Magiska ögonblick

I måndags hände det. Jag satt på tunnelbanan och funderade över jobbet. Runt om mig satt andra, försjunkna i samma grubblerier. Ingen sade något. Ingen mötte någon annans blick. Det var kallt, minst minus 10, mörkt och måndag morgon. rnPlötsligt ser jag en kvinna stiga in i vagnen. Hon bryter den tomma känslan av svartvitt och lyser i vintermörkret, som vore hon en Technicolorfigur i en svart vit film från tiotalet. Rak i ryggen, strålande av lugnt självförtroende, lutar hon sig mot stången i mitten på vagnen. Hennes hår är rågblont, lite mörknat av vinterns solfattiga dagar, rakt och med rak lugg och en prydlig klippning strax nedanför axlarna. Hennes drag är rena, lite kraftiga och tidlöst sköna. Reflexmässigt söker sig mina blickar neråt och jag rynkar ogillande pannan. Hennes vackra fötter är nedstuckna i ett par kraftiga kängor av mörkt läder, snörade ända upp till skaftets slut några centimeter ovanför fotknölarna. Jag ogillar nätta kvinnofötter, dolda i klumpiga kängor. Hennes långa ben är klädda i ett par svarta läderbyxor. Lite ruffiga, slitna, kanske av några års motorcykelåkande. Hon har en röd täckjacka med svart ok på axlarna, en sån där som så många har i år. Halsen skyddas av en vit halsduk av ylle, vackert virad och väl nedstoppad innanför jackan. Hon är vacker, prydlig men ser ut att vara aktiv och försigkommen. Den röda täckjackan och den kritvita halsduken ger bilden av en prydlig och medveten tjej, medan de använda läderjeansen och den raka frisyren skvallrar om manhaftighet och beslutsamhet. Jag ler.rnJag ser oavlåtligt på henne, medan jag långsamt väver besvärjelsen tyst i mitt sinne. Med tidvattnets okuvliga kraft, väller magin fram i mitt inre och jag känner hur mitt medvetande utvidgas. Först tar det hela mig i besittning, och jag blir medveten om varje muskel i min kropp, varje sena, varje nerv. Hjärtslagen driver fram syre och blod genom brusande ådror. Min puls blir mäktig och anger rytmen för tillvaron. Så kryper kraften vidare, omfattar omgivningen med mitt medvetande. Människorna i min närhet låter jag sitta kvar, slumrande i likgiltigt grubbel över sina väntande jobb. Viljestark omsluter jag tjejen med min vilja, innesluter henne i mina drömmar. Obevekligt väcks hon ur sitt dagdrömmande, grips av min brusande puls, fylls av kraften i mina fantasier. Hon hinner just titta upp med ett förvånat uttryck, när jag griper tag i henne. En stor röd ballgag dyker upp ur intet och pressas in mellan hennes läppar. Den svarta läderremmen sluter sig om hennes huvud och spänns hårt i nacken, utanpå hennes hår. När hon lyfter händerna mot ansiktet för att känna efter vad som hänt, hejdar jag henne och håller för några ögonblick hennes händer i en lekande kraftmätning i höjd med hennes axlar. Förvånad stirrar hon, ömsom på sina händer, fasthållna av en osynlig kraft, ömsom på spegelbilden i fönstret, där hennes ansikte domineras av en stor röd gummiboll. Leende tvingar jag hennes händer neråt, bakåt tills de möts bakom den glänsande stången. På ett ögonblick är handlederna surrade med ett vitt glänsande nylonrep. Hennes kortklippta och omålade naglar trevar efter knuten, men griper hjälplöst i luften. Hennes blå ögon stirrar tefatsstora rakt fram, speglande hennes fullständiga oförmåga att förstå vad som händer henne. rnMedan hon ännu rycker i sina armar och försöker förstå vad som händer, börjar jag lirka upp snörningen i hennes kängor. Retfullt drar jag ur remmarna, öljett för öljett tills de ligger lösa på golvet. Så tvingar jag henne att kliva ur kängorna. Med ansträngning håller jag tillbaka ett skratt när jag känner hur hon stretar emot, hur hon trampar ner och försöker lägga all sin tyngd i kampen att behålla kängorna på. Hon är stark, men ändå intet mot kraften i min vilja. Långsamt lyfter jag hennes vänstra fot, låter henne spjärna, känna att hon kämpar. Kängan far av och blir liggande