Niklas och Isabel – Jag kommer alltid vara din…

(Skriver ju vanligtvis inte hetero-noveller , men kände för att ge det ett försök. Kommentera gärna vad ni tyckte om den, varesig det är bra eller dåligt! Skrev den mest för mitt nöjes skull och tänkte egentligen inte lägga ut den. Hoppas ni gillar den! // Ailu)





Niklas och Isabel – Jag kommer alltid vara din…



Första gången jag träffade henne var jag sex år gammal, jag var i en stor park med mina föräldrar och mina andra syskon. Vi var nyinflyttade och mina föräldrar ville att vi skulle lära känna barnen som bodde i området.

Parken var stor och luftig, hade både skogsparti och buskar samtidigt den hade dom klassiska parkgrejerna som gungor, klätterställning gungbrädor och parken hade till och med en plaskdamm.

Det första jag såg när jag kom in i parken var alltså en tjej på fem år, hon klättrade högst upp i klätterställningen och skrattade lyckligt medan hennes blonda hår fladdrade i vinden. Hennes storebror var precis framför henne och ledde anfallet mot toppen, mina föräldrar styrde genast bort oss från dom barnen. I hopp om att vi inte skulle komma på idéen att göra likadant, vilket jag och mina storebröder gjorde direkt.



Nu, 16 år senare, var det det första jag tänkte på när jag såg henne igen, Isabel, jag hade ju så klart träffat henne tidigare också, vi hade liksom gått in och ut ur varandras liv några gånger. Vi hade varit tillfälliga gäster i varandras liv. Och hos mig hade hon alltid lämnat stort avtryck, mina tankar hade ofta återvänt till henne när jag var bekymrad eller nere. Jag hade fantiserat ihop nästan ett helt liv med henne.

Och nu när hon stod och skrattade i solen med sina vänner, medan det blonda håret vagt rörde sig i den svala brisen, så vågade jag inte gå fram. Tänk om hon inte kände igen mig..?

Jag hade hamnat av en slump på den här grillfesten, jag var bara hemma i Stockholm och hälsade på, jag bodde nu mera i New York. Jag spelade nämligen Hockey för New York Rangers och hade oftast inte en enda tanke om Sverige eller mitt ursprung. Men nu när jag såg Isabel igen så fick det mig att undra varför jag lämnat Sverige och hur jag kunde låta henne lämna mitt liv..?

Jag vågade inte gå fram till henne och fråga om hon kom ihåg mig… Kvällen rullade på och jag höll hela tiden ett öga åt hennes håll, jag kunde inte låta bli helt enkelt. Men från ingenstans så hade hon försvunnit och jag kunde inte se henne alls, jag misstänkte att hon kanske hade smugit iväg någonstans, mest troligt till toaletten.



Jag stod och snackade med polaren som hade bjudit in mig när Isabel kom och trängde sig emellan mig och polarn. ”Heej, John! Håll min öl, och du håller i dom här. Så där ja, jättebra!” Isabel mer eller mindre kastade sin öl till John och sen släpptes hon ett gäng vattenballonger i famnen på mig. Jag hoppade till för vattenballongerna var iskalla och Isabel hade ett illmarigt leende på läpparna. ”Nu jävlar ska dom få se på annat!”

”Vad ska du göra…?” Hon skrattade när John frågade och hon tog en klunk av sin öl, och gav honom sen ett snett leende. Sen sträckte hon bara ut handen och tog en av vattenballongerna, hon sulade iväg den allt hon orkade och den träffa en enorm kille rakt på bröstet och han skrek till av förvåning. ”Åh…”



Isabel hade startat ett enmanna vattenballongs krig och kastade dom i snabb följd efter varandra, och hon hade dragit in mig i det. Hon skrattade och sprang runt som ett barn, hon var 21 år gammal men just i det ögonblicket så var hon inte en dag äldre än fem.

John hade flytt sin kos och jag stod kvar och var allas ammunitions källa, jag hoppades på allt i världen att jag inte skulle falla offer för någon förlupen vattenballong, för min mobil, plånbok och mina bilnycklar låg i mina shorts.

När alla vattenballonger var slut så kom Isabel lugnt gående till mig, dygnsur och log ett enormt leende, hon smällde till mig på axeln och sa att jag klarade det där bra och att vi skulle gå och äta. Timmarna rullade på i snabb takt och folk började bege sig hemåt, jag hade fortfarande inte vågat prata med henne ännu och snart var det försent.



Jag gick fram till henne där hon stod lutad mot ett bord, Isabel hade bytt kläder eftersom hon blev dyngsur av vattenkriget, så i stället för att ha korta jeansshorts och ett löst sittande linne så hade hon nu ett par tajta jeans och ett vanligt linne som var väldigt urringat… Hon verkade bara kolla på allt folk som var där och hon log emot mig när hon såg mig, det kändes som att hon alltid var glad. ”Hej, Allt bra?” Hon log emot mig igen och jag fick nästa direkt tunghäfta, allt jag hade planerat att säga kom inte fram, jag kom inte ens ihåg det.

