Sara Lofts nya medarbetare?

Här kommer fortsättningen från ”Sara Loft i Tyskland”. Samma visa här, lång, men förhoppningsvis värd det för er som fattat tycke för grevinnan Loft:-)











Sara Lofts nya medarbetare?





-Du tror att du bara kan ta Mr. Clarkes plats, eller hur? Nåja, vi får väl se hur det blir med det! Låt oss kalla detta för din provanställning. Du behärskar redan svenska eftersom din farmor var från Sverige, det är en fördel, men hur klarar du dig när det börjar bli lite tuffare än vad tyska poliser klarar?

-Du får väl se, sa före detta poliskommissarie Martina Kretsch, och kastade sig fram mot Sara, som bara steg åt sidan och lät den vackra brunhyade kvinnan passera.



Hon slog sig inte, utan gjorde en smidig kullerbytta och var snabbt på fötter igen. Utan att tveka tog hon några steg mot Sara och snurrade sedan runt och sparkade ut mot henne. Sara klev återigen undan, men insåg att det hade funnits både snabbhet och kraft i sparken. Det kanske skulle gå att lära henne något i alla fall.



De befann sig i Saras privata träningshall där det fanns all möjlig utrustning. Allt från vapen till träningsredskap och skjutbana så klart. De övade på en matta och ljudet från deras kamp hade ekat från de vita väggarna om det inte vore för den lugna klassiska musik som strömmade ur de tjugo dolda högtalarna i taket.

-Nu får du ta och börja anstränga dig lite sa Sara och gled runt Kretsch och gav henne en hård dask på den runda fasta rumpan. Mulatten såg irriterad ut och försökte behärska sig innan hon gjorde ett nytt utfall och denna gång nästa träffade Sara på smalbenet med en skenmanöver.

Fröken Kretsch var klädd i en grön tight t-shirt med den tyska örnen på, hon hade varit militär ett tag i Tyskland. Hon hade svarta tights och ett par lätta skor med bra grepp i sulorna. Hennes hår var svart och krulligt och hon höll det kort av praktiska skäl.



Sara hade på sig ett grått gammalt slitet träningsställ med avklippta ärmar på tröjan och håret var flätat i en lång fläta på ryggen så klart. De var svettiga nu och ännu hade Sara inte haft några problem med att värja sig.

Nu klev Sara fram, just som Kretsch skulle anfalla igen och med en lite knuff fick hon tyskan i obalans och gav henne en spark i magen som fick henne att sätta sig ner med en duns.



-Du ser att du har en del kvar att lära, va?

-Jag har bara börjat, sa Kretsch och hoppade upp igen. Hon sprang mot Sara, som förberedde sig för en liknade attack som innan, men Kretsch tog ett skutt och for över Sara och greppade samtidigt tag i Saras tröja och drog henne med sig i fallet.

Förvånat tittade Sara på sin motståndare och sedan på sin trasiga tröja som gått sönder i axeln. Lugnt reste hon sig och drog av sig sin tröja. Under hade hon en vit sport-bh som tydligt avslöjade de styva bröstvårtorna som avtecknade sig under det tunna följsamma tyget.



Martina Kretsch såg stolt ut och hoppade lätt på tåspetsarna och boxades lite i luften.

Hon visste ännu inte hur Sara såg ut när man borde vara på sin vakt, det skulle hon snart få en lite lektion i, dock.

Sara sade ingenting, men gick mot Kretsch och sedan i en snabb rörelse, grep hon tag i Martinas hand och snurrade runt så att Martina Kretsch´s värld blev suddig. När hon började få tillbaka kontrollen insåg hon att hon låg på golvet och att hennes t-shirt var borta. Hon kunde tydligt känna den kalla dynan mot sina bröst. Hon hade inte haft någon bh på sig, hon var ju inte lika bystig som Sara.



Martina reste sig, kände att det smärtade i huden där Sara greppat henne, men hon gav sig inte.

-Jag gillade den där t-shirten, sa hon argt.

-Tro mig! Du ser bättre ut utan den, sa Sara och blinkade med ögat.

Martina Kretsch flög fram och slogs genast ner av Sara så att hon landade på ansiktet och brösten med benen upp i luften.

-På det igen, Kretsch!

Mulatten hoppade upp så att brösten också hoppade, hon hade inte en tanke på att hon var halvnaken längre för hon var riktigt arg nu.

Istället för att hoppa på Sara gjorde nu Martina en framlänges kullerbytta och sparkade ut i exakt rätt ögonblick så att Sara nu fick bägge hennes fötter rätt i magen och flög bakåt. Hon landade på rygg och sport-bh´n förlorade nu kampen och bägge Saras välformade bröst flög ur den, upp mot hennes ansikte.



Kretsch stod stolt och tittade på när Sara långsamt reste sig och drog ut sin bh så att brösten kunde fall ner i den igen. Återigen gjorde Kretsch samma anfall, men Sara var beredd på det nu och i kullerbyttan fick hon tag på Martinas byxlinning och drog till så att byxorna revs sönder och slet av henne, allt i en rörelse.

Nu låg Martina på golvet, bredbent så att Sara såg hennes vita trosor mot den bruna huden. Hon hann inte ens resa sig förrän Sara flög på henne och låste henne i ett stenhårt grepp om halsen. Saras ena arm var tryckt mot Martinas ena bröst och hennes rygg var krökt bakåt och uppåt.



-Grattis! Det var länge sedan någon fick in en sådan träff på mig! Vänj dig inte bara vid det! Det ska kanske gå att göra något av dig ändå! Ta nu och duscha, så ses vi vid middagen senare, sa hon och gick därifrån med sin trasiga tröja.



Martina Kretsch kände sig både stolt och mörbultad när hon stod i duschen och tvålade in sin ömmande kropp. Plastmattan hade svidit mot hennes bröst när hon gled mot den och det sved lite nu av tvålen, men det märkte hon knappt.

Nu skulle hon tillaga maten, något som hon fann mindre roligt. Hon ville ju träna och kämpa. Bli något mer än vad hon hade kunnat ernå som polis i hemlandet. Men om det var detta som ingick i jobbet, fick hon väl stå ut så gott det gick.



Yoda saknade Mr. Clarke. De hade jobbat ihop väldigt länge och kände varandra väl, men nu levda han lycklig i Tyskland med Maniva, som han träffat efter många års saknad och sorg. Hon hade skilt sig och det hade gått över förväntan bra. Men Yoda saknade ändå hans sällskap och skarpsinne. de var inte alls lika varandra men hade kompletterat varandra väl ändå..



Just befann han sig i sitt ”hemliga” rum, som han trodde att Sara inte kände till och satt framför en väldigt stor och högupplöst bildskärm, där ett stort och väldigt vackert inrett rum syntes. Det såg ut att vara inrett som i ett slott och det var just var det var.

Yoda tog en tub med en genomskinlig kräm och klämde ut en stor seg klick med glidmedel på sitt redan styva könsorgan. Glidmedlet hettade till och han kände sig ännu hårdare nu.

Snart kom ett par in i bild och kysstes vilt. Mannen var klädd i en mörkblå uniform och de båda kämpade med knapparna i hans uniformsjacka samtidigt som de kysstes, nafsandes och slabbandes. Kvinnan var välkänd och det var genom att hacka sig in på hennes I-phone, som Yoda hade haft turen att kunna aktivera kameran som var riktad mot just det ställe som detta spännande nu höll på att utspela sig.



Den vackra kvinnan var inte mindre än prinsessan Helene, attraktiv och åtrådd över hela världen. Mannen var uppenbarligen inte hennes blivande make, utan en av de soldater som dygnet runt vaktade slottet och som nu höll på att få sig en guidad rundtur han sent skulle glömma.

Efter han fått av sig på överkroppen och börjat dra av sig sina byxor, knäppte Prinsessan snabbt upp sin sommarklänning i ryggen och drog ner den till fötterna. På sig inunder hade hon tunna rosa trosor och matchande bh, som avslöjade mer än de dolde.

Den unga soldaten gapade när hon sträckte på sig med armarna över huvudet och poserade några sekunder för honom, sedan flög de ihop igen. Soldaten hade en solbränd överkropp, men var i övrigt blek, Prinsessan var ordentligt solbränd som ett resultat av hennes ständiga jet-setande på diverse dyra och exklusiva resmål.



Inte förrän prinsessan förde ner hans huvud mot sina fasta bröst vågade han göra något annat än att bara kyssa henne. Han drog ivrigt ner bh´n och blottade de solbrända brösten och kysste dom hämningslöst och vilt.

Hon drog honom baklänges mot sängen och Yoda började nu använda båda sina händer för att smeka sitt stånd. Det lät av glidmedlet när han rörde händerna upp och ner längs skaftet.



Prinsessan Helene drog ner soldaten i sängen och krånglade av honom de vita kalsongerna som dock fastnade på hans erigerade kuk, innan hon fått av dom. Han låg på rygg och prinsessan gled ner mot hans penis och började slicka den med sin lilla skära tunga. Efter en halv minut gapade hon om hans ollon och Yoda såg till skillnad från prinsessan hur hans tår kröktes och hur ögonen spärrades upp när hans överraskande orgasm kom.

Hon flög upp med sperma forsande ur munnen och spottade vilt. Soldaten fortsatte att spruta några kraftiga strålar till, varav de flesta landade på honom själv eller i sängen. Han såg lycklig ut.

Yoda såg hur hon skällde på honom, men kunde inte höra vad hon sade på grund av avståndet till telefonen.



Hon lugnade sig snart dock och runkade honom med ena handen innan hon grenslade honom och styrde in honom i sig. Trosorna hade hon dragit åt sidan och brösten hängde fortfarande ut ovanför bh´n.

Den kladdiga kuken gled sakta in i hennes kortklippta brunhåriga fitta och hans ansiktsuttryck blev återigen himmelskt när värmen och mjukheten omslöt hela hans längd. Yoda smekte sig vilt nu och tittade nog på hur prinsessan spetsade sig på mannen av folket och stönade alltmer, samtidigt som soldaten smekte hennes vackra bröst under tiden som han stötte sig upp i henne och mötte hennes stötar.



Prinsessan red som om det vore en rodeotävling. Hennes höfter gungade och brösten hoppade. Hon blundade och andades häftigt. Strax innan hon kom tittade hennes tungspets ut mellan hennes målade läppar och hon böjde sig framåt när orgasmen härjade hennes darrande kropp. Extasen fick soldaten att komma en andra gång och han tryckte sig så långt upp i henne som det gick och lät resterande sperma skjutas in i hennes kungliga kropp.

