T´kudiern – Hemfärden

Beredda på lite mer fantasy?



T´kudiern-Hemfärden



D´kondar hade den senaste tiden haft tillräckligt med upplevelser för att räcka resten av livet.

Nu var det nog med död, hämnd och ensamhet.

Den stora, ärriga nordmannen med det långa håret och det stora svärdet, gjort av en Tangooltand, begav sig från det stora palatset där han jobbat som livvakt i haremet med sina få tillhörigheter.

Däribland en rejäl läderpung med guld och silvermynt han lyckats lägga vantarna på i kaoset efter att han lyckats döda den man som hade dödat hans bror, B´daard.

Inte för att det var en förmögenhet, men i de trakter han kom ifrån skulle det räcka i många år och han planerade att investera dem väl.



I skydd av mörkret lämnade han palatset och staden bakom sig. Dranapiri skulle säkerligen klara sig ändå. D´kondar kunde inte släpa med sig den feminina unge mannen på den här färden.

Natten var sval och det var lugnt, endast insekternas ljud hördes. Varje gång de slutade låta, stannade D´kondar upp för att höra varför de blivit störda. Oftast var det hans egna steg som hade stört dom dock.

Nu väntade de stora bergen i norr. Han kunde redan känna den friska, kalla luften och han kunde se de vida dalgångarna som dväljdes mellan de massiva klipporna. Ett leende syntes på nordmannens härjade ansikte.



Två dagar in på färden hade ännu inget hänt, han rörde sig mest på de tider då normalt folk höll sig inne, men hans matförråd började sina något. Det gjorde ingenting, D´kondar var van att klara sig på det naturen hade att ge. Eftersom han ville ha ett rejält förråd med kött, letade han upp ett viltstråk där större djur brukade ta sig fram.

Där anordnade han en fälla med hjälp av pinnar och tvinnade rötter, som blev ett starkt rep. När en ögla var utlagd och kamouflerad, böjde han ner ett ungt träd med hjälp av sina kraftiga muskler och sin kroppsvikt. Han fäste repet i toppen och kopplade det till utlösningsanordningen som skulle utlösas om något djur trampade på en platta av vävda tunna grenar.

När det var klart hann han sätta upp några mindre snaror för mindre djur innan det blev för mörkt.

Tillbaka vid sin lilla tillfälliga lägerplats gjorde han upp en liten eld. Inte för att det var kallt, utan för att det gav honom tillfälle att fixa småsaker som att laga sina stövlar, eller tillverka fiskekrokar.

En eld gör dessutom mycket för att hålla humöret uppe. D´kondar kunde höra sångerna från barndomen, när de satt vid elden och sjöng och berättade sagor. Den ena mer fantastisk än den andra.

Snart hade D´kondar börjat slumra till. Han väcktes av ett märkligt tjut från det håll hans fälla var belägen.

Med ett snabbt språng var han på väg med sitt svärd och ett kraftigt spjut. Han var van att springa i mörkret och grenarna piskade honom i ansiktet. Väl framme tog han det försiktigare och såg att någonting hände i repet och försökte ta sig loss.

Just när han skulle stöta spjutet i bytet insåg han att det var mänskligt, så han slog från sidan med spjutet och fick in en träff. Bytet skrek till, men tystnade sedan och hängde orörligt.



D´kondar skar ner sin fångst och lade ner det på marken.

En ung kvinna som var van vid vildmarken verkade det som, han var inte tillräckligt hungrig för att äta henne. Något han kanske hade kunnat göra för att överleva, livet kunde vara hårt och det gällde att vara hårdare. Liknande saker hade skett i T´kudiernas historia, men det var innan D´kondar föddes.

Han ville inte lämna henne här, där djur kunde ge sig på henne, så han bar henne till sin lägerplats där han kunde ta en närmre titt på henne. Hon kunde nog vara 18-20 år gammal och hon var klädd i smidiga skinnkläder som dock var slitna. Håret var brunt och smutsigt och hennes ena bröst hade trillat ut och var utplattat mot den mjuka marken, D´kondar rullade henne på rygg, men lät bröstet vara bart.

Men han kände ingen upphetsning, den senaste tidens händelser var fullt tillräcklig för honom. Han ville bara hem och så småningom hitta en duglig, hård kvinna som skulle kunna ta hand om honom och ge honom barn som han skulle lära att jaga.

