Älvornas dans

Älvornas dans



Valerie steg av tåget på sina lätta fötter som var klädda i de mjukaste tygskor man kan tänka sig. Bakom henne kom hennes tjänare som bar på hennes tunga väskor. På perrongen stod bonden Torkel och hans dotter Liv med en stor skylt med texten ”Valerie” på.



Den nätta franska flickan kom fram till dem och neg vackert i sin blå klänning med vackra broderier. ”Fröken Valerie LaChance”, sa tjänaren högtidligt och Torkel skakade den förfärade flickans hand. ”Torkel Kutsson” Han dotter neg. ”Liv Knutsson”, sa hon och log mot Valerie som log tillbaka. ”Jag har lärt med svenska på skola i Paris”, sa Valerie med en kraftig brytning medan hennes tjänare lastade upp väskorna på Torkels bil som stod parkerad bredvid perrongen.



Valerie satte sig i bilen och tjänaren blev kvar på stationen för att åka med ångloket tillbaka till Paris. Liv pratade tyst med Valerie under färden hem till bondgården och det visade sig att Valerie hade rötter i Sverige och därför ville spendera en sommar här för att förstå vem hon var. Torkel som fick 5000 franc för besväret var mer än villig att låta den 16-åriga tjejen bo hos dem och hjälpa till i gårdsarbetet. Hon ville jobba precis som sina förfäder hade gjort och Liv lovade att hjälpa henne att komma in i arbetet.



Det visade sig att Valerie aldrig hade behövt lyfta ett finger utan hade spenderat sitt liv med sång, dans och konst. Det var därför ingen överraskning när Valerie gav upp efter en halv dags gårdsgöra och satte sig att sura bakom ladugården. ”Hur är det fatt?” undrade Liv och Valerie såg upp på henne. ”Det är så ociviliserat här, man kan knappt tro att det är 1912”, sa hon och snyftade till. Liv såg på den 16-åriga franska adelsdamen. Valerie var i hennes egen ålder men hade levt ett skyddat adelsliv. ”Det är mest grova saker här, inte skönhet som i Paris”, jämrade sig Valerie med sin vackra stämma. Liv satte sig bredvid henne. ”Vad menar du? Det finns vackra saker här också.” Valerie torkade tårarna med en sidennäsduk. ”Vad då? Till och med männen här är grova och råa. De har ingen stil.” Liv ställde sig upp. ”Följ med så ska jag visa dig något vackert.”



Valerie följde försiktigt med Liv ut i skogen där Liv visade upp den svenska naturen. Valerie såg sig lyckligt omkring i den blomstrande grönskan. ”Så vackert”, sa hon när de kom fram till en mörk tjärn med näckrosor. ”Vem har anlagt den här dammen?” Liv log. ”Naturen själv.” Valerie såg på det glittrande vattnet. ”Så, ingen trädgårdsmästare?” Liv skakade på huvudet. ”Nej, det är sånt här de försöker skapa på konstgjord väg men det är finare i verkligheten, eller hur?” Valerie speglade sig i den mörka tjärnen och stack ner ett finger. ”Det är iskallt. Här kan man inte bada.” Liv skrattade till. ”Jo, det kan man men det finns en sjö längre bort och den ligger i solen så där är det varmare. Valerie nickade ivrigt. ”Är den lika vacker som den här? Kan du visa mig den?” Liv nickade. ”Ja, men du måste du hjälpa mig med att samla ägg först.” Valerie lovade att hjälpa till och efter någon timme vågade hon plocka fram äggen ur hönornas redan och som tack lät Liv henne mata kycklingarna. Valerie blev genast på bättre humör av de duniga kycklingarna och på eftermiddagen gick hon med Liv ut till sjön som låg bortom skogen på ett stort fält.



Liv drog av sig sin klänning och stod nu naken vid sjön. Hon vände sig om och såg på Valerie som stirrade på henne. ”Det är ingen fara, det är bara vi här. Du kan bada naken du med.” Valerie började tveksamt att klä av sig men tog inte blicken av Liv. ”Vad är det?” undrade Liv. ”Är det nåt fel?” Valerie såg på henne. ”Jag trodde att allt var grovt och rått här i Sverige men du har den näpnaste kropp jag nånsin sett.” Hon sträckte ut en hand och lät den smeka över Livs bara arm. ”Dina armar är smala och dina händer så vackert skapade.” Hon gick runt Liv och smekte hennes ben. ”Du är som ett konstverk. Dina ben är långa och graciösa och jag har aldrig sett några så kvinnligt vackra fötter som dina.” Liv rodnade, ”äsch, så du säger.” Valerie såg på när Liv klev ner i vattnet och kom strax efter. Vattnet nådde henne till brösten som stod ut som ett par strutar och pekade rakt mot Liv vars bröst var lika näpna som resten av hennes kropp. Solen glittrade i vattnet när de båda tjejerna simmade ut i sjön och lekfullt skvätte vatten på varann. Deras glada skratt steg över nejden och efter en timmes bad klev de upp och gick barfota in mot gården för att fortsätta med sina sysslor.



