Deborah och Sabina

Sabina var 20 år gammal när Deborah tog hennes oskuld. Visst, hon hade haft sex med killar förut, och strulat med tjejer. Men aldrig på det sättet. Aldrig nånting som räknades. När Deborah tog makten över henne, för det var precis vad hon gjorde, så var det som om Deborah läst Sabinas tankar och tyst berättade för Sabina vad hon ville, fast hon inte visste det själv än.



Deborah var inte snygg som på bild eller klassiskt vacker. Hon var mager och senig, med råttfärgat slitet hår som hon inte vårdade, bar alltid lika slitna jeans, och t-shirts med konstiga band. Hon hade små bröst och ingen behå, så hennes bröstvårtor stack ut under tröjan. Sabina var tillräckligt intresserad av tjejer för att lägga märke till det. Deborahs tänder var lite sneda och började gulna av nikotin. Men hennes ögon var något alldeles speciellt, de var gul gröna med små irisar och ännu mindre pupiller, som en katt i dagsljus.



Sabina kände sig å andra sidan inte som någon skönhet själv heller. Visst, hon såg okej ut, men hon var lite för rund, det bekymrade hon sig alltid för. Och hon hade tjocka glasögon hon inte kunde ersätta med kontakt linser.



De träffades först på en fest i en lägenhet. Sabina hade blivit för full och klängig, och började svansa efter Deborah. Deborah verkade däremot ge henne kalla handen. Hon lyssnade förstrött på Sabinas fylle prat och lät henne klänga. Sen när Sabina mådde dåligt visade hon ingen sympati. Hon stod föraktfullt bortvänd och rökte en av sina Lucky Strike och lät Sabina kräkas magen tom i en rabatt på uteplatsen.



Det blev sent och de fick sova över på sofforna, tillsammans med ett par andra som bodde långt bort. Deborah stoppade om Sabina, men på morgonen sa hon inte ett ord. Inte förrän Sabina bakfull släpade sig till bussen så följde Deborah efter och satte sig bredvid henne. Halvvägs till Sabinas hållplats vände sig Deborah till henne och fixerade henne med de kattlika ögonen.



”Sabina, jag skulle vilja träffa dig ingen. Kan du komma till mig imorgon?”



Imorgon var söndag, och Sabina skulle jobba på måndag, men hon insåg att Deborahs röst inte tålde nån motsägelse. De enda svaren var ”ja” eller ”nej, och vi ses aldrig mer”. Hon drog efter andan, för av någon anledning hade hon fjärilar i magen.



”Ja”, sa hon enkelt.



Deborah svarade inte, utan bara log. Hon tryckte på knappen, ställde sig upp, och klev av vid nästa busshållplats.



”Här är det. Kom vid fyra så möter jag dig.”







Sabina kände att det var passande att klä upp sig så fint hon kunde. Hon tog på sig svarta strumpbyxor, en knälång kjol, en röd top och en kofta. Hon sminkade sig, kanske lite för mycket. Röda läppar. Hon tänkte inte tanken riktigt till slut, men hon visste att hon ville se fin ut för Deborah.



Deborah mötte henne klädd på samma sätt som till festen. Men det var en ny t-shirt, med seriefiguren Lenore. Sabinas ögon fastnade på det breda bruna läderbälte som höll Deborahs jeans uppe. Vid hållplatsen tog Deborah hennes hand. Det var trevligt. Deborah bodde i ett hyreshus på den andra gården de passerade. Det var en tvåa med litet kök, den var spartanskt inredd. Det luktade mat.



”Jag har gjort en liten middag.”



Hon drog ut stolen och visade Sabina till en plats. Hon satte sig mitt emot. Deborah var vegetarian, så maten kändes ovan men var god. Sabina förvånades av hur den smakade av kryddor och vinäger.



De pratade om allt möjligt. Fast det var mest Sabina som pratade, hon pladdrade på om hela sitt livs historia. Deborah svarade kort, log ibland, och uppmuntrade henne.



”Men ååh, jag pratar alldeles för mycket! Förlåt!”



”Inte alls. Du verkar ha bra saker att säga, tycker jag. Så fortsätt gärna med det. Vill du ha kaffe eller te?”



”Gärna te, ifall det finns.”



”Annars skulle jag väl inte fråga?”



Hon satte på vattenkokaren och kaffebryggaren med en kopp till sig själv, och fyllde en tekanna till Sabina. Teet luktade kryddor och frukt. Medan teet drog berättade Deborah lite mer om sig själv, inte mycket, men mer än vad hon sagt tidigare under kvällen.



Hon var 26 år, jobbade med tele marketing, och pluggade lite grann vid universitetet. Hon hade flyttat in för ett halvår sedan, från Stockholm. I hennes bokhyllor stod alla möjliga sorters böcker, i ingen särskild ordning. Hon erbjöd sig att sätta på musik, och frågade om Sabina ville höra Chopin, eller Motörhead. Sabina kunde bara skratta. Teet var klart, och Deborah hällde upp en mugg.



Sabina tänkte knappt på det, men medan de pratade hade hon snart druckit upp hela kannan. Sen blev hon extremt kissnödig.



”Får jag låna toaletten?”



”Om du hittar till den.”



När Sabina satt sig på toaletten såg hon tavlan som hängde på väggen mitt emot. Det var ett inglasat fotografi, det var gammalt, i viktoriansk stil. En naken kvinna stod framåt lutad över en korgstol. Hennes händer var bundna med ett rep. Hon hade en blek päron formad rumpa som såg mjuk ut. Bredvid henne stod en kvinna iklädd ridbyxor, en jacka och hatt. Hon höll ett bambuspö i handen, redo att svänga det över den andra kvinnans bak. När Sabina såg bilden klickade det till i henne, som om något föll på plats. Hon kissade och skyndade sig ut, nu var hon plötsligt riktigt upphetsad.



När hon kom tillbaka till köket hade Deborah plockat undan. Hon stod i balkong dörren och väntade med ett paket cigaretter i handen.



”Jag behöver bara röka lite. Hänger du på?”



Utanför började det skymma, och ljusen i fönstren var tända. Deborah hade släckt lamporna i taket men tänt stearin ljus i vardagsrummet. Hon tände en cigarett och tittade ut. Det blev tyst en stund, sen sa hon,



”Sabina, vill du ha sex med mig i min soffa?”



”Menar du..? Är du..? Har du..?”, Sabina visste inte vad hon skulle säga. Mer än ”ja”. Hon måste säga ja på något sätt. ”Menar du som på fotot..?”, lyckades hon få ur sig.



Deborah skrattade till. Hon vände sig om och tittade direkt på Sabina. Hennes pupiller hade blivit större nu, i bara ljuset från cigarett glöden.



”Skulle du gilla det då? Jag kan tänka mig sex utan sånt också, bara det är med dig.”



