Hypnotisören. Eden. Del 1.

Detta är en fortsättning på serien Hypnotisören. Men istället för att döpa den till del 22, så har den fått en egen underrubrik, Eden.

Trevlig läsning, hoppas jag.

Mvh Lorden

Hypnotisören. Eden. Del 1.

Professor Peter Arvidsson satt i dagrummet och läste dagens tidning. Det såg iallafall ut som att han läste dagens tidning, men det gjorde han inte, han studerade Saga. Den enda människan av kvinnligt kön som fanns och hade funnits på denna avdelning de senaste 13 månaderna. Med tidningen framför sig sneglade han åt hennes håll när hon höll på att försöka få in kanalerna på tv som satt på väggen.

”Jävla skitburk, varför funkar du inte!” sa hon tyst, men Professorn hörde henne och småskrattade bakom sin tidning. ”Du, jag hörde det där, passa dig!” sa hon bryskt och pekade på honom, slängde fjärrkontrollen på bordet och gick med bestämda steg ut ifrån dagrummet. Professorn sänkte sin tidning, sköt upp sina glasögon ifrån näsan och följde henne med blicken. Han föreställde sig henne naken, utan sin väktaruniform, med sin chokladbruna hy helt blottad, framåtlutad över bordet där hon just hade slängt fjärrkontrollen. Han slöt sina ögon. Han kunde nästan känna hur det skulle vara att tränga in i henne, sära på de mörka blygdläpparna med sin kuk och känna hur hennes rosa inre välkomnade honom. Fast om du skulle välkomna mig eller inte hade varit av mindre betydelse tänkta han och öppnade sina ögon, vek ihop tidningen. ”Idag är hon surare än surast. Kuk skulle hon ha, satmaran.” sa Roine som låg i soffan bredvid, och bara låg. Professorn drog ned sina glasögon på näsan, tittade på Roine med höjda ögonbryn och sa roat, ”och det skulle du kunna ge henne?” Roine vickade lite på sina tår, kliade sig i huvudet och sa, ”ja, jag har inte hamnat här av ingen orsak alls, om du förstår vad jag menar.” Professorn reste sig, kastande tidningen på Roines mage och sa, ”läs lite. Ni ungdomar läser för lite, vet för lite om världen, om du kan läsa förstås.” Roine gav han fulfingret och tog tidningen, Professorn flinade och gick mot sitt rum på anstalten.

Doktor Lisa Andersson knackade lätt på dörren och stack in huvudet, ”någon hemma?” Ett skratt ifrån soffhörnet var svaret hon fick innan hon gick in på Vd Maria Zorns kontor och stängde dörren bakom sig. ”Nämen är gullet vaken!” sa Lisa när hon kom fram till soffan. ”Ja, och hungrig!” sa Maria, rättade till sitt bröst så pojken i hennes famn kunde hitta bröstvårtan igen som han hade tappat. ”Han är så söt.” sa Lisa och strök honom över huvudet, och fortsatte, ”Jag åker till min mottagning nu, kommer tillbaka imorgon.” Maria lade sitt huvud på sned och sa med spelad oro i rösten, ”Du jobbar ihjäl dig, alltid på språng.” Lisa flinade och gick mot dörren, ”Så är det med två jobb. Halva tiden här och halva tiden där. Syns imorgon. Glöm inte att rapa gullet!” sa hon och stängde dörren efter sig. Maria såg ner på bebisen som låg i hennes famn, ”tur vi har Doktor Lisa som håller koll på oss.”

När Lisa hade låst upp dörren till sin privata mottagning och hängt av sig jackan så satte hon sig för att gå igenom posten. Reklamen sparade hon i en hög, för att gå igenom den senare, och öppnade istället ett av breven som hade kommit och läste, – En av våra intagna har snart avtjänat sin tid och har lämnat in ett önskemål om att få träffa en psykoterapeut innan frisläppandet för att på så sätt förbereda sig för ett liv i frihet. Den intagna har lämnat önskemål om att få er, Doktor Lisa Andersson, som sin psykoterapeut. Vänligen hör av er till mig om ni har möjlighet att åta er detta uppdrag eller inte.- Brevet var underskrivet av fängelsedirektören.

