Hypnotisören del 6 – Kapitel 22.

Hypnotisören del 6 – Kapitel 22.



Maria Zorn vaknade i sin säng av att väckarklockan ringde. Det första hon kände var hur hennes fitta värkte, hon förde ner handen och kände lite fingrarna på sina blygläppar. Hon kunde känna små sprickor i huden och dom sved. Hon skulle vara tvungen att tvätta av sig med desinfektionsmedel, och det skulle också svida, jävla Peter! Hennes bröstvårtor var fortfarande ömma och småsåriga efter klämmorna, satans Peter. Hon var trött. Trött i huvudet, trött i kroppen. Hon tog sin mobil och ringde jobbet och sa att hon skulle komma till lunch. Hon gick upp och satte på kaffebryggaren, gick in i badrummet och tog en lång dusch. Lät vattnet strila nerför hennes sargade kropp. Försökte skölja bort alla bilder och känslor ifrån gårdagskvällen hos Peter. Det gick inte. Bilden av Kalles svarta näva som brutalt fistade hennes ömtåliga fitta hade etsat sig fast i hennes minne, och hur ont det hade gjort när han drog ut sin knutna näve, hon rös. Hon torkade sig och tog fram desinfektionsflaskan, ställde sig med ett ben på toasitsen och hällde lite desinfektionsmedel i handen. Hon förde ner handen mellan sina ben och satte handen mot sin fitta, ”Ahiiii”. Hon bet ihop och smörjde in fittan, sen tog hon mer desinfektionsmedel och smörjde in sina bröstvårtor. Det sved som eld!



Professor Peter Arvidsson hade kommit till jobbet, för sent som vanligt. Men när han hade gått förbi VD Maria Zorns kontor, var hon inte där. Hon brukade alltid vara i tid. Kunde hon vara sjuk? Kunde Han och Kalle gått för långt igår? Han blev lite nervös. Han hade två patienter på förmiddagen och efter att den andra av dom hade gått gick Professorn till lunchrummet och värmde sin snabbmat. ”Har någon sett Maria idag?” frågade han dom andra som satt där. ”Hon kommer till lunch sa en sköterska. Han pustade ut. Efter lunchen satt han och slösurfade bland tillsalu annonser på nätet. Han fick se en bild av en begagnad gynekologstol. Obetydligt använd, stod det. 5000 spänn. Den kanske jag skulle köpa tänkte han, men var ska jag gömma den? Jag kan ju inte ha en gynekologstol stående hemma, det ser ju lite tokigt ut. Maria kom in genom dörren, knackade lite i förbifarten och slängde ett papper på hans skrivbord. En ny patient, sa hon och slängde en snabb blick på hans datorskärm. Hennes hjärta slog ett extra slag. Men sa inget. ”Vad tror du Maria, kan denna passa hemma hos mig?” han sneglade på henne och fick en ilsken blick tillbaka innan hon vände på klacken och gick. Han såg på hennes rumpa som såg så fast ut i hennes jeans. Hon knackade! Professorn log.



Det var Fredag kväll och Professor Peter Arvidsson kämpade med att försöka få upp gynekologstolen han köpt uppför trappan mot ytterdörren. Den var tung, riktigt tung. Han lyckades få upp den och insåg då att den inte skulle in genom dörren. ”Fan!” Han satte sig i stolen och vilade sina trötta armar. ”vad fan gör jag nu?” sa han till sig själv. Garaget, det får bli garaget. Ända stället där den går in. Han släpade ner stolen för trappan och drog den över gruset mot garageporten. Inne i garaget ställde han, eller parkerade han den mitt på golvet. Så där, nu var den på plats tänkte han och gick ut och stängde porten.



