmelsk ägodel som man ska göra räkenskap för någon gång. Jag fick ett lån av himlen och vad gjorde jag med det? Fick jag henne att växa sig skyhög eller… förminskade jag henne till oigenkännlighet? Jag är inte den som får kickar av att trycka ner kvinnor, tvärtom blir jag förbannad då jag hör om män som håller sina kvinnor under skosulorna. Jag stod ute backstage när hon sjöng på audition för IDOL och vann. Jag var där när hon behövde uppmuntras och peppade henne som fan. Men jag kan inte ta cred för det för talangen, den stod hon själv för. Vi hade supersex den kvällen hon kom tvåa. Vi älskade som om världen skulle gå under nästa dag. Tror vi knullade över en hel helg på ett hotell i Paris. Vi gick inte ut en gång utan bara älskade och älskade. När hon skulle in i skivstudion satt jag ihopkrupen i ett hörn av mixerrummet, ville vara där utan att märkas. Bara finnas där för henne om det skulle skita sig. Emellertid behövdes det aldrig för hon visade på extremt professionell attityd.



– Carl… kom till sängen… jag vill. Jag vaknar till i mina djupa tankar av en bekant kvinnoröst.



Sandrine har smugit sig på mig bakifrån och lagt sina armar om mina axlar. Jag vänder på huvudet och vi kysser varandra intensivt. Jag trycker upp henne mot väggen och klär av henne där mot väggen i vardagsrummet. Sedan trycker jag mig upp i henne. Hon saxar benen om mig och slänger bak huvudet. Jag går runt med henne om midjan och stöter febrilt in i henne. Hon lutar överkroppen bakåt tills hon når golvet med sina handflator. Jag knullar henne vidare och går snart ner på knän där vi fortsätter. Sandrine slänger av och an med huvudet medan hon flåsar och stönar högt. Strax ligger hon dubbelvikt under mig på den tjock fåraherdemattan och få ta emot hela mig. Mina fingrar kommer åt klitoris så jag börjar varsamt smeka den. Resultatet låter inte vänta på sig. Hon griper an i mattkanten med händerna och knyter dem så knogarna vitnar när det går för henne.



Jag lägger henne på sidan och fortsätter knulla henne med hennes ena ben upprest. Jag fattar i hennes knäveck och fortsätter skotta in ballen i den unga, trånga fittan. Hela tiden skriker Sandrine bara ”mer, mer, mer!!” och vem är jag att neka en kvinna hennes önskningar? Kuken blir med ens tjockare och jag känner ilningarna i ryggen innan jag skjuter ännu en härlig laddning i hennes franska sköte. Faller sedan ner bredvid henne där hon ligger utpumpad med armen över ögonen. Kuken får slakna av sig själv i fittan. Jag smeker brösten och känner hennes hand utanpå min handrygg.



Efteråt duschar vi ihop och naturligtvis blir det mer sex där. Hon tar ett badlakan och torkar håret sedan går hon och sätter sig i soffan och kollar mobilen. Hon suckar då hon läser Juliettes sms. Ett av dem fångar hennes uppmärksamhet.



– En Malou von Sievers har mejlat min agent och frågar om jag vill ställa upp på en intervju i … TV4 står det. Känner du till henne och kanalen? Hon vill tydligen att jag sjunger några låtar från skivan. Hur kan hon veta att jag är i Stockholm?



– De sniffar upp det, det är ju deras jobb.



– Vad tycker du?



– Gör det, jag skjutsar dig.



– OK, då skriver jag att jag tar det. Strax efteråt kommer det ett svars sms där Sandrine blir inbjuden redan dagen därpå. Det är svintidigt, klockan sex men vi ska vara en timme i förväg. Vi somnar i skedställning den kvällen efter att ha varit på kvarterskrogen nere vid hörnet. När klockan ringer hör jag Sandrine stöka i köket under det hon sjunger. Hon är på ett alldeles förträffligt humör. Jag kysser henne och blir serverad en fransk praktfrukost. Strax efteråt åker vi till studion, jag märker att hon är förväntansfull.



Vi kommer in i studion och blir mötta av Malou som hälsar på oss båda och blir chockad av att jag var svensk. Kan hon ha läst rubrikerna funderar jag. In till sminkösen som gör ett förstklassigt jobb med Sandrine. Hon står och skakar på axlarna som hon alltid gör innan hon ska sjunga sedan hörs:



– Hon räknas som ett av århundradets sångfynd i Frankrike. Bara nitton år gammal har hon tagit landet med storm. Hennes skiva klättrar sakta upp mot förstaplatsen på köplistorna överallt i hemlandet. Får jag lov att presentera – Sandrine Duran!!

Jag sätter mig till rätta i en fåtölj och hör tonerna av hennes hit ”Aimez-moi”. Det hörs ett förvånat sus i lokalen när hon sätter trestrukna C# i slutet utan problem. Hon stegar sedan fram till morgonsoffan.



– Wow, det var häftigt! utbrister Malou. Är det inte svårt att ta sådana toner som den i slutet?



– Naee‚ det bara kommer… svarar Sandrine på franska. Samtalet fortsätter om allt möjligt till slut kommer det fram. Hon har sett rubrikerna i de franska tidningarna och vill veta vad som hände. Malou anspelar på fransk frigjordhet och jag ser att Sandrine ilsknar till.



