Alfahannen Del 3.

Alfahannen Del 3.





Oskar vaknade av att han ramlade ur sängen med en duns. Genomsvettig och med hjärtat dunkade i bröstet sa han irriterat, ”jag börjar bli trött på denna mardröm nu.” Ett hastigt ögonkast på väckarklockan talade om för honom att han nästan hade sovit bort hela dagen, han reste sig och gick mot duschen, med handen på sin ömmande rumpa.



Nyduschad och med en kaffekopp i ena handen, en macka med ägg och bacon i den andra, stod han och såg ut genom fönstret och funderade på vad han skulle hitta på att göra. Solen hade börjat att sjunka och dagen skulle snart övergå till kväll. Jag borde kanske gå och uppsöka en läkare igen. Berätta om mardrömmen, min kropp, och om alla rösterna, tänkte han och tog en stor tugga av mackan. Hade det inte varit för mardrömmen så hade han inte oroat sig. Han mådde bra, riktigt bra faktiskt, men den där mardrömmen oroade honom. Alltid samma. ”Hur vanligt är det? Att drömma samma dröm jämt?” sa han högt för sig själv, och sörplade i sig kaffet. I morgon, då går jag till läkaren. Men nu får det bli kvällsfiske vid sjön, tänkte han och tog den sista tuggan av mackan, slickade sig om fingrarna och gick för att plocka ihop sina fiskegrejer.



När han på sin cykel med fiskespöt fastklämt på pakethållaren passerade kiosken så hörde han någon som visslade. Han vred på huvudet åt kioskens håll och såg hur ett gäng tonårstjejer stod utanför och åt glass, och som tittade åt hans håll och fnissade. Oskar ökade takten på pedalerna, han ville nu bara få njuta av en lugn kväll vid sjön med sitt spö i handen, utan att behöva tänka på kvinnfolk. En bit ifrån sjön så bromsade han in, klev av cykeln och gick sista biten. Hans Farfar hade en gång sagt, när han var en liten pojke, att man kunde skrämma fisken som stod stilla invid strandkanten om man förde för mycket oväsen när man närmade sig sjön, och Oskar hade alltid kommit ihåg orden ifrån sin Farfar och brukade smyga sista biten. Framme vid strandkanten blickade Oskar ut över vattnet, ut mot platsen i sjön där stenen ifrån himlen hade landat och sjunkit. Den har gett mig lite udda egenskaper, den där stenen tänkte Oskar och smålog lite. Han såg ner i vattenbrynet framför sina fötter och rynkade sin panna, så många yngel, många fler än vanligt, väldigt många fler än vanligt. Något skrämde plötsligt fiskynglen och dom försvann snabbt, Oskar ryckte på sina axlar och började montera ihop sitt fiskespö.



Efter ett par timmar, ibland sittande, ibland liggande, och ibland stående stirrade på flötet som stilla flöt där ute i sjön utan att guppa och definitivt utan att sjunka sa Oskar högt för sig själv, ”Nä, nu skiter jag i det här.” Han packade ihop sina saker och hoppade upp på cykeln och började trampa hemåt. Solen hade nästan gått ner, men kvällen var fortfarande sommarvarm och Oskar trampade i lugn takt vägen fram när ett ljus inne bland träden fångade hans blick. Han stannade och såg in i skogen. Det var något ljus där inne bland träden. Han klev av cykeln och lade den ner på sidan av vägen och gick in en bit bland träden och såg hur ljuset blev starkare. Konstigt tänkte han, här finns inga hus eller nått. Han smög längre in bland träden och såg hur ljuset blev till fler ljus, levande ljus. Ett svagt nynnande nådde hans öron strax innan hans ögon såg siluetten av en kvinna i ljuset av stearinljusen som brann på stenen framför kvinnan. Han stannade och kröp ihop bakom ett träd, tittade försiktigt fram och såg hur kvinnan gick runt, eller nästan dansade runt stenen med stearinljusen samtidigt som hon nynnade på en entonig melodi. Oskar var för långt ifrån för att kunna urskilja kvinna ordentligt, ännu mindre se vad hon gjorde där vid stenen, så han smög sig närmare och stannade bakom en stor sten och kikade fram försiktigt, han hann precis se hur kvinnan höjde sina händer mot himlen och hur hon böjde sitt huvud bakåt och ylade när han råkade sätta handen på en trädgren som låg på marken och som gick av, ljudet av den avbrutna grenen fick kvinnan att snabbt titta åt hans håll och Oskar hann inte gömma sig bakom stenen utan hans skrämda ögon mötte kvinnans och det kändes som om tiden och hela världen stannade.