När hon slappnade av, föll hon fram över honom och begravde ansiktet mot hans hals. Så låg de i tre-fyra minuter, innan hon reste sig och klev av honom. Hans våta lem föll ner på hans mage och hon gick genast bort från sängen och ut ur bild.

Soldaten reste sig tvekande och började plocka ihop sina kläder, han sade någonting och gick sedan hastigt därifrån.



Yoda, som givetvis hade spelat in det hela, spolade snabbt tillbaka tills han återigen såg prinsessan Helene sakta glida ner på den ståndaktige soldatens stolta påle. När hon var helt nere, böjde hon sig aningen framåt och det syntes tydligt hur fittläpparna slöt sig om honom.

Då släppte han kontrollen och lät sin vita vätska flöda ut ur honom och ner på magen. Hans båda händer var redan blanka av glidmedlet, men fick även dom lite av sperman rinnandes över sig.

Lättat andades han ut, han hade länge varit betagen av prinsessan Helene och hade nu fått det han ville. Det hade tagit tid, men det var det värt. Dessutom skulle denna filmen kanske kunna komma till nytta i framtiden. Man vet aldrig vad som kommer att hända och mycket känsligare material får man leta efter. Efter att ha sparat ner allt och gjort säkerhetskopior som skickades iväg till säkra servrar, tvättade han av sig och gick ner till matsalen, där maten skulle vänta, om nu Martina Kretsch stod ut.



Martina var inte nöjd alls. Maten hade blivit sisådär och Sara tvekade inte att tala om det för henne, men skam den som ger sig. Det skulle väl ge sig så småningom hoppades hon. Yoda hade inte klagat, men hon såg tydligt hur den klene mannens hungriga ögon tog ordentliga tittar på hennes kropp hela tiden, vilket var besvärande.



På andra sidan staden satt en man bunden. Han var slagen i ansiktet och var nu silvertejpad med ryggen mot en pelare i hans enorma hem. Det rann en tunn rännil blod från näsan och han var svettig och tilltygad.

-Jag förstår dig, men du måste berätta för mig var skåpet finns och hur man öppnar det!

Mannen som frågade var klädd i eleganta kläder, men han hade en svart mask på sig som dolde hans ansikte. Han fick bara en skakning på huvudet som svar.

-Jag har ingen brådska förstår du, vi kan hålla på hela kvällen om du vill. Frågan är bara hur länge du kan stå ut? Jag frågar dig igen för din egen skull! Var är skåpet?

Den bundne mannen snyftade till och skakade på huvudet igen.



-Då tar jag fram min väska här. Få se nu! Vad ska jag ta? sa han glatt och låtsades leta i sin svarta tygväska.

Då ringde det på dörren och mannen tittade förvånat upp.

-Så vi väntar besök? Vem är det?

-Ingen! Låt det vara så går de säkert igen!

-De? Du vet alltså att det är flera? Du vet vilka de är?

Mannen blundade hårt och skakade på huvudet. Hans plågoande tog nu snabbt en rulle silvertejp och snodde två varv runt mannens huvud så att munnen kom att täckas, men följden att han inte alls kunde tala, utan endast väsande andas genom näsan.



Utan att ta av sig masken tog mannen sin väska med sig och sprang ner till dörren. Väl där ringde det igen. Han tog snabbt en titt i titthålet som fanns där och tog sedan upp två stora ringar med en liten låda mittpå.

Sedan öppnade han dörren och såg på det förvånade unga paret som stod där och gapade av åsynen av en välklädd man med svart mask. Den unga mannen var oklanderligt klädd i vita byxor och en rosa skjorta, han var brunhårig och ca 20 år bedömde mannen i masken.

Kvinnan var nog 17-18 och hade ett blont hår som var stiligt uppsatt med några slingor som hängde ner sexigt vid sidan av det vackra ansiktet.



-Välkomna! Vi håller på med en liten lek här, sa mannen och gick fram och satte vars en ring runt deras halsar. De klickade till och de försökte genast att ta av dom, men det gick inte, dom var låsta.

-Va faan gör du! Är du inte klok! utbrast den unga mannen och slet fortfarande. Kvinnan ryckte och slet, men utan framgång. När de insåg att de inte kunde få av dom, tittade de undrande och argt på mannen i masken, som nu började verka riktigt skrämmande.

-Vill du vara så snäll att ta av dom! Nu med en gång! krävde mannen.

-Kom in för all del, så ska vi snart lösa ert lilla problem.



De gick tveksamt in och så fort dörren hade stängts tog mannen fram en dosa med några reglage på.

-Så! Vilka är ni och vad gör ni här?

-Nu tar du av oss de här med en gång! Vi kommer inte vara med i någon sjuk lek! skrek den unga kvinnan som såg ut att börja få panik.

-Sista chansen! Vilka är ni?

-Jag sa….! ZZAPPPPP! Det small till och kvinnan föll till golvet med kroppen ryckandes och gnyendes.



Den unge mannen böjde sig med en gång ner och försökte hjälpa henne, men utan resultat. Någon sekund efter slappnade hennes kropp av, men hon var svårt chockad.

-Mitt lilla chockhalsband har talat! Jag bryr mig egentligen inte om vilka ni är, men ni kan få hjälpa mig med en liten sak. Inte för att ni kan vägra för då kommer samma sak hända igen. För att nu vara på säkra sidan så ska jag förklara vad som gäller. Ni kommer från och med nu inte att tala alls. Gör ni det kommer båda era halsband att utlösas samtidigt. Så för er egen skull, så var nu tysssta, viskade han och log under masken.



-Gå upp för trappan! Mannen stirrade på antagonisten och hjälpte kvinnan upp från golvet och på stapplande ben tog de sig upp för trappan, följda av maskmannen.

Väl uppe fick de syn på mannen vid pelaren. De ville springa bort till honom, men hade sinnesnärvaro att stå stilla och titta på maskmannen med hatiska ögon.

-Bra! Bra! Ni har redan förstått poängen! Jag utgår från att det inte är helt obekanta som kommit på besök, herr Nilzon! Kan någon av dom vara ert barn? Kanske någon släkting i alla fall, av reaktionerna att döma? Haha! Nåja, det visar sig väl.

Det unga paret och den bundne mannen utbytte blickar md varandra, men ingen sade något.



-Så! Hur var det nu? Nicka om du har en överväldigande lust att berätta för mig nu var skåpet finns!

Mannen tvekade, men skakade sedan på huvudet.

-Men…ZZAPPPP! Den unga kvinnan hade försökt säga något, men nu låg både hon och mannen på golvet och vred sig i smärta. Herr Nilzon slet i sina förtöjningar och grät nu så snoret rann frisk ur hans röda näsa.

-Ojoj! Vi glömde oss, tror jag! Nu borde ni väl ha lärt efter detta. Annars börjar jag tro att ni är gravt efterblivna, för det gör ju djävulskt ont! Jag har faktiskt provat den och gör det inte gärna igen.



Så fort paret hade återfått kontrollen tog den unga mannen tag i blondinen och drog upp henne och satte fart mot trappan.

ZZAPPPP!

-Oj! Glömde jag att säga att jag kan utlösa den manuellt? När ni är klara och har hämtat er, kan ni vara vänliga och komma tillbaka hit och ställa er framför Herr Nilzon och mig.

Herr Nilzon var nu alldeles röd i ansiktet och han grät och slet sig, dock utan framgång.



Ungdomarna gick långsamt, slagna tillbaka och ställde sig framför de båda männen, när de slutat plågas.

-Det ligger till på följande sätt! Herr Nilzon har ett skåp han vill behålla hemligt. er kan jag inte fråga, för ni vet inget. Det är bara herr Nilzon som har kännedom om det och dess innehåll. Han har fått sin chans, så nu börjar rond två.

Han tittade på det unga paret.

-Hmmm! Jag skulle gissa att du är hans dotter! Du har lite mer av hans drag! sa han till kvinnan och pekade.

Hon sade ingenting, men tittade på honom med stora ögon med panik i.

-Nu får vi se till att pappa, får lite underhållning! Jag har som sagt ingen brådska, så nu vill jag att ni båda klär av varandra. Eller ska jag få reda på det jag vill veta nu?

Herr Nilzon tvekade en lång stund, men slog sedan ner blicken och nickade.

Den maskförsedde mannen gick bort och drog omilt av tejpen som satt ordentligt fast.

-Du kröker inte ett hår på deras huvuden! Dom har inget med det här att göra, det lovar jag.

-Skåpet?

-Backstycket i barskåpet är falskt. Dra i en knopp på ovansidan så öppnas det, ta sen vad du vill och låt oss vara sedan!

-Ok! Jag tror dig! Tack för din hjälp, det underlättar. Men nu, ska vi fortsätta, jag är nyfiken på hur detta ska gå! Seså, ta nu av er kläderna! sa mannen och satte en ny tejpbit över munnen på Herr Nilzon, som såg förvånat på den mystiske mannen.





Det unga paret tittade chockat på varandra och Herr Nilzon slet nu ännu mer i tejpen som höll honom fast vid pelaren. Mannen i masken höjde den lilla dosan och genast började blondinen tvekande att knäppa upp mannens rosa skjorta, efter en hastig blick på hans ansikte.

När skjortan var uppknäppt hjälpte han till att dra av den och sedan försökte han med fumliga fingrar att få upp de mindre knapparna i hennes blåa sommarblus. När all knapparna var klara hjälpte de varandra fumligt med att få av plaggen, som föll till golvet.



När de tvekade viftade maskmannen med sin lilla dosa och blondinen var återigen först med att agera. Hon gick ner på knä och knäppte upp mannens bälte, hans gylf och drog sedan ner hans byxor till skorna. Nu grät hon och mannen hade heller inte långt kvar till tårarna, men han sparkade av sig skorna och byxorna med en ilsken blick mot maskmannen som dock inte reagerade.



I endast kalsonger och strumpor gick han också ner på knä framför kvinnan och hjälpte henne att få upp knappar och blixtlås. Sedan drog han ner byxorna, men vände tydligt bort ansiktet.

Kvinnan stod nu i vita underkläder och hade vänt bort ansiktet från alla tre männen.