– Skillnaden mellan dig och mig är att du slipper att få fotografer till ditt sovrum. Mitt privatliv är mitt och ingen annans. Sandrine berättar om portierens kupp och att hon inte alls ställer upp på nakenbilder annars.



– Den ende som får se mig naken är min pojkvän.



– Och som jag förstått är han en bit äldre än dig… och dessutom svensk. Sandrine ler över hela ansiktet och jag smälter av stolthet där jag sitter. Det blir tyst, alltför tyst för en direktsändning. Malou pockar på men Sandrine bara ler sitt busflin och nu kan vad som helst hända, det vet jag.



– Vem är han då?



– Tror du jag avslöjar det? Då kommer ju någon och tar honom!



– Men kom igen… Malou von Sievers ser otålig ut.



– Okej… han heter Carl, efternamn säger jag inte. Han är författare och en helt formidabel älskare. Är alla svenska män som han kommer ni svenskor att få seriös konkurrens i framtiden, det lovar jag.



– Så vi ska vara litet rädda nu menar du?



– Absolut! Ni har ingen chans mot oss fransyskor. Vi klår er med hästlängder. Kärleken kommer ju från oss! Nu kan inte Malou hålla sig utan ler. Sandrine blir ombedd att sjunga ännu en sång, den ska bli nästa lansering och är en snabb dubsteplåt som det svänger ordentligt om. Nu gungar hela studion och Sandrine dansar runt som en älva. Hon är en fena på det och varje steg är klanderfritt. Brösten gungar häftigt under dressen och jag kommer på mig själv att längta hem och få ha en stund till med henne.



Efteråt kan aldrig applåderna ta slut, studioteknikerna som är van vid det mesta är euforiska. Malou kommer fram och ställer sig framför mig. Medan hon knäpper min skjortknapp säger hon:



– Och nu sköter du dig, Carl. Ta hand om fransyskan så vi kan få hit henne oftare för det var förbanne mig det häftigaste vi haft till den här studion. Lova det! Vi bjuder på fika efteråt, följ bara studiokillen Niklas, det är han som vinkar där borta med handen, just han. Sandrine får sälja flera CD-skivor som hon tagit med sig och signerar för fulla muggar.



Några av studiokillarna som flockas kring henne är skitsnygga. Sandrine njuter uppenbarligen av deras uppmärksamhet. Jag går fram till henne och frågar om vi ska åka men hon ger mig ett irriterad blick och skakar på huvudet. De ser på mig med frågande blickar och funderar säkert på hur in i helvete jag lyckats bagga in en drömbrud som Sandrine. Speciellt Hans, en studiokille, tycks inte kunna slita sina ögon från henne. Han blickar på hennes bröst medan hon samtalar med en studiotekniker. Sandrine har redan märkt det och blinkar till mig över axeln på killen hon pratar med och pekar diskret med tummen och gör en grimas. En av killarna, Janne smeker hennes bak, hon noterar det och föser bort hans hand.



En skivbolagsdirektör är på plats, en snubbe med hästsvans som ser ut modell stekare. Han har bakåtkammat svart hår och solglasögon. På kackig franska presenterar han sig och säger sig vara från Sony Records. Sandrine lystrar genast och vänder sig om till honom till pojkarnas stora besvikelse. Jag noterar hur byxan putar ut där framme, har karln ståfräs? Har han kåtat upp sig på Sandrine? Visserligen inget konstigt med tanke på hur jävla skitsnygg hon är men ändå… Sandrine verkar till råga på allt attraherad och lägger axlarna bakåt och skjuter fram bysten och ler mot honom. Han blickar ner i urringningen och ler självsäkert. Han verkar känna de andra studiokillarna som tycks ha respekt för honom för de säger knappt ett ljud när han pratar. Innan flamsade de på inför Sandrine.



– Finns det något rum där vi kan vara ostörda? Vi ska prata affärer och framtid jag och snyggingen här, säger han ogenerat på svenska. Killarna tar fram sina passerkort och han sliter ett ur ena killens näve och går iväg med Sandrine som han håller under armhålan. Jag söker få kontakt med henne, hon vänder sig om men ler bara mot mig. De går skrattande iväg. Vad som än händer upplever jag att den där skivbolagsdirektören inte har helt rena avsikter. Samtidigt frågar jag mig själv varför jag reagerar som jag gör. Har jag börjat komma in i att jag vill ”äga” Sandrine? Är jag svartsjuk? Brukar jag aldrig vara. Vad fan pågår inom mig? Jag känner oron stiga men vill inte erkänna det för mig själv. Med en smäll stänger dörren igen och de går längs med en lång korridor. Studion är stor, det vimlar att passager och korridorer och man skulle lätt kunna gå vilse där men han tycks känna stället som sin bakficka.



Jag hamnar i samtal med en man som läst mina alster och berömmer dem. Det visar sig att också han skriver liknande fast han har aldrig fått dem publicerade. Jag ger honom adressen till min agent. När jag tittar upp igen är de borta.



Sandrine följer mannen som presenterat sig som Steven Catic. Hennes hjärta bultar. Sony Records!! Då är man i smöret om man får kontrakt där, det vet vem som helst i musikbranschen. Hon är inställd på att behaga den här mannen till varje pris, han är hennes biljett till de stora scenerna och galorna. Hon väger varje ord på guldvåg och han skryter och skrävlar vitt och brett om hur många gånger han träffat Beyoncé och Shakira och Madonna.



