På jakt efter något oförlåtligt

Skuldkänslorna fyllde Ylva till bredden. Vad gjorde hon egentligen här? Hjärtat dunkade hårt i hennes bröst. Knäna under den osedvanligt korta kjolen skakade i vinterkylan. Egentligen brukade hon aldrig bära varken kjol eller klänning, något hennes pojkvän Alan sedan två år ibland klagade på, men den där dumma lilla tonårsfjortisen som bodde i henne och skrek efter uppmärksamhet och kärlek hade klätt henne den kvällen. De vanliga jeansen och bandtröjorna hade bytts mot en kort, svart, slitsad kjol med röd spets och en kraftigt genomskinlig, rosa tröja över den svarta spetsbehån. Självklart hade hon på sig sin svarta överrock, men hennes ben var fortfarande bara så när som på de tunna knästrumporna. Snön dalade från himlen och hon såg upp mot lägenheten där han skulle vänta på henne. Nathan, 26, som hon intervjuat några dagar tidigare. Hon hoppades hans erbjudande stod kvar, hur mycket hon än älskade Alan. Alan var underbar, men hon klarade inte av ett bundet förhållande längre.



Hennes stelfrusna fingrar famlade över portkoden. 1887. Nej 8718. Fel. 1788. Dörren gled upp.



Ylva tyckte det som att hennes hjärtslag ekade i den trånga portuppgången. Det luktade inte så otrevligt som hon, som villatjej, hade förväntat sig, utan skarpt av rengöringsmedel och blommor. Trappan såg ut att vara av marmor och räcket av mässing. Bodde han här?



På våning 4 stannade hon och steg ur den trånga hissen. Med trevande, i sina 10 cm höga klackskor ovana steg. Tog hon sig fram till lägenheten mittemot där det stod att Nathan Andersson bodde. Hon ringde på. Inget svar. Hon ringde på igen. Hasande steg. Någon tittade ut genom titthålet. Ett ansikte innanför dörren sken upp och dörren slogs upp och blottade en av de sexigaste män Ylva sett. Det bruna håret som varit så perfekt lagt i bakåtslick under intervjun var nu retfullt rufsigt, vilket såg mycket bättre ut, och hans solbrända, kraftfulla ansikte var inte täckt under något smink som dolde det sexiga födelsemärket över hans ena ögonbryn eller de mystiskt mogna mörka ringarna under hans genomträngande, grå ögon.



”Jag trodde inte du skulle komma”, sade han med sin heta, hesa sångarröst. Ylvas ben skälvde till. Hon kände hur det började pulsera i henne, utan att veta om det var välkommet eller inte. ”Kom in bara”, fortsatte han då hon inte sade något.



Då hon, fortfarande under tystnad, gick förbi honom lade han sin hand över hennes höft och drog henne till sig. Hon kunde känna doften av hans mansparfym, samma Diesel han haft på sig när hon först träffat honom i studion. Han stängde dörren om dem. Lägenheten hon steg in i var luxuös, mycket större än hon trott, med stora fönster som vette mot en lång rad balkonger. Liksom i trans bröt hon sig loss från hans subtila omfamning och strök med handen över ett vackert blänkande ekbord. I fönstret mittemot sig såg hon sin reflektion. Hennes ansikte var smalt och lite väl kraftigt uppsminkat med kolande svart och ljust blått kring ögonen och ljusrosa läppar, och det var inringat med yvigt, rött hår som för dagen någorlunda tämjts till mjuka, skinande lockar istället för det vanliga kruset.



”Vad fick dig att ändra dig?” frågade han då han kom upp bakom henne och lade sina stora händer på hennes höfter. Utan att svara gav hon honom bara sin jacka, noga med att försiktigt låta den glida av så att hon försiktigt exponerade sin näst intill bara rygg. Hon kände inte för att berätta om bråket med Alan, om hur en vas hade flugit genom rummet och om hur hon slitit sig ur hans grepp och gråtande åkt hem till sin egen lägenhet. Hon hade inte ens tänkt efter först innan hon kastat på sig sina kläder och åkt iväg till Nathans gata.



Han tog emot hennes tunga jacka och lade den över en fåtölj.



”Du måste vara kall.” Han böjde sig ner mot hennes bleka, smala hals. Långsamt och förföriskt drog han undan hennes hår och lät sina varma läppar snudda vid hennes hud. Ylva kände hur en darrning for genom hennes kropp.



”Iskall…” mumlade hon och vände sig om.



Han fattade hennes ansikte i sina händer.



”Du har gjort mig galen sedan första gången jag såg dig på TV”, sade han.