”Ja, jag.. tror det. Det.. är nytt för mig.”



Deborah log.



”Jag ska försöka vara en snäll flicka.”



Hon askade i en lerkruka, la handen på Sabinas nacke och ledde henne in i rummet. Hon stannade mitt på vardagsrums mattan.



”Får jag se på dig? Armar uppåt sträck.”



Hon drog upp Sabinas top. Under hade hon sin vita spets behå. Deborah ställde sig framför henne, och lät händerna glida nerför Sabinas sidor. Sen lutade hon sig fram och kysste henne försiktigt på läpparna. Försiktigt först, sen öppnade Sabina munnen, och Deborah stack in sin tunga. Hon smakade cigarett och kaffe.



Efter en hetsig kyss tog Deborah ett steg tillbaka. Hennes kattögon granskade Sabina, och blicken fick henne nästan att rodna, hon slog ner blicken.



”Du är söt. Du har inget att skämmas för.. Fast jag vet att jag stirrar på dig. Jag tänker inte ta av mig tröjan själv, för det är inte så mycket att se.”



Hon ställde sig bakom Sabina, knäppte upp hennes behå och släppte den på golvet, och la sen händerna på hennes mjuka mage. Hon smekte henne på magen och brösten, Sabinas bröstvårtor var hårda. Hennes händer visste vad de gjorde, det pirrade i Sabinas kropp. Så stod de en stund, innan Deborah viskade,



”Sätt dig på knä i soffan.”



Hon släppte taget och lät Sabina gå ensam fram. Hon kände sig ut tittad genom det stora fönstret, fast ingen kunde se så här på fjärde våningen. Hon satte sig och la händerna på soffans ryggstöd.



”Så här?”



”Det är bra. Slappna av bara.”



Det var lättare sagt än gjort. Sabina drog efter andan när hon såg Deborah ta av sig sitt breda läder bälte. Hon drog ner sina byxor och hängde dem över soffans armstöd.



”Så de inte faller av..”



Hon gjorde en ögla av bältet, gick fram och tog varligt Sabinas armar.



”Håll dem bakom ryggen så här.”



Hon la öglan om Sabinas handleder. Sabina förstod att hon måste ha gjort hål längs hela bältet, för Deborah spände det i ett läge som höll hennes händer fjättrade, och en stor del av remmen hängde ner för hennes rygg. Det satt inte så hårt att hon inte skulle kunnat ta sig loss om hon verkligen ville, men tillräckligt för att ge henne känslan av att vara bunden.



”Som på bilden”, viskade Deborah. Hennes röst var nu mjuk och melodisk på ett helt annat sätt än förut.



Deborah satte sig bredvid henne i soffan, vänd mot hennes sida. Hon fortsatte smeka Sabina, över ryggen, ner till kjolens början.



”Berätta för mig. Känns det bra?”



Sabina hade svårt att hitta orden igen. Deborahs händer var sköna och fick henne att längta efter mer. Men hon visste inte riktigt hur hon skulle säga det.



”Bra.. Det känns fint.”



”Ska vi ta av den här, tycker du?”



Hon drog i kjolen. Sabina nickade tyst och bet sig i underläppen. Det känndes lite pinsamt att bara sitta där och inte röra sig, hon som brukade känna sig rätt så världsvan i sexuella sammanhang. Samtidigt var hon som förtrollad av Deborahs händer och remmen runt handlederna. Deborah knäppte upp kjolen och förde ner den till hennes knän. Sabina kände det som om Deborahs ögon brände på hennes exponerade rumpa.



”Jag skulle tycka om ifall du tittade på mig. Du behöver inte stirra i väggen.”



Sabina vände på huvudet. Deborahs ögon var ännu mer förtrollande. Hon ställde sig upp, och fixerade fortfarande Sabina med blicken. Hon la ena hande på Sabinas nacke, och med den andra sträckte hon sig efter något översta lådan i en liten byrå bredvid soffan. En sax. Lång och vass. Sabina rös.



”Var bara lugn. Men jag tänker förstöra dina fina strumpbyxor. Jag kan köpa nya åt dig. Är det okej?”



Sabina nickade. Hon förstod egentligen att Deborah inte tänkte klippa eller rispa henne med saxen, och det skulle hon heller aldrig tillåta även om Deborah verkade ha en mystisk makt över henne. Ändå höll hon efter andan när den kalla metallen rörde hennes midja. Deborah klippte mot hennes hud, två långa revor, sedan slet hon sönder strumpbyxorna. Saxens snippande ljud och rivandet kändes öron bedövande högt. Så la hon saxen ifrån sig, förde Sabinas trosor ner till knävecken, och rörde äntligen vid Sabinas rumpa. Hon andades tungt och tryckte sig mot Deborahs hand. Deborah mötte hennes blick och sa sakligt,



”Så, nu tänker jag smiska dig. Hoppas du inte blir besviken att jag inte har något bambuspö.”



Hon skrattade. Sen tittade hon rakt i Sabinas ögon.



”Är du redo?”



Sabina nickade. Deborah lyfte handen för första gången och lät den falla över Sabinas skinkor. Ljudet var mycket högre än hon väntat sig. Smärtan tonade snabbt bort igen. Deborah smekte henne över rumpan och ländryggen. Andra handen låg kvar på hennes nacke.



Deborah smiskade henne ett par gånger till på samma ställe. Sabina föreställde sig hur ett rött hand format märke blommade upp på hennes rumpa. Kanske inte, men hon måste bli röd i alla fall, rumpan började bli het. Hennes armar började värka lite också. Deborah förde nu ner handen mellan hennes ben och rörde för första gången vid hennes fitta. Den var hårig, fuktig, och känslig för beröring. Sabina rös av välbehag när handen först strök över håret. Deborah drog snabbt tillbaka sin hand och vilade den på Sabinas rumpa.



”Hur känns det nu?”



”Varmt”, viskade Sabina. Hon måste le åt sig själv när hon hörde hur fånigt det lät. Deborah log tillbaka.



”Får jag fortsätta?”



Sabina drog efter andan.



”Gör vad du vill med mig.”



Deborahs bröstvårtor stack trotsigt fram under t-shirten. Sabina tittade också på det lilla berget fram på hennes svarta hipster trosor. Deborahs hand gled längs hennes mjuka runda lår, sen höjdes den igen. Sabina fick slagen i långsam följd, med tid att pusta ut emellan. Deborah tittade tyst in i hennes ögon, och smekte hennes rygg med den andra handen. Mellan slagen letade hon sig sen ner med handen till Sabinas fitta för några flyktiga smekningar. Sabina blev allt mer upphetsad och blöt.