– Tänk, här går lilla jag, Sandrine Durand intill en erfaren skivbolagsdirektör – från SONY!!



Han flätar in sina fingrar i hennes medan de går och hjärtat bankar av upphetsning och förväntan. Hon tycker till och med att han verkar tilldragande ut. Sen så är hon ju fascinerad och attraherad av äldre män och den här verkar mysterisk och gåtfull. Han är precis som Carl, myndig i tonen och bestämd, en som vet vart skåpet ska stå och aldrig kompomissar med sin åsikt. Det är sådana som tjejer känner sig dragna till.



– Sjunger du på engelska? Sandrine skakar på huvudet.



– Men du kan engelska, eller hur? Du vet franska är okej men engelska är ändå musikens språk om du ska nå nånstans. Sandrine är en kratta på engelska så det där svider ordentligt. Han har redan börjat negga henne. Det här har han gjort talrika gånger förut. Ta ner dem på jorden och få dem att känna sig osäkra ändra tills du plockat fjädrarna av dem. Sedan bestämmer du över dem.



– Men det är ingen fara, vännen, du är snygg som fan. Gör du naket? Sandrine tittar förvånat på honom och fundera vad fan som pågår.



– Jo, för fan, naket ska det va. Sony har en specialavdelning för nakenfotografering som till och med klår Playboy. Playboy, du känner väl till den tidningen? Sandrine skakar på huvudet och ler osäkert.



– Du skulle bergis platsa i Playboy, säger han medan han nickar menande mot hennes bröst. Nu är de framme och börjar gå uppför en spiraltrappa till en övervåning med utsikt över Stockholm. Han ställer sig bakom henne och tar av henne midjejackan i rosa läder. Hon huttrar till litet för hon tycker sig frysa. Han ställer sig bakom henne och lägger händerna på hennes axlar och viskar.



– Jo, här på Sony är vi en enda stor familj och en familj hjälper ju varann, eller hur?! Sandrine nickar storögt.



– Fiiint! Nu vill jag kika litet på dig, säger han medan han lossar på slipsen. Sandrine känner osäkerheten komma krypande och hon gillar inte känslan. Men hon får inte missa chansen till ett kontrakt med Sony. Hon får bara inte klanta till det här. Steven knäpper upp några knappar i skjortan så bröstkorgen börjar synas. Han är hårig, lockiga mörka tofsar går i cirklar över bröstkorgen.



– Jag gillar dig, Sandrine, men du är för mesig. Du behöver ett lyft i din image. Du behöver bli mera sexig. Jag menar, se på Beyoncé och Shakira, de har sexappeal och det säljer som fan. Du ser ut som en gymnasietjej som vill vara hipp, det håller aldrig. Nej folk vill se hud och naket. Vågar du det? Sandrine står häpet och känner smått hur ilskan börjar stiga. ”Gymnasietjej”! Vem fan tror han att han är?!



– Låt oss få se litet sånt! Av med blusen! Sandrine tror inte att hon hör rätt.



– Av med blusen sa jag! Jag har inte hela dagen på mig förstår du. Det står dussintals med tjejer och väntar just nu utanför mitt kontor. Tjejer som sjunger minst lika bra som du om inte bättre till och med. Seså, av med blusen!!



Sandrine knäpper upp blusen och står snart i behå och kort kjol.



– Vänd på dig, snurra runt litet så jag får se. Ja fan du, det här går definitivt att göra något. Okej, av med kjolen också. Kom igen, vi har inte hela dan på oss!! Sandrine låter kjolen falla och viker ihop den bredvid skjortan.



– Gå över golvet en sväng. Vicka litet på höfterna. Bra!! Nu tar han fram sin iPhone och knäpper litet bilder.



– Sandrine, visst vill du ha ett skivkontrakt hos Sony? Tänk att jag har åkt hit enkom för att höra dig och… tja… du låter väl bra… men jag har hört flera som låter som du. Skillnaden mellan framgång och losers är modet. Modet att våga det inga andra vågar. Är du en av dem som vågar?



– D-d-det… g-g-gör… jag… väl…… Sandrine darrar på rösten för han har plockat ner henne ordentligt idag. Hon tittar allvarligt på honom.



– Okej, du vågar. ta av dig behån, sedan trosorna. Sedan går du runt och så kommer du hit till mig så jag får se dig i närbild! Sandrine låter behån falla och ett hänfört sus hörs från Steven.



– Fan va bra! Det här kommer att sälja. Trosorna, tack! Sandrine kavlar sakta av sig trosorna.



– Pumpsen vill jag att du behåller på, likaså de rosa nätstrumporna. Bra! Gå nu runt lokalen en stund.



Sandrine gör som han vill men detta med studio och sjunga känns väldigt avlägset från detta. Hon ser honom klämma på kuken utanpå byxorna. Samtidigt känns det rätt häftigt att han en man som man vet beundrar i alla fall ens kropp om han nu inte kan stå ut med min sångröst. Mot alla odds så pirrar det i hennes kropp och hon kan inte förklara det ens för sig själv. Mobilkameran blixtrar medan den långbenta fransyskan går graciöst som en fotomodell över marmorgolvet. Steven tar av sig skjortan.



– Det är väl okej eftersom du inte har något?! Hon passerar honom och ger honom en sensuell blick. Han klämmer oupphörligen utanpå byxorna.