”Du känner inte igen mig, eller hur..?” Isabel såg granskande på mig ett litet tag och sen stod hon och funderade. ”Det är jag…!”

Hon satte upp handen och avbröt mig, hon log igen och ställde sig närmare mig, hon ställde sig lite på tå och kramade mig. ”Klart jag kommer ihåg dig, Niklas. Hur skulle jag kunna glömma dig.” Hon luktade underbart och jag skulle vilja hålla om henne i evigheter, men jag kom på mig själv och släppte taget om henne innan det blev konstigt. ”Herregud vad du har blivit lång, och stor och bred… Sist jag träffade dig var du ju inte så här stor…”

Jag skrattade lite och visste inte riktigt vad jag skulle säga, hon hade ju rätt sist vi hade träffats hade jag varit runt 15 år gammal. ”Varför står du här ensam?” Isabel suckade och log igen mot mig, hon drog handen genom sitt hår och försökte att finns orden. ”Har något hänt eller?”

”Nej då, det är bara det att min skjuts hittade ett ligg och åkte utan mig…” Hon log ett bittert leende och ryckte på axlarna, det var ju inget hon kunde göra åt det. ”Nu försöker jag bara komma vem som kom hit med bil, vem som ska stanna kvar och vilka som har druckit…”

”Du kan åka med mig, jag ska ändå in till stan och jag har plats i bilen.” Jag tänkte inte alls på vad jag sa, men nu var det gjort och jag hoppades på att hon skulle svara ja. ”Jag kom hit själv så bilen är tom, förutom för mig då…”

Isabel såg väldigt frestad ut att säga ja, men något fick henne att tveka. ”Jag kan sova här, det gör nog inget alls. Så tar jag bussen hem i morgon…” Hon suckade och verkade ha bestämt mig. ”Fan det kommer att ta en hel jävla evighet hem i morgon, kanske borde ringa brorsan och be honom hämta mig i morgon istället…”

”Kom igen nu, åk med mig. Jag ska ju ändå in till stan och jag har inte druckit. Du skulle ha gjort desamma för mig. Jag lovar till och med att köra dig hela vägen hem.” Hon såg på mig med en tveksam blick och jag visste att hon skulle ha invändningar, jag bara visste det. Men samtidigt så kunde jag inte tittade mig trött på henne, hon var ju så förbannat vacker. ”Jag kommer inte åka härifrån först än du sätter dig i min bil och låter mig köra hem dig.”

Hon började gå iväg från mig och jag kände mig desperat, så jag sträckte ut min hand och tog tag i hennes. För ett ögonblick så såg det ut som om hon tänkte slå till mig men när hon vände sig sig helt om såg jag något annat. Hon verkade vara uppgiven, nästan ledsen. ”Varför måste du vara så snäll och erbjuda mig skjuts…? Kunde du inte bara göra som min farsa och säga att jag har två friska ben och ett busskort…” Jag skrattade och mindes hennes farsa, en hård karl som inte hade skämt bort sina två barn. Isabel och hennes storebror hade fått slita för allt dom ville ha eller göra, vilket hon fortfarande verkade. ”Och som grädde på moset, så ligger min plånbok och mina nycklar i polarens bil…” Paniken i hennes röst var påtaglig, hon visste inte var hon skulle ta vägen eller göra…

”Sov hos mig, jag har en stor underbar soffa att sova i och en ännu skönare säng. Det är bara att ta den du vill sova i.” Hon skrattade till och skakade på huvudet. Jag höll fortfarande i hennes hand och kramade den mjukt, jag knyckte till med huvudet och började gå, Isabel följde med mig med sina fingrar ihop flätade med mina.



Jag ledde henne till min Audi R8 och hon tittade bara på mig, jag log brett mot henne medan jag låste upp bilen och öppnade dörren åt henne. Hon satte sig tillrätta och jag gick runt och gled in bakom ratten. Jag knäppte säkerhetsbältet och log emot henne. ”Jag kan köra dig hem till dina föräldrar om du vill…” Jag hoppades på allt dom var heligt att hon skulle säga nej. ”Jag hittar nog dit fortfarande…”

”Jag har inga nycklar dit med mig…” Isabel såg så uppgiven ut att jag nästan trodde hon skulle börja gråta… Jag ville bara krama om henne och säga till henne att jag skulle ta hand om henne. ”Är du säker på att det är okej?”

