Körlektionen

Körlektionen



Jag hade som vanligt fått stånd omedelbart hon stuckit in ett av de där gyllene benen med lätt fjuniga lår genom dörröppningen på förarsidan. Den hallonröda klänningen var tajt och kort. Ännu kortare blev den då hon satte sig tillrätta bakom ratten. Gled upp som ett litet korvskinn nätt och jämt täckande höfter och rumpa. Jag vet egentligen inte varför. Jag menar, i sjuttonårsåldern hände det nästan jämt, men det var ett tag sedan. Numera hände det aldrig: utom med Sabina då.

Sabina var min elev, min favoritelev på gott och ont. Gott för att hon var underbar, charmig, fräsch, skojfrisk och därtill läraktig som få och med en naturlig fallenhet för bilkörning. Lektionerna med henne var som en frisk fläkt. Ont för att jag tände på henne och inte fick göra det. Inte för att hon var tonåring och jag den gamle bocken, vi var faktiskt jämngamla. Jag hade ju hennes personnummer bland papperna. Men det var liksom hederssak. Inga såna tankar gentemot eleverna. Långt mindre några närmanden och det var aldrig några problem, utom med Sabina då. Ont också för att undervisningen snart var över, det här var sista lektionen. Hon skulle med största sannolikhet klara sin uppkörning och vi skulle inte komma att ses mer.

Sabina log mjukt och vred om tändningsnyckeln utan att vänta på min uppmaning. Bilen spann som en katt. Vi gled ur parkeringsfickan, nerför gatan. När hon böjde sig fram och såg till vänster i den skymda korsningen föll det mörka håret fram och dolde hennes kind. Jag sneglade ner: syntes det att jag hade stånd? Det tog bara bråkdelen av en sekund, ändå hann hon kasta runt huvudet, följa min blick och fånga den.

”Ska jag köra rakt fram här?” sa hon med oskyldig stämma, men med farligt glitter i ögonvrån. Hade hon sett?

Jag tittade ut genom sidorutan och rensade strupen. Försökte låta oberörd.

”Javisst, gör det.”

Sabina växlade upp. Handen smekte in tvåan, trean. Förflyttade sig, kelsjukt tycktes det mig, från växelspaken till ratten. Hon höll korrekt avstånd till framförvarande fordon och höll uppsikt i backspegeln. Körde avspänt men vaksamt. Skulle med största sannolikhet klara uppkörningen galant, som sagt. Och naturligtvis önskade jag inte att hon skulle bli kuggad. Det vore dålig reklam, både för trafikskolan och för mig som lärare. Skulle man våga hoppas ändå? För vissa svek nerverna så de tabbade sig, sådant var svårt att förutsäga. Men Sabina var lugnet själv. Ändå hade hon bett om en extra lektion, ville finslipa, hon var nervös för uppkörningen sa hon.

Jag lotsade henne till en rondell. Testade därefter hennes filkörningstaktik. Anbefallde en fickparkering i trång lucka. Allt gick som smort. Vi gick igenom säkerhetskontroll av bilen, både utvändigt och invändigt. Sabinas kunskaper satt där de skulle.

”Hittar du verkligen ingenting att anmärka på?” skrattade hon när jag godkänt alltsammans.

”Nej”, svarade jag och svalde det ”tyvärr” jag haft på tungan. ”Det finns inte mycket mer att göra än att boka in dig på en tid för uppkörning.”

Sabina nickade utan att se på mig. Under tystnad tog hon oss genom lunchrusningen. Jag skämdes lite för att jag halvt om halvt önskade att hon skulle tappa koncepterna och köra på något. Bara lite lätt, buckla till någons bakskärm eller toucha en backspegel. Men naturligtvis gjorde hon inte det.

Vi var tillbaks vid trafikskolan. Jag sträckte mig efter min mapp samtidigt som jag kikade ut genom sidorutan. Där inne bak persiennerna satt redan nästa elev och väntade, Percy, hyperaktiv artonåring som hade svårt att skilja på broms och gas. Blev han extra uppjagad, och det blev han ofta, fick man verkligen vara alert. Jag drog en djup suck.

Det var då det hände. Sabinas hand kom glidande som ormen i paradiset. Gjorde en kort resa över mitt lår och svepte som av en händelse över skrevet med en värme så mjuk att den hotade min ryggrad att knäckas av upplagrad och så plötsligt befriad kåthet. Hennes hand for lätt som en fjäder ner över pungen och följde med ett pekfinger längs mitt stånd. Så släppte hon, startade motorn igen och drog iväg. Vid macken några kvarter bort studsade hon ut med en beslutsamhet som fick mig att ana fjunvecket mellan lår och skinka under den korta klänningens fåll. Hon stoppade ett mynt i den automatiska biltvätten och rattade in. Borstarna sänktes och närmade sig, vattnet började duscha bilens front. Sabinas ögon hade mörknat till nästan svart.

