Något gott i allt elände!

Något gott i allt elände!









”PANG-PANG!!!”

De båda skotten lät fortfarande högt inuti mitt huvud, trots att det gått tio timmar nu, sedan jag varit tvungen att avlossa dem. Avlossa dem mot en annan människa! Fått två kopparmantlade nio millimeters kulor att färdas fem meter på bråkdelar av en sekund, fått dem att gå genom vävnader, ben, senor och blodådror, som hållit den unga mannen vid liv i tjugonio år och som nu inte längre kunde utföra sin uppgift.

Han låg nu förmodligen i en kyl i avvaktan på den obduktion som väntade, medan ryktena spred sig som ringar på vattnet i hela hans bekantskapskrets. Alla som känt honom, eller åtminstone visste vem han var, skulle gapa av förvåning och först inte tro att det var sant. Sedan skulle en del säga att det var väntat och andra skulle bli rasande på polisen!

Utom kanske de som visst hur långt ner i det kriminella träsket han var, men de skulle inte tycka bättre om mig för det!



Mitt liv var slaget i spillror och jag visste nu hur det var att döda någon. Allt det där tuffa snacket med mina poliskollegor om hur man snabbt skulle sätta två i den centrala övre kroppshalvan vid behov för att skydda sig!

Om jag kunde förmedla hur det kändes att ha behövt gjort det! Fy faaaan!!!



Jag hade tappat kontrollen över min hjärna och satt i ett litet vilorum på stationen på egen begäran tills psykologen kom, vilket var praxis vid sådana här tillfällen. Tack och lov hade det funnits poliser förr som mått likadant och det ansågs vara av största vikt att man då fick genomgå en litet samtal med någon som kunde sådant här.



Eftersom jag inte var gift eller hade någon flickvän och heller inte hade familjen nära inpå, så fick det här duga. Jag skulle inte orka med journalister som bara ville ha bloddränkta fantasier, eller amatörmässiga teorier om det som just utspelat sig i loftgångshusen i den sjabbigare delen av staden, där problem tilläts härja för att det var för svårt att komma tillrätta med dem, utan att någon protesterade.



-Vad fan skulle du göra så för? frågade jag mig med ansiktet begravt i händerna. Gråten låg nära till hands och skulle kanske behövas för att få mig bättre, men jag kunde inte!

Dörren öppnades tyst och på stegen hörde jag direkt att det var Andrea, min kollega som hade varit med mig vid skjutningen. Hon hade stått bakom mig och inte kunnat ge eld. Jag visste att hon skulle vara helt och hållet på min sida och jag var så glad över att ha henne som kollega. Alla visste ju hur moralisk och rättvis hon var! Det var nästan för bra, eftersom man efter några år som polis, visste hur lite moral har med lagarna att göra. Lagarna är bara politik i slutänden och många är väl de som stått besvikna och sett annat än den rättvisa de förväntat sig efter alla fina ord om vårt land.



-Hur mår du, Gustav?

-För jävligt! Jag har fortfarande svårt att fatta det!

-Okej! Men du! Jag har precis blivit förhörd och poängterat hur det absolut inte fanns annat du kunde göra! Hur du skyddade mig och att du följt regelboken till punkt och pricka!

-Hah! Regelboken? Märkligt hur den tycks ta slut när man sitter i skiten!

-Gustav! Det kommer bli bra! Jag lovar!

-Får du ens vara här? sa jag och lutade mig bakåt med röda ögon. Andrea satt framåtlutad på en stol i civila kläder. Gråa träningsbyxor, en rosa-lila tröja från Nike och gympadojor. Hon var trettioåtta år gammal, gift med två barn och jävligt snygg.

Men nu var hon också några år äldre, mentalt sett och såg oroligt på mig. Hon hade också haft det jobbigt på grund av det här. Jag ville inte riskera att bli av med hennes stöd!



-Nej, jag får inte ens prata med dig!

-Men du måste gå, ju! Jag klarar mig, men du får inte hamna i trubbel!

-Du är min partner, Gustav och jag vill bara att du ska må bra! Kan jag inte göra något för dig?

-Höh! Inte med kläderna på!





Det var dumt sagt, men jag kunde ha den jargongen eftersom det var så väldigt uppenbart att Andrea var så pass hederlig och moralisk, att ingen kunde tro annat än att jag skämtade. Hade jag tänkt efter lite, så skulle jag sagt något annat och jag ångrade mig direkt.

-Förlåt, Andrea! sa jag bara och böjde mig framåt med ansiktet i händerna igen. Jag hörde hur Andrea gick förbi mig och säkert var ledsen över mitt dumma svar, men så hörde jag också hur hon låste vredet på dörren och gick tillbaka och ställde sig framför mig.

