Bantningshjälp

Hon vägde fortfarande 72. Och ett halvt. Nio kilo för mycket.

– Jag kan både köpa och laga all mat om du vill, sa Nils. Jag kan vara din coach! Bara frukt och grönt.

– Va? Ja! Vad snällt. Gud vad du är gullig, sa Anna.

– I så fall ska du veta att du åker på smisk på bar rumpa om du så mycket som stoppar i dig en endaste Nonstop utan min tillåtelse.



Anna stirrade med ett snett flin.

– Du skulle gilla det va? sa hon, osäker på om han skämtade.

– Nej! Men du skulle garanterat komma i din mormors brudklänning om tre månader

om du nu verkligen vill det. Det lovar jag.

– Skämta inte.

– Jag skämtar inte.

– Du får gärna laga maten.

– Javisst. Jag har ju redan erbjudit mig att göra det, svarade Nils vänligt. Men då får du ta hela paketet. Jag tänker inte stå i köket och göra grekiska sallader och göra lunchlåda med frukt till dig om du vräker i dig pizza och glass på jobbet som vanligt.

– Nä. Jag kan förstå det. Jag lovar att inte göra det. Men du vet att jag aldrig i livet skulle gå med på att… att… bli misshandlad. Det är sånt jag läser om i genuskursen om maktstrukturer i samhället.

– Skit i det då om du inte vill.

– Men skulle du vilja det eller vadå?

– Nej, men du behöver hot om straff för att avhålla dig och det skulle vara det enda som skulle få dig till lite självdisciplin. Smisk. På bar rumpa. Annars kommer du inte att klara att avhålla dig från choklad. Du snackar skit varje gång du ställer dig på vågen. Jag har hört nog av det nu. Du kommer inte att klara att komma i mormors bröllopsklänning. Ge upp.

– JO! Jag kan visst klara det!

– Du vågar inte anta erbjudandet för du vill behålla ditt lilla privilegium att snaska godis varje dag. Det är viktigare för dig än din mormors brudklänning.



– FAN VAD DU ÄR SPYDIG! JAG KLARAR DET VISST!

– Nej. Det vågar du inte.

– DET GÖR JAG VISST! Laga du all mat bara så lovar jag att inte äta minsta godisbit.

– Antar du erbjudandet eller vadå?

– Om du tror att jag kommer att smygäta godis så tror du fel. BOMBSÄKERT! JA! Jag antar erbjudandet. Det spelar nämligen ingen roll. Du kan hota med dödsstraff om du vill. Jag kommer inte att äta mer godis eller annat om du fixar maten. Beslutet är taget!



Tre veckor senare hade tre och ett halvt kilo rasat av Anna. Allt hade gått perfekt. Bättre mat hade hon aldrig ätit. Frukt till mellanmål. Ingen läsk. Cykla till jobbet. Mer energi över. Fast idag kändes det lite annorlunda. Skulle hon få mens snart, eller? Chokladsug i hela magen. Nej, bara hyra två videofilmer. Inget lösgodis som förr. Man blir törstig av att cykla. En

Ramlösa tar jag så klart. Ingen läsk. Absolut inte.



– Vill du ha en mörk eller ljus? frågade expediten och höll fram två stora chokladkakor.

– Va?

– Kampanjerbjudande. Stor mörk med hasselnötter eller ljus med mjuk kolafyllning. Gratis om man hyr två filmer.

– Eh? Kan man inte få ett äpple istället? sa Anna långsamt när snålvattnet började rinna.

– Nej tyvärr.

– Då tar jag den ljusa, hörde hon sig själv viska. Med mjuk kolafyllning. Det tycker ju Nils om.



Anna cyklade hemåt men stannade i skymningen i skogen på cykelvägen och tog fram kvittot. Det stod inget om choklad på det. Inte på datumkvittot i filmerna heller. Nils skulle aldrig få veta. Tänk om man skulle…



Hon öppnade paketet med darrande händer och luktade på den och det tog inte mer än trettio sekunder innan mer än halva låg i magen. Befriande syndigt. De sista två ynka bitarna slängde hon tillsammans med pappret i en buske. Hon drack all Ramlösa efteråt och sköljde munnen och slängde burken också av bara farten. Skulle hon försöka spy upp det? Nej. Trams. Hon hade i alla fall bara ätit en halv chokladkaka. Drygt kanske.