Deborah fortsatte tills hon var nöjd med färgen på Sabinas rumpa. Hon liknade verkligen den viktorianska kvinnan på fotografiet, även om hennes rumpa säkert skulle blivit mycket ilsknare röd och mer randig av bambu spöets behandling. Inför det sista slaget lät hon handen vänta i luften, släppte Sabinas rygg, och ställde sig bakom henne. Slaget föll tungt från höjd, och fick Sabina att hoppa till. Hon hade varit helt tyst, bara flämtat lite på slutet.



Nu satte sig Deborah på knä och kysste Sabinas röda lysande skinkor. Sabina skämdes plötsligt. Skulle Deborah stå på knä och kyssa hennes tjocka rumpa? Det fick henne att rodna, men det skulle inte synts, för hon var redan hög röd i ansiktet. Men Deborahs läppars beröring var ändå skön och upphetsande. Hennes rumpa kändes extra känslig och saliven var som vatten på en het platta. När Deborah slutade önskade hon istället att hon skulle forsätta. Istället sa Deborah åt henne,



”Gå ner på golvet nu. Jag vill visa mig för dig.”



Sabina flyttade sig med möda ner från soffan, det var ovant och obekvämt med händerna bakom ryggen. Hon föll på knä. Deborah satte sig rakt framför henne i soffan, drog ner sina trosor och särade brett på benen. Hennes pubeshår var kort, mörkt och slätt. Och fuktigt, kände Sabina när Deborah förde hennes huvud framåt, så det hennes ansikte rörde vid fittan. Sabina tvekade och höll emot en bråkdel av en sekund, sen lutade hon sig fram och lät Deborah trycka hennes huvud mot sig.



Hon förvånades av hur fittan doftade och smakade som av kryddor och syrliga frukter. Hon andades genom näsan och öppnade munnen. Deborah stängde sina ben som en räv sax om hennes huvud, och borrade naglarna i hennes nacke. Sabina kände en doft av svett, om det var hennes eller Deborahs. Det hettade om hennes skinkor och brann mellan hennes ben när hon slickade Deborah till orgasm. Deborah svor när det gick för henne,



”Fan! Jävlar! Helvete!”



Sen släppte hon ifrån sig en lång suck, hennes ben släppte greppet om Sabinas huvud, och rörde sig framåt i soffan, gnuggade sin fitta mot Sabinas ansikte. Sabina blundade och vände ansiktet uppåt. Deborah sjönk tillbaka i soffan.



Efteråt kändes det helt naturligt att sitta på golvet framför Deborahs fötter. De såg på en spansk film, med många kvinnor som talade om stora känslor. Deborah satt och petade i hennes hår, smekte hennes hals och vilade händerna på hennes nacke.



Sabina kände fortfarande lukten av Deborahs fitta i sitt ansikte, och svedan efter Deborahs hand på sin rumpa.



”Det är ju inte riktigt rättvist att bara jag fick komma, eller hur?”, sa Deborah plötsligt rakt ut i luften.



Sabina kände upphetsningen komma igen. Hon kunde bara nicka stumt.



”Vi ska väl göra nåt åt det, eller vad säger du?”











Sabinas och Deborahs relation fortsatte ungefär som den började, fast den naturligtvis fördjupades under tiden. Sabina kom till Deborahs lägenhet, de lagade och åt middag, hade sex, Sabina satt vid Deborahs fötter, och sov över i hennes säng. De låg tätt ihop slingrade. Samtidigt lärde de känna varandra, Sabina lärde sig både laga vegetarisk mat och att få och uppskatta smisk, Deborah lärde sig Sabinas gränser och att tyda hennes ljud och rörelser.



De gick sällan någon annanstans tillsammans, och då bara som vänner. Det passade Deborah bra. Sabina verkade inte redo att komma ut som bisexuell eller lesbisk.. vilket av dem hon nu var. Deborah själv var säker på sin sak. Och hon skulle gärna gå stolt hand i hand med en flickvän på stan, och den flickvännen fick gärna vara Sabina. Men det behövde inte hända än. När vi är redo, tänkte hon.



I början var det Deborah som planerat allt de skulle göra, mest vad hon skulle göra med Sabina. Men Sabina var inte pryd, och när de låg bredvid varandra i sängen en natt kom de in på ämnet fantasier. Till Deborahs förvåning berättade Sabina glatt och öppenhjärtigt om vad hon önskade sig, vad hon drömde om, och vad hon fantiserat men egentligen inte skulle våga. Lika naturligt och lätt som hon berättat annat om sig själv. Deborah pratade inte lika mycket om sig själv, men hon gillade att lyssna, och det värmde henne att Sabina visade sånt förtoende för henne.



En helg i april hade Deborah planerat någonting särskilt. De lånade en bil från en av Sabinas vänner och hyrde en stuga i skärgården. Deborah ville försäkra sig om att allt skulle bli bra. Det kunde inte hjälpas att Sabina förstod vad som var i görningen när Deborah ingående tog hennes mått med ett måttband. Hon handlade det hon behövde på internet. Sen tog hon sin cykel och åkte på en tur till affären, järnaffären och ett skogsområde utanför stan. På kvällen hade hon själv ont både här och där, men var mycket nöjd med resultaten. Deborah var i själva verket inte så erfaren som hon kanske först verkat för Sabina. Nu var hon redan på okänd mark, men det skulle bli roligt att pröva sig fram. Det skulle bli en spännande upptäckts resa tillsammans.



De åkte på förmiddagen, och stannade på en vägkrog för lunch och en kiosk för att äta vårens första glass. Det var inte så särskilt varmt, men solen sken. I bagaget hade det lite kläder och sängkläder, ingredienser till ett par enkla måltider och frukost, en flaska rött vin, och en stor resväska av gammalt snitt, vars innehåll Deborah höll hemligt. Sabina hade klätt sig som en ung dam på resa i en femti eller sextitals film, med kappa, pastellgrön kjol, scharlett på huvudet, om hennes glasögon bara varit solglasögon med stora röda bågar hade det varit perfekt. Deborah hade som vanligt jeans och t-shirt, och jacka och kängor av svart läderimitation. Bältet var det enda plagg av riktigt skinn hon ägde. Fram till nu, vill säga. Hon hade ansträngt sig ett tag för att försöka hitta bondage prylar utan läder, men till slut hade hon låtit lustan segra över samvetet i några fall. De var helt enkelt för heta för att motstå.



”Om du är Bonnie, så är jag tydligen Clyde.”



Sabina svängde av in på vägen mot stugan, klockan var strax efter ett. Nyckeln de hämtat på vägen passade, och de packade snabbt in sina saker. Stugan hade ett enda ganska stort rum, med en liten köksavdelning, ett par sängar och en liten soffgrupp som stod inklämd i ett hörn. Det fanns både element och en kamin att elda i. Utanför fanns en öppen plats, bakom ett skjul med torr dass, lite ved och verktyg. Deborah la resväskan på en av sängarna. Sen klappade hon teatraliskt i händerna.



