Vändningen del 3

Så, här kommer jag igen med en ny del av ’Vändningen’, och så klart rekommenderar jag att läsa de första delarna i kronologisk ordning för att undvika kaos. =]

Trevlig läsning önskar jag er!





DEL 3





Hur fan kunde detta hända?

Bakfull och med en dålig känsla i kroppen steg jag mödosamt upp ur sängen, som inte var min säng.

Fan. Fan. FAN.

Vad hade jag gjort? Det kunde inte vara sant. Kim… jag kom ihåg nu. Kom ihåg smaken av vinet och smaken av hans läppar, kommer ihåg hur vi kysstes. Kommer ihåg hur… bra det hade känts. Men… det var fel… helt jävla fel…

Fan…

Jag tog några vacklande steg över golvet. Jag levde åtminstone fortfarande, trotts att det kändes som om att mitt huvud skulle spricka. Hur många glas hade jag druckit? Tre? Fyra?

Han hade varit så manipulerande att jag inte kunnat säga emot. En plötslig ilska flammade upp inom mig. Vem trodde han att han egentligen var? Trodde han att han bara kunde krascha ett nästan fem år långt förhållande, bara sådär? Bara genom att supa mig full och dra ner mig i hans säng, kyssa mig och smeka mig på ett sätt som… varit så attraktivt och upphetsande.

Det var sant. Han hade fått mig på fall. Han, en 19 årig universitet student hade fått mig att svika mitt äktenskap. Han, en man. Varför?

Ångesten grep plötsligt tag i mig. Nej, nej, nej, vad hade jag gjort? Men.. jag måste försöka lugna mig… ta tag i situationen..

Jag gned mina trötta ögon och försökte sansa mig, samla ihop tankarna.

Jag har aldrig varit otrogen förut. Aldrig. I alla fall inte längre än i tanken. Visst har jag haft mina fantasier men… aldrig att jag skulle ha fullföljt dem. Inte förens nu. Och inte med en man, för guds skull…

En känslostorm pågick i mitt huvud. Skam, ilska, förvirring, snudd på panik…

Jag tog upp min skjorta från golvet. Jag hade bara kalsonger på mig.

Det var en detalj i mitt minne som saknades dock. Hade vi… hade vi verkligen gjort det? Haft sex? Jag kom inte ihåg, och det som var så vansinnigt, alltihop. Jag kunde inte ens minnas det.. Jag hade varit så full att allt bara var en enda röra. Men om vi hade gjort det.. borde jag väl minnas? Eller? Gjorde det inte ont efteråt första gången? Jag har för mig att jag hört det men, det berodde ju helt på… vem som varit överst och vem som varit underst och.. Nej, nej, nej… Vansinne var vad det var. Jag kunde inte föreställa mig själv att… men ändå…

Fan…

Jag drog på mig mina byxor och knäppte min skjorta. Kims kläder var borta. Det var tyst i lägenheten. Hade han gått?

Jag gick ut genom sovrummet och tittade mig omkring i lägenheten. Det fanns inte ett spår efter honom. Troligtvis hade han lämnat lägenheten.

Fegt.

Vad förväntade han sig egentligen?

Allt det här var åt helvete fel. Nu när jag var nykter igen började mina tankar gå tillbaka till sina mer rationella banor. Jag var ju inte bög. Nej, allt det här var bara ett misstag. Jag hade druckit mig full, gjort saker som jag inte hade kontroll över.. det händer ju alla, eller hur? Jag är inte den första som av misstag hamnat i samma säng som en man på fyllan.

Jag hade blivit utnyttjad på min bekostnad, men det var inget jag behövde ta konsekvenserna för. Nej, allt det här skulle glömmas. Ingen skulle få veta. Bara jag och mitt samvete.

Och jag kände ju ingenting för honom, nej, nej det gjorde jag absolut inte. Bara… attraktion. Jag blundade hårt. Nej, nej, nej, inte attraktion. Nej. Jag manade bort de tankarna, sköt tillbaka dem till en mörk plats i mitt huvud.

Men… det var ju sant… jag var bara inte beredd att erkänna det. Och just nu, för stunden, kändes det verkligen som om jag hade lyckats med att lura mig själv. Det kändes bättre. Tryckte undan samvetskvalen, i alla fall en aning.

Jag såg på klockan. Halv 12! Det innebar att Veronica redan kommit hem… och jag var inte hemma och… fan igen.

Jag letade fram min mobil. Fyra missade samtal, från Veronica såklart. Ännu mer fan.

Halv 12.. kunde det verkligen stämma? Jag såg på mitt eget armbandsur. Ja, det stämde precis. Och… jag hade tio bleck-blåa siffror skrivna på min hand. Ett mobilnummer. Kims mobilnummer.

Han hade väl kunnat lämna en lapp istället? Med nån förklaring inkluderad. Jag surnade till igen. Trodde han på allvar att jag tänkte ringa honom? Det skulle jag definitivt inte.

Helvete, hur skulle jag förklara min frånvaro för Veronica? Hur? Vad skulle jag ha för ursäkt som verkade trovärdig..? En tanke slog mig plötsligt, och det hade förhöjt stämningen om en liten glödlampa tänds ovanför mitt huvud.

Det gjorde det inte, men jag hade fått en liten snilleblixt. Anders! Han skulle kunna hjälpa mig ur den här knipan. Jag hjälpte ju alltid honom, alla gånger han hade varit med fruntimmer… Han skulle definitivt ställa upp.

På väg ut till min bil tog jag fram hans telefonnummer i mobilen. Jag kunde ju inte berätta hela sanningen, inte om Kim. Jag fick helt enkelt byta ut honom mot en henne istället. Det var ingen lögn som spelade någon roll. Aldrig att jag kunde säga att jag varit med en man. Aldrig.

Jag satte mig i bilen och körde ut från parkeringen, ut på gatan och hemåt, samtidigt som jag tryckte på den gröna luren och väntade medans jag hörde signalerna på andra sidan.

”Svara för helvete…” mumlade jag för mig själv. Det klickade till på andra sidan.

”Anders.”

”Hallå? Det är Markus.”

”Tjenare!” sa han glatt.

”Ja, alltså… jag ringde för.. jag har ett liten problem.”

”Jaha.. låt höra då. Hörru, du låter lite bakis, va?”

”Jo… alltså… jag skulle behöva att du ljög lite grann för min skull för…”

”Aha, jag fattar” han skrattade till. ”Säg inget. En brud, eller hur?”

”Jo..”

”Jävlar Markus, att du skulle komma på fall du med. Ja, det var ju bara en tidsfråga. Man kan ju inte hålla igen för evigt” han skrockade. Anders var egentligen en riktig player, det hade han alltid varit. Att han faktiskt gift sig var något mycket förvånande.

”Ja… jag har väl råkat lite i knipa. Du vet, Sara och Veronica var ju på spa igår och så, Veronica kom hem för ett tag sedan antar jag. Ja, hon sa ju att hon skulle vara hemma vid tio och ja, och kommer ju vara helt galen när jag kommer hem och jag tänkte att…”

”Aha, jag förstår. Nu vill du att jag hjälper dig ur knipan?”

”Ja…”

”Självklart hörru. Du, Sara kommer ju inte hem förens ikväll. Skulle ju förbi nån väninna i Knivsta när hon ändå var åt det hållet, så ja. Min idé är att vi säger att du var här över natten. Vi säger.. Vi hade lite skoj, söp på… därav din baksmälla, och en bra anledning till att du inte var hemma i morse. Vad tror du om det?”

”Okej… ja jag antar väl att det skulle kunna funka.. Hoppas hon går på det”

”Såklart hon gör. Kvinnor kan hävda att de har intuition, men sanningen att säga så är de riktigt lättlurade ibland. Säg att du hade tråkigt när hon var borta, och därför stack över till mig.”

”Okej.. tja, jo jag antar väl det… tack, hörru.”

”Äsch, alla gånger du ställt upp för mig är det inte mer än rätt att jag betalar tillbaka. Du, var hon snygg?”

”Mmm… jo” svarade jag bara.

”Äh, var inte så hemlig för fan! Hur såg hon ut? Hade hon stora?”

”Stora?”

”Bröst såklart!”

”Hade hon väl…”

”Väl? Kom igen Markus” Han skrattade

”Jo de var väl rätt…” jag skrattade till och försökte låta avslappnad. ”Jävligt het…” det lät bara så fel… allt var fel. Men jag fick spela med.

”Fick du hennes nummer då?”

”Nä..” ljög jag.

”Fan då, synd.”

”Jo… men… så är det. Men hörru, tack då. Ska väl hem nu och.. ja, förklara för henne”

”Okej, lycka till då! Synes”

Vi la på, och jag körde sista biten hem.



Jag var nervös när jag gick upp för trappen och låste upp ytterdörren till huset. Jag visste att min och Anders plan var vattentät, men ändå.. ändå kändes det som om Veronica skulle kunna läsa mina tanker, som om hon skulle se rakt igenom mina lögner.

Jag ville inte det här…

Jag klev in genom dörren. Hängde upp min jacka.

