Sara Loft i Schweiz

Sara Loft i Schweiz









Yoda var fortfarande tagen efter sin dejt han hade haft med flickan från Seven-Eleven. Sara och Martina hade varit oroliga för att Yoda inte riktigt behärskade konsten att bete sig normalt mot kvinnor.

Senast hade de råkat ut för trubbel när Yoda hade sövt några kvinnor han sedan utnyttjat. En utav dem, Christine, hade visat sig vara fel kvinna att mucka med och Sara trodde inte att hon hade sett det sista av henne.

De hade dessutom fått reda på både det ena och det andra om Yodas eskapader sedan dess och de var oftast av sådant slag att en viss oro var befogad.



Han hade suckat uppgivet inför deras försök att tala om för honom att man inte bara kunde söva, hypnotisera, kameraövervaka eller på annat sätt kränka det täckta könet. Han måste vara sig själv och vara en gentleman, bjuda på saker, öppna dörrar, visa henne intresse, inte vara grov eller sexistisk. Yoda sade sig veta allt detta och ville gärna vara i fred vad gällde hans träff på kvällen.



Martina hade skjutsat honom in till staden och han hade inte svarat på hennes uppmaningar när han gick ut ur bilen, finklädd, tack vare Martina Kretsch. Före detta poliskommissarie i Tyskland och astronautaspirant i ESA.



De hade bestämt träff utanför hennes arbetsplats för att sedan gå och ta något att dricka. Allt gick bra och Yoda skötte sig hela tiden. Till viss del tack vare tjejernas hjälp, men det ville han inte gärna erkänna. Hans träff hette Valeria och hennes familj kom från polen ursprungligen, men själv pratade hon en klingande skånska tack vare sin uppväxt i Staffanstorp.

Samtalet rörde många ting Yoda inte hade någon större aning om, eftersom han nästan bara var intresserad av teknik i olika former, och så hård och annorlunda sex så klart. Men han kände att det nog inte var rätt samtalsämne när de nu satt och tittade på varandra på en uteservering.



Valeria var klädd i en lång, ljuslila klänning och hade en liten kofta på sig för att inte frysa om axlarna. Hennes hår var kolsvart och blänkande när det hängde ner över ryggen på henne. Egentligen intresserade inte Valeria Yoda så mycket, för han kände att hon var alltför annorlunda och han kände sig osäker.

Sara och Martina var båda duktiga på teknik och de uppförde sig mer som män än kvinnor, speciellt Sara, även om Martina blev alltmer lik. Men nu var det ju så att det inte precis regnade kvinnor som skulle vilja gå ut med den smala, relativt oattraktive IT-experten, så han försökte sköta sig, även om det var svårt att låta bli att föreställa sig hennes bröst under tyget i klänningen och hur han skulle kunna tvinga henne att exponera dem för honom.



Fan, nu var han där igen! Trevligt leende tittade han henne återigen i ögonen och hoppades att hon inte märkt något.



-Yoda! Har du något riktigt namn? Eller föredrar du Yoda?

-Alla har kallat mig för det sedan jag var fyra år gammal och jag fick min första dator, så jag känner mig obekväm med mitt riktiga namn!

-Ok, Yoda! Vad vill du göra nu, då? Ska vi gå en promenad eller så?

-Vi kanske kan gå hem till dig? föreslog han, men förstod med en gång av hennes ansiktsuttryck att det inte hade varit rätt sak att föreslå. Han bet sig i tungan!



-Jag vet inte…riktigt! Nåja, om du vill så! Men du måste sköta dig då, okej?

Yoda nickade lättad och var glad att hon inte bett honom gå. Han skulle sköta sig, lovade han och betalade för deras kaffe. En tur i parken hade känts alltför märkligt för hans del, han satt hellre inomhus utanför andra människors åsyn.



De gick i tjugo minuter innan de kom fram till ett slitet lägenhetskomplex. Det låg trasiga cyklar och annat skräp lite varstans och Yoda insåg vilken lyx det var att få bo hos Sara Loft.

-Det är inte Hilton, men det är hemma! sa Valeria och öppnade portdörren med nyckel och gick före de tre trapporna upp till sin lägenhet. Valeria Stradek stod det på namnskylten.



Hon släppte in honom och han slogs av hur fint det var där inne, inte alls som utanför.

Han berömde henne så klart för det och såg imponerat hur smakfullt och stilrent hon hade det. Valeria tog tacksamt emot komplimangerna och bad honom att sitta ner i soffan, medan hon gick och hämtade lite mer att dricka.

Det blev ett vitt vin och de satt sedan och pratade om lite allt möjligt. Yoda försökte sig på att prata om datorer på ett sådant sätt att hon kunde förstå och hon lät bli att prata om blommor och relationer.



En halvtimme in i deras samtal sträckte Yoda sig efter flaskan, men fann att han nu såg två flaskor i det varma motljuset. Han var redan full? Kunde han vara det? Hur många glas hade han druckit? Tre-fyra?

Han förstod inte och gjorde heller inget motstånd när Valeria lutade sig över honom och började öppna hans skjorta.



-V-vad händer? Yoda tittade sig ostadigt omkring och nu snurrade hela rummet.

-Ta det lugnt bara, Yoda! Bara slappna av nu, så sköter jag resten!

Han började nu försöka ta bort hennes händer som hade börjat på hans gylf nu, men hon slog lätt bort dem. Yoda var helt avklädd på fyra minuter och kände en varm glädje strömma in i honom. Men han förstod fortfarande inte vad som hände.



Valeria ställde sig upp och tittade på hans nakna kropp innan hon drog ner kedjan i sidan på hennes klänning och lät den falla. Hennes underkläder var inget speciellt, men Yoda kunde förnimma att det som fanns under var desto trevligare.

Hon log lite vemodigt mot Yoda och tog sedan av sig sin bh. Hennes bröst var fina och lite spetsiga, det syntes att hon solade med bikini av den ljusa huden att döma.

Trosorna åkte av härnäst och Yoda kunde se att hon rakade sig, men att det nog var en dag eller två sedan. Men varför tog hon av sig och varför var han så snurrig?



Plötsligt började hennes ena bröst att prata med honom.

-Yooooda! Kyss mig! Och just där bröstvårtan brukade sitta, såg han nu Saras mun som plutade mot honom.

-Neeej! Kyss miiiig! sa det andra bröstet och där såg han Martinas fylligare och mörkare mun som plutade mot honom.

Han skakade på huvudet och började förstå att han var under påverkan av någon form av drog, men han kunde inte göra något åt det alls, utan var nu helt i Valerias händer.



Valeria gick därefter och hämtade något från sovrummet och kom sedan tillbaka. Hon hade en dildo fastspänd på sig, nästan en likadan som Christine/Domino hade haft, kom han ihåg.

Men han kunde inte förstå vad hon skulle göra med den. Om hon hade den på sig skulle hon ju inte kunna få in den i sig själv, försökte hans hjärna att resonera.



Lugnt såg han hur hon tog en tub med en genomskinlig kräm som hon smorde in dildon med och hur hon sedan hjälpte honom att vända sig på sidan i soffan. Soffan var mjuk och skön och han trivdes där, men varför började hon nu luta sig fram över honom?

Känslan av något kallt och hårt gjorde det något klarare för honom, när han nu kände dildons spets mot sitt anus och hon lade kroppsvikten bakom och lät den glida upp och in i honom.