Jag log och startade bilen, jag rullade ut från parkeringen och började vår färd hemåt, jag körde inte på speciellt fort eftersom jag hade en passagerare med mig och jag ville dra ut på det hela lite till…

Lagom tills vi kom in till stan hade Isabel somnat, hon såg så lugn och fridfull ut medan hon sov att jag inte ville väcka henne. Jag parkerade inne i garaget och lyfte försiktigt ut henne ur bilen, bar henne tätt intill mig och tryckte på hissknappen. Den hissfärden kände som världens snabbaste, jag kunde inte titta mig trött på henne. Hon var så vacker när hon sov!

Väl inne i lägenheten så la jag ner henne försiktigt i sängen och drog täcket om henne, jag skulle precis ställa mig upp för att gå när hon grep tag om min arm. ”Nej, gå inte… Stanna här… Hos mig.”

Hon drog mig mot sig och jag följde med, jag kröp ner under täcket som hon höll upp och genast kysste jag henne. Det var som en stöt gick genom mig och jag kunde inte sluta kyssa henne. Isabel svarade med samma iver som jag hade och hon slingrade sina armar och ben runt mig. Tryckte mig närmare sig samtidigt som hon pressade sig emot mig.

Hennes händer var snabba och flinka när dom gick på upptäcksfärd över min rygg och bröst, hon knäppte snabbt upp skjortan och nästan slet den av min kropp. Vi rullade runt och det kändes som att hon mer eller mindre attackerade min kropp med sina läppar och händer. Hon kysste sin väg från mina läppar till mina ljumskar, där stannade hon och arbetade uppåt igen medan jag stönade nöjt och försökte att ta på hennes kropp. Hon kysste och smekte över min mage och bröstkorg, smekte mina magmuskler mjukt för att sen riva lite lätt. Mina händer var i hennes hår, smekte ner över hennes rygg, tog på hennes perfekta rumpa för att sen glida in under hennes linne. Jag följde hennes former med händerna och min andning skälvde mer eller mindre när jag drog av henne linnet och sen knäppte av henne bh-n. Isabel la sig ner mot mitt bröst och kysste mig djupt, hennes hud var så mjuk och len att jag inte kunde sluta smeka den. Mina händer knådade hennes gudomliga rumpa samtidigt som jag långsamt juckade mot henne.

Jag knäppte snabbt upp knappen på hennes jeans och lät händerna glida in under tyget och ta ett stadigt tag om hennes underbara rumpa, jag drog lite i hennes neonblå string. Hon stönade till och stötte fram ett nej mot mina läppar, och som tur var hade jag inte försvunnit allt för långt in i mina kåtdimmor att jag fortfarande förstod vad nej betyder. Jag skrattade lite mot hennes läppar och rullade runt oss, jag släppte motvilligt hennes kropp när jag satte mig upp för att dra av hennes jeans, men det var värt det när jag såg Isabels blick och leende. Hon var på väg att sätta sig upp men jag knuffade ner henne i sängen igen, hon såg förvånat på mig och blev liggande i sängen.

Hon hade fortfarande sina söta string på sig och jag började att massera hennes vackra ljusbruna ben, jag arbetade mig sakta uppåt… Smekte och masserade henne så sensuellt jag kunde.

Jag arbetade mig uppåt och smekte henne över allt från hennes vader till hennes insida lår, upp över hennes ljumskar, försiktigt över hennes mage och upp till hennes vackra bröst. Där stannade jag inte länge innan jag gled neråt igen och drog med mig hennes string. Hennes fitta väntade där otåligt på mig och jag kunde inte hejda mig, utan jag mer eller mindre kastade mig över Isabels fitta och började slicka henne. Hon började stöna direkt när min tunga virvlade sig fram över hennes fitta, jag sträckte upp min han och masserade hennes bröst samtidigt som jag fortsatte att slicka henne. Jag försökte att hålla ögonkontakt med Isabel men hon hade kastat bakhuvudet i njutning och var mer eller mindre på väg upp i brygga.

Precis innan hon var på väg att komma satte jag mig upp på knä och stötte in min grova kuk i hennes plaskvåta sköte med all min kraft. Isabel började genast att knipa åt runt min kuk och hon lindade benen runt mina och mötte mina stötar stöt för stöt.

Hennes händer var över allt på mig, ibland trodde jag att hon hade ett par extra armar, hon smekte mig över bröstet och ner över magen för att sen glida runt och upp på min rygg för att kittla den. Hon begravde sina händer i mitt hår och tryckte ner mitt ansikte mot sitt så hon kunde kyssa mig hungrigt.

Jag tog henne så snabbt och hårt jag bara orkade, och snart kände jag den där pirrande känslan som förökade sig ut i hela kroppen. Jag stönade fram att jag kom och hon höll i mig ännu hårdare… Med ett par sista hårda stötar kom jag med ett enormt vrål, Isabel kom ögonblick efter mig.

