Skärgårdshetta

Den varma vinden fattade tag i mitt hår, sådär perfekt att allt blåstes bakåt så att jag inte fick något i ansiktet. Jag njöt. Solen stekte i ansiktet och jag blundade bakom solglasögonen. Sommarens första dagar var här. Ni vet då man knappt har förstått ens att det är sommar efter den överdrivet långdragna vintern. Då man har glömt bort hur det kändes att gå utomhus med bara linnet. Jag hade alltid försökt vara den där personen som klagar över hur kallt det är på vintern och klagar över värmen på sommaren. Det kändes inte speciellt logiskt. Om jag själv får välja har jag det varmt. Man kan alltid svalka sig. Men det är inte direkt den sjuhöga värmeböljan som varade den här sommaren som jag ska prata om. Det jag ska berätta är så mycket hetare.



Jag satt på färjan som låg till invid hamngatan i Stockholm. Den skulle lägga av om tre minuter. Jag hade varit där en halvtimme innan den skulle lägga av i rent syfte att få en bra plats. Av erfarenhet från förra sommaren visste jag att det slogs om platser på färjorna ut till skärgården. Jag hade blivit näst intill nertacklad av en äldre dam då jag varit på väg att sätta mig vid båtens sista tomma soffbås.

Iår hade jag bestämt mig för att ta bästa plats uppe på däck. Jag skulle sola mig lagom rosig under resan som skulle ta nästan tre timmar. Jag skulle sedan gå av vid en av skärgårdens alla tusen öar. En ganska liten men ändå inte den minsta. Det fanns en livsmedelsbutik i närheten av stugan som min familj hade hyrt över sommaren. Jag var överlycklig att jag skulle dit ensam. Jag hade längtat hela vintern på att äntligen få vara ifred med laptopen där min bok låg och väntade på att skrivas klart. Jag planerade att få den klar under min lilla semester. Det var hela syftet med resan. Annars hade jag ju självfallet tagit med mig någon. Jag vet att de inte skulle det bli en enda rad skriven om man hade med sig en tjejkompis. Jag planerade att ligga i hängmattan hela veckan som var fastspänd mellan två höga björkar. Jag skulle titta upp mellan de skrivna raderna och se dess kronor svaja av vinden och solens strålar slå sig igenom dem. Oh vad jag längtade. Bara tanken fick det att kittla i mina skrivsugna fingrar.

Precis när tanken slagit mig kunde jag känna att båtens motorer sparkades igång och att båten började röra sig. Då kände jag mig lite tvär över att jag behövde vänta tre timmar till tills jag skulle ligga där i hängmattan. Jag hade noga meddelat varenda människa i min umgängeskrets att jag skulle vara borta den veckan och att ingen under några som helst omständigheten skulle kontakta mig. Med undantag för nödfall. Jag gjorde det klart och tydligt för mina väninnor att killproblem eller brutna naglar inte var nödfall.



Tillslut var jag framme efter vad som för mig känts som en evighet. Jag nästan flög av båten och skyndade mig uppför kullen mot vandrarhemmet för att köpa mig en läsk. Jag hade trots min törst låtit bli att köpa något på båten. Då kunde jag lika gärna slängt några slantar i sjön. Så jävla dyrt är det.

Jag halsade i mig halva flaskan i ett enda svep innan jag återvände nerför kullen och banade iväg ner på en mindre väg. Tråkigt nog låg stugan ganska långt ifrån hamnen så det var bara att torka svetten från pannan och dra ett djupt andetag. Rullväskan var tyngre än jag mints. Vad hade jag tagit med mig egentligen?

Femton tunga backar och två skavsår senare såg jag den lilla stugan på 20 kvadrat framför mina ögon. Äntligen. Jag ville genast slå mig ner i hängmattan. Men jag bestämde mig först för att leta upp nyckeln som pappa gömt i skjulet och låsa upp stugan. När jag efter tio minuters sökande äntligen hittat nyckeln hade jag nästan tappat tålamodet. Jag ville bara ligga ner. Jag slet upp den sega gamla dörren och möttes av en stark lukt av instängdhet. Stugan var mysig. Den hade ett litet kök med ljusblåa skåp. Intill en liten matsal med ett runt bord. Det var ett slags förrum till resten av stugan, nästan som en inglasad veranda. Sedan ett större rum med en härligt stor dubbelsäng och en soffgrupp. Till sist ett skrivbord som stod i rummets norra hörn. Det var vid den jag skulle sitta och slutföra min bok. Men något kändes fel. Den stod inte där den skulle. Jag fick stå vid dörren och stirra utöver rummet en stund innan jag kom på det. Skrivbordet skulle ju stå intill det stora fönstret. Där skulle jag sitta och titta utöver den lilla hästhagen och vattnet som låg lite längre bort. Det var en liten vik som gick in till en lugn liten strand och en brygga med några båtar. Det var det perfekta stället att spendera en sommar på. En perfekt plats för att vara ifred. Med skrivaro. Här skulle inte en själ störa mig. Grannarna var alla över den sena medelåldern och så vitt jag visste bodde vissa där året om. Gud så skönt det var att slippa ljudet av högljudda fjortisar och mopeder och folk som skrek i sina små touchmobiler. Ljudet av människor. Äldre människor gjorde inte väsen av sig. Här höll alla käften helt enkelt och det var precis vad jag behövde.

