Läst 88 gånger, varav 1 gånger idag.
Herr Klamydia tvekade för ett ögonblick innan han steg in i den nybyggda banklokalen vars glasfasad
blänkte i kontrast till omgivningens kalla stålhus.
han var den sortens man som alltid brukade ha förutfattade meningar om moderniteter av alla dess
slag.
Han rynkade på näsan och tog sin attacheportfölj i famnen, höll den hårt intill sig som om personalen i
banken skulle hoppa på honom i vilket ögonblick som hellst och stjäla alla hans ägodelar.
Faran som han kände låg i att gamla värderingar som visat sig viktiga över tiden
lätt skulle kunna drunkna i det ogrundade nytänkandet som bredde ut sig inför hans ögon.
Detta luriga träsk av produkter och erbjudanden, gräset kanske var grönare på andra sidan men vad skulle
man säga den dag då naturen enbart var en legend i vår döende värld.
Girigheten var naturligtvis inget nytt påfynd men i denna hotfulla situation lamslogs han av den.
Att man kunde lägga en förmögenhet på en sådan här konstruktion när kunderna inte erbjöds en anständig
ränta på sitt sparkapital, detta faktum förbryllade honom verkligen.
I entrén stod två massiva krukväxter på var sin sida om en ljusgrå heltäckningsmatta.
Växternas blad hängde ner likt ett lummigt draperi över besökarna och om man tittade närmare på dem så
såg man att de var lika konstgjorda och falska som det lugn som rådde i banken.
Med några djupa andetag samlade herr Klamydia kraft nog att våga släppa dörren bakom sig, den stängdes
med en smäll som fick kvinnan vid skrivbordet närmast att irriterat sucka.
Hon tittade dock inte bort från sin datorskärm ens för ett kort ögonblick, utan fortsatte knappa in
uppgifter i en monoton och till synes ändlös process.
Ljudlöst försökte han närma sig henne för att vara respektabel och inte störa mer än vad ärendet krävde.
Mattan knastrade och sprakade varje gång han försiktigt satte ner sina fötter.
Han stannade till, ljudet var ofrånkomligt och han svor en lång ramsa över valet av syntetmaterial till
golvytan. Då tittade kvinnan plötsligt nyfiket på honom med en djupt fundersam blick.
Hon sade: ”Vill ni ha hjälp med något?”
Jag förstod på hennes ansiktsuttryck att hon hört mitt utspel och ville ha en förklaring till mitt
agerande.
”Öh, det är bara det att eran matta…”
”Ja vad är det med mattan?”
”Den är… så att säga väldigt fin, tycker ni inte det också?”
Hon såg misstänksamt på mig men log sedan.
”Våra kunder brukar inte vara så intresserade av inredningen, men jag antar att den är ganska fin.”
”En av de finaste mattorna som jag trampat på faktiskt.”
”Tramp at på?”
”Ja det är ju det man oftast gör inte sant?”
”Jag har aldrig tänkt på det ur det där perspektivet, hur var ert namn?”
”Å-å-åh ursäkta mig jag kom på avvägar här på eran nya matta och glömde presentera mig.
Jag heter Göran Klamydia.”
”Det där var inte roligt, är ni inte allvarlig så får ni faktiskt gå hem.”
”jag är allvarlig, vad menar ni?”
”Vakten kastar ut er om jag ropar på honom, hur vill ni ha det?”
”Men snälla ni jag är kund här sedan länge, slå in mitt personnmummer så får ni se.”
Hon gjorde vad hon ombeddes till och fann honom till sin stora förvåning i registret.
Blek i ansiktet tog hon hans hand och sade:
”Förlåt så mycket, hoppas herrn inte blev arg men ert namn är så ovanligt.”
”Ingen fara, många kvinnor känner obehag inför mitt efternamn. jag är vand.”
”Det var inget obehag alls, det är faktiskt ganska spännande.”
Hon viskade nästan de sista orden och han kände att hon smekte hans handflata med sina röda naglar.
Han rös till av välbehag och betraktade hennes figur, hon var kort och hade runda feminina former.
De lutade sig mot varandra från deras respektive sidor av det skrivbord som var det enda som hindrade
honom från att rycka henne till mig.
Hennes medarbetare låtsades att de inte såg vad de gjorde men man slängde korta blickar på dem och
på varandra. En äldre man skakade på huvudet, en annan rättade till sin skjorta och skruvade oroligt på
sig.
”Vi måste nog diskutera mitt lån i enrum.” Sade herr Klamydia för att testa hur långt hon var beredd
att gå,
”Den här vägen.” Hon förde honom till ett rum där pärmar täckte hela väggarna, på golvet stod en
multifunktionssk rivare. Deras exklusiva kläder som bägge valt med den största omsorg slängdes
i en hög på golvet. Hon placerade sig på huk framför honom, med den ena handen kupad cirka fem
centimeter från sin utsträckta tunga. Han förstod vad hon ville och placerade kuken i hennes fristad.
