Kvarsittningen

Kvarsittningen

Varför just jag? Jag kan ju knappt ansvara för mig själv, och så ska jag se efter första-åringarna också. Tack så mycket Berit. Jag tänkte surt och förtvivlat på situationen jag befann mig i. Ensam bland en massa 17åringar, som förväntade sig att jag skulle berätta allt om hur det var att läsa juridik. Jag tyckte synd om oss alla och blev till slut tvungen att sluta en deal mellan oss. 

  ”Ok, om ni inte challar för lärarn så låter jag er gå nu.” 

Alla såg först lite tvivlande ut, men efter att den första personen öppnat dörren, gled de ut ganska så snabbt. Jag ropade efter dem: 

  ”Och inte ett ord till era klasskompisar!” 

Det ryckte till i vissa av dem och de såg minst sagt förskräckta ut. Tänk vad mycket respekt man hade hos de yngre. 

Medan klassrummet tömdes kunde jag koppla av. Först lutade jag mig tillbaka i lärarstolen, men när jag insåg hur obekväm den var, tog jag plats på katedern. Blundande låg jag där på rygg och efter en hemskt stressig vecka var det inte omöjligt att jag slumrade till för någon minut eller två. Jag vaknade av att en okänd röst sa 

”Trött?” 

Och jag hoppade till så att jag nästan föll ner på golvet. En av mina ”elever” hade visst stannat kvar. Det var en tjej. Lång och blond, med sitt hår uppsatt i två flätor. Hon log ett mycket sött leende när hon insåg att hon lyckats skrämma mig. 

  ”Du får också gå hem vet du..” svarade jag henne och vände mig om. 

  Hon verkade inte lyssna på det jag sa, utan slog sig ner på katedern, bredvid mig. Jag satte mig upp. 

  ”Jag har faktiskt rätt till 60 minuter här, om jag så ska spendera dem ensam med dig” envisades hon och tryckte sitt pekfinger mot min bröstkorg. På något sätt uppfattade jag det flörtigt, men visste inte om jag gillade det. Hon var ju snygg och så, men kanske en aning ung. Och varför skulle förresten någonting sånt här hända mig, jag kunde ju lika gärna ligga däckad på katedern och drömma ihop allt sammans. 

Nej, det var för verkligt. De mjuka händerna som letat sig upp till mina axlar, måste ha varit på riktigt. 

  ”Du är ju jättespänd” berättade tjejen när hon knådat där ett tag. 

  ”Du tar ju ut dig alldeles för hårt”

Hon visade mig sedan tillbaka till lärarstolen, där jag fick slå mig ner, och hon fortsatte massagen. Nu var det utan tvivel rent flörtigt. Hon rörde mig så mjukt, drog sina fingrar genom mitt hår så att nackhåret reste sig. 

  ”Mmm, fan vad gött, jag behövde det där” blev jag tvungen att berätta för henne. 

  ”Ett tips är bara, läs inte juridik, det är så sjukt mycket plugg…” förklarade jag. Hon fnissade till där bakom mig, och snart kände jag inte hennes händer på min rygg längre. I alla fall inte förrän de trycktes in i sidorna på mig och jag hoppade ur stolen med ett antilop-hopp. Tjejen skrattade ännu en gång, då hon just upptäckt min extrema kittlighet. Jag hämnades genom att greppa tag om några whiteboardpennor och kasta dem på henne. Hon i sin tur kastade gem på mig och det utbröt ett litet klassrumskrig mellan oss. Vi duckade bakom bänkar och bombaderade varandra med allt det vi kom över. Hela tiden skrattade vi och jag visste plötsligt inte hur jag kunnat sjunka till denna låga nivå. Det måste ha varit skolan som drivit mig till vansinne. Mitt i alltihop hade vi inte märkt att en viss person klivit in i rummet och såg på oss med ett rosenrasande ansikte. Det var Berit förstås, och jag begrep genast att jag hamnat i trubbel. 



”Unga fröken, försök visa lite respekt!”

”Och du Joakim! Jag beraktar dig som en snart vuxen ung man! Hur kan du?!” 

   Berit babblade på med sina skällsord och även om man inte lyssnade kunde man nog på ett ungefär förstå vad det hela handlade om. Hur som helst ångrade jag ingenting. Jag hade haft jättekul med tjejen, som förresten hette Nina, och det var helt klart värt en utskällning. 

