Klaras dröm

Klara låg i sängen och stirrade i taket. Hon hade på sig ett par ljusblå pyjamasbyxor av satin och ett vitt linne med smala axelband som visade lite av hennes mage alldeles under naveln. Hennes blonda, halvlockiga hår låg yvigt runt hennes huvud i sängen. Hon hade gröna ögon och ett oemotståndligt leende, smal midja och var 158 cm lång. Hon hade precis drömt en mardröm och vaknat till, oroad. Klockan på hennes sängbord visade 02.34, det var långt ifrån tid att kliva upp. Klara bodde tillsammans med Moa och Josefin i en liten lägenhet med två sovrum, där Klara och Moa delade ett av dem. Alla tre tjejerna var 24 år gamla och pluggade sitt andra år ekonomi tillsammans i Lund.



Moa har också vaknat till lite lätt och satte sig upp i sin säng som stod i andra änden av rummet, alldeles intill det fönster som blickar ut mot gatan från fjärde våningen. Moa var något kortare än Klara, hade bruna, vackra ögon och rakt mörkbrunt hår med lugg. Hon hade smal midja men ändå en riktigt fin rumpa och naturligt svankad rygg. ”Har du svårt att sova?” Frågar en nyvaken Moa. ”Inte särskilt, men hade en så konstig dröm bara..” Svarar Klara som också satt sig upp. Moa kliver upp ur sängen och går med lätta steg bort och sätter sig på Klaras sängkant. Hon har på sig ett par tunna, svarta sidentrosor och ett tight, mörkgrönt linne. Hennes hår är lite rufsigt från att ha legat mot kudden. ”Vill du berätta om den så kanske det känns bättre?” Klara tvekar lite, fortfarande skakad av det hon just drömt. ”Det är lite pinsamt bara, vet inte riktigt hur jag ska förklara. Jag drömde att jag låg i en säng, mina händer var fastbundna i sänggaveln ovanför mitt huvud och mina fötter var också bundna. Helt plötsligt kom det in tre tjejer från ingenstans med masker för ögonen som satte sig runt mig på sängen.” Klara tvekar lite igen, det känns jobbigt att prata högt om det som hände sen. ”Oj, vad konstigt. Men vad hände sen då?” Frågade Moa lite nyfiken, då hon var lite fascinerad av tanken på sin rumskamrat hjälplös i en säng, bunden. ”De… uhm. De kittlade mig. En satte sig på mig och kittlade mig på magen med små, små fjädrar medan de andra två kittlade mina fötter med sina fingernaglar. De fortsatte så länge och bara skrattade medans jag tjöt av skratt. Det var rena tortyren..” Klara skäms lite över vad hon just berättat och sänker blicken ner i madrassen. ”Du måste tycka det låter jättekonstigt.” Moa tittade en stund på Klara innan hon svarade. ”Hmm, ja det låter helt klart som rena tortyren. Hur länge häll de på? Jag skulle aldrig ha klarat det, är fruktansvärt kittlig överallt.” ”Jag vet inte säkert, vaknade efter en stund. Vet inte om jag kan somna om nu, vill du gå ut till soffan och se en film med mig? Jag kan göra lite te.” Tjejerna gick tillsammans ut till lägenhetens vardagsrum där de hade en stor, mörkbrun soffa framför en TV på väggen som de köpt tillsammans när de flyttade in. Framför soffan låg en lurvig, vit matta och ett tungt soffbord i ek stod ovanpå. När de kom in i rummet märkte de att Josefin redan låg i soffan och tittade på tv. Josefin hade långt, ljusbrunt hår som var självlockigt. Hennes ögon var isblå och riktigt rådjurssöta. Hon hade lite fräknar på kinderna och var helt klart den av tjejerna som hade störst bröst. ”Oj, hej tjejer. Kunde ni inte heller sova? Jag låg bara och stirrade i taket så gick ut hit för en stund sedan.” Josefin satte sig upp i soffan när Klara och Moa kom in i rummet. Hon hade på sig ett marinblått bomullslinne som slutade ovanför hennes navel och ett par vita siden-hotpants. Hennes smala, släta ben var solbruna och hon hade inga strumpor på sig. Moa sätter sig bredvid henne i soffan. ”Klara drömde en mardröm bara, så vi tänkte att vi ser en film eller något tills vi blir trötta igen.” Klara börjar gå ut mot köket. ”Jag fixar lite grönt te, det borde hjälpa. Vill du också ha Jossan?” Josefin skiner upp borta i soffan. ”Absolut, det gör nog ingen skada. Tack!”