När kvinnan sänkte sina armar och började gå mot Oskar var hans första tanke att vända sig om och springa därifrån. Han reste sig hastigt och snurrade runt, snavade på trädgrenen och föll pladask ner i mossan. När han fumligt kom upp på knä och såg som om så var kvinnan redan framme vid honom och höll fram en hand mot honom. Oskar såg upp mot henne med skamsen min. De svartmålade ögonen som mötte honom log, ringarna i ögonbrynen, näsan och underläppen blänkte i ljuset ifrån stearinljusen, och det långa svarta raka håret föll ner över hennes axlar. Oskar sträckte fram sin hand mot hennes, för att låta henne hjälpa honom upp. När hans hand nuddade hennes så exploderade bilder av henne sittandes på honom. Ett enda ord av en kvinnoröst ekade i hans huvud, min. Oskar reste sig och kvinnan tog snabbt även hans andra hand i sin, och drog honom fram mot stenen med de brinnande stearinljusen. Han blick fladdrade mellan hennes mörkt sminkade ansikte och den stora stenen med ljusen. Relativt platt och med ljusen ställda utmed kanterna så påminde det om ett gammalt hedniskt offeraltare, Känslan av att springa därifrån dök återigen upp, men kvinnans grepp om hans händer, fast men ändå mjukt och varsamt och hans nyfikenhet på denna mystiska varelse fick honom att följa med henne fram emot stenen.



Framme vid stenen knuffade hon försiktigt till honom, så att han satte sig på stenen. Med en hand på hans bröstkorg, och en knuff, så låg Oskar nu på stenen och såg upp på den underliga kvinnan. Hon började genast, med små rörelser vagga med överkroppen samtidigt som hon stirrade in i hans ögon. Hon kanske är ett par år äldre än jag, tänkte Oskar och såg hur hennes vaggande rörelser blev större och hur hon även började följa med i det vaggade rörelserna med sitt huvud, fast med blicken fortfarande stirrande in i hans. Hon höjde sina armar i luften och började entonigt nynna en melodi. Hennes vaggande rörelser spred sig ner över höfterna, som mjukt följd med, och Oskar hade svårt att slita blicken ifrån de förföriskt vaggande höfterna framför honom, och hans insåg att hon snart skulle kunna se den växande bulan utanpå hans byxor. Kvinnan framför honom slöt sina ögon, hennes rörelser blev större och nynnandet högre, och hon började långsamt att röra sig runt stenen med vaggande, dansande rörelser. Oskar följde henne fascinerat och nu upphetsat med blicken, hon såg ut att vara i sin egen värld, som i trans. Varv efter varv dansade hon runt stenen med vaggande förföriska rörelser och nynnade oavbrutet på sin entoniga melodi. Bulan i Oskars byxor tryckte nästan smärtsamt mot tyget, men han kom sig inte för att göra något åt det, han var så fascinerad av hennes dans och vågade inte röra sig, rädd att hon skulle sluta dansa om han rörde sig.



Framför honom, vid hans fötter, stannade hon tvärt och vände sig mot honom och såg på honom. Fortfarande vaggande och nynnande sträckte hon fram sina händer mot hans byxlinning och knäppte upp knappen och drog ner dragkedjan i hans byxor. Oskar vågade knappt andas när han kände hur hennes fingrar fördes in innanför byxlinningen och hon började dra ner byxorna och blotta hans styva lem. När hon hade fått ner hans byxor till knäna släppte hon taget och drog istället upp sin korta kjol, och tog av sig sina trosor. Oskar såg hur hon släppte trosorna och hur de föll mot marken. Hans hjärta dunkade hårt i bröstet, och han höll andan när han såg hur hon böjde sig fram mot hans styva lem, och drog häftigt in luft när hennes tunga nuddade hans pung. När hon långsamt förde sin tunga upp för skaftet på hans lem så var Oskar säker på att han inte skulle kunna hålla sig, utan skulle spruta så fort hon nådde ollonet med tungspetsen. Han skulle precis be henne att sluta när hon vigt, nästan kattliknande hoppade upp på stenen och satte sig gränsle över honom, tog tag i hans händer och förde upp dom över hans huvud och böjde sig ner och kysste honom. Oskar försökte följa hennes tunga med sin men när hon började gnida sitt underliv mot hans styva lem så blev hans tungrörelser mer ryckiga, och när han kände hur hon omslöt honom och sjönk ner ända ned till roten så glömde han bort allt annat än känslan av hennes fitta som sög sig fast runt hans lem.



