Lailas dotter 1

Lajlas dotter. Del 1.



Hej igen det här är Olle. Tiden har runnit iväg och jag har nu hunni bli 17 år. Fortsätter jobba på affären men har nu avancerat, så jag expiderar kunder och sköter charken. Som jag nämnt tidigare, så var snabbköp inte introducerat i Sverige vid den här tiden, I varje fall inte ute på landsbygden.



Min mycket gode vän Björn och jag fortsatte då och då att träffa de två underbara mogna kvinnorna, som jag berättat om tidigare. Dock hade vi vid det senaste tillfället hos damerna börjat tala om de obehagliga konsekvenser, som skulle bli följden om deras respektive män fick reda på omständigheterna.



Tillammans beslutade vi att exesserna skulle upphöra. Ledsna, men på något konstigt sätt även lättade, avslutade Björn och jag de sexaffärer vi hade med kvinnorna. De båda damerna accepterade med sorg i hjärtat vårt beslut, men sa sig förstå hur vi resonerade och även med hänsyn till sina män och vår ålder kändes det inte heller för dem fel att avsluta. Vi kramades och tackade varandra varmt för allt det underbara, som vi haft tillsammans.



Björn och jag förstod, att den introduktion vi fått i sexlivet genom dessa ljuvliga damer, skulle vara en säker grund för det intima livet under hela vår framtid.



Nu hände det sig så, att jag blev erbjuden att förestå en av de små butiker, som kedjan hade på annan plats i sammhället. Det var ett stort ansvar men samtidigt mycket intressant.



Dagarna gick med trevligt samspråk med kunderna i affären under tiden jag expiderade.



Björn och jag träffaddes för det mesta under helgerna för att gå till Parken och dansa. Vi träffade naturligtvis flickor då men inget allvarligare förhållande inleddes.



En dag när affären var full av folk och trots att jag hade en exra expidit, blev väntetiden ganska lång för vår kunder, men alla hade bra humör och ingen klagade.



Ytterdören öppnades och stängdes stup i ett. Färdigexpiderade kunder lämnade affären och nya kom in.



Då hände plötsligt att en sol kom in i butiken! Ja – naturligtvis kom inte solen in – dumt uttryck, men för mig kändes det så. Kan inte förklara på annat sätt. Helt klart såg ingen annan det jag såg. Nå – i alla fall. En böljande blommönstrad sommarkjol med undrbara brunbrända ben och vita sockar i gympaskor, Ett brett skärp om den finaste midja jag sett och en vit ärmlös blus med samma härliga färg på armarna som på benen. Uppenbarelsen hade huvudet, från vilket ett axellångt ljusbrunlockigt hår tycktes sväva, bortvänt och pratade tydligen med någon bekant, så jag kunde inte se ansiktet.



Kunden, som jag just hjälpte, tittade på mig och frågade diskret om jag mådde dåligt, för mitt arbete med varorna hade helt plötsligt upphört.





– Nej, förlåt neej, stammade jag och visste inte hur jag skulle fortsätta. Fuunderade bara på om jag plockat fram allt som står på lisstan, fick jag ur mig.



Kunde i alla fall avsluta affären utan något mer missöde.



Försökte titta diskret efter uppenbarelsen, som nyss kommit in och då hade hon vänt sig mot mig. Visste att jag hade sett henne, men kunde inte placera ansiktet någonstans.



Mjukt och vackert var det och med stora själfulla brungrönskiftande ögon, hann jag uppfatta innan nästa kund pockade på min uppmärksamhet.



Arbetet gick som i en dimma med flera kunder efter varandra. Men så helt plötsligt, efter att jag tagit betalt av en kund, hördes en glittrande härlig stämma

– Hej Olle! Känner du inte igen mig?

– Hej, Jag tappade fattningen när hon såg på mig.

– Sku.. skulle jjaag göra det? Stammade jag.

– Jamen jag heter ju Lina och är dotter till Laila. Vi träffade för ett par år sedan. Björn var också med. Visst minns du det?



Herre gud!! Lailas dotter! (Om ni läser mina tidigare noveller förstår ni sammanhanget).

Vilken fantastisk förändring som skett med denna varelse!! Vad jag minns var hon kortklippt då och hade tandställning. Kanske i trettonårsåldern men inte med något speciellt utseende. Jag var tvungen att harkla mig ganska kraftigt.



– Klart aatt jaag kommer ihåg dig, började jag och det stockade sig i alla fall i halsen trots harklingarna, me..men du såg inte ut så häär då, fick jag ur mig och kände att det här kanske inte var det allra bästa ordvalet. Svetten bröt fram i nacken.



