I skördetid

Sommar. Jag går på fältet en meter efter min mor. Hon bär på en lie och slår höet framför sig. Det faller som en matta där hon går fram, jag samlar ihop det i mindre högar med min räfsa för att underlätta det fortsatta arbetet. Solen står högt på himlen, min strupe är alldeles torr av det hårda arbetet och kläderna sitter som klistrade på kroppen av all svett. Mitt huckle är det enda jag tagit av mig i ett desperat försök att svalka min hettade kropp.



Jag iakttar mor min, flitigt arbetande utan att knota. Hon verkar oberörd av den gassande solen, utför rörelsen med en nästan mekanisk stil, som om hon tänkte på annat under arbetets gång.

Ja, hon hade inte haft det lätt min mor, med att ensam fått ta hand om och uppfostra fem barn efter sin makes död. Mina äldre bröder var alla utflugna, jag var ensam kvar, hennes dotter och älsklingsbarn som hon ordnat det så bra för med skolgång och boende till hösten. Hon vill att jag ska ha det bättre förutsättningar än hon, tänker jag och ler litet för mig själv.



Det här var min sista sommar på gården, sedan väntade staden med lärarinnestudier for min del. Jag hade alltid haft ett gott läshuvud, något min mor var stolt över och alltid uppmuntrade. Hon ville att jag skulle se mig om i världen, vara självständig så att jag inte fastnade för första bästa karl som hon hade gjort, och se var det slutade! Men hon hade älskat min far, kanske lite för mycket till och med, hon hade i alla dessa år försakat sin kvinnlighet genom att ersätta den med sin mammaroll ända ut i fingerspetsarna. Jag önskade henne lycka av hela mitt hjärta, precis där och då, ståendes i solskenet med räfsan i handen. Det var aldrig försent med att hitta tillbaka till livet.



Jag fortsätter räfsa, innan mor vänder sig om och undrar vad jag står och dagdrömmer om. Alla vet ju att sådant inte passar en blivande lärarinna! En klocka pinglar strax, det är signalen för lunch. Vi bryter upp och mor och jag småpratar medan vi beger oss mot en plats i skuggan för att avnjuta hembakat bröd och köttgryta som storbonden idag bjuder på. Vi passerar den nya drängen, Måns, på fältet. Han håller på och fyller skrindan med det sista hölasset innan även han tar rast.



Han arbetar barbröstad i solen, och huden har fått en aptitretande gyllene färg som nu ännu mer framhäver de blåaste ögon jag någonsin sett. Musklerna spelar när han lassar upp höet som jag har räfsat. Hans hår har blivit blekt av solen och ter sig nästan vitt gentemot det gula höet. En lång och stark man. Jag hade märkt att flera av dem andra pigorna gick omkring och kastade trånande blickar åt hans håll, nästan så att dem inte fick något arbete gjort.



En rynka formar sig mellan mina vackert välvda ögonbryn. Förstår dem inte? Om dem inte passar sig kommer dem fastna här,på mer än ett sätt. Bara för att han, Måns, är den snyggaste hår ute under 30 år måste man ju inte falla pladask. Jag märker att min mors tankar slagit fäste och viftar med handen som för att mana bort dem irriterande tankarna. Min tid här led mot sitt slut, och det var ju inte som så att jag skulle sakna denna krets av bakåtsträvare. Min moders ord igen, jag kan inte hjälpa att ett leende bryter ut på mina rosenröda läppar.



Hans blick fastnar i min, jag har svårt att bryta kontakten, vet inte ens om jag vill göra det, men har en känsla för att det är opassande. Mitt hjärta bultar som en hammare i bröstet på mig och jag får anstränga mig för att inte vika undan med blicken samtidigt som han vänligt hälsar på oss. Min mor nickar värdigt till svar, och jag är tacksam för att vi inte stannar för att prata. Jag intalar mig själv att anledningen till min nervositet i hans närhet beror på ren och skär motvilja från min sida.



En välbehaglig suck undslipper mig när vi med tallrikarna lastade med mat sätter oss ned för att vila våra trötta kroppar. När jag känner första tuggan i munnen anländer han från fältet. Skjortan har han satt på sig, tack och lov. Inte för att den skyler så mycket, svetten har gjort den nästan genomskinlig. Jag sväljer tungt, och följer hans steg mot brunnen med hungrig blick. Han firar ned hinken med långa tag, när den når vattnet med ett plaskande, bryts förtrollningen och jag återgår snabbt till min mat och konverserar med mor min om lite av varje.



