Jonte Lundmark – Del 1

”Jonathan ska flytta hem igen, grabbar!”



Min tränare, Roland hade sekunder tidigare stormat in i omklädningsrummet och famlat sig fram över suspar, benskydd och hjälmar. När han nu meddelade nyheten gjorde han det med sådan glädje att han nästan var röd i ansiktet. Det var bara jag och några andra i laget som hörde nyheten, resten stod fortfarande och trängdes i duschrummet.



”Jonte Lundmark, skojar du, när!?”



Det var Philip, vår lagkapten, som ställde frågan, på vilken Roland svarade att han kommer vara med redan på måndagens isträning. Själv förstod jag inte mycket, men fick snart förklarat för mig att Jonte hade spelat i laget tidigare, alltså redan innan jag hade börjat för cirka ett halvår sedan. Han hade tydligen spelat en stor roll för lagets offensiv och vunnit den interna skytteligan året innan han flyttade till huvudstaden.



Men, nu var han alltså tillbaka. Philip ropade att killarna i duschrummet skulle runda av och samlas, att han hade något viktigt att berätta.



Sagt och gjort, ut ur duschrummet kom spelare efter spelare. Som alltid försökte jag att inte stirra på deras slaka, svajande snoppar när de kom gåendes. Vissa var enklare att undvika, men med de allra största var det nästan omöjligt att låta bli. Det störde mig att jag ville kolla på dem, jag visste ju att jag inte var bög – så varför skulle det vara så svårt att låta bli?



Nej, vad fan. Jag packade hastigt ihop mina saker, tog på mig vinterjackan och drog mössan över mitt blöta hår. Sedan nickade jag hejdå till Philip och gick med små och snabba steg mot utgången. På väg dit hoppades jag av hela mitt hjärta att ingen skulle lägga märke till det stånd som börjat ta plats under mina mjukisbyxor – helvete, vad fan var problemet?



Helgen flög förbi, och måndagen kom. Jag var den enda i laget som åkte buss till träningen, de flesta andra körde antingen bil själva eller så fick de skjuts av sina föräldrar. Denna gången var inget undantag. Efter avstigningen och påväg mot isladan hörde jag fotsteg knarra i snön bakom mig, varpå jag hastigt vred på nacken för att se en kille jag alltid stött på tidigare. När jag fick syn på hans bruna ögon såg jag att dom log emot mig, och om jag minns rätt så log jag tillbaka.



Jag vände blicken framåt och hann inte ta mer än några steg innan jag hörde en stämma ljuda bakom mig.



”Spelar du i LHK?”



Jag vände mig om, stannade och väntade in honom.



”Ja, i juniorlaget, hur så?”



Jag fick nu en bättre chans att utforska hans utseende och lade snabbt märke till ett par buskiga ögonbryn, fylliga läppar och samma bruna ögon. Han hade trots minusgraderna ingen vinterjacka på sig, vilket jag minns att jag fann märkligt. Istället hade han en grå hoodie och fingervantar. På huvudet hade han en mössa, och längst kinderna och i pannan stack det fram en lock efter en annan. Hans utseende gjorde mig nervös, nästan lite skakig utan att jag visste varför.



”Nej, jag undrar bara…jag spelade där förut, har min första träning idag”.



Han tog sig för pannan och förklarade snabbt att det i och för sig inte är hans första träning, utan att han så klart har tränat förut.



”Ja, du vet”



”Det är lugnt, jag fattar… Jonte, visst?”



Han nickade, varpå vi gick tillsammans mot isladan.



Före träningen hade han otaliga konversationer med de äldre spelarna i laget. De ville höra allt om huvudstadens utbud vad gäller hockey, brudar, klubbar och allt däremellan. Jag deltog i få av dessa samtal, men lyssnade till nästan alla. Denna gamla nykomling utstrålade något som gjorde att jag hela tiden ville vara omkring honom.



Under träningen hade jag svårt att vara fokuserad. Jag kom på mig själv med att hela tiden blicka upp mot ståplats för att se vad klockan var. Det var tydligt att jag ville att träningen skulle ta slut, anledningen till varför var bara pinsam – jag ville se hur välutrustad denna nykomling egentligen var.



Väl i omklädningsrummet tog jag en bra plats, med god insyn in till duschrummet. Stämningen var god och Roland var nöjd med hur vi presterat under träningen. Han gav oss några tips att ta med oss till tisdagens isträning och passade på att ge Jonte en klapp på axeln innan han lämnade rummet. Jag sprang på toa och kom tillbaka precis i tid för att höra Philip brista ut i ett skratt.



”Vad fan har du på dig, Jonte?!”



Killarnas blickar, inklusive min egen, vändes automatiskt mot den gamla nykomlingen som stod iklädd endast en blå jockstrap. Mellan hans ben syntes en stor bula som utgjorde konturen av hans, till synes, ganska kraftiga skrev. Jonte gav ifrån sig ett kort skratt innan han försvarade sig.



”Fan, alla i Stockholm har sånna!



…



”Man spelar bättre. Jag lovar alltså, ni borde fan testa!”