Professorn gick och lade sig på rygg i sängen för att sova men kunde inte koppla av. Han hade allt under kontroll, det hade han. Men ändå så gnagde nått i honom. Han hade fått Maria precis dit han ville, hon var hans. Hans sexdocka, hans sexleksak, hans tjänare. Men nått gnagde, nått. Han var inte nöjd! Professor Peter Arvidsson var inte nöjd. Petra var bara ett tidsfördriv för honom, ett knull, en leksak som han kunde tömma och glömma i. Men Maria, hon var något mer för honom. Hon var den som hade trampat på honom, förnedrat och nedverderat hela hans väsen i alla år på kliniken. Hon betydde mer för honom. Han ville förnedra henne, gång på gång på gång på gång. Han ville äga henne, totalt. Styra över hennes liv. Inte bara en kväll i veckan, utan jämt. Professor Peter Arvidsson kunde inte sova, för han var inte nöjd. Han reste sig ifrån sängen, gick fram till fönstret och tittade ut. Han letade efter svar i sin hjärna, letade efter en lösning, han tänkte så det nästan gjorde ont. Han såg bokhyllans siluett i spegla sig i fönstret men såg rakt igenom den. Han slöt sina ögon en stund och tittade sen ut igen, och fastnade med ögonen på bokhyllans siluett. Han vände sig snabbt om och gick med raska steg fram till bokhyllan, läste snabbt på ryggarna med pekfingret pekande på dom från vänster till höger, och där! Han tog fram boken, en bok om hypnos, om hypnosteknik. Han bläddrade snabbt bland sidorna för att hitta rätt kapitel, och stannade på kapitel 22. Efter ca 3 timmar la han ifrån sig boken och stirrade rakt fram. Jag kan göra detta. Det kan gå, jag kan detta.



Maria Zorn vaknade på Lördags morgonen av att Tommy kröp in under hennes täcke nere vid hennes fötter och särade på hennes ben. Hon lät han hållas, hennes fitta hade läkt under veckan och hon kände sig utvilad. Han kröp upp mellan hennes ben och började slicka hennes fitta. Hon blundade och koncentrerade sig på hur skönt han gjorde det för henne, hur han förde sin tunga runt hennes klitoris och sög in den i sin mun samtidigt som han förde in ett finger i fittan på henne. Hon kände hur våt och het hon blev i sitt underliv av hans underbara mun och tunga. Hon steg mot orgasmen och han märkte det. Han sög hårt på hennes klitoris en sista gång innan kröp upp längre och trängde in i henne med sin kuk. Han stötte sin kuk hårt in i henne och Marias orgasm kom. Hon kramade hans kuk med sina fittmuskler och juckade upp mot honom, ville att han skulle komma samtidgt. Han tryckte sin kuk in till roten i henne och vrålade ut i luften, fyllde hennes fitta med sin säd. Han låg kvar i henne och kände både sina egna och Marias efterryckningar. ”Jag älskar dig” sa han. Hon pussade han och svarade ”och jag älskar dig.” men hon kände sig falsk när hon sa det. Hon bedrog ju honom. Hon sneglade på klockan och det var bara 2 timmar innan hon skulle vara hos Peter, 2 timmar innan han återigen skulle utnyttja henne, eller låta någon annan utnyttja henne. Eller nått ännu värre! Hon hade förstått att Peter inte hade några större hämningar mot nått. Att han njöt av att förnedra, kontrollera henne. Hon misstänkte att det skulle kunna bli värre, och värre. Vad skulle hon göra? Hon kunde inte hålla på så här, det måste få ett slut. Hon steg upp och började gör sig iordning inför dagen.



Professorn satt på yttertrappan när Maria kom. Hon parkerade sin bil och klev ut. ”Hej Maria.” Hon gick runt sin bil och gick mot honom, ”hej.” sa hon kort. Professorn tyckte om hennes korta mörkblåa klänning hon hade på sig. Den slutade uppe på halva hennes lår. Han undrade om hon var naken under.

”Allt bra Maria?” frågade han vänligt.

”Nej.” svarade hon kort. ”kan vi gå in, jag vill inte bil igenkänd här.?”

”Ok.” sa han.

Han reste sig och gick in, Maria tog ett djupt andetag och gick in efter honom och stängde dörren.