Jag föll ihop utmattad över henne, det hade svartnat för mina ögon och jag kände hur jag flåsade ansträngt. Isabels andhämtning var snabb och hon blundade där hon låg under mig, jag ställde mig upp på armbågarna och kysste henne trött. Hon log genast och såg på mig med glansiga ögon.

Jag rullade av henne och vi låg bara där i sängen och myste, hon hade sitt huvud på mitt bröst och jag låg njöt och pillade Isabel i håret medan hon höll på att somna, jag kände att sömnen inte var långt bort utan bara lät den komma smygandes på över mig….



Jag vaknade tidigt den morgonen, hade allt varit en dröm…? Jag vred på mig och där låg hon, Isabel, och sova djupt och lugnt. Jag la mina armar om henne och drog henne tät intill mig, och genast så kurade hon ihop sig nära mig med söta sömn ljud. Jag höll om henne så varsamt jag kunde så att jag inte skulle väcka henne, hennes nakna kropp var sval och skön i mot min varma kropp. Hennes hår luktade så gott att jag inte kunde låta bli att lukta och ta på det, det var så lent…

Kom på mig själv med att undra hur tjejer alltid får sitt hår att vara så lent. Måste fråga henne sen när hon vaknar…

Efter ett tag måste jag ha somnat för när jag vaknade igen låg Isabel med ryggen emot mig och hade sin gudomliga rumpa tryckt mot min kuk, som var halvhård. Jag hade lagt armen om henne och handen vilade fint på hennes mage. Isabel började skruva lite på sig och hennes rumpa gnuggades emot mitt skrev, jag kände hur kuken började bli hårdare och jag kämpade med att inte börja stöna. Jag tänkte på allt som var avtändande för att hon inte skulle vakna av min hårda kuk pressad mot hennes röv…



När jag var mitt uppe i att återspela en gammal hockeymatch i skallen så hade Isabel vaknat och vridit på nacken, hon låg och kollade på mig med ett roat flin. ”God morgon…” Jag ryckte till häftigt och hon skrattade sitt klingande skratt, hon rullade runt och la sig på mage bredvid mig. Jag la mig tillrätta på rygg och hon kröp upp i min famn. ”Vad låg du och funderade på med den där koncentrerade minen?”

Jag smekte henne över ryggen och drog runt täcket om henne bättre. ”En gammal hockeymatch…” Isabel log med en något förvånad min men sa inget, det förvånade henne nog inte egentligen för när vi hade varit små var hockey allt jag någonsin pratade om… ”Jag ville inte väcka dig. Så jag låg och funderade på något annat än hur vacker du är när du sover… Jag höll på att väcka dig vid fem i morse med allt min pillande…”

Isabel smekte ömt min kind och log, hon sträckte sig upp mot mig och gav mig en mjuk kyss. ”Du är för gullig… Och för snäll…” Hon kysste mig igen och den här gången varade den lite längre. ”Det är mer än vad jag förtjänar…”

”Du förtjänar ännu mer än att jag bara är gullig och snäll emot dig! Enda sen jag såg dig för första gången har jag varit kär i dig, och då var jag sex år gammal! Jag blev kär i träd på den tiden också men det tillhör inte riktigt historien… Jag har varit kär i dig genom alla år, jag har blivit fullständigt galen på dig och hatat dig i vissa stunder också, som när du slog mig i hockey när vi var 9 år gamla. Men varje gång jag har träffat dig igen, bara ens sett dig igen, så vet jag att jag är helt och fullt förälskad i dig!” Allt hade bara runnit ur mig, Isabel såg helt chockad ut och visste inte vad hon skulle säga. Jag visste att om jag skulle säga nått nu eller ens försöka röra vid henne så skulle hon nog slå till mig och springa. Jag såg henne faktiskt i ögonen och en liten del av mig ångrade att min mentala spärr hade släppt och att jag hade babblat ur mig allt. ”Snälla, säg nått..!”

Isabel reste sig upp och lämnade min säng, hon rafsade åt sig sina kläder och gick ut ur sovrummet. Jag hörde att hon gick in i badrummet och jag låg kvar i sängen, helt knäckt…



*Pling pling*



Mobilen surrade och vibrerade, jag hade fått sms… Jag brydde mig inte om mobilen, inget viktigt var det i alla fall…



*Pling pling*

*pling pling*



Det bara rasslade till sms i mobilen och den surrade oavbrutet. Tillslut tröttnade jag och öppnade ett.

[Okänd] -Svara då, ditt jävla rövhål!



Jag scrollade upp till det första smset som hade kommit och öppnade det.