Philip bad honom vända sig om och frågade med ett skratt i halsen om det är skönt att lufta röven sådär, eller vad som egentligen är grejen. Jag fick för en kort sekund syn på hans rumpa när han med något obekväm blick lät göra det Philip bad om. Jag lade märke till att den var rund och fast, med en solbränna som avslöjade att han, förutom jockstraps, föredrog att ha på sig briefs istället för boxer.



”Äsch, vad fan ge er…den är fett nice!”



Situationen skrattades så småningom bort. Även om jag inte ville erkänna det så vart jag besviken när jag såg Jonte byta om till vanliga kläder utan att duscha först. Han sa till oss andra att han var tvungen att hämta sin lillasyster på dagis, och att vi skulle ses igen på tisdag. Medan resten av gänget vinkade honom hejdå så började jag packa ner mina saker i väskan. Jag sprang ikapp honom och frågade om han hade lust att köra mig till busshållplatsen, varpå han svarade ja utan att tveka.



På väg ut till bilen sa han att han gärna kör hem mig, om jag inte orkar ta bussen. Det lät jäkligt skönt med skjuts, och själv ville jag ju spendera så mycket tid med denna kille som möjligt.



”Fan vad schyst, men hade inte du bråttom till dagiset?”



Han skrattade utan att jag kunde förstå varför.



”Äsch, syrran är redan hemma. Jag orkade bara inte duscha.”



”Varför inte?”



Han stannade upp och vände sig mot mig innan han svarade.



”Äsch, jag vet inte. Låter säkert töntigt men vart bara irriterad över att Philip gjorde en så stor grej av mina underkläder..”



…



”Alltså, jag har dom bara när jag tränar liksom…”



Jag hade ingen aning om vad jag skulle säga, och råkade istället tänka högt.



”Ja, annars har du briefs såg jag”



Hans frågande blick mötte min. Det blev tyst, jag kände hur mina kinder började ta en rödare form. Fan, skulle jag behöva säga någonting?



”Alltså vad fan, jag kollade inte på din röv direkt, men…”



…tystnad.



”Varför duschade inte du, är ju frågan?”



Hans fråga ställde mig.



”Öhm…”



Han skrattade till, vände sig åter mot mig och kollade mig i ögonen.



”Var du rädd att alla nakna rumpor skulle ge dig bånge?”



Med stora ögon såg jag honom gå runt huven och sätta sig i förarsätet. Jag förvirrad, nästan chockad. Jag kände mig påkommen och ville inget hellre än att spola tillbaka tiden och få det sagda osagt. Jag öppnade bildörren och satte mig fram, fast besluten om att försöka förklara mig.



”Alltså, jag är inte bög om du tror det..”



Jonte såg inte särskilt brydd ut, han skärpte blicken i backspegeln och började backa ut från parkeringen. Samtidigt svarade han på mitt påstående.



”Ändå satte du dig på platsen där man har bäst insyn till duschrummet, bara en slump då eller?”



”Alltså, ehm… vad fan… jag satte mig bara där för jag ville det..”



Jonte tyckte att svaret förtjänade ett skratt, varpå han utbrast i ett vagt sådant.



”Haha, erkänn bara… Du gillar snopp, mannen.”



…



”Det finns bara en plats i det omklädningsrummet med sådan insyn till duschrummet, det är knappast en slump.”



Plötsligt kände en jag en irritation mitt i all skam. Frågan dök upp hos mig, och jag tvekade inte att ställa den.



”Hur vet du det?”



”Va?”



”Ja, hur vet du att man ska sitta just där för att få insyn till duschrummet?”



Vi stod stilla framför ett rött trafikljus när han tog ögonen av vägen för att istället lägga dem på mig. Han blinkade med ena ögat och brast ut i ett brett leende som var busigt och utmanande på samma gång.



”Det får du klura på.”



Sa han, körde mot grönt och fäste en beslutsam blick på vägen framför oss.



”Kör jag åt höger eller vänster här framme?”



Den kvällen somnade jag, mer förvirrad än någonsin tidigare. Redan dagen efter var det dags för en ny träning, och känslorna inför den var minst sagt blandade. Min sista lektion för dagen vart inställd och jag tog således en tidigare buss till isladan. Lika bra att byta om och börja träna, tänkte jag. Väl på plats kikade jag in på Rolands kontor för att se om han var på plats ännu. Det var han inte. Jag gick in i omklädningsrummet och fick direkt syn på Jonte, iklädd endast ett par långkalsonger. Jag suckade besvärat och hoppades att han inte skulle märka det.



Jonte nickade, som för att hälsa. Jag gjorde detsamma och satte mig på bänken mitt emot honom. Han hade ett flin på läpparna, stämningen var vibrerande och jag bestämde mig för att bryta tystnaden.



”Varför är du så tidig?”



Han brast ut i ett vagt skratt, tittade ner i marken och sedan upp mot mig med en utmanande blick.



”Jag ville hinna ta den bästa platsen, såklart!”



Först då gick det upp för mig att han satt på samma plats som jag hade suttit på kvällen innan, samma plats som vi hade talat om igår under bilresan. Jag skakade på huvudet med ett flin, ställde mig upp och började byta om. Rodnaden var ett faktum, och jag gjorde mitt bästa för att dölja den. Jonte var dock inte färdig, utan hade bara börjat.