”Peter, vi måste prata. Jag kan inte fortsätta så här! Det måste få ett slut! Jag berättade för min man imorse om mitt vindrickande, han ska hjälpa och stödja mig sa han.” Hon ljög, men hoppades att han inte skulle märka det. Professorn studerade henne och sa ”men klinikägarna skulle inte se med blida ögon på ditt vindrickande, du skulle förlora ditt jobb.” Hans hjärna gick på högvarv. Hon fick inte backa nu! Inte nu när han var så nära! Han hade fått en plan, en djävulsk plan. Att han inte tänkt på det tidigare! ”Jag är beredd att ta den risken Peter. ”svarade hon, men hon lät inte övertygande.



”Ok Maria. Jag ska vara schyst mot dig. Jag lovar att jag inte ska hypnotisera dig någon mer gång, och jag lovar att jag inte ska skvallra för klinikägarna. Men då får du lova att du ställer upp denna sista gång, det blir en kort session. Därefter, ska jag inte hypnotisera dig igen!” Hon trodde inte sina öron! Han skulle göra henne fri! Hon skulle slippa honom, slippa hans vidriga kuk och hans vidriga sperma. Yes yes yes, tänkte hon. ”Ok, en sista gång.” sa hon kyligt. Professorn bubblade inombords, han var för elak men han älskade det. ”Nu går vi ner.” sa han.



Maria satte sig i soffan och lutade sig tillbaka. Hon ville få detta överstökat så fort som möjligt, få åka hem och ta sig ett glas vin och känna sig fri. Få åka hem och krama Tommy och glömma sina skuldkänslor mot honom.

Professorn satte sig på stolen framför och höll upp silverkulan.



”Luta dig tillbaka och titta på denna silverkula hela tiden och lyssna på min röst” Han började svänga silverkula från sida till sida. Hon följde den med blicken.

”Slappna av i dina fötter, låt bli tunga och avslappnade, djupa långsamma andetag, slappna av. Dina vader känns tunga, slappna av, andas, tunga. Titta på kulan. Nu av dina lår, släpp alla spänningar, andas långsamt och djupt. Låt dina höfter sjunka ner i soffan, de känns tunga nu, dina armar, slappna av, släpp dom ner i soffan, andas djupt, djupt, sänk axlarna, slappna av, känn tyngden, tung.



Professorn tittade på Maria. Det var nu eller aldrig. Han kunde göra detta. Han visste hur man gjorde, han kunde. Han tog fram boken han hade gömt under soffan. Samma bok som han läst 3 timmar i natten innan. Han slog upp kapitel 22 och la boken i sitt knä. Han behövde inte boken, han kunde kapitlet utantill, men det kändes tryckt att ha den med.



”Maria, du ska lyssna på min röst, bara följ min röst. Säg inget. Lägg dig ner och Blunda.”

Maria la sig ner och blundade.



”Du flyter. Flyter i vatten. Flyter i lugnt vatten. Allt är ljust. Allt är varmt. Allt är skönt. Du flyter. Andas långsamt, långsamt. Du flyter i vatten. Det är varmt. Det är skönt. Andas långsamt. Du är tung, tyngre, tyngre. Du sjunker. Allt är grått. Allt är kallt. Allt gör ont. Du sjunker. Du andas inte. Allt är grått. Bara jag kan rädda dig. Bara Professor Peter Arvidsson kan rädda dig. Bara jag kan få dig att flyta. Bara jag kan få dig varm. Bara jag kan få det ljust. Bara jag kan rädda dig. Lyd mig. Lyd mig. Lyd mig. Bara jag kan rädda dig. Mitt ord är din lag. Annars sjunker. Annars grått. Annars kallt. Annars ont. När jag klappar med händerna vaknar du och mitt ord är din lag, annars mörker, annars kallt, annars ont, annars andnöd.



Professorn tröja var genom svettig. Han flämtade. Tog ett djup andetag och sa, ”hoppas jag kunde, hoppas.” Han klappade sina händer och Maria öppnade ögonen.

