Kallt kaffe

Tack till Göte Borgare, för hans noveller om spöket Karin. Karin var arbetsnamnet på Mari. Och tack till Dylan Moran, för hans oförglömliga rollprestation som Bernard Black.



Kallt kaffe



Kläderna var drypande våta bara från att gå från busshållplatsen knappt femtio meter bort och till porten. Hade jag gråtit hade jag inte vetat det själv, för regnet rann över mitt allvarliga ansikte som om jag stått i duschen. Matkassen hade gått sönder, helt enligt min vanliga tur. Ett efter ett ramlade äpplena ur påsen och ner på betongen. Jag svor och grävde efter nycklarna i fickan. På något vis hamnade de alltid längst ner fast man nyss kollat att de var längst upp, så man skulle få fram dem snabbt. Men nej, en halvminuts ytterligare hällregn sköljde över mig innan jag fick upp nycklarna. Just som jag skulle trycka in den rätta nyckeln i tillhörande lås blev de som olja i min hand och slank ur fingrarna. Svärande på utländska tog jag ett djupt andetag och böjde mig sedan ner och plockade upp nycklarna. Sedan fick jag slutligen gå in och slippa regnet. Så fort jag kom in stängdes hissdörren och den for uppåt. ”Den där lata jävla kärringen”, mumlade jag för mig själv, ”som inte ens klarar av att gå ner för trapporna.” Kärringen bodde intill oss, på fjärde våningen. Visst kunde jag gå, men i mitt sinnestillstånd såg varje trappsteg ut att vara halvmetern högt. Det var inte annat att göra än att lunka uppåt. Just som jag pustande tog mig upp till rätt våning såg jag häxan åka ner med hissen. Hennes fetma stank i mina ögon och hennes osmakliga hårfärg, som utan tvekan måste vara frisersalongens stora snackis bland damerna, skar genom mina hornhinnor. Som vanligt hade hon beordrat hissen upp innan hon ens fått på sig skorna. Hon kastade en blick på mig och stirrade som om jag rymt från dårhuset. Själv tvingade jag fram ett leende samtidigt som jag förbannade mig själv och min svenskhet. Allt jag egentligen ville göra var att skälla ut den blåhåriga ragatan. Hissdörrarna stängdes och hissen begav sig neråt. Jag hade aldrig varit så glad över att en människa försvunnit ur mitt synfält, och det var inte bara för att hon var så katastrofalt ful. Jag suckade och öppnade dörren hem. Jag hängde av mig den dyblöta jackan och kastade av mig skorna. Direkt till vänster låg sedan köket. ”Förtifem spänn för lite kaffe”, sade jag, kanske ingen hörde, ”kan du tänka dig?”



Jag bodde där tillsammans med Mari och Oswald. Jag visste att Oswald hade åkt hem. En släkting till honom var nyligen bortgången och begravningen skulle hållas vilken dag som helst nu. Mari hade tenta imorgon och skulle ansluta sig så fort den var avklarad. Vi hade flyttat in alla tre när vi började plugga. Ingen av oss hade träffats innan, men det dröjde inte länge innan mina två rumskompisar blivit kära. De hade hållit ihop över ett år sedan dess. Det var mitten av november nu och den svenska vintern hade börjat, med regn, regn och mer regn. Vi klarade oss bra här på studiemedlet eftersom att hyran delades på tre, liksom de flesta andra utgifterna. Jag fick de flesta varorna till rätt plats i skåp och hyllor. Det dyra kaffet och det enda äpplet jag inte lämnat utanför. Den trasiga plastkassen hamnade i en prasslande hög på köksbordet. Med kaffet puttrande i bryggaren lämnade jag köket bakom mig för att ta reda på var Mari gömt sig. Vardagsrummet var mörkt och tyst, men jag hörde ljud någonstans ifrån. Jag antog att hon satt i det självdubbade arbetsrummet och pluggade, men därinne var lika tomt som i vardagsrummet. Jag höll andan och lade örat mot Maris och Oswalds sovrumsdörr. Jag kunde inte urskilja vad det dämpade ljudet var för något, men det kom från rummet. Jag tvekade ett ögonblick men knackade sedan på dörren och smög ner handtaget. Springan i dörren var smal, men jag kikade in. När jag såg henne öppnade jag dörren helt och utbrast ”aha!” med ett dramatiskt ansiktsuttryck. Bara en blixt utifrån hade kunnat göra scenen mer dramatisk. Mari satt på dubbelsängen med böcker utspridda omkring sig. Ljudet kom från radion som var inrattad på något i stil med lugna favoriter. Hon stirrade på mig ett ögonblick innan hon bedömde att jag inte var värd att slösa tid på. Böckerna var tydligen viktigare, men när hon tittade ner i dem såg hon ut att bli riktigt förtvivlad. Hon hade pratat om att hon inte förstod något i ämnet och det syntes på henne. Hon var ett år yngre än mig och hade gått direkt från gymnasiet till högskola. Själv hade jag jobbat i Norge ett år. ”Jag har gjort kaffe”, sade jag och lämnade henne ifred.



