32,5 timmar del 5 – Fotografen

Den senaste timmen hade inte förstört något mellan de två tjejerna. Tvärtom.

De hade nog aldrig skrattat så mycket tillsammans eller varit så förtrogna, Lotta berättade exempelvis att hon en gång haft ett flera veckor långt förhållande med en tjej, när de efteråt duschade tillsammans och började röja upp i sovrummet.

Madelenes skrynkliga och fuktiga kläder fick dem att skratta ännu mer och de två nakna tjejerna började prova ut klänningar från Lottas garderob.

De hade kommit fram till att det absolut var läge att gå ut på stan för att äta någonting och när Madelene tog på sig en kort, men oskuldsfull, ljusblå tunn sommarklänning tittade Lotta på henne en stund. 
-Jättegulligt. Du får låna den på ett villkor. Att du inte har någonting under den.

– Lägg av, nu! 
Men Madelenes protester hjälpte inte. Lotta stod på sig och till slut fick Madelene kontra: – – Då får du ta den här! sa hon och höll fram en vit figursydd klänning, med knappar hela vägen fram. Och det gäller samma sak för dig…

Tre kvart senare svepte den ljumma vinden runt deras bara ben som gick i takt ner mot en uteservering vid torget. De flesta affärer höll på att stänga och det började tunna ut med folk på gatorna. Tjejerna beställde varsin sallad och satte sig på varsin sida av ett runt bord vid den solvarma väggen.

Det räckte att de tittade på varandra för att börja skratta över maten.

Jag känner mig sexig, erkände Madelene.

Okej. Då är det min tur att berätta, sa Lotta, lade undan besticken och lutade sig över bordet.



* * *



”Allt var planerat av honom in i minsta detalj.

Han hade till och med berättat allt för henne före. Kläder, musik, allt var planerat.

Det var när Lotta förra året vikade på vårdcentralen de hade träffats. Han var fotograf och kanske tio år äldre än henne och gjorde reportage för en facktidning. Lotta gjorde sig givetvis bra på bild, de fick en ganska bra kontakt direkt och han började ringa henne.

I början handlade det mest om praktiska detaljer som stavningen av hennes efternamn och vart han skulle skicka bilderna som blev över. Men efter några veckor ringde han regelbundet. De pratade länge med varandra om nästan allt och – självklart – också sex.

– Vet du vad jag vill göra, sa han en kväll och berättade. Varenda detalj. Och 10 dagar senare började spelet.



Han hälsade artigt när Lotta knackade och klev in genom dörren till hans lilla fotoateljé. Han ville ha en bild av henne i lite bättre ljus, hette det. Men skit samma.

Han höjde ljudet på den klassiska musiken och plockade med sin utrustning medan Lotta gjorde en sista koll i den slitna spegeln på väggen. Hon hade den vita rocken på sig, som de hade bestämt. Ett par rymliga snyggbyxor och halvhöga klackar. Och för att ha den vita rocken på sig var hon väl sminkad. Hennes ansikte passade bättre på en nattklubb än en avdelning.

Blixtrarna smällde av och hon följde hans direktiv. Efter några bilder började han kommentera färgen på hennes byxor som inte stämde. Hon spelade generad och undrade om det fungerade bättre med de vita stumporna hon hade under. Han nickade och hon började sakta knäppa upp och tog förföriskt av sig byxorna.

Hennes vita ben matchade rocken även om sömmarna gjorde henne långt ifrån sjukvårdsklädd och fotosessionen fortsatte några bilder. Lotta vred sig mer vågat. Han ville att hon skulle titta mot honom över axeln. Efter en bild hejade han sig, konstaterade att sömmarna inte satt rakt och satte sig bakom henne.

Hans händer gled först längs hennes ben, från foten och uppåt, rättade till sömmen hela vägen och stannade där strumporna var fästade i strumpebandshållarna.

Längs andra benet gjorde han likadant. Fast långsammare. Och han vred upp händerna vid spetsen, så att hans fingertoppar smekte henne hela vägen upp längs hennes lår.

På bilderna därefter knäppte hon stumpebandet. Fram och tillbaka. Man han var inte nöjd med att strumpebanden låg utanpå trosorna.

Oproffsigt, menade han och satte sig bakom henne.

Han knäppte upp ett strumpeband i taget och lät varje gång händerna glida längs hennes hud, upp över höften med ena handen mellan hennes ben, under stringtrosans lilla tyg där han tog tag i strumpebandet, förde det ner innanför trosorna och knäppte fast det i strumporna. De fyra strumpebanden tog lååång härlig tid.

Hon skulle se tuff ut. Handen på höften så att den vita rocken gled upp och halva rumpan syntes. Han kommenderade milt och Lotta följde. Handen gled över rumpan. Och så en sexig blick. Händerna innanför troslinningen och dra dem sakta ner över rumpan.

Till slut låg dem bredvid byxorna på en stol bredvid. ”Var läcker”. ”Sexig”. ”Förför kameran”… Och Lotta tog över.

Smekte sig, knäppte upp rocken mer och mer. Hon lade sig med sidan mot kameran och lät händerna glida över sin kropp. Han fotograferade. Till slut tystnade kameran och de låg med varandra. Stillsamt som på ett foto. Tysta.

Efter det hade de aldrig mer hört av varandra. Lotta hade inte ens framkallat filmrullarna hon fick med sig hem.

De ligger i en låda hemma, avslutade hon och började äta igen.





Fortsättning följer i 32,5 timmar, del 6 – Hämden är ljuv