En annan sak jag var mer än lycklig att vara ifrån var alla dessa jävla stockholmskillar. Jag hade väl i princip kammat igenom Stockholm på de värsta. Såna som inte ens visste vad ett seriöst förhållande var för något. Nej jag tänker inte gå in på detaljer. Det blir bara deprimerande. Nej, jag hade bestämt mig för att ägna mig åt skrivandet resten av sommaren. Jag skulle inte göra som mina tjejkompisar och jaga upp killar på Stockholms krogar. Jag skulle inte slösa min tid på det. Jag skulle skriva. Det var det enda som jag behövde. Inte en kille som hittar i ens underliv lika bra som att vara vilse i förorten.

Men ja, så vitt alla människor med lite vett i huvudet vet – så går inte allting som planerat här i livet. Allt började sakta men säkert ta sig sin vändning samma dag som jag anlände till det lilla sommarparadiset. Jag hade inte hunnit vara där länge förrän saker och ting visade sig vara annorlunda än vad jag förväntat mig.

Det började när jag skulle gå och hämta vatten vid brunnen intill grannhuset som låg snett mitt emot. Jag hade bytt om till ett par svala jeansshorts och ett svart linne vilket var underbart avsvalkande. Jag tog en hink från köket och bestämde mig för att inte ta på mig skorna vilket kändes alltför ansträngande just då. Något jag ångrade när jag började gå över den lilla grusvägen som letade sig mellan de två husen. För varje vass sten jag gick slet jag ur mig en svordom för mig själv medan jag så gott som möjligt försökte undvika småstenen genom att trippa som en liten idiot. Liten var jag. Det hade jag alltid varit. Bara ett par centimeter över 150. Jag hade alltid varit nöjd med min längd. Det enda som irriterade mig var att det alltid var ett jävla liv med att anmärka det. Jag var blond. Inte sådär blonderat blond, naturligt blond och det var något ingen någonsin hade trott på.

Jag kunde andas ut när jag tagit mig över grusvägen och kunde vada ner i det mjuka gräset som var början till grannhusets trädgård. Huset var ett tvåvåningshus med grå fasad. En hund skällde hysteriskt från bakgården. Jag blev lite orolig att hunden skulle komma rusandes i uppdrag av att skydda sin flock från mig. Så jag snabbade mig med att börja pumpa i brunnen varpå jag hängde hinken under kranen. Det tog en evighet innan vattnet ville komma. När jag trott att jag skrämt upp mig i onödan kom något litet springandes från bakom husknuten. Mot mig! Jag pumpade snabbare. Det var en liten jävla hund som kom springandes och skällde hysteriskt. Jag förutsåg framtiden på några sekunder. Hur någonsin skulle jag hinna fly med en tung hink med vatten? Vad tänkte jag. Det var kört. Sedan skulle väl hundens ägare komma och se efter och se sur ut som om jag hade gjort något fel. Att jag verkligen inkräktade. Rätt hade jag också om den saken. Någon uppenbarade sig snart från bakom husknuten när hunden hade tvärtnitat några meter ifrån mig och skällde på mig. Jag var livrädd. Jag kände mig löjlig som blev rädd för den sketna lilla hunden. Jag var mest rädd att skämma ut mig inför personen som närmade sig, men som snart gjort att jag glömt bort att hunden ens var där. Enligt min spontana förväntning skulle personen varit gråhårig, solbränd och rynkig och iklädd en träningsoverall i en skrikig nittiotalsfärg – eller något liknande. Det var raka motsatsen. Från bakom husknuten uppenbarade sig ett ungt ansikte. En man. Jag flämtade till. Han närmade sig mig. Jag som tidigare planerat att fly fältet stod nu kvar och råstirrade. Killen som närmade sig var inte bara ung (vilket bara det var chockerande på den här ön), han var också otroligt iögonfallande. Och ju närmare han kom, desto mer säker blev jag på att det var något riktigt snyggt jag såg på. Han var aningen kort, inte jag-kort, men kort för att vara kille. Något som skulle avskräcka mig vanligtvis som alltid hade dragits till den allra längsta sorten. Hans längd fick sin förklaring när jag kunde se att han hade asiatiska drag. Av den japanska sorten. Han hade svarta breda ögonbryn som ramade in hans mörka ögon följt av en bred näsa och en liten men också mycket iögonfallande mun. Hans läppar putade som på en vacker kvinnas. Han hade mött min blick utan att jag ens hunnit reagera eller insett att jag stod där och stirrade storögt på honom. Snart var han framme vid hunden och så nära såg jag honom tydligare och kunde bekräfta hans vackra drag. Där kunde jag också identifiera formen på hans hår som var aningen rufsigt med några lockar som hängde nerför hans panna. Han såg ut att ha en lätt mängd hårgelé i håret för att hålla det uppe och i liv. Det hade han lyckats med. Jag var ännu i ett chockstadium då jag bara kunde stirra på honom. Jag hade inte ens konstaterat för mig själv att han var det snyggaste jag någonsin hade sett. När han öppnade munnen i ett leende var jag plötsligt tillbaks till verkligheten där jag istället kände för att svimma. Han bländade mig med sitt vita leende. Det var perfekt. Det fanns inte ett bättre ord för hans leende.

