Mer om mig och mina kvinnor del 31

Del 31



Inte så mycket sex i denna del. Mer för handlingens skull.





Nu satt jag på en pub i Amsterdam och bredvid mig satt nu Annelie. Jag trodde nästan inte att det var sant, men det var hon.

– Jag förstår att jag inte behöver fråga vad du försörjt dig på under dessa år som gått, sa jag till henne.

– Nej, sa hon och såg ner i bordet.

– Kocken du drog med då, vart tog han vägen, undrade jag.

– Vi var väl ihop i ett par månader, men en dag var han bara borta och med honom dom pengar vi hade kvar, berättade Annelie. Jag vet inte vart han tog vägen, men jag var ju tvungen att försöka få lite mat i magen. Jag har gjort det mesta du kan tänka dig för ett mål mat, men till slut så hamnade i klorna på en karl och där är jag nu.

– Du har alltså en så kallad beskyddare då, sa jag.

Annelie bara nickade och såg ner i bordet.

– Vill du sova hos mig i natt, undrade jag

Annelie sken upp lite grann, innan hon kom på att då skulle hon ju inte dra in några pengar, så hon sa:

– Jag vet att du inte har några baktankar med ditt erbjudande, men jag måste fixa några kunder till i kväll.

– Vad ska du ha för hela natten, sa jag till henne.

– 200 Euro, blev svaret efter lite eftertanke.

Ett snabbt överslag sa mig att det var bara ca 2000:- svenska kronor.

– Följ med då, sa jag till henne.

Vi reste oss och gick till mitt billiga hotell. Portieren tittade inte ens på Annelie när jag kom in i lobbyn och fick nyckeln. Jag hade bokat ett dubbelrum, det enda som fanns ledigt när jag kom till Amsterdam.

När vi kom in på rummet så satte sig Annelie i en fåtölj och la upp sina smutsiga fötter på bordet. Jag tittade på henne. Hennes ljusa hår var färgat och nu var det nästan svart. Hon var ju mager som jag vet inte vad, brösten hon hade haft var det inte mycket med nu längre.

– Vill du ta en dusch, undrade jag.

– Ja tack, svarade Annelie.

– Har du något annat att ta på dig efter det, frågade jag.

– Vad då, undrade Annelie, ska du slänga ut mig igen?

– Nej, nej, nej, jag bara undrade om du har några rena kläder du kan ta på dig sedan du duschat, sa jag.

Annelie bara skakade på huvudet och gick in i duschen. Efter bara några minuter så ropade hon på mig:

– Lars, kan du vara snäll och tvätta av mig på ryggen?

– Javisst, ropade jag, ett ögonblick bara.

Jag tog av mig mina kläder och gick in till henne i duschen. Hon var ingen vacker syn precis. Hon hade blåmärken både högt och lågt, en del lite färskare en del bra mycket äldre.

Jag tog tvål i händerna och började smeka henne på ryggen, väldigt löst, ville ju inte göra henne illa mer än hon redan var misshandlad. Fick till slut bort alla fläckar hon hade på kroppen, alltså dom som var ren smuts. När jag var klar med henne så ställde hon sig och drog isär sina stjärthalvor och sa:

– Kom nu då, du vill väl knulla mig i röven som alla andra karlar!

Jag tog tag om hennes axlar och vände henne om och tog henne i min famn och kramade henne. Då brast allt för henne, hon grät hejdlöst i flera minuter. Jag stod och höll om henne hela tiden, förstod att det var det hon behövde. Stängde till slut av duschen. Tog ett badlakan och började försiktigt torka henne. Hon bara stod där och lät mig göra detta, hon grät lite fortfarande. När jag var klar så tog jag henne i mina armar och bar henne in till sängen där jag bäddade ner henne. Hon somnade på några minuter.

Jag satte mig i fåtöljen och funderade. Hur skulle jag kunna hjälpa henne bäst. Ge henne pengar? Inte en chans, dom skulle hon bara få ge till sin hallick. Kontakta hennes mamma och säga att jag hittat henne? Hur skulle jag kunna hålla henne kvar tills hennes mamma kommit ner hit, och vad skulle då kunna hända? Jag fann ingen råd, så jag gick ut och ringde till Lisas mamma.