Ylva sade ingenting, kysste honom bara mjukt på munnen. Och så drog hon sig undan med en läpp krökt i avsmak, inte bara över sitt eget svekfulla beteende.



”Jag borde inte göra det här. Jag kan inte göra det här med en man som inte kan ta kontroll. Det där är mjuka fasoner, det kan jag få hemma.” Det låg en utmaning i hennes gröna ögon, och Nathan log brett.



”Jag visste att det var något speciellt med dig.” Han rusade emot henne, tryckte upp henne mot fönsterrutan, så isande kall mot hennes rygg, och kysste henne så hårt att deras tänder skrapade emot varandra. Han bet i hennes underläpp och hon flämtade av hans hårdhänthet. Men det var det här hon behövde. Bestraffning. Allt annat var lögn. Hon smälte, fortfarande spänd som en stålfjäder i hans famn, formade sig efter hans rörelser. Hans händer drogs över hennes kropp, upp under hennes kjol och sedan ut igen och vidare upp över den genomskinliga, finmaskiga tröjan. Hon ville inte vänta, utan lät sina egna händer vandra upp under hans grå t-shirt. Han tog tag i hennes händer och förde ner dem igen.



”Nej, nej”, mumlade han. ”Vill du att jag ska ha kontroll, så får du inte ha någon själv.”



Ylva flämtade högt då han tog tag i hennes hår och slängde henne mot ekbordet. Snabbt snodde han runt efter henne och pressade sig mot hennes rumpa, som sköt i vädret.



”Jag ska få dig att glömma vad det än är för någon pojkvän du har”, väste han i hennes öra. Utan någon pardon rev han sönder det skira tyget i hennes tröja så att den föll av hennes kropp och bortglömd föll ner på golvet framför hennes fötter.



Någonstans ifrån drog han fram ett grovt rep som han band om hennes handleder så hårt att det sved.



Ylvas andning blev tung och hastig. Den här känslan… Den här upplevelsen…



Med ett hårt grepp om öglan som stack upp ur bindningen drog han upp henne från sin ställning och vände henne emot honom. Med ett vilt leende smekte han hennes bröst ovanpå den fina BH:n, och rev sedan av den och kastade iväg den mot hallen. Utan att förlora en sekund böjde han sig ner mot henne och bet tag i hennes styvnande bröstvårta. Hennes kropp var så kall och hans tunga så varm då han smekte kring vårtgården, girigt sugandes med nästan hela bröstet i sin mun. Ylva stönade till och lutade huvudet bakåt, blottade en vacker halslinje och sköt ut med de vackra brösten. Över hennes vänstra hade hon en liten tatuering av en svala som hon skaffat för att irritera sina föräldrar när hon gått i högstadiet.



Nathans kyssar letade sig ner över hennes lite putande mage, mot linningen på spetstrosorna som stack upp över höftbenen, medan kjolen var skuren så lågt att det var riktigt oanständigt. Hans tunna drog lite retsamt i den tunna spetsen och hon gnydde till. Snälla, snälla nu… Dra inte ut på det…



Han lämnade området kring hennes navel och hoppade nedanför kjolen tills han kom till skorna. Plötsligt långsamt, varsamt knäppte han upp spännena och trädde dem av hennes fötter, utan att en enda gång se upp på henne, vilket fick det att sprängas i henne. Se på mig! Ville hon skrika. Jag är här! För din skull! Men han bara fortsatte med att dra av en strumpa i taget. Han kysste hennes kalla vader, hennes knän, hennes innerlår… Ylvas kropp skrek efter att ha honom högre upp. Han fortsatte att smeka hennes känsliga hud, de mjuka fettpartierna…



Då han till slut stack in huvudet under kjolen var Ylva så spänd att hon knappt märkte det innan han med viss möda började slicka allra högst upp på hennes innerlår, där fittsafter börjat läcka ut på sidorna om stringtrosan. Hon skrek till, och han drog sig direkt ur.



”Skrik inte, någon kan höra dig”, fräste han och tornade han upp sig över henne, plötsligt uppenbarligt irriterad. Han tog tag i hennes hår. ”Skrik inte för fan!” Hon flämtade då han slet med sig henne bort från det lilla matsalsutrymmet, in till ett vardagsrum där han vilt kastade henne på en mycket bred, mycket mjuk och mycket grön soffa. Ur en byrå drog han fram en röd gummiboll med svarta remmar. Även om Ylva aldrig sett någon sån i verkliga livet förstod hon vad det var. En gag-ball. Hon hann inte ens protestera innan han placerade den i hennes mun och spände åt den hårt runt huvudet. Hon försökte prata, men inte vettigt ljud kunde komma över hennes läppar. Det gjorde ont. Och det var obekvämt att ligga på bakbundna händer. En tår glittrade i hennes ögonvrå, men det fortsatte att bulta hårt i hennes fitta, som var våt och upphetsad.