– Dansa litet för mig, Sandrine. Hon lyfter högt på benen och går ner i split och spagat, reser sig sedan med lätthet. Steven drar av sig byxorna. Kalsongerna åker snart samma väg. Han går omkring med ståfräsen pekande rätt upp i taket. Han går efter Sandrine som dansar bort för att komma undan. Slutligen får han tag på henne och kysser henne medan han håller henne om livet. Ena handen kramar ena bröstet. Sandrine försöker komma ur hans grepp men känner hur hennes motståndskraft försvagas rejält. Fastän dum och dryg, så är Steven mycket snygg och påminner henne om en kille hemmavid som hon var förälskad i rätt länge.



Hans hand är på väg ner mot hennes mage. Där ligger den en lång stund innan han bestämmer sig för att fortsätta neråt. Hela tiden kysser han henne intensivt. Han för hennes hand till hans erigerade penis. Hon känner pulsen pumpa när hon kramar om kuken. Hon känner ådrorna i handflatan som flätar sig som en vinranka längs kukroten. Sandrine är alldeles våt och fuktig mellan benen, hans fingrar glider upp och nerför fittskåran och får det att flöda ännu värre. Han lutar henne bakom mot en meterhög tygrana som hänger mot väggen och värmer hennes rygg. Sedan går han ner på knä och börjar slicka henne. Hon brisar vitt på benen, höjer och sänker på kroppen för att möta hans tunga. Carl slickar bra men den här slickar snäppet bättre. Han ritar åttor och cirklar och figurer över hennes klitoris så hon tror hon ska bli knäpp av kåthet. Men när hon nästan känner sig på väg att komma så slutar han tvärt. Han kysser hennes lår tills det bedarrat sedan är han där igen och slickar med ännu större finess. När det ska gå för henne slutar han tvärt igen. Detta pågår tills han slutligen bara behöver böja sig fram och blåsa på blygläpparna… Hon kommer som ett jordskred nedför Alperna. Han slickar till en gång och hon kommer igen. Till sist suger han in klitoris i munnen och suger på den och hon kommer som ett skenande expresståg. Sedan följer orgasmerna på varandra, det är som om de trängs för att komma ut där nere i fittan. Hon klamrar sig fast i ranan och hoppas att inte hela skiten ska rasa ner men det håller.



Det här är så fel men fan så skönt!! Han har förfört henne så lätt och hon har varit som en dum gås så gått med på det. Ändå, är det så enormt skönt. Hon har aldrig haft någon annan älskare än Carl och tänkt att det räcker där men den här var ingen nybörjare han heller. Hon sitter halvt med stängda ögon och ansiktet i en lidelsefull grimas. Plötsligt känner hon en bekant doft, det är doften av en varm och ångande fuktig kuk. Han står uppfordrande framför hennes mun och pockar på att hon ska öppna munnen. Hon kysser toppen av ollonet och öppnar sedan munnen vitt och brett. Kuken åker in och hon suger precis som Carl instruerat henne att göra. Ja, just ja… Carl… han måste vara utom sig av oro nu… men det måste få bero. Hon fortsätter suga av Steven och när han är hårt ser hon vilken jättekuk han har, minst lika stor som Carls fast grövre. Stevens pekar uppåt i en vid böj medan Carls är rak och bastant.

Sandrine vill ändå göra någonting för att höra av sig till Carl som säkert går omkring som en osalig ande där nere nånstans.



– Måste.… måste ringa… min… pojkvän…



– Va?! Var det din pojkvän? Gubben som följde på dig?! Jag trodde det var någon manager eller så. Var är din telefon? Hon nickar bort mot bordet där den ligger med rosa diamantfodral.



– Vad heter han?



– Carl… Carl Swedin… men du… gör inget dumt nu…



– Nej då, säger han och sätter på kameran när Carl svarar.



– Tja! Jo du… din flickvän är litet upptagen just nu…



– Carl… jag blir sen… jag har pratat skivkontrakt med Steve från Sony Records. Du kan åka hem, jag ser till att komma till din lägenhet senare.



– Din tjej är en duktig förhandlare och har troligtvis skivkontraktet i handen efter idag! Han för kameran mot Sandrine som står naken bredvid. Sedan för han den mot sin kuk som står som en luftvärns kanon.



– Och som belöning… ska hon få njuta av den här! Du kan åka hem och trösta dig med en grogg. Hon blir hemskjutsad efteråt. Ciao!!! (klick!). Sandrine ser nästan förstörd ut men är både chockad och oerhört kåt.



Han kysser henne passionerat och lägger samtidigt mobilen på en fåtölj bredvid. Tar sedan henne vid handen och för henne till bordet som han tecknar åt henne att lägga sig på. Han ställer sig vid bordskanten och lyfter upp hennes ben högt upp innan han särar dem åt sidan och låter kuken ligga och gnida med undersidan mot hennes fittskåra. Åhhh, det känns så otroligt skönt för henne. Huden gnider vidare mot hennes klitoris. Den här har gjort detta förr, det märks med generande tydlighet. Hon är inte den första som ligger på det här bordet. Och absolut inte den första han förfört det märks lika tydligt. Det här är typen som får som han vill, hela tiden och ingen vågar säga emot. Det syntes tydligt när han pratade med studiokillarna. De såg närmast skräckslagna ut så fort han öppnade munnen. Sandrine tycker det är eggande och uppkåtande med män som har makt. Hon har alltid tyckt det.



