Grundkurs i Excel

Åh nej, tänkte jag. Bara han inte såg mina trosor.



Ja, inte för att det var något fel på dem. Nej, mina vita bomullstrosor, med små röda blommor på, var faktiskt väldigt fina. Felet låg väl snarare i att jag borde koncentrera mig på att lära mig så mycket som möjligt om Excel och inte ligga med benen i vädret, kiknandes av skratt, i hans soffa. Det var ju trots allt därför jag var här. För att lära mig Excel, alltså. Men han var väldigt rolig, så det var svårt att låta bli.



Jag satte mig upp och rättade kvickt till min svarta linneklänning. Jag försökte se ifall han sneglade åt mitt håll, men han verkade fortfarande ha fokus på skärmen och det som hände där. Klänningen var av den där sorten som knäpps i fram. Hela vägen ned. Så det kunde lätt uppstå små glipor att se igenom, för den som nu ville det. Det gällde bara att hålla den sträckt. Hittills hade jag inte upptäckt några förstulna blickar från hans håll. Inte på några eventuella glipor i klänningen och inte heller på mina bara ben. Okej, jag hade faktiskt ett par svarta nylonstrumpor på mig, men de gick bara upp till knäna. Klänningen slutade någonstans halvvägs ned.



Jag studerade hans profil snett bakifrån, medan han förklarade någonting om serieföljder och formler för mig. Eller var det formelföljder och serier? Fråga mig inte, du får inget svar. Han hade inte rakat sig på ett tag och skäggstubben var av den sort som raspar lätt, då man för fingrarna över den. Han hade en gråmelerad t-shirt och blåjeans på sig. Dessutom var han barfota. Det var någonting med jeans och bara fötter, som fick tankar att skena i mitt huvud.



Utanför kunde jag höra byggarbetarna skrika till varandra på håll. De höll visst på att göra om innergården till någon slags djupgrön oas. Vi befann oss några våningar upp, så ljudet dämpades lite, även om fönstret stod öppet. En ambulans körde förbi, några gator bort och sirenen studsade mellan husväggarna ett tag.



Plötsligt la han sin hand på mitt knä. Fast inte med några skamliga intentioner, vad det verkade. Han hade fortfarande blicken riktad mot skärmen. Nej, mer som för att fånga min uppmärksamhet.



Lyssnar du? undrade han. Ja, vad skulle jag svara på det? Jodå, jag lyssnar, ljög jag. Så han fortsatte att förklara Excels mysterier för mig. Men han tog inte bort handen. Den låg kvar där, fjäderlätt, på mitt högra knä, medan han klickade fram den ena formeln efter den andra i programmet. Det var inte helt lätt att koncentrera sig, kan jag lova.



Han vred på huvudet och gav mig en snabb blick, innan han fortsatte lektionen på skärmen. Mitt hjärta visste tydligen inte riktigt vad det skulle ta sig till, för det satte igång att slå utav bara den. Kanske han märkte något av det, för hans hand grep nu lite hårdare om mitt knä. Jag förmådde inte göra något. Jag bara satt där med benen tätt ihop. Ja, med hans hand på mitt knä, då.



Jag vet inte hur länge vi satt så. Det kan ha varit i en timme, eller bara några sekunder. Ja, fråga mig inte, för du får inget svar. Jag sneglade på honom, medan jag försökte att inte svälja allt för ljudligt. Det var behagligt att lyssna på hans mörka röst, trots att jag inte riktigt kunde ta till mig vad han sa. Jag började slappna av lite grand. Det var ju inte någon helt igenom avslappnad situation, men det verkade inte som att något mer skulle hända. Det här var väl inte så farligt?



Då kände jag hans hand röra sig en smula längre upp längs mitt lår. Okej, det här var något annat. Hans blick var fortfarande riktad rakt fram, men några ord letade sig inte längre över hans läppar. Han lät handen avancera långsamt, men så stannade den till halvvägs upp. Tvekar han nu? tänkte jag. Så vred han ned handen mellan mina ben.



Hans grova fingrar greppade mitt spända lår. Tummen ovanpå och resten av fingrarna över baksidan. Fast hans grepp var inte hårt. Inte alls. Men trots att det kändes fantastiskt, knep jag fortfarande ihop benen. Det har man ju fått lära sig genom hela livet, att så gör en fin flicka. Han gled tillbaka till knät igen, som för att ge mig en chans att avbryta det hela. Om jag nu ville det. Jag satt kvar.



Han strök med handflatan över ovansidan av mitt lår. Försiktigt, försiktigt. Längre och längre upp. Klänningsfållen låg där i vägen, men det brydde han sig inte om. Jag vände ned blicken och kunde se hur hans hand förde tyget allt längre upp över mina lår. Nu skulle han snart se mina trosor i alla fall, hann jag tänka. Då lät han handen glida över till det andra benet. Nog måste han väl ha känt hur värmen strålade ut mellan mina lår, ändå? Jag var rena rama ugnen där nere, vid det här laget.



Han smekte utsidan på mitt vänstra lår allt högre upp. Jag lyfte försiktigt på höften och plötsligt befann sig klänningen runt midjan på mig. Hans hand letade sig nedåt, till låren igen. Nu kunde jag inte längre klämma ihop dem lika hårt, de gled isär någon centimeter.