”Vart har du varit?!” Veronica kom ut i hallen. Hon såg anklagande på mig. ”Jag har försökt ringa hur många gånger som helst! Du har inte svarat, var fan har du varit?”

”Förlåt..” började jag.

”Du luktar vin.”

”Ja, men..”

”Du har väl inte varit med en annan kvinna?”

”Veronica..” jag klistrade ett ömt leende på mina läppar, la mina armar om hennes axlar och såg allvarligt på henne, försökte säga så övertygande som möjligt ”Såklart jag inte har”

”Vart har du varit då?” Veronica såg upp på mitt ansikte. Hennes ögon var glansiga.

”Hos Anders. Vi var väl båda lika ensamma när du och Sara var på spa, så jag åkte över till honom. Vi drack vin och ja, jag kunde ju inte köra hem då.” Veronicas ansiktsuttryck mjuknade.

”Jaha… okej.” sa hon och log ett lite lättat leende. ”Blev så orolig när du inte svarade!”

”Jag vet, förlåt” jag kysste henne på munnen. Kände igen hennes smak och hennes fylliga läppar, kunde inte låta bli att jämföra dem med Kim, hur mycket jag än försökte jaga bort det minnet.

”Varför lämnade du inte en lapp eller nåt?”

”Tänkte inte bli så sen, så jag tänkte inte på det” det var ju i och för sig sant. Jag hade inte tänkt mig nånting av det där som hade hänt… Veronica tog min hand och kysste mina fingrar.

”Förlåt, jag fick för mig en massa saker när du plötsligt var borta och allt”

”Det är ingen fara” jag log och strök hennes kind. Herregud jag kunde inte fatta… jag hade varit otrogen mot henne och här stod jag och ljög henne rakt upp i ansiktet, ljög för den jag älskade… samvetskvalet började skava igen.

”Du.. vad är det för siffror du har på handen?” frågade hon plötsligt och tog min hand från hennes kind och granskade numret.

”Det… jaha, ja… En grej till jobbet bara” svarade jag och drog undan handen. ”Hade inget papper så..”

”Okej..” sa hon men höjde lite på ögonbrynet. Jag distraherade henne genom att fråga om hennes kväll. Hon älskade att få prata, jag visste det. Och jag gillade att lyssna. Men… den här gången, av någon anledning hade jag svårt att koncentrera mig på vad hon sa. Jag försvann hela tiden bort… bort till.. det där.

”Du” sa jag när hon berättat färdigt. ”Jag tror jag går och tar en dusch”

”Gör det du” svarade hon och gav mig en kyss.



Jag klädde av mig och duschade mig ren. Sköljde av allt från gårdagen. Försökte skölja av all skam. Jag skrubbade min kropp och försökte gnugga bort siffrorna på min hand. Jag ville inte bli påmind. Men de blå siffrorna satt kvar. Något bleknade, men de tycktes fortfarande lysa blåa som en neonskylt. ’Ring! Ring!’ skrek de. Jag blundade. Nej. Inte ringa. Glömma.

Men hur skulle jag kunna glömma det? Hur skulle jag glömma hans mjuka läppar och goda smak, hans lena händer som hett smekte mig, han kyssar, hans andetag, hans iver, hans leende och glimmande ögon, hans självsäkerhet, hans sensuella sätt att röra sig på, hans blickar, hans stenhårda kön… Gode gud…

Jag fick stånd just nu, bara jag tänkte på det. Jag försökte säga åt det att lägga sig, lugna ner sig, försökte intala mig att det var äckligt, onaturligt. Men det gick inte. Ju mer jag tänkte på det, desto hårdare blev jag. Det spelade ingen roll hur äckligt jag försökte intala mig att det var, det var upphetsande. Fruktansvärt upphetsande.

Ofrivilligt smekte jag ned till mitt kön och tog det i min hand. Det var ingen idé att ens försökta hålla tillbaka.

Långsamt började jag runka mig själv. Det spelade ingen roll, jag tänkte bara på honom. Föreställde mig att hans hand gjorde det, föreställde mig hans kuk, hur den skulle se ut. Hård, uppsvullen till max, lätt uppåtböjd, kanske försats som rann ned för skaftet…

Jag blundade. Herregud, mitt kön bultade i min hand. ”Mh”

Jag kramade hårdare runt det och började röra min hand mer målmedvetet. Det kändes inte helt bra, tanken på att jag onanerade på grund av honom. Jag skulle ju glömma det där… men saken var den att… det kändes jätte bra. Underbart. Gjorde mig tänd, så himla tänd.

Jag flämtade tyst och rörde min hand fortare. Det spelade absolut ingen roll. Det fick vara hur idiotiskt det ville, jag kunde inte hjälpa det.

Jag smekte prövande min andra hand över min stjärt. En tanke hade slagit mig.. Kunde det verkligen vara så skönt? Att ha en annan mans kön inuti sig?

Jag kände skammen, men kunde inte låta bli att pröva. Jag smekte mitt finger mellan mina skinkor, rös lite av min egen beröring. Jag hittade öppningen och smekte försiktigt, försökte trycka in mitt finger. Det gick trögt. Jag spottade på fingret och försökte igen. Det gick lite lättare. Långsamt tryckte jag in fingret. Det ryckte lite i mina muskler runt fingret, det var trångt, men skönt.

Jag förde in hela mitt finger så långt jag nådde, stönade till. En liten upphöjnad kändes mot min fingertopp, och jag tryckte fingret försiktigt mot den.

”Aah…” jag stönade och lutade min panna mot duschväggen, stod lite framåtböjd för att lättare komma åt. Var det så här det kändes..? Var det så här skönt..?

Jag rörde mitt finger in och ut i samma takt som jag runkade mitt nu droppande kön. Gode gud…

Det spände i mellangärdet, jag visste att jag skulle komma snart och runkade mitt stånd fortare, rörde fingret fortare, pressade fingertoppen mot den där upphöjnaden och.. AAH! Åh herregud… ”Aaaah… Mh” kved jag och bet mig hårt i läppen för att inte höras. Jag ville inte att Veronica skulle veta vad jag gjorde här inne…

”Helvete…” stönade jag och ryckte i hela kroppen, kände hur det krampade runt mitt finger, kände ryckningarna i mitt kön när hela mitt mellangärde drogs ihop och pumpade ut min utlösning mot duschväggen.

Var det så här det kändes..?

I så fall.. ville jag ha mer av det.



”Långdusch?” frågade Veronica när jag kom ut ur duschen.

”Mm…” svarade jag och nickade lite. Skämdes lite efter det där jag gjort… och jag inbillade mig att hon kunde läsa av mitt ansikte igen. Självklart kunde hon inte det. Hon visste ju ingenting. Men ändå…



Den natten när vi älskade kunde jag inte kontrollera mina känslor. När jag blundade såg jag Kim, och när jag tittade såg jag Veronica. Jag var i uppror. Vad hände med mig? Vart var jag på väg? Vad höll jag på att bli? Hade jag ändrats? Hade en enda natt med en man kunnat förändra mig?



Jag intalade mig senare att allt bara berodde på min skam och mitt samvete. Det var därför jag tänkte på det så mycket. Men varför… varför kändes de minnena så… bra?

De där siffrorna lyste fortfarande blå på min hand. Jag påmindes hela tiden om det. Jag skrubbade mina händer men de satt fortfarande kvar.

Fan han har tatuerat mig… tänkte jag och gnuggade siffrorna. De var otydligare, men gick fortfarande att utläsa.

När jag kollade igenom posten den morgonen hittade jag ett brev utan avsändare postat till mig. Jag vred och vände på det. Det var något i det. Något fyrkantigt och platt.

Jag tog in det på mitt kontor för att öppna det.

Det låg en lapp i. Och en skiva.

Jag läste brevet.

’Tänkte du ville ha den här.

Möt mig vid bron vid gamla torget klockan 2 i morgon

Kim’

Från Kim… Först, så blev jag ofrivilligt glad. Mitt hjärta tog ett skutt, men så tog de rationella tankarna över igen. Nej, nej. Inte glad.

Ingen förklaring, ingenting.

Han kunde glömma att jag tänkte träffa honom igen. Aldrig i livet. Här tog det stopp.

Jag tog fram CDn och tittade på den. The Smits-The world won’t listen. Skivan från den kvällen… hjärtat hoppade till igen. Jag tryckte undan det igen.

Jag tog hela skiten, kuvert, brev och skiva och slängde ned i papperskorgen.

Försvinn ur mitt liv… tänkte jag. Han kunde inte förfölja mig för alltid. Jag skulle bara ignorera det här, göra mig av med det och glömma. Inget annat. Jag skulle inte vara otrogen igen. Och jag var INTE bög.

Jag gned mig i ögonen och drog handen över ansiktet. Försökte fokusera min blick på något tryggt i rummet. På mina pärmar, sorterade i bokstavsordningar. Ett logiskt system mitt i kaoset i mitt liv.

Jag blundade igen. Varför skulle det här hända mig? Varför?

Innerst inne visste jag ändå att jag bara ljög för mig själv. Klockan 2 i morgon… gamla torget… det var som om en magnetisk dragningskraft försökte dra mig dit. Men jag kämpade emot.