Varje gång han stötta pungen mot hennes hand kunde han känna tungspetsen som rörde vid ollonet.
Metoden var ny för honom men han beslöt sig för att inte ifrågasätta den.
Hon lade sig på rygg och särade benen, tog emot honom i denna ställning och styrde hastigheten genom
att fatta tag i Herr Klamydias pung och rycka lätt i denna. Försökte han trilskas och ta henne snabbare
så nöp hon honom genast till bättre tankar. Det kändes svårt för honom att behöva hålla tillbaks,
han ville ju bara ge efter för sina känslor eller kanske mest för sin utlösnings skull.
Till sist släppte hon taget och lät honom leka obehindrat, det tog inte lång stund förrän han
sjönk ihop som en klubbad säl brevid henne samtidigt som orgasmen ebbade ut.
Hon såg på honom igen, med samma nyfikna ögon som tidigare.
”Det är någonting mellan oss, jag brukar behandla våra kunder på ett mera yrkesmässigt korrekt vis.”
”Ni har varit relativt öppen för mina önskemål och behov. Inte ens om jag hade tagit ett lån för att
köpa en prostituerad kvinna hade mina synder smakat bättre än de vi gemensamt upplevt.
”Skulle ni betala för att ha sex med mig?”
”Jag skulle till och med föredra att få göra det, om ni inte misstycker?”
”Det går väl bra, men i så fall kostar det. Jag vill inte känna mig billig.”
De skrattade båda generat åt hur lustiga deras behov verkade när man talade om dem öppet.
”Jag måste få fråga er en sak, och då menar jag inte i egenskap av er banktjänsteman.”
”ja.”
”Ni har inte klamydia va? …Jag menar en person med ert namn och så, nej förlåt
jag ska inte att snoka i era privata angelägenheter.”
”Man ska aldrig dra förhastade slutsatser men jag rekommenderar att du går och testar dig.”
Med dessa ord klädde sig Mr Klamydia och lämnade kvinnan sittande på huk helt förstummad.
När han på utsidan av byggnaden hörde smällen av dörren som slog igen suckade han irriterat.
Detta var hans första och sista besök på banken det var en sak som var säker.
blänkte i kontrast till omgivningens kalla stålhus.
han var den sortens man som alltid brukade ha förutfattade meningar om moderniteter av alla dess
slag.
Han rynkade på näsan och tog sin attacheportfölj i famnen, höll den hårt intill sig som om personalen i
banken skulle hoppa på honom i vilket ögonblick som hellst och stjäla alla hans ägodelar.
Faran som han kände låg i att gamla värderingar som visat sig viktiga över tiden
lätt skulle kunna drunkna i det ogrundade nytänkandet som bredde ut sig inför hans ögon.
Detta luriga träsk av produkter och erbjudanden, gräset kanske var grönare på andra sidan men vad skulle
man säga den dag då naturen enbart var en legend i vår döende värld.
Girigheten var naturligtvis inget nytt påfynd men i denna hotfulla situation lamslogs han av den.
Att man kunde lägga en förmögenhet på en sådan här konstruktion när kunderna inte erbjöds en anständig
ränta på sitt sparkapital, detta faktum förbryllade honom verkligen.
I entrén stod två massiva krukväxter på var sin sida om en ljusgrå heltäckningsmatta.
Växternas blad hängde ner likt ett lummigt draperi över besökarna och om man tittade närmare på dem så
såg man att de var lika konstgjorda och falska som det lugn som rådde i banken.
Med några djupa andetag samlade herr Klamydia kraft nog att våga släppa dörren bakom sig, den stängdes
med en smäll som fick kvinnan vid skrivbordet närmast att irriterat sucka.
Hon tittade dock inte bort från sin datorskärm ens för ett kort ögonblick, utan fortsatte knappa in
uppgifter i en monoton och till synes ändlös process.
Ljudlöst försökte han närma sig henne för att vara respektabel och inte störa mer än vad ärendet krävde.
Mattan knastrade och sprakade varje gång han försiktigt satte ner sina fötter.
Han stannade till, ljudet var ofrånkomligt och han svor en lång ramsa över valet av syntetmaterial till
golvytan. Då tittade kvinnan plötsligt nyfiket på honom med en djupt fundersam blick.
Hon sade: ”Vill ni ha hjälp med något?”
Jag förstod på hennes ansiktsuttryck att hon hört mitt utspel och ville ha en förklaring till mitt
agerande.
”Öh, det är bara det att eran matta…”
”Ja vad är det med mattan?”