Anna tog genast ett äpple när hon kom hem. Äpplen var alltid tillåtna enligt Nils. Dessutom dolde de förhoppningsvis förnimmelser av chokladkaka i magen. Men usch vad skyldig Anna kände sig. Äsch. En liten chokladkaka när man snart ska ha mens. Det är väl inget. Ska jag erkänna för Nils? Nej. Aldrig!



Nils kom bara några minuter senare. Och strax var middagen serverad, sallad med vinegrettsås; ingen majonnäs eller sådant.



När Anna på kvällen satt bredvid Nils i soffan framför videon så svarade hon oskyldigt att hon inte har ätit något olämpligt.

– Inte något godis?

– Nej. Absolut inte, svarade Anna som vanligt och log.

– Inte ens choklad?

– Neej.

– Inte ens en ljus chokladkaka med kolafyllning? frågade Nils och stängde av filmen mitt i en spännande scen.



Det där var oroväckande! Annas lilla hjärta började bulta.

– Ne-ej, svarade hon av bara farten innan hon kände att hon rodnade.

– På köpet i videobutiken?



Anna svarade inte.

– Nej du åt ju inte upp hela, här är resten, sa Nils och slängde fram pappret och resterande två bitarna choklad. Han tog den ena och frågade mellan tuggorna om hon inte ville ha den andra… eller?



Anna blev illröd i ansiktet.

– Förlåt, sa hon. Hur… hur kunde du veta…

– Jag kom strax efter dig i videobutiken och de sa att du hade varit där redan och att du hade valt den chokladkakan.

– Avslöjad, skämtade Anna och skrattade. Hon hörde själv hur löjlig hon lät.

– Sedan såg jag dig på avstånd när du frossade. Jag kom nämligen efter dig på cykelvägen. Och du slängde burken också i naturen. Men jag tog upp den. Jag tar med den till återvinningen, bra va?

– Jaha, sa Anna med hopknipen mun.

– Du vet vad som väntar nu, eller hur? sa han och tog tag i hennes handled.

– Lägg av! sa hon ilsket. Du kan väl aldrig få för dig nåt så dumt…

– Det är för sent.

– Sluta! väste Anna fräste när hon inte kom loss.



Nils tog tag i hennes arm och vräkte ner henne över knät. Vänsterarmen som ett skruvstäd bakom ryggen. Högerarmen fäktade vilt i luften. Upp med kjolen. Hon vädjade. Ner med trosorna till knäna. Hon sprattlade vilt.



– Pang, sa det när Nils handflata landade stenhårt.

– Aj! Sluta! skrek Anna.

– Pang.

– Aj, lägg av!



Hon kände hur skinkan dallrade och hon hatade det och skämdes som en hund.

– Pang.

– Jävla idiot!

– Pang.

– Sluta! Sluta för fa-an!

– Pang.

– Aj. Sluta! Är du dum i huvet? Sluuuuuta! fräste Anna och sprattlade vilt.



PANG! PANG! PANG! PANG! Två stenhårda på varje skinka sände chockvågor genom Anna. Det kändes som i en film. Helt absurt.

– Det var för att du ljög och tjafsade. Nu ska du få för att du åt choklad också.

– Jävla idiot! Vad FAAN håller du på med?.

– Antingen ringer jag till din storasyster och berättar att bröllopet är inställt, sa Nils med kolugn röst utan att låta sig provoceras. Eller så fortsätter vi där vi var och du tar straffet som jag bestämmer. Nu är du tyst i en minut, annars får du bums sex rapp till för onödigt käftande. Jag tar tiden från och med… nu!



Anna stötandades med uppspärrade ögon men låg blickstilla. Tankarna rusade huvudet som ett virrvarr. Rumpan sved som om den var för nära en öppen eld.

– Femton! sa Nils efter en evighet och han släppte greppet bara en aning.

– Trettio! Tystnaden var kompakt.

– Fyrtiofem, sa Nils och släppte taget om hennes handleder långsamt.

– Sextio. Res dig och tala om hur du vill ha det, fortsatte han mjukt.



Anna reste sig långsamt och stirrade chockat på Nils och skakade på huvudet och vågade knappt tro på smärtan från sina egna skinkor.



– Inte nog med att du åt choklad. Du ljög för mig och du vägrar att följa vår överenskommelse om straff. Hur ska jag kunna lita på dig i fortsättningen tycker du? Om du står vid altaret och lovar något kanske du inte menar något då heller. Du kanske tycker det är helt okej att ljuga? Jag är besviken på dej. Väldigt viken!