Jag satte mig upp och skulle just försöka förklara, men då drog Andrea snabbt av sig sin tröja.



Stum som en sten, såg jag sedan hur hon drog av sig sin bh och blottade sina bägge stora och något hängande bröst för mig.

-A-Andrea? Förlåt, jag menade inte att…….?

-Schhhh!



Hon drog sedan ner sina byxor och trosor till golvet, med tuttarna vilt gungandes när de hängde neråt, så ställde hon sig upp, helt naken sånär som på strumporna. Jag kunde inte låta bli att titta på hennes underbart mogna kropp. Själv var jag några år yngre, men hade alltid tyckt Andrea var vacker.

-Vad gör du? viskade jag förvånat.

-Inte med kläderna på! Var det inte så du sa?

-Men vafaan? sa jag i ett försök att få henne att sluta med dumheterna och ta sig samman.

-Vi har inte mycket tid på oss, Gustav! sa hon bara.



Hon bara stod och var naken. Inget porrigt, bara en naken kvinna framför en förkrossad man. Hur ofta hade jag inte tänkt på hur hennes bröst såg ut? Men aldrig hade jag förväntat mig att jag skulle få se henne naken. Se hennes bruna, ansade triangel av hår mellan benen! Hon var verkligen vacker även om hennes höfter var något breda och brösten något hängande, fötterna pekade lite utåt och hon hade bristningar på magen efter att ha burit barn inuti sig.

Det här var ju inte den Andrea jag kände.



-Men? Vad?

-Sluta söla och ner med byxorna, Gustav! sa hon bara och gick fram till mig. Som en zombie började jag fumla med byxorna, ur stånd att kunna ta egna beslut, verkade det som. Andrea böjde sig fram och hjälpte till att dra ner dem till mina fotleder. Hon slet ner mina kalsonger till vaderna och såg ner på min lilla skrumpna penis.

Jag skämdes!



-Slappna av nu, Gustav! sa hon bara och satte sig ner på knä framför mig, särade lite på mina ben och tog tag om min lilla mjuka lem. Sedan lutade hon sig fram, drog tillbaka förhuden och sög in mitt ollon i sin mun och verkade inte alls misstycka.

Jag flämtade chockat till och försökte dra mig bakåt, men det gick inte. Andreas mun sög nu hårt och hon rörde huvudet upp och ner. Det var då något klickade till i mitt huvud. Kanske var det kemikalier som plötsligt frigjordes, kanske var det elektriska kopplingar som gjordes mellan synapser och grejer?

Hursomhelst så försvann mina bekymmer plötsligt och en underbar värme spred sig ut i min kalla, frusna kropp och själ. Andreas mun fick mig att växa nästan explosionsartat och hon fnittrade förvånat till, när kukenbestämde sig för att växa sig stor och stolt i hennes mun.

Med låga stönanden lät jag mig växa stenhård och kunde inte slita blicken från Andreas mun runt min stake, som nu var blank och så redo den kunde bli.



När hon bedömde att jag var hård nog, slutade hon suga och ställde sig upp. Hon satte handen till sin mun och spottade ut saliv, som hon sedan direkt smorde in sina fittläppar med. Jag tittade chockat på hur hon sedan klev upp i fåtöljen jag satt i och grenslade mig, medan hon styrde in mig i sin kropp med den ena handen.

Genast kände jag hur hett det var och när hon gled ner lite ryckigt på mig, var jag plötsligt i sjunde himlen, efter att ha mått så jävla dåligt. Det var uppenbart att hon inte hunnit bli så värst våt, men det gav sig efter en halv minut eller så efter att hon sjunkit nästan ända ner på mig.

Så fort hon kände sig klar, så började hon snabbt rida mig så att tuttarna hoppade och gungade vilt, precis framför mitt ansikte. Jag tog ta om dem, smekte dem och sög in bröstvårtorna i min mun så gott jag kunde!



-Åhhhh, yesssss! Sååååå skönt att ha dig inne i mig! stönade hon och jag var uppriktigt förvånad, men klagade då verkligen inte! Hon reste sig snabbt och satte sig sedan lika snabbt ner, min kuk gled in och ut i hennes nu våta och heta fitta och jag smekte hennes skinkor, höfter, hals och bröst.

Mina bekymmer var som bortblåsta, nu när hon knullade mig. Hennes stönanden kände jag igen från gymmet, när vi tränade och jag skulle aldrig kunna gymma med henne igen, utan att bli påmind om det här!