– Hej, det är Lars, sa jag

– Hej Lars, sa hon, har det hänt något eftersom du ringer?

– Det kan man ju lugnt säga, sa jag, och gav henne en kort beskrivning av vad som hänt och att jag nu av en ren slump sprungit på henne här i Amsterdam.

– Och nu undrar du vad du ska göra för att hjälpa henne, sa hon.

– Jaa, det är därför jag ringer dig, sa jag.

– Pengar är ju uteslutet, sa hon. Det bästa vore ju om du kunde övertala henna att följa med hem till Sverige igen, men det kan kanske bli svårt. Var bor hennes föräldrar.

– Vad jag vet så bor hennes mamma i Skellefteå, hon är där ifrån ursprungligen, men jag vet inte var mamman bor just nu, sa jag. Jag har ett gammalt mobilnummer till henne, men det är ju snart fyra år gammalt.

– Pröva att ringa det ändå, sa Gun, Lisas mamma.

– Jag ska göra det, men inte i kväll, det är för sent, sa jag, men jag ska hålla dig underrättat om hur det här går. Vi hörs av!

– Tack och lycka till, sa Gun och så la vi på.

Jag gick in i rummet igen, Annelie sov som en stock. Jag gjorde mig i ordning och la mig bredvid henne. Hon sov tungt, jag låg och undrade hur många nätter hon fått sova så lugnt. Vaknade mitt i natten av att det rörde sig i rummet. Tände lampan och där stod Annelie med min plånbok i handen, fullt klädd.



– Är det pengar du vill ha så finns det i stora facket, sa jag och tittade på henne.

Annelie slog ner blicken och släppte min plånbok på golvet. Satte sig på sängen och sa:

– Jag vet att jag inte förtjänar det här, men mest av allt skulle jag vilja att du tog mig med hem till Sverige igen.

– Kom, sa jag och sträckte ut mina armar mot henne.

Hon nästan slet av sig sina kläder och kröp ner till mig. Hon låg och tittade på mig en stund innan hon sa:

– Kommer du ihåg när vi skulle över till Sydamerika och det blev sjögång?

– Joo, det kan jag nog dra mig till minnes, svarade jag.

– Då fick jag sova hos dig den natten, du höll om mig hela natten tror jag, sa hon, jag vet bestämt att jag låg på din arm hela natten. Får jag göra det igen?

Jag la min arm över henne, hon vände sig om och pressade sin lilla bak mot mig och somnade nog om på en gång. Jag vaknade en gång på natten av att hon nog drömde, hon rörde sig oroligt i sömnen, men när jag på nytt la min hand om henne så lugnade hon sig.

När jag vaknade på morgonen så var hon borta. Kollade efter henne och hennes kläder var ju kvar. Kollade i badrummet och då låg hon i badkaret och hade tappat upp ett rejält skumbad.

– God morgon, din sömntuta, var det första hon sa.

– God morgon själv, sa jag och kissade.

– Får man krypa ner till dig i badet, undrade jag sedan.

Annelie bara gjorde en svepande gest mot mig. Jag tog av kalsongerna och gled ner till henne i badet. Det blev trångt, men det gick.

– Menade du allvar med det du sa i natt, undrade jag.

– Vad då, sa Annelie.

– Att du vill hem igen, sa jag.

– Mmm, sa hon tyst.

– Har du ditt pass kvar, frågade jag.

– Det och ett vykort som jag skulle skickat till min mamma för länge sedan, blev svaret. Resten är stulet eller bara borta.

– Vykort, sa jag frågande.

– Ja, jag skrev ett vykort till mamma för något år sedan där jag sa att jag snart skulle komma hem igen, men det har ännu inte blivit postat, berättade Annelie.

– Vet du hur länge sedan det är som du stack från båten i Rotterdam, frågade jag.

– Det är väl bara några år sedan, eller hur, sa hon.

– Det var fyra år sedan i slutet av april, det är juni nu, sa jag.

Annelie reste sig i badkaret, klev ur och började torka sig. Hon var nog inte riktigt på det klara med hur länge hon varit borta. Jag började fundera på vad hon hade dragit i sig under de här åren.

– När du är klar så vill jag berätta en del för dig, sa hon och gick ut ur badrummet.

Jag gjorde mig klar och gick ut till henne. Hon satt naken på sängen.