Vi satt i köket och lyssnade på regnet som knattrade mot fönstret. Mitt alldeles för starka kaffe kryddades med en skvätt mjölk och i Maris fall en sockerbit. Vi åt varsin kaka som legat i skafferiet alldeles för länge. Hårt, knaprigt och framkallande av äcklade miner. ”Kommer du någonstans med pluggandet”, undrade jag efter en stund. Jag tittade ner i kaffekoppen och vispade runt den lilla bruna skvätten som låg kvar i botten. ”Nej”, suckade Mari och glodde ut genom fönstret, ”företagsekonomi är svårt.” Jag försökte tänka ut vad det möjligtvis skulle kunna gälla, men jag var långt ifrån lika smart som henne. ”Kan jag tänka mig”, mumlade jag, i brist på andra svar. Byt samtalsämne. ”När åker du imorgon?” Hon tog ett djupt andetag vid tanken på tentan. ”Så fort jag är klar med tentan, så jag kommer förbi, hämtar min väska och sticker.” Jag funderade, tänkte på helgen. ”Blir lite ensamt här i helgen, antar jag.” Jag var inte den första att gå på diverse fester. Tvärtom, jag var ganska antisocial. Hade bara gått på krogen ett par gånger, och det var sedan jag flyttat hit. ”Upp med hakan”, sade hon och log, ”du kan kolla på porr och spela så hög musik du vill.” Så det fanns en ljus sida också. ”Yeah…” mumlade jag till svar och slängde i mig den sista klunken kaffe. Kallt, blött och illasmakande. Jag grimaserade och Mari skrattade. Regnet fortsatte att smälla mot fönstret som en kulspruta som förlorat all kraft.



Jag somnade som så ofta förr på soffan på kvällen. Alla program som gick på tv på natten blinkade förbi, det ena sämre än det andra. Jag vaknade mitt i natten och ögonen kändes som om de var ihopklistrade. Ett tjockt lager lim utsmetat över ögonlocken. Jag gäspade och slet mig själv upp i sittande ställning. Försökte urskilja klockan på väggen, men det var mörkt och jag såg ingenting. Jag ramlade fram till klockan och försökte gnugga bort sömnen ur ögonen. Nästan tre. ”Jösses”, mumlade jag för mig själv, ”demon hour…” Mina filmkunskaper sträckte sig långt och jag refererade till Tom Wilkinsons plädering om klockan 03:00 i The Exorcism of Emily Rose. ”Demons exist, whether you believe in them or not”, mumlade jag osammanhängande medan jag stapplade mig bort mot dass. Jag var fortfarande lika borta när jag var färdig därinne. Tankarna hade bläddrats en del genom olika filmer och jag fortsatte att mumla citat. ”Chew on this, motherfuckers…” Jag släpade mig mot mitt rum för att slänga mig på sängen och somna när jag hörde Mari säga: ”du och dina filmcitat”, hon lät upptagen och trött. ”Takkskaduha”, sade jag grumligt. Jag hann lägga mig på sängen och slumra bort när jag kom på att det var Mari jag hört. Plötsligt klarvaken tog jag mig till hennes sovrum och fann henne sitta på sängen, precis som tidigare, med en massa böcker omkring sig. Hennes vanligtvis så söta ansikte såg nu utmattat ut, ögonen hängde och hon hade svårt at hålla ryggen rak länge, så hon svajade till då och då. Det förvånade mig att håret ändå var så snyggt, så stiligt som det alltid var. Mörkbrunt och lite lockigt, lite längre än till axlarna. ”Du ska skriva tenta om några timmar”, sade jag. Hon nickade och såg ledsen ut. ”Kom igen”, sade jag, gick fram till sängen och samlade ihop böcker, ”det är dags att sova.” Hon lät mig samla ihop böckerna och tittade på mig med ett förtvivlat ansiktsuttryck hela tiden. ”Jag lovar att du kommer minnas allting, bara du sover några timmar först.” Hon nickade och började ta sig ner under täcket. ”God natt”, sade jag när jag släckte lampan och gick ut. Hon mumlade något liknande till svar. Innan jag hunnit fram till sängen hörde jag henne snarka. Jag satt klockan på väckning i tid för att väcka henne. Bara utifall att.