Maria blinkade och tittade mot honom. Hon kände sig fruktansvärt trött. ”Vad har hänt, jag minns inget. Jag är bara så trött.” Hon kände att hon hade sin kläder på sig.

”Tröttheten går snart över. Jag ska hämta nått att dricka.” Han gick upp för trappan och in i köket, hämtade ett glas och en flaska vin. Han ropade ner till henne ”ta av dig klänningen,” han stod helt stilla och tyst. Väntade på att hon skulle be han fara åt helvete. Men inget hördes. Klockan på köksväggen tickade, ticktack, ticktack. En minut gick. Men plötsligt kom det ett skrik ifrån källaren, ett djuriskt, fasansfullt skrik. Professorns fick gåshud. Han väntade lite till, och gick sen långsamt ner för trappan.

Maria satt i soffan med benen i kors och armarna täckande brösten och grät, hennes klänning låg på golvet. Professorn drog ett djup andetag och all nervositet släppte. Han kunde.



Maria tittade på honom. ”Vad har du gjort? ” Hennes blick var rädd. ”Vad är det som händer.”

”Vad menar du Maria?”

”Jag tog av klänningen. Jag ville inte, jag tog av klänningen, du sa så. Jag försökte låta bli, men det kändes som om jag höll på att drunkna. Det blev kallt, grått och jag fick ingen luft. Tog jag av mig klänningen skulle jag inte drunkna. Jag tog av klänningen, du sa så.” Hon var förvirrad.

Professorn satte sig mitt emot Maria. ”Lyssna noga. Jag lovade att inte hypnotisera dig igen, och det tänker jag inte heller, jag behöver inte. Du kommer att göra allt jag säger ändå, utan hypnos.”

Han tog en paus och lät orden sjunka in i henne. ”Du har redan fått känna på vad som händer om du trotsar mig. Du är under min kontroll. Tillgänglig när, var och hur jag än behagar, så länge jag vill det.”



Han tog en ny paus och såg att hans ord långsamt började sjunka in i hennes medvetande, hon började förstå. ”Som du märkt kommer en vägran att leda till fruktansvärd känsla av ångest. Först, efter några tiotals sekunder kommer allt runt dig bli kallt, isande kallt. En liten stund senare kommer allt runt dig bli grått och skrämmande, som på natten. Efter en liten stund till kommer du tycka att du att du inte får någon luft, du kommer känna som om du håller på att drunkna. Fruktansvärd känsla av ångest, panik. Men du behöver aldrig känna så igen Maria, så länge du alltid följer mina instruktioner.”



Maria trodde inte det var sant. Detta kan inte vara på riktigt. Man kan inte göra så, eller kan man? Han kunde. ”Men, men hur.” stammade hon. Hon reste sig plötsligt och kastade sig över honom, fullt inriktad på att klösa ögonen ur honom. Hon var som en rasande vildkatt med tänderna blottade i ett fruktansvärt grin. Hon försökte klösa honom, men hans glasögon tog emot det mesta. Hon lyckades riva honom blodig på kinderna, näsan och på pannan innan Professorn hade hunnit fatta vad som hände. Han slängde ur sig det första han kom på och skrek,

”Nyp dig i bröstvårtorna” ”Va?” Maria blev paff av hans order. Hon kände djupt inom sig ett starkt måste, ett starkt måste att göra som han sa, annars. Maria tvekade och gjorde sig redo att slänga sig över honom igen då hon kände en mycket obehaglig isande kyla krypa upp längs hennes ryggrad. En grimas, och hon tog sina bröstvårtor mellan tummarna och pekfingrarna och nöp. ”Aj.” sa hon. Kylan försvann.

”Hårdare” Maria nöp hårda och skrek rakt ut.

”Vrid om dom” Maria tvekade igen men hon vred om sina bröstvårtor, drog ett djupt andetag och vrålade rakt ut.



”Det är bra Maria.” Hon släppte sina bröstvårtor. Professorn kände med handen på sin kind, han blödde. ”Detta kommer du att få ångra!” sa han med en iskall hotfull ton.