Och misslyckades. Igen.

Hela morgondagen tittade jag på klockan. Tänkte att, snart är klockan 2, snart, och då skulle det vara över. Då skulle jag inte känna den där dragningskraften längre, för då skulle det redan vara försent. Jag var bara tvungen att hålla ut.

Skulle jag eller skulle jag inte? Självklart skulle jag inte, intalade jag mig.

När klockan var halv 2, insåg jag att om jag ska hinna dit, måste jag åka nu, och åker jag inte nu, så har jag missat min chans. Chans… Mina tankar använde helt fel termer, det var som om hjärnan var delad i två delar, som om jag hade en djävul på ena axeln, och en ängel på den andra. 5 över halv…

Åk dit, åk dit, åk dit! Du vet att du vill.

Stanna, stanna, stanna! Gör inget dumt.

Lägg av, ta din chans nu.

Nej, du vet att det är dumt…

Så där höll det på. Som en inre konversation i mitt huvud och jag höll på att bli galen.

Jag reste mig plötsligt hastigt, gick ut i hallen och tog på mig jackan.

”Vart ska du?” Veronica såg förvånat på mig med höjda ögonbryn.

”Måste till stan och fixa en grej… um, jobbet.” svarade jag, gick ut genom dörren och stängde den innan jag ens hunnit få svar.

Små djävulen hade fått övertaget och hade knuffat bort ängeln från min axel. Det var bara jag och mitt begär, och jag förstod det inte själv. Men jag ville verkligen träffa honom, desto närmare stan jag kom desto mer kände jag det. Som en iver. Han hade något… något som fick mig att helt rubbas ur balans.



Jag gick mot platsen han hade sagt, tänkte först i några sekunder, nästan i lättnad, att han inte var där, men så såg jag honom.

Han stod lutad mot broräcket, väntade. På riktigt. Så han förväntade sig alltså… jag blundade. Jag hade fortfarande chansen att gå. Han hade inte sett mig än. Jag öppnade ögonen igen, hoppades ett ögonblick att han försvunnit. Det hade han inte. Han stod fortfarande där. På det där diskret, sensuella sättet. Och jag kunde inte låta bli. Jag gick fram.

Han fick syn på mig och log brett. Jag stannad en meter ifrån honom, för säkerhetsskull.

”Vad är det du vill?” jag var medveten om att jag snäste, egentligen ville jag inte det, men jag visste ju inte vad jag ville, och jag ville inte visa mig svag eller låta honom få övertaget, jag intalade mig själv att jag var tvungen att ta kontrollen.

”Frågan är vad du vill..” han höjde ena ögonbrynet, log ett svagt leende. Lutade sig fram och tog ett steg mot mig, varpå jag backade, angelägen om att behålla avståndet mellan oss.

”Vad jag vill, säger du?”

”Ja. Du kom ju hit. Eller hur? Jag blev förvånad att du kom, i och med att du inte ringde.”

”Förväntade du dig på allvar att jag faktiskt skulle göra det?”

”Värt ett försök i alla fall.” han log nonchalant. Jag fnös till.

”Så vad vill du då?”

”Prata.”

”Det finns inget att prata om”

”Men varför kom du hit då?” Jag hade inget svar på det, så jag förblev tyst. ”Kan vi inte bara…” jag avbröt honom.

”Du söp ner mig” han ryckte på axlarna. ”Förneka inte det, och ta inte så jävla lätt på allting för i helvete. Fattar du inte att det här inte är någon lek?!” Jag höjde rösten. Han förstod verkligen inte.. vad var det för fel på den här människan? Jag kände ilskan välla upp inom mig.

”Jag gjorde det ju inte medvetet för skojs skull, fattar du väl? Det bara blev så”

”Bara blev?! Du.. du, du i princip våldtog mig!”

”Um… Markus.. dämpa dig lite va..” han höjde ena ögonbrynet och knyckte menande på nacken. Två äldre kvinnor hade stannat på anda sidan gatan och stod stirrade på oss.

Jag slog ut med armarna.

”Allt går ju bara åt helvete med dig. Det går ju för fan inte att prata med dig”

”Du har ju inte ens försökt”

”Nä, nä. Skyll på mig”

”Markus.” han tog ytterligare ett steg närmare mig. ”Varför erkänner du inte för dig själv?”

Det var droppen. Nog. Jag vände mig om för att gå.

”Markus!” han grep tag i min arm. ”Vi gjorde det aldrig. Bara så du vet. Du har inga skyldigheter mot mig, och jag inga mot dig. Du kan välja att glömma mig om du vill. Frågan är bara om du kan” Han mötte mig med en intensitet i blicken. jag vred mig loss ur hans grepp.

”Håll käft, jag vill för fan inte se din nuna igen, fattar du det” sa jag utan att se på honom. Jag blev förbannad. Förbannad för jag visste att han hade rätt.

Jag väntade inte på något svar. Jag stormade därifrån, gick med långa självsäkra steg för att visa honom att han minsann inte kunde påverka mig, trotts det… kände jag det svida till i mig.

Hade jag vänt mig om kanske, kanske jag hade sett samma känsla återspegla sig i Kims ögon, men det gjorde jag inte.

Jag satte mig i bilen, drog mina händer över ansiktet och slog handen i ratten.

”Fan, fan, fan!” skrek jag. Några på parkeringen vände sig om och tittade på mig. Jag brydde mig inte. De fick stirra bäst de ville, de fick beskåda mitt förfall hur mycket de ville.

Hem till Veronica. Jag måste hem till Veronica och glömma. Bara jag fick vara med henne, kanske jag skulle glömma, kanske allt skulle bli bra.



Det förflöt några dagar. Om jag trott att jag hade kunnat glömma hade jag haft fel. Jag hade tröstat mig med Veronica, men det hade inte hjälpt. Och hon märkte att något var fel. Hon frågade mig om det, jag hittade på att det bara var lite struligt på jobbet just nu och mycket stress.

Jag höll mig ofta på mitt kontor. Mest för att kunna få tänka ifred. Rationella tankar, tänk rationella tankar… snart skulle allt det här vara glömt, det måste det bli. Min blick for igenom rummet. Bokhyllan, byrån, tavlorna, minipalmen… det var väldigt få möbler, och i princip inga småsaker eller prydnader. Egentligen inget som kunde knytas direkt till mitt liv. Tillskillnad från Kims lägenhet som… fan. Var jag alltid tvungen att jämföra ALLT med honom? Allting.

Min blick fortsatte söka runt. Vattenkaraffen, telefonen, pennstället, soptunnan… Soptunnan. Jag gick fram till den, började rota runt bland skräpet. Hittade vad jag sökte ganska fort. Skivan, och lappen. Jag sjönk ned på kontorsstolen igen. Lade skivan och lappen framför mig, såg från lappen till skivan, från skivan till lappen. Kanske borde jag ha förstört det istället… fast. Ändå. Ändå var jag glad att jag sparat det.

Jag satte i skivan i datorn. Den öppnades automatiskt i Mediaplayer och satte automatiskt igång första låten.

’panic on the streets of London, panic on the streets of Burningham…’ … ’Skål för livet då’

Jag kom ihåg allt. Kom ihåg allt vi sagt…

Med viss tvekan bytte jag till spår 10. Asleep… ’sing me to sleep, sing me to sleep…’

’skulle du börja hata mig om jag kysste dig nu?’ ’sing me to sleep, and then leave me alone, don’t try to wake me in the morning cause I will be gone’

‘Antagligen..’

‘Dina ögon säger annat’

‘Deep In the cell of my hart…’ sen hade hans läppar rört mina. Jag blundade. Märkte att jag hade gåshud. ’there is another world, there is a better world…’

’Erkänn för dig själv…’

“Jag erkänner…” viskade jag och bet mig I läppen. Jag reste mig plötsligt hastigt, tog telefonen. Jag skulle ringa. Måste ringa..

Siffrorna på min hand var väldigt bleka vid det här laget, otydliga. De syntes knappt men… jag måste. De första siffrorna kunde jag utantill. Alla gånger jag sett dem på min hand. Resten… var otydlig, de första 8 siffrorna var jag ganska säker på men, var den nionde en åtta eller en trea? Och sista siffran, den var i princip helt utsuddad… jag prövade lyckan och gissade. Jag väntade spänt.

”Välkommen till Eurovoice. Det här numret är tyvärr inte anträffbart, vänligen försök igen senare…”

Jag la på. Fel, med andra ord. Jag provade med en trea istället för en åtta. Nu gick det åtminstone signaler. Jag bet på tummnageln.

”Hallå?” jag kände igen hans röst direkt. Och nu när jag väl fått tag på honom visste jag inte vad jag skulle säga. ”Hallå-å?” vad skulle jag säga? ”Nähej, då får det väl…”

”Hallå” det blev tyst i andra änden och sprakade till lite. ”Det är..”

”Jag vet. Markus.” Några tysta sekunder förflöt.

”Du jag… ville bara… ehm… ja…” vad ville jag egentligen? Jag hörde ett litet roat skratt i andra änden.