Steven låter ollonet glida in men sedan ut igen lika snabbt. Sedan låter han en bit till av kuken glida in och ut sedan ännu en bit längre in, tills han bottnar. Han håller fast hennes handleder medan han skottar in sin kuk i hennes inre. Steven är lång men också väldigt grov. Han har ett annat sätt att jucka än Carl som är så otroligt skönt. Hon lägger huvudet åt sidan och kan inte annat än att hon stönar av kåthet och lust. Hennes stora bröst böljar och gungar framåt, åt sidan och uppåt neråt allteftersom han stöter kuken i henne. Bröstvårtorna går runt i cirklar för varje gång. När han bottnar dallrar det till i brösten. Han ser det och ler i triumf. Sandrine känner hur tusen nervtrådar sprakar och gnistrar längs väggarna till hennes fitta då det trubbiga ollonet berör precis varenda nervtråd hon har därinne.



Det är ingen idé att backa, den gränsen har hon passerat då hon gick med på att dansa naken för Steve. Hon tänker att det här behövde han inte jobba särskilt hårt för. Hennes katolska fostran for all världens väg. Samtidigt är Sandrine nyfiken på livet, hon vill träffa andra och även ha sex med dem, det efter eget godtycke. Ingen har patent eller ensamrätt på hennes kropp, den äger hon själv. Inte ens Carl äger henne även om det är på håret att hon skulle vilja det.



Trots att det gått för henne alldeles nyss så känner hon hur det är på väg igen. Hon frustar och suckar och pustar som en säl. Hon gnyr och gnäller, hon ber och hon bönar, men inget kan rädda henne från det som sker. Inte ens jag som springer runt i korridorerna och bankar på dörrar och frågar folk om vart Sandrine Durand tagit vägen. Det är innan jag fick telefonsamtalet och förstår… borde ha kopplat ihop punkterna där. Men vad fan gör jag? Stället är som en enda stor flyghangar med vindlingar hit och dit, kors och tvärs. Den fan har gjort det här förr inser jag lika kvickt. Jag hade gärna velat rädda henne men det såg inte ut som hon ville bli det. Jag inser att någon annan tog hem spelet den här gången. Det får man räkna med. Jag ska absolut inte moralisera för jag har utsatt de äkta männen för liknande saker även om jag aldrig skulle gå så långt att jag mms:ade dem. Jag stegar ut till BMW:n som står parkerad utanför studion. Hoppas han är snäll med Sandrine och att det inte är psykopatvarning där.



Steven är uthållig och byter ställning på Sandrine så han knullar henne bakifrån och sidledes och alla möjliga håll. Slutligen lägger han ner henne på en tjock matta och knullar henne halvstående med hennes ben lagda uppå hans rygg. Kuken far ut och in i henne som ett baseballträ. Sandrine njuter varenda gång hans håriga pung vidrör hennes klitoris och han bottnar. Detta är för mycket för Sandrine. Hon känner att orgasmen med jättestort ”O” är på intågande med expressfart. Hon kvider fram att hon snart kommer.



– Du kommer inte förrän jag säger till! väser han. Sandrine stönar och vrålar och kämpar för alla sina franska tyg att hålla tillbaks orgasmen. Ett köttigt plaskande ljud hörs när hans väldiga kuk dunkar i botten av hennes fitta. Sandrine flödar som Nilfloden själv, det rinner försats nedför fittan och vidare uppför magen där hon ligger upp och ner, dubbelvikt på mattan. Slutligen känner Steven att han ska komma och det är en rejäl laddning som är på väg genom sädesledaren nu.



– KOM!!! Du… kan… ko-ko-ko-KOOOMAAAAAAAA!! Åhhh jävlars! Åhh shit vad… aaaahh faaan!! Åh så helvetes mycket det kommer… ååååhh herreguuud… jag går av på mitten… åh shit, åh shit!!



Sandrines ögon spärras upp vitt när hon känner hur orgasmen stångar emot hennes inre som en invasionsarme mot en borgdörr med murbräckor. Det stångas och stångas och stångas. Hon kommer samtidigt som Steven och de skriker ikapp. Hennes kropp skälver som den aldrig gjort förut, skakningarna verkar aldrig kunna ta slut. Under skakningarna känner hon hur hans säd väller in i hennes fitta. Hon kan inte erinra sig att någon hon fyllts med så mycket innan då hon och Carl haft sex. Inte ens Carl som också han har ordentliga utlösningar, har fyllt henne på det viset. Detta gör att hon kommer igen och igen och igen. Det verkar inte vara någon hejd på hur många orgasmer som vill komma ut. Steven står på knäna och skälver som ett asplöv. Han studsar till med hela kroppen var gång en ny kaskad skjuts in i den unga kvinnans sköte. Han kan inte erinra sig att han upplevt liknande med någon annan kvinna. Dessa fransyskor lever sannerligen upp till sitt rykte tänker han för sig själv.



De håller fortfarande varandras handleder hårt. Slutligen känner Steven hur sista salvan pyser ut. Det känns som om kuken är inpackad i gelatin eller vaselin därinne. Han ser hur det sipprar ut ur kanten på fittan och ner på mattan. Givetvis kommer han att få helvete från personalen för att han återigen grisat ner. De borde egentligen ha vant sig vid det då samma sak skett om och om igen. Alla vet vart han går och varför men inte en käft vågar protestera. Han har örnkoll på artisterna och har varit inne i många av de kvinnliga. Det där med skivkontrakt på Sony Records funkar så gott som alltid. Egentligen jobbar han på en lageravdelning i en underleverantör åt EMI Records. Där kör han truck men har haft sånt munläder och varit såpass vågad att alla har svalt hans lögn med fiskspöt, linan, kroken, flötet och sänket. Ingen har kunnat syna hans bluff. Vid ett tillfälle har han to m fixat ett skivkontrakt med Sony åt en tjej han knullat ett par veckor. Hon blev förvisso en dagslända eller ”One Hit Wonder” som man säger i branschen.