”Jag vet inte hur du känner, men jag kan knappt vänta. Det är bara behovet av nikotin som hindrar mig från att kasta mig över dig direkt, sötnos.”



”Käre Clyde, dina känslor är helt och hållet besvarade.”



”That’s just swell, dear. Gör du mig sällskap?”



Deborah tog fram en cigarett och gick ut, Sabina följde efter. Deborah överdrev inte, hon kände sig mycket förväntansfull, nästan lite för mycket, för det kunde ju bli pannkaka av alltihop också.



”Jag skulle vilja börja lite försiktigt, så kan vi äta mat ikväll innan vi fortsätter.”



Sabina nickade och log okynnigt. Hon såg helt ut att vara med på noterna. Hon knöt upp scharletten och släppte ut sitt hår, som glänste brunt i solen. Till kjolen hörde en kofta och en vit blus. De mjuka vänliga dragen i hennes ansikte, hennes kläder, och det fräcka leendet gjorde henne till en perfekt femme fatale. Deborah kände sig klumpig och fyrkantig i jämförelse, men hämtade inspiration ur lusten i Sabinas ögon. Hon måste se nåt hon gillade, annars skulle hon inte titta så.



Mellan trädtopparna i backen ner från stugan syntes havet. Det gnistrade blått med enstaka skummande vågtoppar.



”Imorgon måste vi bada”, sa Sabina. ”Hur kallt det än är. Imorgon.”



Deborah fimpade.



”Stå kvar där, är du snäll.”



Sabina rörde inte en fena. Hennes händer föll till sidorna. Deborah tog god tid på sig att gå in i stugan, dricka ett glas vatten, och sedan öppna resväskan. Hon tog upp ett halsband i svart glänsande plast, med en metallögla att fästa saker i. Hon tog med det ut och ställde sig mitt framför Sabina. Sabina var lite kortare än henne, och hon fick titta upp för att se Deborah rakt i ögonen.



”Här är ett halsband till dig. Så länge du har på det ska du vara lydig, bara svara på tilltal, och hålla dig redo att göra som jag säger. När du har på det gäller disciplin. Förstått?”



Sabina nickade och log sitt okynniga leende igen.



”Jag förstår.”



Deborah la det om hennes hals och drog åt spännet. Sabinas leende försvann och förbyttes i allvar och koncentration. Deborah var ganska säker på att minen var delvis spelad, men att Sabina skulle göra sitt bästa för att göra som hon blev tillsagd.



”Är det för hårt?”



”Nej, det är bra.”



Hon tog ett steg tillbaka. Halsbandet gjorde Sabina ännu attraktivare. Deborah kände en plötslig lust att utdela en befallning, vad som helst.



”Sitt”, sa hon.



Ett ögonblick passerade medan Sabina tog in ordet och lydde. Sen satte hon sig rakt ner i gräset. Deborah såg under hennes kjol hur strumporna hölls upp av strumpe band. Känslan av att bli åtlydd var lite lätt berusande. Hon log.



”Duktig flicka. Sitt kvar där en stund.”



Hon vände in i stugan igen, och hämtade ett koppel, och hängde ifrån sig jackan. Sabina gjorde stora ögon när hon kom ut med kopplet. Hon ställde sig på huk och knäppte fast kopplet i Sabinas halsband. Hon lät det hänga ner i hennes knä.



”Rör inte kopplet.”



Hon gick en vända in i stugan igen. Hon låtsades inte om att Sabina tittade efter henne, där hon lydigt satt med händerna på knäna utan att röra vid sitt koppel. Sabina kunde se att hon hämtade något mer ur resväskan, men inte vad, och att hon la det på en av fåtöljerna. Deborah log för sig själv, det pirrade i magen när hon gick ut igen.



”Du var då en söt liten hund,” sa hon. ”En löpande hynda med kjol, det har jag aldrig sett förr.”



Sabina var lydig och svarade inte. Debroah sträckte kopplet och drog, så Sabina inte kunde sitta kvar. Hon reste sig på alla fyra, och kröp när Deborah ledde henne in i stugan.



Hon gick lite för fort över tröskeln, och fick stanna upp för att Sabina skulle komma ikapp. Sabina rodnade, hon måste känna sig klumpig där hon gick på knäna, och händerna.



”Klä av dig nu. Behåll trosor och strumpor.”



Deborah såg ljudlöst på, hon la till och med armarna i kors, medan Sabina tog av sig klädes plaggen, vek ihop och la dem prydligt i en hög. Hon tog av sig skorna och ställde dem bredvid. Tills hon stod med händerna vid sidorna i bara strumpor och trosor. Det fick Deborah att le. Leendet hade nog ingen lugnande effekt.



”Duktig flicka. Nu vill jag att du är tyst och snäll. Annars kommer du ångra det en stund senare.”



Deborah tog ett ögonblick till att bara titta på Sabina, hennes lilla runda mage, hennes mjuka tunga bröst, hennes söta ansikte, och stora, nyfikna ögon. Sen tog hon upp det hon lagt på fåtöljen, det var ett nystan med rep. Sabina såg en smula orolig ut, men var tyst. Deborah smekte henne över kinden med det ihopknutna repet.



”Känn hur lent det är. Det är hampa.”



Sabina slickade sig om läpparna, Deborah öppnade knuten, och drog ut repet. Hon vek det dubbelt, och höll det med båda händerna.



”Lyft på armarna, sötnos! Bra.”



Hon gick runt bakom Sabina och drog repet ett par varv runt hennes överkropp, direkt under och ovanför bysten. Hon knöt ihop på ryggen, och fäste resten av repet. Hon fumlade lite grann, hon var lite nervös. Sen gick hon bort till fåtöljen och hämtade ett rep till, som hon öppnade, och vek dubbelt. Hon såg Sabina i ögonen.



”Känns det bra?”



”Ja. Det känns okej.”



”Nu kommer det göra lite ont, så var beredd. Jag tänker klämma ihop dem litegrann. Redo?”



”Okej.”



Deborah använde det nya repet för att dra ihop repen om Sabinas bröst till något som liknade en BH. Det blev en knut mitt mellan brösten. Hon tog ena änden av repet.



”Böj dig framåt lite.”



Hon tog bröstet i en handen, och surrade resten av repet några varv tätt kring, drog upp det bakom Sabinas nacke och knöt fast. Bröstet blev toppigare, det stack rakt ut från kroppen, och såg genast lite svullet ut. Sabina andades tungt. Deborah la armen om hennes axel, lät henne räta upp sig, och strök henne med handen över kinden.



”Hur känns det?”



”Det.. det gör ont. Men det är okej.”



”Det är väldigt fint att se på. Ska vi ta det andra också?”



”Ja.”