Naturligtvis ångrade jag mig när jag några timmar senare kastades in i morgonen. Jag hatade signalen innerligt och stängde av den så fort jag kunde. Jag var nära att somna om, men tvingade mig upp. Mari sov fortfarande, precis som jag hade anat. Jag petade på henne och manade henne att vakna med den gnälligaste röst jag kunde. Hon bad mig hålla käften, hon svor och hon förklarade att hon var sjuk. Bara fem minuter till. ”Nejnej”, sade jag, ”upp med dig, du ska gå och skriva tenta och sedan ska du åka till Oswald och det ska bli magiskt.” Hon satt sig upp och gäspade. ”Good morning, Vietnam”, sade jag teatraliskt, ”kaffe laget runt, förmodar jag.” Mari nickade och håvade sig upp ur sängen. Att hon skulle vara trött var en underdrift med råge. Jag matade henne en kopp kaffe och sedan begav hon sig iväg. Hon var nervös och helt övertygad om att det skulle gå åt skogen. Jag vandrade omkring i den stora lägenheten. Alldeles för stor för att vara studentbostad. Men vi levde och andades så jag klagade inte. Men kaffekopp i hand betraktade jag de små tavlorna som hängde här och där utmed väggarna. Till synes hängda på måfå, men det var Mari som hängt dem, så något syfte fanns nog. Tavlor av vattenkannor och barn i näckrosor. Tavlorna föreställde någon sorts konst som jag inte förstod. I vardagsrummet hade vi en ganska stor ny tv som vi köpt tillsammans efter sommaren och en soffgrupp som var mina föräldrars gamla. Dög åt oss. Jag hade en gammal tjock-tv inne på mitt rum också, men jag gillade inte att vara där inne. Sett från ytterdörren låg köket till vänster och vardagsrummet rätt fram, till höger hittade man ”arbetsrummet” och intill Oswalds och Maris sovrum, mitt emot låg mitt sovrum och intill mig badrummet. I mitt rum var väggarna fyllda av filmposters, från Citizen Kane till Avatar. Jag hade gjort det till ett projekt att klippa och klistra och hade täckt en hel vägg med dem, med undantag för fönstret. På den motsatta väggen hängde mina sex pärlor. Stjärnornas Krig, originaltrilogin överst och den nya under. Fyra till sex och ett till tre. Jag var en regelrätt Star Warsnörd, ty allt som innefattade Treks, borger eller Spock var totalförbjudet. Solen sken ute och var i full gång med att smälta bort alla tecken på gårdagens regn, å andra sidan såg det kallt ut och jag frös bara jag tittade ut på alla gula och röda löv som frusit med frosten innan de hunnit förmultna. Jag slängde i mig den sista skvätten kaffe och förbannade mig själv. Sörjan hade hunnit kallna, som vanligt. Med kaffet kändes det som om min kroppstemperatur sjönk en bra bit under nollstrecket och jag behövde känna någon sorts värme. Bredvid min löjligt lilla säng stod garderoben i vilken mina kläder slängdes huller om buller i vilket stadie av nersmutsning de än var. Jag rotade och gruffade som brukligt var, ett glatt ”aha!” undslapp mig när jag fann vad jag sökte. Jag slet av mig t-shirten jag hade på mig och knäppte sakta på mig den röda hawaiiskjortan. Mönstret? Gula, stiliserade ananasfrukter naturligtvis. I sängbordslådan visste jag att jag hade ett par solglasögon så de kom också på. Det var då jag fick idén.



