Känsliga läsare varnas. Historien innehåller delar av tvång och trauma, men inget olagligt.
————————————————-
Jag hade bråkat med mitt familjehem igen och ville bara bort därifrån och dö. Vi hade bråkat ganska mycket senaste tiden. De och Soc hade försökt tvinga in mig i traumaterapi och jag ville bara inte! Jag ville bara aldrig mer tänka, prata eller minnas det som hade gjorts mot mig.
Jag träffade honom för första gången en vinterdag när jag stack hemifrån och värmde mig inne i biblioteket. Där var min klasskompis storebror Mattias. Jag undrade hur deras föräldrar kunde få barn med vad som verkade vara närmare 15 års mellanrum mellan min kompis och honom. Mattias och jag skämtade om något töntigt, men det fick mig på andra tankar. Han skrattade åt mina skämt och det kändes varmt. Han tittade på mig och jag kände mig sedd. Redan första gången vi sågs fick han känna att när han tittade på mig att jag var den enda i världen som existerade just där och då.
Jag sa att jag hoppas att vi ses igen och gav honom min Insta. Vi chattade varje hela dagarna, vilket skolan inte var så glad över, men sommarlovsavslutningen var bara en vecka härifrån så jag kunde inte bry mig mindre om vadfan mina lärare ville. Helt ärligt sket jag i vad allt och alla ville. Jag ville bara bort, inte bara från skolan utan från allt. Jag ville bara glömma och Mattias fick mig att göra det. När vi chattade var jag helt uppslukad i det, som att inget annat fanns och när han inte svarade så var det enda jag kunde tänka på var när och vad han skulle skriva. När han skrev lös hela världen upp och han fångade mig, men när han inte skrev kändes det som att hela min värld kraschade. Jag gjorde allt för att han skulle skriva till mig, men var så rädd för att låta som den desperata tonåringen jag var. Det kändes nästan som ett beroende. Det var min personliga himmel eller helvete när vi skrev eller inte skrev. Han började ibland skriva skumma saker, men jag reagerade inte direkt. Jag var för naiv. När han skrev konstiga saker tänkte jag att han liksom skrev det på skämt. Det var ju inte farligt även fast det kändes stelt ibland. Exempel på saker han skrev.
Du är väll inte helt oskyldig eller;) ?
Haha, vad menar du?
Ja du har väll lekt innan…
Ja
Jag ville inte att han skulle se mig som ett barn men jag fattade ärligt inte riktigt vad han menade. Han svarade inte på mitt ja, vilket gjorde att jag satt och kollade på mobilen och grät för jag var rädd att jag hade fått honom att lämna mig. Sedan svarade han dagen efter som att inget hade hänt och jag var som fast i igen.
Vi bråkade hemma igen. Jag skulle på terapi för att prata om vad pappa gjorde mot mig, men jag fattade inte poängen. Jag ville inte tänka på honom, ännu mindre prata om honom med nån annan. Eller inte riktigt, för när jag tänkte på pappa för mycket så började jag faktiskt skriva till Mattias. Ingen av mina vänner visste om det som hade hänt och Socsög så han var den ända jag kände att jag kunde höra av mig till. Han lyssnade på mig. Det kändes som att han omfamnade mig genom skärmen. Men varje gång han inte svarade satt jag där i panik och undrade vad jag gjort för fel. Jag var hela tiden på helspänn för jag ville inte säga något som fick honom att också överge mig. Jag behövde honom.
En kväll satt jag på soffan och kollade på tv med mitt familjehem. Eller jag satt mest fångad i min mobil och dem på tv’n. Vi skrev om ett data spel jag gillar som han också gillar när han skickar en meme. Eller alltså det var en bild på en karaktär med texten “nudes?” redigerad över. Jag frös till. Varför skulle han alltid hålla på såhär. De hade inte gått en dag på senaste utan att han hela tiden skulle ta upp konstiga ämnen men jag var för rädd att tappa honom för att våga säga något.
Haha
-?
Jag stängde av mobilen. Mattias svarade inte på flera dagar efter. Jag var så jävla arg på migsjälv att jag hade fått honom att lämna. Varför var jag så här? Så jävla barnsligt av mig. Han visste ju hur jag kände om min kropp så jag borde väl ha bara skickat nån kul meme tillbaka istället för att göra det stelt.
Hans första medelande efter flera dagar av vad för mig kändes som mental tortyr.