”Hej! Jag ber om ursäkt för min hund, han är lite galen. Han undrar nog bara vem du är.”

Han talade till mig. Jag tappade andan. Han fortsatte le vilket gjorde det svårare för mig att inse att jag skulle sluta råstirra och börja bete mig som en normal människa.

”Jaha, nej det är ingen fara!” utbrast jag efter att jag för en kort stund bara stått där helt tyst och ja, råstirrat vidare och iakttagit hans kropp. Han var slank men hade muskulösa armar och breda axlar. Han slutade inte le och jag kände att jag började bli ännu varmare än vad jag redan var.

”Han är inte farlig, han blir bara uppspelt när de kommer lite nytt folk”, fortsatte han med sin basröst i följd av ett litet skratt och bar upp sin lilla hund i famnen som genast morrade till lite.

Jag fann mig själv stå där helt tyst igen och stirra. Han verkade vänta på att jag skulle säga något men öppnade snart munnen igen då han insett att jag inte skulle säga något vilket jag också förtvivlat gjorde.

”Bor du här i närheten eller?” frågade han leende. I mitt huvud gav jag mig själv en örfil. Jag behövde skärpa till mig. Han tyckte väl jag var ett riktigt fån som bara stod där. Men det gjorde det inte lättare att han stod där och log mot mig med sitt bländande sexiga leende.

”Ja, jag bor där borta, eller jag ska vara här i en vecka då”, fick jag tillslut ur mig men till min förtvivlan med en lätt hoppande och darrig röst. Nu trodde han väl jag stammade också.

”Jaha, vad kul! Är du här med dina föräldrar eller?”

Jag uppfattade hans intresse för mig att vara i rent artigt syfte. Inte kunde han vara intresserad av att verkligen veta vem jag var.

”Nej, jag är här själv”, sa jag med ett leende som kändes lika fånigt som resten av mitt beteende gentemot honom. Självklart verkade han bli lite förvånad. Det förstår jag. Hur vanligt är det att en tjej i min ålder åker ut till skärgården helt själv, och inte tar med sig ett helt pack ungdomar och fem stycken ölflak.

”Jaha, okej där ser man. Jag är här hos min farmor och farfar”, besvarade han mig sedan när han inte såg lite förvånad ut längre. Jag var själv fortfarande förvånad att hans ens talade till mig.

Jag visste inte vad jag skulle säga. Han blev också tyst. Jag ville dö. Vi bara stod där och tittade på varandra. Snart hade jag glömt bort tystnaden då jag försökte få en glimt av hans rumpa. Det lilla jag lyckades vittna var inte dumt. Det var tur att han hade jeans på sig.

Snart hade hunden räddat oss. Eller mig. Den började skälla vilket tvingade honom att släppa den och den började hoppa upp på hans ben. Som om den bad honom att de skulle gå. Som om den inte tyckte om mig.