Jag rullade ut den stora lådan under sängen. Hela min filmsamling, alla sköna rullar uppradade. Hundratals dvd-omslag blänkte tillbaka mot mig, inte en enda blurayrulle så långt ögat kunde nå. ”Hådee eller inte, det är filmen som gör filmen”, sade jag allvarligt för mig själv medan jag spanade. ”Supercop… meet the cop that can’t be stopped”, mumlade jag med min bästa brittiska dialekt, följt av ett gastande ”we’re coming to get you Barbara!” när jag fingret gled över nästa omslag. Fingret sökte sig längs titlarna och landade extatiskt på min stora favorit, Island Fever 4. Högkvalitativ amerikansk pornografi inspelad i varmaste, härligaste stillahavsparadis möjligt. Både Oswald och Mari kände till min porrkonsumtion och brukade till och med låna filmer då och då för mysstunder som jag inte kunde vara säker på om jag ville veta mer om. Ibland fantiserade jag, men då var Oswald alltid mystiskt borta. Bara Mari och jag – och ibland Mari och någon annan tjej, helst duschandes tillsammans. Jag hällde upp en kopp kaffe för att döva tröttheten och skapa faktisk, fysisk värme. Sedan började visningen. Sand, blå himmel och lika blått hav. Snygga tjejer. (Stora bröst…) Påverkan lät inte vänta på sig och jag var rejält upphetsad när det knackade på dörren. Svärande knäppte jag på mig byxorna och slängde i mig kaffet. Jag hulkade och kräktes nästan. Soppan hade kylts så mycket att det kunnat extraknäcka som isrink. Jag lallade bort till dörren och kikade genom titthålet. Jehovas. Kunde man ju räkna med. Jag suckade och funderade ett ögonblick på om jag skulle öppna dörren. Bakom mig i vardagsrummet höll Evan Stone, porrvärldens största komiker, på att pumpa Teagan Presley för fulla muggar. ”I say, Jeeves, what an outrageous idea”, flinade jag och vände mig om. Jehovashelvetet knackade precis igen när jag sköt upp dörren. ”Jaa…?” Där utanför stod två killar, inte mycket äldre än mig, klädda i fina kostymer och med bakåtkammat hår. De hade varsin bibel i händerna. ”Hej, har du tid, vi skulle vilja prata med dig om Jesus.” Jag glodde glatt på dem. ”Jesus? Underbart, vad har han för sig? Kom in, kom in, så snackar vi tro.” De såg lite fundersamma ut, men jag fortsatte le. De hade nog aldrig väntat sig att någon skulle acceptera. Jag släppte in dem och visade dem till vardagsrummet. ”Någon som vill ha kaffe?” undrade jag och de nekade artigt. Jag hällde upp en kopp åt mig och gick ut i vardagsrummet, båda två satt de i soffan med förskräckta ansiktsuttryck. Jag pekade på tv:n och sa: ”Island Fever fyra. Gillar ni?” just som Evan lade en fet sats över Teagans söta ansikte. De reste sig och skyndade sig mot dörren. Utan ett ord öppnade de dörren. De kastade en sista blick på mig där jag stod vänd mot dem med ett nöjt ansiktsuttryck, kaffekoppen i vänsterhand. Tumme och pekfinger på höger hand höll jag som ett L i pannan. De kom aldrig tillbaka. Jag återupptog därefter där jag slutat när de knackade på. Efteråt somnade jag i soffan med byxorna nere och filmen rullande på tv.



”Vakna!” sade Mari ”vakna din snuskiga fan!” Jag vaknade och log mot henne, där hon stod nästan skrattfärdig och tittade ner på mig, ”I’ll break the door down for you if you give me a little sugar”, sade jag förföriskt och såg sexig ut. Eller det hoppades jag åtminstone. Man ville ju inte skämma ut sig. ”Skyl dig”, svarade hon och vände sig om. Jag ryckte tag i både en filt för att täcka över min mandom och hennes arm. ”Du har inte berättat hur tentan gick”, sade jag. Hon synade mig och suckade. ”Det gick jättebra”, sade hon och jag sken upp. ”Jag kunde alla svaren”, hon erkände hur rätt jag hade haft. Jag sög flämtande in luft och reste mig, ”här krävs en flaska Israels finaste!” Jag log kraftigt och märkte inte förrän hon åter bad mig skyla mig att jag blottat mig igen. ”Vi har ingen champagne är jag rädd”, sade hon och gick ut i köket, ”men jag har glömt att packa väskan, så vad sägs om en kopp kaffe innan jag sticker?” Jag svarade henne fortast möjligt att det var en utomordentlig idé, sedan synade jag ner i min kaffekopp. Jag slängde i mig den kalla slurken och hostade och beklagade mig. Jag gäspade och sjönk ner i soffan igen. Filmen spelades fortfarande. Alla tankar försvann direkt och jag kände hur saker och ting tilltog i omfång. ”Snälla någon”, Mari kom in i vardagsrummet med två kaffekoppar. Hon höll på att tappa dem när hon såg mig. Jag drog filten till mig och flinade utan att le. ”Du kan behålla filten förresten”, sade hon och jag nickade tackande. ”Förlåt”, sade jag, ”bra film bara.”