Lisa läste igenom brevet en gång till, och undrade lite för sig själv varför den intagna hade valt just henne, innan hon ringde upp fängelsedirektören och meddelade att hon visst kunde åta sig uppdraget.

Professorn på rygg i sin säng och tittade på en bild som han hade klippt ut ur tidningen för nästan ett år sedan. Bilden visade VD Maria Zorn och Doktor Lisa Andersson framför kliniken, och kom ifrån ett reportage tidningen hade haft om att kliniken hade fått en ny psykolog.

Han stack in sin hand innanför sina byxor och smekte sin kuk och förde ett av sina fingrar över Maria Zorns ansikte på bilden. Knackningen på dörren fick honom att snabbt dra upp sin hand ifrån sitt skrev och innan han hann svara något så öppnades dörren och Saga kom in i rummet. ”Ditt önskemål om psykoterapeuten gick igenom, hon kommer imorgon kl 13:00. Saga vände sig om och gick ut genom dörren. ”Saga, den där snusen borde du sluta med, den gör dig lite, okvinnlig. Och så är den onyttig också. Säg bara till om du vill ha hjälp att sluta!” sa Professorn och log snällt mot henne. Utan att vända sig om sa hon, ”Lägg av med att tjata!” sen stängde hon dörren med en smäll. Professorns tittade åter igen på fotografiet i sin hand och sa tyst för själv, ”alla för en.”

Klockan 13:00 nästa dag satt Professorn i besöksrummet och väntade. Han var lite nervös, men inte mer än att han utan problem kunde behärska sig och dölja det. Det var nu det gällde, nu eller inte alls. Det var nu som hans framtida liv och leverne skulle stakas ut, nu som han skulle börja sin resa mot sitt, paradis. Dörren öppnades och Saga kom in, följd av den blonda vackra kvinnan på bilden han hade under madrassen i sitt rum. Professorn reste sig hastigt, nästan lite klumpigt, och sträckte fram sin hand och log vänligt, ”Hej. Peter Arvidsson. Tack, tack för att ni ville komma.” Lisa log ett bländade vitt leende tillbaka mot honom. Hans klumpighet och lite lätt nervösa sätt att resa sig när dom kom in fick henne att känna sig mindre nervös och han hade en barnslig, nästan oförarglig utstrålning. Hon tog hans hand och sa, ”Doktor Lisa Andersson. Trevligt att du ville att jag skulle komma.” Hon satte sig i en av fåtöljerna och Professorn satte sig i sin, Saga satte sig på en stol bredvid dörren. Professorn sneglade mot Saga, och hon sa kort, ”Doktor Andersson vill att jag närvarar vid mötet.” Professorn såg på Lisa och log, ”Helt ok, gör inget alls.” Men inombords snurrade tankarna frenetiskt. Han hade räknat med att vara ensam med Lisa, nu fick han snabbt omplanera.