Tvättborstarna började piska mot vindrutan och dolde mitt stönande. Det värkte i kuken, sprängde i pungen. Sabina hade vigt och lätt klättrat upp i mitt knä och ställt sig grensle över mig. Med ett naket knä på var sida om mig på passagerarsätet drog hon ner blixtlåset i min jylf. Hon slöt ögonen och smekte pungen, kramade varsamt stenarna. Jag kunde känna hennes dofter: hud, hår, andedräkt, fitta, pulsera mot mig och höjde händerna som i trans. Förde dem upp över hennes skinkor. De var nakna under klänningen, som elektriska. Hon hade bara en liten, elastisk stringtrosa under. Med ena handens fingrar förde hon den åt sidan i grenen och blottade sin fittöppning där en droppe just frigjorde sig och rann nerför hennes hand. Den andra hade hon ett fast grepp om mitt stånd med. Hon vickade lätt på höfterna och liksom smakade med läpparna där nere på ollonet. Det hisnade och jag slöt ögonen. Behärskade mig. Försökte förhålla mig totalt passiv. Ingen skulle kunna komma och anklaga mig för att ha förfört en elev i bilen. Aldrig. Men jag tänkte fan inte knuffa undan henne…

På något vis kände jag att jag inte skulle göra något. Detta var Sabinas föreställning. Och hon spelade den gudomligt… öppnade sig plötsligt, hal som ren såpa och gled ner över mig med en fitta lika tajt och mjuk och följsam som en nyinköpt, våldsamt dyr märkessportstrumpa avsedd för amerikanska bergsbestigare. Hon trädde den på kuken på mig. Trädde hela sig själv på mig. Jag försvann bortom vett och sans och var glad att vattenstrålarna smattrade mot taket och dolde alla andra ljud. Sabina kramade in min näsa mellan sina bröst. Underlivet rörde sig rytmiskt sugande. Väggarna inne i hennes fitta slöt sig hårdare, pulserade och masserade med hungriga drag och smekningar. Tvättborstarna piskade nerför bakrutan och började bearbeta bagageluckan. Hon drog upp den röda klänningen, föste ner behåkupan och förde in ena bröstvårtan i min mun. Den var hård som ett hallonkart och lika röd som hennes klänning. Hon körde fingrarna genom mitt hår och grep tag i det, som om hon var ute efter en skalp. Fittan satt helt ihop med min kuk, som om de var ett och samma.

Tvättborstarna hade vikt in backspegeln mot sidorutan och jag fick bilden av hennes nakna bakdel i fokus. Skinkorna rörde sig målmedvetet, rytmiskt. Hon såg min blick och pressade rumpan uppåt och bakåt och blottade analöppningen som glänste och fittan som var helt uppfylld av min blåröda erektion. Min erektion… inramad av en pälskant som fortsatte upp mot hennes rumphål. Jag satte ett finger varsamt mot hennes anal samtidigt som jag lirkade in andra handen under henne och började glida ytterst lätt över klittan i allt det hala. Hon vred sig och stönade högt och det svartnade för mina ögon. Borstarna hade slutat rotera och hängde slaka och droppande. Torkmaskinen startade med sitt dundervrål och började blåsa på strålkastarna, bana sig upp över motorhuven. Långa droppar svepte upp över vindrutan. Sabina höjde sig upp ansiktet och det gick som en våg av skakningar genom henne. Hon kastade med håret och ljud som doldes av tvättautomaten banade sig väg ut genom hennes brett särade läppar. Jag kom i kaskader i henne. Skulle sprutat rakt upp i biltaket och vidare upp i himlen om hon inte varit där.

Fånigt leende såg jag i samma ögonblick aluminiumporten hissas upp framför vindrutan och dagsljuset kastas in. Sabina hängde över mig, tung som en död katt. Jag baxade henne av mig och trixade över till förarsidan. Ett par strålkastare lyste redan i backspegeln. Nästa bil var på väg in. Jag startade motorn, såg som genom ett skimrande rus att antennen fortfarande var hel, och gled ut i solen. Provbromsade automatiskt och såg så rakt in i ögonen på en förbipasserande kvinna och kände mig plötsligt väldigt naken.

Framme vid skolan hade jag hunnit ordna till mina kläder. Percy stod på trottoarkanten och hoppade jämfota av otålighet. När han fick se bilen viftade han med bägge armarna och lyste upp som en tänd julgran. Jag drog efter andan och vände mig mot Sabina. Vinden tog tag i hennes mörka hår och svepte fram det över brösten. Med möda försökte jag låta bli att kleta fast blicken vid den tajta klänningen.

”Jag känner mig fortfarande osäker på landsvägskörning, speciellt omkörning på sådana där smala och kurviga vägar, du vet, jag skulle nog vilja öva lite mer på det. Tror du…?

Hon såg på mig.

”Självklart!” utbrast jag och slet fram tidboken, ”passar det dig i morgon?”



***