Glöd – Del 3

VARNING: novellen innehåller bondage, förnedring, och mildare former av tortyr. Om något av detta anses som stötande, läs ej vidare.

———————————————————————–



Helt darrig och hög på adrenalin låg jag i baksätet. Det var svårt för mig att förstå vad som just hänt. Att de faktiskt följt igenom med min bestraffning, och vid vägkanten dessutom! Vilken förnedring! Att min bästa vän Nadine som jag känt så länge hade denna grymma och sadistiska sida kändes overkligt. Om hon redan nu kunde piska mig på ett sådant brutalt och skoningslöst sätt, vad skulle då hända när vi väl kom fram till hennes sommarställe? Jag blev svimfärdig vid tanken. Skulle jag kunna avbryta denna lek? Var det ens en lek till att börja med? Och ville jag det?



På något konstigt vis kändes det som om detta (vad det nu var för något vi höll på med?) som om det tog mig och Nadine närmare varandra på ett helt nytt sätt. Episoden med örfilarna på Nyårsafton var något av det mest intima jag varit med om; på ett bisarrt sätt var det till och med mer personligt än sex. Att frivilligt ta emot förnedring och smärta till en annan persons njutning kändes inte så fel som det kanske borde göra?



Sådana var tankarna som virvlade runt i mitt huvud medan jag mödosamt försökte låsa upp handbojorna med nyckeln Nadine kastat till baksätet. Tillslut lyckades jag få av mig dem och skickade med en darrig hand fram stålfängslet till Nadine.



Fortfarande liggandes letade sig mina händer till min svidande bak. Den var fortfarande het från bestraffningen, och med fingertopparna kände jag konturerna från ränderna där ridspöet skurit in i min hud. Jag skulle nog inte kunna sitta normalt på flera dagar.



Klockan var strax efter åtta när vi svängde in på den lilla avtagsvägen som ledde till Nadines sommarställe. Det hade varit ganska tyst i bilen efter det som hänt, och när Nadine nu bröt tystnaden blev jag smått förvånad över lugnet i hennes röst. Det var som om hon redan glömt.



”Låser du upp bommen?” bad hon Erik, och gav honom en nyckelknippa.



Han nickade, klev ur bilen, kämpade ett tag med det frusna låset, och fällde sedan upp bommen så Nadine kunde passera. Han var noga med att fälla ner den efteråt och låsa, innan han kom tillbaka till bilen.



Det var trehundra meter av skogsväg fram till stugan som låg på en kulle nära en liten göl. Byggnaden hade två våningar om man inte räknade med jordkällaren, och var rymlig för en sommarstuga. Vi hade spenderat flera somrar här, men minnena kändes nu ganska avlägsna.



Nadine parkerade, slog av motorn, och klev ur. Hon sträckte på sig och gäspade. Jag kämpade med att få upp byxorna över mina höfter igen, med så lite kontakt som möjligt med min svidande hud.



”Om ni tjejer går in och sätter igång brasan så bär jag in bagaget”, sa Erik vänligt.



”Jag kokar vatten, vill ni ha kaffe eller te?” frågade Nadine, som redan var halvvägs upp för förstutrappan.



Erik ville ha kaffe och Nadine vände sig mot mig, som just öppnat

bildörren. ”Natalie?”



”Ehm, te tack”, sa jag med en ganska hes röst, varpå hon log och försvann in i stugan.



Jag hade förväntat mig att bli beordrad att bära in väskorna eller något värre, men det var plötsligt som om detta var en helt vanlig vistelse i stugan. Jag undrade vad det var för lurt de höll på med nu, men kunde inte komma på något. Det enda som synligt påminde mig om vår lilla dominanslek var att de tagit mina skor när jag nu gick barfota genom snön upp till stugan.



Kvällen fortskred på ett trevligt sätt. Vi åt en sen middag som Erik lagat (han var en förvånansvärt duktig kock), sedan satt vi och småpratade framför brasan. Då och då gav Nadine mina nakna fötter hungriga blickar, och jag förstod att trots den vänliga fasaden så glödde hon av upphetsning på insidan. Jag undrade hur länge denna ”normala” atmosfär skulle ligga över stugan, och när de på riktigt skulle börja plåga mig.



”Kortspel, någon?” sa Nadine och hoppade upp ur soffan, med en gammal lek i handen. ”Minns du hur vi brukade spela kort varje sommarkväll när vi var små?”



Jag nickade. ”Jag minns också hur du brukade kalla mig ’fuskare’ när jag spelade av dig din veckopeng.”



Nadine sträckte ut tungan. ”Jag har lärt mig ett och annat sedan dess!”



Vi samlades runt köksbordet.



”Vad spelar vi?”



”Stripp-poker?”, föreslog Erik.



”Perv”, sa Nadine retfullt. ”Men visst; skyll dig själv när jag spelar brallorna av dig!”



Nadine hade aldrig varit speciellt duktig på kortspel så jag kände mig självsäker. Erik verkade däremot ganska skicklig när han blandade leken på ett väldigt showigt sätt. Nadine var troligen den som skulle bli tvungen att strippa, vilket var rätt åt henne efter all förnedring hon utsatt mig för.



Min första hand var rent ut sagt skräp, och jag lyckades inte byta upp mig heller. Min tjocktröja var det som fick åka av. Otur bara.