Oskar kände hur hon började att rida honom. Först långsamt, men efter en liten stund så blev hennes rörelser snabbare. Hon drog ut sin tunga ur hans mun, släppte hans händer och satte sina mot hans bröstkorg istället. Stint såg hon in i Oskars ögon samtidigt som hon snabbare och snabbare förde hans hårda lem in och ut i sin fitta. Oskar visste att han skulle spruta snart. Kvinnans varma fuktiga fitta och tempot som hon red honom med, var mer än vad han kunde klara av. Med ett vrål började han tömma sig djupt inne i henne. Han försökte pressa sin lem djupare in i henne när den sista strålen sperma lämnade honom, och en våg av välbehag sköljde över honom. Ett sista litet ryck i hans lem och Oskar kände hur han började att slakna i henne. Hon måste ha känt det också. För så fort Oskars lem började att mjukna hoppade hon vigt av honom och stenen och plockade upp sina trosor ifrån marken. En snabb blick, och ett litet leende var allt hon visade innan hon försvann in bland träden och mörkret.



Oskar låg ensam kvar på stenen och lyssnade efter henne, men inget ljud hördes. Han reste sig och gled av stenen, drog upp sina byxor och kikade ut i mörkret åt samma håll som hon hade försvunnit, men såg inget annat än konturerna av de närmaste träden och buskarna. ”Hallå” ropade han och lyssnade. Men inget svar. Han väntade en stund, men började strax därefter gå mot vägen och sin cykel. Han vände sig om när han nästan var framme vid vägen, ljusen var borta och allt som fanns där inne i skogen var mörker, en rysning for nedför hans ryggrad och han skyndade sig ut mot vägen och hoppade upp på sin cykel och trampade snabbt hemåt.



Morgonen efter hade Oskar ring och fått en läkartid nästan direkt. Nu satt han i väntrummet och småbläddrade i en gammal veckotidning. Var det inte artiklar om bantning, så var det om matlagning, eller kändisar, och tips om hur man lättast blev gravid. Oskar slängde tidningen på bordet framför sig och suckade tyst för sig själv. Han var nästan själv i väntrummet, bara en äldre man som satt och såg drömmande ut genom fönstret. ”Oskar?” Han ryckte till av rösten och såg upp mot kvinnan som sagt han namn. ”Hej, doktor Bergström” sa hon och sträckte fram sin hand. Oskar reste sig snabbt och tog hennes han och hälsade. Bilder av honom, sugande och slickande på hennes stora bröstvårtor flimrade förbi i hans huvud och hennes röst ekade, ”herregud vilken kropp!” Oskar drog tillbaka sin hand och smålog lite förläget. ”Följ med här.” sa hon och började gå före Oskar. Han hann se hur hennes kinder hade fått en rödaktig ton innan hon vände sig om. Hans blick sökte sig ner mot hennes breda rumpa där han gick bakom henne, och han var säker på att hon vickade på den mer än vanligt bara för hans skull, det började växa i hans skrev.



