Anna och Mona, del 3

(för sammanhanget underlättar det säkert att börja med del ett och två)



Åh, vilken helg! Kära Mona, jag återupplever den gång på gång. Varje magiskt ögonblick, varje stund, varje smekning. Din kropp och Claes och Johns… Jag vet inte vem som tänder mig mest. Troligen är det ni alla tre.



Först att kunna prata så obehindrat om det vi fantiserat om. Vi hade ju brutit isen med våra mail och det var så lätt så lätt att fortsätta prata kroppar och sinnlighet vid matbordet. John var en underbar kavaljer vid bordet, den sinnligaste jag kan tänka mig, han tryckte sitt ben mot mitt och ibland la han handen på mitt lår. Avsiktligt och medvetet. Inte en labb som kraschlandade och dog, utan hans hand var liksom full av spänning. Det kändes som att han sa ”jag vill men jag har tid att vänta”.



Och samtidigt fanns det ingen hemlighet i det. Claes visste vad vi gjorde och hade ändå sin uppmärksamhet på dig. Vårt hemliga språk, där vi talar om ifall vi är kåta, vill stoppa, frågar om det är ok att gå vidare och kollar hur den andre har det, det språket fungerade som det skulle. Och vi kände båda att det var idel grönt ljus. Har ni också ett hemligt språk, Mona? Var ni lika införstådda med vad som hände på andra sidan bordet? Samtidigt var det ännu mer spännande bara för att det inte var helt uppenbart. Just det halvdolda var ljuvt! Och den goda maten och salongsberusningen och så prata sex och kroppar och njutning, om våra äventyr och drömmar, om valkar och hängveck, om erektion och Brist på erektion och om motsträviga kroppar. Det var magiskt, Mona.



Och så bastubadet. Johns hand som smekte min axel och mitt bröst. Att massera dina fötter och känna den där övergången när orden inte är så nödvändiga utan kropparnas språk säger allt. Se männens erektioner bölja, ibland stora och hårda lemmar, ibland slaka och lugna. Åh, vilka lemmar!



Och så att sitta i soffan alla fyra med bara handduk och vänta in oss själva och varann, smeka lite, känna lite, på oss själva och jag och Claes och du och John, att se er upptända, känna pirrigheten (min dumma rättstavning bytte ordet pirrighet mot intighet, vad är det för pryd figur som har skapat rättstavningen?) och nyfikenheten…



Och hur gick det till? Plötsligt var jag inte i soffan bredvid dig och strök dig över armen, utan stod på knä framför dig och smekte dig nere ifrån fötterna och uppåt, så som Hasse gjorde på mig för så många år sen, och där fanns ditt kön, ljuvligt och lockande, jag böjde mig framåt och började kyssa och nafsa och slicka… Och jag drogs närmare som av en oemotståndlig kraft… Och kom nära, in mot din ljuva grotta, mot ditt sköte, läppar och veck, så lika och så olika mina egna, och jag sökte och lekte med tungan och det var det underbaraste jag känt och jag hörde dig stöna… Åh, Mona, tänk att du lät mig uppleva detta!



Och för varje varv och varje smekning stönade du högre, hur mycket uppdämt hade du i dig? Och jag flyttade på mig och Claes tunga var där jag hade varit ögonblicket innan, mina händer och Claes och Johns, vi smekte varann och dig, mest dig, och det var underbart och sexigt och högtidligt på samma gång. Och du stönade högre och högre… Och så fick du orgasm, Mona. Vilken upplevelse, att få se på så nära håll när en kvinna får orgasm!



Jag är inte precis känd för att skriva korta mail. Det här är nog undantaget som bekräftar den regeln men jag har bara lunchrasten på mig för att skriva. Mer en annan gång!



Tusen kyssar, jag tror inte att jag håller mig till dina kinder längre nu.

Anna



(jag vet att du har fullt upp de närmaste veckorna. Jag försöker ringa en kväll ändå.)