Christine på väg tillbaka

Christine på väg tillbaka











Christine hade nu suttit inlåst i ett halvår på ett nytt ställe. Hennes tidigare upplevelser på det förra stället, samt av poliserna, hade borstats under mattan, men hon hade i alla fall hamnat på ett bättre ställe nu, där ingen utnyttjade henne sexuellt.

Ingen skulle våga, för det var nu hon som stod för reglerna. Hon skulle släppas fri tidigare än planerat, men hon fick då vänta tills hennes behandling var avklarad. Hon skulle besökas av en psykolog varje vecka. Egentligen var det en gång i månaden som krävdes, men psykologen hävdade att Christine var ett specialfall och att han var tvungen att prioritera den destruktiva kvinnan från att skada sig själv eller andra i framtiden.



-Välkommen, välkommen, Christine! Hur står det till idag? sa han vänligt och öppnade dörren åt Christine som gick in i sina rosa kläder. Samma som alla andra hade på den här anstalten.

-Jo, nu när du är här, så är det mycket bättre! sa Christine och ställde sig vid bordet och väntade på att han skulle stänga dörren.

-Vad trevligt att höra!

Han var tjugo år äldre än henne och hade vitt hår, men var relativt vältränad. Han paddlade kanot och höll sig i gång. Christine hade funnit att han varit ett lätt offer och det hade bara tagit två gånger, innan hon haft honom lindad runt fingrarna.

När han skulle sätta sig, gick Christine till honom och satte sig direkt i hans knä och la ena armen bakom nacken på honom. Han suckade djupt och böjde fram huvudet så att det hamnade rakt mellan hennes frikostiga klyfta och andades in den ljuva doften av den vackra kvinnans hud.



Hon höll hans huvud och kände hur han började knäppa upp knapparna i den rosa skjortan. De gick upp lätt och så fort den var öppen drog han ner hennes undertröja och började direkt nafsa på hennes rosa bröstvårtor som prydde de nu exponerade jättebrösten.

Christine masserade hans hårbotten med naglarna och häpnade fortfarande efter så många år, över hur män kunde styras med ett par mjölkkörtlar, egentligen var det rätt synd om dem!

Psykologen som hette Hans, nafsade ivrigt på hennes tuttar och så fort hon bedömde att han var redo, gled hon ner på golvet och satte sig på knä mellan hans ben.



-Åh, Christine! Det här är bara så förbjudet!

-Så säg inget då! sa hon bara och drog ner hans gylf och lirkade fram hans styva kuk. Det var bra sprätt i den trots hans ålder och Christine gapade och såg sedan till att Hans fick sig en lång och skön avsugning. Han satt med händerna på handstöden och flämtade av njutning, medan Christines huvud guppade upp och ner. Till sist kom han och Christine lät honom gjuta den lilla satsen i hennes mun. Det var möjligen det enda tecknet på hans ålder. Han hade inte så mycket sperma, men det var ju bara bra! Hon log och spottade diskret ut hans varma sperma i papperskorgen.

Hon var så klart inte tillfredsställd, men det behövde hon inte Hans till. Han var bara till för att skapa rapporter om henne som framställde henne i god dager, så att hon kunde komma ut så fort som möjligt. Han förstod utan övertalning vad det hela gick ut på och samverkade gladeligen i det tysta. Han hade inte så många år kvar att jobba. Varför skulle inte han få ha det bra någon gång?



När han hämtat sig och stoppat in kuken igen, började de prata lite, men det var mest plattityder och klyschor som levererades. Christine gjorde det han bad henne om och såg så söt ut, som bara hon kunde göra. En vansinnigt kurvig hemmafru som haft lite problem med humöret bara.

Nöjd gick hon därifrån och såg hur hennes planer löpte på som de skulle.



Nästa dag blev de presenterade för Anna. En nittonårig ung tjej som hade haft det tufft och som till slut hade råkat ut för både det ena och det andra. Hon skulle nu behandlas och diagnosticeras under sin tid på anstalten. För man fick ju inte sitta var som helst när man huggit en kniv i ryggen på någon, hur synd det än var om en.

