Jag älskar dig.

Han satt under träden i parken, och väntade på henne. Det var hon som bestämt att de skulle träffas, utan att säga varför.

Han kunde känna fjärilarna i magen, som varje gång han såg henne. Hon stod i det bortre hörnet av parken, och verkade inte röra sig mot honom?

Han reste sig upp, och började gå emot henne, med ett leende på läpparna.

Varför ler hon inte tillbaka? Varför ser hon så allvarlig ut?



Hon ser hur han kommer emot henne, och han ler! Varför måste han alltid le? Ett leende som får henne att bli mjuk i benen, och som alltid får henne att brinna. Det är inte annorlunda idag, även om det borde vara det. Det måste vara det.

Hon känner redan nu hur det bränner bakom ögonlocken, och klumpen i halsen, som hon försökt trycka ner hela dagen, gör sig påmind.

Han är framme, och lägger handen på hennes kind.



Han lägger försiktigt handen på hennes kind, men hon drar sig undan, tar ett kliv bakåt. Han följer automatiskt efter henne, sträcker sig efter henne, frågar vad som är fel? Men hon fortsätter backa, och inte förrän han stannar gör hon det också. Alldeles för långt ifrån honom. Han kan känna hjärtat dunka mot bröstet, han vet precis vad hon kommer säga.



Hon tittar på honom, ser att han förstår. Hon känner hur hjärtat dunkar mot bröstet, och en tår letar sig fram i ögonvrån.

Han ser så sluten ut, iskall. Som att han slutade bry sig om henne i samma ögonblick som han förstod vad som skulle hända. Det gör henne lite irriterad, hur kan han bara stänga av sådär?



”Det här fungerar inte längre”



Orden slår mot honom som käftsmällar, och han biter ihop käkarna.



Hon ser hur han biter ihop käkarna, och blir nästan rädd. Han ser verkligen arg ut.

Hon kan inte hålla emot längre, hon hatar att hon gråter, och vänder sig om. Hon börjar gå, med snabba steg, mot lägenheten, bara några hundra meter bort. Det var av precis den anledningen hon ville träffas i parken, det är så nära.

Hon ökar takten ytterligare, vet inte om han följer efter henne.

Antagligen inte, då hade han hunnit ikapp henne för länge sedan.



Han står som paralyserad, hur kan hon bara gå därifrån? Det tar ett tag innan kroppen förstår vad hjärnan skriker, att han ska följa efter. Han ser henne gå in genom porten, och börjar springa efter.



Hon kommer in i lägenheten och stänger dörren. Nu, när ingen ser, behöver hon inte kämpa längre. Hon låter tårarna rinna fritt, och sjunker ihop på golvet.

Hon visste vad hon gav sig in på när hon började träffa honom, hon visste vem han var. Alla visste vem han var. Han som alltid fick vad han ville, och tröttnade på det, fort.

Hon hade tidigt bestämt sig för att det inte fick sluta som det alltid gör, med att hon blir sårad. Den här gången skulle hon se till att ta sig ur det, med huvudet högt. Hon hade bestämt sig för att inte älska mer, och framför allt inte honom. Och det var givetvis, precis vad som hänt. Hur kunde hon motstå hans charm, hans stora händer som fick henne att känna sig så liten? Hans snabba tunga, eller de där gröna ögonen som alltid glittrade? Eller leendet?

Hon tänker igenom möjligheterna, hon kan inte gå tillbaka. Och hon tänker inte se tillbaka. De hade haft roligt ihop, och han var underbar. Men det var ingenting som borde hålla, när håller det någonsin?

Hon väcks ur tankarna när det knackar på dörren. Hon hör hur han ropar på henne, och hon håller händerna för munnen. Varje gång han skriker hennes namn känns det som att en liten bit av hjärtat trillar ner i magen.



Han ropar på henne, men hon svarar inte. Han vet att hon är där inne, så varför öppnar hon inte dörren? Han börjar banka hårdare, och känner hur ilskan river i kroppen. Magsäcken drar ihop sig, och musklerna i ryggen vibrerar. Han försöker kontrollera handen, som bankar mot dörren, men det går inte.



Hon hör hur han bankar hårdare, men hon reser sig inte. Hon lutar pannan mot knäna, men rycker till när dörren plötsligt flyger upp.

