Sirvan, räddaren

Med darrande steg gick Sirvan mot bastudörren. Han hade hört skrik i flera minuter nu och hans nyfikenhet tog till slut över. ”Tänk om min älskade kräver assistans!” tänkte han för sig själv, samtidigt som han fick ett stolt leende på läpparna. ”Min pojkvän…”. Andra änden av den kakelklädda korridoren var mörk. Inte mörk som natten, utan mer som ett anus, brunt och fylligt, tack vare ljuset från bastun som sken igenom ekdörren. Nu satt hjärtat i halsgropen. Vad skulle han stöta på där inne? Jessica hade visat sig vara en farlig jävel flera gånger innan. När Johanna, hennes ödlehjärna, tog över så fanns det ingen som kunde förutspå vad hon kunde göra. Än färre fanns de som kunde stoppa henne. ”örnäggggg….”; hennes grova, ändock ljusa whiskeyröst kunde utan problem höras igenom porten. Ekot i korridoren gav en skrämmande effekt.



Han var framme vid dörren nu. Den osade av rök som stank av svett och andra kroppsvätskor. Än en gång ljöd hennes whiskeyröst i korridoren, nu än högre. ”ÖÖÖÖÖRNÄGG, SIRVAN, DU HAR TAGIT MINA ÖÖÖÖÖRNÄGG!”. Han svalde tyst för sig själv innan han tog till mod nog för att svara. ”DU DITT…. DITT… S-S-SLIDDJUR! GE MIG MIN DYLAN!”. Han sparkade upp dörren, men slogs direkt av ett minst lika tjockt moln av ånga och hat. Där odörerna var som tjockas satt hon. Nu till hälften ödla, med fjäll som täckte hennes kropp. Hennes annars blå ögon hade bytts ut mot reptilögon och hennes långa ormtunga passade verkligen in. På hennes axel satt Jesper, sattyget, som i sin tur bar på en naken Dylan. ”DIN USLING!”, skrek Sirvan så manligt han kunde, alltså inte alls. Han tog ett språng och riktade en spark mot Jessicas sköte, hennes enda svaghet, hennes Akilles-clit. Det var dags för hämnd. En blodig och icke-sensuell hämnd, som ett nattligt men ensamt besök till ICA i centrala Angered.



Jessica väjde med lätthet undan sparken, men han var snabbt på benen igen. Dylan kved. Han hade ont om tid. Snart skulle Jessicas rapgaser förgöra hans lungor, likt Tysk senapsgas. Stark, med doften av lök och lik tysk Nietzsche-ångest. Ännu en spark som träffade rakt på. Hon böjde sig ner för att hålla sig kring skötet, sjävla smärtpunkten. Dylan ramlade av sattyget Jespers rygg och landade över Sirvan med en dov duns, som en sackosäck fylld med likdelar. Sirvan tog sitt livs kärlek i sin håriga björnfamn och steg ut ur bastun. Hur skulle han förklara detta för den sköna fröken Eva? Det fick vänta vilket som, det var dags för honom att njuta av sin vinst, sin jungfru i nöd. Han tog ut Dylan till den tomma foajén, och la ner honom varsamt på plyschsoffan i typiskt 80-tals stuk. Med värme och pilsket i blicken log Dylan mot sin ludna räddare. –”Åh Sirvan, jag vet inte vad jag skulle ha tagit mig till utan dig… Låt mig återbetala skulden så gott jag kan. Min kropp suktar efter dig!”.



I ett graciöst svep slet Sirvan av sig sin rosa baddräkt, och således blottade han sin wurst. –”Ta för dig, min sköna” sa han sådär mysigt som bara Sirvan kan. Sagt och gjort, han omfamnade den håriga korven med sina ungdomliga händer, runkades fram och tillbaka, varsamt som om penisen var en skadad fågelunge. Njutning sken i bådas ansikten när Sirvan varsamt reste Dylan upp med sina spelande, muskliga armar, likt en grekisk marmorstaty. I ett par sekunder som verkade som en evighet kystes dom, tunga mot tunga, saliv mot saliv. Deras penisar stog nu i full salut. Sirvan vände Dylan om, bestämt men varsamt, och började sakta jucka mot dom av Jessica sönderpiskade skinkorna. ”Säg till om det gör ont, babe…”. Han fölföljde den svepande rörelsen med att placera sin hand runt Dylans kön, som han i takt med sitt eget juckande förförde, för att få ormen att gråta.



”Åh Sirvan, jag når mitt extas, mitt crescendo!” skrek han, så att ekot ringde i Sirvans öron! I en flodvåg av sädesvätskor sprutade dom båda två. ”Det är sådant här som Buddah talade om i kuksugarsutran!” sade Sirvan, pömsig som han nu var, samtidigt som han sakta drog ut sin Chorizo. Han ställde sig mittemot Dylan igen, tog hans händer i sina egna, och än en gång kysstes dom. Kärlek, amore som italienarna kallar det. Det är det vackraste här i livet.