I ögonvrån ser jag hur han tvättar händerna och sina seniga underarmar. Som avslutning tar han lite vatten i sina händer och tvättar ansiktet. Jag tar en bit brödbit och suger upp det sista av grytan med den, härligt tänker jag, och är osäker på om det är maten eller utsikten jag berömmer. I nästa ögonblick kommer en av pigorna, Marie, gående mot Måns och räcker honom en handduk att torka sig med.



Jag mår lite illa när jag ser hur hon står och bjuder ut sig mot honom. Som om att han anar min blick vänder han på huvudet och tar mig på bar gärning med mitt stirrande. Denna gång slår jag snabbt bort blicken och vänder ryggen åt hela spektaklet. Försöker koncentrera mig på det mor har att säga angående dem nya klänningar som jag måste låta sy upp innan min avresa.



Resten av dagen fortsätter utan missöden. Faktum är att jag inte hinner tänka någon annan tanke än den jag har på arbetet som måste bli gjort innan regnet anländer. Det är sista dagen på bärgningen och alla hjälps åt för att bli klara i tid. Det firas alltid med dans samma kväll som allt arbete är klart. Jag bestämmer mig för att gå, det kommer ju trots allt inte bli så många tillfällen att roa sig i staden senare. Mor stannar hemma, men önskar mig en trevlig kväll, och efter en kyss på min kind sätter hon sig sedan framför brasan och stickar förnöjt.



Mitt långa mörka hår är uppsatt i en lång fläta på huvudet. Runt den är små smörblommor fästade som matchar den ljusa enkla klänning jag bär till lätta sandaler. Vinden leker med några testar av mitt hår som letat sig ut från flätan, jag känner hur dem kittlar min kind. Stojet från ladan når mina öron innan jag kommer fram. Festen är i full fart, spelmän har hyrts in för tillfället i akt, och folk virvlar runt på ladans golv som för denna kväll tjänar som dansgolv. Jag blir genast uppbjuden av Lars, en gammal barndomsvän. Vi skrattar och dansar till vi till slut måste sätta oss ner för att hämta andan.



Jag vet att Lars har känslor för mig, men låtsas inte om det. Han är så snäll och godhjärtad, men inte min typ. Inte som….

Jag blir avbruten i mina tankar när någon ställer sig framför mig. Håret i nacken reser på sig och jag vet redan innan personen säger något vem det är. Måns. Muntorrhet verkar vara en vanlig åkomma i hans närhet, hinner jag tänka innan jag höjer blicken. Där står han, ståtlig och rufsig i håret med en glimt av retsamhet i blicken. Han har en nytvättad skjorta på sig som är uppknäppt i halsen, och svarta byxor med hängslen.



Han säger inte något med en gång, hans blick flyger över min uppenbarelse, och tydligen gillar han vad han ser. I en vid gest bockar han höviskt och erbjuder mig sin hand.

-Får jag lov till en polska med fröken?

Jag tror knappt mina öron. Varför vill han dansa med mig? Vart har Marie tagit vägen när man behöver henne? Vill jag ens dansa med honom?Jag hinner inte ens svara innan jag befinner mig på dansgolvet med hans armar om mina höfter. Utan att jag märker det slingrar sig mina armar runt hans hals. Våra kroppar verkar som gjorda för varandra, min mjukhet smälter mot hans hårda underlag, formar sig efter hans stolta kropp.



En spiral av värme planterar sig från hans fingrar på mina höfter och sprider sig till resten av kroppen. Mina lemmar tappar förmågan att tänka själva och vill bara känna kontakten med hans hud. Som om att han har kastat en förtrollning, omöjlig för mig eller någon annan att bryta. Han trycker mig hårdare intill sig, mina ben känns alltmer ostadiga. Jag fuktar mina läppar med tungspetsen, förvirrad av de plötsliga känslor han ger mig. Samtidigt kan jag inte dra mig undan, allt för lockad av dessa nya sensationer. En låga har blommat upp inom mig, och jag är nyfiken på vad som kan ha väckt den.



När jag smyger längre in i hans famn får jag mig en överraskning. Min smygande plåga märks mer tydligt på honom, då mitt underliv kommer i kontakt med en bultande resning som får mig att flyga bakåt i rena förskräckelsen. Det hela blir så påtagligt, hela förförelsescenen, att jag vaknar ur min hypnos och tar mig samman. Snabbt vänder jag på klacken och drar mig ut från ladan. Hur kunde jag vara så dum att jag nästan gick rakt i fällan? Jag trodde inte att jag var så lättfotad. Jag är väl mer arg på mig själv för att jag lät mig påverkas så starkt av honom.