– Här! Torka av dig! Han räcker henne en näve servetter från ett ställ de knuffat ner under sexakten. Sandrine är totalt slut, hennes händer darrar då hon torkar honom ur sig.



– Du har potentialen, Sandrine, jag tror du kan komma hur långt som helst. Hon nickar trosvisst och ler.



– Hoppas… hoppas jag får sjunga mer då…



– Tja… men som du vet så är det många som låter som du. Dessutom sjunger de på engelska och det är tuff konkurrens däruppe.



– Vad har du tänkt jag ska göra då? utbrister hon förvånat. Jag kan ju inte knulla mig in i branschen?!



– Det är väl inget fel med det?! Det är det många tjejer som fått göra, t ex Beyoncé. Hon knullade sin manager flera år innan hon träffade Jay-Z. Tjejer får knulla sig upp i stegen, så är det bara. Men du har ökat dina chanser rejält. Fan, jag har aldrig känt något liknande! Du har en fantastisk kropp och en ännu mera fantastisk fitta! Trång och härlig! Du kommer att komma långt, tro mina ord!



– Seså, på med kläderna nu. Jag har bråttom för… vissa har ju ett jobb att sköta. Hälsa pojkvännen… den där…



– Carl… jodå… jag har nog en del att förklara för honom… tror inte han tar det där med skivkontraktet på något större allvar om jag ska vara ärlig…



– Jamen… han känner väl inte till branschen som jag gör? Näe…



– Förvisso… men han kan hantera kvinnor bättre än du…



– Vad fan menar du?!



– Det jag säger… sen får du ta det som du vill.



– Attityd, det gillar vi i branschen. Han tar henne om hakan sedan kysser han Sandrine en sista gång. De sätter sig i hans Audi och han trycker gasen i botten och snart är de framme vid Carls lägenhet i Gamla Stan. Det regnar spön i backen och han tittar på klockan.



– Du, som sagt, jag har bråttom. Ska till PR-teamet och hjälpa till med lanseringen av Zara Larsson. Hon ska in på Englandslistan nu och det krävs massor av jobb. I själva verket var det hans fru som ringde upprepade gånger på mobilen. Hon undrade var fan han höll hus eftersom de ringt från dagis och undrade varför han inte hämtat upp Lone, deras femåriga dotter.



– Hur når jag dig? frågar Sandrine. Har du något visitkort, eller?



– Fan, jag har glömt det… du… jag ringer dig… okej? Steven åker iväg så vattnet stänker på hennes vader. Hur visste han om mitt nummer? Kanske han kollade upp det när han ringde Carl. I själva verket kollade Steve eller vad fan han nu egentligen heter aldrig det. Han var aldrig noga med sådana detaljer. Sandrine kände en stigande känsla av att ha åkt på en fet blåsning. Hennes Bullshit-radar verkade ha haft glappkontakt sista en och en halv timmen. Dessutom kände hon sig generad inför Carl. Visserligen fanns det inget kontrakt mellan dem eller liknande men hon kunde ärligt säga att hon älskade honom. Oron steg att han skulle vara arg på henne och anklaga henne för att vara en dum blondin. Inte för att hon trodde sådana fula ord skulle komma ur hennes mun men hon anklagade sig själv. Hon var på det klara att Carl aldrig krävde någon trohet från henne. Han hade själv ett kraschat äktenskap från ungdomen bakom sig och hade efteråt lovat sig själv att aldrig tro att man kan äga någon, ring eller inte på fingret. Man följer sina impulser, brukade han säga, och då har du valet att antingen låta den händelsen förstöra det som tagit år att bygga upp eller så ha ett förlåtande och överseende sinnelag och gå vidare.



– Carl, il est moi, Sandrine. Puis-je entrer? Hon kände sig osäker men hörde surret från låset då dörren öppnades och steg in i trapphuset sedan vidare in i hissen. Tankarna for runt i huvudet då hissen förde henne våning för våning tills hon var högst upp. När hon tryckte på ringklockan var det med darrande fingrar och överläpp. Tårarna började fylla ögonen. Hur helvetes dum fick man bli?! Det fanns troligtvis inget skivkontrakt där. Det hon har är förmodligen bättre än vad fan nu den där Steven hade på lager.



CARL: När jag öppnade dörren var det för en knäckt tjej som kastade sig om halsen på mig och grät. Hon ville inte släppa mig utan höll om mig hårt.



– Pardonnez-moi, Carl, jag har gjort bort mig – stort! Han lovade mig ett skivkontrakt men snackade bara skit om mig. Om min röst och min talang. Jag måste sjunga på engelska om det ska bli nåt. Jag känner mig så dålig och usel, Carl. Jag är ingen sångerska tror jag… (snyft!).