”Du, jag är glad att du ringde” sa han. ”Så länge u inte tänker skälla ut mig igen, vill säga” han skrattade igen.

”Nä, jag… förlåt.”

”Ja, förlåt. Jag också”

”Du… jag borde nog inte ringt” jag lutade pannan i handen och blundade hårt. ”Jag vet inte ens varför jag gjorde det, jag…” jag tystnade.

”Markus. Kom hit.” sa han enkelt.

”Du förstår väl att jag inte kan det… Kim..”

”Jag vill inte förstå. Så, nej. Markus, kom hit. Nu” jag bet mig i läppen. Vad ska jag göra..? Jag kände mig så nära ett sammanbrott att jag aldrig trott jag varit närmare. ”Snälla” hans röst fick det att gå rysningar genom mig.

”Det är sent.. jag kan inte. Inte nu”

”Så när?”

”Kanske… i morgon. Efter jobbet” jag kunde säga till Veronica att jag jobbade övertid… ”Klockan fem.”

”Klockan fem var?”

”Hos dig?”

”Bra. Och du, lova.” jag tvekade ett ögonblick.

”Jag lovar.” sa jag.

”Bra” jag tyckte jag kunde höra ett belåtet leende i hans röst. ”Ses då.”

Jag lade på. Såg tomt framför mig. Vad fan hände..? Tänkte jag. Bara så där… Jag hade gjort det igen… men det gick inte att kämpa emot något som drog i mig så starkt. Jag kunde inte förstå.. Vad var det? Vad var det som fick mig att handla på ett sådant sätt som jag redan visste skulle sluta i kaos? Var det… var jag… bög?



När jag vaknade morgonen efter hade jag nästan glömt allt det där från igår. Nästan.

Jag vaknade med Veronicas nakna kropp intill min lika nakna. Natten hade varit underbar. Hon hade fått mig att glömma. Och just nu kändes det verkligen som att jag älskade henne. Jätte mycket.

”God morgon älskling” log hon och strök sin hand genom mitt hår.

”God morgon” sa jag och kysste henne. ”Jag åker till jobbet nu”

”Nej, stanna älskling” sa hon och lade sina armar om min nacke, kysste min hals ”Det hinner du” hon smekte ned sin hand för mitt bröst, jag rös. Hon visste att jag älskade det, hon visste att det kunde göra mig galen. ”En liten stund bara”

Jag kysste hennes läppar och smekte henne över hennes mjuka kind.

”Älskling, jag kan inte. Jag blir sen” jag kysste henne en gång till.

”Kan du visst.” Hon smekte sina fingertoppar över mina bröstvårtor.

”Mh.. Älskling..” stönade jag men försökte sansa mig. Jag skulle verkligen bli sen om jag låg kvar. ”Jag måste”

”Sjukanmäl dig”

”Dumsnut” skrattade jag och kysste hennes nästipp. Hon log lite och smekte min nacke.

”Ja.. jag vet, jag vet” suckade hon. Jag gav henne en sista djup kyss innan jag steg ur sängen.

”Jag gör frukost åt dig också”

”Tack” sa hon, satte sig upp och lät det blonda håret falla över hennes nakna rygg. Hon var otroligt vacker. Glänsande. Hennes skönhet fick mig att stanna upp, stå några sekunder för att bara avguda henne. Min Veronica.

Men så vaknade plötsligt ett fortfarande sovande minne upp i mitt huvud. Kim…

Jag hade ju.. vad hade.. jag hade ringt honom. Jag hade brutit mot alla mina regler och.. bestämt att möta honom. Klockan fem. Jag kände plötsligt mitt samvete bränna till som en flammande eldstunga i bröstet. Men det var just det… jag ville. Jag ville det så mycket. Direkt när mitt minne väckts upp hade jag känt ett plösligt glädjerus, det var först nu efteråt allt det här med samvetet kom. Det kändes så fel att svika Veronica som jag älskade så mycket… men… men lusten.. begäret… Jag kunde fortfarande dra mig ur det här. Visst hade jag lovat honom. Men det fanns inga löften som inte kunde brytas. Saken var bara den att jag visste att jag inte skulle klara det. Jag var… svag.

Jag tryckte fingrarna mot tinningarna. Jag måste sluta med det här… det blir bara kaos i min hjärna.. måste sluta tänka…

Göra frukost.

Klä på mig.

Sätta mig i bilen.

Åka till stan.

Jobba.

Sen… fick vi se hur jag gjorde…



Det där plågade mig hela dagen. Som väntat. Jag kunde inte koncentrera mig i konferensrummet. Jag tänkte bara på honom… På hans kropp…

På lunchpausen mötte jag Anders.

”Gomiddag, Kaffe?” sa han.

”Gärna” svarade jag och slog mig ned vid bordet. Han sträckte mig en kopp med ljummet kaffe. Jag var trött, kanske koffeinet skulle pigga upp mig.

”Så, berätta nu. Jag är mycket nyfiken” sa han, lade armarna över bröstet och log avvaktande. Jag sneglade på honom över kaffekoppen. Kaffet var beskt och jag gjorde en ofrivillig grimas.

”Äsch, det finns väl inget speciellt att berätta..” sa jag. Han slog ut med armarna och skrattade.

”Varför så hemlig helt plötsligt?” jag skrattade till.

”Okej okej, vad vill du veta?” jag orkade egentligen inte prata om det här, speciellt inte med Anders.. inte just nu. Men jag höll ändå humöret uppe.

”Tja, hur var hon?”

”Bra, antar jag”

”Antar?” Skrattade han.

”Jaa… jag var rätt full, om man säger så.”

”Aha. Ja, annars hade jag haft svårt att tro att just du skulle göra det. Jag menar du har ju alltid varit den trogna typen.. Jag menar du och Veronica har ju allti hållit ihop..” jag strök handen över ansiktet ”Så jag blev aningen förvånad och… vad är det?”

Jag suckade.

”Det känns inte så bra… allt det här..” och hans prat fick mig inte direkt att må bättre, men Anders var personen som alltid pratade utan att tänka sig för. Normalt sett gjorde mig det inget, det kunde till och med få mig att skratta, men idag var jag inte på humör..

Han nickade lite.

”Okej. Ja, förlåt.” han blev allvarlig igen ”Jag vet ju hurdan du är, du är inte lika smutsig som mig” han skrattade till. ”Men om du vill snacka så.” Jag ryckte på axlarna.

”Nja. Glömmer det hellre.”

”Okej, lugnt.” svarade han och nickade lite. Om det verkligen hade varit så att det var en kvinna jag hade varit med, hade det nog varit en annan sak, en sak vi kunnat prata om men… det var annorlunda nu, när det rörde sig om en man. Och det var det sista jag ville att någon skulle få reda på.

Och jag visste att jag inte var någon vidare lögnare. Anders skulle märka att något var fel, och nej. Det var inte bra helt enkelt. Bättre att låtsas som inget.

Jag masserade trött mina tinningar. Mitt huvud värkte.

Kim… Kim… minnet av honom skavde i mitt huvud. Vad skulle jag göra? Men egentligen…

Jag visste ändå hur det skulle sluta. Jag skulle inte kunna hålla mig borta.

Och jag hade rätt.



Jag satt ute i bilen på parkeringen. Vilade händerna på ratten. Försökte tänka klara tankar. Utan att lyckas. Hade en polis kommit förbi hade jag antagligen fått böter för att överskrida gränsen för tomgångskörning med olovligt mycket tid.

Jag såg på mina händer. Vigselringen på vänster, och de nu utsuddade siffrorna på den högra. Som en våg, som ett vägskäl… vad skulle jag välja..?

Jag drog pekfingret över den släta guldringen. Bara den här gången… älskling… bara för den här gången.

Jag drog av ringen, såg på mitt finger. Det såg naket ut… 5 år… att 5 år kunde göras obetydliga med bara ett möte..

Jag blundade en sekund, tog ett djupt andetag. Nu. Jag hade bestämt mig.

Kopplingen, växeln, gasen…

Körde ut från parkeringen, körde mot hans lägenhet. Det pirrade… som utav elektricitet i fingertopparna, i bröstet. Dagens morgon kändes plötsligt väldigt långt borta. Som om det hörde till en annan värld. Som om Veronica och Kim befann sig i två olika dimensioner, som endast jag hade befogenhet att resa mellan. Som om en portal hade öppnats till den dimension som var Kims. Det var så det var lättast att beskriva känslan.

Parkeringen.

Porten.

Trappen.

Dörren.

Ringa på. Ring på… Klockan hade hunnit bli över fem undertiden som jag stått där på parkeringen, och sanden i timglaset rann bara mer och mer undertiden som jag stod här och velade. Som första gången. Ska jag? Ska jag inte?

Jag skulle. Och jag gjorde. En svag signal hördes från andra sidan lägenhetsdörren när mitt finger tryckte in knappen. Fotsteg. Låset. Vad var det för ljud? Dunk, dunk… det var… ljudet av mitt eget hjärta. Förväntningen.

Dörren gled upp. Blå ögon mötte bruna. Ögonen log. Hans läppar log.