Efter några minuter kommer Klara in i vardagsrummet igen med tre koppar te på en bricka. Hon ställer ner brickan på bordet och märker att ingen av de andra tjejerna är kvar i soffan. Hon tittar sig runt i rummet men kan inte se dem någonstans. Innan hon har en chans att förstå vad som händer är hon nerbrottad på den vita, lurviga mattan och känner hur någon tar tag i hennes armar. Hon tittar upp och ser Josefins blå ögon tittandes tillbaka på henne med ett lurigt leende. Josefin sitter i grensle över Klaras höfter och håller ner henne med sin vikt. Ovanför hennes huvud står Moa på knä och håller hennes armar nedtryckta mot mattan med ett stadigt grepp. ”Vad håller ni på med tjejer, släpp mina armar Moa! Jag är inte på humör för något skämt ikväll.” Josefin lägger huvudet lite på sned och fortsätter le mot Klara, där hon ligger utsträckt på mattan. ”Moa berättade för mig om din dröm sötnos. Det lät verkligen jobbigt att bli kittlad sådär, fastbunden och allt. Framförallt lät det väldigt intressant, eftersom vi alla tre vet hur kittlig du är.” Klaras tankar frös till is. Vad var det Josefin sa egentligen? Vad menade hon med det? Hon minns i och för sig mycket väl alla gånger då tjejerna brukade retas med varandra och kittlas i soffan eller i någons säng. Alla gånger hon fått ta emot små puffar i sidan eller kittlande fingrar under tröjan under någon brottningsmatch på en efterfest. Hon var oftast den som fick ta emot mest. ”Vi tänkte att det bästa sättet för dig att komma över den här traumatiska drömmen att du får uppleva den på riktigt. Vi har inget riktigt bra sätt att binda dina fötter, men Moas gamla handbojor får duga till dina armar tror jag.” Josefin lutade sig framåt över Klara och höll fast hennes armar medan Moa satte fast hennes händer i ett par svarta, fluffiga handbojor runt soffans ena ben. “Äntligen får jag användning för de här, alla killar jag visat dem för har fegat ur”. Sa Moa med en nöjd min.



Klara låg nu helt utsträckt på den vita mattan i tjejernas gemensamma vardagsrum. Fortfarande iklädd sitt vita linne och sina blå, tunna pyjamasbyxor. Josefin satt kvar i grensle över hennes höfter i sina hotpants, och svankade lite medan hon satte sig tillrätta precis nedanför kanten på Klaras byxor. Moa låg bredvid på sidan och log, då hon fantiserat om en sån här situation ändå sen hon första gången fick reda på hur kittlig Klara var. ”Nej, ni kan inte göra så här mot mig! Jag är verkligen jättekittlig, jag kommer att dö. Släpp loss mig nu tjejer!” Klara började få lite lätt panik över situationen. Livrädd för att få utstå sina bästa kompisars kittlande fingrar över sin kropp, utan att kunna göra något för att försvara sig. Känslan var outhärdlig, men ändå kunde hon inte förneka spänningen och den förväntan som växte inom henne. ”Jag vet, jag hämtar kameran så kan jag ta lite roliga bilder. Så kan vi se dem tillsammans på nån fest sen när vi är jättefulla.” Moa sprang iväg till hennes och Klaras rum och kom tillbaka några sekunder senare med en systemkamera, som hon placerade på soffbordet. Med sig hade hon också sin sminkväska. ”Jag tog med lite roliga saker också, vem vet hur mycket skoj vi kan ha med alla grejer i den här.” Hon lade sig sedan på golvet igen bredvid de andra. Josefin sänkte ner sina fingrar mot Klaras midja och började sakta att dra upp hennes linne så att hennes släta, solbruna mage syntes helt. Hennes navel var nu helt blottad, tillsammans med alla revbenen och sidorna av hennes smala midja. Klara andades tungt, förstod inte att det som hände var sant. Josefin satte ner sina fingertoppar mot den mjuka, tunna huden som täckte Klaras revben alldeles under hennes bröst, dit linnet nu var uppdraget. Josefin fnissade till lite, svankade djupt med ryggen och drog sakta sina fingertoppar ner över Klaras mage. Under tiden gjorde hon små, små spindelrörelser med fingrarna precis så lätt att hon bara nuddade vid den släta huden. Moas ögon lyste där hon låg och såg på. Klara såg stjärnor. Hennes nervändar exploderade vid minsta beröring av hennes känsliga mage. Hon flämtade till och kvävde ett skratt. ”Sss.. ssnälla tjejer, ni får inte kittla mig. Det här är tortyr. Snälla.” Josefin och Moa skrattade lite till varandra innan Moa svarade. ”Ååh nej söta du, vi har ju knappt börjat än. Men oroa dig inte, vi har ju hela natten på oss.”



