Mot min vilja, del 4

Jag kan glatt berätta att denna delen av berättelsen var inget annat en två rader i mina anteckningar för att par dagar sedan. Mina ursprungliga planer var att helt enkelt skippa den. Men då jag finner den rätt viktigt för de kommande delarna så bestämde jag mig för att skriva ner den. Jag hoppas att ni gillar serien för jag älskar att dela med mig av den.



Läs del 1 – 3 först innan du börjar på denna.



Håll till godo!



”Mot min vilja” del 4



—



Reflektion: Fredag Augusti 15, 2008



Har du någonsin funnit dig själv i en situation där du stöter bort en vän bara för att du är rädd för dina känslor. Som följd av detta så gör du allt du kan för att undvika honom eller henne till varje pris. Som skydd övertala du dig själv att du har en ’mur’ som du sätter upp mot folk som kommer allt förnära dig. En mur som enligt dig själv ingen får eller kan tränga igenom.



När din vän sedan frågar vad det är som har hänt så är du inte helt villig att acceptera verkligheten. Du försöker förklara så gott du kan, men vad du verkligen gör är att du försöker övertyga dig själv om den världsbilden som du har målat upp. Det finns många anledningar till att göra detta, men väldigt få av dem är goda.



Efter ett tag då du slutligen låter din vän träffa dig på tu man hand igen. Så skyller du på att du känner dig olustig i hans eller hennes närvaro. Att din vän inte är öppen och ärlig utan gömmer sig bakom en dörr. När vännen din konfronterar dig om detta totala missförstånd, så börjar du vackla i dina tankar. Är du då stark nog att acceptera dina känslor, stark nog att inse att din vän är mycket mer än bara din vän…



När du kan sätta dig in i denna situationen, så är du redo att höra fortsättningen på min berättelse.



Del 4: Torsdag September 27, 2001



Med eftertanke i varje steg så klev jag in i trapphuset till Sarahs byggnad. Det var tyst och stilla där inne, inte någon var vaken verkade det som. Jag slängde ett öga på min armbandsur som visade att klockan var kvart över tolv på natten. Även om det kändes som mer så hade jag bara varit ute i en sådär fyrtiofem minuter. Det slog med när jag gick fram till Sarahs dörr att jag aldrig låste den. På vägen ut så hade jag tagit med hennes nycklar för att komma in i byggnaden igen, men jag tänkte aldrig på att låsa. Dörren var fortfarande olåst så jag öppnade försiktigt och smög in.



”Är det kallt ute?”, hörde jag Sarah fråga inne från lägenheten.



”Det är lite småkallt ute ja.”, svarade jag och trampade av mig skorna.



När jag kom in i lägenheten så fann jag Sarah sittandes i soffan med en filt om sig. Jag slog mig ner bredvid henne och hon lutade sig mot mig och bredde filten om oss båda. Jag blir inte helt förvånad när jag inser att hon är helt naken under filten.



”Varför gick du ut?”, frågade hon innan jag kunde kommentera hennes nakenhet.



”Jag vet inte riktigt.”, svarade jag ärligt. ”Jag kände mig rastlös. Behövde rensa huvudet antar jag.”



”Jo du har varit lite konstig ibland. Nästan som om du inte är dig själv.”, sade hon lite försiktigt. ”Men det har blivit bättre bara på de senaste dagarna.”



Hon flätade in sin högra han i min vänstra och gav mig en lätt puss på kinden.



”Något är nog inte helt som det skall vara.”, svarade jag och besvarade hennes puss men en lätt kyss på pannan. ”Jag är lite rädd för att jag kanske har en hjärntumör eller liknande.”



”Är det så allvarligt?”, frågade hon och jag kunde tydligt höra rädslan i hennes röst.



”Kanske, troligtvis…”, började jag så sakta. ”Sanningen är den att jag har minnesluckor av när du och jag är tillsammans.”



”Inte från när vi har sex väl.”, sade hon och såg mig djupt i ögonen.



”Jo men hur…”



”Det är då som du är eller blev skall jag säga, blir lite annorlunda.”, förklarade hon. ”Absolut inte lätt att beskriva, men det är som om du blir ’mer av dig’ om du förstår vad jag menar.”



”Nej inte riktigt.”, svarade jag och rynkade pannan.



”Tänk dig som du är nu.”, sade hon och strök handen över min arm. ”Du är en helt underbar, smart och snäll kille som inte gör allt för mycket väsen av sig. När du ’förändras’ så är du fortfarande sådan men mycket mer självsäker. Du går från att vara en i mängden till att vara ’alfahanen’ så att säga.”



”Men det är väl inte ovanligt att folk inte visar alla sina sidor hela tiden.”, försökte jag komma undan med.



”Oh ja. Det är klart, men det är mer påtagligt hos dig.”, fortsatte hon och strök handen genom mitt hår. ”Fram till nu så trodde jag att det var dina hormoner som gjorde det.”



”Men det gör du inte längre.”, avbröt jag henne.



”Jo, eller jag är inte säker. När jag är nära dig så känner jag mig annorlunda.”, förklarade hon sakta. ”Det är något med dig som påverkar mig på ett vis som jag inte förstår mig på.”



”Men om du är förälskad i mig så är det ju inget konstigt att du känner så.”, sade jag och försökte få rätsida på hennes känslor.



”Kärlek och sexuell attraktion är det samma sak?”, frågade hon och placerade sina läppar ett par centimeter från mina.