Och Maria kände sig väldigt liten, hjälplös och svag. Han gick in på toan och tvättade sig. När han kom ut sa han ”klä på dig” Maria tog på sig klänningen. Hon var chockad. Hon hade ingen aning om att man kunde gör så som han hade gjort med henne. Snälla, snälla låt det vara en dröm, en hemsk dröm bara. Tanken på den där kylan längs med ryggraden fick henne att kippa efter andan. Det var det otäckaste hon varit med om i hela sitt 36 åriga liv. Hon var rädd nu, riktigt rädd. Hon hade förlorat kontrollen över sitt liv, han hade tagit den! Så lätt hade han förvandlat henne till en levande leksak, hans sexleksak. Hon kröp ihop och grät som ett litet barn.

”Såja, torka tåren nu. Vi ska gå en sväng, kom.” sa han och började gå upp för trappan. Han sneglade bakom sig och såg att hon reste sig och gick efter, hans leende gick inte att missförstå, han var nöjd.



”Vart ska vi gå?” Undrade hon oroligt. ”jag vill inte gärna visa mig ute med dig.” sa hon medan hon tog på sig sina skor. ”Inte så långt. Bara ner till torget. Fint väder, perfekt för en liten promenad.” sa han och gick ut genom dörren och väntade tills hon hade kommit ut och stängde sen sin ytterdörr.

Dom gick ut på gatan och svängde vänster, ner mot torget. Det var inte långt, 500 meter ungefär.

”Vad ska vi göra på torget?” Maria hade ingen kontroll alls över situationen och försökte skaffa sig lite koll på vad som hände och vad som skulle ske. ”Det får du se.” Svarade han kort. Hon var rädd att någon gemensam bekant till henne och Tommy skulle se henne här, och skvallra för Tommy. Han trodde att hon var på jobbet. Varje gång det körde förbi en bil tittade hon åt andra hållet. Nere på torget fanns en kiosk som Professorn styrde stegen mot. ”Jag ska bara köpa en glass.” sa han och gick fram till luckan.



Inne i kiosken stod en ung kille, kanske 18 eller 19 år gammal. ”En mjukglass, tack.” Killen i kiosken gick och gjorde en mjukglass. Gav den till Professorn och sa ”15 kr.” Professorn slickade på sin glass och stoppade ner handen symboliskt i fickan och låtsades stelna till. ”Fan, jag har glömt pengarna.” Killen tittade på honom och på glassen professorn hade slickat på. Professorn tittade på killen, och sen snabbt på Maria som stod bredvid. Professorn sträckte fram huvudet mot killen i kiosken och viskade, ”du, hon där, vad säger du om att få en avsugning av henne som betalning för glassen?” Den unga killen rodnade och tittade snabbt på Maria. ”Nä, det vågar jag inte.” ”Kom igen, hon är jävligt duktig på det, att suga alltså. Hon tömmer dig på allt du har i påsen, och sväljer varje droppe. 15 spänn, billigare avsugning finns inte.” Killen var pionröd och skruvade på sig, tittade sig omkring och såg på Maria igen. ”Vadå, är hon med på det eller? ”Ja för fan! Hon blir kåt av att suga av unga killar, tänder som fan på det!” ”Kom in här bakom.” Professorn jublade inombords, yes!



”Kom Maria” Maria, som inte hade hört vad Professorn viskade följde med. Dom gick in i kiosken och stängde dörren. ”Vad gör vi här?” viskade Maria oroligt till Professorn. Killen satte en skylt på luckan, strax tillbaka stod det. Och professorn sa ”Killen här vill ha betalt för glassen, sug av grabbens kuk och svälj hans sperma.” Professorn tog ett steg tillbaka och slickade på sin glass.

”Men, han!” Maria blängde på Professorn. Sekunderna tickade i hennes huvud, snart kyla.