– Sätt dig, så ska jag försöka berätta vad som hänt mig, sa hon.

Jag satt och lyssnade på henne i ett par timmar. Skulle jag skriva ner allt skulle det bli en halv roman, så det gör jag inte, det stannar oss emellan. När hon till slut var klar och jag frågat färdigt var klockan bra mycket.

– Ska vi gå och äta lite, föreslog jag.

– Jaa, tack svarade Annelie glatt.

Vi gick ner mot stationen, Annelie visste ett bra ställe med god mat. På vägen dit kommer det fram en liten otäck typ och tar tag i Annelie och skriker något på holländska åt henne. Hon blir väldigt rädd för honom. Jag blir helförbannad, inte nog med att den där dj-la tysken klådde sin fru på Korfu, nu kom det fram en j-vel här med.

Jag fick tag på kragen på honom och slet in honom mot en husvägg. Jag lät honom förstå att om han inte lät bli min dotter, som varit försvunnen i fyra år och som jag nu funnit, så skulle jag strimla honom och mata fiskarna i kanalerna med hans kött. Jag släppte honom och han drog som en avlöning i slutet på månaden. Annelie hängde sig om min hals och bara kramade mig. Till slut släppte hon och vi kunde hitta det här stället med bra mat.

När vi satt där och åt så sa Annelie:

– Vad gör du om han kommer tillbaka?

– Var det där din sk beskyddare, undrade jag.

– Joo, det är han som kommer och samlar in vad man fått ihop, sa hon.

– Då får vi väl försöka ta oss från den här stan så fort vi bara kan då, sa jag.

Annelie åt sin mat under tystnad. När vi var klara så ville hon så fort som möjligt tillbaka till hotellet. Jag vinkade in en taxi, så vi fort skulle komma till hotellet igen.

– Mina saker, sa Annelie plötsligt, dom är ju i ett förvaringsskåp på stationen.

– Har du nyckeln dit, frågade jag.

– Den har jag på hotellet bland det som ligger kvar där, sa hon,

– Då tar jag den och går och hämtar det som finns i boxen, sa jag.

När vi kommit till hotellet fick jag nyckeln till boxen. Jag sa åt Annelie att stanna där så skulle jag snart vara tillbaka igen. Jag satte fart till stationen och hittade boxen. Det var en papperspåse med lite kläder, hennes pass och ett vykort adresserat till hennes mamma i Skellefteå, SWEDEN. Jag stod ett tag och tittade på det innan jag gick och köpte ett frimärke för Europa och la det på lådan.

Jag drog mig nu till minnes att jag nog hade hennes mobilnummer i min mobil. Jag letade upp det, Gunilla stod det bara. Tryckte på ringa och det tog en stund innan det kopplade upp. Det ringde någonstans och plötsligt hör jag:

– Det är Gunillas telefon, Anders.

– Hej, jag heter Lars och söker Gunilla.

– Jaha, och vad gäller det?

– Det gäller Annelie, sa jag.

– Annelie, hörde jag mannen säga. Har du hittat henne, frågade han sedan.

– Ja, av en ren slump så har jag faktiskt det, sa jag.

– Gunilla, det är en kille här som vill prata med dig om Annelie, ropade han.

– Ja, det är Gunilla. Jag kände igen hennes röst på en gång.

– Hej det här är Lars, jag lovade att höra av mig om jag hade nyheter om Annelie.

– Jaha, sa hon tvekande.

– Jag har henne på mitt hotellrum just nu, i Amsterdam, men hon vill hem till Sverige säger hon, så jag ska ta tag i det nu på en gång och försöka få flygbiljetter hen till Sverige så fort det bara går.

– Vaaaaaa, hörde jag bara, sen blev det tyst i luren.

– Det var Anders igen, hörde jag, hon bara satte sig ner, kan jag ringa dig senare?

– Jag hör av mig när det är klart när vi kommer, sa jag och la på igen.

Skyndade mig mot hotellet. Passerade en liten botique som hade tjejkläder i fönstret. Stannade till och såg ett par snygga byxor som nog skulle kunna passa Annelie. Gick in och pratade med expediten, som kom fram till att den här storleken nog skulle kunna passa, annars var jag välkommen tillbaka för att byta. Hittade även några tröjor som jag köpte med, lite underkläder fick jag med till henne med. När jag kom tillbaka till rummet låg Annelie på sängen. Hon hade tagit av sig sina kläder och låg och smekte sig själv. Jag satte påsen med kläder innanför dörren så länge.