På kvällen satt Valerie med familjen i deras fruktträdgård och såg solen gå ner över fältet framför skogen. Hon gnolade lätt på en fransk melodi och såg hur dimma rullade in över ängen. Liv steg upp och gick fram till staketet som avgränsade trädgården från ängen. Valerie följde efter henne och såg hur dimman rörde sig över fältet. ”Det är älvorna som dansar” förklarade Liv och pekade. ”Titta ordentligt så ser du deras fina lemmar och vackra dans.” Valerie ansträngde sig utan att se något. Hon hörde dock ljuv musik och gnolade med i den vackra sången.



”VALERIE!” Valerie stirrade häpet på Liv som skakade henne och skrek henne i ansiktet. ”Vad är det?” frågade hon och insåg att hela familjen stod samlad runt henne. Torkel höll ett fast tag om hennes midja och hans fru om hennes handleder. ”Sjung aldrig med i älvornas sång”, sa Liv oroligt, ”det är jättefarligt.” Valerie såg ut i dimman och log längtande, en längtan efter livets vackra. ”VALERIE!” skrek Liv igen och det brände till över Valeries kind. Hon insåg att Liv hade gett henne en örfil. Hon stirrade på Liv som drog med henne in i huset. ”Det är bäst att vi går in”, sa Liv och visade Valerie den lilla träsängen som de skulle dela. Nakna kröp de ner under täcket medan de lyssnade på hur Torkel och hans fru gjorde sig redo att gå och lägga sig. Snart snarkades det nerifrån och uppe på loftet sov redan Valerie och hade som Liv hade fruktat en tendens att sno det enda täcke de hade. Utifrån hörde hon älvornas sång och kände hur Valerie började röra sig bredvid henne. Hon reste sig upp på armarna och hade nog gått ur sängen om Liv inte hade slagit armarna om henne och hållit fast henne. Valeries nakna kropp kändes fuktig och hennes spetsiga bröst trycktes mot Livs mage. Liv la armarna om Valeries hals och höll i henne hårt när Valeries ben började röra sig. Liv slog sina ben om Valeries midja och höll henne kvar. Hon visste att älvorna lockade människor som inte var på sin vakt och att de var som farligast vid fullmåne. Fullmånen var inte många nätter bort och de dansade bara lite kort innan de drog vidare, såvida man inte sjöng med eller uppmuntrade dem som Valerie hade gjort. Liv var helt enkelt tvungen att hålla kvar Valerie tills de tröttnade och gav upp.



Hon kände hur Valeries hand smekte längs hennes mage och ner mellan hennes ben. Handen tryckte sig förbi hennes sköte och la sig mellan Valeries egna ben. Liv kände Valeries handled gnidas mellan sina blygdläppar när Valerie började smeka sig medan hon gnolade på älvornas sång. Liv kände hur Valerie började onanera medan hon stönande gnolade med i sången. Valeries handled gneds mot Livs fitta och hon kände förtvivlat hur det började pirra till i underlivet. Hon såg bönfallande på Valeries förhäxade ansiktsuttryck och kände hur hon kom närmare och närmare en orgasm men hon vågade inte släppa taget om Valerie och bet ihop för att inte stöna när den andra tjejens nakna kropp pressade henne över gränsen. Valerie kom strax därefter och de låg utmattade med armarna om varann medan älvornas sång försvann bort i fjärran. Liv såg på Valerie och insåg att hon hade legat i trans hela tiden och nu sov djupt.



På morgonen mindes hon ingenting och Liv sa ingenting utan varnade bara Valerie för älvornas lockande dans och sång. Valerie nickade och på kvällen stod de åter vid staketet och såg på dansen. Liv höjde ett varnande finger och Valerie log och höll sig i skinnet. ”Nu vet jag hur de är” sa hon och gick in mot huset. Liv följde efter och natten passerade utan några särskilda händelser.