Herr Nilzon slet fortfarande, men hans krafter verkade börja ta slut och snart snyftade han bara och hängde med huvudet.



Blondinen insåg att det inte fanns något att välja på och hon famlade efter mannens randiga boxerkalsonger och drog ner dom till fötterna. Hans könsorgan hängde slappt längs låret och han täckte över det med händerna när han kände luften mot lemmen.

Hon reste sig snabbt och lade händerna över sin vita bh.

Den unga mannen bet ihop och fumlade tvekande efter hennes troslinning innan han fick tag i den och drog ner de tunna trosorna med visst besvär.

Hon hade tillplattat blont könshår i en triangel på sitt kön som hon genast skylde. Mannen reste sig snabbt och gick bakom henne och fick till slut loss hennes bh-spänne.

Bh´n föll ner på hennes armar och hon lät den falla av henne. Brösten var välformade och bröstvårtorna pekade uppåt som de gärna gör på yngre kvinnor. De var ljust rosa och alldeles skrynkliga runt de styva bröstvårtorna.

Nu stod de båda två en bit från varandra och höll händerna för sina känsligaste delar.

Herr Nilzon grät och skakade långsamt på huvudet, tårarna rann ner för hans ansikte och över tejpen.

-Så ja! Ni vet nu att ni inte kan tala. Vid första ljud över era läppar så kommer ni få er en sådan härlig chock igen och även om ni känner er äventyrliga, så har ni ju er partner att tänka på, så tänk på det är ni snälla!



De nickade och hade svårt att möta varandras blickar och inte endast för deras tilltagande tårars skull.

-Vad säger du Herr Nilzon? Vi får väl börja lite lugnt! Du, unge man! Kyss nu din flickväns bröst inför hennes pappa! Mannen skakade på huvudet och såg bedjande ut, men blondinen nickade mot honom och verkade mana på honom, även om hennes ansiktsuttryck sade att hon skulle vilja vara någon annan stans.

Tvekande, och med tydlig motvilja gick han fram till henne och gav hennes fasta bröst små snabba pussar utan någon iver alls. Han var inte ens i närheten av hennes bröstvårtor.

-Ska vi se om en chock kan bota din blyghet? KYSS HENNES BRÖST!

Snabbt började han nu att kyssa brösten med öppen mun och han kysste nu även hennes knoppar, men fortfarande med märklig motvilja. De tre grät och såg ut som de bara ville härda ut och sedan försvinna från jordens yta.



-Blondie! Lägg dig ner på rygg! Killen verkade uppenbart lättad av att slippa vara intim längre, men slappnade inte av. Kvinnan lade sig ner på rygg och lydde mannens gester och snurrade runt så att hon låg med huvudet bort från sin far. Hon hade benen i kors och hon dolde sin byst med händerna.

-Nu särar du på benen och sedan ska du sära på dina blygdläppar, så att din far kan se vad han skapat. Herr Nilzon! Våga inte titta bort om du inte vill höra din dotter lida igen!

Fortfarande till bittert gråtandes var det bara att lyda. Hon särade på sina långa välformade ben och med darrande fingrar drog hon de rosa blygdläpparna åt vars ett håll och visade sin far det rosa könet.

Herr Nilzon hulkade och kunde förmodligen inte se ett dugg genom de röda, tårfyllda ögonen dock.

-Ken! Sätt dig bredvid Barbie här och stoppa sedan in ditt långfinger så långt upp i henne som det går!

Killen såg uppgiven ut, men satte sig snart ner hos den blonda kvinnan. Stoppade sitt finger i munnen och utan att titta lade han handen mellan hennes ben, ovanpå det blonda könshåret och med en grimas lät han fingret leta sig in i värmen. De såg båda lika lidande ut, mer än väntat faktiskt.



Kvinnan lutade huvudet bakåt, inte av extas, utan för att slippa se någon av männen i ansiktet.



-Ta ut ditt finger och sug på det! Sedan stoppar du in tre fingrar, förstått? Mannen nickade nedslaget och drog ut fingret ur fittan, sög snabbt på det och vätte sedan tre fingrar och satte sedan återigen handen mot hennes kön.

Det tog en aning längre tid att få in de tre fingrarna, hon verkade inte alls vara våt, utan endast med hjälp av hans saliv, kunde han få in fingrarna i den blonda fittan. Hon blundade hårt och såg ut att spänna sig. Det gick över förväntan, tyckte mannen i masken.



Det var uppenbart att det inte fanns någon sexuell njutning i det som skedde, men det var heller inte meningen.

-Sug honom hård nu, så han kan knulla dig, sa mannen.

Blondinen satte sig upp efter att handen snabbt avlägsnats av den unge kavaljeren. Hon ställde sig på knä framför honom och undvek att titta på sin far och mannen i masken. Istället tittade hon upp på den unge mannens ansikte, som om för att berätta någonting.

Han var alldeles blek i ansiktet och vände bort sitt huvud.

Hon tog den slaka penisen mellan fingrarna och höll ut den innan hon efter ett par snabba andetag gapade, också hon blek, och lät ollonet försvinna in i hennes mun.



Herr Nilzon hängde hulkande med huvudet när han såg det som skedde. Hon vågade inte annat än att börja suga honom, men ingenting hände. Han var och förblev slak.

-Vad är detta? Är inte din flickvän snygg nog? Är det gubben du skäms inför? Kom igen nu och gör ett försök i alla fall!

Detta hjälpte honom inte alls, utan hon kämpade på utan resultat, tills det började göra ont i hennes käkar.

-Men herre jösses! Är du helt impotent? Blondie! Lägg dig ner på rygg igen så att Ken här kan slicka dig! Jag tycker om att se din farsa lida lite förstår du!

Herr Nilzon böjde ner huvudet, men maskmannen drog upp det så att han kunde se sin dotter lägga sig på rygg inför honom och hur den skamsne unge mannen långsamt lade sig ner och tveksamt började låta sin tunga vidröra hennes blonda underliv.



Det var jobbigt tyst, ingen stönade. Det enda som hördes var tyst snyftade och snörvlande och då och då ljudet av de salivvåta könet och tungan.

När han slickat henne i fyra-fem minuter och fortfarande inte hade en antydan till stånd, gav maskmannen upp.

-Ok, ok, ni kan sluta nu! Genast drog de sig ifrån varandra istället för att hålla om varandra, något som hade varit något mer troligt. Sedan drog han bort tejpen från Herr Nilzons mun.



-Jannike! Karl! förlåt mig, förlåt mig! Det var aldrig meningen att ni skulle dras in i det här! Ni måste glömma detta, ni hade verkligen inget val! Hör ni vad jag säger?

De båda ungdomarna nickade och såg äcklade ut.

-Säg inget till mamma om det här, vi ska lösa det, jag lovar! snyftade Herr Nilzon fram.

Maskmannen tittade fram och tillbaka på dom och såg fundersam ut.

-Ni är inte ett par! Ni är syskon! Eller hur?

-Ditt svin, vi försökte berätta det ju! Du lovade att du skulle låta oss vara om jag berättade var skåpet fanns.

-Då förstår jag din brist på entusiasm, grabben! Fattade inte varför du inte reagerade på en sådan vacker liten rosa fitta! Hahahaha! skrattade han och såg väldigt nöjd ut.



Han gick bort och tog av de båda halsbanden på det unga paret och de började genast att dra på sig sina kläder innan de omfamnade sin fasttejpade far, och de grät alla tre.

Mannen i masken lät dom hållas och gick sakta bort mot biblioteket där barskåpet fanns. Väl där öppnade han dörrarna och tog fram en flaska med isländsk whiskey och hällde upp ett rejält glas som han förnöjt svepte.

Därefter lyfte han ut de resterande flaskorna tills han kom till träbakstycket. Han trevade med handen uppe på tills han fann knoppen som han drog uppåt utan att tveka.



Det small till och det kom en brinnande dov känsla i hans bröstkorg.

Förvånat tittade han ner och såg hur en tjock pil med styva fjädrar stack ut ur hans bröst.

Han kunde inte andas och han dog med insikten att han gått i en fälla utan att misstänka något alls. Kroppen låg utsträckt på golvet när Herr Nilzon och hans båda barn kom in.

-Som sagt! Inte meningen att ni skulle bli involverade ännu, men nu kan vi lika gärna sätta i gång och gå igenom familjeföretagets mindre kända verksamheter.

De båda ungdomarna log osäkert och höll en liten distans till varandra, medan deras tilltufsade far berättade om hans skumraskaffärer, som stod för en betydande del av deras stora förmögenhet.



Grevinnan Loft körde sin stora specialutrustade Land Rover med Martina Kretsch sittandes bredvid och pratade, medan de körde till skjutbanan. Sara hade ju en egen skjutbana, men den här var större och utrustad med allehanda olika mål och scenarios.

-Så du ville bort från polisen, Martina?

-Ja, det var inte riktigt min grej. En massa politiker som aldrig varit ute i verkligheten eller vuxit upp i de områden vi jobbar mest i, och sen ska bestämma vilka regler vi skulle jobba efter. Det säger sig själv att det bara kan sluta på ett sätt. Skurkarna skyddas av ”humanitära” bestämmelser och vi måste alltid sköta oss till punkt och pricka, annars är det vi som åker dit. Det borde vara så att de som inte sköter sig riskerar att få straff när de avsiktligt gör dumma saker, inte polisen som försöker sköta sitt jobb under extremt svåra förhållanden ibland.

-Men det var inte riktigt allt, va? Det måste du ha vetat när du blev polis att det inte handlade om att bara sätta dit dom som var kriminella.



Martina var tyst en stund och funderade.

-Jag hade fått flytta i vilket fall som. Det var omöjligt för mig att stanna kvar där, därför var jag rätt desperat när jag insåg att Mr. Clarke kanske kunde vara min väg till något bättre.

Sara var tyst och till slut fortsatte Martina och svarade på den oställda frågan.

-En så enkel sak som en julfest ställde till det för mig. Jag var lite sjuk och åt någon stark medicin. Det tänkte inte jag på, utan jag drack både snaps och stora mängder öl. Senare på kvällen tuppade jag av i en soffa och vaknade senare på natten och kände mig konstig.

-Dina kollegor hade passat på, antar jag?