Klara försökte dra ner sina armar men hindrades direkt av de mjuka handbojorna som satt fast runt den tunga soffans främre, vänstra ben. Paniken började sätta in. Hon kunde inte förstå vad som hände. Hennes två bästa vänner hade henne fastbunden och hjälplös, fullt medvetna om hennes skräck för att bli kittlad. Josefin satt kvar grensle över hennes kurviga men smala höfter och höll ned henne med sin vikt. Josefin gillade maktkänslan det gav henne att ha sådan kontroll över sin väns situation, och framförallt över hennes fina, extremt kittliga kropp. Hon sänkte på nytt ner sina fingertoppar mot Klaras hud, den här gången högt upp på sidorna alldeles nedanför armhålorna, och började med snabba rörelser kittla nedåt längs sidorna av magen. Nu svartnade det för Klaras ögon, hon brast ut i hysteriskt fnitter. “Neeeehehehej, aahahahihihiiiiiiiii snälla slutaaaaa!” Josefin bara log och fortsatte med samma metod, snabba kittlande fingertoppar upp och ner längs sidorna av magen. Hon stannade några extra sekunder precis där midjan tar en kurva innåt, och sökte sig med fingrarna lite bakåt mot ryggen till. Effekten var tydlig på Klara som började stöta sina höfter uppåt i försök att slingra sig och komma undan, samtidigt som hon tjöt av skratt och bönfallde Josefin att sluta kittla henne. Moa hade under tiden tagit fram kameran och stod på knä på Klaras högra sida, svankades så hennes gröna linne åkte upp en bit ovanför kanten på hennes svarta trosor, och fotograferade Josefin medan hon plågade deras rumskamrat. Hon kände en spännande känsla i kroppen som hon aldrig känt förut, osäker på om det var situationen eller faktumet att hennes vänner såg extremt sexiga ut genom kameralinsen.



Efter någon minut, inte länge för Moa och Josefin men en evighet för Klara, slutade Josefin kittla Klaras sidor. Klara låg flämtade på mattan, utmattad av att uthärda den hittills värsta kittlingen i sitt unga liv och knappt kapabel att få fram ett ord. “Åh Klara, jag visste ju att dina sidor var känsliga, speciellt det stället vid din midja. Men att få kittla dig utan att ha dina armar viftandes i vägen var ju betydligt roligare.” Sa Josefin halvskrattandes där hon satt triumferande kvar på Klaras höfter. Hon sträckte på sig med svankad rygg, samlade sitt bruna hår mellan händera och började sätta upp det i en slarvig hästsvans. Hennes släta ben syntes väl under hennes vita hotpants och hennes bara fötter vilade mot den mjuka, vita mattan. Moa såg vid en snabb blick att Josefin inte hade någon BH under linnet, så konturerna av hennes mycket välformade bröst syntes väl genom det. Moa log för sig själv när hon även skymtade sin väns tydligt styvnade bröstvårtor under det tunna, marinblå linnet.