När personalen hade gjort sitt och hon lämnades över till kvinnorna som också var tvungna att tillbringa sin tid där, tog hon sina saker och gick in på det rum hon hade blivit tilldelad. Alla hade vars ett rum här, men det gick inte att låsa dem. Personal gick då och då igenom dem och letade efter droger, eller annat som kunde vara farligt för patienterna.



När Anna lagt sina sängkläder på sängen och ställt sin väska på det låga bordet intill, kom Christine in med två större kvinnor bakom sig.

-Hej! sa Christine vänligt och Anna vände sig om och tittade misstänkt på dem och kände sig direkt hotad av de två större kvinnorna. Den kortare, kurviga kvinnan med det korta bruna håret såg trevligare ut, men ack, vad skenet bedrog!

-Tjaba! sa Anna och fortsatte plocka med sina få tillhörigheter.

-Jag heter Christine och jag undrar om vi kan ha en liten pratstund?

-Vadå om, typ?

-Ja, till exempel om hur din tid här kommer att vara!



Anna tittade upp och fann att Christine nog inte var den som man ignorerade. Nå, lika bra att få det överstökat. Hon satte sig på sängen och Christine satte sig på en av stolarna. De båda större kvinnorna stod vid dörren med armarna i kors. Utan att säga någonting, blev Monika och Mona, ännu mer hotfulla. Anna gillade det inte.

-Shoot, bitch! sa hon och slog nonchalant ut med händerna, som om för att säga att hon bara ville ha det avklarat. Christine uppfattade attityden direkt och visste att hon inte kunde låta detta passera. Hon skulle vara tvungen att knäcka Anna direkt.

-Jag tänker inte blåsa solsken i röven på dig! Här inne är det jag som bestämmer! När jag säger till dig att göra något, så kommer du göra det utan att fråga varför! Är det okej för dig? sa Christine och log med händerna knäppta i knät framför sig.

-Du! Sköt du ditt, så sköter jag mitt! Ska vi säga så?



Christine såg roat forskande på Anna och visste att Monika och Mona stod bakom och såg allt som skedde.

-Lilla vän! Du kan få det någorlunda hyfsat här, eller så kan du få ett sådant helvete att du skär av dig fingrar bara för att komma härifrån! Eller så kan du få en tung kudde över ansiktet när du sover! Olyckor händer! Vad jag vill komma fram till, är att det är bäst för din hälsa om du anpassar dig till reglerna här!

-Jaha? Det säger du! Och vad säger de reglerna då?

-Ganska enkelt faktiskt! Till att börja med, så lyder du! Resten kommer efter hand som!



Anna såg tuff ut, trots sin unga ålder. Hon hade svart spretigt hår, en del tatueringar, varav en del inte såg speciellt proffsiga ut. Hon hade haft ett par piercingar i näsa och ögonbryn, men fått ta bort dem inför sin vistelse här.

Hon gjorde en trotsig min, men slog ut med händerna i en ”what-ever”-gest. Christine kände adrenalinet rinna till.

-Du ska lyda mina befallningar! Jag tolererar inga undantag! väste Christine och Anna bleknade påtagligt. Hon visste att hon inte hade så stor chans, men hon visste också att det var livsfarligt att vika ner sig.

-Du! Ta dina orangutanger och gå ut härifrån, innan jag anmäler dig!



Monika och Mona lämnade nu dörren och gick fram mot Anna, som tittade trotsigt på dem.

-Vänta! Hon ska få en chans till på sig att visa att hon kan vara resonabel! Anna! Ligg ner på sängen om du inte vill att det här ska bli jobbigt för dig!

Anna såg på de båda stora kvinnorna med bra dold rädsla och lade sig tveksamt och långsamt ner på den slitna sängen. Christine reste sig, knöt snabbt upp snöret i midjan och drog demonstrativt ner sina byxor till golvet. Hon hade inga trosor och Annas ögon vidgades. Hon försökte sätt sig upp, men Christine satt snabbt foten på Annas hävande bröstkorg. Hon tittade snabbt på de båda andra kvinnorna, men såg bara små nöjda leenden. De verkade se fram emot det här!



Anna blev nu riktigt rädd.

-Okej! Okej! Jag fattar! Jag ska göra som du säger!