Ungefär där, tappade han minnet och vaknade sedan upp i soffan, men kläderna lite slarvigt påklädda. Han var fortfarande yr, men kunde nu förstå ungefär vad som hänt.



-Ta det lugnt, vännen! sa Valeria.

-Vad gjorde du med mig? Hur kunde du…?

-Förlåt om jag inte var ärlig mot dig, Yoda! Jag har ett litet problem, förstår du! Jag måste göra det på mitt eget sätt, bara! Jag vet att du inte kommer förstå, men försök inte anmäla mig, för jag tror ingen kommer att tro på din berättelse om hur det gått till! Du kommer kanske att få problem att förklara narkotikan i ditt blod dessutom!



Yoda var stum!

Han reste på sig och märkte då hur det kändes i ändalykten. Det här var verkligen inte vad han väntat sig, det fick han medge.

-Valeria?

-Jaa?

-Nästa vecka är det min tur, okej?

Hon log osäkert, men med stigande insikt att detta nog kunde bli rätt bra. De flesta andra hade reagerat på helt annat sätt! Kanske Yoda var något värt att hålla fast i?





När Yoda hade hoppat in i bilen för återfärden, såg Martina att han såg lite lycklig ut. Vad skönt att träffen hade gått bra och att Yoda nu skulle lära sig att vara med normala kvinnor!

Väl hemma igen såg de Christine som lämnade Saras herrgård, men det är ju en annan historia.





Martina och Sara hade inte pratat mycket med varandra sedan dess, för Martina var fortfarande rasande på Christine och skulle inte förlåta lika lätt som Sara verkade ha gjort. Men hon hade ändå gått med på att följa med Sara till en tillställning som hon trodde skulle kunna vara lite intressant ändå.



De skulle åka till en borg belägen i Schweiz, där de skulle träffa andra av liknande material som de själva. Sara kände många av dem och hade dessutom tjänstgjort med en del.

Där skulle finnas legosoldater, privatspanare, prickskyttar, kampsportsexperter, demolitionsexperter och många andra som kunde behöva kontakter, utrustning eller speciella tjänster.



Martina tyckte hon var tillräcklig duktig nu för att kunna ta några steg till, så att hon blev lika skicklig som sin chef.

Resan ner gick utan problem, Sara behövde inte blotta sig en enda gång för att det skulle flyta på smidigt!

De anlände sent på kvällen och blev väl omhändertagna och visade till sitt rum. Rummet var inte stort och de fick dela på en bred säng, trots att Martina gärna hade haft en egen. Så fort de stuvat under sina saker och bytt om, gick de ner till baren för att ta något uppfriskande i baren, som var inredd i medeltidsstil, vilket passade borgen.



Sara hade sina svarta tights, men för ovanlighetens skull en tight t-tröja i m/90 kamouflage på sig. Hon sade att det skulle kännas bättre när hon träffade sina militära bekanta.

Martina tog på sig jeans och en långärmad ljusblå tröja, för hon kände inte för att väcka någon uppmärksamhet. Sara log åt detta, men sade ingenting.

När de kom ner i baren blev det med ens pinsamt klart för Martina att hon nog blev centrum för allas uppmärksamhet i alla fall. Inte någon hade jeans och definitivt inte någon ljusblå tröja. Svart och kamouflerat var de dominerande färgerna och Martina lyste nu upp som en svan bland kråkor!



De satte sig och inväntade servitrisen, som dock skiljde sig från servitriserna i Sverige. Hon hade riktigt korta och tighta shorts som tydligt visade en prominent kameltå, en liten höftväska för pengar, högklackat, blonderat hår i en hästsvans och en liten topp som knappt gick nedanför hennes bröstvårtor som för övrigt syntes genom tyget.

Tuggandes tuggummi frågade hon de båda kvinnorna vid bordet vad de ville ha och gick sedan med vickande rumpa och hämtade det de hade önskat.



Sara tittade på Martina som ryckte på axlarna. Hon var som tyska något mer van vid den sortens klädsel, även om Sara nog hade mer vågad smak än Martina. Det var väl nästan bara i Sverige som man såg en lättklädd kvinna som ett problem, om man bortser från de extremt religiösa åtminstone.

Det var ju mer synd om den tänkta målgruppen. Män som gick på det hela.



I baren såg Sara ingen hon kände närmre, så de satt ensamma för stunden. I morgon skulle de gå runt och titta på olika produkter för att se om det var någonting de behövde. Kanske en ny avlyssningsutrustning? Det hade hänt en del på den fronten, även om Sara låg i framkant. Kanske någon utbildning till Martina? Hon var exempelvis inte så duktig på att kasta kniv och hon hade en del att lära om vapentjänst. Som före detta polis hade hon bara kommit i kontakt med pistol och k-pist, så det vore kanske något?



Just som klockan började närma sig läggdags hördes en brummande röst bakom dem.

-Ahh! Tuttan Loft! Vad jag blir glad att se dig, din hora! Ha ha ha! Hur är läget med en sån jävla fitta?

Mannen som kom mot Sara var nog den största man Martina hade sett. Han hade inget hår, han var oerhört muskulös och säkert två och trettio lång. Hur mycket han vägde ville hon inte veta.

På sig hade han slitna gröna militärbyxor och ett linne som sänts till bristningsgränsen över hans massiva bröstkorg. Mannen hade ärr överallt och ett par fingrar var borta från vänster hand.



När han kom fram lutade han sig över Sara och greppade hennes ena bröst och kysste henne hårt på munnen. När han var klar resta han återigen på sig och såg på Martina med lysten blick.

-Martina! Det här är min före detta kollega, Jack Hoff! Han är så söt, eller hur?

Martina nickade långsamt med öppen mun.

-Tjena, tjejen! Du borde stänga munnen om du inte vill ha en kuk ner i halsen, ha ha ha! skrattade han bullrande.

-Tja, han har lite svårt med de finare nyanserna förstår du! sa Sara och skrattade.

Han satte sig ner på stolen som knarrade oroande under honom och de två började prata om gamla minnen med en gång. Martina suckade och beställde en stor öl, för kvällen skulle nog bli längre än hon väntat sig.



När Martina druckit en tredjedel av glaset, tändes plötsligt en scenbelysning och en mansröst hördes i högtalarna som satt monterade bredvid scenen som Martina knappt hade märkt var där förrän nu. Det fanns så många intryck på det här stället, hon kände att hon hela tiden måste vara på helspänn och undrade om hon gjort fel som följde med Sara hit.



-Får vi höra lite applåder för den fantastiska miss Poon Tang! sa rösten och Martina suckade över det ytterst dåliga artistnamnet, men tittade i alla fall mot scenen där det nu började komma in lite rök.

-Åhh, fan! Nu ska ni få se på grejer! Hon e fin den här subban! sa Jack och vände stolen mot scenen och spände upp ögonen som en fyraåring på julafton.

”Män!” tänkte Martina för sig själv.



In på scenen trippade sedan en kort smäcker kvinna med asiatiskt utseende, troligen från Vietnam eller däromkring. Hon var klädd i tunna röda kläder som inte dolde särskilt mycket och de var pyntade med gyllene paljetter och små låtsasädelstenar.

Hon dansade omkring och rörde sig suggestivt och upphetsande, vilket fick männen i publiken att busvissla och ropa efter henne. Hon retades en lång stund med publiken innan hon till slut lät den tunna blusen falla till golvet. Med sin ena arm dolde hon sina bröst och de fick vänta ytterligare någon minut innan hon slog ut med armarna och blottade sina runda bröst med sina små styva knoppar.