– Gud så jag ser ut egentligen, sa hon, jag har ju märken överallt.

– Jag ska försöka ringa till ett flygbolag och försöka få biljetter åt oss hen till Sverige, sa jag till henne.

– Jag vill inte flyga hem, sa hon, jag vill hellre åka tåg, det känns tryggare.

– Jag går ner på stationen senare och fixar biljetter till oss hem då, sa jag.

Annelie sträckte sina smala armar mot mig. Jag satte mig på sängkanten. Hon tittade på mig och sa till slut:

– Har du lika stor kuk fortfarande?

– Vill du se, sa jag.

– Mmm, gärna, kom svaret.

Jag ställde mig upp och tog av mig alla mina kläder. Annelies blick var fixerad på min kuk. Jag ställde mig vid hennes huvud och hon tog min kuk i sin lilla hand och började runka den.

– Jag vill ju inte göra dig illa, men jag har haft större dom här åren, sa hon, men du har en av dom bästa ändå.

Hon öppnade sin mun och lät min kuk smyga in i henne. Hon fortsatte att ta in kuken ända tills läpparna var nere vid kukroten, hon hade den långt ner i halsen. Hon började jucka med huvudet över kuken, jag la mina händer på hennes huvud och smekte hennes hår. Annelie tittade upp på mig, det syntes att hon gillade det hon gjorde. Hon lät kuken komma ut ur munnen igen och så la hon sig på rygg i sängen igen. Hon sträckte sina armar mot mig och jag la mig bredvid henne. Annelie lade sig på sidan och tog min kuk i handen igen.

– Vad tyckte du, frågade hon.

– Om din sugteknik menar du, undrade jag.

– Mmm, sa hon bara.

– Du verkar ha lärt dig en hel del, sa jag. Jag antar att du gått den hårda skolan?

– När jag och Fredrick gått isär, ja han bara försvann ju, så försörjde jag mig på både det ena och det andra, berättade hon. Efter nästan 8 månader så blev jag upplockad av en mörk kille, han bjöd ut mig på det mesta. Jag blev väl lite kär i honom och ville väl vara snäll mot honom, det var så jag hamnade i den här branchen.

– Den vanliga historien som man läst och hört om då, sa jag.

– Mmm, sa hon bara.

– Av honom fick jag lära mig, ja hans kompisar var också med, hur man skulle ta en kuk långt ner i halsen. Mörka killar har ofta stora kukar, men de flesta är så råa, så det blir inte skönt med dom, berättade hon vidare.

– Fortsätt om du vill, sa jag.

– Nej, nu vill jag ha det skönt med dig, sa hon.

Annelie hade min nu styva kuk i handen. Hon reste sig och satte sig på min mage, tog tag om kuken igen och flyttade sig ner över den. Jag låg på rygg och bara tittade på henne. Annelie styrde in den, mot sin fitta och satte sig ner på kuken. Hon rörde inte en min när den lätt gled in i henne. När hela var inne i henne satt hon helt stilla och bara tittade på mig.

– Tycker du det är skönt, frågade hon mig.

– Mycket, sa jag bara.

Annelie började rida lite sakta och försiktigt. Jag förde ner min hand mot hennes fitta, men hon tog den i sin hand i stället.

– Du behöver inte smeka mig, sa hon, jag blir nog blöt ändå. Låt mig bara hålla din hand är du snäll, det känns så tryggt för mig just nu.

Jag sa inget och lät henne hålla min hand hur mycket hon ville. Min andra hand förde jag upp till hennes små bröst, det var inte mycket kvar av hennes ljuvliga kullar hon haft innan. Jag smekte dom och Annelie stönade till lite.

– Gör det ont, frågade jag.

– Nää, det känns bara skönt när du smeker dom, sa hon, jag är inte van vid att karlar bara smeker dom.