– Och… och… och… han… han sa att enda säkra vägen till ett kontrakt var om jag klädde av mig och visade upp mig. Och jag… (snyft!) … jag gick på det… och vi… vi… vi hade… s-s-sex… och jag… (uhuu!). Carl… jag tror att jag blivit lurad… och jag känner mig så förbannad på mig själv att jag… jag… så jävla dum och blåögd jag är! Nu skulle mamma se mig… oj, oj, oj så hon skulle skratta… vilken pajas jag är…!



Jag förstod att nu behövdes en seriös räddningsaktion för att plocka upp spillrorna av den talang hon faktiskt var. Jag tog av henne den rosa midjejackan och hängde upp den på klädkroken. Varsamt förde jag henne in i lägenheten, fattade om hennes kinder och såg henne stint in i ögonen.



– Sandrine, han ljög, inse det! Han ljög för att få övertag över dig och få sin vilja igenom. Han dissade din talang för att göra dig osäker. Han trampade på den och drog dig i smutsen. Han ville ha sex med den snyggaste tjejen som gått i ett par pumps på den här planeten. På så vis förstår jag honom, vem vill inte det? Du har din fria vilja och jag håller inte fast dig, Sandrine. Vill du ha sex med någon så har vi inga kontrakt som skrivits med vårt blod. Vi har inte sålt våra själar åt någon mörk makt eller liknande. Du är fri att göra vad du vill, Sandrine. Jag tog med dig till Stockholm så du skulle komma undan tumultet hemma men jag märker att vi bara bytt ut det mot ett annat. Samtidigt kan inte jag styra och bestämma över dig. Jag kan försöka ge dig råd men allt gick så fort i studion och när jag kollade upp var du och den där lurifaxen borta.



Sandrine stod nu och grät så kroppen skakade. Det var dags för Räddningsaktion Sandrine Durand. Jag hade redan tappat upp jacuzzin så jag ledde henne in till badrummet och lämnade henne ifred där medan jag hällde upp champagnen och fixade litet tapas och ostar. Efter ett tag hör jag henne gnola på sin hitlåt. Det doftar lavendel av badklossen jag lagt i. Försiktigt ställer jag in brickan på en pall invid jacuzzin. Hon märker mig knappt då jag går in, inte förrän jag sätter ett högfotat champagneglas i hennes hand. Hon tittar förvånat.



– Till Frankrikes bästa sångerska genom tiderna! Sandrine Durand! Hon ler och ger mig en slängkyss.



– För fan, Sandrine, det finns få som tar trestrukna ciss!! Du tog det som ingenting och höll ut det så länge att andra sångare hade varit blå i nyllet om det sökt göra detsamma. Kasta ut skitstöveln ur ditt huvud nu! Det var en bullshitgubbe, det tror jag du inser om du tänker efter. Han kör bergis samma skitsnack med alla unga tjejer han trätt upp på kuken.



Nu fick Sandrine med ens ett sorgset uttryck igen.



– Förlåt mig, Sandrine, jag menade inte…



– Det är lugnt, Carl, fick bara en flash-back… för det var ju precis vad han gjorde och inte gjorde jag nåt större motstånd heller. Ska erkänna att det var riktigt skönt mitt i allt. Han hade gjort det där förr, det kändes. Men sättet han flög på mig var inte schysst och det han sa om min sångröst… och… och… (snyft!).



Jag böjer mig fram och kysser tårarna från hennes ögon. Hon gråter bara än värre nu till hon sitter med händerna fulla av skum över ansiktet. Jag söker föra undan dem men hon sliter sig bort och gråter. Hon slår på mina axlar med sina knutna nävar. Hon slår skithårt, till sist örfilar hon till mig om och om igen. Jag kan stå ut med det så länge jag blir viss om att hon reser sig igen, mina drömmars tjej.



– Fy fan vad han förnedrade mig! Jävla skitstövel!! Förbannade jävla skithög!! Förbannade män som beter sig så mot intet ont anande flickor! Jävla sviiin!!



– Han är inte värd det, Sandrine. Det var en skitstövel, sådana finns det säkert i Frankrike också, precis som här. Han är inte värd dina tårar. Du är bättre än han, du kan resa dig från detta.



– Käften!!! Håll käften för helvete!!! skriker hon rödögd. Ilskan lyser om henne och jag är inte trögare i huvudet än att jag förstår att jag gör bäst att gå undan en stund.



Under tiden ringer jag runt till gamla kontakter för att spåra upp denne Steven Catic. Det visar sig rätt snart att det är en pesudonym. Dock har han använt den ett flertal gånger, den förekommer t o m i ett antal våldtäktsutredningar. Alla har förstås lagts ner ”i brist på bevisning” som det så fint heter. En kompis till mig heter Jack och är litet av privatdetektiv. Han nosar upp det mesta. Jag gav honom i uppdrag att samla ihop litet bevis om dessa kvinnor han gett sig på. Det visade sig vara väldigt lätt, han fick t o m ihop dna från en hårborste han smiskat en av tjejerna med. Hon var smart nog att förvara den i plastpåse efteråt.



Det fanns flera sådana tjejer som förvarade bevis mot honom men inte hade ork eller mod att driva det vidare. Snart hade vi en riktigt diger bunt som gott och väl skulle räcka till. Jag ringde runt och samtalade med alla dessa kvinnor och sa att vi nog kunde klämma åt honom. En del grät i luren av lättnad. Vissa hade inte vågat gå utanför dörren efteråt utan satt bara inomhus hela dagarna och en del knaprade lugnande. Sedan ringde jag åklagaren och lade in en våldtäktsanmälan. Det var en hon som hade ledsnat på att dessa gubbar gick fria. När hon hörde om alla komprometterande bevis vi hade om honom hakade hon på direkt.