”Jag tror inte det. Men de påverkar varandra fram och tillbaka hela tiden.”, svarade jag och försökte vara så logisk som möjligt.



”Du skall veta att oavsett vad som händer så älskar jag dig.”, sade hon hjärtligt och gav mig en kyss.



Jag lät min ena hand glida upp längs med hennes lår och upp på hennes höft. Sarah drog som följd en djup suck men avbröt inte för det kyssen. Med stadig hand så fortsatte jag runt till hennes rygg och masserade henne försiktigt med fingertopparna.



”Jag är inte säker på att jag orkar mer.”, sade Sarah med ett flin och avbröt kyssen. ”Du har redan slitit ut mig för i kväll.”



”Vad säges om att göra något annorlunda i stället?”, frågade jag och tänkte efter lite. ”Vi kan ju alltid smyga upp på taket och se på stjärnorna en liten stund.”



”Nej vad skoj!”, utbrast Sarah glatt och studsade bort till sin klädbyrå.



Hon drog på sig ett linne, ett par mjukisbyxor och en tjock kofta. Sedan så började hon rota i en annan låda efter mössa och vantar. Under tiden så gick jag ut till köket och letade upp en skruvmejsel som jag visste att hon hade där i en av lådorna.



”Vad skall du med den till.”, frågade Sarah när hon var klar och stod med filten i famnen.



”Du skall få se.”, svarade jag med ett leende och tog hennes hand.



Vi smög upp till övervåningen och fram till vindsluckan som var lägligt placerad mitt i taket.



”Men hur kommer vi upp?”, frågade Sarah och såg undrande på mig.



”Med hjälp av den här.”, svarade jag och började skriva loss dörrhandtaget till tvättstugedörren.



Med hjälp av dörrhandtaget så öppnade jag vindslucka med enkelthet och ledde sedan upp Sarah på taket. Vi satte oss ner, svepte filten kring oss och njöt av varandras närvaro samt den slående utsikten. Vi satt där en stund och beundrade stjärnhimlen när jag minns en rolig sak.



”När jag gick i nian så hade vi en del astronomi som vi läste i fysiken.”, började jag berätta. ”Vi hade faktiskt till och med prov i det.”



”Jo vi läste också om rymden, stjärnor och planeter i fysiken.”, svarade Sarah och vilade sitt huvud mot min axel samtidigt som hon tog tag om min vänstra arm med båda händerna.”



”En av mina klasskamrater han undrade varför vi skulle lära oss stjärnbildernas namn. Då kom vår fysiklärare med en rolig kommentar som jag aldrig glömmer: ’Tänk dig om några år att du sitter ute en stjärnklar natt med en söt tjej vid din sida och ser upp på stjärnhimlen. Om du då kan namnge bara en eller två av formationerna så har du redan halva inne.'”, sade jag och skrattade.



”Men, sa han verkligen så? Vad fräckt av honom.”, utbrast Sarah med ett fnitter.



”Jo tack! Han var inte pryd av sig den läraren.”, svarade jag. ”Vet ett annat tillfälle så kom en tjej och en kille tillsammans försent till lektionen och det första läraren sa var: ’Behöver städerskan spola rent toaletten nu, eller svalde hon allt?'”



”Wow, han skulle ju kunna få sparken för sådant.”, sade Sarah och var lite lätt chockad.



”Jo men alla eleverna älskade honom, även om han alltid var på gränsen till vad som accepterades.”, svarade jag och lät min hand glida in under hennes linne.



”Eeeee!”, skrek Sarah till men satt fortfarande kvar. ”Din hand är iskall! Här värm den lite.”



Hon tog prompt min hand och förde in den innanför sina byxor och placerade den långt upp på insidan av sitt lår. Sedan knep hon ihop lätt med benen för att värma så gott hon kunde.



”Så kan man ju också göra.”, sade jag och log åt henne.



Sarah log tillbaka och sedan så vände vi våra blickar upp mot stjärnorna igen. Så satt vi en stund, jag med handen mellan hennes ben och hon lutandes mot mig med båda händer om min arm. Det tog inte länge innan jag kunde känna hur hon började bli fuktig, så jag tog bort min hand innan jag skulle få en chans att få för mig något dumt.”



”God idé.”, sade Sarah med en lätt suck. ”Att ha sex uppe på taket hade varit sjukt skoj men kanske lite väl farligt.”



”Säg inte så.”, besvarade jag henne med ett flin. ”Om du vill så kan vi nog ha det någon annan dag.”



”Det får vi göra.”, sade hon med glimten i ögat.



Vi satt kvar en liten stund och jag visade henne några av sjärnbilderna som jag fortfarande minns namnen på. När det började bli på tok för kallt så kröp vi försiktigt tillbaka ner, korsade vinden och ner ut genom vindsluckan. Med tvättstugehandtaget åter på plats så skyndade vi oss tillbaka in till Sarahs och lade oss sedan i hennes soffa.



Vi slötittade lite på TV medans vi låg där och njöt av varandras närhet. Det tog inte lång tid innan Sarah slöt ögonen och somnade så gott. Jag var inte långt efter heller. Men innan jag lät mig dras bort in i sömnens värld så funderade jag över tanken, ”Hur kommer mitt liv se ut om en par tre år?”. Jag tittade ner på Sarah och log för mig själv. När jag väl slöt ögonen så somnade jag lika kvick som när man blåser ut ett ljus.