-Jag fick se det dom filmat med mobilen senare, när det blev rättegång mot fyra av dom. Först roade de sig bara lite lätt med att sätta grädde på min näsa och annat trams, men sen knäppte de upp min blus och filmade när de drog ner bh´n och blottade mina bröst. När de märkte att jag var helt borta drog de också av mig mina trosor och särade på mina ben så att allt syntes. De var fulla och tafsade mig överallt. Tre av dom tog fram sina penisar och började trycka dom mot mina könsdelar och bröstvårtor. De var hårda och de onanerade sedan under tiden de eggade varandra att göra olika saker. Dom skrattade och sade att jag skulle få smaka på en återställare, därefter gick de fram en och en till mig och den förste som var redo satte ollonet mot min mun och lät satsen gå. De jublade när jag av ren reflex svalde. Nästa gjorde likadant, men missade med någon stråle som landade på min kind. Återigen svalde jag. När alla tre hade tömt sig i min mun och jag svalt ner det, skrattade dom så de knappt kunde stå på benen.



Martina hämtade andan.

-De kunde inte tro att jag fortfarande var utslagen, så de slog mig en gång på kinden och när jag inte reagerade så fortsatte dom två som fortfarande var hårda. De spottade på sina organ och lade sig sedan över mig och kom in i mig. De höll på ett bra tag och bytte plats med varandra då och då när de kände för det. De andra stod runt om, hejade, filmade det hela och ropade rasistiska och kvinnoförnedrande tillmälen.

När de båda hade tömt sina sista droppar i mig, tog de spiran från grantoppen och förde in den i min slida och gick därifrån skrattandes. Det var så jag vaknade.

Hade det inte varit för min kyla och intelligens hade det hela säkert inte klarats upp, men som det nu var så åkte de värsta fast och jag blev hatad av mina kollegor för att jag satte dit dom, och jag tror de flesta sett hur de utnyttjade mig. Det ska bli skönt att få lägga detta bakom mig om du förstår?

-Jag förstår dig nog bättre än du anar! Jag har varit med om ett och annat själv och jag ska nog se till att du kommer över den episoden, sa Sara och log självsäkert.



När de var framme, tog Sara och Martina sina vapenväskor och gick ut på skjutbanan som var helt tom förutom en skjutledare. Sara hade sina båda ombyggda amerikanska pistoler som var nedkalibrerade till nio millimeter, men som kompenserade detta med att ha en drivladdning som var dubbelt så stark som normalt, vilket gjorde att hon fick plats med mer ammunition, men ände hade kraft nog att fälla vem som helst.



Martina hade däremot en SigSauer med kaliber .45. Ett vapen bra punsch.

Skjutledaren visade dom till sina platser.

-Varsågod, sa Sara. Börja du!

Martina bara nickade och såg på de åtta helfigurstavlorna som stod på varierande avstånd. Den närmsta var ca åtta meter bort och den som var längst bort var ca femtio meter bort.

När skjutledaren gav klartecken sköt Martina i lugn takt.

Blam,,,Blam,Blam,,Blam,,,Blam,Blam,,,,Blam,Blam!

De såg direkt på en skärm exakt var träffarna hade tagit. Martina kände sig stolt över sin skicklighet med pistolen och blev extra stolt nu när hon såg att hon träffat alla figurerna med sina skott, även om det inte var dödande träffar.

-Det var inte dåligt, sa skjutledaren imponerat.

-Jag kommer att skjuta sexton skott, sa Sara. Om jag missar så tar jag av mig ett plagg, sedan fortsätter min kollega ta av sig när jag inte har mer på mig! Träffar jag med alla tar du av dig näck! Vad sägs?

Skjutledaren såg glatt överraskad ut. Han trodde inte att det skulle vara möjligt att den långa välsvarvade kvinnan med de stora brösten och fotomodellsutseendet skulle klara alla skotten. Den kortare brunhyade kvinnan såg mer proper och professionell ut.

-Ok! Men vi gör så att om du missar ett enda skott tar du av dig allt och för varje ytterligare missat skott så tar din kollega av sin ett plagg åt gången, sa han och kände att han nu inte kunde gå miste om något.

-Sara! Vad håller du på med?

-Lugn, jag bara gör det hela lite mer intressant, sa Sara och log mot den vältränade skjutledaren.



Sedan ställde hon sig med ryggen mot tavlorna och nickade till skjutledaren.

-Ska du stå så där? sa han, varpå hon endast nickade.

-Kör!

Martina såg knappt vad som hände härnäst. Sara drog sina pistoler i en snurrande rörelse och gick ner på huk med ett ben rakt ut åt sidan och sköt i snabb takt med båda pistolerna växelvis.

Pow,Pow,,Pow,Pow,,Pow,Pow,,Pow,Pow,,Pow,Pow,,Pow,Pow,,Pow,Pow,,Pow,Pow!!!



Hon ställde sig upp med rykande pipor och log mot mannen utan att titta på skärmen. Martina och skjutledaren såg dock att samtliga skott inte endast var dödande, de satt dessutom i huvudet.

Sara gjorde tecken till honom att sätta i gång och med gapande mun och tvivlande blick tog han av sig skorna, knäppte upp byxorna, drog av sig dom och fortsatte därefter med tröjan och kalsongerna. Han var nu helt naken, men tog på sig skorna igen.

Sara log mot dom båda.

-Satsa aldrig mot mig! Nå, vad har du nu till oss?

Martina tittade storögt på Sara och även på den förvånade mannen som hade ett ovanligt stort könsorgan enligt Martinas mening.



Senare på kvällen, efter att ha blivit introducerade i familjeföretaget, satt de båda barnen till Herr Nilzon och sorterade sina tankar efter denna händelserika dag.

Flickan hette Nathalie, pojken Nick och de var 17 respektive 21 år gamla. Nick hade nyss flyttat hemifrån, men Nathalie bodde fortfarande i sin fars stora hus.

Chocken över att ha varit tvungna att ha sex med varandra hade till stor del försvunnit på grund av den information de fått om den kriminella verksamhet som fött dom i alla dessa år och som nu förväntades gå vidare tack vare dom. Stötarna de fått av halsbanden var dock alldeles för tydliga i deras minne.

De hade fått halsbanden av sin far efter allt det som hänt. ”de kan kanske komma till nytta någon gång” hade han sagt.



Förutom Nathalies förvåning över hennes fars sysselsättning så förundrades hon nu av att hon inte kunde sova eller ens slappna av. Det var väl i och för sig inte så märkligt efter vad som hänt, men det kändes så märkligt…nästan som om hon var upphetsad!

Hon lät handen glida ner mellan benen och rörde sig utanpå mysbyxornas tyg och kände genast att det var här skon klämde. Lite hårdare pressade hon handen mot sitt sköte.

Nathalie blundade och lutade sig lite bakåt och smekte sig hårt, men långsamt med högerhanden. Den vänstra handen lät hon vandra upp till hennes vänstra bröst, som hon sakta började smeka.



Nu kände hon den varma vätskan sippra ut mellan hennes läppar och när det kom i kontakt med tyget i byxorna så kändes det lite kallt mot hennes heta hud, så hon lyfte på rumpan och drog ner byxorna till vaderna och satte sedan sin hand mot det alldeles plaskblöta underlivet. Hennes blonda könshår var tunt och märktes knappt när hon rörde vid sig själv.

Hennes späda kropp rös till och vårtorna styvnade, när hon flämtandes lät de smala fingrarna glida längs de rosa, smala blygdläpparna. Hon var nu så våt att det rann ner mellan hennes skinkor, men hon bara koncentrerade sig på att smeka sig nu, tills hon kom på sig med att se sin brors styva penis i sin fantasi.



Hon kom av sig, men kunde inte låta denna stund tas ifrån henne, så kåt hade hon aldrig varit innan.

Hon mindes hur hans tunga kändes mot hennes fitta och hur hans kuk hade smakat och blev ännu kåtare och våtare. Skammen brände på hennes kinder och nu särade hon ordentligt på benen och ökade takten med handen. Fumligt drog hon också upp tröjan och klämde sina bröst hårt under tiden hennes stönanden blev hastigare och högre.

Till slut fick hon bita sig i läppen för att inte gny högt när hennes orgasmer avlöste varandra. Hon klämde ihop benen om handen och lät bara långfingret smeka hennes klitoris när bilden av hennes bror fick henne att uppleva den mest intensiva orgasm hon hittills upplevt.



Andfådd och fullkomligt slut låg hon naken en stund och lät luften svalka hennes svettiga unga kropp, innan hon slarvigt drog på sig sina kläder igen.

Snart kom dock samvetskvalen och hon bestämde sig för att aldrig göra om detta högst förbjudna igen, men redan när hon senare duschade av sig, kände hon hur det brände i underlivet när hon tänkte på sin bror och hon kände panik blandad med upphetsning när hennes hand nästan av egen fri vilja gled ner över det våta könshåret och sedan ner till hennes savande sköte.



Herr Nilzon och Nick satt i rökrummet och rökte cigarr. Nick var inte så bra på det, men gjorde ändå ett tappert försök. De båda männen hade pratat under en lång stund om allt möjligt som de tidigare inte kunnat gå in på. Att deras betjänt nu hade tagit hand om kroppen efter den lycksökare som plågat dom tidigare och sett till att kroppen aldrig skulle hittas eller identifieras, var något som Nick tyckte kändes märkligt. Han hade tidigare bara sett honom göra mer husnära tjänster som att boka tennistider och sådant.



Det var mycket att sätta sig in i och de hade beslutat sig för att försöka låta bli att dra in Nathalie i de värsta sakerna, som mord exempelvis. När hans far nämnde Nathalies namn kände Nick att han nog skulle behöva bearbeta händelserna från idag, för hans kuk gjorde sig påmind och han fick ändra ställning för att inte hans växande bula skulle synas.

Herr Nilzon märkte tack och lov ingenting och de fortsatte att prata om hur de båda barnen skulle införlivas i verksamheten. I början skulle de helt enkelt bara få följa med och se hur deras far skötte affärerna som mestadels bestod av utpressning, narkotikahandel och ett och annat mord.



Just nu handlade det om en kupp mot ett stort museum där en krona av guld från järnåldern just nu visades upp. De skulle med hjälp av sina medarbetare ta sig förbi larm och lås, ta kronan och sedan utkräva en stor summa pengar för att återlämna den, annars skulle de smälta ner guldet och världen skulle vara en oersättlig klenod fattigare. Nick såg utmaningen i stölden och ville gärna vara med.

Även Nathalie skulle få vara med, då det inte väntades bli något våld, utan bara en fiffig kupp.



