Helt i hans händer

Han tittar på sitt kraftiga armbandsur i stål. Den svarta urtavlan med de silverfärgade visarna bekräftar att det snart är dags. 17:12 nu, och han vet att den går rätt. Han stämmer av mot Fröken Ur varje torsdag. 48 minuter kvar.



”Gott om tid” mumlar han nöjt för sig själv och drar ett bloss på sin nytända John Silver. Han tittar ut genom köksfönstret. Aprilregnet har avtagit under eftermiddagen men gör sig fortfarande påmint som en pärlande dimma. Vid ladugårdens norra gavel vittnar den tunga snövallen om att vintern ännu inte riktigt släppt sitt grepp.



Med den fodrade regnrocken svept om sig och jägarmössan nerdragen över öronen går han sträckan från ytterdörren till den elektriskt manövrerade garageporten. Han är nöjd med slutresultatet. När han köpte fastigheten 1980 hade den gamla ladugården av slaggsten varit fallfärdig. Oändligt många timmars slit med slägga, såg och svordomar hade sakta men säkert gett de gamla stallboxarna sin nya utformning. Nu inrymde de en fullt utrustad verkstad, komplett med vinsch, smörjgrop och alla upptänkliga uppsättningar högklassiga verktyg.



Han betraktar belåtet de oklanderligt arrangerade raderna av blocknycklar, mejslar och tänger som blinkar fram då lysrörsautomatiken klickar igång. Då porten stängs bakom honom går han fram till presenningen som skyddar den svarta Pontiac Bonneville av årsmodell 1964 som är senast i raden av projekt att varsamt rustas upp till originalskick. Han huttrar lite när han hänger av sig regnrocken och klockan 17:26 kliver ned i smörjgropen. Blåstället som nu täcker den polisuniform han aldrig lämnat åter lyckas inte bemästra luftens råhet.



Klockan 18:00 stiger hon in genom sidodörren. Hon har aldrig tillåtits öppna stora porten. Han kan endast se hennes leriga pumps och späda anklar, men av pölarna som snabbt bildas runt hennes fötter att döma måste det kyliga regnet ha tilltagit igen. Han kan höra på hennes andhämtning att hon fått hasta den sista kilometern hon alltid får gå till fots. Alltmer jäktat ju mer klockan har närmat sig 18:00. Det är det klockslag han gett henne. Idag likväl som var sjätte söndag de senaste fyra åren. Endast en gång har hon kommit försent. Med elva minuter. Det var alldeles i början av deras bekantskap. Hon hade skyllt på en viltolycka som bromsat trafiken. Helt ointressant. Efter hans bemötande den gången visste både han och hon att hon aldrig skulle komma försent igen.



Han är nöjd med det arbete han får gjort under den dryga timme som går. En klurigt konstruerad hjulupphängning får sitt välbehövliga underhåll. Emellanåt kastar han en blick åt hennes håll. Pölarna kring hennes skor har sakta sugits upp av cementgolvet. Vid flera tillfällen hör han henne huttra. Då han stiger upp ur gropen synar han henne för första gången sedan hon kom.



Hennes spända kropp skakar av kyla och förnedring. Det blonda och tidigare lockiga håret ligger tätt slickat mot hennes huvud. Enstaka stripiga slingor har fallit ned över hennes kinder. Den skräddarsydda dräkt med byxa och kavaj hon dagligen förväntas bära på kontoret smiter åt runt hennes långa ben och späda axlar. I kavajöppningen har regnet gett hennes röda blus en mörkare ton som tydligt avslöjar att hennes välformade bröst inte döljs av någon bh. Hon bär ingen kappa. Han ler för sig själv när han inser att hon inte hade räknat med regnet.

”Uppehållsväder inne i stan ser jag” säger han hånfullt. Han förväntar sig inget svar. Hon får aldrig tilltala honom under deras möten.

Han går bort mot tvättstället och och börjar omsorgsfullt rengöra sina händer. Tvål, varmt vatten och därefter den där dyra krämen som så effektivt löser eventuella oljerester. Tvål och vatten igen. Slutligen en lotion som återfuktar huden. I sidoblicken ser han henne stå blick stilla.