Moa lade ner sin kamera på golvet och flyttade sig så hon stod på knä mellan Klaras armar, ovanför hennes huvud. “Ska vi inte testa om hon är lika kittlig under armarna också?” Josefin tittade upp med en min som var svar nog. Klara hade återhämtat sig en aning under de sekunder av vila hon just fått. Hon visste inte om hon var kittlig under armarna, ingen hade lyckats komma åt henne där förut. Nu var situationen lite annorlunda, hennes utsträckta armar och vita linne lämnade hennes släta, lena armhålor fullständigt oskyddade. Paniken kom smygandes ännu en gång. “Tjejer, på riktigt, jag har redan glömt min dumma dröm. Ss-snälla kittla mig inte mer, jag klarar det inte. Släpp loss mina armar, snälla.” Moa var den som svarade. “Hihi jag tror inte du har det söta du, jag såg hur skakad du var när du vaknade. Vi måste hjälpa dig bearbeta det här ordentligt.” Moa började sakta dra sina naglar längs Klaras underarmar. Hon började vid armbågen och drog dem långsamt uppåt mot händerna. Klara vred lite på sig och fnittrade till, men övergick sedan i mer av ett ljust, svagt stön. Känslan av Moas naglar mot armarna var faktiskt mer skön än kittlande. Precis mitt emellan, vilket hon gillade. Josefin betraktade sin fastbundna vän med ett leende. “Åh, ser man på Moa. Hon verkar ju gilla det där. Låt oss se vad hon tycker om jag gör så här.” Josefin lutade sig fram och började spindelkittla med fingertopparna i Klaras armhålor, precis så löst att hon bara nuddade den känsliga huden. Skräcken och förvåningen tog över njutningen I Klaras ögon, hennes armhålor visade sig vara ännu kittligare än hennes mage och sidor. “Ååh, hittade jag en liten känslig punkt där? Killi-killi-killl!, kittlas det lite där under armarna?” retades Josefin med barnslig röst. Moa bara njöt av situationen och fortsatte med sina naglar mot Klaras underarmar. Klaras kropp börjde sig ofrivilligt som en båge, svankandes där hon låg. Hennes armar sprattlade och ryckte förgäves i sina bojor. “Ahahahahah, hihiheehehheiiiii! Joseefiiiin slutaaaaa! Hahahahahhihihi!” Josefin hade nästan svårt att sitta kvar på Klaras höfter med hennes vilda sprattlande. Moa slutade sin attack mot underarmarna och tog istället tag i Klaras armbågar och pressade ner dem mot mattan. Klara tjöt av skratt och panik, nu kunde hon inte röra sina armar överhuvudtaget. Josefin bara fnittrade och fortsatte sitt lösa, snabba kittlande I Klaras armhålor. Detta var tortyr på riktigt, tänkte Moa för sig själv medan hennes väns tjut och fnitter fortsatte i bakgrunden. Kittlingstortyr. Hon hade en gång sett en video på youtube där en tjej var fastbunden på en soffa och blev kittlad av en annan tjej. Hon hade aldrig berättat det för någon men att se det klippet gjorde henne upphetsad på ett sätt som sex aldrig hade gjort. Att hon själv skulle vara mitt i en sådan situation hade hon aldrig vågat drömma om. Hon njöt av varje sekund, nästan lite avundsjuk på Klaras hjälplöshet och uppmärksamhet.



