MANNEN SOM SKET, DEL 2

MANNEN SOM SKET, DEL 2



[Konsistensen Förvärras Något]



”In kommer far, full som han var, drämde den sure i bordet!”

Stämde far upp i en gammal slagdänga från forna dagar i ett tidigare ungkarlsliv.

Mor kontrade: ”Efter kom mor, spotta & svor, rövgängad av en dalmas.”

– Så det är den sortens män du attraheras av, det förklarar varför jag aldrig får komma till. Sade far med imploderat tonfall.

– Förlåt, kvittrade du min lilla duva eller sket du ditt jävla svin? Frågade mor på ett för tillfället fyndigt och väl valt sätt.

– Vad kommer den här spontana analfixeringen ifrån? En sådan respektabel kvinna som er.

– Jag nämnde det bara i förbigående då jag bjöd mig själv in i den musikaliska utsvävningen, varför kallar du mig förresten för ”er”?

– Med tanke på dina åkommor så ville jag visa dig extra vördnad när vi nu med stormsteg närmar oss ålderns karga höst.

– Det är ju du som har liggsåren och du är ju ändå inte över 44 år.

– Det är inte liggsår utan radonförgiftning.

Det är därför väggarna är självlysande då nattens slöja sveper in oss i sin kalla ofrånkomlighet?

– Du är så romantisk i din prosa. Sade mor utan att ta notis om dagens opersonliga stelhet.

– Så lät det minsann inte när vi gifte oss. Yttrade far från toppen av sitt stämbands kapacitet.

Far började i samspel med detta uttalande att målmedvetet gräva i sina näsborrars mörka djup.

– Det här med åkommor, var har du fått det ifrån? Försöker du antyda att jag är dement nu igen?

– Så du lyssnar på mig, då vet jag inte om jag ska skratta eller gråta. Sade far med ofrivillig manlighet.

– Nån måste ju hålla reda på den här relationen, det föreligger en stark inflation i vår kärlek.

– Hade den varit börsnoterad så hade jag sålt för länge sedan. Fnös far med sina numera fria luftvägar.

– Du är så destruktiv. Du raserar min rosa sinnesstämning till ingen nytta? Sade mor upprört med en skådespelerskas hela talang.



Just när relationen upplever kronan på verket drabbas far av en ständigt återkommande likstelhet.

Han ber indirekt, fast ändå med en klar antydan:

att få hemsöka ett stycke möblemang i form av det horisontella ledet vilket gärna nyttjas nattid.

-Begäran avslås. Sade mor utan att ta notis om sin makes obrukbara extremiteter.

-Varför ska du alltid ge dig på dom som är gifta? Frågade far rutinmässigt.

-Tänk på löftet du gav mig i kyrkan älskling, hur du rastlöst skulle slicka mina knäskålar och mobba mina obehag i kärleksfullhetens nöd och lust.

-Nu fick jag tillbaks känseln i underlivet, känn bara hur det pulserar och expanderar i ordets rätta bemärkelse! Far erbjöd följaktligen att få exponera sin lätt hysteriska styvhet, som tordes spetsa till den erotiska situationen som nu hade uppstått i hemmets vånda.

-Betyder det att det äntligen dagas för det änglabarn som jag önskat mig varje julafton sedan Jesus började lyssna på hip-hop? Sade mor utan att tänka sig för.

-Ropa inte hej förrän glashuset är värderat av en mäklare!

Skit inte i den gropen du har grävt åt andra!

Sälj inte hästen förrän du har ridit av den kungligt!

Sätt inte på grannens fru om hon har väderspänningar!

Fäll inte en bok om du vill ha något att läsa!



-Ska du hålla på länge till? Sade mor med svankande hållning och ljuvliga tendenser????

-Böka inte i grannens rabatter om denne redan har grisar!

Sade far roat.

-Jag vet att du är verbalt begåvad så vad finns det kvar och bevisa egentligen?

Det är bättre om du flåsar över hit och utför däggdjurens motsvarighet till blommor och bin.

Låt meterdjupa ingrepp med kirurgisk precision bearbeta min kroppshydda.

Skjut din saggighet ända up till halsmandlarna, spritza åt alla håll och kanter så det dinglar från taklampan.

Jag vet allt hur graciös du kan vara i ögonblicket när känselcellerna stimuleras.

-Du ska få så du får gå i terapi i fjorton dagar efteråt. Jag ska dra över dig som ett jävla dragspel.



Far och mor har nått botten på sin relation.

Sökandet efter kärleken och den rosa tillvaron som de flesta av oss fördelaktigt har lagt åt sidan.

Då slänger grannen in en unge genom fönstret och skriker:

– skulle ni kunna ta hand om vår lilla flantratt medans vi går och handlar på det fantastiska Nerköp livs.

– Dom är så dyra och otrevliga där, och sådant vill man ju alltid sponsra i dagens dystra tider.

Mor får en nyupplevd instinkt som hon haft turen att undvika under svunna tider, målmedvetet går hon in rollen

som modersgestalt och passar upp det lilla knytet på 5 år och 1 timme gammal.

Ingen lycka utan tårar verkar vara ungens motto, vis som han var för sin ålder.

Undertiden plockar far upp glasbitar under stark ångest, då han anser att grannarnas beteende att slunga animaliska

projektiler genom glas ej bör praktiseras hos gemene man.

Han överväger för ett ögonblick att skita på sig, men intalar sig slutligen att det föredömliga fortskridandet är

att skita i alltihopp.



Mor tvingar på det lilla energiknippet en släktklenod i form av en välanvänd blöja som figurerat i generationer.

Varpå den lille nu påvisade sin negativa inställning till familjens orubbliga tradition.

– Man ska inte vara rädd för att testa nya saker.

Sade far och lade av en brakskit som rullade upp på ryggen.

– Nu känner jag mig som en komplett kvinna med ett fördelaktigt utseende och ett gossebarn som heter duga.

– Jag känner mig som en komplett idiot svarade far. Det här var ju ingen förändring alls i min introvärta värld.

Far var mäkta missnöjd med familjeschablonen.

Och dessutom var han skitenödig…



Slut