– Jag mee…nar… fortsatte jag då Lina avbröt mig, förmodligen såg hon hur jag försökte

få igång talorganet utan så särskilt lyckat resultat.





– Nu skall jag i allafall handla lite grann, om du vill hjälpa mig.



Jag började expidera efter hennes lista och försökte samtidigt samla tankarna. Den här uppenbarelsen måste jag få träffa mera. Helt klart! Men det var helt omöjligt att försöka bestämma träff med affären full av folk och hon kanske inte alls var intresserad av att träffa mig. Men så såg jag på listan en artikel, som fanns ute på lagret. Väl därute skrev jag snabbt på baksidan av listan. ”Jag skulle så gärna vilja träffa dig igen. Vi stänger kl. 18.00 kan jag få se dig någonstans?”.



Skyndade mig in och gjorde klart Linas lista. Försökte vända baksidan upp när jag återlämnade den men fick ingen reaktion från Lina.

Hon betalade bara sa hej och gick.



Hela jag var i uppror och kunderna kände nog inte igen den vanliga Olle.



Märkligt nog blev klockan stängningsdags och jag gjorde iordning det som skulle göras, låste och tackade biträdet för hjälpen. Tog cykeln och begav mig hemåt.



En stig alldeles lämplig att cykla på genom ett vackert skogsparti, kortade hemfärden ganska mycket.



Efter några minuters cyklande tänkte jag stanna till vid en liten trolsk tjärn där det fanns en bänk att vila på. Jag ville försöka reda ut vad som hände med mig när jag först fick se Lina.



Klart att jag hade sett många vackra flickor och även hållit i dem, men ingen hade påverkat mig så starkt som den här. Svängde ner mot tjärnen men såg på långt håll att någon redan satt på bänken.



Lite förargligt, jag ville ju vara ensam med mina tankar, men när jag kom närmare såg jag att det var en flicka. Oj – herre gud, det var ju Lina!!



– Hej, kvittrrade hon, du ville träffa mig någonstans. Tycker att det är så fint här och jag förstod att du skulle komma den här vägen när du åkte hem. Kom och sitt här bredvid mig!



– Hej igen, började jag och försökte komma över chocken, tack för att du vill träffa mig, fortsatte jag och satte mig bredvid henne.



När jag kände hennes doft och närheten och började fatta att det var Lina som satt här, började min hjärna gå på tomgång och jag fick inte fram ett enda ord. Ni kan ge er på att jag blev svettig i nacken igen! Var tvungen att hålla hårt i bänken för annars tror jag att min händer hade skakat.



Lina, som förmodligen anade min förlägenhet, la försiktigt sin hand över min.

– Olle, det är faktiskt så, började hon, jag har tänkt ganska mycket på dig sedan vi träffades. Jag var ju som du sa yngre då, tre år, fyller sjutton om ett halvt år. Har alldeles nyss flyttat hem till mamma, som har skilt sig och bor i lägenhet. Jag frågade om hon visste var du fanns och då berättade hon, att du förestod den här butiken. Ville så hemskt gärna träffa dig och på den vägen är det.



Var det här verkligen sant? Hade hon tänkt på mig? Tydligen! Kändes lite besvärande att jag inte hade ägnat henne någon tanke. Inte vad jag minns i alla fall. Nåväl..

– Kunde inte för mitt liv känna igen dig i affären även om det var någonting bekant över dig.

Som tur var så hade min talförmåga återvänt!



– Du har blivit så väldigt fin, dristade jag mig att säga, men du var förstås fin förr också, skyndade jag mig att lägga till.



Lina skrattade ett klingande, medryckande ljuvligt skratt.

– Å Olle inte behöver du säga så, mycket händer på tre år i vår ålder.



Helt plötsligt blev jag medveten om Linas varma hand över min! Med uppbådande av alla mina krafter, hm..hm.., lyfte jag min andra hand och vågade stryka Lina mjukt över kinden.



– Tack snälla Lina för att du kom hit och väntade på mig. Eftersom du inte reagerade på lappen i butiken, som jag såg att du läste, kunde jag inte hoppas på att du ville träffa mig.



– Men jag kunde ju inte börja prata om sån´t här i butiken med alla kunder runt om, skrattade Lina och såg så mjukt på mig.



Vi såg på varandra under tystnad. På något sätt,( inte tyngdlagen väl?) kom vi närmare och närmare varandra och till slut var våra armar omlindade den andra. Min näsa i Linas ljuvligt doftande hår och hennes ansikte mot mitt bröst.



Upplevelsen var överväldigande, också för Lina tydligen för hon suckade mot mitt bröst.