D´kondar visste inte om Tangoolerna fanns kvar, men då fick det bli andra djur.



Efter en timme vaknade kvinnan till liv och höll sig grimaserande om sitt knä som hon tydligen hade skadat när hon for upp i fällan. Den var ju gjord för tyngre byten så hon hade nog fått en bra åktur.

Vid sitt ena ögonbryn hade hon även ett öppet sår och det svullnade kraftigt. Det var där D´kondars spjut hade träffat henne.

-Vem är du, flicka?

-Bara ett stackars villebråd, tydligen! Det är farligt att gå i skogen och inte titta sig för, helt plötsligt far man upp i träden som en snarad hare!

-Om det inte hade varit för dig, hade jag kanske haft ett ordentligt mål mat nu!

-Du verkar stor nog som det är, det skadar dig inte att vänta på mat!

-Jag hör att det hade varit bättre att lämna dig till djuren!

-Ännu bättre vore det om du inte snarade upp oskyldiga människor och slog dom i huvudet, svarade hon och tittade surt på D´kondar och höll sig för sitt sår, där blodet nu inte längre rann.

D´kondar suckade och vände sig mot elden och tog fram en rot ur en liten väska och började gnaga så smått.



Han väntade sig att flickan skulle springa bort därifrån när han tydligt visade att han inte brydde sig om henne, men hon satt kvar och tittade in i elden utan att säga någonting. Hennes bröst hängde fortfarande utanför hennes klädsel, men det verkade hon inte märka.

De somnade och sov hela natten. Normalt hade han vandrat men han hade ju velat ha tag på ett byte och då varit tvungen att vänta eftersom djuren rörde sig då.

När han vaknade låg flickan intill honom och han rörde sig försiktigt från henne så att hon inte skulle vakna, det gjorde hon naturligtvis och hon försökte resa på sig.

Det syntes att hon hade ont i knät, men hon försökte dölja det.



-Vad heter du? sa hon.

-D´kondar! Jag är T´kudier och jag är på väg hem norrut! Nu reste även han på sig.

-Mitt namn är Ea! Jag är fredlös här och jag söker mig bort. Hurdant är det dit du söker dig?

-Kallt och vackert. Men det är hårt, de svaga blir inte gamla. Du får söka dig österut eller västerut om du inte kan gå söderut.

D´kondar såg vart det lutade och han ville inte ha någon reskamrat.

-Jag kan bara gå norrut just nu. Jag följer dig en bit, T´kudier!

-När Tangoolerna går på bakbenen och äter fisk! Du går på annat håll, flicka! Förstått?

Ea såg missnöjt på honom, men sade inget.

D´kondar plockade upp sitt spjut, hängde på sig de ränslar och skinnväskor han hade med sig och sparkade till de små resterna av den lilla elden och gick därifrån.



Ea stod kvar så länge han kunde se, och sedan ägnade han sig åt att ta sig fram så obemärkt han kunde. Han rörde sig i obebodd terräng och det tog tid ibland att ta sig igenom tätvuxna skogar och över strida floder, men han kämpade på.

När kvällen började göra sig påmind, började han samla in rötter och annat så att han kunde göra sig en ny fälla, förhoppningsvis utan att få jäntor med skarpa tungor den här gången!

Just som han drog i en lång rot, hörde han ett svischande ljud och såg sen ett vitt sken samtidigt som han kände en obeskrivlig smärta i sitt huvud. Det vita gick över i ett svart töcken och han föll medvetslös till marken med sin ena hand runt svärdets handtag.



Med ett värkande huvud vaknade han till kvinnoröster. Det tog honom inte lång stund att inse att han var fastbunden vid ett omkullfallet träd. Repen var hårt åtdragna och D´kondars styrka kunde inte hjälpa honom, den som bundit honom visste vad hon eller han gjorde.

Han kunde bara höra kvinnoröster, inga män. Dock gick det inte att höra vad dom sade.

Snart nog hade dom pratat klart och gick bort till sitt fastbundna byte. Det var fyra kvinnor som var klädda för ett liv i skogen, med läderkläder och olika vapen i händerna eller på ryggen.