framför henne, strumpan följer samma väg. Så sätter jag ner hennes bara fot och tar tag i den högra. Den här gången gör jag det snabbt, utan hänsyn till hennes motstånd. Hennes fötter är små och nätta, med omålade naglar. Jag tar den ena kängremmen och binder ihop hennes stortår. Förskräckt tittar hon ner, kämpar emot, undrar vad som drabbat henne. Plötsligt stelnar hon. Hon känner hur läppar snuddar hennes fötter, hur kyssar lätt vidrör hennes hud. Men hos ser ingen, hör ingen. Jag låter kyssarna fortsätta, medan jag drar ner dragkedjan i hennes röda jacka. Under har hon en marinblå polotröja som sträcks behagfullt över de vackra kullarna av hennes bröst. Händer smeker henne genom tyget, kramar sakta de mjuka formerna, fler och fler händer, intensivare och intensivare. Hon stirrar oförstående omkring sig, en rodnad av njutning stiger på hennes kinder. Så knäpper jag upp knapparna i hennes gylf, en i taget… Hon vrider sig vanmäktigt och protesterar bakom sin munkavel, men jag fortsätter, en till, en till och slutligen ännu en knapp. Livremmen lossas med en flyktig tanke och jag drar obevekligt ner de åtsmitande läderbyxorna från hennes höfter. Ett tjockt rep kommer ringlande efter golvet, kryper upp längs hennes ben och smeker lekfullt över hennes mage. Så vänder repet neråt och slingrar sig in mellan hennes ben för att lägga sig tillrätta i ett kramande grepp som runt hennes midja och genom hennes salviadoftande våta skrev.rnNu har hon givit upp. Hon ger sig hän den oförklarliga uppvaktningen, låter sig smekas och kramas av hundra hungriga händer, kyssas av otaliga munnar, med ljuva läppar och krävande tungor. Hennes ögon sluts och ljuden ur hennes strupe blir djupa och lustfyllda. Hennes slingrande rörelser vid stången, övergår från att vara ryckiga och kamplystna, till att vara mjukt trånande och olidligt sensuella.rnSå närmar vi oss min station. Jag lossar hennes rep, sätter på henne kängorna, stoppar med ett skratt snörena i hennes ficka. Så drar jag upp hennes byxor, spänner livremmen ett extra hål men låter knapparna i gylfen vara. Leende lämnar jag grenrepet som en liten souvenir…rnJag låter min besvärjelse falna, ser hur en äldre man håglöst låter blicken vandra och med en hickning ser den tilltufsade blondinen med hettan rodnande på kinderna och kläderna i oordning. Hon känner att hon är fri och sätter ena handen över sitt venusberg, medan hon med andra handen tar ett fast tag om sitt bröst. Mitt i en djup inandning, blir hon medveten om medresenärernas förundrade blickar. Snabbt tittar hon bort, drar upp dragkedjan i sin jacka och försöker få kontroll över sitt ohämmade flämtande. Otåligt vänder hon sig mot dörren och väntar på att tåget skall stanna vid perrongen så att hon kan kliva av.rnMed ett ryck stannar tåget och dörrarna öppnas. En tätpackad skara måndagströtta resenärer stirrar tomt in i vagnen och kliver lojt åt sidan för att släppa av oss. Vi är nog sex – sju personer som lämnar vagnen genom just den här dörren. Jag kan inte låta bli att smyga upp så att jag krockar lätt med henne när vi pressas ut av de bakomvarande. Hennes första steg blir stapplande när hon märker att kängorna inte är snörade, samtidigt som ett obeskrivligt uttryck i hennes ljuva ansikte avslöjar att hon just insett att ett rep blivit kvar och att hon kommer att vara tvungen att behålla det tills hon kommer till en toalett…rn- Oj, ursäkta, säger jag leende. Du borde knyta dina kängor…rnEtt ögonblick möts våra blickar och jag ser hennes lust, frustration och förvirring. En snabb blinkning med mitt högra öga, följd av ett ljuvt leende får ett drag av insikt att lysa upp hennes vackra ansikte. rnSå är ögonblicket förbi. Jag pressas av strömmen in i rulltrappan och lämnar min vackra älskarinna kvar på perrongen där hon söker en lugn plats att snöra sina kängor. Jag önskar nästan att jag lämnat mitt telefonnummer, men å andra sidan…rnJohnrn