Den här kittlingsattacken fortsatte längre än den första, förmodligen för att Josefin blev uppspelt över Klaras reaktioner från att få sina utsträckta, släta armhålor kittlade. Hon växlade sin teknik mellan löst dansande fingertoppar och att peta lite med pekfingrarna mot sidorna av Klaras bröst. Det senare gav hysteriska, sprattlande reaktioner. Moas hjälp att hålla ner armarna gjorde susen. Tårar hade börjat synas på Klaras kinder. Tortyren hennes bästa vänner utsatte henne för var det mest intensiva hon varit med om. Hennes kropp var som en enda stor kittlig nerv som ständigt blev attackerad, utan någonstans att ta vägen. Någonting med hela situationen var ändå spännande. En liten del i henne kände en njutning i att vara så hjälplös, helt i händerna på sina vänners önskemål och kittlande fingrar. Plågsamt, absolut, men ändå stimulerande och fantastiskt på något sätt. Hon hade ingen aning vad klockan var men det var fortfarande väldigt mörk ute. Natten var ung ännu och Josefins fingrar lät inte hennes armhålor vara i fred. Sensationen mot hennes bara hud var nästan outhärdlig. Fortfarande fanns det platser på hennes kropp som hon visste var extremt känsliga, platser som ingen annan än tidigare pojkvänner kunde känna till vilket gjorde henne lite lugnare. “Nu vill faktiskt jag också vara med i leken. Jag vet något vi borde testa, något jag upptäckte på mig själv när jag fortfarande var med mitt ex.” sa Moa och släppte sitt grepp om Klaras armar. “Kan inte du gå till badrummet och hämta midjebanden till våra morgonrockar är du gullig?” Josefin smekte sina fingrar lite lätt över Klaras mage innan hon reste på sig och gick med lätta steg, barfota över det ljusa trägolvet, bort mot badrummet. Moa la sig ner bredvid Klara på mattan, med huvudet vilandes mot handen och lutandes på sin ena armbåge. Med den andra handen gjorde hon lösa cirklar med pekfingret alldeles nedanför Klaras navel. Klara låg flämtandes på mattan, fortfarande svag i kroppen efter Josefins långa kittling under hennes armar. Moas cirkelrörelser med pekfingret var rena spa-upplevelsen i jämförelse, hon njöt av den fjäderlätta beröringen långt ner på magen. Moa betraktade sin vän där hon låg, utmattad efter tortyren. Hon älskade detta. Frågade sig själv varför de inte gjort detta tidigare. Hon hade ju känt till fenomenet med kittlingstortyr ett tag, och hade till och med efter att ha sett den där videon, googlat sig fram till att många har en så kallad kittlingsfetish. Det hade känts främmande och lite udda just då, men nu började hon förstå vad det handlade om. Hon lutade sig in nära Klara, med sina läppar alldeles vid hennes öra och viskade lågt. “Jag vet något som inte Josefin vet sötnos. Något som Robin berättade för mig när ni fortfarande var tillsammans. Det ska bli så spännande att se om han hade rätt.” Så kysste hon Klara försiktigt på halsen och fnittrade lite medan hon lutade sig tillbaka. Klara fick en klump i magen. Nnnej.. han kan väl inte ha berättat det..

Josefin kom tillbaka, småspringandes av iver, med två långa band i frottématerial. “Vad ska vi göra med de här tänkte du? Ska vi binda dem runt hennes armbågar så hon inte kan sprattla så mycket med armarna? Då kan vi ju kittla under varsin arm samtidigt.” Det märktes att även Josefin hade gått in för detta nu, att hon gillade makten hon hade över Klaras kropp. Moa ställde sig upp och tog ett av banden. “Nej, inte riktigt. Hjälp mig flytta soffbordet så ska du få se.” svarade hon med en lurig blick. Moa och Josefin vred det tunga soffbordet så det stod nedanför Klara där hon låg, med långsidan mot henne. Moa bad Josefin grensla Klara igen så hon inte kom loss. Klara, som nu hade återhämtat sig, stretade emot och började på nytt rycka i handbojorna. “V-vad ska ni göra med mig? Snälla, underbara ni, jag fixar inte att bli kittlad mer.” Josefin bara tittade på henne med sina stora, blå ögon och log varmt. “Det är ingen idé fina du, du behöver inte kämpa emot. Vi är inte klara med dig än.” Hon förde sakta bort en hårlock som hängde ner i Klaras ansikte med handen, och smekte sedan ner över hennes kind och ner på halsen. Klara slöt sina ögon och andades tungt. Plötsligt kände hon hur Moa tog tag i hennes ena fot. “Vad gör du, släpp min fot Moa!” Moa bara log och drog Klaras högra fot mot soffbordets ena ben på långsidan tills hennes ben var helt utsträckt. Hon band sedan fast fotleden runt bordsbenet med det ena frottébandet Josefin hämtat tidigare. Hon upprepade sedan samma sak med den andra foten. Sedan reste hon på sig, gick till bordets bortre långsida och drog det försiktigt bakåt några decimeter. Hon log, nöjd över sitt verk, när hon såg Klara nu ligga utsträckt som ett uppochnervänt Y med armarna tätt utsträckta ovanför hennes huvud och benen utsträckta åt varsitt håll. Moa kunde knappt bärga sig, hon hoppas så innerligt att det hon fått veta av Klaras ex-pojkvän stämde.