De kommande dagarna badade de mycket i sjön och Valerie var den första att hoppa i. De skrattade och stänkte på varann i solskenet och Valerie berättade om sin konst och tavlorna hon hade målat i Paris. Liv var mycket intresserad och Valerie lovade att skriva hem och be familjen skicka upp hennes konstnärsutrustning till Sverige så att de kunde måla av den vackra tjärnen. Den natten vaknade Liv av att hon frös och upptäckte att Valerie var borta och hade slängt täcket på golvet. Tyst smög Liv upp ur sängen och ut genom dörren. Hon såg dimman dansa över fältet och grep tag i en kvast som stod vid dörren innan hon naken gick fram mot grinden som stod öppen.



Mitt ute på fältet såg hon en naken kvinna sitta med särade ben medan spöklika älvor dansade kring henne. Det var andra gången i sitt liv som Liv såg älvorna i deras sanna form och inte bara som dimma. Valerie la sig ner på marken med benen i luften och onanerade medan hon smekte sina bröst. Liv såg de vackert näpna älvorna flockas kring Valerie och gned sig mot henne och smakade på hennes vackra hud. Liv gick med fasta steg fram mot Valerie och kände hur älvorna gled förbi henne allt närmare. Hon kunde känna deras beröring och höra deras lockande sång. Hon var nästan framme vid Valerie när benen knappt löd henne längre. Hon såg en älva slicka Valerie i fittan medan två andra red på hennes spetsiga bröst. Förvånat insåg hon att två älvor höll om henne själv och att hon hade en tunga mellan benen och munnar på brösten. Hon stönade till. ”Kom till oss, Liv”, viskade älvorna och hon hörde sin egen röst svara. ”Ja, jag kommer…” Med hjälp av älvorna satte hon sig på knä, föll ner på alla fyra och började att slicka Valeries skönt våta fitta. Hon kände smultronsmaken efter älvornas saliv i Valeries fitta och spottade snabbt ut den medan hon försökte tvinga sig att sluta slicka den heta fittan. Hon kände tungan glida över blygdläpparna om och om igen. Hon försökte att inte tänka på den härligt kåta smaken av den snuskigt våta fittan eller att Valerie stönade i takt med hennes tungdrag. Hon försökte att inte tänka på att en tunga slickade henne i fittan och att två älvor sög på hennes bröst.



Hon reste sig med stor svårighet upp och svängde med kvasten omkring sig. Älvorna flydde argt och hon grep tag i Valeries hand. Valerie kämpade för att komma loss men Liv drog med sig henne upp mot huset och snart hade de låst dörren och låg i sin trånga säng. ”Det där var nära…” sa Liv och Valerie nickade.



Under en hel vecka nämnde de inte händelsen och älvorna hade inte heller dansat de senaste nätterna. De hade inte heller varit vid sjön och badat utan hade försökt att fokusera på sina sysslor. Valerie nämnde dock älvorna en gång och de pratade lite löst om vad som hade hänt utan att nämna sexakten i för tydliga drag. Tiden förflöt och en stekhet dag bestämde sig Liv och Valerie för att gå till sjön och bada. De plaskade som vanligt glatt och Liv satte sig på en stor sten för att torka när Valerie plötsligt såg på henne. ”Du, jag måste fråga en sak…” Liv såg frågande på Valerie som la pannan i djupa veck. ”Hur kommer det sig att dina fötter alltid är rena trots att du går barfota hela tiden?” Liv såg häpet på henne och sen på sin ena fot. Den var helt ren, även under fotsulan. ”Konstigt, de brukar vara fulla av gräsfläckar och jord och så…” Valerie lyfte på sin egen fot. ”Det är samma sak med mig, jag blir inte smutsig mer…” Liv såg på Valeries välvårdade fot med sina vackra tår. ”Det hör väl till franskheten, antar jag…” sa hon och fnissade försiktigt. Valerie satte sig naken på knä framför Liv och tog hennes fot i handen. ”Du har så vackra fötter”, sa hon och förde sakta Livs tår till sin mun. Hon gav tån en lätt kyss och en blixt av upphetsning gick igenom Livs kropp. Hon satt tyst och lät Valeries varma tunga glida under hennes tår. Det som förr hade kittlats blev nu bara mer upphetsande. Valeries läppar öppnades och slöt sig om Livs tår medan hon kysste dem allt ömmare. Liv blundade och lät handen glida ner mellan benen medan Valeries läppar och tunga letade sig fram längs huden på hennes nakna fot. Sakta kysste Valerie sig upp över Livs ben och upp över magen. Hennes tunga slickade längs de näpna brösten och Liv insåg att Valerie också onanerade. Valeries läppar letade sig upp mot Livs och de kysstes blygt innan de båda log mot varann. Livs leende var nervöst och Valeries längtansfullt. ”Det är inget fel, så här roar sig tjejerna i Paris, vi vet att njuta av skönhet”, mumlade Valerie medan hon lät tungan leka med Livs. Liv kysste Valerie tillbaka, vad var skadan i det hela, varför skulle inte de få njuta av varann, de var ju tjejer båda två. Valerie gned sin fitta mot Livs ben och Liv kände hur skönt halkigt det blev av Valeries safter. Valerie gnydde till av upphetsning när Liv tog hennes ena bröst i munnen.