  Berit lämnade snart rummet med orden: 

  ”När jag kommer tillbaka här om en timme så ska ni ha städat upp allt det ni ställt till med, ni ska sitta tysta här på första raden och berätta för mig hur en bra ledare är. Och samtidigt kan ni ju reflektera över hur bra ledare ni nu har varit!!” 

Och med en smäll i dörren, som hade kunnat väcka döda, var hon borta. Vi började röja undan efter det stora penn och gem-slaget i B22, samtidigt som vi skrattade och sa saker som ’äntligen’ och ’häxa.’

Egentligen hade jag bara kunnat gå hem, men då hade det blivit ett jäkla liv på Berit efter helgen. Och så ville jag ju inte få Nina i trubbel, och dessutom spendera lite mer tid tillsammans med henne. 

Städmomentet gick långsamt och till stor del ut på att rafsa ihop allting och slänga ut från fönstret till lärarparkeringen. Det låg en allmänt flummig stämning i rummet och jag kände mig som det gamla busfröet jag brukade vara på högstadiet. Men jag blev snart mitt seriösa jag igen, när vi så snällt satte oss på första raden och tänkte över våra synder, presis som Berit beordrat om.

  ”Snyggt jobbat” sa jag, för att skämtsamt lägga skulden på henne. 

 ”Det var inte jag som släppte iväg min klass en timme för tidigt!” kontrade hon, utan att förändra sina leende läppar. Vi hade först nu chans att presentera oss. Först med ett handslag, men snart insåg vi båda att en kram hade varit mer passande. En lång kram där vi smekte varandras ryggar. Jag försökte dölja att det kittlades, för det gjorde det, men inte alls på det obehagliga viset. 

  Efter det var det svårt att hålla sig till ämnet, eftersom jag hade blivit så grymt attraherad av Nina. 

  ”Så, en bra ledare…” skrattade hon. 

”Tror hon att vi är 13 år eller?” svarade jag. Nina slutade skratta och såg mig snart djupt in i ögonen. Och vilka ögon hon hade, kristallklara och himmelblåa. Det var ingen konst att drunkna i dem, medan hon talade till mig. 

  ”En ledare ska va.. Snygg, lång, stark, lekfull” sa hon och kollade verkligen in mig. Snart kände jag hennes läppar mot mitt öra och hon viskade förföriskt 

 ”Du skulle bli en bra ledare..” 

Jag blev helt till mig. Hon hade just givit mig en solklar komplimang och raggningsreplik. Vad skulle jag svara? Jag kände ju på något sätt likadant. Det fanns inga ord att finna, så jag tog till plan B; uttrycka mig fysiskt.

Jag satte mig på bänken bakom hennes stol och la mina händer på hennes skuldror. 

  ”Kittlas inte bara!” förmanade hon och slängde en snabb blick bak mot mig.  Jag skrattade, löste upp hennes flätor och sa

”Nej, det hade ju varit extremt barnsligt”

Hon fattade peaken och såg ut som om hon tänkte slå till mig, men lugnades genast ner av mina beröringar. Jag gick lika varsamt till väga som hon gjort, när hon masserade mig och det kändes inte konstigt alls. En vilt främmande människa, som jag på något sätt ändå var så nära. Snart fångades jag av tanken att röra hennes intima delar och började så sakterliga närma mig hennes bröst. Först bara med fingertopparna på sidorna av dem, men allt närmare. Eftersom hon inte gjorde något motstånd kände jag att jag kunde fortsätta, våga och våga lite till. Jag killade snart undersidan av hennes små fasta puppor och hon började vrida och vända på sig. En smula upphetsan väcktes inom mig och jag förstod samma sekund vad det här kunde leda till. Otåligheten tog till och jag började smeka henne utanpå hennes tunna top i hopp om att finna någonting som stack upp. Men Nina ville absolut inte låta sig bli tafsad på hur som helst och vände sig direkt om i stolen, så att våra ansikten möttes igen. 