”Du får gärna stänga av den”, sade hon och tittade på tv-skärmen. Jag betraktade henne, hon lade inte ens märke till det. Hon stirrade intensivt på porrknullandet. Det gick upp för mig. ”Jag känner igen den minen”, utbrast jag, ”det är ’kom till sovrummet, Oswald’-minen!” Mari rodnade och vände blicken ner i kaffekoppen. ”Det är det, eller hur?” jag nickade bekräftande åt min egen fråga. Hon gav mig en blick som riktigt luktade att hon skulle kunna döda mig och nickade. ”Ha!” skrattade jag, ”men det är lugnt, du kan be mig komma till sovrummet.” Jag flinade elakt. ”Du vet, jag gjorde nästan det”, sade hon och ville jävlas tillbaka. Jag tog tag i filten så den inte skulle ramla och reste mig. ”Så varför gjorde du inte det?” jag tog några steg mot henne. ”Du har för stor kuk”, kontrade hon. Jag lyfte lite på filten och betraktade. ”Du har nog rätt”, jag gick fram till henne och sträckte fram handen, sakta. Hon såg nervös ut och min hand kom allt närmare. Det såg nästan ut som om hon tänkte ge upp när jag frågade: ”tänkte du ge mig kaffet idag eller?” Hon andades ut och räckte mig en av kopparna. Jag slog mig ner i fåtöljen och tog en klunk av det varma kaffet. ”Jag är game om du är game”, sade jag. Hon tittade skeptiskt på mig och jag nickade och pekade mot bulan under filten. Hon tog ett djupt andetag och så sade hon: ”okej.” Det var jag inte beredd på. Hon kanske drev med mig, men hennes ansikte avslöjade inga skämt. Allvarligt, men ändå så bekymmerslöst som Mari alltid var. Hennes läppar spred sig till ett leende. Nästan så litet att det inte märktes. Allt jag ville var att pressa mina mot dem men tanken skrämde mig. Jag ställde ifrån mig kaffekoppen på bordet. Det klirrade till när den stötte i glasskivan. Åter tog jag tag om filten och så reste jag mig upp. Jag räckte fram handen till henne och hon betraktade den ett par sekunder. Mitt hjärta dunkade. En vänskap skulle tas till en ny nivå nu, eller dö. Sedan tog hon min hand.



”Sätt dig”, manade jag när vi kommit in i deras sovrum, jag tittade in i hennes gröna ögon. Hade aldrig märkt hur fina de var. Hon initierade. Tryckte läpparna mot mina. The game is on. Jag kysste henne också, drog fingrarna genom hennes hår. Hennes långa, mörka hår. Det kändes som siden i min hand. Hon slog sig ner på sängkanten och såg i mina ögon och jag såg att hon var orolig. ”Ta det lugnt”, mumlade jag och satt mig på huk framför henne. Jag särade på hennes ben och hon knäppte upp jeansen, de gled kvickt av. ”Duktig flicka”, mumlade jag och tittade upp. När jag tittade ner igen tappade jag nästan hakan. Att se hennes trosor på så nära håll. ”Everything will be all right”, viskade jag för mig själv och kände försiktigt med fingret. Mari satt bakåtlutad och tog stöd med händerna. ”Sista varningen”, sade jag men kände direkt hennes hand på mitt huvud, som om hon hindrade mig från att avbryta. ”Great”, viskade jag och lät fingret rinna längs hennes fitta, ovanför trosorna. Kände på konturerna. Jag stoppade in fingrarna i linningen. Hon lyfte på rumpan och lät mig ta av trosorna. Jag tittade på den rosa fittan, bara synade den. Hon hade rakat en triangel ovanför den, något osymmetrisk men det spelade ingen roll, runt omkring hade det precis börjat växa ut igen. Jag böjde mig lite framåt och stack ut tungan så den precis nuddade henne. Hon särade på benen mer och hoppade lite närmare, så att det hela blev mun mot fitta. Inget som räddar liv, men jag var inte rätt person att klaga. Inte just då. ”Yummy”, mumlade jag förnöjt och slöt ögonen. Jag lade händerna på hennes silkeslena lår och trängde i henne med tungan. Näsan min kittlades lite av triangeln hon rakat. Jag kände inuti hennes fitta med tungan ett par ögonblick, innan jag ville smaka på resten. Jag lutade huvudet bakåt och tittade upp på henne. Än en gång lade hon handen på mitt huvud, och jag tittade ner igen, hon var våt. Jag lade ett par fingrar på hennes svullna, yttre blygdläppar och smekte sakta neråt. Sedan lade jag tungan mot de inre och vickade upp och ner. Retades med henne. Fingrarna gick till klitoriskappan. Bara nuddade. Och tungan gled lätt på klitoris. Första reaktionen från henne kom. Hon grep lätt tag om mitt hår och jag tyckte mig höra ett mumlande. En gång till fjädrade jag förbi. Blygdläpparna såg skrynkliga ut på nära håll och jag lapade över dem med tungan så de glänste. Jag lyfte händerna och särade på hennes blygdläppar så att den rosa fittan uppenbarade sig för mig. Jag dök i henne med tungan igen och pullade henne något lamt med den. Sedan bytte jag och gled in ett finger där istället. Det gled lätt, så jag gav det en kompis. Det gick snabbare och snabbare och hennes näve knöt hårdare om mitt hår. Det gjorde ont, men det var värt det. Hon satt med munnen stängd för hon ville inte stöna. Hon ville inte att någon annan än Oswald skulle få henne att stöna. Men det var förgäves, mumlandet blev högre hela tiden och snart öppnade hon munnen. Kanske var det en ”porreaktion”, stöna mer än vad som nödvändigt är. Fejka. Men kanske var det så att hela otrohetssituationen tände henne. Jag gillar att tänka att jag bara jävligt duktig.