”Du kommer snart att bli fri om jag har förstått det rätt?” Frågade Lisa samtidigt som hon lade sitt ena ben över det andra och hennes knälånga kjol drogs upp en bit och visade lite av hennes ena lår. Professorn slet blicken ifrån hennes lår och såg henne i ögonen. Trots att det bara hann bli en liten glimt av hennes lena hud så vaknade hans kuk till liv. Efter 13 månader av sexsvält, så behövdes det inte mycket för att han skulle reagera. ”Ja, jag kommer snart att ha avtjänat mitt straff. Om 3 veckor är jag en fri man igen!” Han gav henne ett brett leende och korsade även sina ben, för att hon inte skulle märka den växande bulan i hans skrev. Hans blick sökte sig ner mot hennes blus, som hon inte hade knäppt ända upp. De två översta knapparna var oknäppta och ett guldsmycke hängde runt hennes hals. Att komma in på ett fängelse för dömda män med knälång kjol, högklackade skor och en halvt oknäppt blus var utmanande, djärvt. Kanske omedvetet, eller kanske så var hon mycket medveten om vad hennes utseende skulle göra med männen på avdelningen, Professorn lutade åt att tro på det senare. ”Ok. Hur känns det? Att snart vara en fri man igen? Nervöst, spännande, otäckt?” Hon knäppt sina händer ovanpå skrivblocket som hon hade i knät. Professorn tog ett djupt andetag, nu skärper du dig, tänkte han och sa, ”Alla dom känslorna, och några till. Jag har haft det väldigt bra här på anstalten. Alla som är här har blivit som en familj, liksom. Man lever så nära inpå varandra, så man nästan vet vad den andra tänker ibland.” han skrattade och fortsatte, ”Den första familj jag har haft faktiskt. Så jag är lite rädd för att gå ut härifrån. Och så är det det här med yrket och yrkesrollen också.” Professorn svalde nästan obemärkt. Lisa lutade sig fram och frågade med intresserad blick och ton, ”Hur då menar du? Och vilket yrke hade du innan du hamnade här, och varför hamnade du här, om det inte stör dig att jag frågar?” Fan tänkte Professorn. Om hon bara hade haft en knapp till oknäppt så hade jag kunnat se rakt ner i hennes urringning nu när hon böjer sig fram. Han skruvade på sig, för att den nu stenhårda kuken skulle få plats och svarade, ”Jag var utarbetad och tog av misstag, eller jag tog knark för att orka med mitt jobb. Men en kväll fick jag någon blackout, och hittades i parken, naken och påverkad. Minns inget, var helt slut av allt jobb. Jag är Professor i psykiatri, hade som du, en privatklinik.” Lisa lutade sig tillbaka och höjde på ögonbrynen, ”Oj! Det visste jag inte. Professor! Och du ville att jag skulle komma hit och prata med dig, som bara är Doktor!” Professorn skrattade, ”Ja, men titel säger inte allt. Sanningen är den att jag, efter 13 månader här börjar känna att jag har tappat tron på mig själv och mina kunskaper. Främst när det gäller, hypnos. Den kunskapen är en färskvara, man måste utöva den för att bibehålla förmågan att kunna hypnotisera, iallafall när det gäller avancerad hypnos.” Lisa nickade förstående och synade Professorn. Han såg verkligen ut som en Professor. Tjocka glasögon, manchesterjeans, en tunn tröja med en tjockare över, annalkande flint och kulmage, och rutiga strumpor. Hon höll på att börja skratta när hon såg dom, men lyckades att hålla sig. ”Så vad du vill är att jag ska bygga upp ditt självförtroende när det gäller att hypnotisera, eller rättade sagt, när det gäller avancerad hypnos?” Hon lutade sig åter fram när hon sa det och Professorn tyckte att huden, den vita lena huden mellan hennes bröst, som han nästan kunde se i hennes urringning hade varit som sammet mot hans hård kuk om han hade kunnat knulla henne mellan brösten, och sen sprutat så allt hade hamnat i hennes ansikte. ”Ja.” svarade han kort och såg för sitt inre hur hans sperma rann nedför hennes ansikte. ”Men jag kan inget om avancerad hypnos, bara vanlig traditionell hypnos Och på senaste tiden har jag bara utövat det en gång i veckan på en patient som ammar och som samtidigt har en förkärlek till vin. Hur skulle jag kunna hjälpa dig då?” svarade hon och såg frågande ut. Professorn såg in i hennes ögon med sin allra mest, hjälp mig blick, som han kunde uppbringa och sa, ”Jag behöver inte lära mig det, jag behöver utföra det, en gång.” Lisa såg in i hans ögon. Han såg ut som ett barn, ett oskyldigt litet barn som behövde ha något, och som desperat sökte efter hjälp. Lisa tittade på Saga som satt vid dörren, ”du kan stanna här så länge jag är kvar va?” frågade Lisa. Saga nickade bara jakande till svar. Lisa vände sig mot Professorn och sa, ”Ok. Just nu känner jag mig som en dum och naiv blondin. Men jag litar på dig. Och tror du är och har varit uppriktig mot mig. Detta är mot alla regler och principer, och mot mitt bättre vetande. Men jag förstår vad du menar när det gäller din yrkesroll och ditt självförtroende, så jag tänker låta dig hypnotisera mig, en gång.”