  ”Inte där, jag blir så våt..” förklarade hon bedjande. Men det gjorde förstås bara min lust värre. Ren kåthet spreds som ett virus ut i min kropp och Nina var plötsligt det enda som fanns i hela världen. Om jag nu verkligen hade gjort henne våt bara genom att smeka hennes bröst utanpå tyget, måste hon ha varit riktigt känslig. Det gjorde mig nyfiken och jag kunde inte låta bli att placera min högra fot mellan hennes ben. Där gned jag fram och tillbaka medan jag kysste henne på halsen. Nina kunde nu varken sitta still eller vara tyst. Den här gången försökte hon inte göra någonting för att stoppa mig, utan hakade bara på. Hon kysste mig hårt på läppen så att jag förlorade greppet med foten, och snart var jag bara hennes. Två av hennes fingrar hade redan glidit ner i mina byxor och hon smekte min ljumske utanpå kalsongerna tills allt därunder reste sig. Medan hon långsamt och retsamt examinerade mitt stånd, hade jag fått grepp om hennes mjuka rumpa, och där tröttnade jag inte på att leka runt. Hennes svarta mjukisbyxor var allt annat än tajta och ingenting kunde hindra mig från att föra ner mina händer i dem och känna på henne, bara genom trosorna. Att hon lekte med mina bollar samtidigt som jag nöp i hennes sköna rumpa fick mina luster att väckas till max. För vartannat smek jag gjorde på hennes rumpa gick jag ända ner till undersidan av trosorna och gnuggade mina fingertoppar mot hennes skrev. Och visst var hon våt alltid. Och värre blev det, allt eftersom mina smekningar och hennes pustande blev mer intensivt. Vi halvstod båda i ett väldigt konstigt läge, så vi blev snart tvugna att byta till en bekvämare position och börja om från början. Den här gången i kontorsstolen. Jag satte mig först, med byxorna halvt nerdragna, och hon satte sig i mitt knä, endast iförd sina trosor. Även om det var genom två par tyg kändes det helt underbart att få röra min lem mot hennes härlighet. Vi hånglade tills vi tappade luften och jobbade våra höfter tills båda två började stöna, ganska högt. Vem som helst ute i korridoren hade kunnat gå förbi och genast förstått vad som försegick därinne. Men inte hade jag varken tid eller lust att tänka på det, med Ninas tunga, på god väg ner i min hals. Det var omöjligt att ens försöka dämpa sig, eftersom tanken knappt existerade. Minuter flög förbi och jag var svullnare än aldrig förr. Nina fick stopp på det hela genom att föra ner sin hand i mina kallingar, ta ett stadigt grepp och av all upphetsan och allt gnuggande behövdes det knappt tio snabba, håra runk innan jag utlöste centilitervis av mitt sagg. Det sprutade ner både kalsongerna och Ninas hand och vi blev flåsande kvar i samma position väldigt länge. Jag eftersvettades i pannan och mina läppar var nästan ömma efter det grova sätt vi kysstes på. 

När vi precis blivit någorlunda installerade på våra platser igen stormade Berit in genom dörren. Den här gången var det våra ansikten som var mer rosiga än hennes. 

  ”Då så!” sa Berit överlägset. 

”Har ni lärt er läxan?” 

  Jag och Nina tittade varandra i ögonen, försökte hålla oss för skratt och svarade ”ja” i kör. 

  ”Där ser ni att det inte är så roligt att vänta i en hel timme, men det är ett straff ni är värda” berättade Berit och samma procedur utspelades igen, men den här gången fnissade vi nästan rakt ut. Berit vände sig mot Nina, rätade upp sina glasögon och frågade 

”Så hur bra ledare är ni då?” 

Jag tog chansen att retas med nina och körde in min ena hand i hesses byxficka, där jag kunde nypa och känna på allt möjligt, medan hon försökte besvara frågan. Jag såg på hennes ansikte hur svårt det verkade vara. Ett tag kunde hon bara mumma och bita sig i läppen.  

  ”Nå?” kraxade Berit. 

Och Nina koncentrerade sig verkligen, men var så gott som tom i huvudet. Med flåsande ord och krafting in-, ut andningar lyckades hon med visst kvidande yppa någonting i stil med

  ”Ja.. Eh.. Eller.. Njahh” samtidigt som hon skruvade på sig. 

  ”Just precis, nä!” tillrätravisade Berit och la till

”…men det här ska väl hjälpa er att komma på rätt väg!” 

 Hon spottade och fräste ut orden på oss och gick ut igen. Nina drog en pust av lättnad, och en till för att ha hållit andan under hela samtalet med Berit, för att inte börja stöna. Jag drog min hand ur Ninas ficka, kysste henne i pannan och lämnade rummet. Hon verkade sitta kvar ett tag och återhämta sig. 



Idag har Nina och jag ett förhållande. Vi går på samma skola, kelar varje lunchrast och smiskar till varandra i rumpan varje gång vi går förbi den andre i korridoren. Vi har egentligen en ganska ytlig relation, kunde lika gärna kalla oss KK:s. Men what det hey, jag har aldrig mått så bra och lyckat hålla mig så pigg i plugget varje dag. Nog hade jag lärt mig min läxa alltid. 

Tack Berit, tack…