Josefin och Moa stod nu på knä på varsin sida om Klaras utsträckta, hjälplösa kropp. Klara vred på sig och stretade mot sina band men kunde inte rubba varken soffan eller det tunga bordet. Hon var nu helt utelämnad. Hon vågade inte ens fråga vad de tänkte göra med henne, utan andades bara tungt och väntade. Moa var den som bröt tystnaden. “Jag måste bara göra ett litet test innan vi börjar på riktigt.” Sedan lutade hon sig närmre Josefin och viskade något i hennes öra. Josefins ögon lyste upp av glädje och spänning hon satte handen för munnen och tittade på Klara som tittade tillbaka med skräck i blicken. Gud, hur ska hon klara det här. Jag skulle nog dö om någon kittlade mig där. Tänkte Josefin för sig själv. Moa hade flyttat sig så hon satt med smalbenen under sig, mellan Klaras utsträckta ben. Hon förde långsamt händerna in under kanten på Klaras byxor nere vid hennes fötter och drog väldigt sakta upp fingrarna längs insidan av hennes vader, samtidigt som hon gjorde små kittlande rörelser med fingertopparna. Byxorna drogs med uppåt tillsammans med fingrarna och avslöjade mer och mer av huden på Klaras släta, bruna ben. Klara började ana vart det var på väg, Moas fingrar var nu framme vid hennes knän och hon stannade inte utan fortsatte långsamt uppåt. Klara flämtade plötsligt till och drog efter andan, hennes rumpa lättade en aning från mattan och hennes hela kropp spändes som en båge. Moas fingrar stannade en tiondels sekund, sen rörde hon fingertopparna bara någon milimeter mot den silkeslena huden. Hon log stort och såg rakt in i Klaras uppspärrade ögon som såg tillbaka med skräck. “Åh, jag visste det. Robin hade rätt ändå.” Sade Moa drog sakta ut sina händer ur Klaras pyajamasbyxor. Hon tog sedan en sax ur sin sminkväska och började klippa upp det högra byxbenet. Josefin hjälpte ivrigt till med det andra. När de var klara tog de av de sönderklippta byxorna från Klaras ben och slägde dem bakom sig. De såg ner på sin vän där hon fortfarande låg framför dem, sin kropp utsträckt och hjälplös mellan deras soffa och bord. Hennes långa, perfekt formade ben var nu helt bara och hennes tunna, svarta trosor framhävde på ett underbart sätt formerna runt hennes höfter, ljumskar och rumpa. Hennes yviga hår låg utsläppt över golvet och de vackra gröna ögonen öppna. Hennes bröst höjdes rytmiskt i takt med hennes andning och hennes smala armar oskyddade och sträckta ovanför huvudet. Ingen av tjejerna skulle erkänna det just då, men de kunde inte förneka den djupa attraktion de kände till sin vän i det läget.



