Mitt äventyr som kvinnornas hjälte – del 7

Mobilen ringde, jag ignorerade det men då jag såg på numret var det Gullan. Jag tittade upp på Veronica som satt där naken och log.



– Kan jag ta det? Det är Cinas mamma, hon ringer aldrig annat än om det verkligen är nödvändigt.



– Ta det du…



– Christer! Lennart har blivit helt galen!! Han har tagit yxan och ett slagträ och ska åka till Morgan och slå ihjäl honom. Hjälp mig!! Han kommer att förstöra livet för oss båda. Morgan har förstört nog, han ska inte få ta Lennart ifrån mig också. Snälla Christer, kom!! Tala förstånd med honom! Jag uppehåller honom så mycket jag kan.



Jag hade högtalaren på så Veronica hörde vartenda ord. Hennes ögon var stora som golfbollar och lyste av panik.



– Du måste gå, Christer, sa Veronica. Det handlar kanske bara om minuter. Jag ringer taxi. Jag kan stå för kostnaden. Du måste gå. Klä på dig och gör det fort!! Här är dina byxor och tröja! Hon stod ute i tamburen och slängde kläderna till där jag satt.



– Snälla skynda dig, Christer… gör det för mig om inte annat. Den där Morgan måste åka fast istället för Lennart.



– Okej, okej… Veronica hade redan mobilen i handen och ringde taxin. Den kom på fem minuter. Jag stod där vid ingången och vinkade upp till min älskling högt däruppe på balkongen som slängde kyssar till mig.



– Väringevägen 52 och fort som fan! Det gäller liv eller död – nu!Taxichauffören måste nog tro han fått ännu en psykpatient i bilen men gjorde som jag sa och satte foten i golvet. Det skrek i däcken då vi svängde in på Lennarts och Gullans tomt. De stod bägge vid bilen med Gullan framför bildörren och Lennart som sökte ta sig in i bilen.



– Du gör det inte, Lennart! Jag tänker inte ge dig fri passage till att förstöra ditt liv fattar du väl!



– Släpp förbi mig kvinna annars… Lennart såg helt bindgalen ut. Dessutom var han full för han vinglade betänkligt. Allt Gullan behövde göra var att ge honom en lätt puff så drattade han på arslet i gräset. Att ta sig upp var en historia för sig då han är rejält överviktig. Gullan var snabb och satte sig grensle på hans mage.



– Jag släpper inte upp dig, det vet du! Lennart vrålade som en stucken gris. Grannarna stod alla utanför med dörrarna på vid gavel och funderade vad in i helvete som försiggick. De gestikulerade och mumlade.



– Okej, showen är över, gott folk! Alla kan gå in till sitt. Hej då! sa jag vänd mot dem. Gick sedan fram till Gullan som vägrade lyfta baken från sin mycket onyktra man. Lennart låg nu och grät.



– Fan!! Jag vill ha tillbaks Linda Christine!! Jag tänker på henne varenda minut!! Varför?! Vad hade hon gjort den där bastarden egentligen?! En tjej i sina bästa år för helvete!! Jag gick fram och satte mig på knä bredvid dessa båda.



– Se, Lennart, jag har kallat in förstärkningen så nu har du inte en chans! Det är bara att du ger dig!!



Lennart grät nu så det ekade ut på gatan. Jag gick till bagageluckan och plockade ut yxan och slagträet som faktiskt var ett järnrör visade det sig. Många feta bulor Morgan hade kunnat få av den. Lennart hade nog slagit in skallen på honom för han har rätt biffiga biceps. Oj, oj, oj, oj, vilket drama detta var helt och hållet. Jag gömde undan bägge sakerna i en nisch ovanför Gullans carport. Lindade in den i ett stycke av en trasig presenning. Uppdrag utfört. Visserligen fanns det mycket andra saker han kunde använda om han ville ta Morgan av daga. Men… det fick bli den dagen den sorgen. Nu hade Gullan läget under kontroll. Vi reste Lennart och stödd på oss två bar vi in honom till sovrummet där han small av.