[Okänd] -Jag vet inte vad jag ska säga… För allt som kom in i min skalle var att skratta och säga att du är en duktig lögnare… Och du förtjänar ett bra svar efter att du så modigt och osjälviskt delade med dig av dina djupaste tankar… Så, jag tänker ta en dusch och rensa tankarna. Var snäll och kliv upp, vill inte ha den här konversationen med dig i sängen, när du är naken… //Isabel



Jag var blixtsnabb med att svara att hon fick ta all tid hon behövde och att jag hade klivit upp och väntade på henne i köket.

Jag flög upp ur sängen och rafsade fram ett par avklippta jeans, och drog en T-shirt över skallen. Jag gick till min lilla toalett, som bara bestod utav en toalett och ett handfat, pissade, fixade håret så att knullruffset försvann, tvättade mig under armarna, drog på deodorant och borstade tänderna. Medan jag stod där med tandborsten i munnen så bestämde jag mig att jag skulle göra allt för att få henne att falla för mig! Och tänkte hon inte falla för mig så skulle jag se till att hon iallafall trillade ordentligt! Och jag tänkte starta med det samma.

Jag mer eller mindre sprang in i köket, och passade på att lyssna lite snabbt när jag gick förbi badrummet om jag hörde duschen. Och det gjorde jag, så jag satte igång med fullfart. Väl inne i köket så satte jag på kaffe, jag värmde baguetter i ugnen, plockade fram mjölk, apelsinjuice, smör, ost, ja jag plockade fram allt jag kunde hitta i köket som kunde användas som frukostmat. Jag sprang ut på balkongen och dukade, jag städade balkongen i dunderfart och ställde i ordning alla växter som stod där ute. Jag måste ha sprungit ett par hundra gånger fram och tillbaka mellan köket och balkongen för att få ut allt. Och när jag kom tillbaka sista gången så stod hon där, och jag kunde inte finna orden…

”Jag trodde nästan att du hade dragit…” Isabel lät osäker, hon såg osäker ut. Hon hade flätat sitt fuktiga hår till en lös inbakad fläta som hängde ner över ena axeln. Hennes hår var så tjockt och vackert att det fanns nästan inga ord till det. Hela hon var vansinnigt vacker! ”Förlåt för att jag kallade dig för rövhål…”

Jag skrattade till och log, jag visade med armen att hon skulle följa med ut på balkongen. Hon gick före mig och jag tog med mig baguetterna, och paketet oboy jag hade hittat, till min stora förvåning, i ett av skåpen. ”Välkommen till restaurang Nicklas. Idag serveras det frukost i form av baguetter och allt annat jag kunde hitta i mitt kylskåp, i min frys och i mitt skafferi.” Isabel flinade och satte sig i solen, jag pep in i köket och hämtade kaffet och plockade på mig två par solbrillor. ”Endast idag ger vi bort herr solglasögon till vår gäst, hoppas maten smakar gott.”

”Tack.” Isabel tog emot solgalsögonen och gjorde en rolig min, jag skrattade lite och hon gjorde direkt en till och log sen stort emot mig. ”Du har många ess i rocken du, hockey proffs, restaurang ägare, hovmästare, kock… Finns det något du inte kan eller har?”

Jag log emot henne och försökte att komma på något klyftigt att säga. ”Dig. Jag har inte dig, jag vet inte hur jag ska göra för att få dig. För att få dig att vilja ha mig.” Jag hade inte alls tänkt att säga det och jag satt handen för munnen och viskade helvete för mig själv. Dumma mentala spärr som inte ligger på… ”Eh… Jag hade inte tänkt att säga det där…”

”Jag är lätt… Jag vill inte bli bortskämd med blommor och smycken, en frukost på en balkong i solen är alldeles perfekt för mig. Det är dom småsakerna som gör skillnad och räknas. Om du vill att jag ska vara din, så kommer jag att alltid bara vara din, om du så väljer det. Och jag kommer att vara lycklig och nöjd så länge jag vet att du är min, och bara min.”



Isabel hade en sån intensitet i ögon att jag inte vågade släppa henne med blicken. Hon talade med en sån självklarhet och säkerhet att det nästan skakade mig, jag har alltid vetat om att hon är duktig med orden. Och att när hon väl väljer att göra sin åsikt hörd eller dela med sig av det hon tänker så stannar dom flesta upp och lyssnar. Hon har lyckats flera gånger att skaka om våra vänner och få deras grundvärderingar att ändrats när hon har gått hårt.

Nu talade hon från sitt hjärta, det var inte ett inövat tal eller något som hon hade planerat att säga, det var det hon kände och det gjorde mig rörd.