-Jag vet! sa Christine och såg hur Annas ögon nu stirrade rakt på hennes fitta.

-Jamendåså?

-Du ska visa det också! Du ska slicka mig!

-Vaa? Men……men jag har aldrig gjort…Nej! Du kan inte mena allvar!

-Gör jag inte? Det är en sak du kan veta om mig! Jag menar alltid allvar! sa Christine och satte foten bredvid Annas huvud och flyttade sig lite framåt, så att hennes fitta nu var rakt över Annas panikslagna ansikte. Anna vred på huvudet och kunde nu inte längre hålla tillbaka paniken och tårarna. Men Christine var obeveklig och tog hårt tag om Annas huvud och vred det mot sig, när hon satte sig ner och lät sin delvis rakade fitta tryckas mot Annas nu skrikande mun.



Monika och Mona såg hur Anna sprattlade och hur Christine tryckte ner hennes huvud med sitt underliv.

-Kom igen, bitch! Var det inte det du kallade mig? Slicka min fitta nu! Slicka den ordentligt!

-Mppphhhhh! F´låååååtmppffff! försökte Anna, men det var för sent. Christine riktigt gnuggade sin fitta mot Annas ansikte och gnuggade sig hårt och intensivt mot det grimaserande ansiktet. Anna fick inte mycket att säga till om, utan hon var nu helt i Christines våld.

-Nu slutar du tramsa dig! Jag skiter i om du aldrig har slickat fitta innan! Då är det dags att du lär dig! Sätt i gång och slicka mig duktigt nu! väste Christine med en ondskefull ton, som skrämde Anna minst lika mycket som de båda orangutangerna.



Hon grät och var rädd! Hon tvingade sig att öppna sin mun och sträcka ut sin tunga. Hulkande började hon så att slicka de släta blygdläpparna och Christine lättade lite på trycket så att hon kunde slicka ordentligt. Anna var verkligen inte van och det var bara i ren självbevarelsedrift som tungan nu sakta gled längs Christines springa, medan hon grät.

-Kom igen nu! Du vet var det ska slickas!

Anna flyttade sin uppmärksamhet till Christines hårda lilla lustcentra och känslan var underbar, tyckte Christine.

-Bra! Mer där! Och snabbare, bitch!

-Fö-ö-lå-å-å-t-uuhhuuuuuu! grät Anna dovt.

-Käften och slicka! Kom igen!

Anna gav upp kampen och började försöka koncentrera sig på den, för henne otrevliga uppgiften. Men resultatet blev bättre och det var i alla fall uppenbart att hon själv blivit slickad och visste var hon skulle lägga krutet. Monika och Mona tittade belåtet på och var glada att de inte var Christines ovänner. Anna bara fortsatte att slicka som om hon var i någon form av trans. Tårarna hade slutat rinna och hennes käkar stod vidöppna, när hennes tunga letade runt i Christines mus och gjorde det skönt för henne.

Efter ett bra tag, grimaserade Christine och började själv styra upp det hela med höftrörelser och med händerna om Annas huvud. Hon stönade högt mellan tänderna och Monika och Mona såg hur det spändes i hela underlivsområdet, när Christine fick sin orgasm, tryckt mot Annas nu illröda ansikte.



-Åååååhhhhhh, jaaaaaaaaa! Unhhhh! Ooooohhhhhhh!

Christines kropp skakade och slappnade sedan tvärt av.

Hon var svettig och hade röda kinder. Hon log brett och klev av Annas huvud.

Anna lade sig på sidan, alldeles blank runt mun och över haka och kinder. Gråten kom nu igen och hon kröp ihop i en liten boll och grät.

-Välkommen hit! Jag förväntar mig att du lyder mig i fortsättningen! sa Christine samtidigt som hon drog upp sina byxor och hennes mörka lilla triangel av hår doldes igen. Hon var rätt glad över att Anna hade trotsat henne, eftersom det gjorde att hon fick en chans att dominera henne och på så sätt kunna visa sin makt.

Att få dessa kvinnor att göra som hon sa, var en lätt uppgift efter att ha gått i klinch med en sådan kvinna som Sara Loft! Grevinnan som så brutalt brutit ner Christine. Men Christine var på gång igen. Denna gång skulle hon inte gå ut för snabbt. Hon skulle jobba lugnt och målmedvetet till den dag hon åter var redo att ta upp kampen igen.