Sara och Martina hade haft en givande dag på skjutbanan. Sara hade fortsatt att slå vad med skjutledaren, som till slut gav upp och slutade misstro Saras skicklighet i skytte.

Martina gladdes åt mannens förnedring inför de båda kvinnorna och kände att hon började få lite mer koll på sig själv och sitt skytte. Efter tips från Sara skulle nog Martina se över om hon skulle börja använda något annat vapen som var lite mer mångsidigt, men det fick bli en senare fråga.



På vägen hem var det betydligt gladare samtalsämnen, vilket gladde dem båda. Vid en parkeringsplats stannade de för att Martina blev plötsligt kissnödig. Sara hade själv gått innan de körde, så hon gick bort till ett stånd som det stod några personer vid som sålde jordgubbar för att se om de var fina. Jordgubbarna höll hög kvalitet, så hon köpte fem liter och började småäta på några stycken.

Hon började prata med en grabb på fjorton-femton år som gav henne fel växel tillbaka.

-Du gav mig en tia för mycket!

-Oj, förlåt! Det var inte meningen!

-Nä, det tror jag inte heller, jag vill bara inte att du ska förlora dina pengar.

-Det är inte mina, vi jobbar åt henne där, sa han och nickade bort mot en kurvig kvinna i trettiofemårsåldern, som såg riktigt lantlig ut med uppsatt hår och en vacker sommarklänning.

-Jag tyckte att hon stod och spanade in dig innan, sa Sara skämtsamt.

-Gjorde hon? sa han och kunde inte dölja sin glädje.

-Visst! Hon tittade på dig riktigt noga när du inte såg det. En kvinna ser sådant direkt, sa Sara och började ångra sig en liten aning för att hon drev med pojken.



Sara tackade och gick runt lite och tittade sig omkring medan hon väntade på Martina. Av en händelse hamnade hon bredvid jordgubbskvinnan.

-Jag ser att du köpt lite av våra jordgubbar! Dom är Sveriges bästa, bara så du vet!

-Absolut, dom går inte av för hackor! Det måste jag medge, svarade hon.

-Jag såg att Axel fumlade med växeln, du fick tillbaka vad du skulle ,va?

-Jadå! han var nog bara lite distraherad av dig,haha!

-Vad menar du? sa kvinnan och såg förbryllad ut.

-Har du inte lagt märke till hur han tittar på dig? En tonårspojke och så en vacker kvinna som du?



Kvinnan visste inte om hon skulle bli arg eller smickrad, men hon rodnade direkt i vilket fall som och stod och gapade, medan Sara Loft vände på klacken, tackade och gick bort mot bilen, där Martina stod och väntade.



Senare på kvällen, när de i stort sett sålt slut på jordgubbar, packat ihop bord och lådor, stannade Axel kvar hos Hillevi medan de andra två cyklade hem. De stod tysta när allt var klart och tittade på varandra under pinsam tystnad.

Hillevi var röd om kinderna och Axel tittade nervöst ner på sina dammiga skor då och då.

-Kom! sa hon bara och började gå upp längs en grusväg. Hon väntade inte på svar eller på någon annan reaktion, men visste att han följde efter henne på ljudet av hans skor i gruset.

Efter trehundra meter klättrade hon över en liten trästege så att hon passerade taggtråden och kom in i en stor hage med en bronsåldersgrav i form av en gräsbeväxt kulle.



Hon gick självsäkert genom det höga gräset och stannade på den bortre sidan av kullen och vände sig om. Axel kom gåendes mot henne. Han var stum av åsynen av Hillevi i sin tunna klänning i motljuset av kvällssolen som var gul och varm i tonen. Axen och små surrande insekter syntes också tydligt.



Hillevi log och drog upp klänningen en aning, drog snabbt av sig sina trosor och sparkade dom av sig, innan hon lade sig ner i gräset. Axel kände hur blodet försvann från hans huvud och hur hans mandom styvnade och bultade.

Den frodiga kvinnan drog nu upp sin klänning samtidigt som hon lutade sig lite bakåt och Axel såg nu för första gången en kvinnas underliv i verkligheten. Hon var inte rakad, utan naturligt hårig, vilket fick honom att bli utom sig av kåthet.

Hon behövde inte göra mer, utan han slet i bältet, ryckte upp sina byxor och fick snabbt ner både byxor och kalsonger till fotknölarna innan han slängde sig fram över Hillevi, som särade mer på sina ben och välkomnade den ivrige pojken.



Hans kuk var alldeles hård och han försökte styra in den i hennes slida med en gång, men han var oerfaren och missade hela tiden. Dessutom var hans upphetsning så stor att hans säd vägrade stanna kvar i honom, utan med kraftiga strålar sprutades rakt in i hennes våta buske och gnuggades in i håret av hans bökande ollon.

Med lite hjälp att styra av Hillevi hittade han dock rätt till slut och belönades av den skönaste känsla han någonsin upplevt. Den varma, våta och hala värmen av en upphetsad kvinnas inre som omslöt honom och visade honom den yttersta kontakten mellan två människor. Något som ord aldrig skulle kunna ersätta.



Ingen av dom brydde sig om att han redan kommit, utan Axel bara körde på och stötte sig kraftfullt in i Hillevis kropp. Hillevi var också extremt upphetsad och kände hur våt hon var och hur pojkens lem stötte rakt upp i henne gång på gång. De sade ingenting, utan bara stönade och flämtade tills Hillevi kom i sin första orgasm. Axel blev nästan lite rädd när hon skrek till, men förstod att det bara var att fortsätta, vilket han gärna gjorde.



Den lilla kontroll han hade över sin hjärna önskade innerligt att denna stunden skulle vara för evigt och han passade på att njuta allt han kunde, innan han kom en andra och till och med en tredje gång inne i den vackra kvinnans ljuvliga sköte. Hon fick också ett par orgasmer till innan de till slut låg på den varma ängen, han svettig ovanpå den äldre kvinnan, med sitt blonda huvud på hennes ena bröst utan att ha sagt ett enda ord efter hennes invit.

De skulle aldrig få veta hur deras lilla herdestund kommit till, inte heller Sara skulle få reda på vad hennes ord lett till, men så är det i livet ibland.



Alla förberedelser hade gått som planerat.

Herr Nilzon och hans två barn hade gått in genom en dörr på museets gavel som båda hade varit olåst och olarmad tack vare en köpt man på museets säkerhetsavdelning. Sedan gick de en i förväg planerad väg ändå upp till utställningssalen, där de bara behövde lyfta på glasmontern och med handskförsedda händer kunna lyfta bort guldkronan från fordom och stoppa ner den i en svart ryggsäck.



De var inte maskerade, utan skulle under normala förhållanden kunna passera som vilka turister som helst, dock kanske inte nattetid på ett låst museum.

De gick ut samma håll de hade kommit och Nick och hans syster andades ut efter den spänning de känt, trots deras fars lugnande ord om att allt skulle gå fint. Han gjorde egentligen inte sådant här längre, men han ville gärna se hur hans barn skulle reagera under en verklig situation och allt hade gått över förväntan. Nathalie verkade till och med riktigt upprymd över det hela och log hela tiden mot sin bror.



På morgonen upptäcktes stölden och polisen kom dit, dock utan att kunna få upp något spår.

Inga avtryck, inga uppbrutna dörrar, inga klippta sladdar, inga hål i väggen, inget glaskross. De visste inte vad de skulle göra annat än att höra sig för med sina kontakter i den undra världen och kanske utlysa en hittelön. Museets säkerhetsavdelning svor att allt hade varit låst och larmat, de visade loggarna som såg helt korrekta ut.

När polisen lämnat stället, ringde direktören på museet till grevinnan Sara Loft som funnit och skänkt kronan till museet under en expedition hon varit med om för åtta år sedan. Det var inte mer än rätt att hon fick reda på att kronan var stulen.





Martina Kretsch svarade och gav efter några sekunder telefonen till Sara som stod och andades häftigt efter en omgång med en sandsäck som såg ut att ha sett sina bästa dagar. Sara tog av högerhandsken, tog telefonen och svarade.

När Sara lade på såg hon arg ut och tog av sig den andra handsken och gick snabbt bort mot omklädningsrummet. Innan hon var framme hade hon tagit av sig på överkroppen med brösten gungandes vid varje steg. Martina fann det för bäst att följa med och se vad som hände.

Sara berättade snabbt under tiden de båda kvinnorna duschade av sig svetten från deras träningspass. Det var en vacker syn. Saras långa vältränade storbystade kropp och Martinas bruna exotiska, som nu glänste av vatten och tvål.



När de satte sig i bilen hade Martina fått reda på det viktigaste om kronan Sara hade hittat i en järnåldersgrav som hade använts av en självutnämnd druid från Västergötland. Det hade varit en församling med galningar från trakten som hade börjat offra unga kvinnor till gamla hedniska gudar.

Sara hade kommit dom på spåren och spelat med i deras galenskaper. Bland annat fick hon endast iförd en mask gå fram och lägga sig naken på ett altare medan åtta män, dom flesta gamla med ölmage, drog upp sina vita dräkter och penetrerade henne en efter en med sina halvstyva penisar, under förevändningen att det var de gamlas rätt. Sara fick bita ihop när den första pressade sig in utan någon form av glidmedel eller väta. När hans sperma hade deponerats gick det dock snart lättare och hon låg där, tog emot stötarna och fantiserade om vad hon ville göra med dom.



När de hade idkat samlag med henne allihop och hon fick ställa sig upp med åtta mäns sperma rinnande ur hennes slida, förde de till slut in den unga rädda kvinnan, som de hade drogat, men som ändå hade skräcken lysande i ögonen. De mässade och stämningen var hotfull och skrämmande.

När de tagit av henne den vita dräkten och blottat hennes bleka kropp, hjälptes de åt att lägga upp henne på altaret och binda fast henne. Hon var mörkblond och hade en mörkare buske mellan benen.

Hon skakade och Sara tyckte oerhört synd om henne, nu var stunden inne för henne att agera. Alla var samlade inför detta oerhörda brott och det var det som Sara hade väntat på under de månader hon infiltrerat verksamheten. Tyvärr hade en kvinna redan offrats då hon ännu inte varit med om ceremonin förrän nu.