Fredag September 28, 2001



Som tur väl var så var det ingen skola för varken mig eller Sarah följande morgon och dag. Vi vaknade vid runt tiotiden efter att ha sovit förvånansvärt bra i varandas armar i hennes lilla soffa. Vanligtvis så kan det ju bli lite varmt och trångt men vi var båda så trötta och utslitna att det inte räckte för att väcka oss.



Vi tog en morgondusch tillsammans där vi spenderade större del av tiden med att smeka och utforska varandras kroppar. Det kom aldrig så långt till att vi hade sex, men förspelet var inte helt fel det heller.



Efter duschen så satte vi oss ner och åt en lättare frukost där vi satt och snackade större del av tiden.



”Jag måste tyvärr schasa ut dig i kväll.”, sade hon och såg lite ledsen ut.



”Vad är det som händer i kväll?”, frågade jag nyfiket.



”Jag lovade några av mina kompisar att vi skulle ha tjejmiddag här i kväll.”, började hon förklara. ”Har ju knappt träffat dem på ett bra tag, och denna middagen har vi pratat om ända sedan precis innan vi blev ihop.”



”Inte så bra om jag är här när ni skall snacka om mig då.”, sade jag och log åt henne.



”Vi kommer väl snacka om annat med förstås, men du kommer säkerligen upp ett par gånger det är jag rätt säker på.”, svarade hon försökte hålla en allvarlig min.



”Vad blir det att ni skall äta då?”, undrade jag.



”Tänkte laga ugnsgrillad ytterfilé med potatisgratäng och lite blandade grönsaker.”, svarade hon med en drömmande blick.



”Låter gott!”, sade jag och tittade ut genom fönstret.



”Men plutt! Du känner väl inte dig utanför?”, sade Sarah lite gulligt och tog min hand. ”Vi får umgås fram till sista minuten.”



”Ingen fara sötnos. Jag har en hel del saker som har blivit liggandes hemma sedan en tid tillbaka. Det finns gott om saker för mig att göra.”



”Tänkte gå ner till centrum och köpa ett par nya skor nu på förmiddagen. Men vi kan göra något annat om du tycker att det är tråkigt.”, fortsatte hon.



Hon reste sig upp och började plocka undan sakerna från bordet.



”Nej det kan bli skoj. Jag gillar faktiskt att gå i affärer.”, sade jag och hjälpte henne att plocka av bordet.



”Du behöver inte göra dig till för mig.”, sade hon med ett leende. ”Du kan få mig i säng precis när du vill.”



”Jag menar allvar.”, sade jag och lade mina armar om hennes midja. ”Jag är konstig på så vis, jag säger precis vad jag tycker.”



”Det är rätt egoistiskt av dig.”, svarade hon och lutade sig in mot mig. ”Att säga och göra precis som du vill. Konstigt nog så gillar jag det.”



Jag svarade inte utan gav henne i stället en djup kyss. Hon släppte osten som hon höll i så att den föll till golvet, och sedan så lade hon sina armar om min nacke. Vi valsade försiktigt runt medans våra tungor brottades med varandra i ett ljuvligt dans.



”Mmmm, skall vi göra något skoj nu eller senare…”, frågade hon lite drömmande.



”Jag tror att vi faktiskt skall vänta till senare, blir mer intressant så.”, sade jag och log åt henne.



Vi städade av bordet och gjorde oss sedan så smått klara för att sticka ner till centrum. När klockan hade blivit halv tolv så var vi båda redo att lämna lägenheten.



Det var en kort promenad ner till bussen, och på vägen dit så försökte jag få ur Sarah vad hon önskade sig till när hon fyllde år om en månad. Mina försök var rätt misslyckade, då jag inte ville få henne allt för nyfiken. Så istället ledde jag in samtalet på allmänna saker som hon gillade.



”Favoritfärg då? Vilken är din favoritfärg?”, frågade jag.



”Tror bestämt att det är lila, om jag måste välja någon.”, svarade hon efter att ha funderat ett tag.



”Det borde jag nästan ha gissat mig till med tanke på att var och varannan tröja du har går i lila.”, sade jag och log åt henne.



”Haha, ja det borde du faktiskt.”, sade hon med ett lätt skratt och gav mig en liten knuff.



”Ohh, jag har en till.”, sade jag. ”Silver eller guld.”



”Beror till vad det skall vara.”, svarade hon lite frågande.



”Halsband, armband, örhängen osv.”, svarade jag och försökte dölja mitt fiskande.



”Silver utan tvekan. Guld är på tok för pråligt.”, sade hon bestämt. ”Och sedan skall det vara eleganta, små saker som inte väcker på tok för mycket uppmärksamhet.”



”Ok, bra att veta.”, sade jag.



”Du vet att du har nästan en hel månad på dig att hitta en födelsedagspresent till mig.”, sade hon med glimten i ögat.



”Inte mycket undgår dig.”, sade jag och gav henne en lätt puss.



”Nope, ingenting faktiskt.”, svarade hon och räckte ut tungspetsen.



På bussen så snackade vi om middagen som Sarah skulle ha med sina kompisar senare på kvällen. Vi diskuterade maten, ’lekarna’ som hon hade planerat samt att Sarah berättade lite om de tjejerna som jag inte ens visste namnet på. Bussen in till centrum tog bara en tio minuter så vi förstsatte samtalet när vi promenerade på Storgatan.