– Tack så hemskt mycket, Christer att du kom. Du må veta att det gick hett till här. Han hotade slå mig men det gör man inte ostraffat med mig. Jag nöp han i örat så han skrek, ja… vred om… kanske litet för hårt. Jag älskar ju Lennart även om vi inte längre är gifta, men ibland går han över gränsen…



– Bra att du ringde, fan vet vad som hade hänt om inte du stått på dig där, Gullan. Så… Morgan är på sin hemadress i väntan på rättegången. Är det inte risk att han rymmer?



– Kanske det men han verkar inte visa de tendenserna. Tror det blir värre då rättegången närmar sig. Hans mamma har ju litet rikt folk i släkten, så de har lejt någon fin advokat… i stil med Silbersky. Frågar du mig så är det förlorade pengar. Vi har ett solklart fall med hans dna och blod över hela Cinas kropp och mordredskapen. Åklagaren har sagt att det blir en promenadseger men man ska aldrig vara för säker, vet du Christer.



– Så du är inte bitter… ?



– Nej, vad spelar det för roll att va det? Inte får jag tillbaks min lella gômma för di. Men rättvisa vill jag änna allt ska skipas. Dä kan du hôppa upp och sätta dä på.



Älskade Gullans Göteborgsdialekt, det är inga krusiduller med dom utan bara raka besked och ärliga svar. Du vet var du har dom och sånt är faktiskt skönt. Hellre kniven i magen där du själv kan dra ut den än mellan skulderbladen där det är litet… ehh… svårare. Bildligt talat förstås.



– Ska du ha en sup, pojkvasker? Det ska jag. Kom!



Hon gick ut till barskåpet och tog ut en flaska cognac till altan. Där satt vi och tittade ut mot gatan. Det fanns trots allt något apatiskt i hennes blick. Hon hällde upp varsin mugg ända till kanten.



– Ska ’re va så ska ’re va! Skål på dig tammefaan!! Seee upp!! (Klang!) Hon pausade och såg ut över skymningshimlen.



– Du, Christer, vad fan håller på hända med vårt fina samhälle? Folk skjuter, mördar och avrättar varandra… mitt på blanka förmiddagen och ute bland folk. Fattar du det? Kanske har jag blitt gammal men inte fan höll vi på med sånt då jag var yngre. Ja, dä fanns ju en del stôllar men di var allt bra få… Du är väl rädd om dig, Chrille? Vore änna tråkit’ att mesta än te…



– Jag tror nog jag klarar mig… än så länge vill säga.



– Du går la ente å gôr nå tokit som gubben därinne, va?



– Tror jag är alltför konflikträdd för det, Gullan… ”playing it safe” vet du…



– Hör du du… du får la allt prata rikssvenska när du konverserar med mig.



– Jag menar, Gullan, jag håller mig ifrån bråk helt enkelt.



– Dä ä la gôtt… skål tammefaan!!



Vi satt där tysta ett tag och såg ut mot gatan. Nån moppe åkte förbi och Gullan skrek efter tonåringen. Han skrattade och gav henne fingret. Hon skakade på huvudet.



– Har du kvar Cinas flöjt, Gullan?



– Jaa… men… kan du spela på den? Jag nickade…



– Lärde mig innan jag började spela gitarr, vet du.



– Men snälle pojke spela då för mig. Jag minns så hur vackert Cina spelade om kvällarna. Det var speciellt en sång… vad heter den nu… 



– ”You fill up my senses” tror jag, Gullan. Den kan jag. John Denver heter kompositören.



Jag plockade upp flöjten ur fodralet. Sammetsduken Cina alltid virade om den låg där som om hon gjort det igår. Flöjten glänste och det kändes att smutsa ner den med mina fingeravtryck men… ändå. Jag satte munstycket till munnen efter att ha blåst varmluft i röret en stund för att få den att stämma. Vi skålade för Cina innan jag började blåsa. Tonerna ekade ut på gatan som blivit litet tystare. På avstånd hördes en båt signalera, polissirenerna vittnade om att buset var nån annanstans idag. För tillfället hade stans puls gått ner i puls en aning. Livet gick vidare och kanske fanns även chansen till det för mig och Gullan där ute på altanen en vårdag som denna. Gullan är en tuffing men jag såg tårarna rinna längs med kinden på henne. Hon vände sig om för att jag inte skulle se då hon torkade dem. Sedan såg hon rätt upp i himlen med glasartad blick.