– Ååå Olle så härligt det här känns!



Själv kunde jag inte prata med Linas hår i mitt ansikte utan hummade bara.



Efter en underbar stund vände Lina sitt ansikte upp mot mig och jag lösgjorde mig från håret och såg ner på hennes vackra ansiktet.



– Får jag kyyssa dig? Fick jag fram.



Försiktigt flyttade Lina sina händer upp bakom min nacke och drog ner mig mot sin mun, som hon varsamt tryckte mot min.



Som jag tidigare berättat, så var jag inte precis ovan vid att kyssa någon av det motsatta könet, men det som hände nu och med Lina, tog fullständigt andan ur mig. Nackhåret reste sig och också på ett annat ställe reste någon på sig och det väldigt kraftigt.



Efter en lång stund under vilken vi fullständigt slukat varandra var vi båda tvugna att pusta ut.



– Lina, Lina du gör mig alldeles konfys. Någon så ljuvligt härlig som du, trodde jag inte fanns. Jag är fullständigt överväldigad!

– Olle, jag har längtat efter dig, trots att jag inte hade an aning om hur du skulle reagera, om du överhuvud taget alls skulle se mig. Men nu är hela mitt inre i uppror och jag tror inte att jag någonsin kommer att få nog av dig. Och så fortsatte hon med blygt nerslagen blick, jag märker hur hård du har blivit därnere och nu vill jag känna på dig. Jag är nog väldigt ovan, så du måste nog berätta hur jag skall göra. Får jag, snälla?



Himlen ramlade ner över mig!! Här sitter den underbaraste flicka jag har mött och ber att få känna på min kuk!! Kan det här vara sant?

– Ja, jaa underbara Lina, kved jag.



Jag hjälpte henne att knäppa upp bältet och dra ner blixtlåset i gylfen. Med sina mjuka händer lirkade hon med lite besvär fram min springare och fattade så obeskrivligt skönt om honom och började röra hande upp och ner.



– Å så vacker han är och så mjuk hård. Gör jag rätt så här? Viskade hon med lite grötig stämma.



– Jaaa… jaaaa .. underbart!



Spänningen och det ofattbart härliga gjorde att jag omöjligt kunde hålla tillbaka min utlösning utan den vällde fram nästan på en gång.

– Lina, Lina.., jag tror att jag skrek, så juvligt.. ljuvligt!!



– Oj så mycket du kom, suckade Lina, så härligt att få se och att få göra så här!



När jag tömt mig och andades normalt hjälptes vi åt att stoppa in Potifar i byxorna igen. Och vi började ge varandra ljuvliga kyssar och kramar på nytt. Jag kände hur Lina försökte trycka sitt underliv mot mig.



– Lina, jag skulle så väldigt gärna vilja känna på dig också. Dina bröst är så underbart fina och jag anar att det också känns skönt i ditt underliv. Snälla!



Lina nickade bara och kyssste mig om möjligt ännu härligare. Så lösgjorde hon sig ur min omfamning och knäppte upp sin blus under vilken de underbaraste spänstiga bröst utan bh skymtade fram.. Jag började smeka ljuvligheterna och under Linas suckar och små ljud tog jag knopparna i munnen och började småsuga på dem.



Lina var nu i den härligaste extas och tog min ena hand och ledsagade den in under kjolen och ner till grenen. Jag kände hur våta trosorna var där. Smekte försiktigt utanpå och sedan vek jag trosan åt sidan och hittade den blöta springan och kärleksknoppen.



Under tiden försökte jag suga på brösten men Lina hade nu börjat röra sig så kraftigt på bänken att det var i det närmaste omöjligt att fortsätta suga.. Jag flyttade munnen till hennes hals och slickade där medan jag fortsatte att bearbeta hennes springa.



Kände hur Linas kropp spändes mer och mer och så exploderade hon med små skrik och snyftningar. Min hand nere i hennes härlighet blev om möjligt ännu våtare. När hon så småningom slappnade av kröp hon så underbart in i min famn och såg med blanka ögon in i mina.



– Olle, Olle jag har aldrig upplevt något så här underbart, suckade hon, men jag vill fortsätta träffa och lära känna dig riktigt, om du vill förstås.



För fem-sex timmar sedan hade jag inte haft en aning om att denna ljuvliga kvinna existerade. Och nu – ber hon mig att fortsätta träffa henne. Otroligt, sanslöst härligt!



– Ja, jaa underbara Lina. Jag vill naturligtvis det och har ingen högre önskan



Vi ordnade till våra kläder och efter mycket kyssande och kramande tog vi avsked med löfte att ses så fort som bara tillfälle gavs.



Olle