”Den är… så att säga väldigt fin, tycker ni inte det också?”
Hon såg misstänksamt på mig men log sedan.
”Våra kunder brukar inte vara så intresserade av inredningen, men jag antar att den är ganska fin.”
”En av de finaste mattorna som jag trampat på faktiskt.”
”Tramp at på?”
”Ja det är ju det man oftast gör inte sant?”
”Jag har aldrig tänkt på det ur det där perspektivet, hur var ert namn?”
”Å-å-åh ursäkta mig jag kom på avvägar här på eran nya matta och glömde presentera mig.
Jag heter Göran Klamydia.”
”Det där var inte roligt, är ni inte allvarlig så får ni faktiskt gå hem.”
”jag är allvarlig, vad menar ni?”
”Vakten kastar ut er om jag ropar på honom, hur vill ni ha det?”
”Men snälla ni jag är kund här sedan länge, slå in mitt personnmummer så får ni se.”
Hon gjorde vad hon ombeddes till och fann honom till sin stora förvåning i registret.
Blek i ansiktet tog hon hans hand och sade:
”Förlåt så mycket, hoppas herrn inte blev arg men ert namn är så ovanligt.”
”Ingen fara, många kvinnor känner obehag inför mitt efternamn. jag är vand.”
”Det var inget obehag alls, det är faktiskt ganska spännande.”
Hon viskade nästan de sista orden och han kände att hon smekte hans handflata med sina röda naglar.
Han rös till av välbehag och betraktade hennes figur, hon var kort och hade runda feminina former.
De lutade sig mot varandra från deras respektive sidor av det skrivbord som var det enda som hindrade
honom från att rycka henne till mig.
Hennes medarbetare låtsades att de inte såg vad de gjorde men man slängde korta blickar på dem och
på varandra. En äldre man skakade på huvudet, en annan rättade till sin skjorta och skruvade oroligt på
sig.
”Vi måste nog diskutera mitt lån i enrum.” Sade herr Klamydia för att testa hur långt hon var beredd
att gå,
”Den här vägen.” Hon förde honom till ett rum där pärmar täckte hela väggarna, på golvet stod en
multifunktionssk rivare. Deras exklusiva kläder som bägge valt med den största omsorg slängdes
i en hög på golvet. Hon placerade sig på huk framför honom, med den ena handen kupad cirka fem
centimeter från sin utsträckta tunga. Han förstod vad hon ville och placerade kuken i hennes fristad.
Varje gång han stötta pungen mot hennes hand kunde han känna tungspetsen som rörde vid ollonet.
Metoden var ny för honom men han beslöt sig för att inte ifrågasätta den.
Hon lade sig på rygg och särade benen, tog emot honom i denna ställning och styrde hastigheten genom
att fatta tag i Herr Klamydias pung och rycka lätt i denna. Försökte han trilskas och ta henne snabbare
så nöp hon honom genast till bättre tankar. Det kändes svårt för honom att behöva hålla tillbaks,
han ville ju bara ge efter för sina känslor eller kanske mest för sin utlösnings skull.
Till sist släppte hon taget och lät honom leka obehindrat, det tog inte lång stund förrän han
sjönk ihop som en klubbad säl brevid henne samtidigt som orgasmen ebbade ut.
Hon såg på honom igen, med samma nyfikna ögon som tidigare.
”Det är någonting mellan oss, jag brukar behandla våra kunder på ett mera yrkesmässigt korrekt vis.”
”Ni har varit relativt öppen för mina önskemål och behov. Inte ens om jag hade tagit ett lån för att
köpa en prostituerad kvinna hade mina synder smakat bättre än de vi gemensamt upplevt.
”Skulle ni betala för att ha sex med mig?”
”Jag skulle till och med föredra att få göra det, om ni inte misstycker?”
”Det går väl bra, men i så fall kostar det. Jag vill inte känna mig billig.”
De skrattade båda generat åt hur lustiga deras behov verkade när man talade om dem öppet.
”Jag måste få fråga er en sak, och då menar jag inte i egenskap av er banktjänsteman.”
”ja.”
”Ni har inte klamydia va? …Jag menar en person med ert namn och så, nej förlåt
jag ska inte att snoka i era privata angelägenheter.”
”Man ska aldrig dra förhastade slutsatser men jag rekommenderar att du går och testar dig.”
Med dessa ord klädde sig Mr Klamydia och lämnade kvinnan sittande på huk helt förstummad.
När han på utsidan av byggnaden hörde smällen av dörren som slog igen suckade han irriterat.
Detta var hans första och sista besök på banken det var en sak som var säker.
Slumpmässigt utvalda noveller från denna författare:
- None Found
- Alla sexnoveller från denna författare finns här: Anonym
Härligt! Mer i den stilen!