Professorn slöt sina ögon, knäppte sina händer och såg för sitt inre hur Lisa smetade in hans sperma i sitt ansikte. Han öppnade sina ögon, som nu nästan såg tårfyllda ut och sa, ”Tack! Tack snälla, tack!” Lisa fick en klump i halsen, men svalde bort den snabbt. Professorn vände sig mot Saga, ”Men jag behöver min silverkula. Den har du inlåst på ditt kontor.” Saga såg på Lisa, som nickade jakande. Saga reste sig och tecknade, 1 minut mot Lisa, och försvann ut ifrån rummet. Professorn satt helt still och tittade ner i golvet, som om han koncentrerade sig inför uppgiften. Det gjorde han också, fast mest handlade hans tankar om Lisas ammande patient med förkärlek till vin, och hur han skulle kunna lura Saga.

”Är det ok att jag sitter här, eller vill du ha mig på något annat sätt?” frågade Lisa när Saga hade kommit tillbaka och professorn hade fått sin silverkula. ”Du kan sitta där, det går bra.” Han drog sin fåtölj närmare hennes, lutade sig fram, ”Jag tänker först utföra en vanlig hypnos på dig, sen en djupare. Sedan kommer jag att väcka dig direkt.” Lisa nickade mot honom, såg på Saga och log och lutade sig sen tillbaka i fåtöljen.

”Titta på denna silverkula hela tiden och lyssna på min röst” Han började svänga silverkula från sida till sida. Hon följde den med blicken.

”Slappna av i dina fötter, låt dem bli tunga och avslappnade, djupa långsamma andetag, slappna av. Dina vader känns tunga, slappna av, andas, tunga. Titta på kulan. Nu dina lår, släpp alla spänningar, andas långsamt och djupt. Låt dina höfter sjunka ner i fåtöljen, de känns tunga nu, dina armar, slappna av, släpp dom ner, andas djupt, djupt, sänk axlarna, slappna av, känn tyngden, tung. När jag viskar ditt namn i ditt öra och klappar tre gånger, så vaknar du.”

”Lisa, hör du mig?”

”Ja.” svarade hon en entonig röst.

Professorn såg mot Saga, och log. Saga log inte, hon stirrade med gapande mun på Lisa där hon satt hypnotiserad i sin fåtölj.

Professorn vände sig mot Lisa igen. ”Du flyter. Flyter i vatten. Flyter i lugnt vatten. Allt är ljust. Allt är varmt. Allt är skönt. Du flyter. Andas långsamt, långsamt. Du flyter i vatten. Det är varmt. Det är skönt. Andas långsamt. Du är tung, tyngre, tyngre. Vattnet vaggar dig, mjukt, mjukt, du sover. Sover, djupt, djupt, sover. ”

Lisas kropp sjönk ihop i fåtöljen. Hon hasade ner en liten bit, tillräckligt för att hennes kjol skulle glida upp för halva låren, Professorn stirrade med stora ögon på de mjuka lena låren som uppenbarade sig framför honom. Där emellan, en liten liten bit upp fanns hennes fitta. Om inte Saga hade varit i rummet, en liten bit upp. Hans händer ville föra upp kjolen längre, han fick tvinga sig själv att inte göra det. Han såg snabbt mot Saga, hon stirrade fortfarande på Lisa som halvlåg i fåtöljen. ”Ok, nu väcker vi henne.” sa Professorn och lutade sig fram. Den starka doften av Lisas parfym fick honom att komma av sig en bråkdel av en sekund, innan han böjde sig fram mot hennes ena öra, sneglade ner i hennes urringning och viskade tyst, ”jag är din mentor. Jag leder dig på vägen, följ mig. Vår hemlighet.” sen något högre viskade han, så att Saga hörde, ”Lisa Andersson” han lutade sig snabbt tillbaka, klappade tre gånger, och Lisa vaknade.