Jag fortsatte med ledmotivet ur ”Mio min Mio” och ”My Heart Will Go On” från Titanicfilmen, alla låtar som Cina kunde och spelade. Det gjorde mig själv så lugn att spela. Det var som om Cina och jag återförenades en stund, att hon satt bredvid mig, lutad mot min axel. Jag tog ”Bridge Over Troubled Water” och en rad andra hits. Vid det laget flödade tårarna över Gullans kinder. Hjälpte inte hur mycket hon än torkade, det kom bara mer.



– Tack, Christer, så hemskt mycket tack. Du anar inte hur gott det där kändes, sa hon då jag slutade och varsamt torkade av flöjten så den sken igen.



– Måste sticka, sa jag och kysste Gullan på vardera kind.



– Är det kanske en dam? Jag nickade. Är det allvar nu, Christer? Jag nickade igen.



– De e la gôtt åt dig! Du är en sån fin pôjk, du behöver ett stadigt fruntimmer te å ta hand om dä. E hon fin, eller?



– Ja, Gullan, hon är ruskigt fin till och med.



– Så glad jag blir.



– Jag lovade att komma tillbaks till henne så… om du ursäktar mig…



– Åk du, åk till kärleken… den är inte så självklar ska du veta.



Jag tog bussen tillbaks. Klockan var ganska sen nu och inte hade jag Veronicas mobilnummer heller. Så förutseende hade jag inte varit, men vad fanken, vi hade ju i princip träffats idag. Jag satsade allt på att det skulle fixa sig ändå. Bar det sig inte bättre fick jag väl sova i någon källaruppgång intill henne. Kärleken är sådan tror jag. ”…den uthärdar allt, den tror allt, den hoppas allt”, osv. Och tror jag inte att jag gick och höll på bli kär i min gamla lärarinna. Hur stora är oddsen för det egentligen? Jag sökte på Hitta och Eniro då det plingar till i mitt sms.



– ”Är du på väg tillbaks eller åkte du hem? Hur som helst så är du välkommen när du har lust. Min portkod är 1299. Koden till lägenhetsdörren är 7753 om du vill använda knapptablån. Älskar dig, puss”.



Jag blev alldeles varm inombords. Allt jag behövde göra var blunda så kunde jag förnimma Veronicas silkeslena hud. Hennes ljuva andedräkt, glada, livfulla blick och… hennes fantastiska… läppar. Det var som om man omslöts i ren och skär kärlek när hon lade sina armar runt en. Att sedan lyckas få en fem år äldre tjej kändes som en bedrift för mig personligen. Handen på hjärtat, har kärleken någon ålder egentligen? Är inte de som fäster sig vid ålder rätt så inskränkta då det kommer till kritan? Finns känslorna där så – kör på, vet jag! Var inte så småskuren!



Tankarna vandrade runt inom mig där jag satt på väg till Veronica. Jag funderade på farsan, hur han skulle ta sig igenom det här med Stella. Hon är en ”crazy pussy” trots allt. Man vet tamme fan inte var man har henne på någon ledd alls. samtidigt är det skönt med tjejer som inte är så förutsägbara utan kan bjuda på överraskningar. Farsan hade nog många sådana att ta del av framöver misstänker jag. Jag knappade in Instagram där Stella hade lagt upp nya bilder – på sig själv förstås, vem annars? I olika vinklar dessutom. Med roliga öron och andra filter hon hade. Visst måste jag ge henne det att hon är snygg, inget tal om saken, men hon är något av en tickande bomb samtidigt. Hon är den där typen som rätt var det var kan tänkas anmäla en för våldtäkt – och bli trodd – om hon kände för det. Ett helt samhälle skulle backa upp henne villkorslöst, inklusive media. Samtidigt var hon en som inte bangade för litet kuk oavsett om hon var i ett förhållande redan eller ej. Kort sagt en som man gör bäst i att inte ha ett stadigt förhållande med utan bara sätta på.



Det blippade till på sms.



– Vad gör du? Det var Stella som messade. Jag gör det här.



Hon bifogade en bild där hon hade fingrarna i fittan.



– Måste va rätt skönt, eller hur? svarade jag.



– Mmmm… men jag har hellre en kuk. Mycket skönare. Helst en som du och din farsa har. De är grejer de.



– Ensam? frågade jag.



– Mycket. Har du lust att kommaöver och hjälpa mig? fortsatte hon.