Min andra hand var inte heller speciellt bra, men jag lyckades byta upp mig lite grann. Dock hade både Nadine och Erik riktigt bra händer och jag förlorade igen. Jag slet av mig linnet. Jag hade valt ganska utmanande underkläder, och jag rodnade när de gillande synade min BH (eller kanske det som den dolde?)



När jag även förlorade den tredje handen, började jag ana att något var suspekt. Medan jag drog av mig byxorna föreslog jag att vi skulle byta dealer. Erik nickade och gav leken till Nadine.



Jag förlorade även fjärde handen övertygande. Och knäppte tveksamt upp min BH.



”Ser du”, sa Nadine med ett ondskefullt leende. ”Inget fel på delaren.”



”Du säger det”, sa jag bittert, och lät mina bröst falla ut. ”Varför inte bara beordra mig att klä av mig, om ni ändå ska fuska?”



”Du kan dela nästa”, sa Nadine, och gav mig leken. ”Och vad är det för kul med det?”



Det spelade dock ingen roll när jag återigen fick en skräphand och förlorade rundan. Jag la upp mina trosor på bordet och kollade surt på Nadine. Jag hade förlorat fem raka rundor och stod nu helt naken i köket.



”Vad var det du brukade säga, Natalie?” sa Nadine hånfullt. ”Ah juste; turen gynnar den skickligare spelaren.”



Jag fnös åt det och försökte skyla mig bäst jag kunde. ”Nu då?”

Nadines ögon glittrade. ”Ska vi ta oss en titt på de olika sovrummen?”



”Jag sover i vårt gamla rum på övervåningen; och Erik tar mina föräldrars rum.” Nadine rullade ihop mina kläder till en boll; det var tydligt att hon tänkte behålla dem ett tag.



”Och jag?”



”Gör dig iordning först, så berättar jag sedan hur jag tänkt.”



Jag rotade upp min necessär ur resväskan och gick naken till den lilla toaletten för att borsta tänderna. När jag kom tillbaka till köket hade Nadine fällt upp luckan till jordkällaren, och jag hörde hur hon och Erik talade där nerifrån.



”Vad gör ni?” undrade jag.



”Kom ner så ska du få se.”



Försiktigt klev jag ner för den branta trappan. Det var kallt och rått i den lilla grottan. På hyllorna längs väggarna fanns matvaror; de flesta verkade fräscha. Nadine hade tydligen varit här ganska nyligen och fyllt på lagret. En glödlampa i taket var den enda belysningen. Jag huttrade när jag steg ner på det kalla golvet. Det luktade av jord och grönsaker.



Erik och Nadine vände sig samtidigt mot mig, och när de flyttade på sig såg jag till min förskräckelse att det stod en rostig bur på golvet. Den var väldigt liten och rektangulär, med lågt tak och smala avlånga sidor. Gallrena var dock tjocka och bastanta.



”Ni kan inte mena allvar”, sa jag när jag förstod vad de tänkt.



”Ner på knä”, sa Nadine med en hård röst.



Jag kände gåshuden sprida sig över min nakna kropp. Jag tvekade, och såg bedjande på Nadine. När hennes ansiktsuttryck hårdnade ytterligare, sjönk jag undergivet ner på mina knän. Det smutsiga golvet kändes hårt och kallt under mina knäskålar, och jag kollade storögt upp. De stod över mig obevekliga och illasinnade.



”Detta är din sovplats, Natalie, och det är slutgiltigt”, sa Nadine med en hand på buren. ”Dock tyckte Erik att vi kunde ta upp buren till köket för första natten. Men jag menar att du inte behöver några förmåner. Så som kompromiss får du bestämma själv hur du vill göra första natten.”



Jag hade svårt att förstå mig på denna grymhet, så jag gapade först bara åt det hela. Jag var dessutom osäker på om jag ens skulle få plats i den lilla buren. Jag rös vid tanken på det kalla stålet mot min nakna hud. Vad hade jag egentligen gett mig in på?



Jag ville helst säga köket, men jag gillade inte Erik och ville att Nadine skulle ha rätt, trots att det skulle kosta mig, och att jag troligen skulle frysa som bara fan nere i jordkällaren under natten.



”Natalie?” manade Erik.



Jag ignorerade honom och vände mig mot Nadine, och såg upp på henne. ”Du har rätt.”



Hennes ögon tindrade av upphetsning, och hon tog ett hårt tag om mitt hår och ledde mig fram till buren. Hon öppnade luckan till buren med ett gnisslande ljud som fick blodet att frysa. Sedan hjälpte hon mig in med huvudet först. Det var otroligt trångt, och det kalla stålet sköt isande stötar genom min nakna kropp. När jag stod på knä i buren tog min rygg i taket, och mitt huvud i det främre gallret. När jag var inne fyllde jag den helt och hållet. Slutligen stängde Nadine luckan över min bak och jag kände det kalla stålet mot min, fortfarande brännande, rumpa. Hon gick runt buren så jag kunde se henne. Hon dinglade ett kraftigt hänglås framför mitt ansikte, och jag kunde bara se på medan hon lekte lite med det med en ondskefull min. Jag svalde.



Nadine försvann bakom mig igen och jag hörde hur det klankade av stål mot stål ett ögonblick. Sedan det klickande ljudet av att hänglåset gick igen.



Nadine och Erik kom in i mitt synfält. De log mot mig. Sedan vände de sig om och gick upp för den knarriga trappan. Glödlampan släcktes och slutligen slog golvluckan igen ovanför. Ensam låg jag kvar i den trånga låsta buren, naken i den kalla mörka jordkällaren.