Sabina böjde sig självmant framåt, och Deborah surrade hennes andra bröst också, och fäste repet i nacken. Det såg verkligen ut som en sorts BH. Det högg till i Deborah när hon såg effekten. Sabina såg ut att skämmas lite eller så var hon bara förvånad, hon tittade ner på sina bundna bröst, som hade blivit mycket spetsigare, och längre.



Deborah satte sig i fåtöljen, bredbent, och klappade på sitt knä.



”Sätt dig här, vänd mot mig!”



Sabina satte sig i Deborahs knä, med knän på fåtöljens stoppning. Deborah smekte henne över axlarna och ryggen.



”Känn på dem.”



Hon tog Sabinas hand, och förde den över hennes bröst, över den spända huden.



”Känn så lena de är.”



Sabina nickade. Hon log.



”Håll kvar händerna där, är du snäll.”



Medan Sabina försiktigt petade på sina utstående bröstvårtor förde Deborah ner handen under hennes trosor, strök fingrarna genom hennes pubes hår, och närmade sig hennes fitta, den var varm och fuktig under hennes hand. Hon la handen bakom Sabinas nacke, böjde hennes huvud framåt, och så hennes flämtande andedräkt mötte Deborahs ansikte. Så satt de en lång stund, Sabina flämtande allt mer gällt, Deborah lutad mot henne, med ena handen i hennes nacke och den andra i hennes kön.



När Sabina kommit löste Deborah knutarna. De mjuka repen lämnade diskreta märken på Sabinas kropp. Sabina satt kvar, lutad över Deborah, och log. Ett par droppar svett rann nerför hennes panna. De kysstes försiktigt.







Sen gick de in för att laga mat, hand i hand. Vid middagen satt Sabina som på nålar. Som på nässlor, rättade Deborah sig. Deborah hade inte tänkt på hur hungrig hon var. Sabina satt tyst och åt, och det tog ett ögonblicks eftertanke innan Deborah förstod. Hon svarade fortfarande bara på tilltal. Såklart. Deborah kände sig fruktansvärt dum när hon förstod att Sabina duktigt fortsatt lyda henne, medan hon själv glömt bort sig.



”Smakar det bra?”



”Ja, det är jättegott.”



”Hur känns det? Vill du fortsätta?”



”Ja, det vill jag. Men var snäll mot mina tuttar.” Sabina log.



”Jag lovar. Min tanke var att straffa dig för att inte ha varit tyst. Men det känns lite för elakt. Men jag skulle vilja pröva en annan sak. Låter det okej?”



”Så jag kommer undan mitt straff för att du är snäll?”, sa hon med en glimt av skämtsam ironi. ”Jag måste sett väldigt ömklig ut.”



”Du var det vackraste jag någonsin sett.” Deborah sa det på fullt allvar.



Efter maten var Deborah tyst och lät Sabina sitta kvar vid bordet. Hon gick och satte på elementen. Det började bli kväll. Sen öppnade hon resväskan, och tog fram ett par handskar. Handskarna var av svart latex och räckte henne till armbågen när hon drog på sig dem. De fick henne att känna sig ännu mer seriös i sin roll, men de skulle också fylla en praktisk funktion. Sabina stirrade.



Deborah gick fram till henne, och tog tag i kopplet.



”Gå ner på alla fyra. Vi ska gå på promenad.”



Sabina tvekade.



”Jag vet vad du tänker. Låt mig bekymra mig för det, sötnos. Du gör bara som du blir tillsagd, eller hur? Om nån ser oss är det jag som får skämmas. Förstått?”



Deborah ledde henne ut genom dörren. Det hade börjat skymma utanför, och luften var sval. Sabinas rygg blev knottrig. Som tur är var det inte långt att gå.



Deborah hade lagt märke till dem när de gick dit, de växte alldeles runt hörnet. Det var bättre än väntat, men hon hade också en reserv plan ifall det inte skulle funnits några nässlor. Hon drog upp en nässla och kände efter på vänster överarmen att det verkligen var en brännässla. Det var den. Deborah plockade en bukett. Om Sabina stirrat på handskarna så glodde hon nu stint på brännässlorna. Hon förstod vad som väntade.



”Är inte blommorna fina? Vi går in igen.”



Mitt på stugans golv ställde sig Deborah snett bakom Sabina och la armen om henne. Buketten med nässlor strök över Sabinas bröst och mage och hon drog sig undan med en flämtning. Deborah la handen på Sabinas rumpa.



”Jag ska bara göra dig lite röd om rumpan. Sen ska du få pröva de fina blommorna. Vad säger du om det, sötnos?”



”B-bra.”



Sabina darrade lite på rösten, men hon lät förväntansfull. Deborah smiskade henne ganska hårt, så att Sabina fick anstränga sig för att inte luta sig in i nässlorna när hon tog emot slaget. De vita spetstrosorna mildrade nog lite, men det var ändå tillräckligt. Deborah lutade sig mot hennes öra och viskade,



”Är du snäll och tittar på mig?”



Sabina vände huvudet över axeln. Hennes ögon var uppspärrade, och så djupt bruna och uttrycks fulla att Deborah kunde drunkna i dem.



”Tack. Jag vill se hur det står till med dig.”



Hon gläntade lite på Sabinas trosor och tittade ner på hennes rumpa, som hade rodnat bara lite grann.



”Luta dig fram lite. Jag ska flytta på blommorna!”



Deborah sträckte ut handen så nässlorna kom en betryggande bit från Sabinas bröst, Sabina lutade sig lydigt fram. Kopplet var nu inte sträckt utan hängde ner på marken. Deborah blev rörd av synen, Sabina var söt och sexig där hon stod helt lydigt och tog emot. Deborah flyttade sig närmare, så hennes skrev rörde vid Sabinas lår. Hon smekte Sabina över ryggen, rumpan och låren.



”Sära lite på benen. Lite till. Så ja.”



Retsamt borstade hon över Sabinas bröst med nässlorna, och hon kände hur svedan gick som en muskel spänning genom Sabinas hela kropp. Hon väntade tills Sabina slappnat av, och sen slog hon till igen. Mellan varje slag vilade hon handen på Sabinas rumpa, för varje slag tog hon i lite hårdare. Snart smackade det till riktigt högt när hennes latex klädda handflata träffade det tunna tyget i Sabinas trosor.



Sabina var lydig och tyst. Hela tiden tittade hon Deborah i ögonen, och smärtan syntes i hennes blick, den blev bedjande. Hennes ansikte var alldeles rött. Hon bet sig i under läppen. Hon sa inte ett ljud, andades bara djupt. Deborah njöt i fulla drag av synen. Hon gav Sabinas rumpa ett sista slag som fick det att svida i hennes hand. Sen lutade hon sig fram och kysste Sabina på munnen. Sabina verkade överraskad av kyssen, men svarade på den.