Jag reste mig upp och gick runt bordet till hennes stol, hon släppte mig inte med blicken och jag lutade mig ner och kysste henne mjukt. ”Jag har velat vara din sen jag var sex år gammal och blev kär i träd. Jag har velat bli din sen den där soliga dagen i parken när jag såg dig klättra högst upp i klätterställningen och du skrattade och ditt hår fladdrade i vinden. Och mina föräldrar förbjöd mig att leka med dig! Från den stunden har jag varit förälskad i dig, gjort allt för dig, gjort allt för att jag ska bli din. Du är den jag har tänkt på när jag har haft mina mörkaste stunder, du har alltid varit i mina tankar och jag vill att du alltid är det.”

Isabel ställde sig upp och slog armarna om min hals och kysste mig, hennes läppar smakade lite salt och jag insåg att hon grät. Jag torkade hennes tårar och höll om henne, vi stod så länge och bara kramades… Tills min mage avbröt oss. ”Nu äter vi frukost!”



Jag har aldrig varit så lycklig som jag var då jag satt mitt emot henne och åt vår första gemensamma frukost, vi pratade inte så mycket. Det behövdes inte riktigt efter allt som hade sagts alldeles innan. Jag kunde inte se på trött på henne och jag försökte att memorera all frukostmat som hon gillade, hur hon bredde sina mackor och vad hon hade på dom. Hur många skedar oboy hon hade i mjölken och hur hon såg ut när jag frågade om hon ville ha en kopp kaffe. Och hur hon förklarade att hon var lite socialt efterbliven, eftersom hon varken drack te eller kaffe, hon drack inte ens vin.

Jag ville inte missa en enda sekund av hennes liv, jag ville att allt hon gjorde naturlig skulle bli en sån vanlig sak för mig att jag skulle veta hur hon skulle reagera om något oväntat hände. Som att hon är livrädd för fjärilar och kastar sig ur stolen för att undvika den.

Dom närmaste dagarna var vi oskiljaktiga. Vi var med varandra hela tiden, överallt. Hon sov hos mig, åt hos mig, låg i min famn i soffan och såg på film. Mina sängkläder hade börjat lukta som hennes balsam och jag var nästan i himmelriket när jag vaknade på morgonen och kände doften av hennes hår.jag älskade sättet hon vände sig om på morgonen och gnuggade sömndrucket sig i ögonen medan hon kröp upp i min famn. Hur hennes röst lät när hon var nyvaken och hur hennes hår stod åt alla håll på morgonen.

”God morgon…” Isabel hade just rullat runt och sträckte sig upp mot mig, hon kysste mig mjukt och jag kände direkt att jag började bli kåt. ”Måste vi åka till dina föräldrar idag…? Kan vi inte bara stanna i sängen hela dagen, bara du och jag…”

Jag vände oss så vi båda låg på sidan med ansiktena emot varandra, jag kysste henne igen och hon började genast slingra sig runt mig. ”Älskling, vi måste… Jag har skjutit upp det alldeles för många dagar nu…” Jag började att lirka mig loss från henne och alla fibrer i kroppen skrek åt mig att jag var dum i huvudet och att jag skulle stanna kvar i sängen… ”Vi måste kliva upp nu om vi ska hinna i tid.”

Jag reste mig upp ur sängen och lämnade Isabel i sängen, jag stod och såg på hennes fantastiska kropp som hon inte skyllde på något sätt och vis. ”Niklas, det är fem timmar tills vi ska vara hos dom… Varför måste vi kliva upp nu?” Jag log bara, kunde inte prata mer. Hjärnan hade runnit ut ur örat och låg på golvet i en kladdig hög. Isabel reste sig lite och stöttade sig på armbågarna när hon tittade runt i rummet efter något. ”Var fan har du kastat iväg min bh…?”

”Ingen aning… Jag slängde bara iväg den igår. Men du behöver inte den nu…” Isabel såg misstänksamt på mig medan jag log mot henne, jag gick runt sängen och böjde mig ner. Jag kysste henne snabbt innan jag lyfte upp henne i famnen, Isabel skrek förvånat till och klamrade sig fast vid mig med all styrka hon hade. ”Tänkte att vi skulle ta ett bad tillsammans, du stinker nämligen.”

Isabel slog till mig i bröstet och flinade mot mig, hon stank inte alls. Hon luktade helt underbart, men jag ville att hon skulle ta ett bad med mig. Väl inne i badrummet så satte jag ner henne på golvet och skruvade på vattnet, Isabel stod och borstade håret. Det enda hon hade på sig var ett par små små string, i rosa, som inte lämnade mycket åt fantasin. När hon hade rett ut alla tovor ur sitt hår så satte hon upp det i en söt knut, sen borstade hon tänderna. Att se henne vara så bekväm runt mig och i mitt hem gjorde mig verkligen lycklig, att hon inte kände att hon behövde skylla sin kropp på morgonen för mig eller att hon ens blev generad jag stod och iakttog henne.