Professorn såg på Lisa, ”Ok? Allt känns bra?” Lisa blinkade lite med sina ögon, log mot Professorn och sa, ”Ja, allt känns jättebra!” Professorn såg stint in i hennes ögon, och log. Saga reste sig, ”nu är tiden slut.” Professorn och Lisa reste sig också och skakade hand. ”Tack för att du kom, och tack för att du hjälpte mig.” sa Professorn släppte hennes hand. ”Tack för att jag fick hjälpa dig.” sa Lisa och log sitt vita bländande leende. När dom kom ut i korridoren, räckte Professorn över silverkulan till Saga. Hon såg på den och sa, ”Behåll den.” Saga och Lisa gick mot utgången, Professorn stod kvar och såg efter dem och fingrade på sin silverkula i fickan.

Senare på kvällen, när Professorn och Roine satt i dagrummet och tittade på tv kom Saga in och gick fram till honom, ”kom.” sa hon och gick iväg. Professorn reste sig och följde efter ut i korridoren där Saga vände sig emot honom. ”Är det säkert att du kan få mig att sluta snusa med den där hypnosen?” Professorn sken upp, ”Javisst.” Saga lutade sig fram och sneglade in i dagrummet, ”det såg ju inte så farligt ut det där med hypnos. Skulle du kunna hjälpa mig? Jag har försökt sluta, men det går fan inte!” Professorn log, hans ögon smalnade något och hans kuk började att svälla, ”Vi kan gå till mitt rum, det går fort.” Han började att gå innan hon hann svara, och hon fick skynda sig för att hinna ifatt honom. Professorn stängde dörren efter att de hade kommit in på hans rum och pekade på sängen, ”sätt dig.” Medan Saga satte sig så drog Professorn fram en stol och satte sig framför henne. ”Du såg hur det gick till tidigare idag, inga konstigheter, inget farligt. Jag kommer inte använda djup hypnos, det behövs inte. Redo?” Saga såg på silverkulan som han höll i sin hand och nickade.

”Titta på denna silverkula hela tiden och lyssna på min röst” Han började svänga silverkula från sida till sida. Hon följde den med blicken.

”Slappna av i dina fötter, låt dem bli tunga och avslappnade, djupa långsamma andetag, slappna av. Dina vader känns tunga, slappna av, andas, tunga. Titta på kulan. Nu dina lår, släpp alla spänningar, andas långsamt och djupt. Låt dina höfter sjunka ner i sängen, de känns tunga nu, dina armar, slappna av, släpp dom ner, andas djupt, djupt, sänk axlarna, slappna av, känn tyngden, tung. När jag klappar tre gånger, så vaknar du, och minns inget av vad som har hänt.”

”Saga, hör du mig?”

”Ja.”

”Vet du var du är?”

”Ja, inne på Peters rum.”

”Varför är du där?”

”Han ska hjälp mig att sluta snusa.”

”Hur gammal är du?”

”27 år.”

”Hur länge har du snusat?”

”11 år.”

”Och du vill verkligen sluta?”

”Ja!”

”Jag kan få dig att sluta. Vill du det?”

”Ja!”

”Men då får du göra något för mig.”

”Vadå?”

”Ta av dig dina kläder.”