”Nog för att du har en rätt stor lägenhet men åtta tjejer är rätt så många på den ytan.”, sade jag.



”Jag vet, men det går nog bra. Vi kommer bli rätt berusade väldigt snabbt, så det enda jag är rädd för är att vi kommer att ha sönder något.”, svarade hon med en fundersam min.



”Du kanske skall vänta med att korka upp vinet en liten stund.”, sade jag och försökte låta vuxen.



”Nej det duger inte.”, svarade hon tvärt. ”Korkar jag inte upp det direkt när de kommer så klöser de säkerligen ögonen ur mig.”



”Vildkatter.”, poängterade jag.



”Jupp!”, svarade Sarah enkelt med ett litet leende.



Hon stannade plötsligt tvärt utanför en butik. Tog min hand och ledde in mig.



”Här skall jag börja.”, sade hon glatt.



”Hmmm…”, sade jag fundersamt när jag såg hur enormt stor skobutiken var. ”Det här kommer att ta en rätt bra stund.”



”Du sa ju att du gillade att gå i butiker.”, svarade hon och gav mig en lång blick.



”Jo, flertal butiken. Bara den här kommer ju att ta säkerligen en timma att gå igenom.



”En timma och tre kvart faktiskt.”, svarade Sarah med ett brett leende. ”Tog mig så lång tid förra gången jag var här inne.”



Jag såg mig förbryllat omkring och rynkade pannan i djupa veck.



”Det är tyvärr ingen mening att du letar. Detta är bara en butik för damskor.”, fortsatte Sarah medans hon letade. ”Men om du vill så kan du ju gå en runda så länge. Kommer ju som jag sa att ta en stund det här.”



”Ok, tror jag gör det. Men jag kommer snart tillbaka och ser hur det går för dig. Du kan ju plocka fram de du gillar så kan jag ju försöka ge dig smakråd.”



”Bra!”, svarade Sarah medans hon gick fram till mig och gav mig en puss.



Med bestämda steg fortsatte jag gatan ner och letade efter en guldsmedsaffär. Mina planer var att köpa ett enkelt silverhalsband med något passande hängsmycke till Sarah.



[i]Det är först om ett par år när jag börjar närma mig tjugofem, som jag inser att det inte är vad man ger, utan vilket arbete man har lagt ner i att få tag på saken som räknas för en tjej. Du kan henne en enkel sten i present så länge som du har fått gå genom eld och vatten för att få tag på den. Allt handlar om att överaska henne. Att ge blommor på födelsedagen är ju ett måste, men den dagen betyder det inte så mycket för henne som om man ger blommor en helt vanlig tisdag bara för att man kände för det.[/i]



Det dröjer inte länge innan jag hittar en passande butik. Men precis när jag skall gå in så ser jag ett bekant ansikte på andra sidan gatan. Josefin går ensam, bärandes på en liten kasse från Bokia. När hon strax därpå får syn på mig så kan jag urskilja något konstigt i hennes min, det varar bara i bråkdelen av en sekund innan hon ler hon mot mig och vinkar. Jag tog ett steg ut mot gatan för att jag förväntade mig att hon skulle möta upp med mig. Men istället så vände hon bort blicken och fortsatte gå gatan ner.



Jag återvände till butiken och brydde mig inte speciellt mycket över Josses bettende. Det var lätt att förstå att hon var kluven i hur hon skulle agera. I ärlighetens namn så måste jag dock erkänna att det är synd att hon undviker mig. Hur skall hon kunna reda ut vad hon känner för mig om hon håller sig borta.



Efter att ha letar runt ett rätt bra tag så finner jag ett silverhalsband och ett hängsmycke som jag tror skulle passa Sarah helt perfekt. Jag betalar och på vägen ut så ser jag ett annat hängsmycke som ser ut som en liten sol. Det liknade en sol som min minsta syster ritade när hon var fyra år gammal. Hon var så stolt över bilden att hon har haft den på sin vägg ända sedan dess. Helt impulsivt så går jag in i butiken igen och köper ett till silverhalsband samt den lilla solen.



Väl ute på gatan igen så inser jag hur mycket pengar som jag precis har gjort av med. Med tanke på det lilla som jag har att röra mig med varje månad så var kanske inte köpet helt genomtänkt.



”Skit i vilket det löser sig nog.”, mumlade jag tyst för mig själv och gick tillbaka till skoaffären.



Sarah är fortfarande i full färd med att prova skor när jag kommer in i butiken. Hon har redan lyckats rada upp ett tiotal som står på en bänk jämte hennes handväska. Innan Sarah får syn på mig så gömmer jag snabbt påsen ifrån guldsmedjan i min jackficka.



”Du har varit rätt produktiv.”, sade jag och gav henne en kram.



”Hade det funnits pengar så hade jag köpt alla.”, svarade hon och pekar mot bänken.



”Jo där är väl för ett par tusen.”, sade jag och vred huvudet åt samma håll.



”8735 riksdaler. För att vara exakt.”, svarar hon med en suck. ”När man blir rik en dag kanske.”



”Har du hittat något par som du gillar mer än något annat?”, frågade jag och lade armen kring hennes midja.



”Nej inte alls.”, sade hon och plockade upp tre par boots, alla väldigt skilda i utseende. ”Jag kan inte bestämma mig, och jag tror tyvärr inte din hjälp räcker i detta läget.”