”Men det var kul att träffas, hoppas du får det trevligt härute”, sa han tillslut och jag pustade ut och blev smickrad över hans omtanke. Om den nu var verklig.

”Tack detsamma!” var det enda jag fick ur mig. Han gav mig ett sista leende innan han vände om med hunden släntrandes efter honom. Där var hans rumpa perfekt. Jag ertappade mig själv med att stå där och bita mig i läppen. Jag kunde inte röra mig förrän han hade försvunnit bakom hörnet. Det enda som var skönt med att han försvunnit var att jag kunde avreagera mig och svära för mig själv. Jag skyndade mig tillbaka så gott jag kunde med den tunga hinken med vatten upp till bredden. Men när jag var tillbaks till köket var bara hälften kvar. Jag slängde mig på sängen och skrek i en kudde. Jag var både glad och otroligt arg. Jag hade sett den sexigaste kille någonsin, och jag som hade bestämt mig för att inte någon jävla kille skulle distrahera mig den här sommaren. I alla fall inte på den här jävla ön som jag trott bara var full med en massa gamlingar. Så bodde han mitt emot mig.

Efter att ha legat på sängen i en evighet och jämrat mig bestämde jag mig för att äta lite och sedan slå upp laptopen och gräva ner mig i boken. Jag skulle glömma bort honom så gott jag kunde.

Jag hade slagit mig ned framför skrivbordet som jag nu ställt framför fönstret och slagit på datorn. Precis då jag öppnat dokumentet med boken och var till att luska ut en mening såg jag utöver det vackra landskapet framför mig. Till min besvikelse och samtidigt min lycka upptäckte jag att man kunde se grannhuset och dess framsida. Det första jag såg var han. Igen. Han satt på trappen till verandan och läste en bok. Självklart kunde jag inte titta tillbaks på datorn. Det var kört. Allting var kört. Snart hade jag insett att få boken klar innan veckans slut var mer eller mindre omöjligt. Den där otroligt snygga killen hade förstört det. Jag var så arg. Men samtidigt hade jag någon känsla av behag.

Snart hade jag också insett att det var lika bra att acceptera läget. Jag fick väl helt enkelt fokusera på annat. Självklart inte honom. Just för att jag vet att jag aldrig någonsin ens kan bli vän med en sådan kille som han. Så det jag skulle göra var att sitta där i fönstret och bara titta. Det var något jag var bra på. Att klä av människor i min fantasi. Att klä av honom i mitt huvud var något som fick det att börja kittla i mitt underliv. Jag fann mig själv sitta där och bli upphetsad. Jag kände mig först lite dum men kunde snart inte låta bli att hängivas mina tankar på killen som satt där på verandan och såg så koncentrerad ut i sin bok. Hans allvarliga min var sexig. Inom några sekunder hade jag bestämt mig för att jag skulle ta reda på mer om honom.

Jag slog igen laptopen.

Jag kände mig som en riktig stalker. Jag satt där vid skrivbordet och tittade på honom tills han slog igen boken och gick in i huset. Då kunde jag resa mig och bestämma mig för att göra något annat. Men jag ville bara se honom mer. Jag fick inte nog.

Jag bestämde mig för att ta fram cykeln ur skjulet och cykla runt ön och undersöka lite. Innan jag gav mig av tog jag mig en noggrann titt på mig själv i spegeln. Sminkade mig lite mer än jag gjort tidigare då jag inte direkt hade ansträngd mig så mycket för att se bra ut härute – då jag inte vetat att jag skulle bo granne med en kille som väckte lustar i mig som jag tidigare inte visste funnits i mig. Det var bäst att se så bra ut som möjligt nu. Det kunde ju hända att jag stötte ihop med honom någon gång under dagen. Om jag hade tur.

Jag drog fram den rosa damcykeln ur skjulet och upptäckte till min lycka att jag inte behövde sänka sadeln. Den var perfekt för mina lilla längd. Något som var ganska förvånande. Jag tog ett litet varv runt trädgården för att öva in mig lite efter att inte ha cyklat på minst ett år och för att få upp farten. När jag i hög fart var till att cykla ut på den lilla grusvägen möttes jag av en chock. Jag höll på att krocka med en annan cyklist som också var uppe i hög fart. Jag tvärnitade cykeln så hastigt att jag sladdade i gruset och drämde ner benet i marken för att inte falla med cykeln över mig. Dåren som jag nästan krockat med var inte vilken dåre som helst. Det var han. Jag flämtade till. Inte hade jag förväntat mig att få se honom igen så pass tidigt. Pessimistisk som jag var hade förväntat mig att inte få se honom igen idag i överhuvudtaget.