Slutligen ringde jag Malou och berättade om ”skivbolagsdirektören”. Hon flög formligen i taket och beordrade att han aldrig mer skulle få sätta foten på TV4. Hon gav en redig utskällning till studiokillarna och avslöjade för dem hans rätta identitet. Jag satte mig i bilen morgonen efteråt. Sandrine låg och sov, helt utmattad. Jag lät henne vara, vi hade inget sex, ingenting utan hon fick bara vara ifred. Hon behövde det. Min detektivkompis Freddie hade gett mig adressen till lagret men innan jag åkte dit plockade jag upp åklagaren. Hon log triumferande och sa ”Nu klämmer vi dit den jäveln”. Men innan dess åkte vi hem till hans fru och rätade ut hennes frågetecken om Steve. Steve hette egentligen Magnus Åkerfelt. Hade varit en lovande musiker en gång i tiden men saker och ting hände som fick honom att se tillfällena. Tårarna rann nedför hennes kinder medan åklagaren tog upp fall efter fall där han varit inblandad. Det var rohypnol och mycket annan skit involverat i en hel del av fallen. Innan vi gick sa hon:



– Tack, ni har fått fjällen att falla ifrån mina ögon nu. Tio års lögner har fått sin förklaring men nu är det äntligen slut med det.



När vi anlände till lagret där han jobbade hade vi några kvinnor bland hans offer med oss i släptåg. Vi bad chefen och HR-killarna vara med. Jag bad en av arbetarna att filma med min kamera medan han svor och förbannade och hotade med att stämma oss utfattiga. Kvinnorna flikade in vad han pysslat med och jag trodde käkarna skulle lossna från samtliga i rummet. Även hans manliga kollegor gjorde stora ögon. De kvinnliga svor och förbannade honom. Han ångrade säkert att han stigit upp och inte dragit täcket över skallen då ringklockan ljöd den morgonen.PÅ en och samma dag förlorade han sin anställning, sitt äktenskap, vårdnaden om sina barn. Till råga på allt hör vi steg bakom oss då vi avfyrat sista salvan. Det är Malou von Sievers som stiger in och lägger till ytterligare en salva som sköt honom totalt i sänk. Magnus har ingenstans att ta vägen. Alla utvägar är blockerade och vaktas av två poliser som anlänt i släptåg med Malou.



Han häktade omedelbart efteråt. Pressen var strax på plats och det blev stora rubriker. Sony Records förnekade (givetvis) all inblandning, eller att de skulle ha anställt någon Steven Catic.



Jag fick tillbaks mobilen och skickade några väl valda mms till Sandrine av hela intermezzot.



– Tack, älskling, tusen och åter tusen TACK, med rosor i slutet av meddelandet. efter det åkte jag till systemet och köpte mera champagne sedan till fiskaffären och fick räkor och annat i skaldjursväg med mig. Det bar av till Gamla Stan och en ung fransyska som behövde boostas litet till. Hon omfamnade mig hårt när jag klev in i tamburen. Ord fanns det inga och inte behövdes det heller. Vi kysstes länge och väl sedan berättade hon nyheten.



– Vill du veta en överreaskning? Jag nickade. Warner Brothers Records ringde på min mobil. De vill producera min nästa CD!!! Sandrine skrek ut det sista nästan i falsett. Jag kramade om henne hårt.



– Fan, det var ju vad jag sa!!! Du är ju bara bäst! Du kan inte rå för det!!!!



– Ikväll vill jag älska länge, länge, länge… du får se till att hålla dig… för…… imorgon åker jag hem till Frankrike. Mamma är inte förbannad på dig trots att du rövade bort mig som hon uttryckte det. Mormor är chockad över tidningsrubrikerna men det är inget jag inte kan fixa. Pappa… tja… han… han verkar vilja se mig… han brinner av nyfikenhet. Kanske vi kan lappa ihop vårt hem trots allt.



– Kommer jag att få se dig igen, Sandrine, eller säger vi ”adieu” efter det här och fortsätter med våra liv?!?



– Vad du pratar!?!! Hon gick fram till mig och drog mig i kragen medan hon stint såg in i mina ögon. Sedan viskade hon hest… du… svensken… har mig runt ditt lillfinger… men det visste du väl redan?! Ljug inte för sånt kan jag se med mitt ”tredje öga”, sa hon och pekade mot pannan. Sedan kysste hon mig hårt och släppte taget om kragen och gick med höfterna sensuellt vaggande till vardagsrummet.



Den kvällen älskade vi länge, det var helt sagolikt vad vi hade det skönt. När morgonen kom klädde vi på oss och jag styrde bilen mot Arlanda. Där skildes vi åt men sa aldrig adjö. Idag har det gått flera månader och jag får nöja mig med att läsa om henne eller gå till YouTube och se hennes senaste musikvideo. Folk är som galna i henne och hon ska vara med i alla möjliga teveshower. Jag ringde Juliette och vi grävde ner våra stridsyxor. Det var kanske inte läge att komma tillbaks till Provence på ett tag men nån gång framöver ville även hon att vi skulle träffas.



– Måste ge dig att det vi gjorde var oerhört skönt. Jag förstår Sandrine… Bon jour, Carl.



– Bon jour, Juliette…