– Förlåt. Förlåt… sa Anna. Det var inte det onda på rumpan som var värst. Det var att hon hade svikit och ljugit. Och att det inte var säkert att det skulle bli något bröllop. Och för att hon skämdes över att ha legat med rumpan i luften. Och att den hade dallrat.

– Nu har du fått sona att du ljög och tramsade och sa emot. Nu ska du få för själva chokladen, så kan vi lägga det också bakom oss. Eller ska vi strunta i allt?



Anna sa först inget alls. Så nickade hon svagt.

– Snälla, inte så hårt i så fall, viskade hon.

– Det beror på hur mycket du krånglar. Du tjafsade och sprattlade emot nyss, därför blev det välförtjänt stenhårt. Om du uppför dig vettigt och vuxet så blir det inte stenhårt, bara lagom.



Anna nickade.

– Bra, sa Nils. Ta då av dig helt naken och se mig i ögonen och berätta för mig med klar röst varför du förtjänar smisk.



Anna skakade långsamt på huvudet och andades tungt men bestämde sig för att göra det. Hon började knäppa upp blusen och vek ihop den och la på soffbordet. Behån, kjolen, trosorna, allt.

– Få se, du ser ju smalare ut nu, verkligen, sa

Nils och drog ett finger längs Annas midja. Bra. Vill du berätta för mig varför du har gjort dig förtjänt av smisk nu, Anna.

– Mmmm, sa Anna svagt och nickade. Jag har ljugit.

– Jo, men det har du redan fått smörj för. Nu ska du få mer. Varför då?

– För att jag vräkte i mig en jävla chokladkaka fastän jag hade lovat att inte göra det, sa hon och kände sig liten och skyldig.

– Bra. Ställ dig med handflatorna mot soffbordet och rumpan i vädret då om du vill!



Hon böjde sig långsamt som i dimma över soffbordet. De tunga brösten hängde och gungade.

– Förstår du nu att jag vill dig väl? Jag vill hjälpa dig att komma i mormors brudklänning, sa Nils. Och jag vill inte att du tror att du kan ljuga för mig. Jag ljuger aldrig för dig. Kan du lova mig att aldrig ljuga mer.

– Ja, sa Anna högt och bestämt. Jag ska aldrig ljuga mer.



Nils tog upp flugsmällan som låg på bordet.

– Snälla, inte flugsmällan.

– Jo, sa Nils. Först några rapp med den.



Smack! Smack! Inte alls lika ont nu. Hon kände hur Nils smekte löst i stjärtskåran. Smack! Smack!



– Stå på tå! Sära på benen! Såja, tack!



Smack! Smek! Smack! Smek! Smack! Löst smek i skåran. På klittan! Smack på skinkan.



Nils satte sig ner.



– Färdigt nu? frågade Anna.

– Nej! kommenderade Nils, Rumpan upp i mitt knä tack.



Hon lade sig ner över hans knä. Pang, sa handflatan. Mest skämmigt att det dallrade igen. Hon sa det.

– Inte så hårt.

– Så ont gör det inte.

– Nä, men det dallrar.

– Jaså du, sa Nils. Men det är ju bara bra att du skäms ordentligt.



Nils siktade på den fetaste delen av skinkorna så att det riktigt skulle skaka.

– Pang! Pang! Pang! Pang! Det sved rätt mycket nu igen.

– Såja. Klart! sa Nils.

– Hur blir det med bröllopet då? frågade Anna och låg kvar.

– Jag vill ju gifta mig med dig. Jag vill att det ska bli bröllop, sa Nils och smekte henne över ryggen och ner på röda rumpan. Jag vill ju hjälpa dig, förstår du inte det?

– Joo, sa Anna.

– Jag kan sluta hjälpa dig med bantningen om du inte pallar…

– Nej, jag vill lyckas, sa Anna.



Nils började utan att fråga massera in lite hudkräm på de röda partierna. Anna kände hur hon blev kåtare än hon någonsin hade varit. Nils smekte in ett finger i det blöta hålet och Anna bara kved och juckade djuriskt emot.



Till slut kravlade hon sig upp och satte sig på knä för Nils.

– Är det okej att jag ger dig en omgång på bar rumpa när du bär dig illa åt då?