Nu skulle de inte ha sex med henne, utan det var viktigt att hon var oskuld när hon dog, ansåg de. Så när de tog fram guldkronan och den långa vassa kniven och räckte de till översteprästen, gick Sara helt enkelt fram, naken och kladdig längs benen och med ett snabbt grepp tog hon kniven och snittade översteprästen snabbt över pannan så att blodet snabbt rann ner för hans ögon.



Dels var det ingen livshotande skada, dels såg det väldigt allvarligt ut och skulle skrämma både prästen och åskådarna, men det skulle effektivt sätta stopp för hans eventuella planer på att försöka stoppa Sara när hon nu svepte fram med kniven och satte välriktade snitt på de värsta av männen, de andra fick nöja sig med att få en spark i huvudet, magen eller skrevet.



Flicka på altaret såg bara hur en vacker bystig kvinna snurrade runt och när hon stannade upp, låg alla männen blödande eller kvidande på marken, ur stånd att kunna göra någon illa för stunden i alla fall.

Med kniven var det lätt att få loss den bundna kvinnan och de försvann sedan fort från platsen efter att Sara hade ryckt åt sig den vackra kronan, som hon trodde kunde vara äkta och i så fall borde hamna i rätt händer. Så fort Sara kunde få tag på sin gömda ryggsäck meddelade hon polisen som hade legat i beredskap. De var där inom fyra minuter och de fick fast allihop och med Saras bevis dömdes de till långa fängelsestraff. Museet fick kronan som var oskattbar och de stod i tacksamhetsskuld till Sara nu.



Martina tittade beundrande på Sara och sade inte så mycket efter den berättelsen.

När de kom fram till museet sa Sara att de skulle prata med personalen och ifall de beslöt sig för att prata med någon i enrum, så skulle Martina spela the bad guy och Sara the good guy. Men nu gällde det att försöka ta reda på vad som hänt.



Direktören tog emot dom och verkade tacksam för att de fått lite mer hjälp än vad polisen hittills kunnat ge dom. Sara och Martina hjälptes åt att ställa frågor i enrum med direktören och han svarade så noggrant han kunde.

Allt verkade vattentätt. Inget larm hade gått, inga nycklar var på vift, inga händelser i larm eller inpasseringssystemens loggar. Det var lite för perfekt för att detta skulle vara gjort av någon från utsidan. Både Sara och Martina trodde att någon inifrån hade hjälpt till, så nu frågade de direktören om vilka personer som hade hand om vilka system och hur rutinerna var uppbyggda.



När de pratat en halvtimme hade två personer utkristalliserats som intressanta ur detta perspektiv.

Chefen för säkerhetsavdelningen och städledaren, som hade tillträde till alla lokaler.

Efter lite diskuterande så uteslöt dom städledaren eftersom hon inte hade möjlighet att rensa loggarna i datorerna. Så säkerhetsavdelningens chef alltså.

Han hette Dan Bijou och var något så ovanligt som ättling till indianer från Amerikas träskmarker i södern. De gick för att träffa honom på hans kontor.



Mannen var stor och klädd i en beige uniform med gott om nycklar och en stor ficklampa i bältet.

Efter att ha skakat hand med Sara och Martina stängde de dörren så att det bara var de tre i rummet.

-Ja, du Dan! Skulle du vilja vara så vänlig att berätta exakt vad som hänt? Jag vet att det blir mycket frågor, men jag känner ett visst personligt ansvar för kronan som stals.



Han berättade flytande det lilla han visste och kunde inte förklara den bristfälliga loggen med annat än att inget hade hänt om han inte visste bättre.

De båda vackra kvinnorna tittade noga på honom under tiden och gav varandra en blick och nick som antydde att han nog borde veta mer än så. Det hela lät inövat och när man inte har någon bättre förklaring så borde den mest sannolika förklaringen ändå vara trolig.

Sara nickade igen till Martina som fattade och gick fram mot den store mannen och tittade ner på honom med arg min.



-Jag tror inte på ett ord du säger! Du vet vad som hände, eller hur? Fram med det nu så kan vi se till att du bara får ett par år på fängelse!

Säkerhetschef Bijou tittade häpet på henne och sen på Sara som om för att se om det här var ett skämt.

-Sitt inte och tig! Fram med det nu, annars ska vi nog få fram det i alla fall! sa Martina och satte handen på pistolkolven bakom ryggen.

-Såja! Vi lugnar oss lite, sa Sara och tog av sig sin korta jacka och hände den på stolsryggen.

-Jag vet inte mer, jag svär! sa mannen och tittade på de båda damerna med osäker blick.

-Lille vän! Låt oss inte vara ovänner! Vi kan säkert komma överens ändå! sa Sara.

-I helvete heller, sa Martina. Jag sätter en i knät på honom så ska du se att han lättar på hjärtat!



Han tittade sig åter oroligt omkring och såg vädjande på Sara.

-Alltså, det är sant….!

-Dan! Du har en hel del att tjäna på att berätta för mig! sa Sara och lade sina långa ben i kors och lyfte upp armarna över huvudet så att hennes t-shirt spändes över hennes kurviga överkropp.

Han kunde inte låta bli att notera att om hon hade en bh under så var den tunn nog att avslöja hennes bröstvårtor som dolde sig därunder. Någon sekund för länge tittade han innan han flyttade sin blick.

-Kom igen ditt svin! Hur mycket fick du? sa Martina och drog nu långsamt fram sin kraftiga SigSauer som nu fångade hans uppmärksamhet.



-Såja, Martina! Ta det lugnt med artilleriet, vi kan säkert komma fram till någon…trevlig…lösning! viskade Sara fram och tog ner armarna och lutade sig en aning fram och klämde ihop dom så att brösten pressades ihop mellan överarmarna. Dans ögon var fastklistrade vid hennes byst och han satt med öppen mun tills Martina knäppte honom på örat med fingrarna.



-Ähum! Asså, jag vet faktiskt ingenting om detta! Ni kan inte göra så här mot mig! bönade han.

-Vi har inte börjat än, sa Martina i hans öra. Jag skulle gärna vilja att du gav mig en ursäkt att ge dig en omgång, så jag inte behöver uppfinna en i efterhand!

-Dan! Jag kanske kan gottgöra dig, om du samarbetar en smula. Annars får Martina ge utlopp för sitt dåliga humör. Du hör att hon bryter på tyska, va? Hon blev uppfostrad i gamla Östtyskland av staten, som ville att hon skulle bli en mordmaskin. Jag försöker hjälpa henne, men mycket av hjärntvätten sitter kvar som du märker. Hon ströp uteliggare vid tio års ålder och andra icke önskvärda individer, när staten så ville!

Han tittade förskrämt på henne och hon morrade till och höjde sin pistol en aning.



-Så vad säger du? Låter inte jag trevligare? Hon lät ni sina händer glida längs låren, förbi höfterna, över magen och höll dom nu under de frodiga brösten och fick dom att dallra när hon skakade på händerna.

-Öhhh! Om jag nu tvingas välja mellan damerna så låter det nog trevligare med Saras förslag.

-Och vad vill jag då höra först? spann Sara och sträckte ut sin ena kängförsedda fot och satte den mjukt mot mannens underliv och smekte honom.

-Han är inte värd det! Låt mig få ta hand om honom! Jag tror att jag kan få det att gå upp ett ljus i honom med ficklampan, om ni förstår vad jag menar! sa Martina och log elakt och gav honom en lätt spark med sin fot.



-Var nu en duktig ponke, så får du komma till mamma! sa Sara och drog upp ena sidan på sin t-shirt så att han kunde se hela undersidan av hennes högra bröst.

-Du jävlas inte med mig, va? Jag säger ingenting om du inte håller vad du lovar nu!

-Får jag reda på det jag vill, så kommer du inte ångra det. Säger du ingenting, kommer Martina här att få det hon vill istället!

Hon drog nu upp sin t-shirt över de svällande brösten och de föll ur tröjan och hans haka imiterade rörelsen när den föll ner och han fick se de perfekta brösten med de små styva vårtorna som var riktade snett uppåt och som såg ut att skrika efter honom.



-Okej! Okej! Jag ska berätta, men då ska jag ha er båda två!

Martina såg chockad ut och skakade på huvudet när mannen inte såg.

-Min kollega kommer inte vara med, Martina såg lättad ut, men hon kommer att ta av sig på överkroppen och smeka sina bröst. Martina såg nu chockad ut igen, men protesterade inte.

Efter lite tvekan accepterade säkerhetschefen.



-Martina! Sätt dig och ta av dig! Martina satte sig långsamt och med ögonen på Sara drog hon av sig sin tröja och knäppte upp sin bh, som hon lade på bordet intill.

Sara ställde sig upp och drog snabbt av sig sin t-shirt och smekte snabbt brösten innan hon ålade sig ur sina byxor och trosor. Dan var inte sen att resa sig upp och innan Sara var klar stod han där helt naken med ett styvt stånd som bara väntade på uppmärksamhet.

-Så, herr Bijou! Hur var det nu med det lilla inbrottet? sa Sara under tiden hon smekte sina vårtgårdar med fingertopparna.

-Jaja! Jag programmerade larm och dörrar så att de bara kunde gå in och ta det de var ute efter, sedan raderade jag alltihop och ersatte det med händelseregistret från en annan natt. Nu är det min tur, va?



Sara gick fram mot honom tills brösten vidrörde hans bröstkorg och hans stånd trycktes mot hennes hårda magmuskler. Hon lade händerna på hans axlar och med naglarna drog hon honom längs armar och mage tills hon hade ställt sig på knä framför honom. Han såg förväntansfullt ner på Sara och höll andan när han såg hur hon öppnade sin mun och lät hans lem försvinna in i munnen.

Han andades stönande ut och blundade och kände hur den varma munnen och tungan smekte hans organ. Martina satt tyst och tittade på det otroliga som utspelade sig framför henne. Hur kunde Sara….?



Sara sög honom så gott hon kunde och det var bättre än de flesta. Dan började himla med ögonen och stöna allt högre, när Sara med ett vått ”plopp” drog sig tillbaka och betraktade den blanka kuken framför sig.

-Din tur!

-Ahh, va faan! Okej! Det var bara en vakt till som kände till detta, Norberg! Det var en äldre man och två yngre som var här. Jag hade en kamera i gång för min egen säkerhet, blir det bra?

-Det börjar bli bättre! sa Sara och knuffade ner honom i hans kontorsstol. Sedan gick hon fram och ställde sig med benen på vars en sida om hans och sänkte sig sakta ner tills hans ollon snuddade vid hennes springa. Då reste hon sig någon centimeter innan hon återupprepade det hela flera gånger, tills han gnydde av kåthet.