Jag fortsatte smeka hennes bröst och hon fortsatte att stöna och små gny. Hon red mig fortare nu, nu kunde jag inte låta bli, jag släppte hennes bröst och lät mina fingrar hamna på hennes klitta. Lät min tumme börja massera den och efter bara några minuter så skriker Annelie rakt ut bara:

– Åååååååå, Laaaaaarrrrrrsssss, åååååååå, vad sköööööönt, det kooooommmmmmeeeeerrrrrr föööööörrrrrr miiiiiig, ååååååååå Laaaaaaarrrrrrsssssss…..

Hon sjönk ner på mitt bröst hon flåsade som efter ett upplopp på 400 meter häck. Till slut hade hon sansat sig igen och reste sig och hela hon var ett enda stort leende.

– Så här skönt har jag inte haft det på många år, sa hon, vilken riktig orgasm jag fick.

– Det märktes att du njöt, sa jag bara.

– Jaa, verkligen, sa hon. För det mesta har man bara låtsats få orgasm för att karlarna ska känna sig stolta, men med dig kom jag verkligen, ååååååå vad skönt.

– Inte för att jag har med det att göra, sa jag, men skulle du vilja duscha med mig nu innan vi ska gå och äta?

– Klart jag vill, sa hon och klev av mig. Men då vill jag göra det skönt för dig i duschen.

Vi kom in i duschen, ja det var ett badkar med draperi för. Hon ställde sig och började skölja av oss. Plötsligt for fan i henne. Hon tog flaskan med tvål, klämde fram en stor laddning och smorde in min kuk med det. Tog lite på sina fingrar och smorde in sitt anus.

– Nu vill jag verkligen känna din sköna kuk i baken med, sa hon bara och vände sig om och svankade, med stöd mot väggen.

Jag tog tag om kuken och förde den mot hennes rövhål. Pressade på lite och den gled in utan protester från Annelie. Hon bara suckade till lite när hon kände den i baken. Jag juckade på i hennes trånga röv, tills jag kände ilningarna i ryggen.

– Annelie, stönade jag fram, nu kommer jag, nu kommer jag.

– Jaaaa bara spruta i mig, snälla du bara spruta i mig, ååååååå, vad varmt det känns, skrek hon sedan.

Jag släppte bara min sats i röven på henne, stod kvar och juckade tills jag kände att kuken började slakna. Drog ut kuken som kom ut med ett litet ploppnade läte. Annelie vände sig om och la sina smala armar om min hals och kysste mig.

– Gud vad det rinner ur mig, sa hon, hur mycket sprutade du egentligen? Synd att du är 20 år äldre än mig, fortsatte hon, för annars så skulle jag säga att jag börjar bli kär i dig.

Jag bara tittade på henne och gav henne en kyss.

– Tack för dom orden, sa jag, men 20 år är inte så mycket väl?

Annelie skrattade ett gott klingande skratt, klev ur badkaret och satte sig på toaletten.

– Det verkar ju rinna hur mycket som helst ur baken på mig, sa hon. När tror du att vi kan åka hem?

– Vill du verkligen det då, sa jag, är du säker.

– Om jag kommer ut på gatan igen så kommer Max att slå ihjäl mig efter det du gjorde mot honom, svarade hon lugnt. Det hände en annan tjej som stack iväg för dom här killarna nämligen. Jag har ju inga bevis för det, men dom andra tjejerna säger det.

– Vi fixar biljetterna idag när vi går och äter, svarade jag. Förresten, jag tog mig friheten att köpa lite nya kläder åt dig, det står en påse innanför dörren till dig.

Annelie gjorde sig fort klar på toa och nästan sprang ut i rummet och slet upp påsen.

– Ååååå, nya jeans, tjöt hon, och nya tröjor med, guuuud vad glad jag blir, men har du köpt trosor med, ropade hon vidare, åååååå Lars…

Jag kom ut i rummet. Där stod Annelie och drog på sig sina nya jeans. Dom satt som sydda på henne.

– Du kan nog ha dom tills vi kommer till Sverige igen, sa jag, men när du har börjat äta upp dig lite, så kommer dom nog att bli för små.

Annelie snurrade runt framför spegeln. Hon drog en av tröjorna över huvudet och vips så var det en ny tjej som stod framför mig. Jag vet att jag tänkte att kan hon bara få några kilo till på sin nu mycket magra kropp, så kommer hon att bli döds läcker. Blåmärken och sånt det kommer ju att läkas, men hur kommer det att bli med hennes innre?