-Vill du komma över ikväll? Jag kan fixa käk.
Hela min värld lös upp. Allt kändes okej igen. Allt känndes bara ige. Jag fick inte fucka upp det här.
– Ja gärna, vilken tid?
– Slutar jobbet vid 17, så ge mig lite tid så ses vi efter det.
– Vad ska vi göra?
– Låt det vara upp till mig, det får bli en överraskning.
ÅNGEST. Fuck fuck fuck. Hur ska jag förbereda mig om jag inte visste vad som skulle hända. Jag hatar att inte veta vad som skulle hända. Jag ville fråga honom om han kunde skaffa dricka men jag ville inte låta patetisk. Men hur fan skulle jag ta mig igenom en middag utan något som lugnar ned mig.
– Men jag behöver ju veta vad ska jag ha på mig om vi ska ut eller inte, det blir ju kallt på kvällen när jag ska hem.
– Tänkte du kunde sova över, sängen är ganska stor och jag kan ju sova på soffan. Vill inte att du ska ta bussen själv på kvällarna, det finns ju tyvärr skumma typer. Jag skulle inte förlåta mig om något hade hänt fina dig något.
Det kändes så varmt att han brydde sig om mig varje gång vi pratade. Han behandlade mig så mjukt. Trots att jag var så hård utåt kände jag mig så skör på insidan och han såg det.
Jag sa till mitt familjehem att jag skulle sova över hos en kompis. Det var ju sant. Men om jag hade sagt att det var min väns storebror som var dubbla min ålder hade nog dem tagit min mobil och sett till att jag blir omplacerad igen ut till någon by mitt ute i ingenstans.
Allt var förberett. Han swishat för bussbiljetten och skulle hämta mig med bilen från busshållplatsen för att köra hem till honom. Jag var så nervös. Vad om jag sa något dumt och han skulle vilja att jag drar därifrån? Jag kan ju inte be mitt familjehem hämta mig nånstans ifrån där de inte ens vet att jag är? Tänk om han tycker jag är tråkig? Eller ful? Eller dålig? Fan fan fan. Jag borde kanske ställa in. Men vart skulle jag ta vägen? Jag ville ju det här försökte jag påminna mig om. Varför skulle jag alltid tänka så mycket.
Hans lägenhet var finare än vad jag trott, än om lite nördig. Dock var soffan tvåsitsig och omöjlig att sova i om man var han storlek. Han hade redan dukat och till min stora lättnad stod det en flaska på bordet. Jag kan inte minnas sista gången jag hade det så roligt. Hela världen utanför försvann liksom. Alla mina problem kändes som bortblåsta. Inget soc. Inget pappasnack. Inget familjehem bråk. Bara han och jag.
Efter vi åt satte han sig i soffan och klappade på sitt knä. Jag trodde han skämtade att det var nån sketch, så jag gjorde det fnissandes. kanske lite för fnissandes? Shit jag hade ju bara druckit två glas? Fan om han märker och tycker att jag är omogen som klarar mer. Rummet snurrade lite. Betyder det att jag också gungar? För säkerhets skull hoppade jag närmare honom på hans knä och tryckte mig emot honom. Jag försökte inte fnissa men det hela kändes roligt av någon anledning. Jag kunde inte fatta att det var sant. Att någon som han vill lyssna på mig, ville umgås med mig och till och med hade kunnat tänka sig betalat bussresan hit. Bara för att han ville träffa mig. Jag kände mig så varm och älskad sittandes i hans famn. Han höll på med sitt hår och jag kände mig så avslappnad att jag kunde somna. Han kollade skrattandes på mig och sa att det nog var läggdags för mig för längesen.
Han lyfter mig till sängen. Jag kände mig liten igen. Men liten och trygg. Han hjälper mig av med hoodien för den är alldeles för varm att sova i.
-men lilla du, hur länge har du haft på dig din binder*? Du vet att det är vitkigt att ta pauser. Du får inte sova i den, du kan ju göra illa dig.
(*klädesplagg liknande en sport BH men använd för att dölja/förminska brösten, oftast använd av ftm)
– Jo.. Jag … alltså jag vill inte att du ska se mig utan den. Jag behöver den.
– Men älskling, du kan få låna en t-shirt av mig att sova i. I den är du så liten så du drunknar nog i den och man inte ser dem.