”Öj, du… kolla noga nu, så att du inte missar!”



Nästan reflexmässigt vände jag blicken mot Jonte som nu hade ställt sig upp, tagit av sig långkalsongerna och satt handflatorna mot väggen iklädd endast en vit jockstrap. Han putade och svängde med sin runda röv och bad mig titta noga nu när jag hade chansen – vilket jag också gjorde, om än motvilligt.



I hans nästa drag drog han av sig det lilla plagget och kom gåendes emot mig. Min blick låstes direkt på paketet som hängde större än vad jag tidigare hade trott. Hans kuk hängde tungt ner över pungen och svajade i takt med hans bestämda steg. Hela mitt förstånd talade för att jag borde vända bort blicken och lämna rummet, men sanningen är att jag inte kunde sluta stirra och innerst inne inte ville vara någon annanstans än där i det läget.



Sekunder senare stod han framför mig med samma, utmanande flin både i ögonen och på läpparna. Han tog sats.



”Ta i den, du får!”



Min blick släppte för första gången på länge taget om hans paket, och jag mötte istället hans bruna ögon. Fortfarande försökte jag förstå situationen, och ta in det som faktiskt hände. Jag försökte säga något, men fick inte fram några ord. Jag kände hur min kuk började växa innanför mina långkalsonger, och han knappt hoppas på att han inte skulle märka något innan jag såg hur han pekade på mitt skrev.



”Haha, har du bånge?”



Jag tittade ner bara för att se konturen av min hårda kuk. Jag kände mig skamsen, kåt och påkommen – allt på samma gång. Nästa sekund kände jag hur han tog tag i min hand och förde den mot sitt skrev. Så fort jag fick ett grepp runt snoppen hörde jag mig själv brista ut i ett mjukt stön. Jag rodnade på en sekund varpå Jonte brast ut i ett skratt.



”Jag sa ju det, du gillar snopp, mannen!”



Sedan gick allting fort. Han bad mig gå ner på knä och tryckte sedan sitt skrev mot mitt ansikte. Jag borrade in ansiktet och andades in doften av hans pung och snopp, vilket gjorde mig kåtare än vad jag någonsin varit förut. Jag kände mig undergiven honom, nästan lite skamsen. När han bad mig ta hans kuk i munnen tvekade jag därför inte, utan gjorde precis som han sa. Jag kände den växa i min mun och sög den så gott jag kunde. Min blick sökte sig uppåt och jag såg hur Jonte hade slutit ögonen och lagt handflatorna bakom sitt huvud.



Han började munknulla mig och tankarna flög vilt runt i mitt huvud. Det är svårt att förklara såhär i efterhand hur jag egentligen kände. En del av mig kunde inte sluta hata hur mycket jag faktiskt älskade situationen. En annan del av mig tänkte för en kort sekund vad som skulle hända om jag blev påkommen där jag stod, på knä, med munnen full av min lagkamrats hårda balle.



Nästa gång jag tittade upp mötte jag Jontes blick. Han tittade rakt ner på mig, och skakade på huvudet med ett varmt flin med ögonen. Själv släppte jag taget om snoppen med mina läppar och började istället slicka och suga på hans massiva pung. Jag hörde hur han flinade när han daskade sin kuk i mitt ansikte. Han mötte min blick.



”Du är ganska söt nu, vet du det…? Med mina bollar i munnen och en kuk som daskar dig över ansiktet.”



Plötsligt tog han ett steg tillbaka. Värmen från hans kropp försvann och jag satt snopen kvar med mängder av försats och saliv runt munnen. Han kollade utmanande på mig.



”Vill du ha snopp?”



Jag nickade försiktigt och kollade upp i taket.



”Igår sa du att du inte ville ha snopp, det verkar som att du har ändrat dig?”



”Nej, alltså jag…”



”Va?”



….



”Vill du?”



Jag suckade.



”Ja, jag vill… och?”



Jonte gav ifrån sig ett litet flin.



”Ja, man ser nästan det på dig… men, du måste be snällt.”



Aldrig i mitt liv hade känt mig så undergiven.



”Snälla, Jonte… ge mig snopp…”



Han brast ut i ett hånfullt skratt och gick fram för att åter börja daska sin kuk över mitt ansikte innan han tryckte in den i min mun. Skammen var ett faktum, men det var också njutningen. Jag släppte aldrig hans blick när jag behandlade hans skrev, och kände mig nästan nöjd över att se hur han njöt.



Men, allting gott har ett slut – och detta skulle sluta i katastrof. Plötsligt hörde jag nämligen hur dörren bakom mig åkte upp, varpå jag såg paniken i Jontes ögon. Jag vände mig om hastigt och Jontes kuk lämnade min mun med ett plopp. En stråle försats blev hängande från min underläpp och i ögonvrån hann jag se en chockad Philip släppa sin sportbag i marken.



Fortsättning följer…



*du får gärna kommentera vad du tycker, eller lämna ett betyg – det uppskattas! 🙂