Han såg storögt på mig och hade själv tappat balansen lite på cykeln med hade också räddat sig själv från att snubbla. Vi blev stirrande på varandra en stund innan någon av oss vågade säga något. Självklart var det han.

”Oj förlåt!” utbrast han och såg nu lite rädd ut.

”Nej det var mitt fel!” protesterade jag. Det var det faktiskt. Jag hade stormat ut på grusvägen som en typiskt stressad Stockholmare.

Han viftade bort min ursäkt med en hand och det breda leendet och då hade jag återigen tappat talförmågan. Nu var han bara någon halvmeter ifrån mig och där såg alla vackra linjer i hans ansikte och färgen på hans ögon. Dem var mörkbruna och djupa, nästan svarta.

”Det kan ha varit bådas fel, så jag ber ändå om ursäkt”, sa han fortfarande med det där leendet och jag kände att jag började storle. Han var otroligt artig. Jag ville så gärna veta om han var artig rent av natur eller om han kände att vara det extra mot mig. Jag ville tro det men ville inte vara naiv.

Jag kom på att jag så gärna ville veta namnet på honom. Jag ville ha ett ord för underverket.

Det var som han läste mina tankar då han plötsligt räckte fram handen. Den såg så inbjudande ut att jag fick bråttom med att räcka fram min egen och ta tag i den. Han hade en fast grepp. Bara det gjorde mig lite pirrig, och inte tala om hans beröring.

”Jag heter Johan.”

Jag gillade vad jag hörde, men jag hade faktiskt förväntat mig ett mer asiatiskt namn. Men ja, han såg ändå inte helt utländskt ut. Något var det som gjorde att han också såg lite svensk ut.

”Janina.”

Jag fortsatte le och skakade om hans hand. På något sätt kunde jag uppfatta att han såg lite belåten ut med det han precis hört. Sådär att han verkligen var nöjd och fick någon slags bekräftelse. På vad kunde jag inte lista ut.

”Så vart ska du då?” frågade han sedan när han hade slutat se sådär otroligt nöjd ut.

”Jag vet inte riktigt, jag tänkte bara cykla runt lite och undersöka ön.”

”Jaha.. men jag hade också bara tänkt cykla lite. Jag skulle kunna visa dig runt lite.”

Jag trodde knappt på vad jag hörde. Hade han precis inbjudit mig att vara med honom?

”Jaa, det får du jättegärna göra!” hörde jag mig själv nästan skrika ut och lät nästan överlycklig. Gud så dum jag kände mig. Men jag kunde inte låta bli att glädjas över hans inbjudan.

Han började le ännu större än förut och nickade.

”Då drar vi då”, sa han sedan och gjorde sig redo med cykeln. Jag gjorde ivrigt detsamma samtidigt som jag gav honom en instämmande nickning.

Vi cyklade runt hela ön och undersökte varenda lilla grusväg och Johan berättade för mig om alla platser vi passerade. Han hade kommit till ön enda sedan han var liten så han visste allting man behövde veta. Jag lyssnade hängivet på allt han hade att säga till mig, men jag måste medge att ibland hände det att jag inte lyssnade alls då jag studerade honom som väckte det där pirret i mig och den där främmande känslan av lust jag inte visste vad jag skulle göra av den.

Vid den tid vi hade cyklat runt hela ön visste jag ganska mycket om honom. Han bodde också i Stockholm hos sina föräldrar lite längre utanför stan och han studerade på högskolan. Han var intressant. Mycket intressant. Jag kunde dock inte låta bli att bli ännu mer nyfiken på hur han såg ut under de där jeansen och den mörkblåa t-shirten. Ibland när jag cyklade bakom honom (vilket jag gjorde med flit) kunde hans tröja fladdra upp ibland av vinden och bara att få se en skymt av hans nakna lätt bruna hud fick mig att rysa.

Vi kom jättebra överens. Det kändes som vi hade känt varandra längre än bara några timmar. Vi skrattade åt varandras skämt och kunde prata skit om våra kompisar på fastlandet.