Saga reste sig upp och Professorn sköt tillbaka sin stol en bit. Hon började med att knäppa upp knapparna i sin skjorta. Hon drog den av sig och lät den falla till golvet. Den röda behån som höll uppe hennes stora bröst nästan lyste mot hennes bruna hy. Hon förde bak sina händer bakom sin rygg, och knäppte upp behån, drog axelbanden över axlarna och lät den falla till golvet.

Med blicken fäst på hennes stora runda bröst med dom mörka vårtgårdarna, och dom ännu mörkare bröstvårtorna sa Professorn med hes röst,

”Du får göra en sak till för mig.”

”Vadå?”

”Låta mig röra dig.”

Saga tog ett steg fram mot Professorn och han reste sig ifrån stolen, kupade sina händer runt hennes mjuka bröst och kramade dom lite lätt. ”Ojoj, så mjuka och lena. Å länge sedan.” sa han tog hennes bröstvårtor mellan sina tummar och pekfingrar och klämde försiktigt på dom, rullade dom mellan sina fingrar och såg hur dom styvnade och pekade rakt ut. Han böjde sig ner, sög in en av hennes vårtor i sin mun och lät sin tunga cirkulera runt den innan han släppte den och började knäppa upp sina byxor.

”Fortsätt ta av dig kläderna.” sa han och klev ur sina byxor, drog ner kalsongerna och sparkade iväg dom på golvet. Han tog tag i sin kuk, runkade den med långa långsamma drag medans han såg hur Saga drog av sig sina byxor och trosor. En liten krullhårig tofs var allt som täckte hennes venusberg. ”sära på benen, låt mig känna på dig.” Saga ställde sig bredbent och Professorn lade sin ena hand mot hennes mage samtidigt som han runkade sig själv med den andra. Han förde ner handen mot hennes krulliga lilla tofs, över hennes krulliga lilla tofs och sen en liten bit till, ner mellan hennes ben. När Professorn kände hur hans fingrar gled mellan hennes blygdläppar så blundade han och njöt. 13 månader, så länge sedan var det han hade smekt en fitta. Så länge sedan var det han hade haft en kvinna, men nu skulle han äntligen få en. Han öppnade sina ögon och sa,

”Du får gör en sak till för mig.”

”Vadå?”

”Lägg dig på sängen och smek dig själv, fantisera om något upphetsande, tala om vad du fantiserar om! Jag älskar att se på när kvinnor smeker sig själva.”

Saga lade sig på rygg i sängen och särade lätt på sina ben. Professorn såg hur mörka, och stora hennes blygdläppar var, hur hon förde ner sin hand mellan sina ben och drog ett finger upp längs sin skåra.

”Jag fantiserar om en man, en lång och snygg man med mjuka händer som smeker min kropp. Han luktar gott, så gott, han ligger bredvid mig och andas mot min hals.”

Saga förde sitt finger långsamt upp och ner mellan sina mörka blygdläppar. Professorn såg hur det började fuktas, gnistrade på insidan av hennes läppar och hur hon förde ett nytt finger in mellan sina läppar.

”Hans hand smeker mina bröst, smeker mina bröstvårtor, det är så skönt, pirrar i hela kroppen, gör mig våt. Han kysser mig på halsen och jag ryser av välbehag.”

Sagas förde sina fingrar upp mot sin klitoris och började med små små cirklar att smeka den. Hon började att röra sina höfter fram och tillbaka och med sin andra hands fingrar så smekte hon sig utanför sin fittöppning.

”Min hand söker sig ner mot hans skrev och smeker hans hårda kuk. Han är så stor och hård, så stor, tror inte att jag kan ta emot honom. Åh, gud. Hans hand förs ner mot min heta fitta, gud ja, smek mig smek mig, ja. Oiihh, hans fingrar vet precis vart och hur hårt det ska va, gud såååå sköönt.”

Saga pressar in två fingrar i sin fitta samtidigt som hon snabbare smeker sin klitoris med sin andra hand. Professorn håller sin kuk i ett hårt grepp med förhuden hårt tillbakadragen och känner att det nu är dags för honom att få en kvinna igen.