Min kropp känner sig lurad, blåst på konfettin. Jag är rastlös när jag promenerar tillbaka mot stugan. Den ligger lite bortanför gården. Jag passerar en liten sjö, vattnet ligger spegelblankt. Jag står en stund och tittar ut över den, känner hur min oro mattas av litet, och bestämmer mig i samma ögonblick för ett litet dopp. Jag är ju alldeles ensam, mor ligger säkert redan och sover och kommer inte sakna mig om jag blir litet sen. Klänningen faller till marken, mina underkläder likaså. Ena handen går upp till ena bröstet och smeker det försiktigt. Bröstvårtan är hård, huden knottrar sig som en förberedelse för det väntande doppet.



Jag låter blicken vandra över min nakna kropp, tittar på min egen spegelbild som jag kan se tack vare månen som tittar fram bakom molnen. De runda höfterna, de lena låren, vaderna, fötterna med sina tår som gräver ned sig i sanden på stranden. Med blicken fäst vid min egen smeker jag mig själv för att lindra det flammande begäret som tagit min kropp i besittning. Känslan av mina fingertoppar som närmar sig punkten för min kvinnlighet är njutningsfull in i minsta detalj.



Ett andetag. Bakom mig. Som i trans vänder jag på huvudet för att bekräfta det jag redan vet. Han följde efter mig, han åtrår mig, han vill brännmärka min kropp med sin. Ett löfte av begär ligger i luften. Jag känner ingen skam där jag står med händerna på min kropp. En känsla av att det hela är en dröm som jag när som helst kan vakna upp från kommer över mig. Som att det inte händer på riktigt utan i min fantasi. Jag ser det häftiga begäret i hans glödande blick och hela min kropp slukas av en eld. Sakta för jag händerna upp till håret och löser upp flätan, låter mitt långa mörka hår falla fritt ned över den finlemmade ryggen. Han andas allt häftigare och tar ett steg mot mig.



Jag vänder tillbaka huvudet mot sjön och börjar långsamt vada ut i det svalkande vattnet. När jag står i midjehöjd tar jag vatten i ena handflatan och lyfter till mina bröst, låter det regna ned över dem. En suck av njutning undflyr mig och jag blundar för den intensiva njutningen det kalla vattnet ger mig varma kropp. Plötsligt står han bakom mig. Naken. Hans händer glider upp för min ryggrad och nerför mina armar. Jag glömmer bort att andas av hans beröring. Det känns så rätt, men samtidigt vet jag att detta är fel.



När hans ena hand sluter sig om mitt ena bröst och sakta börjar massera det stönar jag till av lusta. Han drar mig närmare samtidigt som han fortsätter massagen och planterar kyssar på min blottade hals. Beviset på hans upphetsning känner jag mot mitt ryggslut. Ett sug i magen övergår till en darrande längtan av att bli hans under stjärnorna. Snabbt vänder jag min längtande kropp mot honom, vilar mina händer på hans håriga bröstkorg. Våra hjärtan tävlar i galopp med varandra, rusar mot det oundvikliga.



Kyssen får världen att bli till intet. Inget utom våra tungors dans är av betydelse. Jag får inte nog av honom, och han känner på samma sätt. Våra kroppar behöver inga ord, där ute i vattnet är vi man och kvinna som tar och ger till varandra. Jag välkomnar hans fasta tag med händerna runt mina skinkor. När han lyfter mig till mötes, och långsamt glider in i mig har jag kommit till himlen. Mina ben kramar honom frenetiskt, jag sitter på honom som en parasit för min egen överlevnads skull. När han börjar röra sig exploderar en fontän av njutning där vi är förenade.



Med en intensiv kyss manar jag på honom att leda mig bortom tid och rum, där endast ren njutning existerar. När takten ökar får jag svårt att hålla tankarna i styr. Vi ser varandra djupt in i ögonen, han viskar förföriskt mitt namn, mina fingrar är intrasslade i hans ljusa lockar. Vi når båda klimax samtidigt och ett skimmer av regnbågens alla färger dansar för min blick. Tillsammans står vi där ute, fast i varandra, och bara andas i takt. Som om att himlen är med i vår erotiska balett, försvinner månen bakom ett moln och lägger ridån. Black.



Med detta eldiga möte känns ju lärarinnestudier inte så lockande, men det är ju inget som talar emot lite besök i hembygden då och då för passionerade möten i skogen….