Klockan hade börjat närma sig 6 när vi var tillbaks i vårt område. Johan föreslog att vi skulle köpa lite dricka i kiosken vid vandrarhemmet. Vi köpte varsin sodavatten. Han var som jag och drack bara sodavatten och inte läsk. Vi medgav båda att vi alltid tänkte på vårt kaloriintag lite mer manisk än vanliga människor. Bara att titta på honom fick mig att förstå att han tänkte på vikten och också att han tränade duktigt. Jag kunde snart inte tänka på annat än hur han kunde smaka. Jag ville veta. Jag ville veta om han var lika törstig på mig som jag var på honom. För en stund försökte jag intala mig själv att jag var löjlig som ens tänkte tanken, men snart orkade jag inte längre bry mig om att vara rationell. Den där lusten inom mig hade väckt något nytt och främmande i mig. Som hade gjort att jag glömde bort att vara sådär blyg och osäker.

Jag skulle ha honom. Så säker var jag.

När vi kom ut ur affären och halsade i oss det iskalla vattnet upptäckte vi att det hade börjat dugga. Himlen var plötsligt grå och det hade börjat blåsa lite kallt.

”Oj där ser man”, sa Johan och vi tittade båda upp i himlen.

Som sagt så hade jag glömt bort att vara sådär osäker och blygsam så jag bara stirrade på honom utan att säga något, utan att titta bort när han mötte min blick. Och där blev den kvar. Han märkte ju så jag stirrade och jag gav honom en allvarlig djurisk blick. Jag ville att han skulle veta att det enda jag ville göra var att slita av honom hans kläder och smaka av honom från topp till tå.

Något som förvånade mig var att han inte väjde med blicken och det mest häpnadsväckande var att han också besvarade min blick med en ännu starkare sådan. Den var så rakt på sak. Jag förstod precis. Hans blick sa att han ville göra detsamma med mig och också att han skulle få som han ville. Hans självsäkerhet gjorde mig tänd.

Utan ett ord åtevände vi till cyklarna när regnet plötsligt började piska ner på parkeringen. Vi var snabbt på våra cyklar och lämnade parkeringen i hög fart. När vi cyklade på sidan av bilvägen piskade regnet i mitt ansikte, så hårt att det nästan gjorde ont.

När vi äntligen banade in på vår lilla grusväg var vi båda genomblöta.

”Vi tar skydd hos mig!” ropade jag när vi närmade oss min stuga och Johan som cyklade framför mig cyklade in på min gård. Jag var strax inpå och vi slängde oss genast av våra cyklar och rusade mot stugan. Jag slet upp dörren och vi båda stormade in i den lilla matsalen. Johan smällde igen dörren och vi både flåsade andfått och skippade efter andan. Det dröjde länge innan vi båda kunde andas normalt igen och kunde slappna av. Då hade jag hunnit bli mitt osäkra jag igen och hade helt glömt bort dagens tidigare händelser. Jag såg upp Johan som stod lutad mot ytterdörren och jag stod mot det runda köksbordet. Han mötte min blick och vi gav ifrån oss ett lätt skratt som snabbt var dött igen. Vi fortsatte bara stirra på varandra och han stirrade allvarligt på mig. Sådär allvarligt som han gjort när han läste den där boken på verandan. Det gjorde mig lika tänd den här gången.

”Du är så jävla snygg”, sa han plötsligt med en mörk röst och slängde en snabb blick längre ner på mig. Jag kunde gissa vart. Mina bröstvårtor hade säkert blivit styva under min våta tröja.

Jag flämtade till av hans kommentar.

”Du också”, nästan viskade jag osäkert.

Han gjorde mig helt knäsvag och jag visste inte längre vad jag skulle ta mig till annat än att bara stirra in i hans mörka djuriska ögon. Han slutade inte se på mig med den där sexiga blicken.

Precis lika oförväntat som hans kommentar närmade han sig mig hastigt och tryckte sina läppar mot mina. Jag kände tydligt den vackra formen på hans överläpp och snart körde han intensivt in tungan i min mun. Jag besvarade genast kyssen med en minst lika intensiv tunga och kände då att han la en hand om mitt bakhuvud för att kyssa mig hårdare. Jag la genast händerna om hans rygg och då tryckte han sig hårt mot mig. Jag ville redan stöna. Jag hörde att han gjorde ifrån sig ett behagat mummel i min mun, som att han sa till mig att han älskade att kyssa mig och ville ha mig. Jag besvarade det genom att stöna i hans mun och då satte han mig nästan våldsamt på köksbordet och lämnade för första gången min mun. Istället började han kyssa mig nerför halsen. Jag rös av välbehag. Och jag kunde inte låta bli att stöna igen när han började slicka på mig.

”Oh du är så sexig!” gnydde han mellan kyssarna som blötte ner hela min hals. Jag tog honom i nacken och förde tillbaks hans ansikte framför mig där våra blickar möttes. Hans läppar blänkte av saliv och hans pupiller var stora.