”Jag är mästaren”, sade Nathan med kraftfull röst och satte sig gränsle över Ylvas ben. Hon ville svara att ja, det var han, men fick bara fram ett dämpat mhpfh. Han skrattade doft, smekte hennes bara mage med sin hand innan han drog fram något underligt från soffan de låg respektive satt på. Ylva förstod inte var de var, och när Nathan började spänna fast hennes fötter vid det hon nu såg var någon form av pålar behövde hon stoppa sina klaustrofobiska känslor för att inte börja sparka och skrika, men kåtheten var henne överväldigad.



Hans stora händer började fumla med spännet till kjolen och snart var den av och bortglömd på soffbordet. Bara stringen kvar. Han bet tag i linningen, kysste huden omkring och drog sedan sönder det tunna tyget. Nu var Ylva helt blottad inför hans hungriga blick. Hon vred på sig, liksom försökte kyla sig, så mycket det nu gick med totalt fixerade ben och bundna händer, men slappnade sedan av och öppnade sig emot honom.



Först nu slet Nathan av sig sin tröja. Det lyste av kåthet i hans ögon och sedan länge hade en bula varit tydligt synlig i hans jeans. Nu blottades snygga magmuskler och en lagom tonad kropp som hettade av värme. Han sänkte sitt huvud mot hennes fitta och trängde in sin tunga i den. Direkt fick han smaka på de salta, varma fittsafterna. Girigt slickade han, stack in tungan i fittan så långt han förmådde medan han med händerna smekte hennes ben.



Ylva mummeltjöt genom gag-bollen och hela hennes kropp vreds av njutning. Hennes rygg svankade och hon pressade upp bröst och underliv upp och mot honom. Det omsorgsfullt pålagda sminket hade redan börjat smetas ut och rinna tillsammans med svetten som i upphetsningen börjat rinna nerför hennes panna.

Det blev bara skönare och skönare men precis när hon kände att hon nådde klimax som hon aldrig eller sällan nått tillsammans med Alan satte Nathan sig upp på knä och började knäppa upp sina byxor.



Äntligen! Tänkte Ylva.



Nathan sparkade av sig sina byxor, kastade dem genom rummet och gjorde likadant med sina boxers och föll sedan nästan över Ylvas kropp. Hans händer knådade hårt hennes ganska kraftigt tilltagna, fina bröst. Det gjorde ont i hennes rygg och hennes armar då han pressade sin tyngd mot henne, men av någon anledning kändes det skönt. Han började suga på hennes bröst igen. Bet, sög, hanterade dem hårdhänt, lämnade både sugmärken och bett över hennes bröst, hennes nyckelben, hennes hals, hennes axlar. Hon ville be honom att sluta. Alan skulle se, han skulle få se hennes skam. Men hon fick så klart inte fram ett ljud, och då hans ollon började stryka mot hennes fitta försvann alla de tankarna och kåtheten bara välde upp igen. Det här började bli precis som när hon var uppmärksamhetstörstande liten fjortis igen.



Nathan hånlog. Stack in sin kuk en liten bit, drog sedan ut den direkt och reste sig upp lite, så att inte lika mycket tyngd vilade över henne.



”Vill du ha den?” undrade han nonchalant och hon nickade dramatiskt med bedjande ögon. Ja. Ja. JA.



Någonting for in i hennes fitta, men det var ingen mjuk, pulserande kuk. Istället var det något hårt, gigantiskt, smärtorsakande som vibrerade så att hon nästan blev galen och fick andnöd. Någon form av spetsig vibrator. Det ryckte i hennes ben men det var helt omöjligt att komma loss. Den var så hård och gjorde så ont att hon började gråta då Nathan förde den ut och in, fick den att rotera mot hennes känsliga väggar och tillslut stötte den så djupt in det gick så att den slog i och Ylva kunde känna hur vass spetsen var. Men den träffade precis rätt. På något sätt lyckades hon få ur sig ett stön och hon slöt ögonen. Hon hade inte vetat att hon var en sån jävla machosist, inte förrän nu. Men smärtan var skön, upphetsande, uppeggande, gjorde henne galet kåt.



