Lila blir fångad

Hon såg sig om för att hitta en utväg men det var förgäves. Hon hörde soldaterna komma närmare då deras tunga steg och rustningar ljöd i luften. Hon hade hunnit långt ifrån dem men nu hade de kommit ikapp då hon hade kommit in i en återvändsgränd. Hon kände ju inte till den här staden så hon hade sprungit helt fel. Hon kände paniken växa då stegen kom närmare och hon stirrade på den flera meter höga, kala stenväggen.



Hon hade vågigt mörkbrunt hår som räckte ner till midjan och var vältränat slank men hade ändå en del kurvor. De flesta tyckte att hon såg lite exotisk ut. Det är i början av 1000-talet då händelsen utspelar sig.



Fotstegen stannade och hon vände sig snabbt om. Där stod de, sju män i rustningar. Hon visste att hon var snabb och bra på att slåss men inte så bra. De var trots allt också tränade för att kunna slåss. Om de hade varit vanliga män så hade hon antagligen haft en chans.



De blockerade vägen ut från återvändsgränden och började sakta gå mot henne. Paniken växte mer och mer och hon hoppades att det skulle hjälpa henne att kunna slå ner männen.



Hon tog sats och sprang mot två av männen. Hon lyckades få in några riktigt bra slag och hade de inte haft rustningar så hade de legat däckade på marken just nu. Men istället så reste de sig igen, mörbultade, men fortfarande vid medvetande. Nu kom istället fyra stycken mot henne och hon laddade för nästa attack. Hon fick in ett par träffar och slog ner en av männen så han förlorade medvetandet, men när två till gick in i fajten så blev det för mycket. En kom upp bakom henne och tog henne runt midjan medans två framför tog i hennes fötter och så slängde de ner henne till marken. En av männen satte sig på henne för att hindra att hon reste sig igen och sa: ”Du skulle inte ha tagit brödet och frukten.” Sen flinade han innan han slog henne över ansiktet och det blev svart.



Hon vaknade upp och märkte förtvivlat att hon låg på en bänk. Med händer och fötter bundna vid varje hörn. Hon ryckte förtvivlat i repen för att försöka lossa på dem och paniken kom återigen rusandes. ”Det där är inte lönt”. Sa en man som hon upptäckte när han öppnat munnen. Klantigt, jag har ju fått lära mig att hantera rädsla och ändå kunna kolla omgivningen. Tänkte hon. Iofs så hade det egentligen ingen betydelse då hon ändå redan var tillfångatagen.



Hon försökte se mannens ansikte men det gick inte då det var för mörkt i rummet.



Snart steg det fram två män till ur mörkret. ”Vi ska leka lite med dig. Då du innan vi arresterade dig slog ner två av våra män, så har vi rätten.” Två, tänkte hon. Hon kom ju bara ihåg att hon slagit ner en av männen men en andra kanske föll när hon inte såg. Antalet män som hon slagit ner var visserligen helt oväsentligt i denna situationen.



Hon drog ännu en gång i repen för att försäkra sig om att hon verkligen satt fast. Mannen flinade, det var då hon kände igen honom. det var mannen som hade satt sig på henne och sen slagit henne medvetslös.



De gick fram mot bänken som hon låg på och mannen med flinet tog upp en kniv ur fickan. De hade inte längre rustningarna på sig. Det var inte konstigt att hon hade misslyckats att slå sig fri från dem. De var både långa och vältränade. ”Nu har du ingenstans att ta vägen, din vilding.” Sa mannen med flinet. Hon blängde kallt på honom och försökte verkligen att dölja sin rädsla. Men tårarna var inte långt borta och hon visste precis vad de hade tänkt göra med henne.



Mannen tog kniven och skärde upp hennes klänning uppifrån och ner. Nu låg hon där naken framför dem och kände hur illa hon mådde och det kändes som att hon skulle svimma. Men hon bet ihop och skulle inte visa dem hur hon kände sig. Det nöjet skulle hon inte ge dem.



Mannen la handen på hennes mage och drog den ner mot hennes kön. Hon försökte förgäves ta sig loss och mannen flinade då ännu större. ”Hörni grabbar, hon tror fortfarande att hon kan ta sig loss!” De andra två männen flinade då också och gick närmare. Hon kunde nu se att det var en blond och en brunhårig man. Mannen som skärt upp hennes klänning hade ett långt ärr på armen som berättade om en trolig krigsolycka. Mannen med ärret tryckte bärskt in två fingrar i henne samtidigt som den blonda började smeka henne över brösten. Hon ville skrika rakt ut och bara be dem dra åt helvete. Men hon visste att det bara skulle egga dem mer så var istället så tyst som möjligt. ”Hon var trång, denhär! Kanske är hon oskuld!” ”Om vi har tur.” Sa den blonda och flinade till. Hon drog och drog i repen utan att lyckas lirka dem det minsta och kände hur det sved i hanlederna och runt benen. Mannen med ärret pullade henne hårt en stund innan han sa till de andra två: ”Nä nu tror jag hon är redo för kuk!”



”Förstår du vad vi säger?” Sa den blonda mannen då hon fortfarande inte yttrat ett ord till dem. ”Vi ska knulla dig så hårt att du aldrig glömmer det.”



Hon svalde hårt tårarna för att inte visa sin rädsla. Mannen med ärret började klä av sig och la sig sedan på hene där hon låg fastbunden på rygg. Hon ryckte förtvivlat i repen utan resultat. Hon kände hans kön mot sitt och han började pressa in sin kuk i henne. Hon grimaserade då smärtan överväldigade henne. Han juckade några försiktiga tag innan han pressade in till roten. Den plötsliga smärtan fick henne att skrika. Hon ryckte än mer förtvivlat i repen men hon rörde sig endast ett par centimeter. Han juckade hårdare och hårdare och smärtan inom henne verkade aldrig försvinna.

Hon svalde hårt men det kunde inte hålla tillbaka tårarna. Ingen av männen brydde sig när de började strömma ner för hennes kinder. Mannnen med ärret tog ett par hårde djupa juck innan han klev av och det var nästas tur.



Blondinen la sig snabbt över henne och förde in sin kuk i henne. Han knullade henne hårt direkt och hon kunde inte annat än svälja och hoppas att det snart var över. Han höll henne hårt i håret och pressade sig djupare och djupare och hårdare och hårdare. Sen plötsligt blev han stilla och kollade på den brunhåriga mannen och sa med ett stort hånflin: ”Snart är hon din!” ”Hon är riktigt härligt trång och skön.” Sen pressade han sig djupare och stannade kvar där innan han tog ett par rejäla stötar och drog sig ur henne.



Den brunhåriga mannen som ännu inte sagt något hade redan fått av sig kläderna och hamnade snabbt över henne. Han tryckte in sin lite försiktigare och det var tacksamt då hon var alldeles öm. Men det varade inte länge då de andra männen började hetsa honom. ”Kom igen nu! Ta henne hårt som hon förtjänar!” Han knullade hårdare och hårdare och var snart uppe i de andras tempo. Han blev rätt snabbt trött och drog ur sig efter bara halva tiden än vad de andra hade knullat.



Sen drog de på henne en filt, gav henne vatten som hon ratade, släppte upp repen lite grand och lämnade henne där i mörkret..