Inne på hennes rum satte hon sig på en av stolarna och visade med handen mot den andra stolen och sa, ”varsågod.” Oskar satte sig på stolen, med benen lätt särade, lite mer särade än vad som var vanligt, bara för att retas med henne. Han såg hur hennes blick sökte sig mot hans särade ben, men hur den sen snabbt tittade upp och såg honom stint i ögonen istället. ”Så, vad kan jag hjälpa dig med Oskar?” sa hon med en lätt hes röst. Oskar hade svårt att glömma bilden av hennes stora bröstvårtor, hur dom hade pekat rakt ut och hur mörka dom hade varit gentemot hennes ljusa bröst. Han harklade sig och sa, ”Jag har mardrömmar. Samma dröm varje gång, och det börjar oro mig lite.” Hennes blick fladdrade. Oskar såg hur den nästan obemärkt sökte sig ner mot hans skrev, men hur hon tvingade sig själv att titta in i hans ögon. Oskar log inombords. ”Vad är det för dröm du drömmer? Vad handlar den om?” frågade hon och ändrade sittställning på stolen. ”Jag drömmer om kvinnor som jagar mig. Det började när jag var för nära den där stenen som föll ner ifrån rymden häromdagen. Du kanske har hört om den? Dagen efter började min kropp ändras. Den blev större och starkare. Jag mår bra, men mardrömmarna, dom är läskiga.” Hon såg på honom med lätt höjda ögonbryn och sa, ”Din kropp blev större och starkare?” Oskar drog ett djup andetag, ”Ja, det låter konstigt, men så är det. Och, jag kan ibland höra vad kvinnor tänker, och vill.” Oskar såg hur hennes ögonbryn höjdes ännu mer och hur hon kämpade för att inte börja skratta åt honom. ”Kära vän. Jag tror inte det är något större fel på dig. Jag skriver ut lite sömntabletter så du får sova klokt, så ska du se att mardrömmarna försvinner” Hon tog fram sitt receptblock och en penna ur fickan och började att skriva. Oskar kände sig först dum, men sen så blev han lite sur för att hon inte ville tro honom. ”Jag vet vad du tänkte där ute i väntrummet när du såg mig. Jag vet vad du ville att jag skulle göra.” sa han i ilsken ton. Hon slutade att skriva, sneglade på honom, blicken sökte sig mot hans skrev och hon sa innan hon fortsatte att skriva, ”jaså, och vad tänkte och ville jag då?” Oskar lutade sig fram och sa, ”Du tyckte att min kropp var snygg, Herregud vilken kropp tänkte du. Och du ville att jag skulle suga på dina bröstvårtor!” Hon tappade pennan på golvet och stirrade med gapande mun på honom. Oskar lutade sig tillbaka igen och frågade, ”har jag rätt?” Hon fortsatte att stirra på honom, hennes kinder blev rödare och hennes mun rörde sig som om hon sa något, men inget ljud hördes. Plötsligt böjde hon sig ner mot golvet och plockade upp pennan och stoppade den i fickan tillsammans med receptblocket. ”Du, hur, det går inte.” stammade hon. ”Man kan inte höra andras tankar.” Oskar såg först tyst på henne, sen sa han, ”dina bröstvårtor är stora och mycket mörkare än vad dina bröst är.” Hon drog häftigt efter andan och skruvade på sig och svalde synligt. ”Låt oss nu låtsats att du kan höra vad kvinnor tänker. Om du då går på gatan, skulle det inte bli ett fasligt liv inne i ditt huvud då, av alla kvinnoröster!” sa hon i spydig ton. Oskar suckade, ”nej, det är inte alla kvinnors tankar jag kan se och höra, bara vissa. Och, jag måste röra vid dom för att höra och se. Men alla tankar jag kan höra och se går ut på samma sak, kvinnorna vill ha mig, ligga med mig. Och i mardrömmen jagar dom mig, jämt.” Hon reste sig upp ifrån stolen och gick fram till fönstret och tittade ut. En lång stund stod hon helt stilla och tyst och bara såg ut genom fönstret. Oskars blick fastnade på hennes breda rumpa, han lade huvudet på sned och undrade hur den såg ut naken, om den var lika vit som hennes bröst.



Utan att vända sig om sa hon plötsligt, ”Oskar, jag vet inte vad dina, åkommor beror på. Men jag kan gissa utifrån min läkarkunskap, och min egen erfarenhet. Du har helt rätt om vad jag tänkte där ute i väntrummet, och jag vet varför jag tänkte så.” Hon vände sig om och såg på honom, ”jag är i den delen av månaden då min kropp har lättas för att bli gravid, och när jag såg dig där ute i väntrummet så ville hela min kropp ha dig. Den drogs till dig. Den ville ha något som du kan ge mig, din sperma. Visst, vissa tider är vi kvinnor mer intresserade av er män, men den dragningskraften som du har, är inget som jag har upplevt förut. Den är inte normal!” Oskar bara stirrade på henne och hennes ord sjönk sakta in i hans medvetande, sperma, de är bara ute efter min sperma, inte mig. De vill bara bli gravida! Oskar reste sig hastigt, gick snabbt mot dörren. ”Vänta Oskar, vänta snälla, det kommer att bli skönt.” Oskar sprang hem. Han hörde visslingarna och kände hur kvinnorna han mötte klädde av honom med sina blickar. När han kom hem låste han snabbt dörren och lade sig på sängen och stirrade i taket och kände sig enbart utnyttjad.



Fortsättning följer.