”Du vill väl att vattnet ska vara skållhett eller hur?” Isabel vände sig om och gav mig ett varggrin till leende, hon nickade. Hon var en sån där udda typ som hade löjligt hög smärttröskel, det fanns inte mycket som fick henne att säga aj… Jag bangade jämt ur långt innan henne och frågade man om hennes smärttröskel så svarade hon bara att hon var härdad samtidigt som hon ryckte på axlarna. ”Jag kommer att kokas… Du vet väl att det är du som kommer att få berätta för polisen och alla i New York hur jag dog, att jag kokades i mitt eget badkar…”

Hon log det där varggrinet igen, där alla tänderna syntes och jag tyckte det såg lite ut som om hon hade spetsiga tänder. ”Jag kan berätta för alla att jag är en kannibal också, om du vill.” Hon drog av sig stringent och klev ner i badkaret, och jag tvekade i en sekund innan jag klev ner i vattnet. Jag drog efter andan när jag kände det skållheta vattnet, det var så sjukt varmt… ”Mes…”

”Ja, jag vet…” Isabel fortsatte att flina med sitt varggrin, och jag kunde inte låta bli att lipa åt henne. Hon flinade ännu bredare och skakade lite på huvudet. ”Det finns ingen mesigare än jag.”

Hon skrattade och skvätte lite vatten på mig, jag visste att hon skulle fortsätta att driva med mig eftersom jag bjöd på mig själv. ”Jo då, alla fotbollsspelare är mesigare än dig.” Jag skrattade och hon flinade nöjt, jag visste vad hon tyckte om fotboll och jag skulle inte ha någon chans alls att argumentera med henne om fotboll, för hon skulle bara råsåga mig och vinna än då. ”Fast du är ändå ganska mesig, som håller på med hockey.”



Jag drog henne upp i knät och kysste henne, jag kunde inte låta bli att genast börja smeka hennes kropp när hon satt i min famn. Smekte hennes fantastiska rumpa och pressade henne emot mig. Hon började att gnida sig emot mig lite och kuken svarade direkt, och små stön slapp ut ur min mun. Hon smekte mig över bröstet, min hals och nacke. Hon drog händerna genom mitt hår och kittlade mig lite i nacken samtidigt som hon fortsatte att kyssa och gnida sig emot mig.

Jag var så uppslukad av njutningen att jag hoppade till när jagar kände hennes hand om min kuk, hon flinade åt mig och drog runkade av mig några drag innan hon reste lite på sig och lät kuken glida in.

Hon stönade till och lutade sig emot mig och höll i mig, hon lät kuken glida hela vägen in i henne innan hon stannade upp. Hon vilade i någon sekund innan hon började att rida mig långsamt. Jag smekte och kysste hennes bröst medan hon hävde sig upp och ner över min kuk, hon blundade och njöt, då kunde jag inte låta bli att bita lite i hennes bröstvårtor. Isabel ryckte till och skrek till lite när jag gjorde det, hon flög ut med handen blixtsnabbt och fick tag om min haka, utan att sluta rida mig. Jag blev förvånad över hennes starka grepp och hon spände blicken i mig och jag kunde se hur det blixtrade till i hennes ögon, och jag insåg precis att jag skulle få igen för mitt lilla bett. Hennes varggrin kom fram igen och jag var faktiskt lite nervös för vad som skulle ske.

Isabel ökade takten på sin ritt och stönade där efter, och jag kände att det snart skulle gå för mig. Hon hade lagt händerna på mina axlar och jag hjälpte henne att rida mig. Hon red mig allt vad hon orkade och jag kände hur hennes kropp började spännas, och med ett skrik kom hon. Hon skakade och kramade min kuk så hårt att det var allt som behövdes för att få mig att komma. Jag sköt min sats djupt inne i henne och min orgasm var så hård och stark att det började dansa svarta fläckar för ögonen på mig, Isabel var fortfarande borta från sin orgasm och andades lite små ryckigt. Hon lutade sig tungt emot mig och började sakta men säkert återvända till verkligheten och till mig.

Hon rätade lite på sig och log trött mot mig. ”Jag vill forfarande inte åka till dina föräldrar.” Hon kysste mig och lutade sin panna mot min axel, jag smekte hennes rygg frånvarande och njöt bara av stunden. ”När måste vi åka…?”

Inom loppen av en och en halv timme satt vi i min Audi, Isabel satt helt nöjd med ipaden och letade efter bra musik att lyssna på. Vi hade ju trots allt lite mer än två timmar att åka innan vi var hos mina föräldrar.

När jag inte behövde växla eller använda höger handen lät jag den vila på Isabels brunbrända lår. Och medan jag körde så kunde jag inte sluta tänka att livet inte kunde bli så mycket bättre än så här.