– Ledsen, har inte tid nu…



– Tid är väl allt du har i överskott din slashas. Kom nu över. Det är mycket skönare då man är två. Jag lovar jag ska vara snäll den här gången. Men jag vet att jag är en bitch… and I’m proud of it. 🙂



– Ska till en kvinna. Märk jag inte skrev tjej. Så häftig att jag nog tror det kan bli seriöst med tiden.



– Vem fan är det?



– Säger jag inte, det behöver du inte belasta dig med, Stella. Spara den energin till plugget imorgon. Du behöver det inför nationella provet som är i veckan. 🙂



Det uppstod en paus och när sådana uppstod visste jag att Stella var piss-sur. Trots att vi inte hängt ihop som ler och långhalm så hade jag studerat henne långt innan vi blev… (host!) intima. Ibland hade jag lust att lägga upp henne på knäna och ge henne redigt smisk. Så obotligt självisk tyckte jag hon var. Enda barnet, bortskämd som fan och van vid att få vadhelst hon ville ha. Alltid först i kön då det gällde. Alltid tillsammans med killarna alla andra tjejer suktade efter. Såg alltid till att komma på omslaget till skolkatalogen och hade varit där de sista tre åren, minst. Stella var en som man bara måste reta så hon kom tillbaks på jorden. Man kunde få henne att tända till bara genom att rufsa till håret eller vecka kjolen då man satt bredvid henne.



Allt detta till trots så kändes det så tomt när hon inte var där eller var sjuk. Stella livade upp stämningen under varje lektion. Hon använde alla sina sexuella attribut för att distrahera våra manliga lärare – och lyckades med bravur. Jag såg dem svettas under kragen när Stella ställde sig framför dem och skrev lååååångsamt på svarta tavlan. Hennes tajta kjolar, högklackade pumps och nätstrumpor höjde definitivt blodtrycket hos lärarna. Hon var en kukfresterska i kubik. En sådan som orsakar skandaler vartän hon kommer. Samtidigt så omedveten vilken parodi hon ibland var – på sig själv! Du kunde vänta dig vad som helst och litet till att komma ur hennes mun. Det filtrerades aldrig i hjärnan innan det ploppade ur hennes mun. Ibland såg hon så förvånad ut då klassen brast ut i gapskratt åt något hon sagt innan.



En gång gick jag bredvid henne på väg till matsalen. Hon viskade till mig och log.



– Kolla, där kommer den där tråkmånsen, Arne Mattson, han vi har i nationalekonomi, du vet. Vi tar och skojar litet med honom, vet jag.



Hon såg överdrivet nonchalant och upptagen ut tills vi var alldeles intill lektor Mattson. Då drog hon upp tröjan och visade sina stora bröst. De riktigt gungade och böljade innan de slutligen återtog sin plats på hennes bröstkorg. Hans ögon blev stora som golfbollar, ansiktet lyste av förvåning och skräck. Arne tappade pärmen, trampade på sina glasögon som krossades under hans fötter. Gick sedan in i ett plåtskåp och slog en bula i pannan. Vi sprang iväg under hysteriska skratt.



– Fröken Smith! Hallå… fröken… ehhh… var…??



Det var allt vi hörde i bakgrunden där Arne stod och försökte återfå sin verklighetsuppfattning och orientering. Vi hade bara hunnit sätta oss med matbrickorna vid bordet innan vår huvudlärare Sara Bernhardsson kom inklivande med tunga bastanta steg.



– Min expedition! NU!!. Hon pekade med sitt krokiga pekfinger på Stella. Hon reste sig uttryckslöst och nonchalant som en oskyldig anklagad på väg till vittnesbåset under en rättegång. Var det någon som hade talets gåva så var det banne mig Stella. Det fanns ingen knipa hon inte kunde trassla sig ur. Det visste både hon och lärarna på skolan. De både beundrade och fruktade hennes vassa tunga och skärpa.



– Nu har jag banne mig fått nog av dina olater, Stella Smith! Vad fan, på ren svenska, är det du sysslar med? Arne Mattson kom in och berättade att du hade blottat dig inför honom i korridoren. Jag fick skicka honom till skolsköterskan för omplåstring! Vad i helvete är det för fasoner?! Du som borde vårda ditt fina rykte som skolans ansikte utåt. Du finns ju på framsidan på varje skolkatalog! Du borde ju tänka på skolans rykte, Stella! Vad ska jag ta mig till med dig egentligen?!