Nu skrek männen ännu mer och faktiskt någon kvinna också, vilket förvånade Martina. Hennes kropp var mycket smidig och böjlig vilket blev ännu mer uppenbart nä hon lät höftskynket falla och hon visade sina smala höfter och Y:et i mitten.

Hennes kön var helt fritt från det tunna svarta hår hon annars skulle haft där, det enda hon hade var en smaragdliknande sten fastlimmad på venusberget.



Från ingenstans fick hon sedan fram en liten kanna i koppar som hon hällde en fin stråle olja från, över sin rytmiskt gungande kropp. Hon hällde över axlarna, ryggen, låren, magen och såklart över de toppiga brösten.

Med sina små händer smorde hon sedan in sig och stannade givetvis extra länge på de sexuellt relaterade ställena, till publikens stora förnöjelse. Miss Poon Tang visade sig vara mycket vig och böjde sig så att de trodde hennes rygg skulle gå sönder. Hon särade på benen och drog dem ut åt sidorna så att hennes inoljade, nakna underliv var fullt synligt för de nu vrålande männen.

Med ena handen började hon sedan att sakta smeka sin glänsande fitta, samtidigt som hon lyfte upp sitt underliv mot taket. Hon stödde sig på sina armbågar och nu såg de hur hon jobbade med sina underlivsmuskler och vips! Så sköt en pingisboll upp i luften en meter eller så. Hon sparkade till den med ena foten så att den flög ut i publiken, som slogs om den.



För att visa att detta inte var någon slump, upprepade hon det med ytterligare två pingisbollar som hon uppenbarligen måste haft uppstoppade i slidan hela tiden. Den sista bollen landade hos Martina som förskräckt drog sig undan, men Jack tog den snabbt och stoppade in den i munnen och sög på den som om den vore en godisbit.

Martina såg äcklat på honom.



När miss Poon Tang var klar med bollarna, släcktes belysningen förutom en lampa bakom henne. Hon lyfte nu på ryggen ännu mer och stod nu endast på armbågarna och nacken. Hennes ben särades återigen brett åt sidorna och sedan kom det en vacker kaskad, som från en fontän, rakt upp i luften och badade henne vackert i motljuset.

Styrkan på fontänen varierade med miss Poon Tangs kontroll av sin fyllda blåsa, men hon höll på i säkert en minut innan hon var tömd och hon smidigt rullade ner på golvet, ställde sig upp och bugade inför sin häpna publik.

De ställde sig upp och vrålade. Sara klappade händerna, men Martina var alltför tagen av situationen och satt bara och gapade.

-Vill du ha kuken i halsen, eller vad är det med dig? skrockade Jack till henne.



Martina stängde snabbt munnen och sade till Sara att det nog faktiskt var dags att gå och lägga sig.

Motvilligt följde Sara med och de lade sig tillsammans i sängen. Sara somnade snabbt, men Martina kunde inte låta bli att tänka på den stackars miss Poon Tang, som förnedrade sig så inför en massa människor.



Morgonen kom till slut och med Saras hjälp tog hon på sig något mer passande idag. Ett litet linne och svarta tights. Hon kunde dock ha sina egna kängor. Sara tog på sig samma som igår, fast med ett annat linne bara.

Frukosten flöt på bra, även om det såg märkligt ut med personer som satt och åt cornflakes och frallor, när de såg ut som actionfigurer hela bunten. Många var till och med beväpnade!



Efteråt gav de sig ut på borggården, där det nu började samlas en hel del folk runt tält och bord, en del hade till och med lastbilar som även fungerade som uppvisningsslokal för bland annat attackmotorcyklar.

Sara och Martina kände på gevär, pistoler, knivar, kollade på larm och övervakningssystem, frågade och försökte hitta produkter som skulle kunna hjälpa dem i deras arbete.

Försäljare och demonstratörer var hjälpsamma och beskrev produkterna i samma ton som om det hade varit en apelsinskalare och inte en smart handgranat med hullingförsedda flechetter som låg på bordet framför dem.



Martina tittade länge på SigSauers nya, förbättrade pistol och fick till och med provskjuta den på borggården. Ingen verkade reagera på ljudet, de var vana.

Hon var nöjd med resultatet och just som hon lade tillbaka den i sitt ställ, lutade Sara sig fram till försäljaren.

-Jag tar två av dem, med alla tillbehör. Grepp, sikten, ljuddämpare, hölster, pipor, allt! Varsågod, sötnos! En liten present som tack för att du följde med! sa Sara och gav den stumma Martina Kretsch en liten puss på kinden.

Fan! Varför kunde hon inte sluta bli förvånad av vad Sara tog sig för? Men det var kanske därför hon var så bra på det hon gjorde, hon blev aldrig förutsägbar. Förutom att hon alltid på något sätt lyckades blotta sina stora bröst och såg till att Martina alltid hamnade i trubbel, förstås!

-Tack, Sara! fick hon ur sig i alla fall.



Hennes vapen med tillbehör skulle skickas till deras rum och de fortsatte sin lilla tur inne på borggården. När det blev för varmt i sommarsolen, gick Martina bort till ett tält där de serverade dryck. Hon fick veta att de inte sålde starköl på grund av att det förekom vapenhantering, vilket hon tyckte var professionellt.

Hon tog en Coca-Cola och satte sig ner. En annan kvinna satte sig ner bredvid henne efter ett par minuter och Martina tyckte sig känna igen henne, men höll på att sätta i halsen när hon förstod vem det var.

Det var ju miss Poon Tang!



-Satan vad varmt det är! sa hon på engelska.

Martina nickade och höll med, osäker på vad hon skulle säga till en kvinna som hon sett skjuta pingisbollar med fittan och sedan urinera över sig själv.

Asiatiskan var osminkad och Martina tyckte hon såg bättre ut, inte alls som en paljettprydd strippa.

-Förlåt! men jag måste bara fråga! Varför gör du det du gör? Jag råkade se dig i går och jag är säker på att du skulle kunna göra vad du än ville!

Miss Poon Tang tittade förvånat på henne, men brast sedan ut i skratt.

-Snälla, rara du! Jag gör ju det jag vill! Om jag så fick välja bland alla världens jobb så skulle jag inte välja annorlunda. Jag jobbar kanske åtta timmar i veckan, jag har en publik som älskar mig, jag har inte betalt för mat eller dricka på jag vet inte hur många år, jag älskar att chockera och visa upp mig och jag tjänar ungefär 40-tusen i månaden. Tro mig, det är inte jag som är förloraren! sa hon och skrattade klingande.



Martina tittade förvånat på henne och skämdes sedan.

-Så ja! Jag vet att du försökte hjälpa mig, eller kanske trodde jag var tvingad till det! Tack, men jag har det underbart.

-Man har ju läst så mycket…

-Visst, men du är gammal nog att veta att allt man läser inte är sant, eller hur?

-Joo! Martina tittade ner i sitt glas. Men hade du pingisbollarna? . . Var kom de? . . Du hade väl inte dem där hela tiden?

-Så klart jag hade! Inget problem alls, det är ju jätteskönt! Jag har ett par geishakulor inne just nu som vibrerar slumpmässigt. Skitkul! sa hon och log med sina vackra tänder.

Martina kunde bara nicka och tittade i smyg ner mot miss Poon Tang´s nedre regioner.