”Hej där” sa han och hans leende blev bredare. ”Se inte så rädd ut” han skrattade till, ett mjukt, klingande skratt. ”Kom in!” sa han, tog orädd min hand och ledde mig genom lägenheten. Den välbekanta röklukten fyllde mina lungor. Han tog mig med till köket.

”Sitt” sa han. Befallandes på skämt.

”Jag…” började jag samtidigt som jag lydde.

”Schh…” Han lade sina händer mjukt på mina axlar, lutade sig fram och kysste mig mjukt, så mjukt.. hans tunga, ömt smekande min överläpp. Varma, mjuka läppar… Och hans smak.. som en drog. Jag blundade, njöt.. Men så slog plötsligt en impuls styrd av min rationalitet till och jag sköt undan honom. Han mötte mig bara med en frågande blick och ett leende.

Han satte sig ned vid bordet mitt emot mig.

”Nu ska vi prata du och jag” sa han, lutade huvudet i handen.

”Kim…” sa jag och såg ut genom fönstret, klarade inte av att se på honom. Jag såg på den vita snön där ute, såg på mörkret som började falla, vintersolen som frösvann bakom några höghus, de nakna träden, den tomma stillheten.

”Något att dricka?”

”Nej!” utbröt jag och ryckte till. Han skrattade. Samma mjuka skratt som alltid.

”Jag syftade på något mer… oskyldigt. Zingo? Det är väl oskyldigt?” Jag kunde inte låta bli att skratta till.

”Zingo?”

”Yup. Välkyld.”

”Kör till då…” mumlade jag. Han reste sig. Tog fram två champagneglas och en tvålitersflaska Zingo. Han hällde upp. Tog glaset i sin hand och höjde det.

”Skål för…”

”Döden då…” ett litet skratt undslapp hans läppar och han ställde ned sitt glas på bordet.

”Är det så illa?” han lutade huvudet på sned. Jag mötte hans blick.

”Vet inte… du… inser väl att… det här är allvarligt?” han tog en klunk ur sitt glas, skruvade det mellan fingrarna och log nonchalant. Han leende bleknade bort och han mötte min blick.

”Ja.”

”Och du förstår väl att… allt det här bara var en så dålig idé ända sedan början?”

”…Ja”

”Och…” jag drog fingret längst läskflaskan, skapade mönster i kondensen medans jag försökte forma ord. ”Du förstår väl att… jag… att du… gör det väldigt svårt för mig..”

”Säger du så, så.”

”Och att…” jag pillade på hörnet till pappers etiketten ”att det bara blir värre och värre..”

.” jag rev loss hörnet, lät pappersbiten singla ned på bordet, fortsatte med att riva loss ännu en remsa. Min hand darrade lite och jag vågade inte se honom i ögonen. Jag vet inte varför men.. jag var sp nervös… Ännu en remsa. Streckkoden mitt itu.

”Ja… och du förstår väl att du nyss bestulit med på två kronors pant?” han skrattade till. Sträckte ut sin hand för att röra vid min. ”Vad gör dig så nervös Markus?” Jag drog undan mina händer.

”Det här brevet och.. numret och allting. Att du konstant… liksom… varför gör du det?” han mötte min blick och gav mig ett leende.

”För jag vill ha dig” sa han. Jag suckade. Skruvade lite på mig.

”Jag är inte… bög, kim”

”Varför kom du då hit?” han lutade huvudet på sned. ”Vad är du då, Markus?”

”Jag är…” jag tystnade och bet mig i läppen ”Rädd.” hans fingrar snuddade plötsligt min kind.

”Vad är du rädd för?”

”Jag vet inte… för… allt det här.” jag lutade pannan i handen. Hans fingrar strök över min hand.

”Det är skrämmande. Jag vet. Att flyga för första gången, släppa taget. Men fågeln måste lämna boet. Hur ska den annars klara sig? Du vet att du måste. Du kan välja att inte göra det men, förr eller senare. Så måste du.” jag mötte hans blick. Skrattade lite nervöst.

”Nu pratar du sådär igen…”sa jag. Han skrattade till.

”Hurdå?”

”Som om… jag vet inte..” mumlade jag. Han log, lät blicken vandra över mitt ansikte.

”Gör det verkligen så ont?” han lutade huvudet på sned igen.

”Det är som om jag slits åt alla håll.. så ja. Jag är bara så… förvirrad.”

”Du har aldrig haft känslor för en man förr? Eller hur?”

”Nej jag har aldrig… aldrig känt så här förr” Jag mötte hans blick.

”Men.. det är inget du bara kan stoppa med viljan. Eller hur?” jag tittade bort.

”Nej..” viskade jag. Han log lite, smekte min hand som han fortfarande höll mellan sina händer. Hans händer var varma, mjuka. ”Kim… jag kan inte träffa dig så här. Inte mer. Bara… för i kväll. För att.. jag vet inte hur jag ska kunna stoppa mig själv. Nu när du är här.. jag..” jag strök min fria hand över ansiktet och blundade. ”Jag är så.. så attraherad av dig. Jag tänker på dig och… jag bara måste släcka min törst. Jag vet inte vart jag ska ta vägen annars. Jag kommer gå sönder..” Jag bet mig i läppen. Såg ned i bordet. Suckade, skrattade litet bittert. ”Är du säker på att du inte blandade i nåt i den där Zingon” Kim skrattade till.

”Lovar.” han strök mig över kinden. ”Inget mer vin. Lovar”

”När du sa at vi aldrig gjorde det den där natten, menade du allvar då?”

”Ja. Det bli bara problem när man ligger med fulla. Dessutom, somnade du ganska fort” han skrattade.

”Det blev det ju ändå..”

”Kanske det…” han log nonchalant. Han lutade sig över bordet, tryckte en mjuk kyss mot min kind. ”Men jag blev desperat.” han skrattade lite. ”Kom” sa han, reste sig och tog min hand. Han lade armarna om mina höfter och mötte min blick. Hans fingrar strök längst min haka. Det pirrade i mig. Den där elektriciteten jag burit med mig ända sedan jag kom hit växte i bröstet. ”Nu ska jag fråga dig den här gången, så kan du inte komma och säga något senare” han log, och hans ögon glittrade. ”Vill du ha sex med mig, Markus?”

Jag kände en rysning gå igenom min kropp, och jag tror den där elektriciteten exploderade, för det kändes som att mitt bröst brann. Jag kunde inget annat än bara nicka. Hans leende blev bredare. ”Kom då” viskade han nära mitt öra.

Hans viskning kändes som en ilning, och jag fick gåshud. Han strök sina händer över mina armar och skrattade lågt mot min hals, tog mina händer i sina, ledde mig genom lägenheten samma väg som förra gången. Till hans sovrum, till hans säng.

Jag kände förväntningen i min kropp. Alla samvetskval var skjutna åt sidan. Det fanns inget förnuft, inget förstånd som kunde säga ”stopp”. Jag var här, jag var nu, jag var… upphetsad. Så upphetsad.

Hans graciösa fingrar knäppte så smidigt upp min skjorta, smekte så lent över min hud. På samma sätt som… hon. Fast bättre.. Men jag ville inte tänka på henne nu, bara njuta. Njuta av hans varma händer som lugnt smekte mitt bröst. Jag blundade, lade min hand över hans. Något fuktigt snuddade plötsligt vid mitt bröst och jag ryckte till sekunden innan jag insåg att det var hans läppar. Hans tunga slickade upp för mitt bröst, över mitt ena nyckelben och upp för min hals. Jag stönade till. ”Mh..” Han gjorde det på ett så skönt sätt… så erotiskt… förföriskt…

Det ilade till i mellangärdet.

Hans läppar fortsatte upp över min hals, min käke, och slutligen mina läppar. Jag tog emot hans tunga, smekte min över hans. Jag lade mina händer om hans käkar, och kände hur hans händer smekte över min rygg, över mina skuldror och över mina axlar, kände hur han långsamt drog ned skjortan från mina armar. Vi skiljde kyssen. Skjortan föll till golvet. Han log. På ett sätt som var lite hemligt, lockande.

”Du är bra på att kyssas, vet du det?” sa han och snuddade sina läppar vid mina igen.

”Du är bättre” mumlade jag med läpparna mot hans. Han skrattade till.

”Känns det annorlunda?”

”Än vad då?”

”Än en kvinna.”

”Vet inte.. Det är helt enkelt annorlunda att kyssa just dig. Det är så…” Jag tystnade. Han drog på munnen.

”Så vadå?” frågade han och smekte fjäderlätt min nacke. Jag slog undan blicken.

”Äh, glöm det…” svarade jag. Han skrattade till.

”Gör jag dig generad?” han log frågande och kysste min kind.

”Lite…” mumlade jag. Han skrattade igen.

”Du får vänja dig, för det kommer bara att bli värre från och med nu” sa han och lät sina händer smekta ned för min rygg och svank.

”Du har en vacker kropp också..” viskade han med läpparna mot min hals.