Maria sjönk ner på knä och drog ner dragkedjan i grabbens byxor, stack in handen och drog ut grabbens kuk genom gylfen. Hela hennes kropp skrek NEJ! Herregud, grabben kunde ju vara hennes son, äldre var han inte. Hon öppnade sin mun och sög in grabben kuk.”Dra ner grabbens byxor så du kommer åt att smeka hans pung också, det är han värd.” Maria släppte grabbens kuk och knäppte upp knappen i hans byxor och drog ner dom och kalsongen. Förde upp sin hand mot hans pung och började smeka den, tog sen kuken i munnen igen sög den djup in i sin mun. Hon hade ingen egen vilja. Den hade han tagit ifrån henne. Hon kände att hon inte var stark nog att stå emot. Professorn tog bilder med sin mobil, men grabben var för upptagen för att märka nått. Han skrek ”Jag kommer” och han kuk börja spotta ur sig en massa sperma. Han var en storsprutare så hela hennes mun blev nästan full av hans sperma. Han kuk gled ur henne och Maria försökte svälja all sperma han fyllt hennes mun med. Hon var mycket nära att kräkas och fick svälja flera gånger, kämpa för att inte äckelkänslorna skulle få henne att spy upp all sperma igen. Professorn njöt. Stackars Maria, som trodde att hon snart skulle vara fri.



”Nu går vi, följ efter mig.” Professorn gick först, och Maria kom efter. När dom kommit en bit ifrån kiosken och Maria hade fått kontroll över äckelkänslan sa hon, ”Jag hatar dig! Du är en vidrig jävla mask! Jag hatar dig!” Hennes ögon tårades men hon tänkte inte gråta här där någon kunde se. Professorn sa inget utan gick lugnt och slickade på sin glass, han började vissla på en glad melodi.

När dom kom hem till Professorn igen gick dom in och han stängde dörren.

”Så, nu ska du snart få åka hem. Men först ska du få ta hand om min kuk.” Han knäppte upp byxorna och drog ner dom. ”Gör mig hård.” Hans kuk hängde slak. Maria tittade på med avsky och slöt sin hand om den och började runka honom. Professorn kuk växte fort, och stod snart i sin fulla prakt.

”Vänd dig om och böj dig framåt, särar på benen.”



Maria vände sig sakta om och böjde sig framåt, och särade på sina ben. Han gick fram till henne och drog upp hennes klänning över midjan. ”Ta tag i dina vrister med händerna.” Hon vek sig nästan dubbel och greppade sina vrister och stod vajande framför honom med arslet i vädret. ”Vänta, jag alldeles torr! ”Det gör inget.” sa han och greppade sin kuk med ena handen och smekte henne på fittan med den andra, nöp till i hennes svullna klitoris. ”Aj” Skrek hon, han tog ett steg framåt och styrde sin kuk mot hennes fitta. Satte ollonet mot hennes fittöppning, tog tag om hennes runda höfter och stötte in halva kuken i en hård stöt. Maria såg stjärnor. Hon var inte riktigt beredd på hans hård stöt och hennes fitta var allt annat än redo. Hon skrek, ”Ajajaj, du gör sönder mig!” ”Tyst!” Grymtade han och började stöta sin stora kuk in och ut i hennes fitta. Hennes torra tunnel stramade mot han ollon och gjorde det otroligt skönt för honom. Maria grät och hulkade. Hennes fitta var inte våt nog för hans långa grova kuk. Varje stöt, framåt eller bakåt , fick henne att skrika av smärta. Han brydde sig inte, han stötte gång på gång in sin kuk och vrålade högt när han pumpade sin varma sperma rakt upp i hennes fitta. Han hade aldrig sprutat så mycket förut. Han drog sig ur henne och sperman rann ur hennes fitta.

”Gå och fixa till dig lite.” Hon gick in på toan och tvättade av sig. När hon kom ut hade Professorn tagit på sig ett par mjukisbyxor. Och stod lutad mot dörrposten till sovrummet, ”du kan gå nu, jag hör av mig.” Maria gick ut och stängde dörren.



Fortsättning följer.