-Vet du vad! Jag har faktiskt köpt ett par som jag inte använt ännu, de ligger i min väska. Du får dem, men då ska du ha dem i dig hela dagen!

Tyskan försökte neka, men fann sig snart sittandes med ett par rosa kulor i en förseglad plastförpackning, röd om kinderna och tittandes omkring sig.



-Kom! Jag hjälper dig! Asiatiskan drog med sig Martina till en handikapptoalett som var snyggt inredd med tapeter och allt. Det skulle väl vara så på slott i Schweiz!

Vad höll hon på med? Hon kände att hon var skyldig asiatiskan att ta emot hennes erbjudande efter mer eller mindre ha förolämpat henne. Hon skulle ju kunna slänga kulorna senare om det inte var något för henne.



Väl inne på toaletten drog asiatiskan upp sin korta kjol och lirkade sedan ner sina tunna trosor till anklarna, tog upp dem och stoppade ner dem i väskan. Martina såg hur ett snöre hängde ner från den tunna springan i hennes underliv.

-Förlåt, men jag vet inte ens ditt namn? sa Martina.

-Dong Mei! Jag är från Kambodja, men har bott i Europa nästan hela mitt liv. Så här ser de ut! sa hon och drog i snöret så att de båda kulorna gled ut mellan hennes mjuka blygdläppar.



Martina ögnade dem och skakade långsamt på huvudet.

Dong tog sedan och stoppade tillbaka kulorna i sin slida och såg till med långfingret att de kom bra på plats, medan Martina försökte titta åt ett annat håll. Sedan tog hon upp förpackningen med de nya kulorna och försökte ta upp plasten, men det gick inte.

Sara Lofts medarbetare tog då fram en svart kniv från sin dolda position i svanken och gav henne. Plasten gav vika och Dong höll fram kulorna till Martina.

-Är det bara att stoppa upp dom?

-Jag rekommenderar att du inte tvingar upp dom om du inte är förberedd. Har du någon hudsalva eller glidmedel?

-Nix! Jag får väl vänta tills jag kommer till rummet! sa en något lättad Martina.

-Struntprat, jag hjälper dig! Du behöver inte vara blyg med mig, eller hur?

-Nä, just det! Martina såg ingen utväg och undrade vad Dong skulle göra.



Det visade sig snabbt ,för Dong gick fram till Martina och lät sin smala, flinka hand glida innanför linningen till på Saras utlånade byxor och rakt ner i Martinas skrev. Hon ryckte till, men stod sedan stilla och blundade, medan Dongs fingrar snabbt hittade rätt och gled fram och tillbaka mellan Martinas ben.

Hon tvingade sig att andas djupt och att försöka inse att det snart skulle vara över. Det tog någon minut innan Dong kände hur den första droppen sökte sig ut mellan Martinas läppar och då drog hon snabbt ner hennes byxor och trosor i ett tag, för att sedan tvinga henne bakåt så att hon satte sig på toalettstolen.



Kambodjanskan delade leende på Martinas ben och blottade den känsliga, bruna huden och de innersta rosa hudvecken innanför hennes läppar.

-Nej! Nej! Du får inte . . ., men det var redan för sent!

Dong satte sin lilla mun mot Martinas sköte och kysste henne lätt, innan den snabba tungan började spela och slicka på precis rätt ställe.

Martina stönade uppgivet och lutade sig bakåt och satte händerna för ansiktet för att slippa se hur svag hon själv var. Men stimulansen gick inte obemärkt förbi och Martina kände så väl hur hennes fittsaft nu strömmade ur henne och hur Dong slickade i sig varje droppe av den.

Orgasmen var så klart oundviklig och Martina skakade i hela kroppen och försökte låta bli att låta för mycket när det gick för henne. Dong slickade långsamt tills hon var klar och tog sedan triumferande upp de rosa kulorna och pressade in dem mellan Martinas bruna läppar.



De gled in utan problem och Dong såg återigen till att de låg på rätt plats med sitt långfinger innan hon drog ut det och sakta slickade av det så att Martina skulle se det.

-Hela dagen! Kom ihåg att du lovat!

Martina bara nickade svagt och böjde sig ner för att dra på sig trosor och byxor igen. Don drog bara ner sin kjol och Martina tänkte att utan trosor får hon se upp så att inte tråden från kulorna hängde ner för långt så att någon såg det.



På stapplande ben gick Martina ut från toaletten efter Dong, som kramade om henne och önskade henne lycka till innan hon gick åt ett annat håll.

Martina hittade Sara vid ett bord fullt med batonger. Sara tog upp en som både kunde ge livsfarliga stötar och dessutom hade en kraftig spets som kunde fällas ut för att orsaka riktigt farliga skador.

-Hur är det? Har du fått nåt i dig så du inte torkar ut?

-Om du bara visste! sa Martina lite lätt roat och försökte vänja sig vid känslan av kulorna som gled omkring lite i hennes slida vid varje steg. Så plötsligt burrade det till i fittan och hon blev knäsvag, men Sara märkte inte hennes märkliga reaktion.

Just det! Dong hade ju sagt att de vibrerade slumpmässigt, så hon bet ihop tills det slutade burra i henne och fick då hämta andan.



De gick därifrån utan att köpa någonting. Batonger var inte deras grej, även om Sara nog tyckte att en del av batongerna såg ut att kunna användas till trevligare saker. Martina log lite lätt men med tankarna på annat håll.



Under dagen träffade Sara fler tidigare bekanta och alla såg ut att behandla henne som en uppskattad och saknad kollega, även om tonen var rå ibland hos en del av dem. Många tittade lystet på den exotiska mulatten Sara hade med sig och flera gånger fick Sara svara att hon inte var en flickvän, utan en anställd medarbetare som hon höll på att lära upp.

Martina kände sig utanför, men glömde då och då sin situation när det plötsligt började vibrera i hennes slida och hon fick anstränga sig för att inte avslöja sig. Hon var tvungen att ta ut dem senare, för såhär kunde hon ju inte gå omkring.



På eftermiddagen kom de till en plats utanför borgen där de demonstrerade prickskyttegevär. Sara drog genast bort Martina dit och undersökte de påkostade gevären med van blick.

Försäljaren hävdade att allt var bättre med de här nya gevären. Bland annat var en avståndsmätare inbyggd i siktet och en laserstråle kunde avgöra hur mycket det blåste och dessutom på olika avstånd, för att sedan mata in datan med kulbana och jordens rotationshastighet i siktets avancerade lilla dator, för att första skottet skulle sitta med en gång.



Han pekade ut över dalgången och sade till Sara att prova om hon ville.

Hon tog vapnet och lade sig ner. Genom det kraftiga kikarsiktet såg hon siffrorna fladdra när hon svepte över olika föremål. Hon stannade upp vid en trafikskylt längs en liten slingrande grusväg som inte såg ut att användas speciellt mycket.

-Kommer jag att träffa skylten vid vägen? Avstånd 1.456 meter! Försäljaren tog en kraftig kikare och lokaliserade efter en liten stund skylten.

-Låter du datorn sköta inställningarna kommer du att träffa!

-Inte på detta avståndet! Jag behöver ett skott för att korrigera, vinden är för svår. Det blåser på olika håll och i olika hastigheter.

-Låt oss göra det intressant! Du skjuter ett skott, men du måste verkligen försöka! Missar du har jag fel och du får tjugo procents rabatt på ett gevär. Träffar du, ska du och din vän posera med mig för en reklambild tillsammans med vapnet. Men ni måste vara topless!