Liv la sig ner på marken och lät Valerie slicka henne mellan benen tills hon stönade av njutning. Valerie la sig då med sin egen fitta mot Livs och började gnida. Liv juckade med och kände hur kåt hon blev av den andra kvinnans blygdläppar mot sin klitoris. Plötsligt smekte Valerie henne över ansiktet med foten och i ett kåtrus sträckte Liv ut tungan mot den. Samtidigt som hon fick tag om Valeries härligt smakande tår med munnen kände hon hur Valerie sög på hennes egen fot. Valeries smak spred sig i munnen och hon kved till. ”Valerie, det här är för mycket, jag komm…” Hon avbröt sig själv med en härlig orgasm och kände hur hon blev plaskvåt när Valerie fick orgasm mot hennes egen fitta.



De la sig bredvid varann och kysstes ömt, omslingrade av varandras armar och ben medan Liv kände hur Valeries finger gled in mellan hennes skinkor. ”Åh, Valerie, det där gör du jätteskönt” viskade Liv och kysste henne. Valeries röst var full av förvåning när hon kysste Liv tillbaka och svarade. ”Det tänkte jag just säga, ditt finger känns jätteskönt i stjärten.”



Liv slog upp ögonen och såg sig förvånat om. Dimman hade rullat in och täckte både fält och sjö. ”Det är älvorna…” viskade hon medan hon kände en tunga i fittan och händer som smekte hennes rygg. Dimman tog form och en hand slöt sig om Valeries ena bröst. Valerie stönade till. ”Vi måste bort, vi måste…” började hon men avbröts av en upphetsad flämtning. Liv kände hur någon kysste henne i örat och en tunga började slicka henne över ena bröstet. ”Vi måste…” viskade hon innan hon smekte den söta älvan som sög på hennes bröst över håret. Älvan var något kortare än hon och de vackert glänsande vingarna fladdrade upphetsat. Hon såg Valerie kyssa en vacker älva medan hon särade på benen för att låta de andra älvorna smeka hennes fitta.



Liv tog en älvas ena bröst i munnen och sög på den medan hon kände hur fingrar trängde in i hennes stjärt. Hennes ena hand masserade Valeries ena bröst och hon kände hur älvlätta tungor gled över hennes lår. Valerie slickade nu en älva som satt över hennes ansikte och stönade till. ”Liv, du måste smaka på dem…” Liv fick en kyss och la sig sen mellan en älvas ben och började slicka hennes fitta. Älvans sköna fitta smakade dagg, nyponros och smultron och Liv kände deras vackra tår smeka över henne medan de dansade lätt över henne. Två älvor gned sina fittor mot hennes ben medan de slickade hennes fötter. Valerie stod på alla fyra och lät älvorna slicka henne i stjärt och fitta medan hon upphetsat sög på de fyra bröst som trycktes upp i hennes ansikte.



Snart kände Liv hur något trycktes in i hennes fitta och hon såg ner på en älva som stuckit sin ena fot i hennes och den andra i Valeries fitta. Hon började knulla dem med sina små fötter som var breda som en grov kuk. Valerie och Liv stönade och vrålade ut sin kåthet medan de lät älvan fotknulla dem till orgasm. De hjälptes åt att slicka en älva till orgasm och snart var de så inne i sexorgien att de knappt märkte att solen gick ner. Liv slickade en älva i röven och det smakade skogshallon och vinbär när älvan gned fittan mot hennes tunga och kom i en skön orgasm. Valerie la sig på rygg och Liv gjorde henne sällskap i en 69:a. De båda tjejerna frustade ut sin kåthet medan de slickade varann till orgasm efter orgasm medan älvorna tog för sig av deras kåta kroppar.



När månen steg och spred sitt kalla ljus över fältet hjälpte älvorna Liv och Valerie att resa sig. De båda tjejerna såg på varann och de skimrade i månskenet. Älvorna kysste dem en efter en och när dimman blåste vidare över fältet så blåste tjejerna med. De hade äntligen hittat hem.