Min hästkarl och jag

Han har på sig de ljusa jeansshortsen, de som jag tycker så mycket om. De är mjukslitna och solblekta och sitter alldeles perfekt. Upptill har han ett smutsigt vitt linne som också det är luggslitet och hans långa hår sitter i en knut. Han sitter lutad mot trädet i den största gräshagen och blundar. Hade det varit i en film hade han haft cowboyhatt ner över ögonen och ett halmstrå i mungipan. Solen var på väg ner, klockan var över midnatt. Det var det jag tyckte så mycket om hos honom. Han var förälskad i naturen. Att vara inne var för honom, som det var för mig, som att vara fängslad. Att beskriva någon som en vildhäst är kanske inte det häftigaste sättet att förklara för någon att personen i fråga är en fri själ, men för mig är det så romantiskt. Det förvånar mig inte om han på sina lediga dagar bara är ute och vandrar. Sover under bar himmel och fiskar sin middag.



Jag iakttar honom medan jag går längs staketet. De andra har lagt sig för länge sedan, så ingen är ute och rör sig utom katterna. Och så vi då. Jag var tacksam att jag gav mig ut med hundarna så här sent. Sedan jag kom till Kullegården hade jag bara kunnat snegla på honom. Det lilla fuxstot börjar gå fram mot honom och jag vaknar ur min lätta hypnos. Jag blinkar och släpper honom med blicken. Det gör lite ont att sluta titta på honom, men jag känner mig tvungen. Jag har svårt för ögonkontakt.



-Jag trodde jag var ensam ute, hör jag honom säga. Uppenbarligen till mig. Jag anstränger mig till det yttersta för att inte vara så rapp som jag brukar vara när jag är nervös. Jag tar ett mentalt djupt andetag och svarar med ett leende.

-Jag kunde inte sova, så jag gick ut med hundarna igen. Jag möter hans ögon och ilningen som jag vant mig vid går från sida till sida i bröstkorgen. Trots att jag vant mig spränger den mig nästan ändå. Han ler inte. Verkar på inget sätt intresserad, men ändå drar han mig mot sig med sin blick. Jag kan inte låta bli att undra vad han gör ute så sent. Hans första pass börjar halv sju på morgonen, det är bara knappa sex timmar tills dess. Utan att jag hinner fråga svarar han.

-Jag ville inte förlora en så här vacker solnedgång, sa han utan att titta på mig. Istället tittade han rakt framåt, ner över sjön. Jag förstod vad han menade. Den stora sjön var spegelblank och hästarnas siluetter mot den multifärgade, molnfria himlen var oerhörd. Han makar lite på sig och det ser ut som han gör plats för mig bredvid sig men han säger ingenting. Han är inte så vokabulär, tänker jag, men jag bestämmer mig för att ta det som en inbjudan. Jag kopplar lös mina hundar och de springer lyckliga utanför hagen och ner mot sjön. Jag tar ännu ett djupt andetag inombords och går mot honom. Jag är barfota och har bara en tunn sommarklänning på mig. Det är något trolskt över att gå barfota i skogen i skymningen. Nu ser jag att han inte heller har skor. Jag är inte förvånad. Jag klappar fuxstot som nu ställt sig några meter ifrån honom och sätter mig med ett försvarbart avstånd mellan oss.



Vi sitter tysta en stund och tittar ut över sjön, tills han plötsligt reser sig upp.

-Vi badar, säger han. Det är en fråga, men det låter som ett påstående. Jag känner mig underbart hjälplös. Som om jag inte har något att säga till om. Jag älskar att han är en alfahanne. Det får mig att känna mig så liten och skör. Jag reser mig också upp och börjar gå efter honom ner mot sjön. I vanliga fall är jag inte ens bekväm med att gå i badkläder, men det faktum att jag inte ens har trosor jag kan bada i stör mig inte. Inte när jag är med honom. Det är som att han påverkar mig utan att tilltala mig, och jag är helt tillfreds med det. Han är nere vid bryggan och stannar för att ta av sig sina kläder. Han gör en elegant dykning ner i det svarta vattnet. Jag tar av mig min klänning i farten och hoppar i precis efter. Under den millisekund innan mitt huvud är under vatten ser jag hur han spränger vattenytan med ansiktet. Hans hår är längre när det är blött, strax nedanför axlarna. Det är nästan mörkbrunt när det är blött.