-Inga problem! sa Sara och laddade med en patron.

-Sara! Jag kanske får vara med och bestämma det? Jag vill inte ha någon jävla pinup-bild på mig som reklam!

-Ta det lugnt! Det här är ett omöjligt skott. Med de här vindförhållandena skulle jag möjligen kunna träffa en större bil, men inte en trafikskylt! sa Sara och log förtroendegivande.



Martina tittade sig omkring på den alltmer växande folkskaran som sett att något höll på att hända. Hon såg dessutom att försäljaren vinkade till sig sin fotograf, vilket oroade Martina.

Sara lade sig tillrätta, tryckte på mätknappen och execute-knappen. Kanske ett opassande namn på en knapp till ett mordverktyg, kunde hon tycka.

När den röda ringen var centrerad vid skylten och blev grön, kunde hon känna hur ett stabiliseringssystem började arbeta och utan att hon förde avtryckaren till botten avlossades skottet. Det hela gick mycket snabbt.



Den kurviga grevinnan fortsatte att titta genom siktet och kunde se tryckvågen från den snabba kulan en bra bit. Det tog lång tid tyckte alla, men så reste sig Sara upp och bet ihop.

Martina tittade spänt på henne.

-Du missade va? Eller hur? Det gick inte?

Sara drog snabbt upp sitt linne och visade upp sin fantastiska överkropp för alla som var där, till deras stora jubel. Fotografen och försäljaren sprang fram och ställde sig på sina positioner. Sara gick bort till försäljaren som hade plockat upp vapnet och ställde sig sammanbiten bredvid honom.

-Du också, fröken! sade försäljaren.

-Sara! Det här är för mycket! Du sade att du skulle missa!

-Det borde jag ha gjort! Antingen var det otur i turen eller så är vapnet så bra som han påstår. Av med linnet nu, så får vi det här överstökat!

-Det är jävlarimig dags att se över min lön igen, Sara! och tog av sig sitt linne, till ytterligare jubel från publiken.



Hon ställde sig snabbt bredvid Sara, men försäljaren gled in mellan dem och visade stolt upp sitt prickskyttegevär, medan de båda kvinnorna stod på vars en sida och blottade sina lockande bröst.

-Ursäkta! Miss Kongo? Upp med mungiporna och ut med pattarna, är du snäll!

Martina skulle kunna ha avrättat mannen på plats, men fick ett hårt nyp av Sara bakom ryggen. Hon sträckte på sig så att brösten skulle synas ordentligt och log sedan onaturligt och stelt, medan fotografen lät 20-30 bilder smattra iväg.



När Martina kände att det var nog vände hon sig demonstrativt om och drog på sig sitt linne igen. Hon visste att det bara hade varit en tidsfråga innan Sara skulle få henne i trubbel igen!

Sara tog också på sig sitt linne och de tackades av försäljaren som nu både hade fått en fantastisk historia och dessutom bilder att bevisa det. Försäljningen skulle nog öka nu och han gav Sara erbjudandet att köpa vapnet igen för samma rabatt.

Sara tackade ja och gav honom de nödvändiga uppgifterna för att försändelsen skulle kunna skickas hem till Saras lilla slott i Sverige.

-Såja, Martina! Om några år skrattar du åt det här!

-Kanske du gör om det här också! sa Martina och sparkade Sara hårt rakt i rumpan. Sara vände sig om och tittade allvarligt på Martina, som fick en klump i halsen.

-Jag låter det passera, eftersom jag sade att det inte var någon fara! Men nu är vi kvitt för den biten, eller hur? Martina nickade och svalde. Just då började kulorna vibrera och hon skrek till och vred sig om.



Sara såg men förstod inte.

-Hur är det? Fick du någon kramp? Blev du ledsen? sa hon uppenbart orolig.

Martina bara vinkade undan henne och försökte låtsas att allt var bra igen, men Sara tittade misstänksamt på sin underordnade och såg att något var det.



När kvällen kom, ville Martina gärna gå lite för sig själv. Sara sade att hon förstod, men under dessa omständigheter så var det nog bäst att hon inte var ensam. Martina höll med om att hon inte gärna ville vara med om fler äventyr, så de gick tillsammans ner till badet, där de ville ha en liten spa-behandling.



Martina ryggade tillbaka lite när hon insåg att de inte hade en speciell avdelning för kvinnor, men Sara insisterade att det var lugnt. Martina orkade inte säga emot, alla hade ju redan sett hennes tuttar idag!

När de väntade på sin tur såg de Jack Hoff komma vältrandes, alldeles naken med sitt stora organ hängande ner mellan benen. Herregud, hans testiklar var ju stora som apelsiner och kuken var ju rena falukorven!

Han såg glad ut när han såg de båda kvinnorna sittandes med handdukar om sig och slog sig ned bredvid dem.



De pratade på ett tag och Martina kände sig som vanligt utanför, till Sara sade att hon skulle gå och se vad som tog sådan tid. Martina skulle ju vara trygg med Jack som sällskap.

Martina hann inte ens protestera när Sara trippade iväg på tårna, utan blev helt plötsligt ensam med den store legosoldaten.



-Fan, du ser annorlunda ut med munnen stängd! sa han bryskt.

Martina skrattade artigt åt det han nog trodde var artighet.

-Hur är hon nuförtiden, Sara? frågade han så med en viss ömhet i tonen.

-Ja, hon är duktig, hård, beslutsam. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga, du kanske känner henne bättre själv.

-Fan, den horan har jag haft ett gott öga till sedan jag såg henne för första gången. Men henne kan man ju inte behandla som vilken som helst. Jag tror fan att jag är lite rädd för henne, eller för att hon inte ska tycka om mig!



Martina insåg att jätten satt och talade om för henne att han var olyckligt kär i Sara! Hon visste att Sara hade många brustna hjärtan bakom sig och om hon inte släppt till med Jack, så berodde det nog på att hon faktiskt brydde sig om honom, men det sade hon inte.

Istället så hon nu en chans att ge tillbaka lite grann, efter att de pratat en bra stund.



-Vad menar du? Hon sade till mig på rummet att hon gärna hade hoppat på dig, men bara på ett visst sätt.

-Ja, ja! Vadå? Vilket sätt? Hur kan jag få henne menar du? Jack såg ivrigt på henne och spände musklerna så att vener och senor stod ut på hans breda hals.

-Hon sade att…Du berättar inte att jag sagt detta, va? Det stannar mellan oss!

-För helvete, din subba! Du är min nye bäste vän efter det här, ska du veta!

-Okej, så här är det! Martina viskade i örat på jätten och han lyssnade intensivt och Martina blev pinsamt medveten om att hans enorma penis nu rest på sig och vidrörde hennes handduk. När hon var klar såg han också sin belägenhet och smet snabbt iväg, smidigare än vad man tror att en man i hans storlek skulle klara av.



Sara kom tillbaka med en man med röda kinder, så Martina antog att han fått se hennes bröst som någon form av incitament.

Själva spa-behandlingen gick över förväntan. Självklart hade Martina väntat sig att något skulle hända, för det gjorde det alltid och det här var ju en uppenbar situation, där de var nakna och fick massage. Men de blev masserade av professionella och bubbelbadet gick utan problem med män som fick dem att göra saker mot sin vilja. Innan hade hon tagit ut sina geishakulor, det var inte riktigt hennes grej, men hon slängde dem inte, utan tvättade dem rena och slog in dem i en handduk och stoppade ner dem i väskan.