”Är din fantasi mans kuk hård? Är den redo att tränga in i dig? Är du reda för honom, Saga?”

”Ja,ja kom.”

Professorn klättrade upp i sängen och lade sig mellan Sagas särade ben. Med en hand runt sin kuk drog han den upp och ner mellan hennes blygdläppar innan han satte sitt ollon mot hennes öppning och gled in. Han sjönk ner över henne, tryckte ner henne i madrassen och låg helt stilla, och bara njöt av värmen ifrån hennes kropp och hur hennes fitta omslöt hans hård kuk. Han pressade sina höfter mot henne, tvingade mer av sin kuk in i hennes varma våta inre och ville stanna där för evigt. Han drog tillbaka sina höfter, drog ut sin kuk en bit, reste sig och stödde sig på raka armar och pressade in sin kuk hårt i henne och såg hur hennes stora bröst gungade till. En ny stöt, och Saga drog efter andan, han hade fått henne nu och knullade henne med hårda långa stötar. Varje gång han pressade in sin kuk och slog emot henne så gungade hennes stora tunga bröst, han älskade att se brösten följa med honom i hans rytm. Saga började att smågny under honom, och han kände att han snart skulle komma. Inte komma i henne, tänkte han, en stöt till klarar jag, en till, bara en till, en sista hård stöt som fick brösten att nästan slå i hennes haka klarade han innan han snabbt drog sig ur henne, satte sig gränsle över hennes bröst och sa med grötig hes röst, ”Gapa!” Saga gapade och Professorn förde in sin kuk i hennes mun, och sprutade. Det knöts sig nästan i pungen på honom och det kändes som om utlösningen aldrig skulle sluta. Saga frustade till och saliv blandat sperma kom ut ur hennes näsa, det tände Professorn bara ännu mer, och han lyckades pressa ur sig en liten stråle till innan han med slakande kuk drog sig ur hennes mun. Han tog snabbt ett fast grepp och hennes haka, stängde hennes mun och sa, ”svälj!” Han såg hur Saga svalde, en gång, två gånger, och tre gånger innan hon hade lyckats svälja all seg sperma.