Vattnet känns fantastiskt. När det sköljer över mitt huvud känns det som jag vaknar till liv på nytt. Det samma verkar gälla honom. När jag stött ifrån botten och kommer upp i luften igen så ler han mot mig. Ett fantastiskt leende. Hans isblå ögon borrar sig in i min själ. Det är obehagligt och fantastiskt. Han bottnar, men det gör inte jag. Hans nyckelben är det enda som syns över vattenytan. Han är nästan ett huvud längre än mig. Om jag skulle stå på tå skulle bara min panna synas. Jag ler tillbaka. Han står några meter ifrån mig. Trots att hans blick får mig att känna mig blottad kan jag inte släppa den. Han tar ett simtag mot mig och ställer sig på botten en halvmeter ifrån där jag trampar vatten. Han tar tag i mina armar och lägger dem runt sin nacke, men säger fortfarande ingenting.



En ilning längs min ryggrad får mig att ofrivilligt dra mig närmre honom så att våra kroppar möts. Jag känner hans hjärtslag mot mitt bröst. De går i samma takt som mina. Utan att kunna styra vad jag gör släpper jag lite på greppet runt hans hals och tittar in i hans vackra ögon. Det går som en elektrisk laddning mellan oss och utan att veta ordet av så har våra läppar mötts. Han kysser mig med en lätthet som om vi aldrig hade gjort något annat. Våra tungor rör sig i perfekt harmoni och hans ena hand är kupad runt mitt bakhuvud och den andra för han långsamt ner längs min sida. Jag tar ett tag i hans blöta hår och kysser honom hårdare. Mina ben som tidigare hängt rakt ner slår jag om hans höfter. Han för sin hand från knät, över mitt lår och stannar sedan med ett mjukt men fast tag runt min ena skinka. Han släpper min mun och kysser min käklinje. Hans skäggstubb river mig på hakan och sänder ännu en stöt genom mig. Jag känner honom mot mig och lättar mitt grepp med låren för att föra in honom i mig. Jag släpper ut ett lätt stön i hans öra när jag långsamt tränger mig ner över honom. Samtidigt hårdnar hans grepp om min nacke och han andas tungt i mitt öra. Vi möts i en djup kyss och jag trycker mig närmre. Jag spänner mina sätesmuskler och gör mig ännu trängre. Jag känner hur han ofrivilligt svarar med en starkare puls som går genom mitt sköte som en explosion.



Utan att jag märkt det har han flyttat oss närmre grunt vatten och sätter sig ner på den mjuka botten. Han flyttar sina händer så att båda ligger runt min midja. Men sina grova händer når han nästan runt mig. Han får dem uppåt och kramar mina bröst. Jag rider honom sakta och blir ännu mer upphetsad av det grunda vattnet som skvalpar i midjehöjd. Han släpper mina bröst och tar istället ett fast tag om mina skinkor och för mig fram och tillbaka över honom samtidigt som jag trycker honom så djupt in i mig jag kan. Jag börjar närma mig klimax, och hans dimmiga blick säger mig att han gör det samma. Jag tar ett hårt tag runt hans nacke med händerna inflätade i hans fuktiga hår och trycker honom mot mig. Hans läppar möter mitt ena bröst och han kysser det intensivt mellan djupa stön. Jag rider hårdare. Jag kan inte hindra det kvävda stönet när jag trycker hans ansikte mot mig i en passionerad kyss och kommer över honom. Han gräver in naglarna i ryggen på mig och stönar, nästan grymtar, när han sekunden efter släpper sin orgasm djupt i mig. Omslingrade låter vi orgasmens vågor skölja över oss, likt de vågor i sjön vi själva framkallat.