Till slut kunde Martina slappna av och bara njuta. Hon hade helt glömt bort sitt samtal med Jack bara någon timme tidigare, så när de gick upp till rummet och gjorde sig klara, så fick hon plötsligt dåligt samvete över vad som skulle hända.



Men det fanns inget att göra åt det nu insåg hon och gömde för säkerhets skull undan Saras pistoler lite längre in under sängen, så att hon inte skulle komma åt dem så snabbt och göra sig olycklig. Det fick bära eller brista nu.

De lade sig att sova, men Martina kunde inte somna med vetskapen om vad som skulle hända snart. Precis vid klockan ett small det till. Dörren flög upp och karmen splittrades.

In for Jack Hoff och slängde sig över de båda kvinnorna i sängen. Sara hann sträcka ner sin ena hand till golvet men fick så klart inte tag på sina vapen.



Jack var blixtsnabb och band ihop Saras händer och fötter med paracord, en sorts tunn oerhört stark lina, innan han stoppade en tygtrasa i munnen på Sara och band för munnen på henne.

Martina satt med ryggen mot väggen och såg chockat på ångvälten som band ihop Sara som ett lamm till slakt. Sara tittade undrande och vädjande på henne, så hon reste sig halvhjärtat och försökte ge mannen en spark, men han gav sig då på henne och band henne med, eftersom han ville ha fritt fram att njuta av Sara utan att Martina, som kanske ångrade sig, skulle försöka någonting.

Jösses! Han måste ha gjort sådant förr och nu gick det inte att stoppa honom. Vad hade Martina gjort?



Inte trodde hon att han skulle bete sig såhär. Han var ju ett monster! Martina hade ju trott att bara han visade sitt intresse, så skulle Sara bjuda till och Martina skulle ta en promenad under tiden!

När båda kvinnorna var klara och oskadliggjorda, stängde han till dörren så gott det gick, innan han gick bort till sängen med den vilt kämpande Sara.



-Så det är så här du vill ha det? Varför sade du inte det för länge sedan? Då kunde jag hjälpt dig om detta var din grej! Här har jag gått och trott att du inte var intresserad och så visar det sig att det är detta du vill ha!

Sara tittade förbryllat på honom och försökte kommunicera genom tygtrasan, men utan resultat.

Jack satte sig ner på sängen som också den gnisslade under hans vikt. Så sträckte han sig efter Sara och drog henne i armen så att hon kom att ligga bredvid honom. Han smekte henne lätt över kinden med sitt grova finger och log varmt mot henne, nästan med en tår i ögonvrån.

Legosoldaten lade sedan sin hand på hennes högra bröst och fast hennes bröst var stora, täcktes hela bröstet av hans stora hand. Han klämde undersökande på det och nöp hennes vårta genom tyget tills den blev hård.



Sara vred sig igen.

-Var inte orolig! Du behöver inte göra någonting! Jag ska nog se till att du får vad du vill ha! sa han omtänksamt och började smeka det andra bröstet på samma sätt. Sara spärrade upp ögonen och försökte få honom att förstå att hon inte ville detta. När det inte gick tittade hon på den maktlösa Martina som inte riktigt visste hur hon skulle reagera.



Grevinnan och äventyrerskan Sara Loft var inte född igår och såg genast att Martina hade något att dölja. Blicken hon då gav Martina var hård och omisstagbar, vilket fick Martina att genast inse att Sara visste att det var hennes fel.

Martina blundade och lade ner huvudet mot golvet, djupt ångerfull att hon spelat på Jacks åtrå till hennes chef. Att hon låtsats att Sara var intresserad av att bli tagen med en smula ”övertalning” av den gigantiske mannen.



Martina kände att hennes sista stund i Saras tjänst var kommen och att hon säkert skulle få ångra det hon ställt till med.

Men nu övergick Saras fokus till Jack som tog fram en kniv och satte bladet under tyget på hennes sidenpyjamas och långsamt drog den uppåt så att tyget delades med ett tyst frasande. Hon gjorde inte motstånd, för hon ville inte gärna att han skulle råka skära henne av misstag. Med bakbundna händer kunde hon bara se hur han lyfte tyget åt sidorna för att få se hennes ljuva byst på nära håll.



Hon höll andan när han lutade sig ner och började suga på hennes bröstvårtor som nu ömmade lite grann, efter hans hårda fingrar. Han sög nästa som en liten bebis och Sara kunde inte undgå att märka hans ömhet, trots hans hårda handlag emellanåt.

Lycklig kysste han nu brösten och pressade in sitt ansikte mellan dem och bara andades djupt och rofyllt. Martina tittade upp igen och såg att Sara tittade undrande på Jack som inte verkade kunna få nog av Saras behag, utan hela tiden smekte, klämde, kysste, sög och slickade allt han kunde.

Så reste han på sig och drog ner sina slitna militärbyxor och visade upp, vad som antytts av den stora bulan i skrevet. Kuken föll ut och såg om möjligen ännu större ut nu.



Sara tittade bort mot Martina med missbelåten blick och Martina kände tårarna av skam bränna i ögonen.

Jack grenslade Saras midja och lade stocken till kuk mellan de dallrande brösten. Försats rann i strängar från ollonet ner på Saras hud och sedan tryckte han ihop hennes tuttar så att bara hans ollon syntes i ovankant, strax under hennes haka.

Då började han jucka. Hela Sara åkte fram och tillbaka, medan hans kuk gled lätt mellan brösten och njutningen i hans ögon var omisstagbar när ollonet slog i hennes hakspets gång på gång.



Sängen protesterade av hans rörelser och Martina var rädd att den skulle gå sönder, inte för att det var hennes största problem just nu, men ändå.

När Jack nu hade hängett sig åt det han tydligen hade längtat så efter en god stund, började han frusta som en tjur och bockade ner sitt huvud som om för att stångas. Men det var orgasmen som närmade sig och han ökade farten mellan brösten tills han kom.



Och som han kom sen! Den massiva kuken spydde ur sig den ena tjocka vita strålen efter den andra och allt lade sig över Saras grimaserande ansikte och började rinna in i ögon, näsa och ner för halsen och kinderna på henne.

Jack stönade ut all luft i sina lungor och såg fridfull ut, trots hans svällande muskler och ådror. Han flyttade sig nu med kuken svajande rakt ut från kroppen och vände på Sara som om hon inte vägde någonting alls. Hon kom nu att ligga på sina bröst med sitt igenklistrade ansikte mot Martina, medan Jack drog ner hennes pyjamasbyxor och trosor.

Hon försökte öppna ögonen trots att den svidande sperman då gjorde att hon fick blinka och tårarna började rinna. Sara gav Martina ett ondskefullt budskap, det gick inte att ta fel på och Martina försökte se urskuldande ut, men det gick dåligt.



Saras ögon spärrades upp när hon plötsligt kände Jacks långfinger söka runt mellan benen på henne och långsamt fördes upp i henne. Fingret kändes större än de flesta mäns kukar och när han började pulla henne så värkte det i fittan. Hur skulle det då bli med hans lem?

Det fick hon snart veta!

Han var fortfarande hård och kladdig av sin egen sats, så han lade sig ner över henne och styrde sig in med hjälp av sin hand. Att få uppleva den tingesten sakta tryckas in i sig, var någon Sara sent skulle glömma. Hennes slidväggar spändes till bristningsgränsen och hon var ändå van vid det mesta. Han fick några gånger stanna upp, dra sig ur henne några centimeter och sedan pressa nig en liten bit till in i hennes fitta.