Jag hatade att han tilltalade mina bröst men jag ville mest sova för det var en lång dag och jag visste att han hade rätt. För många morgnar vaknade jag av smärtan i mina revben efter jag somnat med bindern på. Jävla skit bröst. Önskar dem bara kunde försvinna. Jag ville bara få bort dem.
Han hjälpte mig omsorgsfullt dra av den och på med hans tisha. Den var tunn och urtvättad men den fick duga. Jag skulle sova och under täcket kunde han ju ändå inte se något. Jag la mig i sängen och väntade på att han skulle gå och fixa disken i köket.
Han började dra ned mina byxor.
Vad gör du?
Jag ska bara hjälpa dig lite till, så du får det bra.
Jag vill bara sova
Lillen, du ska få sova. Vi är snart klara.
Jag var så trött och rummet gungade fram och tillbaka och mitt i dimman hörde jag honom skratta. Jag förstår inte vad som är roligt. Han gick ut och det kändes som en evighet. Fuck. Tänk så hade jag skrämt bort honom. Jag behövde honom. Jag ville verkligen inte förlora honom
Vart är dem?
Vad är vad
Skule du inte hämta byxor o sova i?
Gullen, vem sa att du ska sova nu.
Men du sa ju.
Han tog försiktigt tag i mina ben. Men det kändes inte försiktigt. Det kändes bestämt. Jag vaknade till.
Men jag vill sova
Inget mer vill. Allt kan inte bara vara hur du vill gumman.
Gumman? Vafan hade han sagt. Han kanske bara hade sagt fel. Jag kanske bara var trött. Han viste ju. Vi hade pratat om det så ofta. Han sa att han trodde mig och såg mig som mig.
Han särade mina ben och satte sig på knä mellan dem så att jag inte kunde stänga dem. Hans andning var annorlunda. Hans ansikte var annorlunda. Allt kändes plötsligt annorlunda. Han kändes som en annan person. Inte som den fina mjuka Mattias som jag kände. Där låg jag på rygg med benen isär och kollade med skräckslagna ögon på honom. Dethär var nog bara en mardröm. Kunde alkohol göra det? Visst hade jag hört nån säga att man drömmer konstiga drömmar när man dricker?
Jag var rädd. Jag började gråta. Jag kollade upp och såg hur hans kuk stod över mig. Den åkte upp med varje snyftning som lämnade mig. Jag visste vad det betydde, det hade pappa lärt mig. Jag kände mig liten igen. Så liten. Jag kollade upp och där stod pappa. Jag blinkade och nu stod Mattias där helt plötsligt. Jag kunde inte förstå vad som hände då och nu. Tiden snurrar såsom rummet. Jag är där och sen inte.
-Dina snyftningar är så gulliga
Jag blinkar och där är pappa
-Det känns så bra för mig när du gråter älskning.
Jag blinkar och där är Mattias
-Jag vet att det säkert känns läskigt men du är så modig.
Jag blinkar och där är pappa
-Du gör pappa så stolt som klarar av det här.
Jag blinkar och där är Mattias.
– Det kommer göra ont
Han tryckte den in i mig men det gick inte. Jag skämdes av nån anledning. Jag borde vara bättre på det här. Han tog tag i mig och försökte igen. Han höll mig kvar efter han tryckte in den. Jag kollade upp i taket och försöka tänka på något annat. Vad jag borde göra när jag kommer hem, att jag borde vattna växterna på mitt rum om jag brode byta plats på sängen och garderoben. Jag försökte tänka på vad som helst. Det var nästan som att jag inte var där. Jag låg bara där helt stilla.
Han kramade om mig. Tröstade mig medan han hårdare och hårdare tryckte in sig. Höll om mig och sa förlåt. Att “han inte ville det”. Att om jag “bara inte var så fin så skulle han aldrig behövt göra såhär mot mig”. Han sa det, precis det pappa brukade säga. Hur kunde han. Hur fan kunde han. Jag försökte slingra mig loss ett tag men det gick inte. Jag gav upp. Jag brydde mig inte. Jag låg där stilla och tog det. Det gjorde inte ens ont längre för jag var inte där. Jag somnade.
Jag vaknade nästa morgon. Mattias höll mig i hans famn och allt kändes okej igen. Allt kändes värt det. Bara han höll mig. Bara han inte lämnade mig.
(dethär är min första novell så ge gärna kritik men var inte taskig)
Slumpmässigt utvalda noveller från denna författare:
- Alla sexnoveller från denna författare finns här: ftmhoran