Den som såg äldst ut verkade vara ledaren, hon kunde kanske vara 35 år. De andra tre var yngre, den yngsta kanske 18 och de lydde alla sin ledare.



-Var hälsade kvinnor! Jag skulle behöva hjälp med att komma loss, så ska jag ta mina saker och bege mig iväg till mitt hemland. Jag ska inte störa er!

När ledaren för kvinnorna skrattade följde de andra efter.

-Du var mig ett fint byte, barbar! Stor och stark, just vad vi behöver!

Ledaren var svarthårig som de andra, men något muskulösare och med mer smycken i form av djurtänder i halsband. Hon såg stark ut och hennes kropp glänste av svett, trots att det började skymma och det blev något kallare.

Kvinnorna hade inte mycket på sig och två av kvinnorna hade bar överkropp som visade deras vackra bröst i all sin prakt.

-Släpp mig, kvinna! Jag har inget otalt med dig! Ännu!

-Tig! Det är vi som bestämmer om du ska se gryningssolen eller ej! Du föll för mitt kastträ och jag bestämmer vad som ska ske med dig!



D´kondar teg och bestämde sig för att vänta på vad kvinnorna skulle göra med honom.

När så ledarkvinnan drog fram en vass kniv började han bli lite orolig, men hon sträckte sig inte mot hans hals. Hon skulle säkert skära loss honom, men det var fel för hon skar istället upp hans höftkläde och drog loss det. Höftklädet slängde hon till marken.

-Nu ska du se att det inte är så otrevligt att vara vår gäst!

-Behandlar ni alla gäster så här?

-Vi tycker om att ha gäster på våra villkor, du kommer att göra vad vi vill!

D´kondar kände inte för att vara dom till lags. Eftersom de hade avtäckt hans massiva könsorgan, som dom tittade imponerat på, antog han att de ville utnyttja honom. Som en trofe´ kanske.



-Mina systrar här kommer att bestiga dig var sig du vill eller ej, och se till att du planterar din säd i dom så att de kan bli fullvärdiga och respekterade medlemmar av vår stam. Du är ett riktigt kap, vi kan behöva stora, starka män av din sort.

-Ni kan ju försöka! sa D´kondar.

-Ghenna, ta hit salvan! Den yngsta och smalaste av kvinnorna kom fram med en lite burk i trä, som hon gav sin ledare. Hon såg märkbart nervös ut.

Ledarinnan tog burken och gröpte upp en grön salva med fingrarna och gav sedan tillbaka burken till Ghenna. Med den fria handen tog hon tag om D´kondars grova, slaka lem och lyfte upp den så att hon kom åt att smörja in hela penisen med den gröna salvan. När hon var klar släppte hon ner den och den dunsade ner på hans lår.



Nästan med en gång kände D´kondar hur det började bränna och pirra i hans känsliga organ. Det var med misstro han såg hur kuken reste sig utan att han kunde hindra det. Några andetag senare var den hård som sten och stod rakt upp och bara väntade på att bli utnyttjad.

-Bargha, torka av den! Den andra barbröstade kvinnan gick fram med ett vått tygstycke och började med vana händer torka av den gröna salvan från hans erigerade lem.

Nordmannen var nu irriterad över deras påhitt, och sin egen kuks svek.

-Så, barbar! Mina tre systrar ska nu bestiga dig. Den äldsta har rätt att börja, du har bara att ligga där och låta dina livsdroppar väta hennes inre så att det börjar gro i hennes mage. . . . Vimini, varsågod! Ta del av mitt byte och måtte din åker ta emot regnvattnet så det kan gro!



Den näst äldsta kvinnan, som tydligen hette Vimini, tog av sig sin läderskjorta och knöt upp sin höftklädnad så att hon var helt naken bortsett från hennes smycken och tatueringar. Det var en kurvig, kvinna med tilltalande former. Hennes bröst dallrade med stora mörka bröstvårtor när hon gick emot honom. Mellan hennes ben fanns en frodig buske med svart hår.

När hon var framme ställde hon sig bredbent över D´kondars underliv och spottade sig i handen och började smörja in sin springa med saliven. De andra kvinnorna tittade nyfiket på.