”Så hur skall du göra då?”, frågade jag och log lite åt henne.



”Jag får nog göra så att jag får tänka på saken tills i morgon. De har lovat mig att de kan lägga undan dessa tre paren tills då.”, sade hon och räckte över skorna till ett butiksbiträde. ”Bara det att jag måste hit innan klockan två i morgon. Hoppas att jag inte är allt för bakis bara.”



”Det fixar du nog om du verkligen vill ha ett par.”, svarade jag och tog hennes hand. ”Vad säges om lite lunch nu?”



Sarah nickade gillande, tog sin handväska och så traskade vi bort till ett café som låg runt hörnet. Vi köpte en varsin baguette, min med skinka och ost och Sarah köpte en med salami och briéost. Det fanns inga lediga bord inne i caféet så vi fick gå ut igen och sätta oss vid ett av borden på terassen.



Vi satt och småsnackade om meningslösa saker när Sarah plötsligt råkade spilla ut sin dricka.



”Fan, jävla skit.”, svor hon lite tyst för sig själv.



”Tag det lugnt gumman. Vi kan dela på min.”, sade jag och räckte över min burk med kolsyrat vatten.



”Tack! Det är snällt av dig, men jag behöver en hel dricka.”, sade hon och tittade in mot kassan och den växande kön. ”Är tillbaka om en liten stund.”



Sarah reste sig upp och smekte mig lite försiktigt i nacken när hon passerade mig.



För att vara solidarisk så lade jag ner min baguette, och väntade på att hon skulle komma tillbaka. I samma veva som jag slänger ett öga in och såg hur mycket folk det var i kö så ringer min telefon.



”Ja det är Mikael.”, svarar jag.



”Hej! Kan du prata?”, frågade en välbekant röst.



”Det är lugnt än i en liten stund Hanna.”, svarar jag och sänker rösten lite.



”Vad gör du?”, frågar hon nyfiket.



”Jag och Sarah sitter och äter lunch.”, svarar jag och tittar in mot kassan igen.



”Då stör jag anar jag.”, sade hon lite sorgset.



”Nej gumman det är ingen fara. Vi kan prata en liten stund.”, svarar jag och försöker muntra upp henne.



”Behöver nog prata en rätt lång stund.”, sade hon lite försiktigt. ”När är du tillgänglig?”



”I kväll är jag tillgänglig. Vi kan pratas vid då om du vill.”



”Vill gärna träffa dig igen om det går.”, sade hon med en liten suck.



”Det kan vi nog ordna.”, började jag. ”Men du kan inte förvänta dig något av mig. Jag kan vara din vän och hjälpa dig med dina känslor, men jag varken kan eller vill gå längre än så.”



”Det kan jag leva med… Så vi hörs i kväll då. Någon speciell tid? Eller ringer du mig när du är ledig?”, frågade hon.



”Ja vi kan mötas någonstans vid niotiden.”, sade jag efter att ha tänkt lite på saken.



”Det blir perfekt.”, svarade hon glatt. ”Vet du parkbänken som ligger ett par hundra meter upp på gatan från mitt hus sett.”



”Jo jag har något litet minne av den.”, svarade jag och tänkte efter.



”Vi ses där i kväll.”, fortsatte hon.



”Det gör vi. Hej så länge.”, sade jag.



”Puss! Hej.”, avslutade hon samtalet med.



Jag hade precis lagt på när jag känner Sarah stryka sin hand längs med min nacke igen.



”Skall du ut i kväll och härja med polarna.”, frågade hon glatt.



”Nej det blir det nog inte.”, svarade jag kort och tog en klung av min dricka.



”Tja det är den enda chansen du har, för sedan är du min… bara min…”, sade hon med ett dovt ondskefullt skratt som hon avslutade med att räcka ut tungan.



Vi fortsätter vår totalt meningslösa men ändå underhållande konversation och innan vi visste ordet av det så har vi båda ätit upp. Med beslutsamma steg begav vi oss sedan hemåt igen, redo för att spendera resten av dagen under en filt i Sarahs soffa. På bussen så märks det dock att Sarah mindes vad jag hade lovat tidigare på förmiddagen. Kåt och upphetsad så börjar hon att massera insidan av mitt lår. Bara ett par hållplatser kvar till där vi skall gå av så börjar hon viska saker i mitt öra.



”Jag är så jävla kåt.”, viskar hon hest. ”Vet inte om jag orkar hålla mig hela vägen in i lägenheten.”



”Du har inte mycket val.”, svarar jag henne och smeker ovansidan på hennes hand med min tumme.



Sarah svarade inte utan gav bara från sig ett lågmält stön som jag än till denna dagen hoppas att ingen annan i bussen hörde. Vi rusade praktiskt taget tillbaka in i byggnaden och upp för trappen. Jag stod tätt intill Sarah och strök mina händer över hennes mage medans hon frenetiskt försöker få upp låset till dörren.



Så fort dörren gick igen bakom oss så slit vi av varandra kläderna. Vi saktade inte ner förrens vi stod där helt nakna och efter att ha stirrat på varandra en kort stund så pressade jag upp Sarah mot garderobsdörren.



”Mmmm, vilket härligt minne jag har av det här.”, stönade hon när jag förde upp två fingrar i hennes böta fitta.