Men allt gott tar slut tyvärr…

Isabel hade åtaganden som hon var tvungen att sköta, som stallet hon jobbade i. Hennes semester var slut och hon var tvungen att återgå till att skotta bajs, som hon kallade det. Hon gjorde mycket mer än bara skotta hästbajs visade det sig när jag var med henne en dag på jobbet. Hon jobbade oavbrutet från klockan 07:00 till klockan 17:00 på kvällen, och det gick undan hela tiden. Isabel stod aldrig still mer än någon minut innan hon susade iväg för att göra någon syssla. Själv var jag mest i vägen för henne men det sa hon aldrig till mig, hon kysste mig bara lite snabbt i förbi farten och log vänligt.

Och tillslut så var det dags att även för mig återvända till mitt jobb… Det vara bitterljuvt för det var något jag älskade att göra men det betydde ju också att jag var tvungen att lämna Isabel. Jag bönade och bad henne om att hon skulle följa med till New York, men hon hade vägrat. Inte för att hon ville bli av med mig eller för att vara elak, men för att hon inte bara ville vara min flickvän. Hon ville ha ett jobb, det jobbet hon hade för att vara exakt, hon förklarade väldigt tålmodigt för mig att hon var tvungen att jobba för att må bra kroppsligt och själsligt.

Tillslut gick jag med på att hon inte skulle följa med mig till USA om hon flyttade in hos mig. Först blev det ett jävla massa liv, men efter väldigt mycket kompromissanden så gick hon motvilligt med på det. Vi flyttade över allt hon ville ha i min lägenhet, vi möblerade om lite här och där i lägenheten så att det inre längre var min, utan vår.

När dagen kom då jag skulle åka tillbaka till New York så regnade det, det bara vräkte ner, och paniken inom mig gick inte längre att hålla stilla. Skulle vi klara av det här..? Skulle vårt förhållande klara av att vi var på varsin sida av världen och i varsitt land?

Isabel följde med till Arlanda, vi åkte i min Audi och allt var väldigt tyst, hon försökte att föra ett samtal men jag var så inne i mina tankar att hon ganska snart gav upp. Jag parkerade och vi gick in, hon höll hårt i mig och vi satte på ett fik inne på flygplatsen. Hon såg orolig ut, som att något oväntat skulle ske vilken sekund som helst… ”Jag kan inte göra det här…” Jag såg hur paniken började sprida sig i Isabel och att hon hade problem med att vara still… Hon släppte min hand och såg ner på sina knäppta händer, det verkade som om hon höll på att samla sig, gjorde sig beredd på det värsta. ”Jag skiter i att åka…. Jag kan inte vara utan dig så länge. Det kommer inte att gå alls…”

”Niklas… Du måste åka. Det vet du, du har skrivit på miljonkontrakt och bryter du dom kommer du bli stämd på allt du äger och har.” Isabel hade lutat sig fram och lagt sin hand mot min kind och såg in i mina ögon. Hon log ett sorgset leende för att sen luta sig fram och ge mig en kyss. Den var öm och mjuk… ”Åk. Jag kommer att finnas här, jag är din och kommer alltid att vara det, precis som att du är min. Vi får ringa varandra när saknaden blir för stor och Skypa med varandra så mycket det går.”

Jag såg buttert på henne, jag ville inte Skypa med henne. Jag ville vara hos henne, jag ville höra hennes röst på morgonen, känna hennes hår mitt i natten för att det låg rakt över hela mitt ansikte. Jag vill ha henne hos mig hela tiden. ”Jag vill fortfarande inte åka.” Isabel ställde sig upp och drog mig i armen, vi började att gå mot gaten… Hon höll mig i handen och kramade den lätt. ”Följ med mig, snälla.”

”Jag har något till dig.” Isabel plockade fram något ur sin ficka och visade mig den, det var ett enkelt reparmband. Hon fäste den på min högra arm och sen höll hon upp sin högra arm och där satt ett likadant armband. ”Jag har gjort två likadana armband, garnet är mjukt och tåligt, det gör inget om det blir blött. Ditt armband borde lukta som mitt hår, har haft i håret så att det ska lukta som mig…”

Jag luktade på armbandet och det luktade som Isabels hår och jag drog in henne i en hård kram. Isabel klamrade sig fast till mig och höll om mig lika hårt som jag höll om henne. ”Jag svär vid allt som är dyrt och heligt, att det här kommer att fungera! Du ska inte ångra att jag blev din.”



Jag bordade planet och satte mig på min plats, här skulle jag ju ändå sitta nu i alldeles för många timmar… Jag hade valt att åka i first class, det var mycket skönare om man skulle åka långt och precis innan jag skulle stänga av mobilen så rasslade det in ett meddelande. Det var en bild på Isabel som hon måste ta tagit nyss, det stod också att hon älskade mig och att hon saknade mig redan.



Kommentera gärna!