Deborah väntade inte många sekunder. Hon tog några steg tillbaka och satte sig i fåtöljen, och lutade sig tillbaka. Hon höll nässlorna i ena handen, och började kärleksfullt plocka bort bladen.



”Dra ner trosorna och visa mig din rumpa.”



Sabina lydde utan att tveka, och utan att se sig över axeln. Hennes rumpa var mjukt rundad och putade inbjudande. Och den var helt röd och lite svullen. Deborah lät henne stå så en stund. Nu hade hon höger handen full med nässelblad. Sabina var en vacker syn, och Deborah kände att hon måste ge henne några uppskattande ord. Så hon förstod hur fin hon var.



”Jag skulle kunna sitta här hela dagen. Din rumpa är så söt så jag kunde äta upp den.”



Det lät förmodligen inte så bra som det var tänkt. Men hon hade något bättre planerat för Sabinas rumpa än att bita i den. Hon reste sig, lämnade nässlorna på karmen, men tog med sin handfull blad.



”Du kan dra upp dem. Hur känns det, berätta?”



”Det bränner i rumpan. Den måste vara alldeles röd.”



”Det är den. Det klär dig.”



”Nu ska du få pröva de fina blommorna. Jag vill bara påminna om att du ska vara tyst. Står du bra?”



”Det är okej.”



Deborah ställde sig nära Sabina igen. Hon stack ner sin vänster hand i linningen på Sabinas trosor, och med höger handen stoppade hon ner det första nässelbladet. Sabina drog efter andan. De första tre bladen fastnade antagligen någonstans mitt på rumpan. Deborah stoppade in ett par till, sen stängde hon Sabinas trosor och lät henne vänja sig. Sabina stod helt stilla, Deborah la handen på hennes rygg och kände hur hennes muskler var helt spända.



”Sträck på dig, stå rakt.”



Sabina ställde sig rakt i ryggen. Deborah gick runt henne. Positionen framhöll Sabinas bröst, betydligt större och tyngre än Deborahs egna, och hennes stora bruna vårt gårdar. Vårtorna var hårda.



”Svider det?”



”J-ja.”



Deborah tittade hennes i ögonen.



”Jag vill att du går ett varv runt rummet. Gå snyggt, din bästa hållning.”



Sabina började gå försiktigt. Hennes rumpa rörde sig när hon gick, och fick antagligen nässel bladen att röra sig, för snart hade hon svårare att gå fint. Deborah tittade på hennes obehag, och var mycket nöjd med sitt verk. Snart skulle det bli ännu obekvämare. När Sabina gått runt ett varv och stod framför henne igen, sa hon,



”Nig för mig.”



Sabina neg, med viss obekvämlighet. Sen öppnade Deborah hennes trosor och stoppade ner två blad till.



”Ett varv till, sötnos. Och nig fint för mig före och efter.”



Sabina neg igen. Hon hade ett plågat uttryck i ansiktet. Hon gick som om hon bar något ömtåligt i trosorna, kom tillbaka, och neg igen. Deborah gav henne två nya blad, och viftade med handen i en cirklande rörelse. Sabina förstod gesten, neg, och påbörjade ännu ett varv. Hon gick ännu mer försiktigt. Nigningen efteråt var påtagligt klumpig. När hon stod upp knipte hon ihop benen som om hon var väldigt kissnödig. Deborah konstaterade att det första nässelbladet måset ha nått grenen på trosorna. Hon stoppade ner resten av sin näve blad bak på Sabinas trosor, utom de två sista bladen. Istället förde hon ner sin hand i trosornas framsida, ner i Sabinas skrev, och placerade dem mitt bland hennes pubes hår. Hon tittade Sabina rakt i ögonen, och hon såg nästan skräckslagen ut. Deborah log och hon spärrade upp ögonen ännu mer.



”Känner du dem?”, frågade hon.



Sabina skakade på huvudet. Deborah la sin hand utanpå trosorna, och tryckte till lätt. Hon behövde inte ställa frågan ”Nu då?”, för Sabina flämtade, och hennes ögon började tåras. Hon verkade inte kunna stå still, utan gnuggade låren mot varandra, som ett försök att komma undan nässlorna.



”Ett sista varv nu, gumman.”



Sabina såg bedjande på henne. Deborah gjorde den cirklande gesten igen. Sabina gick. Hon missade att niga. Varje steg såg ut som en prövning. När hon kommit runt bordet, den kortaste möjliga vägen, kom hon ihåg att niga. Hon grät tyst, tårarna rann nerför hennes kinder. Deborah bestämde sig för att vara hård bara en liten stund till. Hon pekade på marken.



”På alla fyra.”



Sabina lydde, men det gick långsamt, och hon såg mycket klumpig ut, när hon försökte att röra sig så lite som möjligt mot nässlorna. När hon fick smisk hade trosorna skyddat henne, men nu var det deras tyg som höll fast det som gjorde henne illa. Hennes rumpa putade fint nu också.



Hon föll på knä, och strök Sabina över rumpan och mellan benen, ovanpå trosorna. Hon gnuggade en smula, och Sabina gnydde. Sen var det som en damm öppnades. Tårarna kom i floder, och hon gnydde ynkligt.



Deborah satte sig på marken framför Sabina, med benen brett i sär och sträckte ut armarna.



”Kom här, gumman. Du har varit så duktig. Kom!”



Sabina kröp upp i hennes famn.



”Nu tar vi av dig de här hemska trosorna.”



Deborah drog ner trosorna, och Sabina hjälpte till. Deborah plockade ut nässelbladen ett efter ett, drog trosorna nerför Sabinas ben, runt fötterna, och slängde iväg dem. Ett par nässelblad hade krossats mot Sabinas stjärt, och bildade stickande gröna fläckar. Deborah omfamnade Sabina, kysste hennes panna och kinder.



”Hur är det? Var det för mycket?”



”Nej.. Bara.. Jag vet inte riktigt varför jag gråter. Det gjorde ont, men inte bara det. Förlåt.”



”Du har inget att be om ursäkt för, gumman. Du är fantastisk! Det är jag som.. Nu gråter jag också! Fan.”



Det fick Sabina att le, ett strålande vackert öppet leende. De satt så en lång stund, innan Deborah knäppte loss kopplet från Sabinas halsband.







Havet glittrade, och var verkligen kallt. Sabina stod redan där ute, naken, upp till låren i vatten. Hennes rumpa var vackert röd, med mörkare ränder. Deborah hade dragit tillbaka foten så fort hon doppat en tå.



”Kom hit, Deborah! Det är inte så farligt! Kom nu.”



Deborah höll andan och skyndade sig ut. När hon kommit lika långt ut som Sabina möttes hon av ett plötsligt fnitter, när Sabina anföll henne genom att stänka kallt vatten. Sen dök hon, när Deborah började stänka tillbaka. Deborah sprang skrattande efter henne.