”Vad skall jag göra med dig flicka lilla. Du är ju kåt nästan ständigt.”, sade jag till henne och gav henne en häftig tungkyss.



”Jag är inte en liten flicka, jag är en kåt slyna.”, svarade hon med ett försök till att låta allvarlig.



Jag kunde inte hålla mig utan började skratta åt hennes svar. När Sarah själv hade registrerat vad hon precis hade sagt så kunde inte hon heller låta bli att hålla sig för skratt. Så vi stod där nakna och kåta och skrattade åt situationen.



Efter en liten stund så lyckades vi dock behärska oss, och efter ett par upphetsande kyssar så hade vi kommit tillbaka på spåret igen.



Från ingenstans så började mitt huvud värka igen. Jag försökte låta blir att tänka på det men ju mer upphetsad jag blev, ju mer värkte det.



Sarah hade tagit ett stadigt tag i min kuk och lekte med den i sin fittöppning. Hon andades tungt och skakade rätt påtagligt av sin upphetsning. När hon inte orkade vänta längre så förde hon försiktigt in min styva kuk en knappa decimeter. Min spontana reaktion var att trycka till men istället så fick jag en överväldigande känsla av att jag skulle ta det lugnt.



”Är det skönt inne i mig.”, stönade Sarah och bit sig i underläppen.



”Det är helt underbart.”, svarade jag och förde min kuk fram och tillbaka i hennes varma inre.



”Ja… Så skönt!”, stönade Sarah ut med grötig stämma. ”Precis där ja! Precis där!”



Hon omfamnade mig så hårt hon kunde och började sedan riva mig på ryggen. Tack och väl så hade hon inte långa naglar för annars så hade det gjort väldigt ont.



Från ingenstans så började jag plötsligt känna mig trött och osäker, det var en minst sagt en oväntad och väldigt obehaglig känsla. Huvudvärken var starkare än någonsin nu med. Men jag försökte så gott jag kunde att blockera den och fokusera mig på Sarah i stället. Tyvärr så gick det inte speciellt bra. Jag började nästan känna mig illamånde så ont gjorde det.



Väldigt snart så orkade jag inte mer, så jag var tvungen att stannade upp i ett par sekunder.



”Nej, snälla fortsätt.”, stönade Sarah. ”Jag vill komma…”



”Förlåt! Men vänta en sekund bara.”, svarade jag andfått.



Det gick inte alls att undvika smärtan längre, så jag var tvungen att låta den gripa tag i mig. Till min förvåning så i samma stund som accepterade dess närvaro, så kände jag hur min puls sakta sjönk. Tröttheten och osäkerheten försvann omedelbart och istället så kände jag mig plötsligt stark och nästan farlig på något vis.



Innan jag själv hade reagerat så gav jag Sarah en väldigt djup och het kyss. Våra tungor brottades med varandra ett tag, och sedan så lät jag min tungspets leka lite i området mellan hennes läpp och framtänder. Sarah tog ett djupt andetag när började masserade området med min tunga, och hon snodde snabbt sina armar kring mitt huvud.



Sarah gnydde sexigt och åtråväckande när jag utan att släppa taget om hennes mun, började så försiktigt pumpa min spränghåra kuk in och ut ur hennes våta inre igen.



”Jag… jag…”, stönade Sarah och jag såg hur en tår ringlade ner för hennes kind.



När hon sekunden senare kom i en exploderande orgasm så hoppade hon upp och korsade båda sina ben bakom min rygg. För att inte ramla i golvet så tryckte jag upp henne hårt mot garderobsdörren och hon gav till ett illtjut utav njutning. Det nästan slocknade för mina ögon då jag kände hur hennes fitta började massera mig med spasmiska ryck och jag själv kom i en lika explosiv orgasm.



Vi stod kvar i den ställningen en stund innan Sarah så sakta förde ner sina fötter på golvet igen. När jag gled ur henne så var det med en slurpande ljud, som väl skvallrade om hur mycket jag hade sprutat i henne.



”Du slutar då inte att förvåna mig.”, sade hon och gav mig en sexig kyss.



Hon tog två steg åt sidan och ramlade ihop på golvet. Chockerad så rusade jag fram och hjälpte henne upp.



”Är du ok? Vad hände?”, frågade jag skärrat.



”Mer än och OK! Jag är helt toppen.”, svarade hon och började skratta. ”Mina ben bär mig inte alls. De är som gelé.”



Jag tog min ena arm bakom hennes skulderblad och den andra under hennes knäväck, och lyfte upp henne i min famn.



”Vilket gentleman.”, sade och och gav mig en lätt puss. ”Först knullar du mig till förstörelse, och sedan bär du mig. Jag är nog den lyckligaste kvinnan i världen.”



”Du skall veta, att du får mig att känna på precis samma vis.”, svarade jag. ”Det nästan svartnade för ögonen på mig när jag kom.”



”Men bara nästan. Lite till så hade du slocknat”, sade hon och gjorde ’pyttelite’ gesten med handen.



”Ja det var inte mycket till som hade behövts.”, svarade jag och placerade henne i soffan.



”Inte sängen?”, sade hon lite förvånat.



”Nej jag tänkte att vi skulle krypa ner under filten och se på en film.”, svarade jag och startade hennes DVD spelare.



”Mmmm, vad mysigt.”, sade hon och drog filten över sig. ”Vilken blir det?”



”Det får du se?”, svarade jag med ett leende och startade filmen.