Hon stönade genom tyget och kände sig maktlös, när han bottnade i hennes slida och började knulla henne så att sängen bågnade. För varje stöt pressades all luft ut ur Saras lungor och Martina såg hur hon fick kämpa för att inte bryta ihop.

Så knullade han henne ett tag och drog sig sedan ur henne och drog upp henne på sidan vid sängkanten så att han kunde se hennes rakade bulle mellan skinkorna. Han nosade rätt med sitt stora ollon och gled nu in i henne, fast med mindre besvär än innan.

Saras bröst gungade fram och tillbaka, det ena liggande på det andra, när han satte fart och stötte sig i henne så att det skummade från deras kön.



Martina låg still och tyst och undrade hur det hela skulle sluta. Sara skulle inte glömma. Var det här tacken för att hon köpt två pistoler till Martina?

Någon gång tittade Jack på Martina och log lyckligt innan han fortsatte att kämpa! Hans fysiska resurser var imponerande på alla plan och när han kom igen, så såg Martina ännu tydligare hur hans kropp såg ut som en enda stor muskel.

Han sprutade återigen en lång stund och ryckte i hela kroppen av sin andra orgasm, när han fyllde Saras fitta med sin säd.



Flämtande lade han sig ner på sängen med kuken nu hängandes över höftbenet, fortfarande stor men inte lika styv längre.

-Åhhh, Sara! Vad skööönt! Nu mår jag bra kan jag säga! Förlåt, Martina, att jag band dig, men inget fick komma emellan mig och min dröm! sa han och böjde sig över för att lossa knutarna som han gjort



Martina sade ingenting, men knöt snabbt upp Saras rep som för att gottgöra någonting. När hon tog av henne munkaveln, väntade hon sig en rejäl utskällning, men Sara behöll lugnet med iskall blick.

-Jack! Tack så mycket! Trevligt att kunna göra dig glad! Nu måste jag och Martina tyvärr sova, men tack för att du hälsade på! sa Sara med kladdigt ansikte och naken så när som pyjamasbyxor och trosor runt ena ankeln.

Han log och nickade åt de båda damerna och gick därifrån med kläderna i handen.



-Sara, jag visste inte att han skulle vara sådär! Jag lovar, det var bara ett litet skämt! sa Martina nästan gråtfärdig.

-Då har du fått lära dig hur Jack är! Nu sover vi! sa hon bara kort och tog en snabb dusch innan hon lade sig under täcket med kläder endast på underkroppen eftersom pyjamasjackan var dränkt i sperma.

Martina sov knappt något alls för hon visste att detta inte var allt som skulle komma.



Nästa dag var Sara helt normal, men Martina var på helspänn och vägde varje ord Sara sade. Hon hade kunnat göra vad som helst för att ställa saker tillrätta igen.

När de oundvikligen träffade Jack Hoff igen, var han både vältalig och såg rent av jovialisk ut. Vad han måste ha längtat, insåg Martina. Han skötte sig bra och verkade inte förvänta sig något av Sara, utan var bara tacksam. Även Martina fick flera stora leenden av mannen, innan han lunkade bort till det han höll på med, med sina kollegor.



De tittade bland annat på en utrustning till en hund, där det fanns en liten kamera fastmonterad på hunden och en anordning där människan i andra änden kunde släppa handgranater från hunden där det bedömdes lämpligt. Det fanns så klart en säkerhetsanordning så att inte hunden befann sig inom sprängradien.

Även en tillverkare av kastknivar lockade deras intresse.

Vanligtvis bestod de av ett stycke slipat stål, med vikte på rätt ställe. Men de här var försedda med en kanal längs bägge sidorna med en vikt som rörde sig i flykten och på så sätt stabiliserade kniven så att spetsen kom framåt.

Sara köpte dock inga, utan beslöt sig att istället träna Martina med den gamla sorten.



Deras sista kväll kom och Martina förvånades över Saras lugna humör och började tro att det kanske inte hade gjort så mycket att hon bussat Jack på Sara.

Återigen gav de sig ner till baren där de sett miss Poon Tang´s uppträdande och Martina tog flera drinkar och kände sig lugn och till ro. I morgon åkte de hem och skulle kanske kunna lägga detta bakom sig.



När så ljuset drogs ner igen, väntade Martina spänt på att se sin asiatiska väninnas uppträdande igen, nu när hon visste att hon gjorde det av egen fri vilja.

Så klev hon in. Lika vacker som hon hade kommit ihåg henne. Martina kände hur det brann till en smula i underlivet när Dong Mei blinkade åt henne. Hon körde sitt nummer och försökte skjuta en av kulorna åt Martinas håll, men missade och sköt den rakt ner i en fet tysks ölglas. Han lyste upp och drack friskt av ölen.



När avslutningen kom och Dong Mei återigen med akrobatik skapade sin fontän i motljus, applåderade Martina med resten av salen.

Dong Mei reste sig med urinen droppandes och bugade sig mot publiken.



-Idag har jag en särskild förmån att erbjuda er! Ni får en bonus idag, tack vare en generös anonym benefaktor. Jag vill be att få presentera min vän, Maaartiiiinaaa! Kom upp på scen!

Martina registrerade inte vad som sades, utan tittade sig omkring efter den andra kvinnan. När blicken fastnade på Sara såg Martina att hon var mer allvarlig än hon någonsin sett henne. Hon fattade med en gång hur det låg till och om hennes jobb var värt någonting, så fanns det inget utrymme överhuvudtaget för protester eller undanflykter.



Beslutet skulle tas nu och hon blev alldeles vit i ansiktet inför valet.

Påverkad av alkohol och av chocken såg hon sig själv resa sig med endast ett dovt brusande i öronen. Valet var svårt men självklart. Martina stapplade fram och försökte le, men det var mycket svårt!

Uppe på scenen tog Dong Mei mot henne och höll henne stadigt.

-Förlåt! Men din chef betalar bra. Var inte oroligt, jag hjälper dig. Bara gör som jag säger så kommer det att gå bra! viskade asiatiskan i Martinas öra innan hon hjälpte Martina att buga sig inför den jublande publiken.



Martina sökte sedan Saras obevekliga blick och såg att hon log nöjt. Det här var hämnden, insåg Martina bittert. Dong Mei började dansa, naken och fortfarande glänsande av vätskan hon själv åstadkommit. Martina började vicka stelt på höfterna, men Dong hjälpte henne och lade armarna runt henne bakifrån och ledde Martinas rörelser.



Det var uppenbart att publiken väntade sig lite mer än så, för de började busvissla och slänga förslag till henne. För att göra sin publik glad började Dong att smeka Martinas bröst utanpå t-shirten hon hade på sig och plötsligt grävde hon in sina vassa naglar i tyget mellan Martinas bröst och slet till.



Med ett ”ritsch” slets t-shirten sönder och Martina stelnade till när hela publiken jublade. Hon hade en bh på sig, men den knäppte Dong snabbt upp och nu höll Martina själv i den medan Dong dansade bort en bit.

Hon visste inte riktigt vad hon skulle göra, så hon stod still och smådansade till musiken tills Dong gestikulerade till henne att slänga bh´n.