Men så klev hon av mig och ställde sig snabbt på knä på golvet och lade sedan er överkroppen mot golvet så att tuttarna plattades ut. Den våta fittan lyste vackert och de runda skinkorna bjöd in mig att ta för mig av det vackra i mitten. Det dröjde inte en sekund innan jag tagit plats och sedan kört in min kuk i den väntande hettan.

-Oooooohhhh! Så fucking underbart! sa jag och började snabbt knulla henne bakifrån. När jag tittade ner, såg jag hur den ådriga staken plöjde djupt in mellan fittläpparna gång på gång, men en märklig detalj är att när jag senare försöker minnas tillbaka, kan jag inte för mitt liv se hennes lilla förbjudna hål. Det retar mig faktiskt lite grann!



Men just nu var jag väldigt nöjd och jag stötte mig i hennes kropp, utan hämningar eller hänsyn till något annat än min egen förlustelse. Jag var för kåt helt enkelt!

Andrea stönade dämpat och det fick de våta ljuden att framträda mycket tydligare.

”Smask-smask-smask-klatsch-klatsch!”

Andreas stönanden kom nu något oftare och i en högre tonart och jag såg nu hur hon sköt upp med ryggen och så ner och så upp med ryggen, medan hennes fitta knep hårt åt min kuk. Hon kom tamejfan! Det gick för henne? Det gick för henne!!!

Åh, herregud! Hur kunde hon komma så fort? Vild av upphetsning, ökade jag takten och knullade nu hårt den krampande fittan och jag lät inte min orgasm dröja på sig. Så fort hon var klar, så stönade jag något för högt och kände hur jag nu pumpade ut tjocka, heta strålar med sperma inuti Andreas villiga kropp. Fyllde hennes sköte, lät min sats ta plats inuti hennes innersta!



Och med det kom även mitt dåliga samvete!

-Gud! Vad har vi gjort? stönade jag och drog mig snabbt ur hennes slida. Andrea vände sig snabbt om och omfamnade mig.

-Håll käften, Gustav! Jag ville det här!

-Men din man? Din familj?

-Tyst! Tror du inte jag sett hur du tittat på mig? Tror du kanske inte jag kan känna saker jag med? Jag har velat ha dig länge, Gustav! Och nu har jag gjort ett eget val, där jag för stunden fått dig att må bättre! Även om det bara var för en liten stund, så ångrar jag det inte! Det var det värt! Hör du mig?

Jag bara nickade och kramade henne tillbaka. Tankar och känslor for fram och tillbaka. Vad betydde det här? Vad skulle hända nu?



Hon släppte mig motvilligt.

-Vi kommer prata mer sedan, Gustav! Jag måste smita nu, men glöm inte det här! Mår du dåligt, så vet du vad du ska tänka på, eller hur? skrattade hon.

Jag bara nickade, men hon måste ha sett att jag nu mådde betydligt bättre än innan. För hon log nöjt medan hon tog på sig. Hon hade torkat sig snabbt mellan benen först med en våtservett, vilket dock hade fått mig att känna mig lite obekväm. Min sperma från min kollegas kön!

Hon böjde sig och pussade mig på huvudet, innan hon smet ut och lämnade till mig själv att ta på mig. Det gjorde jag snabbt och lutade mig därefter bakåt och försökte förstå det som hänt. Andrea hade verkligen överraskt mig idag, det fick jag ju erkänna!



Nu var det bara kvar att behöva hålla inne med den aversion jag kände mot den åklagare som skulle försöka få det att framstå som om jag hade agerat fel och istället skulle misstänkliggöras för att jag hade avrättat en stackars ung man som säkert var missförstådd och missunnad av samhället.

En person som med all säkerhet aldrig hade stått där jag stått med adrenalinet på topp och en man med kniv på väg mot mig. Jag tyckte mer illa om åklagaren!



Men så knackade det på dörren och den öppnades. In kom en relativt ung kvinna i strikta kläder. En grå kavaj med tillhörande tight kjol. Det svarta håret var uppsatt i en knut och hon hade snygga glasögon på sig.

-Hej! Jannicke Jönsson, psykolog! Jag har fått veta det övergripande i ditt fall, Gustav och jag tänkte höra hur du ser på saken, Gustav? Finns det något jag kan göra för dig?



Orden ekade bekant och jag log brett! Det här skulle inte bli en bra psykologisk undersökning när jag satt och flinade och försökte låta bli att besvara frågan likadant som innan! Min underbara kollega hade redan gjort mer nytta än psykologen någonsin skulle kunna göra med alla sina studier!