– Får jag tillåtelse att tala, Sara? Hon nickade till Stella. Under en lång tid så har jag upplevt att luftcirkulationen på skolan varit undermålig. Jag sitter och uppriktigt svettas på lektionerna. Det luktar om en och man måste ständigt gå på toaletten för att tvätta av sig svetten och odören. Sagt och gjort, när jag och Christer kom gående så var jag alldeles varm trots att jag tagit av mig blusen under min tröja. Så jag kände helt enkelt för att fläkta mig och gjorde det kanske aningen tanklöst då lektor Mattsson passerade. Alltihop var tillfälligt och inte menat att skada honom. Kanhända vår gode lektor passade på att ta sig en noggrannare titt under på mig. Det kan inte ni fröken lasta mig för, män är som män brukar vara.



Sara Mattsson granskade sin elev misstänksamt under Stellas tystnad. Stella tog inte ögonen från Saras blick utan stirrade trotsigt och troskyldigt in i hennes ögon. Efter en stund sa Sara:



– Nåja‚ låt gå för den här gången, fröken Smith men kom ihåg att jag har ögonen på dig hädanefter. Någon annan får bli lucia i år, bara så du vet det.

Det sved i skinnet på Stella som alltid lyckats bli inröstad till skolans lucia år efter år. Hon kom och satte sig ner på motsatta sidan av matbordet, bredvid Cina och mig.



– Jävla hagga! Surkärring från helvete!. Cina fattade ingenting tills vi berättade och hon brast ut i gapskratt så jag trodde hon skulle trilla av bordet.



– Åhhh, hjälp! Jag tror jag döööör av skratt! åååååhh, jag får ont i magen!! Sååå tokig du är Stella!! Så helt och galet tokig du är, ha, ha, ha, haaaaa!!



Nu satt även Stella och log. Hon tuggade i sig sparrisen och knep pillemariskt ihop med ögonen.



– Jag är en riktig hon-djävul eller hur? sa hon snett leende. Vi nickade samfällt åt henne och gav båda henne tummen upp.



– Du är totalt och helt ”bad-ass”, Stella!! Du äger!!



Sorgen ville knacka på eftersom jag ofrånkomligt kom att tänka på min Cina. Åhh, vad jag skulle kunnat ge vad som helst för att få hålla om henne en sista gång och kyssa henne farväl innan hon steg upp till himlen. Cina, mina drömmars tjej. Stackars älskade vän, vem hade föreställt sig att du skulle gå detta öde till mötes??



Skulle just stoppa tillbaks mobilen då ett sms åter kom på skärmen. Det var Stella.



– Är hon snygg?



– Varför frågar du det? Alla är väl snygga på sitt sätt, Stella. Även du så… droppa det är du snäll. Vill inte såra dig. Kompis???



– Du vet att jag hatar konkurrens… jag är som den elaka styvmodern i sagan som frågar spegeln om vem som är vackrast i landet och mördar för att förbli på den positionen.



– Isåfall berättar jag inget.



– Jävla kukskalle!!



– Lägg pengar i svordomsburken nu, Stella.



– FUCK YOU!!



– Det här leder ingenvart, Stella. Du är bara elak och sur nu.



– Dra åt helvete med dig Chrille! Jag hatar dig!!!

Messet åtföljdes av emojis med långfingret och blixtförsedda dödskallar med mera, med mera. Jag skulle stoppa mobilen i fickan då den ringer. Det var Stella. Jag tryckte bort samtalet men den ringer strax igen och igen och igen. Slutligen kunde jag inte annat än svara. Det är tyst, allt jag hör är bara snyftningar på andra sidan. Sedan gråt inget annat. Fullt medveten om att Stella var en riktig Drama Queen bet det ändå på mig.



– Kom över… hördes det hest och knappt hörbart. Jag behöver nån som tröstar mig nu. Vi kan ändå inte ha sex för jag har fått mensen nu. Så du behöver inte oroa dig. Saknar Cina så oerhört. Tänker på henne hela tiden.