Åh, helvete också! Martina slet av sig sitt plagg och slängde ut det i publiken som i sin tur slängde sig efter det. Nu stod Martina still med armarna längs sidorna och slutade dansa, lite i chock av den annorlunda upplevelsen, men Dong kom tillbaka till henne och började åma sig runt hennes kropp och med tungan slickade hon Martina på magen, armarna och axlarna innan hon började småslicka på Martinas bruna bröst.

De mörka bröstvårtorna stod rakt ut och när Dons tunga vidrörde dem, rös hon i hela kroppen och allt mer började publiken försvinna och Dong blev alltmer framträdande.



När Martina blundade och började dansa igen, såg Dong till att matcha hennes rytm, samtidigt som hon nu började suga och slicka Martinas bröstvårtor på allvar nu. Publiken hejade vilt på det hela.

Fullt upptagen av känslan av en annan kvinnas tunga, märkte inte Martina att Dong nu även hade knäppt upp Martinas byxor och med ens drog ner både byxor och trosor till golvet. För att inte tappa balansen, klev Martina stapplande ur med ena benet och kände hur luften nu smekte hennes underliv.



När Martina vågade en blick mot Sara, såg hon att hon såg exakt likadan ut som innan. Hämnden var ännu inte fullföljd.

Dong drog ner hennes eget ansikte till sina uppnosiga bröst och Martina kunde inget annat än öppna sin mun och låta de små bröstvårtorna glida in i sin mun och suga på dem.

De smakade salt, Martina hade glömt att hon just urinerat över sig själv, men hon fortsatte ändå tills Dong sköt henne ifrån sig och med ett snabbt grepp fick Martina att lägga sig ner på rygg i den kalla vätskan på golvet. Hon flämtade till, men dämpades snabbt av Dong som grenslade hennes ansikte och började gnugga sitt varma sköte mot Martinas mun.



Martina låg med sitt eget sköte mot publiken och var fullt medveten om att de kunde se rakt upp mellan hennes ben. Hon försökte saxa dem, men Dong tog tag i dem och drog dem upp mot sig. Publiken jublade återigen när Martinas fitta exponerades för dem. Dong böjde sig då fram och begravde sitt eget söta ansikte mellan Martinas ben, för att där slicka hennes mest intima delar.



Tack och lov höll hon inte på mer än någon minut, innan hon reste på sig och drog upp Martina på fötter igen. Chocken hade väl lagt sig igen, men så länge Martina inte tittade ut mot publiken kände hon inte att det var så farligt. Sara hade gjort liknande saker mot henne och vi ska inte bara tala om Christine!



Nu dansade de två exotiska kvinnorna kropp emot kropp och det var såklart Dong som förde. De kysstes vilt och Martina började bjuda till, vilket märktes hos de som storögda män satt och beskådade det hela. Deras händer smekte varandra överallt och Martina började till och med smeka Dongs våta skrev nu, även om det kändes väldigt märkligt och skamfullt.



Så drog Dong återigen ner Martina mot golvet igen, men nu på alla fyra med hennes runda bak mot publiken. Martina sänkte huvudet och kände sedan hur Dongs fingrar drogs mellan hennes blygdläppar för att sedan smeka klittan i några sekunder innan hon förde in tre-fyra fingrar i Martinas slida. Martina spände sig, men lugnades av Dong som viskade i hennes öra.

-Det är snart över! Slappna bara av och gör som jag säger!



Hon fingerknullade Martinas fitta med plaskande ljud och tryckte sig allt djupare in. Fyra fingrar var nu snart inne och hon fällde sedan in tummen och började anstränga sig på allvar.

Nu kändes det i Martinas fitta och hon började stöna och småskrika när Dong med kraftfulla tag kom allt längre in, fick förbi tummen och hade snart fått i hela sin lilla hand i Martinas trånga slida.

Hon fick kämpa för att få luft när Dong nu sakta rörde handen inuti henne, för att strax allt snabbare börja föra den in och ut ur henne. Publiken stod upp nu och applåderade. Martina var glad att hon hade ansiktet åt andra hållet och inte såg vare sig Sara eller den svettiga, kåta mansdominerande publiken.



-Vill du köra slutet nu? frågade Dong leende. Martina nickade matt.

-Jag drar ut handen nu och så fort jag har gjort det, kommer jag att lyfta upp dina ben mot mina axlar. När jag gjort det ska du kissa! Är det förstått?

Martina nickade tvekande, men ville bara få ett slut på det hela. Hon var beredd att göra allt.



Miss Poon Tang, som hennes artistnamn var, drog ut sin hand med ett vått ”plopp” och tog sedan tag i Martinas ben och lyfte henne uppåt. Hon var minsann mycket starkare än hon såg ut.

Martina hängde nu upp och ner, med händerna i golvet och ryggen mot Dongs mage och bröst. Martinas ben särades ograciöst och hon försökte göra som Don hade sagt.



-Kom igen, nu! Jag kan inte hålla dig hur länge som helst! väste Dong mellan läpparna.

Martina blundade och tänkte på alla drinkar och öl hon druckit. Kom igen nu! Kom igen!

Med en varm lättnad i kroppen kände hon hur hon släppte kontrollen över sin blåsa och först kom det bara lite rinnande från hennes sköte, men efter någon sekund kände hon musklerna slappna av och hon tog i och pressade på med andra muskler.

En kraftig stråle sprutade rakt upp ur henne och träffade Dong i ansiktet och allt regnade sedan ner och täckte den skakande Martina så att hon också kom att bli lika utsatt som den lilla Kambodjanskan.



Martinas lilla vattenshow fick ännu mer applåder än miss Poon Tang hade fått och hon kände en liten smula stolthet på något konstigt vis, trots den förödmjukande situationen.

Dong verkade inte reagera på att den gula strålen som sköt fram mellan Martinas läppar träffade henne i ansiktet och Martina hade gett upp sin värdighet fullt ut när hon lät urinen strömma fritt.

Så fort Martina hade tömt sig, lät Dong henne glida ner på scengolvet och ligga där medan hon hämtade en handduk och svepte om den slutkörda mulatten.



Ljuset släcktes på scenen och Martina drogs upp på fötter och Don tog med sig henne ner till en loge, där hon milt förde in henne i en dusch och sedan gick in tillsammans med henne.

-Så! Nu är det över! Du var duktig och du såg nog hur publiken reagerade på dig. Släpp nu det här och se det som att du är en erfarenhet rikare.



Martina nickade bara och lät det Dongs små händer, tvålen och det varma vattnet rengöra henne.

När hon klev ut satt Sara där och väntade.

-Förlåt, Sara! sa hon undergivet.

-Nu är vi kvitt, eller hur? Jag kommer inte behöva oroa mig mer för dig, va?

-Nej! Jag har fått nog! Jag får inte sparken då?

-Det var strongt gjort av dig att göra det du gjorde alldeles nyss. Det visar mig hur mycket du vill offra för mig! Klart du är kvar hos mig, jag har ju bara börjat lära upp dig!

Martina sken upp och såg inte alls ut som någon som fått en hand i musen och en dusch av sin egen urin för bara trettio minuter sedan. Hon log och kramade Sara som kramade henne hårt tillbaka.

-Nu har du bara kvar att förklara allt för Jack också! sa Sara och såg på Martina med lömsk blick.

-Jack? Men han . . .måste jag? han verkar kanske inte kunna ta det så bra? vad tror du han kommer att göra?

-Som sagt! Nu känner du Jack! Lycka till! sa Sara till den nu bleka Martina Kretsch