En tonårshäxas uppvaknande (1)

De smattrande trummorna och de rusande gitarrerna gav Louise en extra push trots att benen skrek av mjölksyra. Hon bet ihop och reste sig stående på träningscykeln och drev på med de trötta benen. Lite till. Musklerna brände. Svetten rann. Bara lite till. Då sångaren i Watain vrålade ”Of beast, of woman, of God, Of all that lives and may bleed” så gav det henne kraft de sista sekunderna av passet och hon fick hålla tand för tunga för att inte skrika med i låten. När de sista tonerna väl klingat ut klev hon av träningscykeln på darrigt stumma ben. Hennes andning var ansträngd och det smakade blod i munnen. Hon klickade av Spotify men behöll hörlurarna i öronen och rörde sig bort mot stretchmattan vid väggspeglarna. Hon försökte verka oberörd när hon plockade upp sin handduk och vattenflaska från golvet men hon var verkligen helt utpumpad efter det en och en halv timme långa träningspasset hon just kört. Runtomkring henne skramlade det från vikter och maskiner, det pustades och stånkades. Gymmet hon gick till var ett old school-gym utan blipp-bloppig high tech-utrustning – ingen gymkedja utan ett riktigt gym – ett gym där man fick vara ifred från spänniga stekare och blåsta bimbos. Här tränade mest dörrvakter, banditer och snutar. Det mest avancerade här var väl träningscyklarna och löpmaskinerna, här var det tyngder av metall, maskiner av stål och kedjor som rasslade. Ett gym som passade henne som hand i handske.



Louise gjorde sina stretchövningar. Hon drack vatten ur flaskan hon hade med sig och såg sig själv i speglarna på väggen. Hon hade verkligen tagit ut sig och det syntes. Hon var rosig om kinderna, glansig av svett och alldeles hård i musklerna. Hon var välsvarvad – inte kort och inte lång – med smal midja, rundade höfter och en hög putande rumpa. Det långa vitblonda håret var uppsatt i en hästsvans, hennes ögon var isblå och hon hade en silverring i vänster näsvinge. I öronen rasslade flera ringar. Hon var helt klädd i svart. Det var hon alltid. Även när hon tränade. Nu hade hon ett löst sittande Watain-linne – från början en svart t-shirt med Opus Diaboli-tryck som hon rippat till träningslinne själv – och under det en svart sport-bh. På underkroppen hade hon svarta leggings med vita revär och så Adidas-sneakers. Hennes feminint muskulösa kropp var tatuerad; hennes skuldror avslöjade delar den backpiece hon hade under linnet – en djävulsk drake i svart med utfällda vingar – insidan av hennes högra underarm bar en stiliserad Watain-treudd och den vänstra diton en Behemoth-djävul. Hon hade fler tatueringar men de var dolda under träningskläderna. När hon kände sig nöjd med stretchingen vägde hon sig: 55,5 kg. Hon kände sig nöjd och tog hon sina saker och begav sig mot omklädningsrummet.



Det heta vattnet som forsade över Louise i duschen gjorde gott. Det mjukade upp hennes muskulatur ytterligare då hon stod framåtlutad med händerna i kaklet. Hon var själv härinne. Det var inte många tjejer som tränade här och faciliteterna var anpassade därefter. Duschrummet var helkaklat och bestod av tre duschar utan åtskiljande väggar. Det heta vattnet gjorde att Louises kropp domnade av fullständigt. Hon vred av vattnet och sträckte sig efter duschtvålen. Den glatta tvålen gjorde att hennes händer gled lätt över hennes kropp. Hon kände musklerna spela under hennes alabastervita hud. Träningen hade verkligen gjort resultat, både fysiskt och mentalt. Hon var starkare nu – kunde höja sig över alla ”vanlisar” och ”mjäk” som hon fick dras med därute i den vanliga världen. Hon föraktade ”vanlisar” och ”mjäk”.



Det var bara månader kvar av gymnasiets sista år och fjärran var den blyga, tysta, emo-tjejen som börjat på estetlinjen för snart tre år sedan. Hon tog ingen skit längre. Ingen och inget kunde knäcka henne. Visst, hon var lite av en ensamvarg i skolan men hon var inget offer. Tvärtom så briljerade hon under lektionerna och hennes klasskamrater var i det närmaste skrämt beundrande. Hon plöjde böcker som hennes jämnåriga på sin höjd blott poserande bläddrat i; Nietzsche, Strindberg, Crowley, John Whiteside Parsons och Thomas Ligotti. Hon skapade konst – målningar och musik – som fick hennes lärare att ifrågasätta hennes mentala mående, men som var långt mer avancerat än något som någonsin gjorts på skolan. Hon var dessutom ingen uppmärksamhetsknarkande tonåring. Hon hade mål med allt hon tog sig för.