Stella visste vad hon skulle locka mig med. Cina var alltid en sådan hake hon kunde använda. Det där med mensen gick jag heller inte riktigt på. Men ändå satt jag och lyssnade på hennes klagan en stund. Har alltid varit en god lyssnare. Andra lägen gick inte att ha i närvaron med Stella som alltid höll låda. Slutligen tystnade hon. Efter en stund viskade hon i mobilen.



– Känner mig så kåt, Chrille… kan inte du komma över? Snälla… jag är så blöt om fittan just nu… längtar efter en kuk så jag blir galen.



– Jag befinner mig på andra sidan stan, Stella. Har åkt buss i nästan en halvtimme och är nästan framme, hade inte du förresten mens?



– Ehh… råkade ljuga… litet… förlåter du mig?



– Stella!



– …… förlåt…



– Jag kan inte…



– Imorgon? På lunchrasten… i handikapptoan? En snabbis? Bara en liten… går snabbt…



– Stella, inget går snabbt då du är inblandad. Det är långdraget och svettig. Men… också… skönt…



– Men du hör ju… du vill ju också! Snälla kom! Jag har egen ingång så ingen hör när du kommer eller går…



– Okej, men de hör dig. Du brukar väl aldrig vara lågmäld när du har sex?



– Kan va om jag vill… snälla… du får ta mig analt också om du vill. Har lust att pröva det. Snälla…



– Ledsen, Stella men det får bli dildon ikväll för dig.



– (KLICK!) Stella lade på luren i mina öron. Hon stod inte ut med tanken att jag hade någon annan än henne. Fan vet vad hon hade för rackartyg på gång inför fredagen men något var det. Hade på känn att sex skulle vara en av huvudingredienserna dessutom och med henne i huvudrollen.



Steg av på hållplatsen invid Veronicas hyreshus. Klockan var elva på kvällen och hon hade säkert lagt sig vid det här laget. Fast å andra sidan hade hon ju frågat om jag kunde övernatta hos henne. Jag knappade in portkoden och kom in. Stegade in i hissen och åkte upp till fjortonde våningen. När jag kom in i lägenheten var allt tyst men i köket stod levande värmeljus tända. En ostbricka med kex och en vinare som låg i en ishink för kylning stod framme. En lapp stod vid brickan.



– Hoppas allt gick bra. Ta för dig av vad du vill. Puss/Veronica. P.S. Kom gärna och ligg sked med mig sedan D.S. 😛



Jag satt mig ner och pustade ut, Lennart och Stella på en och samma kväll kändes litet ”too much”. Var mera slut än jag insett. Jag tog av kläderna och vek dem i en snygg hög på en trästol i tamburen. Passade på att ta mig en varm dusch innan så hon inte skulle vakna av en köldchock då jag köp ner invid henne. Gick sedan tyst och sakta in till sovrummet. Det brann levande värmeljus även där i ljusstakar av olikfärgat glas. Det bildades kulörta prisma mönster som vaggade runt taket. Det doftade underbart av lavendel. Jag böjer mig över henne försiktigt för att inte väcka henne. Drar in en sniff av henne hår. Det doftar himmelskt om henne.



Hon har en negligé på sig men bara trosor inunder. Direkt jag lägger mig bakom henne stryker jag lätt med handen och följer hennes timglasfigur, framåt och åter. Finns det något mer fascinerande än kvinnokroppen? jag minns intervjun med pinup-konstnären Alberto Vargas, verksam på 30- och 40-talet och ansvarig för begreppet ”The Vargas Girl”. Han vars tjejer prydde flygplanens nosar under Andra Världskriget. Man frågade honom spydigt varför han bara målade av kvinnor. Alberto svarade: – ”Okej, men visa mig något vackrare så ska jag måla av det också”. Tror vi är samma andas barn han och jag.



Kuken hårdnade direkt och jag insåg att det kommer vara hart när omöjligt att få någon sömn i natt bredvid det här bombnedslaget. Kuken gned längs hennes stjärtskåra. Hon stönade och började puta utåt med stjärten. Jag smög in händerna under hennes negligé och kramade försiktigt om hennes bröst.



– Christer… du kom i alla fall… sa hon hest. Visste inte om du skulle det men satte ändå fram till dig. Tog du av det?