När han hängt av sig blåstället vänder han sig om och går mot henne. Hon skälver till inför åsynen av hans bredaxlade gestalt. Uniformen framhäver hans maskulina drag. Han har samma vältränade kropp idag som under tjänstgöringsåren inom polisen. Samma regelbundna träning håller honom smidig och stark. Trots det förakt han känt för poliskåren sedan den dag han uteslöts njuter han av den känsla av makt uniformen ger honom.

”Klä av dig!”

Han pekar på en krok där hon kan hänga sina genomvåta kläder och ställer sig bredbent på tre meters avstånd.

”Långsamt”

Med darrande fingrar knäpper hon upp sin kavaj. Blusen följer med upp ur byxlinningen då hon mödosamt kränger av sig det våta plagget och hänger upp det på anvisad krok. Hennes blus har tryckknappar. Han tar två steg mot henne och trycker batongen mot hennes halsgrop. Med ett kraftigt drag nedåt öppnar han hennes blus och blottlägger ung blek hud. En röd strimma framträder snabbt mellan hennes bröst och ned över magen där batongen gjort sin omilda rörelse.

Spänstiga bröst med knottrande hud. Styva bröstvårtor av kyla och upphetsning. Flämtande andetag som får hennes bröstkorg att hävas och sänkas.

Med batongens hjälp lyfter han blusen åt sidan för att kunna betrakta i lugn och ro innan hon får ta den av sig helt. Han känner belåtet hur hans lem långsamt börjar styvna.



När hon tar av sig skor och byxor sparkar han fram den snurrpall i rostfritt stål han haft stående under arbetsbänken. Den runda siten har stora utstansade hål i en cirkel. Hans gest räcker för att hon skall lyda. Med särade ben och rak rygg och ställer hon framåtlutad över pallen. Hennes händer greppar hårt runt sitsen. Hon gnyr i sitt utlämnade tillstånd då han närmar sig och tar plats bakom henne.



Med den hårda polisbatongen tvingar han isär hennes ben ytterligare. Han vet att hon behöver bestraffning idag. Han låter batongen stryka mot hennes blygdläppar och hennes stön ger honom full bekräftelse. Med några snabba rapp mot hennes skinkor eggar han både sig själv och henne. Med handflatan fortsätter han behandlingen. När rodnaden framträder över hennes skälvande stjärt blodfylls hans lem till bristningsgränsen. Han trycker en tumme hårt mot det förbjudna området mellan hennes skinkor. Svaret kommer genom krampande ryckningar.



När han rör sig runt henne lösgör han sitt svullna stånd genom gylfen. Han ställer sig framför henne och lindar upp ett stadigt tag om hennes hår. Med ett tungt stönande pressar han in sig i hennes mun. Han trycker på och vill nå djupt. För varje stöt kommer ett gurglande läte ur hennes strupe. Hon har svårt att hitta andningen, men hennes kropp skälver av lust.



Han för ner henne till sittande läge på pallen. Hennes heta hud möter iskall metall och chocken sänder vågor av förnedring och upphetsning genom hennes underliv. Hans grepp om hennes hår hårdnar när han åter pressar in sin styva mandom mellan hennes läppar. Hans andra hand nyper omilt i hennes ömma bröstvårtor. Han föser hennes huvud fram och tillbaka samtidigt som han skjuter fram höften för att komma längre ned. Hans bryska stötar får hennes ögon att tåras. Hans orgasm börjar närma sig som ett dovt dunkande långt inifrån.



Han byter grepp och tar ett stadigt tag om hennes nacke. Med andra handen klämmer han åt om hennes näsa och rycker hennes huvud mot sitt hårda stånd. Med luftvägerna blockerade börjar hon skaka och då kommer den välsignade frigörelsen till honom. När orgasmen skjuter glödande stötar genom hans kropp pressar han sig in maximalt. Sina tunga strålar av liv och hetta riktar han ner i hennes gurglande strupe. Han vacklar. Han släpper greppet om hennes nacke och pumpar själv fram de sista kladdiga dropparna över hennes haka.



Han backar. Hon faller sakta ihop i en hög på det kalla golvet. Hennes kropp rycker. Hon snyftar av skam. Raskt klär han på sig regnrocken och vänder henne ryggen. När garageporten stängs bakom honom och belysningen släcks ligger hon fortfarande kvar. Liten och ensam. Hon för sig själv till en skrikande extas. En av de kraftfullaste hon upplevt.



När hon så småningom huttrande kommer hem är det en dag mindre till deras nästa möte.