Hon vred sig så mycket i soffan att hon nästan rullade av. De mjuka kuddarna kändes så sköna mot hennes bara rygg, en underbar kontrast mot det underbart hårda som surrade inuti henne. Och så plötsligt försvann det. Hela hennes kropp slappnade av, knappt kapabel att ta emot något mer.



”Trodde du jag var klar?”



Ylva skakade på huvudet, fortfarande med slutna ögon. Hon hoppades åtminstone inte det. Hon ville ha mer. Hela hennes hjärna och hjärta skrek efter mer, även om hennes kropp börjat ge upp.



”Duktig flicka.” Precis i första stavelsen av det sista ordet trängde han, den riktiga Nathan, essensen av hans varelse, in i hennes bultande, svullande, saftande fitta. Hans kuk var stor, till och med större än vibratorn, och så mycket mer levande.



Nu lade han hela sitt väsen över henne igen, placerade obevekligt sin tyngd ovanpå henne medan han ilsket trängde sig in djupare, ända till roten, i hennes tighta fitta. Hettan som utvecklades emellan dem var otrolig. Det riktigt ångade av deras nakna, vackra kroppar. Han andades tungt, som om han sprungit långt, och hon kunde nästan inte andas alls. Euforin i Ylva var stor. Det var också Nathan.



Ylva kom. Häftigt. Hela hennes kropp vibrerade i orgasmen och hon bet i gag-bollen för att få utlopp för det hon kände. Vällusten och värmen fyllde henne, spreds från hennes underliv upp genom hela hennes kropp. Hon var utmattad. En del av henne ville bara rulla över på sidan och somna. Men inte Nathan. Han fortsatte lika dant som förut tills en ny orgasm byggdes upp och fler fittjuicer rann nerför skaftet på hans kuk och hennes ben, fläckade soffan under dem.



Han höll på länge. Trots att varje rörelse var häftig, snabb, ilsken och energikrävande var han uthållig. Ylva visste inte hur lång tid som passerade. Minuter, timmar… kanske till och med dagar. Var det redan fredag så att hon missat sin och Alans tvåårsdag? Satt han nu och väntade på henne i restaurangen som de bestämt. Hon kände sig yr, varm, trött. Det värkte i hela hennes kropp. Allt snurrade för henne. Hennes kropp orkade inte längre lyda eller svara på Nathans behandling, hon bara följde med. Hon fick inte ens orgasmer längre. Men han fortsatte, utan att ha kommit en enda gång.



Tills han till slut slaknade och drog sig ur, efter att först ha fått hennes fitta att svämma över av sperma. Sprutet var långt och själva det var skönt. Kraften tycktes trycka mot henne och hon kände hur det geggade ner henne både inne i och utanpå. Hon var så trött och förvirrad att det tog några sekunder innan hon insåg vad som hänt. Då ville hon bara svära och tjuta. Nathan kunde ju inte ha vetat det, men hon trodde inte på kemiska preventivmedel. Och efter det hon känt var hon ganska så jättesäker på att han inte tagit på sig någon kondom. Hon for upp, så gott hon kunde med bundna ben och skallade honom nästan. Han skrattade och kysste henne på läppen ovanför gag-bollen innan han spände av den och långsamt började knyta upp hennes fötter.



Så fort hon var fri tog hon sig upp på fötter, trots att händerna fortfarande var bakbundna. Hon hade inga ord för det hon ville säga, och trots lättnaden och euforin i kroppen strömmade tårarna nerför hennes kinder. Hon kände sig utnyttjad, som en svikare. Vad hade Alan egentligen gjort mot henne?



Nathan lutade sig bara tillbaka och betraktade henne med läppen hånfullt krökt. Ur ett paket som låg på soffbordet tog han fram en cigarett och tände den medan han fortfarande såg på henne.



”Hade du tänkt dra eller?”



Utan att säga ett ord störtade hon ut i hallen, där hon villrådig och naken stod och såg sig omkring. Vad skulle hon göra nu då? Nathan hade förstört hälften av hennes kläder, bara kjolen och strumporna var intakta förutom ytterkläderna. Hon kände sig så villrådig och vände sig hjälplöst tillbaka mot honom.



Med cigaretten i mungipan reste han på sig och följde efter henne.



Nu var det han som var helt tyst då han hängde jackan över hennes axlar, sköt ut henne genom dörren och smällde igen den efter henne.



Ute på marmorgolvet på våning fyra stod Ylva naken med händerna bakbundna och en oknäppt rock hängande över axlarna. Tårarna rann nerför hennes kinder och hon sjönk ner på knä. Lurad. Igen.