Med en glad min satte hon sig långsamt men bestämt ner och säkerhetschefen kände sig själv glida upp i den oerhört vackra mörkhåriga kvinnan.

När Sara hade ridit honom ett par minuter under gemensamt stönande, vände han sig mot Martina.

-Kom igen, Foxy Brown! Smek dina bröst!



Hon började tveksamt att röra händerna upp mot de båda välformade brösten. Om Sara kunde prestera som hon gjorde, så skulle det här väl inte vara så farligt, tänkte hon.

Det kändes mycket ovant att vidröra sig själv så här inför andra människor, men hennes chokladfärgade bröstvårtor verkade gilla det i alla fall, för de drog ihop sig och blev väldigt känsliga vid hennes beröring. Om detta kunde hjälpa Sara så fick det väl gå an, men de skulle behöva ta ett snack om arbetsbeskrivningen som hon nog kände behövde ses över!



Med roterande rörelser med rumpan gled Sara upp och ner längs det ådriga skaftet medan de båda stönade och Dan smekte hennes midja och bröst.

-Nå! Vad kan du mer berätta för mig?

-Åhhh! Som jag sa, har jag dom tre på film, samt bilnumret på bilen de använde. Jag har gjort ett och annat jobb för den här mannen förut, men aldrig fått reda på hans namn. Han är svensk, normalt utseende, inget anmärkningsvärt i övrigt. De båda han hade med sig var yngre, aldrig sett dom förut! Åhh, shit vad du är skön, tjejen! Det här skulle vara värt något år på kåken!

-Bara något år? Minst tio anser jag! sa Sara och skrattade när hon reste sig upp och hans kuk lämnades bar och våt.



Hon gick bort till Martina och böjde sig framåt mot henne och putade ut med baken, vilket Dan Bijou inte var sen att utnyttja. Han reste sig och gick genast bort och utan hjälp styrde han ollonet rätt i den våta springan och gled långt upp i henne med en stöt, för att sedan med kraft pumpa henne bakifrån.

Martina satt och kände sig en smula obekväm, men lät händerna smeka brösten och nöp sig lite i sina vårtor när hon kände för det. Situationen var märklig och hon kände att det nog val all ide´ att avsluta det hela, när Dan började öka takten och uppenbarligen var på väg att komma. Det var väl ändå för väl, tänkte hon, just som han gav henne en märklig blick och drog sig ur Saras fitta och satte handen om sin kuk och runkade snabbt de sista tagen innan han kom.



Martina hann knappt reagera innan hans sperma sköt ut som en snökanon och de första två laddningarna träffade henne i ansiktet och på brösten. Hon blundade instinktivt och knep ihop med munnen, medan de resterande strålarna endast nådde till hennes mage.

Sara skrattade högt åt hans fräckhet och gav henne hans skjorta med en gång så hon kunde torka av sig hans rejäla sats. Dan själv skrattade och satte sig ner, nöjd och med kuken på halv stång.



Helst av allt ville Martina dra fram sin pistol igen, men tvingade sig att hålla sig lugn och se till att hans kroppsvätska försvann från hennes ansikte och överkropp. När hon vågade öppna ögonen gav hon de båda en ilsken blick innan hon gick in på hans toalett och tvättade av sig. De fick bli en lång dusch när hon kom tillbaka till Saras herrgård.



I bilen småskrattade Sara fortfarande.

-Ojojoj! Du skulle sett din min! Obetalbart!

-Roligt att kunna vara till nöje! sa Martina surt och satt sedan tyst.

Telefonen i bilen ringde strax därpå och Yoda lät glad.

-Tjejer! Jag har gjort ett litet genombrott vad gäller stölden av guldkronan! När jag tagit mig in i datorerna på museet, så visar det sig att säkerhetschefen Dan Bijou ändrat händelseloggarna och dessutom sett till att tjuvarna kommit in just dit de ville. Det finns även film på de tre som gjorde det och även på deras bil. Bra va?

-Din satans jävel! Kunde du för helvete inte kommit på det innan!!! skrek Martina rakt in i mikrofonen som stack ner från taket i bilen.



Det blev tyst en bra stund innan han hördes igen.

-V-va? Öhh! Äh, jag kommer fan aldrig förstå mig på er kvinnor!

-Hahahaha! Det är lugnt Yoda! Vi har just fått reda på samma information och Martina här tog sig en stänkare för att få infon.

-Aha! Så hon är lite på lyset då? Martina satt med armarna i kors och sköt ut underläppen och surade hela vägen hem.



I herr Nilzons hem satt de två syskonen tillsammans med sin far och pratade.

-Nathalie! Nick! Nu har ni varit med om en välplanerad liten kupp. Om man bara tänker igenom allt ordentligt så går det alltid bra, ingen blir skadad och man behöver oftast inte få upp pulsen. Det gäller att känna rätt personer och vet vad de är svaga för. Pengar funkar oftast. Det är inte märkligare än vanlig affärsverksamhet, man bara väger riskerna mot förtjänsterna!

-Ska vi höra av oss till museet nu? För lösensumman alltså?

-Lugn, Nick! Jag har redan kollat eventuella samlare och det finns ett par intresserade. Annars hade vi så klart vänt oss till museet, men de kommer aldrig att betala tillräckligt mycket. De kommer att få tro att vi smält ner kronan och på så vis inte lägga lika mycket krut på att få tillbaka den. Det gäller att tänka, min grabb!



Nick satt och vände och vred på den gamla kronan som säkert sett så mycket genom tiderna. Nathalie däremot satt bara och tittade på Nicks fingrar som smekte den blanka men repiga guldytan. Hon föreställde sig hans fingrar på hennes hud, långsamt så långsamt, närmade de sig hennes fasta bröst. Hon rös till och kände gåshuden över hela kroppen. Bröstvårtorna värkte av upphetsning och ilningarna i hennes underliv satte genast igång och hon kunde tydligt känna fittsaften tränga ut mellan hennes rosa blygdläppar och ut i det tunna, blonda könshåret.



”Nej!”, tänkte hon plötsligt. Hon försökte tänka på något annat, hon fick inte ha sådana känslor för sin bror, det var förbjudet och omöjligt. Men hur hon än gjorde så förrådde hennes kropp henne och till slut gav hon upp och gick därifrån under förevändningen att spänningen gett henne migrän.

De båda männen tittade ursäktande på henne, som om detta givetvis var att vänta av en tjej/kvinna och fortsatte att prata om detaljerna vid försäljningen.



Nathalie stängde snabbt dörren till sitt rum, drog snabbt av sig sin tröja, byxor, t-shirt, strumpor och trosor. Hon slängde sig på sängen helt naken med benen ordentligt särade och började snabbt att smeka sig mellan benen. Hon fick tårar i ögonen av njutningen och hennes sköte brann av beröringen. Hon var så våt att hon utan problem kunde få in fyra, visserligen små fingrar, men ändå.

Stimulansen av klitoris och g-punkten fick henne att komma rejält och så fort det var avklarat, sträckte hon ut sin våta högerhand mot nattduksbordets låda och fick fram sin lila vibrator som hon använde då och då, när lusten kom till henne.



Hon vred igång den och lät den främre delen glida ner i den övre delen av hennes springa, just där klittan var belägen. Hon sträckte ner vänsterhanden och lät nu dom fingrarna glida in i henne under tiden hon vibbade sig själv. Ytterligare en kraftig orgasm och nu tog hon och körde in den i sig och kände hur vibrationerna spridde sig ut i henne inifrån, samtidigt som hon nu med fingrarna smekte den hårda klittan för att få sin tredje orgasm under tiden hon tänkte på sin bror, som hon lärt känna lite för väl, bara några dagar tidigare.



När hon var klar kom äcklet och ångern över henne. Hon var sjuk och måste få hjälp med det här, för så här kunde hon inte ha det. Det var tortyr!



Med Yodas hjälp lyckades de få reda på vem bilen tillhörde. En August Malm, som var anställd på en stor gård som i sin tur ägdes av en Bathalzar Nilzon.

Bilderna från kamerorna stämde väl överens med hans utseende och de båda medhjälparna kunde inte vara andra än hans två barn, Nick och Nathalie. Han var inte känd som någon kriminell person, men Yoda hittade fler punkter i sina datorer som var svåra att förklara på annat vis än att det förekom illegal verksamhet. Yoda skulle fortsätta att leta fakta och kolla med olika register vad gällde stulna föremål bland annat. Kanske de var något stort på spåren här?



Martina, som nu hade lugnat sig och Sara tittade igenom ritningarna på herr Nilzons stora gård och letade efter svaga punkter där de kunde ta sig in.

I natt skulle de slå till eftersom de var rädda att kronan skulle kunna säljas eller förstöras om de inte hann i tid. De båda vackra men kontrasterande kvinnorna lastade ut utrustning i Saras Land Rover och när klockan slog ett, gav de sig i väg.

En timme senare var de på plats och hade hittat fram till det ställe inbrytningen skulle ske.

Yoda hade redan sett till att larmet inte bara var ur funktion, utan även så att dörren på framsidan skulle vara öppen, tack vare att husets säkerhetssystem även styrde dörrlåsen. Det var mycket praktiskt att ha Yoda till hands och nu skulle herr Nilzon få tillbaka med samma mynt, ansåg Sara förnöjt.



Utrustade i svarta tighta overaller med hölster på benen för deras pistoler och med mörkerkikare som såg ut som lite tjockare solglasögon, tog de sig ljudlöst in genom entre´dörren och vidare in i huset. De sökte runt, men insåg snart att det var lönlöst att försöka hitta något här. Det fanns helt enkelt för många rum och vrår.

Helst skulle de behöva ha någon att fråga, för tiden rann i väg och de ville vara ute innan det grydde.



Nick hade vaknat av en olustig dröm, där han återupplevde hur han slickat sin systers släta blygdläppar. I drömmen hade han till skillnad från i verkligheten, njutit och fått ett rejält stånd som nu inte ville lägga sig. Han hade försökt att runka, men han var så hård att det knappt inte kändes något alls.

Så nu tänkte han att en stor mugg te och lite bra dokumentärer kunde få honom och kuken att slappna av.