Jag klädde mig och vi gick ner till stationen för att äta och fixa biljetter. Vi fick faktiskt tag på biljetter på ett nattåg samma kväll, som skulle anlända till Köpenhamn på förmiddagen morgonen därpå. Annelie var som en liten flicka när hon fick reda på det.

– Vart ska du ta vägen när du kommer hem till Sverige då, frågade jag.

Annelie stannade till och stirrade på mig. Efter en lång stund sa hon:

– Det har jag inte tänkt på än, jag har ju ingenstans att ta vägen, sa hon tyst.

– Din mamma då, sa jag.

– Kan nog inte komma hem till henne, hon kommer att bli helt stortokig, sa hon.

– Då får du följa med hem till mig ett tag, sa jag, så får vi ordna något åt dig därifrån.

– Får jag det, sa hon, får jag verkligen det, men har inte du flickvän?

– Det är en lång historia, sa jag, men den kan vi ta senare.

Annelie satt tyst hela tiden vi åt, borta var den spralliga Annelie. Hon hade fått en hel del att tänka på. När vi nästan var klaar sa hon:

– Tror du jag har någon chans att få fortsätta min utbildning på skolan i Kalmar? Jag tror det vore en chans för mig att visa för mig själv att jag duger till något riktigt med, inte bara att hora.

– Är vi kommer hem så ska jag hjälpa dig att kontakta skolan, sa jag. Hur lång tid hade du kvar?

– En termin bara, en j-la termin,och så sumpade jag det, hon lät väldigt bitter på sig själv.

– Annelie, jag måste bara ringa några samtal innan vi går tillbaka till hotellet och packar, så väntar du här så länge, undrade jag.

Annelie bara nickade svagt och jag ställde mig så jag kunde se ingången till restaurangen hela tiden. Ringde upp Gunillas nummer igen.

– Ja, det är Gunilla, hördes hon svara.

– Hej det är Lars igen, sa jag.

– Har det hänt något, hennes röst var mycket orolig.

– Nej då, vi åker från Amsterdam i kväll och kommer till Köpenhamn i morgon förmiddag, vi ska åka tåg, sa jag.

– Till Köpenhamn i morgon förmiddag, sa hon, men herregud, det är bara några mil hit då.

– Några mil, sa jag och skrattade lite, det är ju en bra bit upp till Skellefteå.

– Jag och min nya man flyttade till Skåne för två år sedan, sa hon, så nu bor vi i Arlöv, strax norr om Malmö.

– Jaha, sa jag förvånat.

Jag fick deras adress och lovade att höra av mig nästa dag, när vi var på tåget mellan Köpenhamn och Malmö. Sedan ringde jag till Peter och Marie och förklarade att jag skulle åka hemåt på kvällen, men visste inte exakt när jag skulle vara hemma, men att jag skulle höra av mig. Skickade en extra stor kram till mina, nu två, barn barn. Jag hade nämligen blivit farfar ännu en gång under min tid med Lisa.

Gick tillbaka till Annelie, som satt i samspråk med en mörkhyad man. När han märkte att jag stod där, så reste han sig och försvann.

– Inte för att jag har med det att göra, men vad ville den där killen, undrade jag.

– Försökte få mig att gå på gatan igen. Det var så det började förra gången, berättade Annelie, men jag sa att jag satt och väntade på min pappa. Först trodde han inte mig, men när han såg dig så drog han ju.

Vi gick ut från restaurangen och gick mot hotellet. Köpte lite frukt att ha till resan. Kom till hotellet och utanför stod en tjej i Annelies ålder. Annelie tittade på henne och sa hej till henne. Tjejen tittade på henne en stund innan hon kände igen Annelie.

Tjejerna pratade en stund, på holländska. Annelie hade tydligen lärt sig det under åren här nere. Hon berättade sedan att den här Max hade varit vansinnig över att ha förlorat en inkomst, för att inte tala om Michael, en ryss, som tydligen var den som styrde. Fick någon syn på henne så skulle den tjejen få en extra dusör för att hon berättade var Annelie befann sig. Annelie hade sagt att vi skulle flyga hem på kvällen från flygplatsen i Amsterdam, det fick hon gärna tala om för Max och Michael. Det skulle hon göra.