När han var klar och hade fått en nick av sin ledare, sänkte hon sig ner mot det massiva ståndet. Hon behövde inte hålla och styra honom rätt, för han var så hård att det bara var för henne att placera sin slidmynning rätt och låta tyngdkraften göra sitt.

Hennes svart könshår kändes strävt mot hans blottade ollon och det kändes genast bättre när han istället kände den mjuka huden innanför hennes springa. Snabbt hittade hon rätt och lät sig sjunka ner en bit så att ollonet gled in i henne. Det var stort och D´kondar hörde hur hon fick andas för att hämta sig från att bli uttänjd. Vimini reste på sig och lät saliv droppa från hennes mun ner på hans kuk innan hon återigen satte sig ner och lät sin varma grotta omfamna honom. Nu gled hon ner utan några större problem. Men när han hade bottnat i henne kom hon inte längre, istället började hon att rida honom, långsamt först, men sedan allt snabbare.



De andra kvinnorna sjöng ramsor och hejade på henne, där hon red vilt, med sina stora bröst hoppandes. D´kondars stånd var stenhårt, men han hade full känsel i det och det var en njutning att ha den exotiska kvinnan ridandes honom, men han ville inte komma. Hans säd skulle bara bli till barn i hans blivande fru, någon gång i framtiden. Inte slavar hos en stam djungelkvinnor.

Hans protester till trots, började hans kuk förvarna om den nära förestående orgasmen och det märkte kvinnorna som ökade takten och volymen på sina sånger.

Till slut kom D´kondar med ett vrål, till hälften av njutning och till hälften av missnöje. Hans dyrbara droppar, eller strålar, fyllde nu den mörkhyade skönhetens underliv. Vimini rabblade en tyst bön och log när hon kände den varma säden i sin slida. Hon sträckte upp sina armar och de andra kvinnorna smekte hennes mage, rygg och bröst. Vimini såg lycklig ut och roterade med sitt underliv, fortfarande spetsad på den stora kuken.

D´kondar flämtade efter hennes vilda ritt och Vimini klev till slut av honom. En del av sperman rann ur henne och ner på hans styva lem.



-Bargha! Nu är det din tur att ta del av mitt byte! Må din åker ta emot regnvattnet så det kan gro!

Vimini gick bort till elden och lade sig på rygg med benen rakt upp. Bargha, som tydligen var något yngre och inte hade mycket till kläder på sig, gick fram till D´kondar och tittade på honom.

Hennes bröst var stora och uppnosiga. Bröstvårtorna var mindre än Viminis och de var styva nu.

-Barbar! Nu är det min tur att få dig i mig. Fyll mig väl, så jag kan få min plats i stammen!

D´kondar sa ingenting, den gröna salvan gjorde fortfarande att hans kuk var styv och betydligt känsligare än vanligt. Han drog försiktigt i repen, men de var fortfarande lika starka som innan.



Bargha behövde inte hjälp med att få sin fitta redo för hans inträngande, hon hade stått och smekt sig under tiden Vimini red honom, och hon var redan våt mellan sina ben.

Med en snärt slet hon av sig det minimala plagg hon hade och lyfte upp sitt ben så att D´kondar såg hennes fuktiga fitta, när hon ställde sig över honom.

Hon tag i hans kuk och runkade den lite. Nöjd med hans stånd tog hon och riktade in hans stora ollon mot sin slida och skruvade på sig så att hon gled ner längs med det ådriga skaftet. Snart var hon ner och D´kondar insåg att det här var en erfaren kvinna som nu började rida honom så att hennes bröst gungade framför hans ögon. Vis av erfarenheten trodde D´kondar att det skulle dröja ett bra tag innan han skulle få utlösning, men salvan gjorde att allting kändes dubbelt så mycket och snart märkte han att han var tvungen att anstränga sig för att inte komma. Hon skulle minsann få jobba för sitt pris, så han höll tillbaka allt han kunde.



De andra kvinnorna stod runt omkring, utom Vimini, och sjöng ramsor och smekte Barghas bröst och kropp. Bargha red som en furie, hon verkligen stötte sig ner på honom och D´kondar blev imponerad av den intensiva kvinnan.

Så gick det till slut för honom, det gick inte att hålla tillbaka. Han vrålade igen och den vita vätskan fyllde Barghas fitta. Bargha skrek av glädje och tryckte sig så långt ner på honom som det gick, tills hans säd slutat spruta.