Deborah satt vid bordet längst in på cafét, och väntade. Hon trummade med fingrarna mot bordet, tittade några sidor fram i boken, och snurrade med sin penna. Med jämna mellanrum tittade hon upp, sträckte på halsen, och spanade ut genom fönstret, förbi ett par kvinnor med latteglas framför sig, som satt på uteserveringen och blockerade delar av hennes synfält. De var dyrt klädda, skrattade hela tiden så högt att det hördes genom glaset, och Deborah var inte ett dugg intresserad, hennes ögon sökte bara efter Sabina.



Nu fick hon äntligen se det hon väntat på, Sabinas figur, insvept i sin röda sommarkappa, klockformade kjol, och krönt av hennes böljande bruna hår, som rörde sig mot ingången. Deborah slutade leka med pennan, satte på korken, slog igen sin bok, och sitt block. Sidorna var fulla med små, täta anteckningar, som i ärlighetens namn inte var särskilt ordnade, eller relevanta. Hon hade tänkt mycket mer på Sabina än på barockens måleri. Hon stoppade böckerna i sin väska, och sköt undan kaffekoppen. Hon tog ett par klunkar vatten, och svischade runt för att inte smaka allt för mycket kaffe i munnen.



Sabina kom in i rummet, med en stor kopp te, och en liten bit bakelse på ett fat. Den liknade henne själv, en behagfullt rund, söt historia, med en knopp av choklad. Deborah var nära att fnissa, det skulle hon inte säga till Sabina. Det får vara någon gräns för smörigheterna, tänkte hon. Hon reste sig, kramade Sabina, och kysste henne lätt.



”Hej, vännen. Hur var det på jobbet?”



”Otroligt spännande. Kunderna var helt förtjusande, och till förmiddagsfikat ledde chefen hela avdelningen i fyrstämmig sång till huvudkontorets ära.” Hon log snett. ”Du pluggar hårt?”



”Jag vet faktiskt ihop böckerna alldeles nyss. Men det går segt framåt”



”Tur att jag kom då”, sa Sabina och tog en första klunk te. ”Och distraherar dig lite.”



Hörnbordet de satt vid var mycket litet, och under bordsskivan sträckte Sabina ut sin vänstra hand, och la den i Deborahs knä. Hon öppnade handflatan, och vilade den mot Deborahs skrev, ovanpå jeansen. Med andra handen tog hon upp en av caféets små gafflar, och började dela sin bakelse i bitar, utan att låtsas om vart vänsterhanden tagit vägen. Så fräck är hon, tänkte Deborah. Hon ställde tillbaka kaffekoppen framför sig, fingrade på handtaget. Särade lite på benen, ytterst lite. Sabina fick gärna lägga sin hand var hon ville.



Sabina var tyst en lång stund, sen tittade hon upp, och log, med en retsam glimt i ögonen.



Det hade gått fort, väldigt fort. Våren hade blivit sommar, ett infall hade blivit något djupt, men än då länge outtalat. Deras möten i Deborahs lägenhet hade blivit till vanligt vänskapligt umgänge också, utflykter, caféer, utgång på stan, lata kvällar i soffan framför teven. De träffade varandras vänner, rättare sagt, det var mest Deborah som fick träffa Sabinas vänner, för själv hade hon inte så många. Kvalitet före kvantitet. Hon hade några som hon verkligen litade på, Mathilda, Fredrik, och Camilla. De hade träffat Sabina ett par gånger, Camilla var till och med på den första festen, där de sågs. Alla verkade tycka bra om Sabina.



”Vad tänker du på? Jag vet att du tycker det är en dum fråga, men nu måste du svara.”



Deborah suckade tillgjort. ”Jag tänkte på enhörningar.”



”Precis vad jag trodde. Min vänsterhand kan läsa tankar, förstår du.”



”Jaså, minsann. Kan den läsa ut vad jag tänker på nu?”



Sabina naglade fast hennes blick med sina ögon, bruna och troskyldiga, tittade djupt, och hypnotiserande, innan hon sänkte sina markerade ögonfransar, och bröt kontakten. Hennes ögon var som på en tavla.



”Det behöver jag ingen tankeläsning för att veta.” Hon rodnade. Deborah måste skratta, Sabina rodnade faktiskt.









Sabina öppnade dörren till sin etta, som hon besökte allt mer sällan. Hon hade spenderat mycket tid hos Deborah på sista tiden. Hon tittade bland posten, som låg i en hög på dörrmattan, och där låg det hon väntat på, paketet som hon beställt.



Hon darrade faktiskt på handen när hon öppnade det, och det fick henne att skratta lite åt sig själv. Hon tog bort papp kartongen, rev hål på plasten, och där var den. Hon tog den i sin hand, försiktigt, som för att inte fläcka ner den med sina smutsiga händer. Hon hade fjärilar i magen.



Hon tyckte inte om plastpåsen, utan tog en scarf från hatthyllan. Hon gick in i rummet, utan att ta av sig skorna, öppnade sitt syskrin, hämtade ett par knappnålar, och klippte till en bit sidenband. Så gjorde hon ett litet paket, med scarfen, ihophållet av nålarna, och med en röd rosett på. Hon stoppade nöjd ner paketet i sin axelväska. Hon öppnade sin garderob, och tog med sig ännu lite mer kläder.



Sen vattnade hon sina två krukväxter, drack själv ett glas vatten i kokvrån, stängde, och låste dörren, och tog bussen tillbaka till Deborahs lägenhet, där hon redan hade det mesta av sina kläder, de personliga tillhörigheter hon behövde, och dit hon hade fått extranycklar.







Deborah skulle komma hem halv sex, och tjugo över sex väntade Sabina i hallen, på knä. Hon hade klätt upp sig, eller klätt av sig, beroende på hur man såg det. Hon hade höga strumpor, vita spetstrosor, med strumpebands hållare, och matchande behå. Hon stod på knä, och vilade händerna på lårens ovansidor.



Hon hade en stark känsla av att det hon tänkte göra nu var både det bästa hon någonsin gjort, och samtidigt det mest korkade. Hon riskerade faktiskt allt, hon gjorde sig sårbar. Men det kändes helt rätt. Vad kunde hon göra.



Deborah blev sen, och det började göra ont i Sabinas knän, men hon väntade. Klockan tjugo i hörde hon låset, dörren öppnades, och Deborah stod i dörren. Hennes blick föll genast på Sabina, och hennes mun formades till ett O av förvåning. Det var tyst i något ögonblick.



Om Sabina var uppklädd, så var Deborah som vanligt. Trasiga jeans, med det ärrade bruna läder bältet, en tröja med Motörhead, svart jacka i skinnimitation och en militärliknande svart keps på huvudet. Hennes kattlika ögon stirrade ohöljt på Sabina. Sen började hon flina, ett retsamt men kärleksfullt leende. Hon satte ner sin lilla ryggsäck på golvet, och drog igen dörren efter sig.