Först nu vände han sig mot mig. Blicken var riktad nedåt, men hans vänstra hand grep om mitt högra knä. Han såg mig snabbt i ögonen, innan han förde in sin högra hand mellan mina lår. Jag ville ha hans hand högre upp och den var faktiskt redan på väg dit. Jag andades tungt nu.



Just när jag väntade mig att få känna hans fingertoppar mot mitt varmaste ställe, vek han av med handen, snett uppåt, över höften. Jag flämtade till och såg besviket nedåt. Han log upp mot mig och förde i stället in ett finger innanför trosorna, uppe vid höftbenet. Så drog han ut dem någon centimeter, samtidigt som han lät fingret vandra inåt mot mitten igen.



Han böjde sig fram för att se vad som fanns där innanför. Jag kunde höra honom andas. Så fuktig och varm, som jag var nu, har jag nog aldrig tidigare varit. Så kändes det då, i alla fall. Han måste ha plockat upp de tankegångarna, för han blåste försiktigt, försiktigt ned innanför mina trosor. Det fick ju, som ni förstår, motsatt effekt. Jag ryckte till. Mina höfter befann sig nu bortom min kontroll.



Han gick ned på knä framför mig och grep om mina trosor med båda händerna. Jag lyfte på rumpan och kände hur de gled av mig förunderligt lätt. Han förde händerna uppåt och jag kunde inte annat än att lyfta benen i samma riktning. Jag kunde se mig själv halvligga i soffan med benen rakt upp, medan han drog av mig de rödblommiga trosorna. Det såg inte så dumt ut, faktiskt.



Så kände jag hans läppar där nere. Även tungan hittade fram. Åh, gud. Hans händer gled ned över mina lår, för att nå midjan. För balansens skull höll jag mig i knävecken med ena handen. Med den andra grep jag tag i hans hår. Hans skäggstubb raspade mot insidan av mina lår. Först kändes det härligt, men efter ett tag blev det för mycket. Jag ville ha hans läppar och tunga där de var, men skäggstubben hotade att skära sönder mig. Så jag särade så mycket jag kunde på benen och sköt fram höften. Med mina fötter på sina axlar, fortsatte han att kyssa mig.



Jag stönade högt nu. Utanför kunde jag höra några byggjobbare ropa efter Benke, eller kanske Henke. Bara de inte kan höra mig, tänkte jag. Mina höfter tryckte sig hårdare mot honom nu. Jag måste ha honom i mig, tänkte jag desperat. Jag måste ha honom i mig nu. Jag sköt honom ifrån mig, med armarna sträckta. Han slickade sig om läpparna. Jag ställde mig upp och fick honom med mig. Jag gav honom en snabb puss. Så sjönk jag ned på soffan igen, för att knäppa upp hans jeans.



Jag kunde se hur de buktade utåt mitt frampå, så jag lät min handflata stryka över honom där. Han stönade till. Jag log pillemariskt upp mot honom och började knäppa upp knapparna i gylfen, en efter en. Han hade röda sportbriefs på sig och jag måste återigen stryka med handflatan över den fantastiska bulan. Han la sina stora händer på mina axlar, när jag drog ned kalsongerna över hans muskulösa lår.



Jag var bara tvungen att smaka lite på den, fast jag egentligen ville ha den någon annanstans. Jag tror att ni vet var. Jag lät tungan virvla lite över toppen, innan jag svalde så mycket jag kunde av honom. Han darrade till i benen. Ett tag trodde jag faktiskt att han skulle falla över mig, men han lyckades på något sätt återfå kontrollen. Så grep han tag om mina händer och ryckte upp mig från soffan.



Han kysste mig. Jag stod på tå, för att nå upp. Med båda händerna greppade han om min rumpa. Jag kunde känna hans puls mot min mage. Så vände han mig om och lyfte mig i höften. Jag föll framåt och tog stöd med händerna på soffans ryggstöd. Med raka ben och rumpan i luften, kunde jag kännas hans blick över min kropp. Någonting måste väl ändå svämma över snart, tänkte jag.



Han lät mig stå så ett tag. Tills jag vred på huvudet för att se var han blev av, då var han framme hos mig igen. Inne i mig. Det där ögonblicket, när en man för första gången kommer in i mig, har alltid varit det jag gillat mest. Vi fastnade där i någon sekund. Sedan tog våra höfter över kontrollen igen.



Ena stunden sköt han på, sedan tryckte jag mig bakåt. Han drog sig långsamt ur, för att snabbt komma in igen. Jag sjönk ned på honom, hela vägen ned, för att sedan lämna honom ståendes, innan jag återigen omslöt honom. Jag lät honom stå helt still, medan jag rörde mig fram och tillbaka. Tills han förlorade kontrollen över sina sinnen och började pumpa själv, allt hårdare och hårdare.



Nu är det inte långt kvar för honom, tänkte jag. Själv hade jag kommit både en och två gånger, kändes det som. Han gick ned i tempo och trängde in i mig försiktigt, försiktigt. Hela vägen. Gång på gång. Men till slut kunde han inte kontrollera det längre. Han tryckte på våldsamt ett par gånger, så kände jag hur han skälvde till och fyllde mig med ännu mera värme. Svetten glänste på hans kraftiga överarmar, när jag såg bakåt på honom. Och nu föll han verkligen över mig. Vi landade skrattande i soffan båda två.



Och så, sa han, fungerar Excel.