Svettig och nöjd reste hon sig sakta och gick bort till Vimini och lade sig också på rygg med benen i vädret.



-Ghenna! Gör dig redo att bestiga din första man, fångad i strid. Må din åker ta emot regnvattnet och göra dig till en fullvärdig medlem av stammen.

Ghenna såg orolig ut och verkade rakt inte ivrig att gå nära barbaren som låg där, fastbunden med ett gigantiskt stånd.

Ledarinnan såg att hon tvekade, så hon sträckte sig efter en flaska som hon öppnade. Hon hällde ut en genomskinlig segflytande vätska på sina fingrar och gick till Ghenna.

-Lite hjälp kan du få, det är en utmaning du har där framför dig!

Hon sträckte så fram handen mot Ghennas underliv och lät fingrarna glida in mellan hennes lår och smörja in Ghennas fitta med den hala vätskan. För att det skulle bli ordentligt gjort lät hon två fingrar glida in i Ghennas slida också. Ghenna ryckte till, men hindrade inte sin ledare.

-Så, sätt dig! Tveka inte, det måste göras.



Borta vid elden hojtade Vimini och Bargha uppmuntrande saker till henne. Ghenna log och gick till D´kondar med vätskan rinnande från hennes sköte, ner för hennes bruna lår.

Hennes hår var flätat och fullt med pärlor. Hon hade inte mycket tatueringar, det var hon för ung för.

Sakta satte hon över sitt ben så att hon nu grenslade barbaren. Nervöst tittade hon på ledaren som manade på henne.

Ghenna tog ett djupt andetag och gick fram och satte sig snabbt ner på den hårda kuken. Hon gled rätt av och satte sig med en duns på D´kondars hårda mage.

Alla kvinnorna skrattade så att de storknade. Ghenna skämdes och reste sig snabbt och hjälpte nu till med handen. Det gick snabbt att hitta rätt, dock var det ingen lätt sak att komma in i Ghenna, ung som hon var.

Men ivrig att vara till lags, bet hon ihop tänderna och lyfte fötterna från marken så pass att hennes hela kroppsvikt nu låg på D´kondars stånd. Sakta, sakta började den stora kuken pressas in i Ghennas trånga slida. Hon märkte att det gick, så hon ignorerade smärtan och började hoppa för att få in mer av den stora barbarkuken. Hennes bröst var små och hade stenhårda bröstvårtor som var ljusare än de andras.

Då och då bet hon sig i handen i stället för att ge upp. Hennes envishet belönade henne, för snart var hon helt nere på D´kondar och kunde inte komma längre. Då stannade hon upp och hämtade sig innan hon sakta började resa sig för att sedan sänka sig ner på kuken igen.



Detta gjorde hon mer och mer intensivt och det dröjde inte länge innan hennes egen fitta började producera fittsaft som underlättade det hela. D´kondars kuk var blank av kvinnornas väta och han kunde inte säga att det inte var skönt, även om han hellre hade velat bestämma själv.

Av någon anledning blev han mer upphetsad av den här unga kvinnan, än av de med erfarna kvinnorna han just fyllt med sin sats. Kanske berodde det på hennes trånga fitta, eller på den späda kroppen.

Hur som helst tittade han gärna på hur den tjocka kuken försvann in mellan hennes läppar, gång på gång. Ghenna rabblade sånger tillsammans med dom andra och blundade samtidigt. Nu var det bara ledarinnan som smekte Ghennas små bröst under tiden hon stötte sig ner på D´kondars stånd.

Salvans effekt började nu avta, men D´kondars stånd var ännu hårt och Ghenna red honom nu som om hon aldrig gjort något annat. Hon klöste honom på bröstet och saliv rann från hennes mun, ner på hans mage och bröst.

Nu ilade det igen i D´kondars kuk och han lät det gå, stönande gav han Ghenna sina livsgivande droppar och hon skrattade högt när hon kände pulserandet av hans sperma inne i sig.

När han var klar lutade hon sig bakåt, så att det gjorde ont i D´kondars kuk. När hon flyttat sig lite längre bak, gled den ut ur hennes varma fitta och slog emot hans mage med en kraftig, våt duns.