Jag went to town på hennes klitoris och hörde henne stöna allt högre hela tiden. Strax började hon också göra motjuck mot mina fingrar och min allt mer villiga tunga. Utan minsta ansträngning fick jag henne att komma. Hon spände sig i hela kroppen och mumlade osammanhängande mellan stönandena. Riktigt så bra var jag ju inte. Det var nog bara tillräckligt kinky att göra henne kåtare henne än hon någonsin varit. Å andra sidan fick jag henne hade jag givit henne en orgasm, klaga den som klaga bör. Hon skälvde en aning i underkroppen innan hon dalade ner som ett höstlöv på sängen. Jag hade inte slutat slicka henne än, men nu grep jag tag i filten att skyla mig med och reste mig upp. Hon låg på sängen med slutna ögon. ”Wow”, sade jag och kunde inte undgå att ögna henne. Hon öppnade ena ögat och tittade på mig, ”vadå?” Jag stammade lite, men fick ur mig, ”d-du är vacker…” Jag hade aldrig sett henne så. Hon hade varit min rumskompis och sedan Oswalds flickvän, om än snygg, så aldrig mer än så. Inte förrän jag såg henne ligga på rygg, leendes mot mig och med det långa bruna håret utsvävat över täcket under. Magen hennes och brösten steg och sjönk med varje långsamt andetag. Hon hade en t-shirt med Rainbowtryck. ”Long live rock n’ roll”, mumlade jag, slog ut i ett leende och kröp upp till henne. Filten hade jag släppt, så min kuk pekade rätt ut. Hon tittade på den och fnittrade. ”För stor?” undrade jag och hon skakade på huvudet med ett leende. ”Kanske inte”, sade hon, ”snarare för liten.”



”Åh du din onda häxa”, utbrast jag och stirrade ner. Den såg genast mindre ut. ”Det ska du få sota för.” Jag satt på knä vid hennes lår. Hon satt sig upp och krängde av sig tröjan. Blottade brösten, som fortfarande doldes av en vit bh. Hennes händer försvann bakom ryggen och snart lossnade också bh:n. Den gled ner längs hennes armar och jag kände hur ögonlocken trycktes uppåt. Jag bara stirrade på hennes underbara, runda bröst. ”I see dead people”, blev mina sista ord innan vi sjönk neråt. ”Tack”, blev mitt första när jag fann mig själv liggandes med ansiktet mellan hennes bröst. Jag höjde på huvudet och hon fnittrade åt mitt lustiga, men nöjda ansiktsuttryck. Jag kände på hennes bröst, tog dem båda två i mina händer. Kupade dem. Hennes bröstvårtor styvnade till och jag gillade det. Jag nöp tag i bägge två samtidigt och kände hur jag tillfredsställde. Kanske mig själv, mer än henne, men jag såg att hon gillade det också. ”Sexy mama”, sade jag och gled ner igen. Tungan virvlade kring hennes bröstvårta. Jag sög in den i munnen, smakade. Samma med den andra. Sedan kysste jag dem båda två, jag ville aldrig sluta. Hon fnittrade åt mig där mitt huvud for från det ena bröstet till det andra och tillbaka, gång på gång. Jag flinade till själv och kände mig yr. ”I hope I didn’t brain my damage”, mumlade jag och såg henne i ögonen. Sedan kysste hon mig. Jag kysste henne också. Våra tungor brann och lågorna slickade varandra. Hon skulle lämna Oswald och hon skulle ta mig istället. Så mycket visste jag. ”Bara en enda gång, Oswald får aldrig veta något”, mumlade hon. Jaja. Teorier kunde man ju ha. Jag kysste henne igen.