Jag svarade ja och fortsatte krama om brösten. Ollonet var framme nu, fuktigt värre och gned och gled längre in i skåran tills det stötte emot blygdläpparna som ögonblickligen veckade ut sig. Jag kysste henne ömt i nacken samtidigt som ollonet gled in i fittans värme. Stannade där en stund och kände henne börja jucka emot. Hon lade vänstra handen på min ena hand ovanpå hennes bröst. Hennes andhämtning hade ökat till ett milt flåsande. Jag tryckte in en tredjedel av kuken och ut igen. Nu hörde jag tydligt dunket att hennes hjärta. Hon svalde och harklade sig om vartannat. Jag tryckte in hälften och ett djupt stönande kom ända ifrån magtrakten.



– Fröken behöver litet ”kvälls-kuk” innan hon somnar, tror jag. väste jag i hennes öra. Jag tryckte in hela kuken och hon slutade nästan andas. Hon ryckte och ryckte på kroppen. Tror jag inte att hon fick en orgasm redan. Hon skakade i mina armar. snart kom ett kvidande läte som steg i intensitet. Jag fingrade på klitoris och effekten blev ännu intensivare. Vaginamusklerna greppade åter hårt om min kuk. Hon pustade och frustade som ett ånglok när jag började jucka vidare då fittmusklerna släppt greppet om kuken.



– Tänka sig… jag knullar fröken och hon gillar det. Ja, Fröken älskar min kuk!



– Jaaaaa… det gööör… uhnnn…… h-h-h-hoooon!!



Jag vände mig om så jag låg ovanpå hennes rygg med kuken inne i henne. Jag makade ihop hennes ben och lade mig bredbent och tryckte in kuken. Hade sett denna på porrfilmer men aldrig testat varianten. Upptäckte att den var oerhört skön eftersom det ökade motståndet då hon klämde ihop sina ljumskar. Jag fick jobba litet mera men det höjde upphetsningen flera pinnhål. Hon lyfte på stjärten för att möta mig. Jag knullade henne så där en lång stund tills jag bestämde mig för att ändra ställning. Jag brisade på hennes ben, höll nere hennes huvud på kudden och lyfte bäckenet. Fortsatte därifrån med att ta henne bakifrån. Hennes runda bak var så uppkåtande att skåda. Bara synen av kuken då den gled ut och in i henne var en syn för sägen. Tänk att det ser aldrig en kvinna. Vi får första parkett som män. Att höra hennes utdragna stön då jag bottnade i henne. Känna hennes famlande händer som söker mana en att ta det lugnt. Famlande fingrar som letar efter spjärn men aldrig finner det. Ylande läten som låter som ett djurs sista kamp innan jägaren slutligen fäller det.



Slutligen fattade jag om hennes handleder och drog mig in i henne, hårdare och intensivare. Hennes kvävda tjut i kudden var som musik i mina öron. Jag dunkade riktigt in kuken i hennes allra innersta vrår och hörn där i fittan. Jag spetsade henne på min påle och dominerade henne totalt. Hon var min just nu och jag var i samma stund henne herre och härskare. Jag bestämde vad som skulle hända och hon hade inget annat val än att följa mig ända in i Paradiset. Slutligen känner jag fittan krampa sig om kuken på nytt och det blir med ens svårare att jucka. Veronica kommer i ännu en orgasm. Jag kan inte hålla mig utan börjar trycka in mig i hennes anal.



– Nej, Christer, vill inte där… är inte redo för nåt sånt. Jag har väninnor som fått inkontinens efter deras pojkvänner kört analt på dem och knäckt ringmuskeln. De kissar alltså inte på sig – utan skiter på sig – när som helst. Det vill jag helst inte vara med om. Du är ju rätt stor… så… risken finns och det vill väl inte du ska ske, eller?!?



– Okej… förlåt mig… var så upphetsad att jag inte tänkte klart där…



– Det är… okej… nån annan gång gärna då jag är förberedd och med massor av vaselin. Kan vi lägga oss ner? Jag är rätt slut, du kör hårt med mig.



– Vet inte om det kommer att gå, Veronica. Du är bara så upphetsande helt och hållet. Jag kan gå och lägga mig i soffan så får du sova i lugn och ro.