Mellan hennes små, bruna blygdläppar kom det några droppar av hans säd. Hon började smeka sig och smetade ut de vita dropparna i sitt våta sköte. Det tog inte en halv minut innan hon kom i en ordentlig orgasm. Vimini och Bargha jublade och kallade bort Ghenna till elden.

Hon raglade bort och lade sig också upp med benen, nu var hon också en av de vuxna kvinnorna. Nu skulle hon bara bli med barn också, så kunde hon tas upp i stammen som fullvärdig.



-Så, min store barbar! Själv har jag inte längre lov att bestiga män, men jag finner njutning hos mina systrar när jag behöver det. Nu ska jag samtala med mina systrar för att se vem som ska hjälpa dig till gudarna. Vi har tagit det vi behöver och nu ska vi se till att gudarna får sitt som tack.

D´kondar förstod så klart vad som skulle hända och försökte desperat komma på vad han skulle göra.

Det tog lång tid vid elden, tydligen var det ett viktigt beslut att ta och kvinnorna höjde rösterna emellanåt.

När paniken över hans utsatthet började pocka på, kände han så hur en av hans remmar plötsligt släppte, sedan en till och så en till. Han var fri!

Ett huvud stack upp. Det var Ea! Hon gjorde tecken åt honom att vara tyst och tittade sedan förvånat på hans nu halvstyva kuk som låg på hans mage. Hon såg imponerad ut, men slet sedan blicken från hans lem och försvann ner på marken igen.



Vimini kom nu bort mot honom, följd av de andra. Hon hade en kniv och det var tydligt att det var hon som hade fått äran att föra honom till gudarna. Hon var fortfarande naken och hennes bröst dallrade för varje steg hon tog. Just som hon skulle sätta kniven mot hans hals och rabbla ett tack till sina gudar för säden i hennes sköte, sköt D´kondars hand upp blixtsnabbt och greppade hennes späda handled.

Vimins ögon spärrades upp och hon skulle just skrika när D´kondars vänstra näve träffade henne mitt i ansiktet med full kraft. Den small till rejält och Vimini flög bakåt och landade på rygg med benen vackert särade så att hennes underliv exponerades klart och tydligt. Hennes bröst studsade ordentligt innan de stannade upp på hennes medvetslösa kropp.



De andra kvinnorna, som uppehöll sig vid elden rusade upp och anföll med sina knivar. Endast ledarinnan hade sina kläder på sig och hon hann fram först. D´kondar fick tag på hennes ena arm och stark som han var svängde han runt och svingade den förvånade kvinnan och slog omkull de andra två. Efter att ha gett henne en knytnäve i magen, stöp hon till marken.

Bargha och Ghenna började resa sig utan att ägna sin nakna hud en tanke, allt de ville var att få hämnas denna skymf. Med sina stora händer slog han enkelt ihop deras huvuden, de föll åt vars en sida, Bargha på rygg och Ghenna på mage.

D´kondar tittade sig omkring och lokaliserade snabbt sina vapen och väskor med diverse tillbehör. Han hittade sitt höftkläde och snodde på sig det snabbt och vände sig sen till den nedslagna ledarinnan.



-Du kvinna, vad heter du?

-Måtte nattmaran ta dig, barbar!

D´kondars humör var inte på topp och han var inte alltid lika tålmodig som han varit när han hämnat sin brors, B´daard´s, död. Så han slog den knästående kvinnan i ansiktet så hon stöp hon med.

Snabbt gick han sedan igenom kvinnornas tillhörigheter och tog ett par knivar, all mat och de mynt han hittade. Ea kom fram nu när alla kvinnorna var utslagna, hon såg rädd ut.

-Ge mig alla rep du kan hitta, flicka! Ea sprang runt och snart hade hon en hel del rep till D´kondar. Han drog ihop kvinnorna så att de låg intill varandra och började sedan sitt arbete med att binda dom efter eget behag.

När han var klar låg de allihop fastbundna med huvudena surrade mellan varandras ben så att deras munnar låg tryckta mot nästa kvinnas håriga fitta. Det blev en märklig cirkel av bruna amazoner och det skulle nog se lustigt ut när de vaknade och försökte att ta sig loss.

D´kondar tänkte dock inte titta på när det hände, utan när han plockat ihop allt han var intresserad av och slängt allt annat av deras saker på elden, gestikulerade han till Ea att hon kunde följa honom.