Det var bara några timmar kvar innan tåget skulle gå mot Tyskland och Danmark. Vi checkade ut och portieren log faktiskt vänligt mot oss när vi gick därifrån. Vi kom till stationen och satte oss på ett cafe och fördrev tiden där.



20 minuter innan tåget skulle gå så ropades tåget ut i högtalaren. Annelie sa vilket spår vi skulle till och vi gick dit och hittade vår vagn. Jag hade bokat en kupé för två, men det visste inte Annelie, så hon blev glatt överraskad. Klockan var ju inte så mycket, så jag föreslog att vi skulle ta oss en öl i restaurangvagnen innan vi skulle lägga oss. En stund efter att tåget lämnat Amsterdam så gick vi till ”krogen” och tog oss några öl. Ju närmare gränsen mot Tyskland vi kom desta mer avslappnad verkade Annelie bli.

Till slut frågade jag henne vad hon satt och tänkte på.

– Att jag har sumpat 4 år av mitt liv, att om jag inte slagit mig ner bredvid dig för några dagar sedan hade jag fortfarande varit kvar där och gått på gatan. Tror du på ödet Lars? Frågade hon mig.

Jag satt tyst en bra stund och tänkte på det hon sagt.

– Lars, hör du mig, hörde jag henne fråga.

Jag tittade på henne innan jag svarade.

– Min Lisa gick bort i en fruktansvärd olycka, sa jag.

– Ojdå, sa Annelie.

– Efter det har jag inte trott på något, sa jag, mer än mig själv och vad jag kan åstakomma. Att du satte dig vid mitt bord beror nog en del på slumpen, men visst det finns kanske makter som styr, men jag tror inte på det fullt ut. Att du och jag nu sitter här beror nog en del på slumpen en del på ödet kanske.

Vi avslutade våra öl och gick tillbaka till vå kupè. Jag frågade om hon ville ligga där nere eller där uppe.

– Helst där nere, men jag vill att du ligger där med mig en stund, jag börjar bli lite rädd för vad morgondagen ska föra med sig, sa Annelie.

Vi klädde av oss, jag la mig med kalsongena på mig, men Annelia var snabbt där och började smeka mig utanpå dom, så dom åkte av. Jag låg och smekte och kysste henns bröst, lät ena handen glida över hennes mage ner mot fittan. Hittade hennes springa med mina fingrar och lät ett finger glida upp och ner i springan. Annelie började skruva lite på underlivet. Hon pressade mitt huvud mot sitt bröst så jag inte kunde släppa det. Hon kändes blöt i springa redan, mitt finger slank in i hennes fitta och hon stönade till lite.

– Åååå, sa hon bara, och släppte mitt huvud. Kom och knulla mig, sa hon sedan.

Jag kröp in mellan hennes nu särade ben. Det är trångt att knulla i en tågkupè, det visste jag ju sedan min tid med Lisa och våra resor till Umeå. Annelie kände efter och fick tag på min kuk och drog mig mot sitt underliv. Hon fick fram kuken till fittan och så gjorde hon ett motjuck med underlivet så mer än halva kuken gled in i henne. Hon sjönk ner på bädden igen och jag följde efter.

Hon sparkade av oss täcket och slog sina smala ben om min rygg. Nu satt jag fast ovanpå henne. Annelie började jucka med sitt underliv mot min kuk, jag bara låg där och gjorde ingenting. Hon juckade allt fortare och fortare. Började andas mer stötvis, och till slut så stönade hon bara.

– Ååååå, jaaaa vad skööönt…

Jag kände att hon skulle få det att komma för mig, så jag stönade fram det till henne att jag var på väg att spruta i henne. Hon juckade ännu häftigare när hon fick höra mig stöna det och så kom jag, jag bara stönade ur mig:

– Nuuuuu, Annelie, nuuuu

– Låt det komma bara spruta, stönade hon och nägra sekunder senare skrek hon ut sin andra orgasm i mitt öra.

– Jaaaaa, nuuuuu, ååååååå, duuuuuu…

Hon juckade på en liten stund till innan hon slappnade av under mig. Jag tände sänglampan och hon blinkade i det plötsliga ljuset. Hon bara log mot mig, såg mycket avslappnad ut när hon sa:

– Jag hoppas verkligen att du vill knulla mig så här skönt när vi kommer hem till dig med.