– Jaaaaaa! Jaaaaaaa, det är klaaaaaaaart! sa Anna och tog tag i Nils skjorta skakade på den. Om jag är lika dum igen så ge min rumpa vad den tål bara.



Anna stod på knä och höll om Nils och borrade in näsan i hans skjorta. Äntligen en riktig känslomässig urladdning. Äntligen visste hon att Nils stod ut med henne. Äntligen, äntligen, tyckte hon att Nils var en riktig karl och äntligen visste hon att han var den rätta. Hon skrattade till.



– Vad skrattar du åt, frågade Nils och kysste henne på pannan.

– Åt att jag ska på föreläsning om maktstrukturer och genusanalys i morgon. Vad tror du mina kompisar skulle säga om de visste…

– Det bryr inte jag mig ett dugg om.

– Jag vet, sa Anna och smekte Nils i byxlinningen. Nils smekte henne långsamt kom öronen och i nacken.



Hon kunde inte låta bli att dra handen över hans lår ända upp och känna efter. Den verkade inte vara stor. Det retade henne lite av någon anledning så hon började smeka lite i byxlinningen tills hon kände att den reagerade. Och utan att ha någon direkt avsikt knäppte hon upp Nils byxor kände efter med ett finger. Jodå

den var stor nu.



Efter en lång stund drog hon ner byxorna och kalsongerna till fotknölarna på Nils utan att ens våga titta upp på honom. Som i en overklig dröm lutade hon sig fram och slickade långsamt på toppen. Varför i helsicke gjorde hon så här? Han hade ju inte ens bett henne.



Tungspetsen lekte med toppen på staken och hon och skakade nästan av rädsla att han skulle dra sig undan när hon sänkte läpparna och kände försiktigt på kanten med dem. Tungan och läpparna och kuken blev en enda blöt ormgrop. Anna kände hur hennes mun log av glädje och tungan virvlade som om den hade egen vilja. Hon sög och slickade och pussade vilt en kort stund tills hon var säker på att han inte skulle be henne sluta omedelbart.



Så kände hon sig äntligen lite tryggare och vågade ha den vilande i munnen en stund och sedan ta ut den för att långsamt slicka sig om läpparna och låta dem lida ner djupt runt köttpålen. Upp och ner med läpparna. Om och om igen. Anna domnade lite av all beröring men hon kunde bara inte sluta. Det kändes som första gången. Nils stönade till och viskade att det riskerade att bli blött hon fortsatte, för han visste att hon inte ville att det skulle gå i munnen.



Men hon fortsatte som i trans och när det gick för honom blev munnen full och hon drog ut den och svalde till. Hon kysste den och sperman flödade över läpparna. Hennes tunga levde sitt eget liv och slickade i sig allt som kom utanför. En sista gång tog hon den djupt och sög av den och slickade den ren. Hennes ena hand torkade bort lite på hakan.

– Ojdå, sa hon alldeles röd i ansiktet.

– Vet du vad? sa Nils långsamt. Nästa gång du gör något riktigt dumt så kommer du att få hårt stryk på rumpan men du kommer inte att få göra så där efteråt.



Anna vilade huvudet mot låret på Nils och tänkte be om en liten orgasmmassage för egen del också. Men Nils hade planen klar.



– Lyssna nu noga. Det var dumt av mig att låta dig få göra så där. Vi kan fortsätta imorgon kväll med vaniljsex istället. Men I köksskåpet har jag lagt en liten Daim på nedersta hyllan. Om jag upptäcker att just den är borta så ska du få ett alldeles speciellt straff. Både lite lagom smisk på bar rumpa och tvingas suga och svälja precis så där. Helt på mina villkor. Och då kommer jag också att tvinga dig stå i en speciell position där jag kan slicka dig till en orgasm. Har du förstått?



– Vilken position då? frågade hon och log med sina söta läppar glittrande av den speciella läppglansen. Hon smekte staken med pekfingret och tänkte på sitt favoritgodis. Dajm. Jag får inte äta den. Då blir det specialstraff.



– Säger jag inte, viskade Nils.



Anna bestämde sig stoiskt för att inte äta den. Imorgon. Helst inte i övermorgon heller, då skulle nog Nils bara reta henne. Absolut tidigast dagen efter.



– Eller så kanske i övermorgon om jag inte står ut, tänkte hon och kysste Nils på lårets insida.