Då skulle Sara allt få se!



Livet på anstalten tedde sig lugnt och ledningen var häpna över hur bra allting fungerade. De måste uppenbart gjort något rätt, men vad?

De visste ju inte att Christine styrde hela stället med järnhand och såg till att ingen misskötte sig. Alla jobbade på och alla incidenter tog Christine hand om. Hon trivdes som fisken i vattnet. Hon fick dock inte riktigt så mycket av det manliga könet, men där kom ställets personal in. Hon hade i princip alla de manligt anställda lindade runt lillfingret.

Någon av dem älskade att bli avsugen, någon gjorde vad som helst för att få se sin kuk glida mellan hennes stora tuttar och en av männen villa gärna känna hennes fingrar i hans bak, medan hon runkade honom tills han sprutade ner sig själv.

Hon såg så klart till att hon fick ut något av detta och de smugglade in både telefoner, pengar, meddelande och annat. Men inte narkotika! Det hade hon inget till övers för! På det hela taget så var det en relativt lugn tid och sakta men säkert återställdes Christines självförtroende och analyserande förmåga till den grad att hon började längta ut.

Dock ville hon inte behöva leva på flykt, utan gjorde vad hon kunde för att tillgodose allt som de ville se. När hon väl hade planerat klart, ville hon inte att det skulle slå tillbaka på henne på grund av dåligt tålamod.



Att se Christines lilla välde var imponerande. Ville hon ha något, såg hon till att någon av de andra kvinnorna och i enstaka fall hon själv, fick någon av de anställda att ta med det till jobb. Ibland var det högre beredskap på anstalten och det hände att hon ibland hade fått ha sin mobiltelefon uppe i fittan. Då var det bra med de lite mindre modellerna.

Spännande nog hade hon haft mobilen igång den senaste gången och försökt hålla sig neutral när hon talade med en annan kvinna, när det plötsligt ringde och vibrationerna spred sig i hennes fitta. Hon kunde småskratta av bara tanken!

Ville hon ha massage så var det alltid någon av kvinnorna som var bra på det. Hon tyckte om att få sina tuttar insmorda med olja och känna kvinnohänder som smekte dem och det slutade alltid på samma sätt!



Hon åt gott men såg till att träna ordentligt. En del av kvinnorna hade gått på kampsport och Christine såg till att de lärde henne allt de kunde och till slut hade hon fått tillräckliga kunskaper för att kunna rå på alla de som fanns på anstalten, även om det var en bra bit kvar till Sara Lofts nivå. Dessutom höll träningen henne smal. Så smal en kvinna med hennes höfter och tuttar kunde bli.



Så kom till sist dagen då hon skulle ut i samhället igen. Hon hade haft många samtal (och samlag) med psykologen och mycket tack vare hans intygande, ansågs hon vara redo för att släppas. Ingen kopplade nog anstaltens nu snabbt fallerande disciplin till Christines frånvaro och plötsligt fick ledningen börja jobba dubbelt så hårt, men det var ju så klart ingenting Christine brydde sig det minsta om.



Hon fick en liten lägenhet, men efter ett halvår hade hon både bytt boende till en trevlig villa med stor trädgård och dessutom sett till att hennes bankkonto var någorlunda välförsett. Hon behövde inte jobba, om man nu inte såg hennes idoga arbete med att utnyttja andra människor, varav de flesta män så klart, som hårt arbete, vilket det nog var.

Hon var ständigt på jakt efter nya människor som hade det hon ville ha och som skulle falla för hennes utseende och list. Att göra det utan att få lagen på sig var inte alltid lätt, men så hade Christine ju lärt sig en del.

Också hennes kampsportsstudier tog sig och varje session slutade oftast med att hon betalade i natura som så ofta, om hon inte kunde lösa det på annat sätt. Vilka idioter som lät henne inte bara klara sig, utan till och med bli ytterst välförsedd, endast tack vare sin kropp och deras lust.



Hon visste inte när hon återigen skulle bli klar för Sara, men att den dagen kom allt närmre var klart! Det pirrade redan i hennes fitta!