Louise stod naken framför spegeln i omklädningsrummet. Hon var fortfarande ensam. Hon hade torkat och borstat det långa vitblonda håret som nådde henne till strax under skulderbladen. Hon satte upp håret i en knut och drog fram en ensam hårtest som föll ned längs vänstra sidan av hennes ansikte. Hon tog sedan fram smink ur sin necessär, anlade en lätt makeup med mörk eyeliner och mascara. Hon tog ett steg tillbaka och bedömde resultatet. Det dög gott och väl. Hon vände ryggen till spegeln och såg sig över axeln. Hennes ryggmuskler framträdde tydligt under den stora bevingade draken i svart bläck som var tatuerad från svanken över hela ryggen och upp till axlarna. Draken var insvept i svarta eldsflammor och ögnade man tatueringen närmare så kunde stråk av ockulta symboler skönjas följa dess böljande former. Louise förde sina händerna ned längs med sidorna, över flammorna, ned över höfterna. Hon såg uppskattande på sin rumpa. All hennes träning – donkey kicks, dragon squats och what not – hade gjort den hög, rund och fast. Hon hävde sig på tå ett par gånger, vickade på höfterna och hennes runda stjärtklot guppade läckert. Den tatuerade drakens svans löpte ned över höften för att sedan dyka upp slingrandes strax under ena skinkan för och vidare två varv runt hennes högra lår innan den stannade strax ovanför knävecket.



Hon vände sig om med händerna på höfterna. Mellan hennes små handfullstora bröst var det sataniska korset – en variant på Leviatans och svavels symbol – tatuerad i samma svarta bläck som alla hennes tatueringar var gjorda i. De uppnosiga ljust rosa bröstvårtorna var båda piercade med silverglänsande stavar. Under bysten var ett par demoniska vingar tatuerade som följde bröstens nedre rundning. Hennes magmuskler var tydligt definierade nedanför de utbredda taggiga vingarna. Hennes fingrar smekte ned över musklerna, ned till ljumskarna och följde dem mot, som det brukar heta, hennes allra heligaste. För Louise var det dock inte bara något ”man sa”, för henne var det det allra heligaste på riktigt. Hennes fingertoppar smekte fjäderlätt ned mot hennes hårlösa venusberg. Hon rös av beröringen då hon närmade sig den för henne allra viktigaste av utsmyckningar som hennes kropp bar. Det upphöjda venusberget var tatuerat med den ockulta symbolen för Lilith – den mesopotamiska natt-demon som hon svurit sig till – omgärdad av en ring i vilken en text var skriven. Det var nästan hypnotiskt för Louise att vidröra tatueringen. Hon följde ringen lätt med sitt vänstra pekfinger över texten och ljudade orden ”Lilith … Regina … Immortalis … Lilith … Regina … Immortalis”. En pirrade känsla spred sig från hennes underliv och ut i hennes kropp. Hon ritade med fingertoppen över symbolen och minnet av då hon fått den tatuerad på venusbergets kulle fyllde henne med en köttets lust som inte gick att mota bort.



Louise slöt ögonen och omslöts av ett mörker som slungade henne ett knappt år tillbaka i tiden. Tillbaka på platsen där det skett. Hon mindes med tydlighet hur hon promenerat i den februarikalla kvällen, genom Gamla stans gränder till det lilla källarhålet, sedan en vindlande stentrappa som ledde ned till den plats där tatueraren hade sin salong under den medeltida stadsdelen. Det hade varit stämningsfullt med stearinljus och karmosinröda sammetsdraperier. Allt hade varit förberett då hon kommit dit – kvällstiden var bokad då tatueringens placering var en smula prekär – och hon hade snart befunnit sig på britsen helt naken från midjan nedåt. Tatueraren som hette Annie och var en av Sveriges bästa hade gjort alla hennes tatueringar och var väl införstådd i vilken betydelse symbolen besatt. Så när hon väl satte nålen mot Louises venusberg så hade det varit med andakt. Det hade gjort ont. Riktigt ont. Djävulskt ont. I högtalarna hade det spelats beckmörk mässande klassisk musik och ju längre sessionen pågick desto mer avdomnad hade Louise blivit. När Annie gjort färdigt konturerna så hade det där pirret börjat gro hos Louise, för att sedan verkligen ta fart då tatueringen skulle fyllas i. Annie hade med cirklande rörelser gnott in det svarta bläcket i huden på Louise och då pressat sin hand mot den släta vulvan. Detta hade i sin tur gett upphov till en fantastisk känsla av lust hos Louise. Den mässande musiken och de fladdrande ljuslågorna gjorde förstås sitt till. Tagen av stundens allvar så hade hon pressat sitt underliv uppåt mot Annies hand och då den piercade klitorisen hade gnidit sig rytmiskt i en perfekt cocktail av njutning, vibrationer, blod och smärta så hade kåtheten slagit till. Innan tatueringen varit klar så hade Louise fått avbryta tre gånger. Detta på grund av de tre djupa orgasmer som fått henne att gny, skaka och skrika av njutning. Tre orgasmer hon tillägnat Lilith.