Jag förde upp mina fingrar under hans t-shirt. Hans hud var varm, som hans händer, och andetag mot min nacke. Jag smekte handen över hans bröst. Det var annorlunda, att smeka en slät bröstkorg, smeka en annan mans bröst. Jag kände hans hårda bröstvårtor mot mina fingertoppar, tryckte mjukt. Han krökte lite på nacken och lät ett njutande läte slippa mellan sina läppar. Plötsligt tog han tag i och drog av sig sin tröja. Han lät mig studera sitt bröst och han såg tillbaka på mig med ett avvaktande leende.

Han såg ännu bättre ut nu, än vad han hade gjort första gången. När inga dimmiga slöjor av alkohol suddade ut allting. Han hade ett senigt bröst, och en framträdande V-formning över linningen. Han hade också en tatuering som sträckte sig över ena sidan av hans höft, och ned innanför linningen på ett sånt där retsamt sätt. Som en vink att ’det finns mer’. Jag kunde inte minnas att han haft den där innan. Hade jag verkligen kunnat vara så full att jag inte lagt märkte till något så utmärkande?

”Den är ny” sa han som om han läst mina tankar. ”Morgonen efter att du var här. Det var därför jag gick” jag tittade upp på hans ansikte.

”Så du… brukar inte lämna folk sådär efter att du..?”

”Oftast inte. Blev du sur?”

”Inte direkt..” mumlade jag och smekte med fingertoppen längst hans tatuering.

”Inte?” han skrattade till. ”Så, vad tycker du?” han höjde ena ögonbrynet och snurrade ett varv.

”Om tatueringen?”

”Ja, eller.. om du har några övriga kommentarer?” han skrattade till och jag log lite. Han var sexig.. men det var inget jag tänkte säga.

”Ja, tatueringen… jag har ju inte sett hela ännu.” han skrattade igen. Jag tyckte om hans skratt, mer än vad jag borde, och han skrattade oftare än vad som var bra, med tanke på det. Och det där leendet verkade aldrig försvinna från hans läppar. Han verkade väldigt självsäker på vad han gjorde, utan minsta tvekan. Och hans sätt var väldigt… charmigt. De där halvt om halvt feminina rörelserna, som jag annars brukade finna så störande, var något som jag började lära mig att tycka mer och mer om.

”Tålamod” viskade han så nära mitt öra att hans andetag kittlade mig. Jag kände en pirrning i mellangärdet igen, märkte att mitt kön hade börjat växa. Kim verkade också ha noterat det, ett lekfullt leende tog form på hans läppar. ”Om du kan” han nafsade löst i min örsnibb.

Han strök upp för min rygg, upp för mina skuldror och axlar, smekte ned för mina armar och flätade slutligen ihop sina fingrar med mina.

”Kom.” sa han och drog mig mot sängen. Han lade sig ned i en inbjudande ställning och mötte mig med en intensiv blick. ”Ja men kom då.”

”Jag vill bara.. se på dig en stund. Du är så, jag vet inte. Sensuell..” jag stod bara still där vid sidan av sängen, lät min blick svepa över hans kropp. Mina läppar var särade, flämtade svagt. Jag ville ha honom…

Men jag kunde inte fatta hur en manskropp kunde göra mig så fruktansvärt upphetsad. Jag hade aldrig någonsin, verkligen aldrig, tänkt i de banorna förut. Jag hade hela tiden varit säker på att jag var absolut heterosexuell, fram tills nu. Nu visste jag inte vad jag var. Och långt bak i mitt medvetande virvlade förvirringen inför mina egna känslor, men just nu, precis nu, var jag bara fruktansvärt upphetsad, hur det än var. Kåt. Så glödande brinnande… Kåt.

Efter mina ord hade han bara lagt sig i en ännu mer förförande pose, och han såg på mig med flammande, gyllenbruna ögon under den ljusbruna luggen som täckte hans ansikte, en ängels ansikte. Jag hade inte noterat det förens nu, men han ansiktsdrag var… vackra, mjuka men samtidigt tydliga, skarp käklinje och mörka, lekfulla ögonbryn.

Han kunde sin sak, visste vilka blickar han skulle ge.

Jag såg plötsligt hans händer flyttas till linningen till sina jeans, och han knäppte upp dem. En tydlig bula skymtade där under. Det pulserade till i min kuk av en plötslig ilning av upphetsning.

Han skrattade plötsligt till.

”Stå inte där och dregla, kom hit istället” jag tog hjärtligt emot hans inbjudan och lade mig ned bredvid honom. Han lade armarna om min rygg och gav mig en snabb kyss. ”Känns inte det bättre?” jag nickade lite och lade mina egna armar om hans höfter. Vi kysstes, länge hett, hungrigt. Jag tyckte om hans smak, och sättet han rörde sin tunga. Han tog plötsligt min hand, ledde ned den för sitt bröst nedåt, nedåt, tills mina fingrar mötte den hårda bulan som var hans styva kön. Jag kunde inte låta bli, utan smekte mina händer ned innanför hans kalsonger. Det var obekant, samtidigt som bekant. Obekant att känna någon annans än sitt eget kön, känna hans varma erektion pulsera mot mina fingrar, samtidigt som bekant, på sätt och vis.

”Dina händer känns bra..” mumlade han och stönade till. Hans hand strök långsamt utmed min arm. Jag vågade mig på att flytta min hand ännu längre ned, lät mina fingertoppar stryka utmed det styva skaftet, till hans ollon. Det var fuktigt av försats.

Han mötte min blick.

”Fortfarande säker på att du vill?” frågade han. Jag nickade. Jag kunde inte säga nej, och ville inte säga nej. Inte den här gången. Kanske var det dumt, kanske var det fel, men ändå, ändå kändes det så rätt.

Ett hastigt leende for över hans läppar.

”Bra” sa han och kysste mig ”för det finns inte en chans till att jag skulle kunna låta bli. Inte nu.” Han smekte ned sin hand för min bröstkorg, ner över min mage och ända ned till linningen till mina jeans, han smekte ned sina fingrar och jag flämtade till.

”Nervös?” frågade han med ett litet leende.

”Det är ju inte som att jag är oskuld precis..” mumlade jag.

”I dag är du det” svarade han.

Han strök sina varma händer över mitt bröst. Jag försökte behärska min andning, ge inryck av att jag hade kontroll, men han var verkligen skicklig på det han gjorde. Han snuddade min ena bröstvårta med tungspetsen och sneglade sedan upp mot mig, log när han såg mitt ansiktsuttryck.

”Känslig plats?” frågade han med ett litet leende och jag nickade. Åh, ja.. mycket känslig plats… Och sättet som hans tunga for över min bröstvårta skickade vågor av behag över mig. Han slöt sina läppar om den, sög. Jag for med handen genom hans hår, rörde vid honom, ömt. Jag hade inte rört honom så förut, inte på det sättet.. hade inte rört vid honom på något annat sätt än vad som varit nödvändigt men.. jag tyckte om att röra honom. Han hade en så vacker kropp, och desto längre i akten vi kom, desto närmare vågade jag komma honom, emotionellt. Jag vågade smeka mina händer utmed hans rygg, vågade fläta in mina fingrar i hans hår, utan att det kändes fel, utan att det kändes som ett svek. Alla hämningar var utsuddade. Och jag njöt.

”Mer…” mumlade jag tyst, och jag kände hur han sög hårdare. Jag lade mina armar om hans smala midja och drog honom lite närmare, kände samtidigt hur hans stånd trycktes mot mitt och han sköt fram sina höfter för att pressa dem ännu närmare.

Han vände mig plötsligt till rygg, gränslade mig med ett ben på vardera sida av mina höfter, lutade sig fram, stödde sig på sina armar, såg på mig med ansiktet bara några centimeter från mitt. Någonting nytt hade tagit form i hans blick, ett svartare djup djupare än innan, och hans ögon glittrade mer än någonsin. Hans särade läppar flämtade sötaktiga andetag mot mitt ansikte.

”Fast.” sa han med ett litet skratt, avlägsnade avståndet mellan oss helt och sammanförde våra längtande läppar. Våra tungor lekte med varandra, smekte hett, kysste djupt. Gode gud… jag var så upphetsad, så himla upphetsad. Mitt kön bultade, och mina händer hade börjat darra av upphetsning igen. Det var sällan jag blev så här attraherad, så starkt, att jag fick svårt att behålla kontrollen.

Jag lirkade loss mitt ben, slingrade det runt hans kropp. Jag gned mitt stånd mot hans, rörde mina höfter och kände hur han rörde sig tillbaka mot mig. Ljudet av våra våta kyssar och flämtande andetag fyllde rummet, det var ett eko av upphetsning, ett virrvarr av begär som strömmade genom våra bådas kroppar.

Vi rullade runt ett varv, och jag var nu över honom.

”Fast.” sa jag och skrattade lite, han drog på munnen. Han lade sina händer om mina käkar och drog mitt ansikte mot hans. Hans kropp rörde sig under mig, hans höfter stötte emot mina höfter, hans händer smekte min rygg, och hans tunga slingrade sig runt min. Jag förvånades fortfarande över hur mycket laddning som verkade rymmas i hans kropp. Hans kropp var mindre än min, tunnare, nästan skör, på något sätt, men ändå var det som att han hade ett övertag över mig. Jag var inte van vid det, att inte vara den som styrde, och att överraskas av hans plötsliga impulser. Han var så annorlunda än allt jag tidigare upplevt…

Vi rullade ett varv igen, och han var över mig igen, kysste mig igen, långt och länge. Sedan drog han sig tillbaka, mötte min blick.