Sarah öppnade filten och välkomnade mig med öppna armar när jag kröp ner jämte henne i den något för lilla soffan.



”Ohhh… är du inte gulligt eller vad.”, sade hon när hon såg att jag hade satt på ’Notting Hill’. ”Det är ju min favoritfilm.”



”Jo jag vet.”, svarade jag glatt och gav henne en puss.



Vi låg där i soffan och lät våra händer så sakta utforska varandras kroppar medans någon del av våra sinnen faktiskt såg på filmen. Vi var båda på tok för trötta för att ha mer sex, även om vi båda ville det väldigt mycket. Men och andra sidan så var det väldigt trevligt att ligga där och känna hennes fingrar treva över min kropp.



När filmen var slut så gick jag in i duschen och förväntade mig att Sarah skulle följa med. Men hon hade planer på att städa av hela lägenheten och tänkte inte duscha förrens hon var klar med den sysslan.



”Nu skall du inte ta det på fel sätt men det är nog nästan bäst om du drar nu.”, sade hon när jag var klar och höll på att sätta på mig kläder.



”Så du slänger ut mig.”, svarade jag och räckte ut tungan åt henne.



”Det där lät betydligt bättre i mitt huvud.”, sade hon förlåtande. ”Vad jag menade var att, om du är kvar här så kommer jag aldrig att bli klar.”



”Ahhh, du tänker så.”, svarade jag med ett leende och knäppte mitt bälte.



Jag gick ut o hallen och tog på mig min jacka och skor. När jag vände mig om så stod Sarah där och slängde armarna om mig och gav mig en häftig kyss.



”Du anar inte hur ledsen jag är för att du måste gå.”, sade hon med en suck.



”Säkerligen lika mycket som jag är.”, svarade jag och gav henne en puss tillbaka. ”Ring i morgon när du vaknar och känner din något sånär anträffbar.”



”Jag skall jag göra! Ha en trevlig eftermiddag och kväll, samt sov gott.”



”Detsamma tjejen, hoppars att ni får det riktigt skoj. hej så länge”, sade jag och började traska ner för trappen.



”Puss!”, sade Sarah och väntade kvar.



”Puss!”, svarade jag tillbaka och hörde sedan hur hon stängde dörren.



På vägen hem så började mina tanka fara kring orsaken till min huvudvärk. Jag började tvivla på att det var en hjärntumör. För med tanke på vad som hade hänt och hur jag kände mig emellanåt, så började jag bli rädd för att jag kanske har kluven personlighet. Det hade ju definitivt förklarat mina minnesluckor som jag hade haft tidigare. Det fanns ingen tvekan längre. Jag behöver helt klart uppsöka en läkare väldigt snart.



Väl hemma i min egna lägenhet, som är en knappt tredjedel så stor som Sarahs. Så slår jag mig ner vid mitt skrivbord och ger mig i kast med en uppsjö av hemuppgifter som har blivit liggandes. Jag har min lilla TV på i bakgrunden mest för sällskapets skull. Men det dröjer inte länge innan jag är helt uppslukad i mina uppgifter, och ljudet av TV:n tynar bort.



Jag märker inte ens hur det hinner bli mörkt ute och klockan fullkomligt skenar iväg. Vid tio över nio så ringer min telefon och då går det upp ett ljus för mig.



”Ja det är Mikael.”, svarar jag på samma vis som jag alltid gör.



”Hej Micke!”, har du glömt bort mig?”, frågade Hanna lite försiktigt.



”Nej det har jag inte.”, ljög jag och slängde ett öga på klockan. ”Jag fastnade i skolarbete och tiden bara försvann.”



”Har du fortfarande tid att träffa mig?”, frågade hon.



”Självfallet.”, svarade jag. ”Är där om en liten stund. Rusar så fort jag kan.”



”Väntar på dig…”, svarade hon dröjande och lade på.



Med raska steg så tar jag mig bort till parkbänken där Hanna väntar på mig. Det första hon gör när jag slår mig ner jämte henne är att hon lutar sig in mot mig och ger mig en kyss. Inte helt ovilligt så besvarar jag den och säger sedan till henne.



”Du vet vad jag har sagt. Det är på tok för komplicerat.”



”Förlåt.”, sade hon lite skamset. ”Men jag kunde inte låta bli.”



”Ingen skada skedd.”, sade jag och tog hennes hand. ”Så, lätta ditt hjärta nu tjejen.”



Hanna berättade om sin hund som hon har haft ända sedan hon var nio år gammal. Hon berättar om alla roliga minnen som hon har haft med Lajka och hur mycket hon saknar henne. Det dröjer inte länge innan hon brister ut i gråt och jag kan inte låta bli att omfamna henne och låta henne gråta ut i min famn. Resultatet av detta är att Hanna glider upp med sitt huvud och kysser mig igen för andra gången denna kväll. Åter igen så förvånas jag av min totala oförmåga att säga nej, och besvarar hennes kyss utan eftertanke.



”Hon låter som en helt underbar varelse.”, sade jag och log åt Hanna.



”Det var hon.”, suckade Hanna och vilade sitt huvud mot min axel.



Vi sitter där en stund i tystnad innan Hanna tar mod till sig och frågar.



”Hur är hon, din flickvän?”



”Hon är snäll, och trevlig men med en liten tendens till att vara bortskämd och bossig ibland. Men jag gillar henne väldigt mycket.”



