Sagan om Jimyghaderi

Introduktions dialog:

– Jaha så du är tillbaka från den mystiska urskogen? Ropar karl.



– Jaa men jag gick vilse, det var en mycket märklig upplevelse… jag hade aldrig tagit mig ur om det inte vore för skogs-anden! Svarar Bertil glatt.



– skogs-anden? frågar Karl.



– ja Jimyghaderi hette han!



– Jimyghaderi? ifrågasätter Karl i sin förvirring



– Ja en mycket mäktig varelse var han, Jimyghaderi. Svarar Bertil och ser aningen bekymrad ut.



– Mm sannerligen märkligt, Jimyghaderi… tänker Karl.



– Han uppenbarade sig framför mig, en känsla av märkvärdighet for igenom min kropp. Han förklarade vägen utan nämna ett ord, Jimyghaderi.



– Mycket fascinerande! Utbrast Karl.



– Ja om inte annat! svarar Bertil med en gnutta skratt i halsen.



– Men du är tillbaka nu! Vad skönt!



– Ja det är faktiskt skönt. säger Bertil med ett lugn

Men jag tror nog vi ses åter, Jimyghaderi…

Erotiken som fort följer berättas av Bertil:

Än hade vi inte riktigt förstått den överväldigande kraften skogs-anden besitter, men jag hade mina onda aningar..

Redan när min käre vän så olägligt och främmande bad om tillåtelse att få ”knulla mitt anus riktigt jävla ordentligt”

började jag förstå att vägvisningen inte erbjuds utan ett pris



Mitt rektum skulle alltså plötsligt fallera under intrånget, då i anledning av en kopiöst ängslig sexuell frustration som i grunden inte var min egen. Då även ser jag önskan om en utväg endast begrundade för en kortsiktigt belöning.



utmynnat i njutningen tänker jag då… fastän aningen om självhat redan satt sitt ankare i botten och förväntansfullt väntar på att få lugnet att rekylera av stormens oförutsägbara makt.

Att min kompanjon vedertaget och skoningslöst inte bara penetrerar min sköra slutstationen i mitt exkrements tömningssystem, utan att min själ helt och hållet på ett djup än förståeligt för mig; Detta tynger något otroligt.



Endast kunde jag spekulera i vad denna bördan och egentligen ovilliga självuppoffring kommer innebära. Men frestelsen överstiger det uthärdliga, skogs-anden har förvrängt sinnets gränser till ett impulsivt uttryck av ren och skär förvirring. Och därav lett mitt sista hopp till att få tina iväg helt och då så pass att det redan är konstaterat att varenda försök till att återstabilisera någon grad av rationell tankegång är förgäves.



Det hela återfaller, som en levande mardröm, men denna gång utan någon återvändo i den självbild jag i många tideräkningar fått konstruera från dess oberäkneligt små knappt existensberättigade bråkdelar.

Det som helt enkelt ligger i grunden för hela min verklighetsuppfattning uppenbarar sig nu som slutet.

slutet på mina sista partiklar av värdighet och goda sinnesstämning. Då även allt det andra inom spektrumet av vad som överhuvudtaget vidhåller världen begriplig och tillräckligt ödmjukt lindrande för att fortsatt livskraft ska kunna pulsera igenom mina ådror.



Den 8e augusti 2017 är det inte bara mitt anus som fallerar utan hela mitt liv. Jimyghaderis kraftvåg av homoerotik är omätlig, det har jag fått ett öga för redan nu. Och trots min medvetenhet om detta kommer det vara omöjligt att ens spendera den minsta kraft av motbekämpning.



Vem kunde tänka sig att en som verkade vara en skogs-ande av storslagen visdom, inte var annat än en makthungrig entitet fylld av demoniska

synder och en lust att dominera syfteslöst i en orgie av total terror och förstörelse.