Jag satt mig upp på knä och betraktade hennes nakna uppenbarelse. Hennes kropp skrek kåthet och det gjorde min också. Några knappar hade gått upp på min hawaiiskjorta, så jag slet av mig den helt och kastade den på golvet. Sedan grep jag tag om min kuk och runkade lite. Det var instinktivt, jag ville inte föra mig själv närmare slutet, men handen drogs dit. Nu var det Mari som tog kommando, hon puffade till mig och sa: ”lägg dig ner. Genast.” Jag gjorde som hon sa. ”Jaa, herr fräuelein!” Gled av henne och lade mig på rygg i sängen. Jag såg henne försvinna ur mitt synfält och snart kände jag hennes varma tunga pilla på mitt ollon. Jag var nära att brista ut i ett långdraget O, men munnen stannade i formationen och inget ljud kom ut. Hennes mun däremot slöt sig kring mitt ollon och kuken gled in. Det bumpade till på undersidan och jag nästan svimmade när jag kände kulan som jag begrep måste vara hennes piercing. ”Mamma…” var allt jag fick ur mig i falsettartad röst. Hon lade en hand på min mage, hindrade mig från att resa mig. Den andra höll tag i mitt lår. Och munnen runkade min kuk upp och ner. Hon tittade upp, sög in lite luft och log mot mig, sedan sjönk hon ner igen. Kupade tungan kring ollonet. Jag briserade nästan. Hon sög mig som en gudinna. Ännu bättre, som om hon doktorerat i ämnet. Tentan hon skrivit måste utan tvekan ha haft titeln ”hur suger man kuk?” och alla svaren var rätt. Jag hade knutit nävarna och dunkade med högern om och om ner i sängen. Hittills hade jag hållit mig från att stöna, men det gick inte längre. Med sammanbitna tänder släppte jag ut ett morrande läte. Djuret i mig hade vaknat. Jag grep tag i hennes huvud och bad henne komma upp till mig. Hon tände till och kröp upp, hon lade sig över mig. Jag kände hennes mjuka bröst mot mig och hennes läppar mot mina. Hon särade på benen en aning och jag grep tag om kuken. Jag kände hur den pulserade när den rörde vid hennes fitta. Långsamt sjönk hon ner över den, med läpparna fortsatt tryckta mot mina. Jag försökte mumla något filmcitat, utan större framgång och hon fnittrade.



Jag grep tag om hennes stjärt och började knulla, samtidigt som hon började rida. Jag kände min underkäke darra och händerna skaka, där de satt nästan inmärglade i hennes sköna, vackra rumpa. Ett hummande undslapp mig. Hon red allt fortare, klatschade mot mig allt hårdare, mitt grep om henne lossnade och blev till ett par spända armar som pekade rätt ut åt sidorna. Jag tvingade mig att fokusera och tittade på henne. Hennes bruna hår slängde i luften och hennes bröst guppade upp och ner. Man ser det i filmer, men att se det i verkligheten var så mycket mer. Instinktivt sträckte jag upp handen och kände på hennes bröst. Kramade och smekte det med handen. Hon stönade till och jag kom på mig själv med att göra detsamma. Jag stönade sedan länge högt och osammanhängande. Hennes fitta kramade om min kuk. Det var varmt och det var underbart. Hon måste ha sett hur jag såg ut, mina ögon rullade bakåt och blev vita, för hon sa ”inte i mig.” Jag bara ruskade lite på huvudet, ”då är det bäst att du kliver av nu…” fick jag stammande ur mig och hon lät inte vänta på sig. Hon skyndade sig att kliva av och satt intill mig och tittade på kuken. Ingenting hände på ett par sekunder. ”Falsklarm”, sade jag. Hon tittade på mig med ena ögonbrynet höjt. ”Händer hela tiden”, undanförklarade jag mig och tittade bort, men min mun spred sig till ett leende. Hon böjde sig ner och kysste mig. Jag flämtade till när jag kände hennes hand gripa tag om min kuk och börja runka. Handen gled lätt uppför och sedan nerför. Till en början ganska snabbt, men sedan saktare. Sedan snabbare igen. Handen gled silkeslent över ollonet och den ack så känsliga punkten på undersidan. Jag knep ihop tårna och kände hur tungan tog sig ur munnen. Underkäken skakade utom kontroll och Mari hade svårt att hålla sig från att skratta. Jag insåg hur rolig jag måste se ut och skrattade till själv. Vi skrattade båda två när hennes hand tog mig till evigheten. Mitt ”aaah” var långt och utdraget och passade vilken opera som helst när stråle efter stråle sköt upp i luften och neråt igen. Landade lite här och lite där. Jag flämtade en aning och tackade. Hon kysste mig igen och log. Jag kysste henne också. Vi klev upp, tog på oss rena och hela kläder. Hon skulle åka. Något i mig ville att hon stannade. Hon tog på sig skor och jacka och jag vandrade runt vardagsrumsbordet. När hon hade fått på sig kläderna stannade hon och tittade på mig. Hon hade en väska med lite kläder i handen. Jag fattade tag i min kaffekopp och gick fram till henne. ”Du måste inte åka”, sade jag och såg hennes blick sjunka ner i golvet. Hon nickade. ”Jo, det måste jag faktiskt”, svarade hon, ”du vet det.” Nu var det jag som nickade. Det visste jag. Det blev tomt i hallen när hon gått. Jag svepte i mig kaffet och kräktes nästan. Kaffet hade stått i vardagsrummet bra länge. Kallt som fan.