När han stod vid tekokaren, halvt slumrande, kände han en närvaro i köket och vände sig om långsamt. Där stod helt plötsligt ett par svartklädda soldater eller vad de nu var för något, och siktade på honom med pistoler.

Han gapade och tappade muggen i golvet med ett förskräckligt kras.



Både Sara och Martina hoppade till en aning av det oväntade ljudet, samtidigt som de undrade varför den unge mannen, som måste vara Nick, hade ett stånd som fick hans sidenpyjamasbyxor att stå ut som ett indiantält.

-Vafan är det som händer? hördes en man skrika.

Martina säkrade Nick medans Sara vände sig om för att ta emot den man som nu rufsig i håret kom inrultandes. Herr Nilzon stannade upp när han såg de båda svartklädda kvinnorna och tittade sedan på sin son som om han hade någon förklaring.



Nick såg den frågande blicken, men skakade bara på huvudet och när han sen såg att hans far frågande tittade ner på hans underliv, sänkte han bara huvudet.

-Vilka är ni? brummade herr Nilzon.

Dom han inte svara förrän en ung blond kvinna i trosor och t-shirt kom in i köket.

-Men hallåå? Vad pysslar…..? Hon kom av sig och tittade sig runt omkring förvånat.

När hon så till slut tittade på sin bror fick hon något konstigt i blicken, men hon var i alla fall tyst, vilket Sara och Martina inte hade väntat sig.



-Jaha! Vad menas med det här? Nu har vi hela familjen i köket, kanske någon vill ha lite kaffe?

Sara bedömde att han försökte ta kommandot över situationen, men det ingick inte i hennes planer.

-Ner på golvet med en gång! Och jag menar NU! skrek hon och riktade sina pistoler mot herr Nilzon som höll upp händerna och satte sig lugnt ner. Hans båda barn följde efter sin far och Sara nickade till Martina som under tiden Sara säkrade situationen, satte breda buntband om deras vrister och handlederna som de fick ha bakom ryggen.



Konstigt nog protesterade dom inte något nämnvärt, utan bara satt där och tittade på de fullutrustade kvinnorna i sina kroppsnära dräkter.

-Jag tänker komma till saken med en gång! sa Sara. Var är guldkronan?

-Vilken guldkrona? kom det lugnt från herr Nilzon. Han var nog svår att knäcka, men hans båda barn såg verkligen ut att ha blivit ertappade med handen i kakburken. De tittade på varandra hela tiden och Sara kunde ju inte veta att de just nu genomlevde tidigare händelser, men hon undrade över varför grabbens stånd inte lade sig vid ett sånt här läge.



-Ge mig ingen bullshit nu, herr Nilzon! Vi vet att ni tog er in i museet och tog kronan. Vi vet hur ni gjorde och med vilken bil ni for därifrån. Det enda jag ännu inte vet är var kronan just nu är, men det ska jag nog ta reda på!

-Jag ska stämma er på varenda krona ni har! Komma in här och trakassera min familj på det här sättet!



Sara gick bort till Martina.

-Bunta ihop ungdomarna så dom inte kan springa sin väg! sa hon och gick sedan bort till herr Nilzon igen. Han såg strängt på henne och skulle inte bli lätt att knäcka.

-Herr Nilzon! Jag ska nog få er att berätta om jag vill!



När Martina drog bort Nathalie till Nick för att sätta fast dom med ännu några buntband, började plötsligt Nathalie att vända och vrida sig på ett oväntat sätt. Inte så att hon försökte komma loss, utan så att hon skulle komma med ryggen mot sin bror.

Martina väntade någon sekund med att sätta ihop dom och då lyckades Nathalie med händerna bakom ryggen att dra ner Nicks sidenpyjamas. Hon grät nu och flämtade nästan upphetsat, speciellt när Nicks kuk dök upp. Nick själv försökte komma undan, men hindrades av det bastanta köksbordet.



Martina slutade kämpa med dom och tittade bara förvånat på den nästan hysteriska unga damen som kämpade ner hans byxor på hans lår. Nick verkade kämpa emot, men utan framgång.

-Nathalie! Vad i helvete tar du dig till??? vrålade herr Nilzon.

Sara och Martina bytte förbryllade blickar, men ryckte på axlarna och väntade och såg vad som skulle hända.

Så fort byxorna var nere, vred sig Nathalie mot sin bror och tittade honom i ögonen innan hon ålade sig nedåt och utan tvekan sög in hans kuk i sin mun! Hennes bror försökte fortfarande dra sig undan, men Nathalie gick inte att hindra.

-Nathalieeee!!! Vad i himmelens namn gör du med din bror? Se till att sluta med detta nu med en gång! Vad tar det åt dig?



Men Nathalie lyssnade inte. Hon kände en obeskrivlig lycka nu när hon äntligen fick ha sin brors kuk i sin mun igen och hon sög och sög på den. Nick hade först försökt ta sig ifrån sin galna syster, men lugnade sig och lät henne få som hon ville. Aldrig hade han varit så här hård förr och han hade den underbara drömmen fortfarande i huvudet.



-Vad för djävulskap är det här? Är ni sjuka i huvudet? Så här har jag inte uppfostrat er! Sluuuta! skrek herr Nilzon.

-Vad söta dom är era små barn, herr Nilzon! Dom verkar hålla av varandra tror jag visst! sa Sara kvittrande.

-Snälla få dom att sluta! Dom får inte göra så här! Få dom att sluta!



Nathalie hade nu slutat att guppa med huvudet och försökte nu dra ner trosorna, vilket inte gick så bra. Så hon bara drog dom åt sidan så att hennes ljusa bulle frilades och alla i rummet kunde se de rosa våta läpparna under håret. Med stor ansträngning lyckades hon ta sig upp på sin bror och efter lite sökande med underlivet, prickade hon rätt och gled med en högljudd suck ner på sin brors penis.



Nick stönade han med, men han var ändå skamsen och ville inte titta på sin far. Hans syster var inte ens medveten om att de andra fanns i rummet, utan hon bara rörde sin späda kropp upp och ner, samtidigt som hon försökte hålla balansen.

Deras far försökte åla bort till dom, men hindrades av Sara.

-Snälla! Få dom att sluta! Jag gör vad som helst, men få dom att sluta! grät nu herr Nilzon.

-Visst! Bara visa mig var kronan finns så!

-Den är här i huset! Barskåpet! Det finns en knopp uppe på som man drar upp! Snälla, skynda dig! hulkade mannen fram.



-Håll honom här, så kollar jag! sa Sara till Martina Kretsch och gick bort från de stönande syskonen och deras gråtande far.

Väl inne vid barskåpet tittade Sara på det. Det hade gått lite väl bra, tyckte hon och öppnade försiktigt dörrarna, men innan hon drog upp knoppen ovanpå skåpet, ställde hon sig lite vid sidan av och när hon så drog small det till och hon kände en svidande smärta i överarmen. Hon kollade bakom sig och såg armborstpilen sitta i väggen och hon kände nu en liten rännil med blod från såret på hennes överarm där pilen hade snuddat henne.



Hon tog en vid handduk och knöt om den, mest för att inte bloda ner mer än nödvändigt, det var inget farligt sår. Hon ägnade sig sedan åt barskåpet och fick upp luckan i bakstycket utan problem.

Där låg kronan i ett tygstycke och hon tog den och allt annat som låg därinne. En duk fick tjänstgöra som en säck att bära sakerna i. Det skulle bli spännande att se vad det mer fanns av nytta där. Polisen skulle säkert tacksamt ta emot all information om denna anonyme kriminelle mannen.



När Sara kom tillbaka in i köket och herr Nilzon såg att hon klarat sig förbi hans fälla, tittade han ner i golvet.

-Jag tror vi låter turturduvorna hållas, Martina! Skär loss flickan!

Martina tog fram en svart sågtandad kniv och skar snabbt av Nathalies buntband. Hon var inte sen att utnyttja tillfället och satte sig ordentligt över sin bror och red honom vilt och intensivt. Nick låg och stönade högt, men tittade fortfarande inte bort mot sin far.



-Förlåt för fällan, men snälla, ni kan väl få dom att sluta! Det är omänskligt att vara med om detta!

-Du vet inte vad jag fick gå igenom för att få tag på den där kronan! Dessutom föredrar jag att inte få armborstpilar i mig! Så titta du nu och lid, din satan! sa Sara lugnt men bestämt.



Nathalie och Nick hade nu hållit på ett bra tag och flickan började nu få en rad orgasmer, särskilt när hon hjälpte sig själv med handen. Ryggen böjdes bak och de små brösten sträcktes ut på bröstkorgen med sina stenhårda vårtor, när hon skrek högt av extas.

Nick juckade henne underifrån och skrek också han när hans säd ejakulerades långt upp i sin systers våta slida. Nathalie nästan kollapsade på Nick, med hans ryckande penis fortfarande i sig.

Sara gav dom en minut innan hon lätt tryckte ner herr Nilzon på golvet med foten. Sedan gick hon bort och drog upp den lealösa flickan och tvingade ner henne på sin far så att hennes unga fitta trycktes mot herr Nilzons grova ansikte.

Nicks sperma rann ur hennes innersta och herr Nilzon grät hejdlöst av skam och maktlöshet.



När Sara slutat att gnida runt Nathalies underliv mot hennes fars ansikte och mun, släppte hon henne. Nathalie kröp på alla fyra bort till sin bundne bror, medan herr Nilzon spottade och frästa av hans sons och dotters smaker som blandades i hans mun, även om det mesta hamnade på hans ansikte.



-Så! Jag har vad jag kom för! Om ni bara väntar här i en halvtimme eller så, så kommer polisen och tar loss er, sa Sara och buntade Nathalie vid sin bror, med så stor rörelsefrihet att hon skulle kunna ha lite mer trevligt om hon ville, det verkade redan så i alla fall.

Herr Nilzon gnydde uppgivet och dunkade huvudet i golvet av ilska och frustration.

-Jag ska hämnas! Bara så du vet! En dag så, en dag! Vänta du bara! skrek han efter dom när de gick med det de tagit ur hans hemliga skåp. Där fanns mycket riktigt något mer spännande. Något de aldrig kunnat tro funnits hos denne man i hans barskåp, men det är en annan historia.



När de var tillbaka, sa Sara åt Martina att fixa lite mat till dom. Martina tvekade en sekund innan hon gick. Sara såg att det snart nog skulle kunna bli en fast anställning av den vackra mulatten.

Hur lät det med Fröken Kretsch?