Professorn hoppade ner ifrån sängen, tog på sig sina byxor och såg på Saga. Hon låg med brätt särade ben. Hennes fitta var vidöppen och Professorn tyckte att den ljusröda färgen i hennes öppning lyste så fint mot hennes mörka läppar. Han tänkte precis säga till henne att klä på sig, men ändrade sig i sista stund och sa, ”ställ dig på alla fyra i sängen.” Saga gjorde som han sa och Professorn gick mot dörren, ”vänta där.” sa han och gick ut i korridoren och stängde dörren. Snabbt kilade han bort mot dagrummet där några av dom andra intagna satt, och vinkade till Roine att han skulle komma med. Roine reste sig motvilligt ur soffan han låg i och gick med hasande steg fram emot Professorn. ”Vad är det nu, jag vill se på det där.” sa han och pekade mot tv:n. Professorn skrattade, ”det där är inget mot vad jag ska visa dig nu, kom!” Professorn drog med Roine bort mot sitt rum och stannade utanför och sa, ”Innan vi går in så ska du lova mig en sak. Inte ett pip till någon, förstått?” Roine såg på honom och sa, ”Du, där jag kommer ifrån säger man inget.” Professorn klappade han på axeln och öppnade dörren. Det första Roine såg när han kom in i rummet var Saga som stod på alla fyra i Professorns säng, med fittan på vid gavel. ”Va, fan! Nämen, va är detta? Hur i helvete? Saga? Vad fan gör ni?” Roine stod och gapade och hans kinder började bli pionröda. Professorn skrattade, ”nå, ska du ge henne kuk nu, eller var det bara snack?” Roine glodde med stora ögon på Sagas rumpa och fitta, och sen med lika stora ögon på Professorns, ”Va, vadå, nu? Får jag nu? Eller vadå?” Professorn nickade och log. Roine såg igen på Saga, ”är det säkert, jag får inte fan för detta sen då?” Professorn lade en hand på hans axel, ”Vi kan fråga henne om du vill. Saga, vill du att din man knullar dig?” Sagas svar var entonigt men direkt, ”Ja!” Vill du knulla henne så gör du det, inget fanskap efteråt.” Roine blinkade, tittade på Professorn, tittade på Saga, tittade på Professorn igen och slet sen av sig sina byxor och hoppade upp i sängen bakom Saga. Professorn gick snabbt fram innan Roine hade styrt in sin kuk i Sagas väntande fitta och satte en hand på hans bröstkorg, ”men du måste lova mig en sak.” Roine, som nu bara hade Sagas fitta i tankarna frågade frånvarande, ”va fan, vadå lova? Ja, vadå?” Professorn röst lät allvarlig och bestämd, ”att jag får lov att hypnotisera dig innan jag lämnar detta ställe.” Roine hade dragit tillbaka sin förhud och försatsen droppade ifrån hans ollon, han ville bara in i henne innan han sprutade. ”Jaja, ok! Inga problem!” Professorn släppte honom och på en sekund hade den unga Roine pressat in sin kuk i Saga och knullade henne nu i ett rasande tempo. ”oj jävlar, oj jävlar, oj jävlar, oj jävlar!” upprepade Roine, och Professorn insåg att killen snart skulle spruta, ”Nej, inte i henne för fan. Dra ut kuken!” Roine såg med förvånad blick på Professorn och drog ut sin kuk precis när han skulle komma. ”Men för helvete jag kommer ju nu, för helvete!” Professorn skrattade och sa, ”papperskorgen eller hennes mun, bara att välja.” Professorn skrattade så han grät när Roine klumpigt, men så snabbt han kunde nästan klättrade över Saga i sängen och hamnade framför henne, och hann precis få in sin kuk i hennes mun innan han kom. När han sprutat klart ramlade han ner på golvet och sa, ”fy fan.” Professorn gick fram till Saga, ”Svälj!” Han såg hur Saga svalde. Roine tog på sig sina byxor, såg på Saga, som fortfarnade stod på alla fyra i sängen. ”Vad är det med henne?” Professorn motade honom mot dörren och sa, ”skit i det du. Kom ihåg vad du har lovat, och inte ett pip!” Roine klappade professorn på kinden, ”lita på mig farbror, mig kan du lita på.” sen gick han ut och Professorn stängde dörren. ”Saga, klä på dig och sätt dig sen på sängen.!” Saga gick ner på golvet, tog på sig sina kläder oh satte sig på sängen. Professorn satte sig framför henne på stolen, ”Saga! Snus är ett minne minne blott, du inte längre tycker det är gott.” Professorn tystnade, tänkte, och fortsatte.

”Du flyter. Flyter i vatten. Flyter i lugnt vatten. Allt är ljust. Allt är varmt. Allt är skönt. Du flyter. Andas långsamt, långsamt. Du flyter i vatten. Det är varmt. Det är skönt. Andas långsamt. Du är tung, tyngre, tyngre. Vattnet vaggar dig, mjukt, mjukt, du sover. Sover, djupt, djupt, sover.”

Professorn såg på Saga och sa, ”du kommer att bli perfekt.”

”Jag är din mentor, Jag leder dig på vägen, Följ mig. Vår hemlighet.” Sen klappade Professorn tre gånger och Saga vaknade.

Saga blinkade, ruskade lite på huvudet och såg på Professorn. ”Är det klart?” frågade hon. Professorn reste sig och ställde tillbaka sin stol, ”Ja, det är klart. Nu behöver du inte snusa något mer.” Saga sken upp och reste sig ifrån hans säng, ”Nu ska jag gå och göra mina sysslor, tack.” Professorn log när hon stängde dörren och sa för sig själv, ”alla för en.”

Fortsättning följer…