Två snabba steg, och han står över henne, de annars så gröna ögonen är nästan svarta, och läpparna är hårt ihoppressade.

Åh, vad hon önskar nu att hon inte grät.



Han ser henne sitta på hallgolvet, och hon gråter? Av vilken rimlig anledning?

Han tar två snabba steg, och är framme vid henne. Han böjer sig snabbt ner, tar tag i hennes armar och drar upp henne.



Han tar tag i hennes armar, och drar upp henne. Det gör ont, men det bekymrar henne inte. Hon koncentrerar sig på att titta ner i golvet, fast hon kan känna hans varma andedräkt mot pannan.



Han kan inte kontrollera andningen, och hon tittar ner i golvet. En känsla av frustration drar genom hans kropp. Han slår handen i väggen, och skriker åt henne att titta på honom.

Hon hoppar till, och höjer blicken. Han ser på hennes mun, noterar den darrande underläppen. På hennes hår, som hänger ned över axlarna i stora, bruna vågor. Och de bruna ögonen, fyllda av tårar. Han tänker inte förlora henne.



Hon ser på honom, precis som han sa åt henne att göra. Men han säger ingenting? Han ser bara arg ut. Eller är det besvikelse?

Hon hinner knappt fundera på det innan han pressar sin mun mot hennes. Hårt, krävande. Han trycker sin kropp mot hennes, och hans ena ben letar sig in mellan hennes. Han virar in fingrarna i hennes hår. Hennes huvud pressas mot hans hand, och han trycker sina läppar ännu hårdare mot hennes.

Hon vaknar till liv, kastar armarna runt hans nacke och besvarar kyssen.



Hon kämpar inte emot, hon puttar inte bort honom, men hon gör ingenting som antyder att hon känner samma lycka som han gör, över att få vara nära. Han tar tag i hennes hår, kysser henne hårdare, och hon reagerar. Hon lägger sina armar runt hans nacke, och han kan känna hur hennes kalla fingrar får håret på ryggen att resa sig.

Han vet att hon vill, han tar tag i hennes ben, lyfter upp henne, och börjar gå mot sovrummet. Hans läppar slutar inte kyssa hennes, och hon kramar honom hårdare.



Hon känner sig dum. Hur kan hon älska honom så mycket, och samtidigt önska att hon inte gjorde det? Han lägger ner henne i sängen, och lägger sig snabbt ovanpå. Hans läppar hittar snabbt hennes igen, och hans tunga letar sig försiktigt, frågande in i hennes mun.

Hon stryker hans kinder, mot nacken och sedan ner över ryggen. Hon letar sig in under tröjan, men han vrider sig. Istället låter han sina varma händer vandra över hennes bröst, över magen. Han tar tag i tröjan och drar den snabbt över hennes huvud. Hans händer hittar hennes bh-spänne, och han knäpper upp den. Hon försöker skyla sig, men han har redan börjat med hennes jeans. Han nästan sliter av dem, och ser smått frustrerad ut när trosorna inte följt med.



Allt han vill nu är att se henne, känna henne. Han drar ner hennes trosor, hon hinner inte ens försöka lyfta lite på sig för att hjälpa till. Hon ligger naken, framför honom, och det är det vackraste han sett.

Hon har dragit upp benen, och håller händerna för brösten. Hon har alltid varit blyg inför honom, och han kan inte förstå det. Han särar på hennes ben, och tar sig upp till hennes ansikte. Han ber henne att sluta, att släppa och låta honom se henne.

Han flyttar hennes händer, och hon låter honom.

De små brösten, som ryms i hans hand, den smala midjan, de långa benen.



Hon försöker inte gömma sig mer, hon vill ha honom. Hon placerar ännu en gång händerna innanför hans tröja, men han ålar sig nedåt, bort från hennes ansikte.

Han tar hennes bröstvårta i munnen, och suger lätt. Låter tungan leka runt vårtgården.

Hon svankar lätt, och lägger händerna i hans hår. Han fortsätter att vrida sig undan, och börjar istället kyssa hennes mage, ritar cirklar med tungan tills han når hennes kön.

Här stannar han upp, och ligger och tittar på henne. Hon börjar precis känna sig besvärad och försöker dra till sig benen när han kysser hennes ljumske.