Louise öppnade ögonen och såg sig i spegeln igen. Hennes piercade bröstvårtor stod styva och hennes anding var tung. Vårtgårdarna var slldeles knottriga och brösten ömmade lite. Hon gled in mellan blygdläpparna med sitt vänstra pekfinger, till hennes piercade klitoris som var riktigt svullen nu och det var som att få en elektrisk stöt genom underlivet då hon vidrörde den. Hon skälvde till. Gnydde. Titanstaven som gick genom hennes klitta förhöjde känslan och då hon letade sig in mellan blygdläpparna med fingertoppen så kände hon hur våt och het hon redan var där. Hon vätte fingret i springan mellan sina blygdläppar, förde det till din klitoris och började sakta smeka. Det var så skönt. Hennes isblå blick sökte sig själv i spegelbilden. Hon gned med fingret över den styva klittan och kåtpirret vreds upp till högsta nivån. Hon sköt fram bäckenet och särade på fittläpparna med högerhandens fingrar. Det rosa innanför den snövita huden glänste fuktigt. Hon njöt. Viskade ”Lilith … Regina … Immortalis …” om och om igen medan vänster pekfinger gned sig mot hennes klitoris. Hon förde bak fingret i springan, nosade i slidmynningen med fingertoppen och så tillbaka till klittan. ”Lilith … Regina … Immortalis … Lilith … Regina … Immortalis …” mässade hon tyst, om och om och om igen. Rytmiskt. Snabbare. Gned sin fitta. Hennes släta, hårlösa, fitta. Hårdare. De ömma brösten darrade av hennes rörelser. Bröstvårtorna styva med de glänsande stavarna genom sig. Den svarta symbolen – det sataniska korset – mellan hennes små, fasta, bröst nästan glödde slingrande, tyckte hon. Louise gled bak med fingret i springan till slidöppningen igen. Hon lät det sakta sjunka in i fittans hetta. Begravde det djupt i hennes våta, heta, kladdiga, hala och kände fittmusklerna krama om fingret. Hon gnydde upphetsat. Så ut igen. In. Ut. Pressade in långfingret intill pekfingret. In. Ut. Hon närmade sig. Flämtade. In. Ut. Fittans hetta spred sig i hennes kropp. Musklerna kramade pulserande om fingrarna som gled ut och in. Hon förde så ut dem och tillbaka till sin klitoris som nu tittade fram från bakom sin lilla huva. Gned den snabbt. Pressade isär fittläpparna. Nöp om den styva kittlaren mellan pek- och långfingret. ”Lilith … Regina … Immortalis …” klämde klittan, runkade den, och så sköljde den otyglade kraften från orgasmen genom hennes unga kropp. Hon spände varenda muskel i kroppen, bet sig hårt i underläppen, då orgasmen sköljde över henne. En varm våg av njutning som fortplantade sig genom henne med ett utdraget stön. Darrande lät hon sina våta fingrar glida en sista gång över symbolen på hennes venusberg innan hon förde dem till sina läppar. Hon sög in fingrarna i munnen, slickade dem rena från fittsekret. Svalde. Hon såg sig själv i ögonen i spegeln. Isblå och klara. Hon log.



Hon klädde sig i den klassiska Louise-uniformen – i svart spets-bh, matchande hipstertrosor, svarta, tajta, jeans nedkörda i ett par hårt snörade 14-hålskängor från Getta Grip, och ett åtsittande svart linne – drog sedan på sig en stickad islandströja, en bylsig halsduk och slutligen den svarta, slitna, skinnjackan med den stora treudden målad på ryggen. Hon vek ihop träningskläderna och lade dem tillsammans med necessären i ryggsäcken. På vägen ut satte hon i hörlurarna i öronen, hälsade på mannen bakom disken i entrén med en nick, tryckte igång musiken – Jernhaand med Taake – och klev sedan ut i den kalla, mörka, januarikvällen. Snön föll tung från den mörka himlen. Imorgon var det fredag och sedan helg. Den kunde verkligen inte komma fort nog. Hon svepte igen jackan , lämnade gymmet bakom sig och började sakta gå hemåt.



————————————



Spellista för detta kapitel:



Watain – All That May Bleed från albumet The Wild Hunt – avsnittet där Louise tränar.



Masked Ball – Jocelyn Pook från albumet Flood – avsnittet där Louise tatueras.



Taake – Jernhaand från albumet Kong Vinter – avsnittet där Louise lämnar gymmet och går ut i januarikvällen.