”Och du älskar henne med?”, frågade hon och vände ansiktet upp mot mig.



”Jag tror det.”, svarade jag och började sedan förklara hur allt stod till.



Medans jag berättade så tryckte Hanna sig närmre mig och fattade min hand. Jag vet att jag borde ha stoppat henne, men av någon anledning så lät jag henne hållas. Jag berättade om hur Sarah och jag var gravida, hur Josse hastigt och lustigt hade förvunnit ur mitt liv och vad jag tyckte och tänkte om allt.



När jag var klar så satte sig Hanna upp men behöll fattningen om min hand och sade sedan.



”Jag är inte alls förvånad att detta hände dig.”



”Inte?”, frågar jag lite förvånat.



”Du är lite speciell, det är därför.”, svarade hon enkelt.



”Okej… Utveckla gärna det där.”, sade jag och mindes vad Sarah hade sagt tidigare.



”Om man ser dig på gatan så är du rätt osynlig. Du sticker inte ut i mängden så att säga. Men så fort du öppnar munnen så är det som om du förvandlas till en helt annan person. Det är nästan som om ditt yttre är ett skal som inte alls motsvarar vad som finns på insidan.”, började hon.



”Så vad? Jag är den fula ankungen.”, frågade jag lite stött.



”Oh nej!”, svarade hon och smekte mig på armen. ”Tvärtom, du är väldigt söt och välbyggd. Men när du börjar prata är det som om du skiner upp på något vis. Detta tror jag är något som de flesta tjejer har svårt att motstå, oavsett om de vill eller inte.”



”Det låter ju rätt lovande.”, svarar jag och ler lite lätt åt henne.



”Säg inte det du.”, svarade hon rätt allvarlig. ”Om jag har förstått dig rätt så är du inte helt medveten om hur du påverkar folk omkring dig.”



Jag ger Hanne en förundrande blick innan hon förstätter.



”När du pratar med en tjej så gör du det på ett vis som får henne att känna sig viktig. Som om hon är det enda centrum i hela universum. Det finns inte många som kan motstå den uppmärksamheten.”, förklarade hon.



”Jo jag har väl märkt det ibland, men inte reflekterat speciellt mycket över det.”, sade jag och blickade ut i kvällen.



”Då har du även kanske insett att det kan bli rätt svårt för dig att ha tjejer som kompisar.”, sade hon och vände tillbaka mitt huvud.



”Tror du det?”, frågade jag tveksamt.



”Med tanke på vad du har berättar, och hur jag känner mig just nu så är det nog så.”, sade hon och vände bort blicken.



”Så vad har du för avsikter med mig?”, frågade jag lyfte upp hennes haka.



”Vad jag känner för dig i detta nu tänker jag inte låta komma i vägen för ditt liv.”, sade hon och jag kunde se hur hennes ögon åter började tåras. ”Om du tillåter det så vill jag gärna försöka vara din vän.”



”Det är klart att jag vill.”, svarade jag och gav henne en kram.



”Jag hoppars att du vet att jag kommer att vara där för dig när du behöver mig.”, sade hon och tårarna började så sakta rinna ner för hennes kinder.



”Och jag kommer att vara där för dig om du behöver mig.”, svarade jag och såg henne djupt in i ögonen.



”Det är klart att du kommer att vara, du är ju min skyddsängel.”, sade hon med ett leende och torkade bort sina tårar.



När jag släppte taget om Hanna så insåg jag att det låg något i min jackficka. Jag stoppade in handen och insåg till min förvåning att det var den lilla asken som det andra halsbandet låg i. Inte det halsbandet som jag skulle ge till Sarah på hennes födelsedag, utan det som jag köpte till min minsta syster.



Jag vet inte vad jag tänkte på när jag fattade Hannas arm och placerade den lilla asken i hennes hand.



”Lova mig att du inte öppnar den förrens du kommer hem.”, sade jag och log åt henne.



”Men men…”, började hon.



”Inga men. Den kommer att passa dig väldigt väl.”, sade jag och släppte hennes arm.



”Tack!”, utbrast Hanna och gav mig en stor kram samt en djup kyss.



När hon släppte taget så såg hon mig djupt in i ögonen och frågade.



”Kan du lova mig en sak? Men du får inte ifrågasätta det.”



”Det kan jag kanske.”, svarade jag.



”Möt mig precis här igen vid åttatiden om en månad, den 25:e Oktober.”, sade hon och tittade upp mot stjärnhimlen.



”Jag lovar.”, svarade jag och tog hennes hand. ”Jag skall göra allt vad jag kan.”



”Det vet jag att du kommer.”, sade hon och kramade min hand hårt.



Jag slängde ett hastigt öga på klockan som redan hade blivit halv tolv.



”Det börjar bli sent så jag måste hem nu. Men sov så gott tjejen.”



”Du med, söta drömmar.”



Vi skiljdes åt med ytterligare en kram och sedan så vände jag om och traskade tillbaka hemåt.



När jag väl lägger mig i min säng nästan en timma senare, så är mitt huvud fullt av tankar, känslor och funderingar. Men av alla dessa så finns det en som är starkare än alla andra. För oavsett hur rädd jag är att något illa skall hända som ett resultat av mitt beteende. Så är jag just i denna stunden bara en sak, nämligen lycklig. Lycka, som jag aldrig hade känt den förut…



—



Fortsättning följer…