”Inte så sexig som du är”, flämtade jag till och hans underläpp började darra lite. Som om han fullständigt skakade av kåthet.

”Jag är vanligtvis inte såhär. Men nu kan jag inte behärska mig själv. Jag vill knulla dig, jag måste få knulla dig”, sa han och lät nästan desperat. Jag blev galen av det han sagt. Jag ville att han skulle säga det igen. Jag förde läpparna mot hans vänstra öra, så nära att jag nästan snuddade vid hans örsnibb varpå jag viskade: ”Gör det då.”

Han förde genast tillbaks mitt ansikte framför honom och kysste mig hårt. Jag stönade av välbehag. Jag bestämde mig för att genast ta för mig och började slita i hans t-shirt. Han slutade kyssa mig och lät mig dra den över hans huvud. När jag såg hur härligt hans överkropp spelade av muskler tryckte jag honom genast mot mig. Att känna hans hårda lena bringa mot mina styva bröst fick det att börja bulta i mitt underliv. Jag stod snart inte ut mer. Jag ville ha honom i mig. Han slet också av min tröja då han glatt fick upptäcka att jag inte bar någon bh och böjde sig genast ner och tog en bröstvårta i munnen. Jag stönade av hur härligt det kändes när han sög på den och med en hand började massera mitt andra bröst.

”Vilka fina bröst du har”, flämtade han med kåt röst och slickade lite på det andra bröstet innan han böjde sig upp igen och kysste mig. Jag började genast dra i hans skärp. Det tog sin lilla stund innan jag lyckades få ur den och istället fick börja kämpa med knappen på byxorna. Sedan kunde jag lyckligt dra ner gylfen och sticka in handen för att känna hur hård han var. Jag kunde inte vänta längre, utan jag drog genast ner hans byxor och kalsonger på samma gång. Hans penis stod rätt ut och den snuddade vid mitt lår. Han knäppte nästan våldsamt upp mina shorts och jag fick glida ner på golvet för att han skulle kunna ta av dem. Han lät trosorna sitta kvar. Han satte sig på knäna medan jag stod upp och kysste min mage innan han gick nedåt och slickade strax vid troskanten vid byxlinningen. Jag gnydde lite i hopp om att han skulle förstå vad jag ville. Han smekte min rumpa med båda händerna, klämde åt dem ordentligt. Han var alldeles lagom hårdhänt. Sedan drog han långsamt ned trosorna och när de fallit ned till mina fötter pussade han mig strax ovanför min öppning innan han sådär djuriskt och intensivt som han varit hela tiden slickade mig längst öppningen. Jag stönade högt. Med två fingrar särade han på mina blygdläppar för att föra in tungspetsen. Han började genast slicka mig intensivt och jag blev tvungen att stödja mina händer mot bordet då jag kände att jag blev helt svag i benen av kåthet.

”Du smakar gott”, mumlade han och förde tillbaks händerna till min rumpa och klämde åt dem igen. Jag kände hur det rann nerför mina ben. Så kåt var jag. Jag kände att jag kom alltmer närmare orgasm. Samtidigt som hela min kropp trånade efter det ville jag inte riktigt än. Jag vill ha honom i mig först.

”Snälla, ta mig hårt nu”, gnydde jag för att få honom att sluta innan det var för sent. Han slutade inte slicka mig men saktade ner lite.

”Be om det”, bad han med en dominant röst.

”Snälla, ta mig hårt! Jag vill att du knullar mig!” nästan skrek jag i ett stön och då slutade han genast och var snabbt på fötter och kysste mig med sina blöta läppar som smakade starkt av mina safter. Han lutade ner mig lite över bordet och förde upp mina ben med händerna på låren och jag kände toppen på hans hårda penis snudda vid mitt svullna sköte. Men han förde inte in den och det gjorde mig otroligt frustrerad och jag förstod också att det var hans mening.

”Snälla, nu…” viskade jag bedjande och då log han lite innan han hårt stötte sig in i mig. Jag stönade högt och han röt nästan till. Sedan gjorde han det igen lika hårt, och igen och för varje gång stönade jag högt och han röt till så sexigt.

”Oh vad skönt det är att knulla dig!” röt han och jag bara stönade som svar och tittade på när våra kroppar förenades.

”Vänd dig om”, beordrade han mig plötsligt efter en stund och slutade röra sig och jag gjorde genast som han sa och lutade mig över köksbordet. Jag älskade när han beordrade mig på det där sättet.