”Så, vill du se den?” frågade han med ett lekfullt leende. jag ryckte till.

”Vad?” flämtade jag. Han skrattade åt min reaktion.

”Tatueringen såklart, vad trodde du?” han höjde lekfullt ena ögonbrynet.

”Eh…” svarade jag förläget. Han skrattade mjukt igen.

”Ja, och… den också, såklart” viskade han förföriskt och lutade sig fram mot mig, lät sin tungspets röra vid min örsnibb.

Han lade sig på rygg bredvid mig, och jag lade mig på sidan nära honom, såg på när hans händer började dra ned hans jeans. Just nu kände jag mig verkligen som om att jag blivit oskuld på nytt. Det var sättet som jag såg på honom, som i djup fascination, sättet som jag följde hans fingrar med blicken. Och han drog ut på det. Bara för att reta mig.

Han drog av sig sina jeans helt, och kalsongtyget spände under bulan där under. Han fortsatte med underkläderna, log lekfullt mot mig.

Han blottade sin nakenhet helt. Hans erektion stod hård och pulserande, lätt krökt.

Jag for hastigt med tungan över mina läppar som plötsligt kändes väldigt torra, och jag kände en ilning i min kropp. Kim skrattade dovt.

”Så vad tycker du nu då?” frågade han. Jag mötte hans blick och han log retsamt.

”Om… tatueringen antar jag?” sa jag, höjde ena ögonbrynet och kunde inte låta bli att skratta lite.

”Ja, om tatueringen såklart, vad annars?” han skrattade till. Jag slet min blick från hand stånd till den svarta tatueringen som löpte från en bit ovanför höften ned en liten bit längst hans lår.

”Snyggt, antar att det gjorde ont?”

”Tja, vad är väl lite smärta?” sa han och log nonchalant.

”Hm, det gör ont det där.”

”Vad vet väl du om det?” sa han med ett litet skratt.

”Hade tatuering förut själv..” svarade jag och strök med pekfingret längt tatueringen. ”Men tog bort den senare.”

”Varför då?” frågade han och höjde ena ögonbrynet.

”Tja, säg det..” mumlade jag, smekte med hela handen över hans höft, lät blicken vandra över hans kropp, kände en ilning i mellangärdet igen. Det var något med just hans kropp som fick mig att bli så fylld av lust och begär att jag knappt själv förstod det. Och jag var bara tvungen att få röra vid honom. Jag sträckte ut min hand, lät prövande mina fingertoppar smeka utmed skaftet på hans kön. De nådde ollonet, och jag drog försiktigt ned hans förhud. En droppe av försats rann ned längst ståndet.

Jag sneglade upp mot hans ansikte, och såg att hans ögon var slutna. Läpparna var särade och han flämtade svagt, han såg så vacker ut… samtidigt som sensuell. Njutandes. Jag log som hastigast för mig själv och slöt mina fingrar om hans kuk. Den pulserade i min hand, som mitt eget stånd pulserade. Jag började röra min hand, runka hans stånd. Han stönade, mjukt. ”Mmmmh…”

Det kändes så… så speciellt. Annorlunda, såklart. Vad mer kunde man förvänta sig? Tillsammans med honom var det som om all min sexuella erfarenhet krympte. Men jag visste ju hur man gjorde, visste vad som fick mig själv att njuta, och således vad som fick honom att njuta. Men trotts det, var det ändå en helt ny erfarenhet. Som jag gärna tog emot.

Han var så vacker, hans kropp, hans glittrande ögon, hans flämtande andetag, den mjuka rösten… en man, men det spelade ingen roll. Det var… oviktigt.

Jag smekte ned min hand för hans lår, utforskade hans kropp, smekte uppåt igen, upp över hans bröst, axeln, nacken, hans mjuka hår. Hans händer lades om mina käkar och han drog mitt ansikte mot hans, han strök sin kind mot min, knöt ena handen i mitt hår, lät den andra smeka ned för min rygg. Våra läppar möttes, hungrig. Och åh, som hans tunga dansade…

Jag ville ha honom, ville ha honom nu.

Jag knäppte upp mina byxor, och kände hur hans händer genast var där också. Han drog ner min gylf, drog ned byxorna från mina höfter och fortsatte med mina kalsonger.

Vi var nu båda lika nakna. Våra blickar vandrade över varandras kroppar. Jag var stenhård. Han log belåtet.

Han flyttade sig närmare mig och våra nakna kön stötte plösligt emot varandra. Jag flämtade till. Han log bredare, flyttade sig ytterligare en bit närmare, så att våra stånd gneds mot varandra. Jag lyckades slita min blick från honom och mötte hans ögon.

”Det känns bra, eller hur?” log han. Jag nickade lite, log tillbaka. Han strök sin hand över min kind. ”Snart kommer det att kännas ännu bättre” viskade han och lät sin hand vandra ned för mitt bröst, ner över min mage, ner till våras båda kön. Han slöt sin hand om våra stånd och började runka oss båda. Jag stönade till ”Aah…” hans händer kändes så bra, de var så varma, så mjuka.

Jag lade armarna om hans midja och drog mig närmare honom, kände hans andra hand smeka över mina skuldror. Jag lutade min kind mot hans, kände hans andetag mot min hals, hörde hans dämpade stön mot mitt öra. Hans fuktiga tunga slickade längst min käklinje, över min kind, mot mina läppar. Han särade sina och lät min tunga möta hans igen. Min tunga brottades hett med hans och jag flämtade hetsigt, njöt. Mitt kön pulserade, och jag kände hans egen puls mot min.

Hans grepp om våra stånd hårdnade, och han rörde sin hand snabbare. Åhh.. det rusade i min kropp, som om hela jag var en enda erogen zon som bara väntade på förlösning. Jag kastade tvärt mitt huvud bakåt, bröt vår kyss och stönade högt av behag ”AAahh, mh… fan…” hans händer slutade, och hans smekte istället mjukt upp för min bröstkorg.

”Inte än…” mumlade han i mitt öra och nafsade löst i örsnibben, drog sin hand genom mitt hår och kysste mig mjukt. Jag var så nära att brista…

Jag smekte min hand över hans kind, längst hans markerade käkben. Jag vet inte men… allt det här… allt kändes så bra. Och jag kände mig så… jag kände så mycket… och jag kunde inte sätta ord på det, vågade inte sätta ord på det.

Känslan av hans fuktiga läppar som gled över min hud, ned längst mitt bröst, var enorm. Jag njöt så mycket av hans läppar att man kunnat tro att jag var helt ovan vid något som det här, vilket jag inte var. Saken var bara den att det var just han. Det faktum att det var just han som gjorde det, gjorde mig så extremt upphetsad. Det var inte längre någon idé att hävda att jag inte tände på män, det var fel, jag tände mer på det än någonting annat tidigare. Att känna hans stånd trycka mot mitt… jag var bara tvungen att acceptera sanningen. Kanske jag var bög…

Medans jag tänkte alla de där tankarna kände jag hans läppar leta sig längre och längre ned. Hans tunga svepte över min höft, ned för mitt lår. Hans flämtningar kittlade min hud. Jag kände hur hans tunga sökte sig mot insidan av mitt lår, samtidigt som jag kände hans hand smeka mitt andra ben, och det pirrade av behag och förväntning i mellangärdet av vad han gjorde. Hans tunga nådde min ljumske och jag rös av hur hans läppar sög mjukt och fjäderlätt. Jag flämtade i njutning. Vad han gjorde kändes så skönt.. Ååh jag kunde inte vänta längre.. han gjorde mig galen..

”Ah, åh lägg av jag klarar inte mer..!” Stönade jag. Han skrattade lågt och fick det att kittlas lite i min hud.

”Har jag äntligen tagit dig till din bristningsgräns?” frågade han och flyttade sig så hans ansikte hamnade i jämnhöjd med mitt. Han strök ett finger längst min haka och log ett förförande leende.

”Fan Kim, lägg av fattar du inte hur mycket jag vill.. fan jag går sönder…” jag kved till när jag plötsligt kände hans hand smeka mitt kön.

”Vill vadå?” frågade han och höjde retsamt ena ögonbrynet.

”Lägg av du vet vad jag menar.. ah…” jag kved igen. Åh gud hans händer… han skrattade mot mitt öra.

”Förlåt, jag retas bara med dig. Generar jag dig igen?” han skrattade igen och kysste min nästipp. ”Lugn, du ska få precis var du vill ha” han mötte min blick och log lite. ”Jag är så här, jag kan inte hjälpa det.” skrattade han och jag kunde inte hindra ett leende. Jag strök undan luggen från hans ansikte och kysste han panna.

”Men Kim, det är just det som gör att jag…” jag tystnade, vad var det jag höll på att säga?

”Vadå?”

”… tycker om dig.” mumlade jag. Han sken upp.

”Bra” sa han och kysste mig.