Josefin och Moa tog nu fram varsin sminkborste ur väskan på golvet bredvid dem. De lade sig ner längs varsitt av Klaras ben, med sina huvuden i höjd med hennes mage. De började försiktigt smeka henne längs sidorna med sina fria händer. Josefin tog tag i hennes blå linne, som hade halkat ner, och drog det uppåt så att hela hennes mage mellan brösten och troskanten syntes. Klara hade en lång och vältränad mage, men inga tydliga magrutor. Hon hade de där fina, tydliga muskellinjerna som ger den definition och konturer. Hon var dessutom extremt kittlig där, inte bara på sidorna utan även mitt på. Framförallt området alldeles under naveln. Tjejerna använda sina naglar för att verkligen spindelkittla Klaras mage, små lätta rörelser som retade hennes mjuka hud. Det var nästan så att det var mer skönt än kittlande. Men så fort Josefins fingertoppar dansade in under hennes navel övergick hennes försiktiga stön av njutning i hysteriskt fnitter. “Hihihihahahahihi, snnnäällla slutaaaaaaahhahahaihihihihi!” De fortsatte några sekunder trots hennes tjut och upphörde sedan sin attack. Moa smekte med handen över Klaras kind medan hon lutade sitt huvud lite närmre och viskade försiktigt. “Är du beredd, sötnos?” Klaras hela värld stannade upp, som fastfrusen. Nästa sekund svartnade det för hennes ögon. Hennes huvud for ner mot den mjuka mattan medan hon drog ett djupt andetag av ren panik. Den överkänsliga, otroligt släta huden på insidan av hennes lår exploderade i kittlig hysteri när de tusentals små mjuka stråna på Moa och Josefins sminkborstar med smekande rörelser drogs fram och tillbaka. Hennes ben var helt utsträckta som ett V, hennes fotleder ordentligt fastbundna i den tunga soffan och dessutom hade tjejerna placerat varsitt knä på insidan av hennes vader vilket hindrade henne från att flytta dem i sidled. Sminkborstarna kittlade insidan av hennes lår som tusen myror. Sensationen blixtrade genom hela hennes kropp och fick hennes höfter att skjutas upp och ner, men hon kunde inte fly från sina vänners tortyr. “Aaaaahahahahahhihihihihihhahhaha iiiiiiiiiiiiiiiiiihihihihihihihiih! Jag beeeeer, sluta kittla miiiiiiiiiiiiighihihihihihi!! Ahahahahhahihihihihi!” Hennes panikslagna reaktioner var som musik för Moa och Josefin. Nu njöt de verkligen av att plåga Klara och ansträngde sig inte ett dugg för att dölja det. “Ååh titta vad söt hon är, vår kittliga lilla Klara. Killikillikill, gud vad det ser ut att kittlas sötnos, vill du att vi ska sluta? Ska vi sluta smeka dina känsliga lår och ljumskar med våra mjuka borstar? Hihihi hon ser ju ut att tycka om det, tycker du inte det Jossan?” Josefin bara log och förde sin borste högt upp i den vänstra ljumsken, precis längs med trosornas kant och dansade den fram och tillbaka. Sin fria hand hade hon fört upp längs sidan av magen, noga med att varje millimeter skulle kittlas, och lät nu sina fingertoppar långsamt krafsa på sidan av Klaras vänstra bröst. Detta hade tillsammans med tortyren av hennes lår en närmast omänskligt kittlande effekt. Hennes tjut, fnitter och böner om nåd blandades med Josefin och Moas retande kommentarer och skratt. Moa följde snabbt Josefins exempel och kittlade skoningslöst sidan av Klaras andra bröst. Hennes bröstvårtor syntes mycket tydligt genom det tunna linnet och tjejerna förstod att kombinationen av kittlingstortyr och njutning var nästan outhärdlig för hennes sinnen. Efter de längsta tre minuterna av Klaras liv slutade de och satte sig upp bredvid hennes utmattade, hyperkänsliga kropp. Tankarna for runt som en virvelvind i hennes huvud men hon kunde inte få ordning på en enda av dem. Hela rummet började snurra framför hennes ögon. I periferin kunde hon ana konturen av vita gardiner som fladdrade vid det höga fönstret längre bort i rummet. Taklampans mjuka sken bäddade in rummet i ett skimmer och hon kunde känna en svag doft av vanilj och kokos från ett doftljus i närheten. Det sista hon kände var den nu bekanta sensationen, av skoningslöst kittlande fingrar mot hennes armhålor, sidor och ben och det sista hon såg var Josefin och Moa lutandes över henne, leende. Sen blev det svart.



Klara satte sig upp i sängen med ett ryck. Klockan visade 02.34, det var långt ifrån tid att kliva upp. På hennes sängkant satt Moa med ena handen vilandes på hennes ben. “Du ser orolig ut sötnos. Drömde du en mardröm?”.