Hon åkte till Oswald och lämnade mig vankandes av och an i den tomma lägenheten ensam hela helgen. En fredag kväll i mörkret. Det enda ljuset var det kalla, döda skenet från tv:n och de många usla program som visas på svenska kanaler. Mina tankar slets till ordet: Mari. Sedan kom lördagen, en dag lika vacker som fredagen varit. Jag tog en långpromenad i den begynnande vintern. Det var kallt och jag såg den vita ångan puffa ut och försvinna framför mig i varje andetag. Men hela tiden slets mina tankar till ordet: Mari. Jag satt i soffan och tittade på tv, försökte förbanna mig själv, men varje gång jag blundade såg jag henne. Handen brände och jag svor. Handen var röd där den interagerat med den hårda, hårda väggen. Jag lade läpparna mot den värkande knogen för att lindra smärtan som mammor gör, men allt jag mindes var Maris mun mot min. Och min mun blev till tänder mot knogen. Och så slog jag väggen igen och mina tankar slets till ordet: Mari. På söndagen hällde regnet ner. Jag satt framför fönstret med mitt kaffe och såg den mörka himlen rämna och skölja världen bara för att frammana alla dess minnen. Jordens spöken hemsökte den och mina tankar slets till ordet: Mari. Dropparna på fönstret försökte nå mig, försökte nå mitt ansikte så att jag kunde släppa en tår utan att det märktes. Jag visste att de skulle komma hem ikväll. Jag ställde mig framför ytterdörren och tittade i kikhålet. Bara mörker där. Jag öppnade och stirrade ut i den underligt luktande stora tomheten. Jag tittade ner för trapporna, någon på första våningen kom hem. Möttes av en älskads leende och armar. Jag sög i mig en klunk kaffe och möttes av den hemska smaken av kallt mörkrost. I blint raseri slängde jag kopp och kaffe med all min armstyrka. ”Helvete”, skrek jag för allt jag var värd, men ordet som hördes var ”Mari”. Koppen krossades mot grannens dörr och trapphuset fläckades med ljusbrunt kaffe. ”Vad i hela fröjden gör du?” hörde jag bakom mig när jag var på väg in. Den hemska kvinnan stirrade på mig där bakom och jag vände mig om. ”Nå”, upprepade hon, ”vad sysslar du med?” Häxans runda kroppshydda uppenbarade sig och jag tog ett steg framåt, höjde fingret och röt: ”pallra du din bonbonknaprande feta röv tillbaka in igen, din blåhåriga jävla ragata.”



Jag ångrade mitt utbrott, men det gick inte att ändra. Jag knackade på inte mer än fem minuter senare och bad om ursäkt. Sedan fick väggen en näve till. Jag låg på sängen, ansiktet i ett apatiskt uttryck stirrande mot väggen när ljudet av hemkommande kamrater ljöd i hallen. Mumlande röster och skor som togs av. Jag reste mig inte, utan dåsade till. Säkert hade timmar gått innan jag kände någon slå sig ner på sängen intill mig. Det fick mig att vakna och jag tittade upp. Mari lade sin hand i min. ”Du hade rätt”, sade hon, ”jag hade inte behövt åka.” Jag lade mig på rygg och tittade på henne. En strimma av hennes vackra, vågiga bruna hår hängde framför ansiktet. ”Verkligen?” frågade jag och smekte undan den. Hon nickade och så böjde hon sig ner och kysste mig. ”Jag vill ha dig”, sade hon. Jag kände genast hur det tände till i brallorna, men det var något jag behövde göra först. Jag reste mig upp ur sängen, bad henne stanna där och så traskade jag ut ur rummet. Jag minns inte om jag drömde eller om det var verklighet, men det sista jag minns av den dagen efter Oswalds skäggprydda nylle var min näve parallell med det. Jag vaknade med solen skinande i mitt ansikte. Ögonen gick inte att hålla stängda och jag tittade ut genom fönstret. Det var omgärdat av klippta filmposters. Utanför kvittrade en vinterfågel och det snöade lätt. Jag hade min fula hawaiiskjorta på mig, i övrigt var jag naken. Handen gjorde ont och jag försökte minnas gårdagen. Jag strök med den andra handen genom håret. Allt kändes annorlunda, som om det var på ett sätt det aldrig kunnat bli på men det enda sättet det kunnat sluta på. Och då kom hon in. Mari klev in genom dörren med ett stort leende. ”God morgon”, sade hon. Jag kunde inte sluta titta på henne. I händerna höll hon en kopp kaffe. Hon räckte den till mig. Koppen var så varm att det brände om fingrarna. Kaffet rykte och det syntes att det var smaksatt till perfektion med en liten, liten skvätt mjölk. Hon satt sig på sängen hos mig och log. Hon lutade huvudet åt sidan och började pilla med håret. Svepte det kring fingrarna. Hon gjorde alltid det när hon var glad. Sedan lade hon händerna på min kuk. Den växte redan. Jag lade koppen mot läpparna och kände det varma kaffet fylla mig. Äventyret hade börjat.