”Hej, vännen! Vad har jag, och grannarna, gjort för att förtjäna ett så fint välkomnande?”



Sabina tänkte, att om grannarna inte var döva, så hade de nog redan hört tillräckligt från Deborahs lägenhet för att inte låta sig överraskas. Dessutom såg hon nästan aldrig någon i trapphuset. Hon tänkte resa sig upp för att ta Deborahs jacka, men Deborah hann före. Hon sjönk snabbt ner på huk, la armarna om Sabina, och gav henne en kyss. Sabina besvarade den, Deborahs tunga var knottrig mot hennes läppar, tunga, och tänder. Deborah pussade henne utanpå läpparna en extra gång, och drog tillbaka huvudet.



”Allvarligt, vad är det vi firar? Jag har väl inte glömt något?”



”Nej, det har du inte.”



Nu reste sig Deborah, och Sabina skyndade sig att följa efter, och tog hennes jacka, och mössa. Hon hängde den på en galge, och ledde Deborah, med en lätt beröring i sidan, in till köket. Deborah svarade på beröringen, genom att lägga handen på Sabinas arm.



”Maten är klar, älskling.”



Deborah log uppskattande. ”Jag känner det, det luktar väldigt gott.”



Sabina hade gjort en stuvning med soja kött, och olika grönsaker, jasminris, och en chokladkaka till efterrätt. Hon drog ut stolen åt Deborah, och hällde upp vin till henne. Deborahs blick föll på scarf paketet som låg mitt på bordet. Sabina log hemlighetsfullt, och skakade på huvudet.



”Först efter maten.”



”Okej. Jag ska inte klaga, för jag är minst lika hungrig som nyfiken.”



Deborah lät sig väl smaka. Sabina hade sämre aptit, fjärilarna i hennes mage verkade vilja ha utrymme att flaxa, så hon tittade mer på Deborah än hon åt. Det var konstigt, tänkte hon, att hon kunde sitta så naken, jämfört med Deborah, utan att känna sig generad, eller obekväm. Att hon kunde stå på knä i hallen, och vänta på Deborah, något hon aldrig gjort förr, som om det var den mest naturliga sak i världen. Det skulle aldrig ha gått med någon annan.



Innan kakan, tänkte Sabina, det är nu eller aldrig. Hon reste sig, och lyfte undan tallrikarna. Sen la hon paketet framför Deborah. Hon satte sig på golvet bredvid henne.



”Nu får du öppna din present.”



Deborah mötte hennes blick, med sina genomträngande gula ögon, och ett nyfiket leende. Sen började hon dra i sidenbandet. Sabina mindes plötsligt,



”Ta det försiktigt, det sitter ett par nålar i paketet.”



”Tack för varningen. Bra sätt att hindra mig från att slita upp paketet.”



Hon fnös till, och drog undan handen.



”Ajdå. Så klart stack jag mig i fingret i alla fall..” Hon tittade på det, det blödde inte. ”Ja ja. Ingen ros som inte har sina taggar.”



Bandet var borta, hon la ner knappnålarna på bordet.



”Spänningen är olidlig..”, skrattade hon.



Sen vek hon upp scarfen. Det var en paddel, alltså ett platt läder redskap att smiska med, i brunt läder, med handtag, ett par hål för att minska luftmotståndet, och ett rosa hjärta i mitten. Deborah la ner scarfen, och höll paddeln i handen. Sabina såg upp mot henne.



”Den är till dig, en påminnelse om vad jag känner för dig, och vad det betyder för mig att bli smiskad av dig.”



Hon rodnade när hon sa det, tittade ner i marken.



”Den är av skinn, och jag vet att du är vegetarian, men jag tänker sluta äta kött också, som någon sorts vegetarisk kompensation.”



Hon vågade titta upp mot Deborah, för att få veta vad den plötsliga tystnaden betydde. Den måste betyda någonting bra, för Deborah log, så brett, och med hela ansiktet, mer än Sabina nånsin hade sett. Hon sträckte ut handen, och klappade Sabina på håret, la det tillrätta bakom hennes öra.



”Åh, Sabina. Du är så fin. Tack! .. Det måste vara den bästa present jag fått.”



Nu eller aldrig, tänkte Sabina igen. Hon drog efter andan.



”Det är en sak till”, sa hon. ”Jag måste fråga nu, jag bara måste.. Deborah, vill du låta mig bli din flickvän, och din slavinna?”



Den här gången såg hon inte ner i golvet. Nu eller aldrig.



”Jag vill ge mig till dig, jag vill att du ska äga mig.”



Deborah reste sig upp, så stolen sköts bakåt. Hon tog Sabina i handen, och fick henne att resa sig upp. Det gick fort, Sabina hann inte utläsa hennes ansiktsuttryck, Deborah höll fortfarande paddeln i handen.



Hon öppnade munnen, och det dröjde ett ögonblick, som för Sabina kändes som en hel evighet, innan hon svarade.



”Sabina, du hedrar mig, och gör mig alldeles överväldigad. Jag vet inte alls vad jag ska svara, annat än ja, såklart, naturligvis.. Det är en ära, som en dröm, självklart, Sabina, vill jag inget hellre än att äga dig!”



Hon slog armarna om Sabina, med paddeln fortfarande i handen bakom hennes rygg, och de kysstes. Först hetsig, sen långsammare, och långsammare, en utdragen, varm kyss, som fick Sabinas hud att knottras på ryggen, och fjärilarna i hennes mage att förvandlas till en stadig värme, som rörde sig nedåt, mot hennes kön. Hon strök Deborah över ryggen, och hon kände hennes hårda bröstvårtor genom tröjan.



Deborah viskade till henne, fortfarande mun mot mun.



”Vi kan äta kakan senare, i sängen.”







Senare på kvällen låg Sabina och Deborah bredvid varandra i Deborahs säng. Fönstret var öppet för att släppa in sommarnatts brisen. Musik av Beethoven spelade fortfarande lågt från Deborahs stereo.



Sabina låg på mage, med rumpan utstickande under täcket. Hennes skinkor, och lår var röda, och varma. Paddeln låg på nattduksbordet, hennes vita underkläder låg i en hög på golvet, bredvid Deborahs jeans, och svarta trosor. Två fat, med smulor av chokladkaka på, stod också på golvet.



Deborah sov på sidan, med ansiktet vänt mot Sabina. Hon snusade sött, med munnen halvöppen, och håret på ända, och de seniga armarna ovanför huvudet på kudden. Hon hade fortfarande sin Motörhead tröja på sig. Sabina hade doften av Deborahs fitta i ansiktet. Hon blundade, och tänkte att det borde hjälpa henne att drömma vackra drömmar. Hon strök med fingrarna över sin ömma rumpa. Varje ros har sina taggar, tänkte hon.