Jag bara kysste henne, men sa ingenting. Gjorde mig lös och la mig ner bredvid henne på den smala britsen.

– Känns nästan som när vi sov tillsammans på båten, sa Annelie.

Jag bara försökte nicka.

– Ja, sa jag, det är inte mycket mer plats i en tågkupé inte. Klart här ska man ju inte bo i flera veckor heller.

Annelie kramade mig och sa att hon nog trodde att hon skulle kunna sova nu. Jag tog det som att jag skulle bege mig till min brits, så jag klev upp och gav henne en kram och en kyss innan jag tog mig upp i över britsen.

Somnade även jag och vaknade tidigt på morgonen. Klev ner, Annelie sov gott fortfarande, så jag tog på mig och smög ut på toaletten. När jag var klar tittade jag ut genom fönstret och kunde konstatera att vi nog var i norra Tyskland någonstans. Gick in i kupén igen, nu vaknade Annelie med.

– God morgon, min sköna, sa jag, sovit gott?

– Jodå, sa hon, när det blöta i sängen torkat så, sa hon och skrattade lite.

– Nu när vi kommer fram till Köpenhamn så ska jag ringa till en kompis i Sverige och höra om vi kan komma dit innan vi fortsätter hem till mig.

Annelie bara ryckte på axlarna och sa:

– Bara vi kommer till Sverige så…

Hon fick morgna sig en stund innan jag tvingade iväg henne till duschen.

– Finns det dusch här, sa hon förvånat, så jag fick visa henne dit.

Hon kom tillbaka och såg mycket frächare ut nu än när jag först träffade henne i Amsterdam. Vi klädde oss och gick för att få lite frukost. Det var nästan lunchdags när tåget rullade in på Köpenhams Huvudbangård.. Jag gick en bit och så ställde jag ner min väska och ringde Gunilla igen.

– Ja det är Gunilla, svarade hon.

– Hej, sa jag, vi är i Köpenhamn nu och hon tror vi ska till en kompis till mig och stanna där en dag eller två. Vi ska ta tåget över bron nu, så tar vi en taxi ut till er, vi kommer om några timmar.

– Lars, tack snälla du för detta, jag vet ju inte hur mycket jag ska tacka dig, sa Gunilla.

– Du får ge mig en kram för detta, det är allt, sa jag bara. Vi ses om några timmar.

– Både jag och Anders är hemma, jag är så nervös så jag kan knappt göra något, berättade Gunilla. Ni är så välkomna.

Vi avslutade samtalet och jag gick till Annelie.

– Kom nu, så ska vi åka över Öresundsbron till Malmö, sedan blir det taxi till min kompis, sa jag.

– Måste vi det, sa Annelie. Jag är ju inte så där värst fin att titta på.

– Det spelar ingen roll, sa jag, vi får fixa till dig lite senare, när vi är hos mig.

Annelie nöjde sig med det och vi gick och tog tåget över bron till Malmö. Kom till Malmö och tog en taxi ut till Arlöv. Vi stannade utanför ett litet sött hus, jag betalade taxin och vi gick upp mot dörren på huset.

– Ring på du, sa jag till Annelie.

Hon tittade på mig och ringde på dörrklockan. Dörren öppnades och där stog en kvinna som var slående lik Annelie.

– Mamma, sa Annelie bara, sedan sjönk hon ihop, som tur var hann jag fånga upp henne innan hon rasade i backen.

– Åh, gud åh gud, ropade hennes mamma, sedan ropade hon på sin man Anders.

Jag hade henne i min famn och bar in henne i huset och la henne på en soffa. Anders sprang efter lite vatten och en handduk. Hennes mamma baddade hennes panna och så slog Annelie upp ögonen igen. Tittade på sin mamma och sedan på mig. Det första hon sa var:

– Tack Lars tack.

– Ååååå, Annelie, guuuud vad jag är glad att se dig igen, ropade hennes mamma.

Hon kramade om sin dotter, ville inte släppa henne. Till slut tog Annelie och med milt våld knuffade hon bort henne lite så hon kunde titta på sin mamma.

För att göra denna historia lite kort, så stannade jag hos dom i näsatn en vecka innan jag tog mig hemåt, men innan jag kom hem så hann jag besöka en annan bekant, utanför Ljungby…