Han tittar på henne, de yttre blygdläpparna, och de rosa inre. Han kan se att hon är våt redan, hon vill ha honom, det vet han. Han kan inte hjälpa att tycka att varje del av hennes kropp är vacker, här, det rosa mot det hudfärgade, och hennes safter som redan rinner ur henne. Det eggar honom att han har den effekten på henne, den enda han bryr sig om.

Han känner hur hon börjar röra benen, och skyndar sig att kyssa hennes ljumske. Han vill inte att hon ska känna sig obekväm nu.

Han förflyttar kyssarna inåt, tills han når hennes kön. Han särar lätt på de yttre blygdläpparna, och känner hur hon rycker till av hans beröring. Han vill inte retas med henne, han vill att hon ska älska honom. Han låter tungspetsen nudda vid hennes klitoris, och hör hur hon stönar till.

Han koncentrerar sig på den punkten, med både hård och mjuk tunga. Hennes andning börjar bli oregelbunden, och han för in ett finger i henne. Han njuter av att hon njuter, och han börjar sakta röra fingret i henne. Han ökar takten på tungan, men låter fingret gå i samma tempo. Detta får henne att dra upp höften lite, bort från honom, och han tar tag i henne.

Med handen på hennes mage fortsätter han, och han känner hur hennes magmuskler spänner under den tunna huden.



Hon kan inte tänka på något annat än hans tunga just nu. Hon stönar, och känner hur hon är nära. Hon försöker dra sig undan, men han håller för hårt. Det börjar rycka i benen, och hon skjuter upp ryggen. Hon sträcker sig efter honom, tar tag i hans hår, och drar, nästan bryskt, upp honom mot sig. Det ser ut på hans min som att det gjorde lite ont, men hon bryr sig inte. Hon vill ha honom nu. Han kysser henne, men det enda hon ser är hans kläder som måste av!

Hon lyckas krångla upp hans linne till bröstkorgen innan han förstår, och själv drar det över huvudet. Hon sträcker sig mot hans gylf, knäpper upp knappen och skjuter ner byxorna. Han reser sig upp och tar av dem, men det tar för lång tid. Hon sätter sig upp, med benen på varsin sida om honom, tar tag i hans kalsonger och drar ner dem. Hon ser hur försatsen glänser på hans ollon, tar tag i hans midja och drar honom neråt, mot sig. Hon tar ett hårt grepp i hans hår, trycker hälarna mot hans rumpa och pressar honom in i henne.



Han tränger in i henne, och det är precis vad han väntat på. Hon är trång, varm, underbar. Hon håller hårt i hans hår, men det gör ingenting. Han ger ifrån sig ett morrande ljud, och börjar sakta röra sig. Han hör hennes andetag, i takt med stötarna. Hon verkar inte bry sig om hur tung han är när han ligger på henne, och han vill vara så nära det går. Han kysser hennes hals, och hon stönar i hans öra. Hon fortsätter att trycka med hälarna, och han ökar tempot. Hon stönar ännu en gång, och flyttar händerna till hans rygg. Han kan känna hennes naglar som river, och det får honom att stöta hårdare.

Svetten rinner längs hans rygg, och han tittar på hennes ansikte. Hon blundar, och biter sig i läppen.



Hon slår upp ögonen, och möter hans blick. Hans ögon har återfått sin gröna, glittrande färg, och han ler. Hon känner hur hon lugnar ner sig, slappnar av lite i benen, och tar ett hårdare grepp runt honom. Hon höjer sitt huvud och kysser honom, låter tungan hitta hans.

Han drar upp hennes ben, och kilar fast hennes knä under armen. Hon kan känna hur hans höfter jobbar, hans stora händer på hennes kropp. Hans muskulösa mage mot hennes mjukare.

Han har inte minskat kraften bakom stötarna, och hon hör plötsligt hur han stönar till mot hennes läppar. Han pressar sig extra djupt, och trycker sig hårdare mot henne. Hans hand tvingar hennes huvud ännu närmare hans, och deras läppar är som klistrade mot varandra. Han skakar lätt i armarna, men börjar slappna av tills hon har hela hans kroppstyngd över sig.

Hon vill inte att han ska glida ur henne, utan vill ha honom i sig. Men han rullar av henne, lägger sid bredvid och drar henne till sig. Hon känner så mycket just nu, och vet inte vad hon ska göra av allt. Men så säger han det enda som kan få allt annat att försvinna.



”Jag älskar dig.”