– Du skulle bara våga…



– Men hur gör vi då? Du är bara så förbannat läcker hela du att jag inte kan hålla mig ifrån att röra dig. När jag gör det så får jag ståkuk, det är bara så jag funkar…



– Du… det där sista gillade jag…



Hon log sitt underbara leende igen och jag kände jag smälte som smör i solsken. Vad en kvinna kan ha en lugnande effekt på en. Hade inte kvinnor funnits så hade vi män slagit ihjäl varandra för tusentals år sedan tror jag.



– Kom och lägg dig. HÄR! PLATS!! Hon klappade bestämt med handen på underlakanet vid den plats jag nyss legat.



Hur konstigt det än kan låta så somnade jag faktiskt som en stock efter att ha lagt mig skedvis bakom hennes varma kropp. Lade händerna om hennes stora bröst och somnade sedan som ett lamm. Jag hade inte sovit så här lugnt och tryggt på månader. Så fort jag blundat hade jag sett Cinas sönderslagna, stympade kropp och monsterlika, trasiga ansikte. Gick därför på insomningstabletter sedan en tid. Hade glömt att ta med dem och var därför förvånad över hur lätt det gick att plötsligt somna in.



– Christer! Christer?



Jag vaknade mitt i natten av att Veronica puttade till mig.



– Jag är rädd!



– Varför?



– Det står nån i hallen… en kvinna…



– Va?!?!?



Jag reste mig yrvaket upp och gick ut och kikade. Om det var en dröm vet jag inte men i det svaga gryningsljuset såg jag en gestalt. Det var ingen tvekan om saken. Det var Cina. Hon såg på mig. Sedan sprack hon upp i ett leende och vinkade. Blåste mig sedan en slängkyss, sedan löstes hon bara upp. Jag borde ha blivit rädd, ja, jag borde ha blivit skräckslagen. Men allt som förblev där i hallen en lång stund, präglat av ett övernaturligt lugn, var en parfym jag kände igen allt för väl. ”La Vie Est Belle”, den Cina älskade och hade på sig jämt. Jag sög in doften med näsborrarna och kände två armar om mig och ett huvud, lika tydligt som om det vore fysiskt, mot min bröstkorg. En obeskrivlig värme spred sig över hela min varelse. Jag kunde känna alla fingrar och tummen på min rygg och allt var enbart – behagligt. Tårarna rann sakta nedför mina kinder. Det blev bara fler och fler.



– Saknar dig så jäkla oerhört mycket, Cina, viskade jag hest och kände trycket mot min bröstkorg hårdna ännu mer. Cina var verkligen där.



Jag förstod instinktiv att hon måste vara lycklig för min skull. Att jag kunnat hitta en ny kärlek och gått vidare. Ändå rann tårarna i strida strömmar nedför min kind. Jag kände en hand klappa min rygg och en än värre dos av lugn sprida sig genom min kropp. Då förstod jag. Hon hade kommit hem och hade det bra där hon var nu. Hon ville jag skulle ha det också. Släppa sorgen och gå vidare. Ord behövdes inte, det var som om detta budskap förmedlades via känslorna jag fick. Jag kände två läppar på min kind. Detta var hur tydligt som helst. Cina tog farväl av mig där och då. Såg hennes gestalt på nytt. Hon stannade vid dörren och vinkade, Cina såg så oerhört lycklig ut. Sedan försvann hon rakt igenom den och ut igen. Kvar var ett sådant lugn att jag säkert stod kvar där en trekvart eller dryga timmen. Äntligen kunde jag släppa henne. Ett stenblock föll av min bröstkorg. Jag förstod att hon gjorde det här enbart för att jag skulle må bra och kunna gå vidare.



Efter den natten sov jag som ett lamm varenda natt.



Jag gick tillbaks och lade mig bredvid Veronica som redan somnat om igen. Följande morgon var jag bara tvungen att ringa Gullan och berätta om vad jag sett och upplevt. Hon grät glädjetårar och tackade mig efteråt.



– Tack goa, underbara helyllepôjk! Du är sänd från gud rent av tror jag. Tack! Tack! Tack! Tack!! Åhhhh tack!! Åhh sååå underbart! Nu vet jag att min lilla gumma har kommit dit upp och har det bra!!



– Du kan lita på det, Gullan. Hon hade dessutom på sig sin favoritparfym och luktade så gott när hon kom och hälsade på. Hon har det bra nu, Gullan, lita du på det.



SLUT PÅ DEL 7