”Alltså jag menar, få inga idéer nu jag menar inte att jag…”

”Håll tyst…” sa han och tystade mig med att ge mig en djup, hungrig kyss. Och den tystade mig verkligen.

Våra läppar skiljdes igen, och våra blickar möttes.

”Jag kan nog inte vänta mer nu..” sa han, och strök ned sina fingertoppar för min bröstkorg, vilket som fick mig att rysa.

”Inte jag heller…”

”Jag vet.” log han och kysste mig ännu en gång, innan han vände sig om med sin rygg mot mig. Han sneglade mot mig över axeln. Hans ögon glänste av upphetsning.

Jag flyttade mig närmare honom, så min bröstkorg låg tätt intill hans rygg och mitt kön tryckt mot hans runda stjärt. Jag smekte min hand över hans fasta skinkor och jag hörde hur han stönade lågt. Jag kunde inte låta bli att studera hans sensuella kropp ytterligare några sekunder, kunde inte låta bli att smeka min hand över hans välformade bröstkorg, och jag kände hans hjärta slå snabbt mot min hand… hans hjärta.. jag blundade, lutade ner min panna mot hans axel och andades in hans doft. Så annorlunda… så annorlunda än en kvinnas doft.. men gud vad den doften fick mig att vilja ha honom.

Han lyfte fram sitt ena ben en aning för att göra sig mer tillgänglig. Det var verkligen dags nu, vi hade dragit ut på det länge nog, så länge att upphetsningen inte längre kände några gränser.

Jag trängde in mitt bultande, stenhårda kön mellan hans särade skinkor, in i honom, omslöts av hans varma inre. Det var inte längre lönt att försöka kontrollera min hetsiga andning, jag släppte mig fri, trängde mig in i honom, djupt in.

”AAahh…” han stönade högt, och hans kropp spändes några sekunder för att sedan slappna av igen. ”ahh…” han böjde bak nacken och andades ut ett flämtande andetag.

Jag började röra på mina höfter. Försiktigt, till en början, för att sedan öka rörelserna alltmer. Så skönt… äntligen, äntligen var jag i honom. Äntligen. Och jag njöt så, njöt av att känna hans trånga inre spännas runt mitt kön. Och varige stön som lämnade hans läppar fick det att gå en ilning av behag genom min kropp.

Jag kunde inte längre kontrollera mig själv, jag tappade behärskningen, helt. Jag kunde inte längre styra mina rörelser, kunde inte styra mina händer. De for över hans kropp, smekte hans bröst, masserade mjukt hans nacke, strök över hans lår, rörde vid hans stånd, smekte det, runkade det, masserade hans pung. Åh hans stön, hans vackra stön, hans kvidanden…

”Mmmh, åh… ååh.. ah…”

Han hade tappat sin kontroll, som jag. Vi var bara en enad, stor, njutande, pulserande varelse bortom allt annat som var verkligheten.

Mina stötar in i honom var hårda, och vi båda njöt, och mer och mer, allt eftersom takten ökade. Mitt kön… ah, den där känslan.. det var som om den rusade i hela min kropp, adrenalinet, hormonerna, de rusade. Och jag tror att min kropp skakade..

Våra stön blandade sig med varandra, fyllde tystnaden i rummet. Svettdroppar rann ned för hans smäckra hals.

Han vände sitt ansikte bak mot mig, och han såg på mig med halvt slutna ögon, särade flämtande läppar. Jag tror aldrig jag sett ett sexigare ansiktsuttryck. Hans ögon slöts plötsligt hårt och han flämtade till. Jag hann se ett hastigt leende blixtrade till som över hans läppar innan han tryckte ansiktet mot madrassen.

”Jag.. åh.. snart.. mh..” kved han, och jag kände hur hans muskler plötsligt krampaktigt spändes, och han slutade andas.

Inte ett ljud lämnade hans läppar, han bara skakade, spändes, och hans händer knöts hårt. Utlösningen sprutade från hans kön. Ett kvidande stön hördes tillslut från hans läppar, det.. mest vackra och njutande stön som jag tror att jag hört.

”AAa-aah, Aaah..”

Han började andas igen, flämtade, snabbt, utmattat, och i samma stund kände jag den där välbekanta, underbara känslan ta plats i mellangärdet och sprida sig, som en kramp, och jag exploderade äntligen, släpptes fri och allt adrenalin bara exploderade inom mig som i ett stort känslosvall, och jag kom. Kom inuti honom. Den mest underbara och sköna höjdpunkten svallade över mig, och mina stön kunde inte längre kontrolleras.

Min darrande kropp slappnade av igen, och lämnade plats för en gudomlig utmattning.

Vi sjönk ned bredvid varandra. Fortfarande flämtande, fortfarande utmattade, och fortfarande med minnet av njutningen kvar i kroppen.

Han vände sitt ansikte mot mig och log ett litet leende, flyttade sig lite närmare och lade sin kind mot min axel. På något sätt kunde jag inte låta bli att stryka min hand över hans hår.”Det där var… underbart..” flämtade jag. Han log sov svar, suckade utmattat och strök sin hand över mitt bröst.

”Vet du?” sa han plötsligt och lyfte sitt huvud från min axel. ”Det där var den finaste födelsedagspresent jag någonsin fått.” Jag mötte förvånat hans blick.

”Födelsedagspresent?” sa jag frågande. Han nickade.

”Ja, det är min födelsedag i dag” sa han med ett litet skratt. ”Från och med nu är jag tjugo.” Han lade ned sitt huvud på min axel igen.

”Jaha, oj.. ehm, grattis, antar jag eller… jag menar, borde du inte fira just nu då ju?”

”Har väl redan firat tillräckligt, tycker du inte?” sa han med ett litet skratt och gav mig en hastig puss. Jag skrattade till, strök honom över kinden. Han lade sin hand över min, smekte mina fingrar, och hans ögon log, glittrade, så som de alltid gjorde. Glänste.



Vi låg båda kvar i sängen en stund, fortfarande trötta efter vad vi nyss gjort.

”Jag antar att du inte röker?” frågade han plötsligt och sträckte sig efter ett cigarettpaket. Jag sneglade tvekande på honom.

”Efter alla löften jag redan brutit kan jag lika gärna bryta det också” svarade jag. Han log ett litet leende.

”Så du är en ’Quitter’?” log han och sträckte mig en cigg.

”Jag är väl det” svarade jag med ett litet skratt. Rökfri sedan 6 år… ännu ett brutet löfte. Men, temat för kvällen; bara för den här gången.

Jag tände cigaretten, tog ett bloss. ’Så var det med det..’ tänkte jag och lät mitt huvud trött sjunka ner på kudden igen. Kim låg på mage bredvid mig och han såg på mig med ett outgrundligt leende som hade kunnat dölja vad som helst i de välformade och fylliga läpparna. Vad tänkte han egentligen? Jag hade kunnat ge så mycket för att få se in i hans tankar, för att få veta.

Jag andades ut röken i en tung suck och sneglade på honom.

”Brukar du förföra folk såhär ofta?” Frågade jag.

”Erkänn att jag är bra på det” svarade han med ett roat leende.

”Jovisst.. men, brukar du det?” Fortsatte jag. Han vände sig till rygg igen, såg på mig.

”Avundsjuk? Du sa ju att du inte kände nåt för mig” han skrattade.

”Nej men.. äsch.” mumlade jag och tittade bort.

”Det händer då och då, ja” svarade han. Jag vände blicken mot honom igen.

”Varför var det då så viktigt för dig att ha just mig?” jag rynkade ögonbrynen och såg oförstående på honom. Han suckade, släckte cigaretten i askkoppen och vände sig till mage igen. Tittade bort. Han verkade plötsligt… förändrad.

”Borde inte du åka hem till din fru nu?” jag ryckte till, såg lite förvånat på honom men det slog mig att han hade rätt. Jag borde det. Jag suckade.

”Antar det… vad är klockan?”

”Sju nånting antar jag.” han satte sig upp i sängen, drog på sin t-shirt, sträckte mig min skjorta.

Jag klädde mig, samlade ihop mina saker och gick till ytterdörren.

”Så, det här var alltså första och sista?” frågade han och lutade sig mot dörrposten. Jag vek undan med blicken, tvekade men visste vad som måste bli mitt svar.

”Ja.”

”Okej…” sa han, men ett litet leende tog plötsligt form på hans läppar. ”Men du vet vart du hittar mig, och du har ju mitt nummer. Utifall att”

”Kim…” suckade jag. ”Det kommer aldrig bli något ’utifall att’.”

”Det säger du…” han nickade lite och log ännu ett outgrundligt leende. Vad tänkte han egentligen….

jag gick ut i trapphuset, vände mig om för sista gången.

”Vi får väl se” sa han, lutade sig mot mig och gav mig en snabb kyss, strax innan dörren stängdes mellan oss.

Första och… sista. Sista…









Slut igen! Hoppas ni gillade den =) Nästa del kommer snart nån gång.

Från och med nu kommer det att ta lite längre tid för mig att lägga upp nya noveller, skolan börjar igen, och med det halveras genast min fritid.. Men jag LOVAR att jag kommer att fortsätta att skriva såklart :]

Until then