Mitt liv i en tekanna

Mitt liv i en tekanna



Kannan är svart som sot både in och utvändigt.

Men den tilltalar mig i den mån att jag sökt mitt härbärge här.

Det tycks er kanske underligt att någon skulle vilja isolera sig inuti ett vardagligt kokkärl?

Jag borde antagligen förstå varför ni rynkar på näsan och överväger att strunta i mitt livsöde.

Men låt mig tillägga att jag inte klandrar någon annan för vare sig valet av min boning,

Eller ens utformningen av densamma.

Kanske skulle jag klandra verkligheten om denna var ett kollektivt medvetande.



Vad jag behöver mest av allt är nog en gud.

Ett väsen som jag kan korsfästa varje söndag tills jag lessnar på även ondska.

Nu får jag nöja mig med möjligheten att skrika ut mitt missnöje oriktat och halvhjärtat.

Det ekar förresten i kannan, ibland fungerar jag således som mitt eget sällskap.



Nu undrar ni garanterat en massa saker om mig?

Hur hamnade jag här och hur är allt det jag påstår möjligt?

Vi kommer dit, men snälla gentlemän och nobla damer ha tålamod med er nyfunna vän.

Först av allt vill jag tala om att jag inte dricker te.

Inkonsekvent och ofullständig som jag är så har jag naturligtvis inte uteslutit teet helt.

Jag luktar gärna på tepåsar om jag får tillfälle till detta.

Läsaren kanske tycker att informationen är irrelevant i sammanhanget?

Ni har antagligen rätt i så fall.

men jag vill bara belysa att tekannan och min smak för dryck är två skilda ting som ej bör förväxlas.

Min situation var det vi pratade om tidigare eller hur?

Låt mig då försöka besvara den fundamentala frågan som jag burit på sedan inflyttningen.



Vad gör jag här förutom att bli skållad och halvt dränkt regelbundet?

Finns det ett syfte med denna dunkla tillflyktsort?



Tidigare kunde jag skylla på min rädsla för fåfänga i ”er värklighet”.

(Var vänliga och ursäkta mig för det uttrycket för det kommer att återkomma hädanefter.)

När jag senare kom på mig skälv med att sakna ohyggliga aspekter av mitt tidigare liv,

Var det lätt att avfärda dessa teorier.

Experimentlusta och ungdomlig naivitet kan också ligga bakom mitt beslut.

Förvånas ni av min brist på vett eller vidden av mitt val?

Anser ni att åtagandet var förhastat eller rent av onödigt i relation till mitt liv?

I så fall är ni en kritisk människa.

Kanske är ni också ond?

Så bra, då är vi två svin med gemensamma värderingar att böka i.

Nej, förlåt om jag förolämpar er med mitt antagande!



Ni gillar ändå sex eller hur?

Så mycket kan ni medge utan att skämmas.

Låt mig då berätta om sexlivet i en kvav men på intet sätt förkastlig tekanna.

Ett förtydligande måste göras här dock, jag får mycket sällan besök utifrån.

Det kan vid dessa unika tillfällen handla om en insekt som irrat sig hit på min outtalade önskan.

En flugas kropp är faktiskt nästan idealisk för mina syndiga handlingar.

Myror däremot har jag inte vågat mig på hittills.

De verkar vara väldigt rakt på sak…



Fortsättning följer