Jag kände hur han tryckte in sin kuk i mig bakifrån med händerna om min midja. Jag skrek när han sedan tryckte sig mot mig hårt, så hårt att hela bordet skramlade till. Och det skramlade till för varje gång han tryckte sig in i mig. Om det hade varit hemma i Stockholm hade grannarna hört oss. Som tur var, var vi på landet och kunde skrika hur mycket vi ville. Och det gjorde vi. Han grymtade högt och jag hade nästan börjat skrika.

Efter några minuter slutade han plötsligt och vände mig hastigt om och satte mig återigen på bordet och särade på mina ben och började genast slicka mig hårt därnere igen. Det tog inte mer än en minut innan jag kom i en skrikande orgasm. I samma stund som det gått över och min kropp fortfarande skakade kysste han mig och frågade om det varit skönt. Jag flämtade och sa hur skönt det hade varit. Sedan bestämde jag mig för att själv vara lite dominant över honom och puttade genast bort honom från mig och satte fötterna på golvet. Sedan ställde jag mig på knä framför honom och förde in hans kuk i min mun. Han stönade av välbehag och när jag började suga på den grymtade han till. Jag sög på den allt hårdare samtidigt som jag runkade av honom. Han stönade hur skönt det var och bad mig att göra snabbare. Men snart bad han om att jag skulle sluta. Jag förstod genast att han var på väg att komma. Han tryckte ner mig på golvet och la sig över mig mellan mina ben och förde in kuken i mig för tredje gången. Jag tryckte mina ben mot hans rygg för att få honom djupare i mig. Jag tryckte sig i mig lika hårt som förut och jag älskade det. Jag ville att han skulle komma. Att han skulle komma i mig. Jag bad honom om det. Då snabbade han genast upp takten. Jag stönade högt och började lätt pulla mig själv där jag fortfarande var lite känslig. Jag pullade mig allt hårdare ju närmare jag hörde att han kom till orgasm och kände att jag själv började närma mig. Plötsligt så skrek han högre än han gjort tidigare och la armarna om mig och höll om mig så hårt att det gjorde ont. Samtidigt så kom jag i min andra orgasm. Johan la sig svettig ner på golvet bredvid mig. Vi låg där helt till oss ett bra tag och bara flåsade. Det var inte förrän då jag verkligen insåg vad som precis hade hänt. Jag hade haft sex med Johan! Jag som tidigare på dagen då jag träffat honom första gången trott att han var för snygg för mig. Nu låg vi där på mitt golv, nakna och svettiga. Jag var fortfarande kåt. Själv såg han ut att vilja somna när som helst. Killar… tänkte jag med en lätt suck som han verkade lägga märke till. Han såg genast på mig och jag mötte hans blick då jag kunde urskilja några svettpärlor på hans kinder. Han brände av med sitt otroliga leende och jag besvarade det genast. Snart började vi skratta.

”Det där var oförväntat!” skrattade han och jag höll med.

”När jag såg dig idag där vid brunnen ville jag bara dö, du var så sexig. Det enda jag tänkte på resten av dagen var att få slita av dig kläderna”, sa han och såg genast allvarlig ut igen. Jag blev förvånad. Det var precis vad jag tänkt om honom hela dagen.

”Jag gjorde detsamma”, sa jag flörtigt. Han la genast sina starka armar om mig och kysste mig. Jag rös.

”Jag måste nog tyvärr lämna dig här en stund, mina farföräldrar undrar säkert vart jag är”, mumlade han sedan och såg olycklig ut. Jag blev själv väldigt besviken av att han skulle gå men förstod. Det var bara bäst för honom att han skulle komma tillbaka sen.

”Jag träffar dig gärna igen”, sa han sedan flörtigt och såg mig i ögonen när han höll om mig. Jag älskade att vara i hans famn. Jag kysste honom för att få honom att förstå att jag också ville träffa honom igen. Han log när jag lämnat hans mun innan han reste sig. Jag låg belåtet kvar på golvet och såg på hans nakna kropp. Hans rumpa var ett rent underverk, runda och fasta. Han drog på sig sina svarta boxer varpå han tog på sig t-shirten och till sist jeansen. Sedan stod han bara där och stirrade ner på mig och min nakna kropp med ett behagat leende.

”Vi ses”, var det enda han sa och jag nickade sexigt innan han såg ut att ha bråttom ut genom dörren. Jag förstod att han ville skynda sig därifrån innan han skulle få för sig att sätta på mig igen.

Men han skulle komma tillbaka igen. Det visste jag.