Ea var inte sen att följa med, trots att hon var en smula rädd för D´kondar nu när hon sett hur stark och hårdhänt han var. Efter en timmes vandring stannade de för att dricka.

-Tack, flicka! sa D´kondar och nickade till Ea.

Hon bara nickade tillbaka, medveten om att det betydde mycket. Nordmannen var en man av få ord.

Efter att de hade druckit och sett över sin utrustning, fortsatte de norrut. I två dagar gick de i rask takt, de pratade inte mycket, men de samarbetade bra. Han satte fällor för större djur och hon samlade ätliga växter, ägg och snarade mindre villebråd.

Det gick ingen nöd på dem.



På den tredje dagen var de på olika håll. D´kondar hade lyckats snara en vildsvinskulting och bar nu tillbaka den till deras lägerplats. Ea hade inte kommit tillbaka ännu, så D´kondar rensade den och satte den på ett spett för att långsamt grilla den så att Ea skulle få sig ett skrovmål när hon kom tillbaka.

Men så hörde D´kondar ett svagt skrik långt därifrån. Han hörde genast att det var Ea, men kunde inte riktigt avgöra varifrån det kom. Den store muskulöse nordmannen slet till sig sitt svärd och sitt spjut och rusade i den riktning han trodde skriket hade kommit från.

Vildsvinet struntade han i.



Ea hade gått försiktigt på en stig när två män plötsligt rusade mot henne bakifrån. Hon sprintade iväg men efter femtio meter flög ett nät upp framför henne och fångade henne utan problem.

Ea skrek då så högt hon kunde och hoppades att D´kondar skulle höra, för en ensam kvinna som var fredlös hade inga rättigheter överhuvudtaget och hon insåg att hon var väldigt utsatt.

Den unga kvinnan slet i nätet och försökte intensivt ta sig loss, men det var dömt att misslyckas, det var en hopplös kamp och strax var hon utmattad.

Männen, de var sex stycken nu, band ihop hennes händer bakom ryggen innan de tog loss nätet. Sedan band de fast en trästång vid hennes anklar, fötterna surrades ca en meter isär.

-Vilka är ni? Släpp genast loss mig era kräk!

-Tyst med dig, hona! sa den största av männen.

De var inga nybörjare, Ea trodde de var krigare av deras vapen och tillvägagångssätt att döma. Om D´kondar skulle hitta dom, skulle han få det tufft, trodde Ea.

Utan större problem bar de iväg med Ea och byttes om då och då. Hon såg hur musklerna spelade under deras solbrända hud, och hur deras långa flätade hår slog mot deras ryggar.

Det var bäst att inte göra motstånd, hennes stund skulle kanske komma.



Till slut kom de fram till deras läger och Ea kände hur hoppet sinade. D´kondar skulle få svårt att hitta henne. Det var upp till henne själv nu.

Männen tände en eld och gjorde sig i ordning efter en tuff dag, de pratade glatt om sitt byte och var vid gott humör. Efter ett tag såg den fortfarande bundna Ea hur de samlades och pratade tyst med varandra, då och då tittandes mot sitt byte.

När de var klara gick dom i samlad trupp bort till Ea och ställde sig runtomkring henne.

-Vill ni vara vänliga att släppa mig fri? Frågade hon utan större hopp om att de skulle lyda, eller ens svara.

-Du behöver inte vara rädd för ditt liv. Vi ska ta dig till vår herres borg, där han får avgöra vad vi ska göra med dig. Men just nu tänker vi ta vara på detta tillfället, för vi har varit iväg nu i tre veckor och mina mannar och jag har inte ens sett en kvinna på denna tiden.

-Jag kräver att ni släpper mig fri, eller tar mig till er herre med en gång! sa hon med så barsk stämma hon kunde uppbåda.

Männen skrattade högt och drog henne så att hon låg på rygg istället för att sitta.

Väl nere på marken slet en av männen upp hennes skinnskjorta så att de slitna sömmarna gav med sig och brast. De vackra brösten kom fram och alla männen tittade fascinerat på dem, de mjuka kullarna med de styva bröstvårtorna lockade dem.

En annan man började slita i hennes skinnbyxor, men de var starkare och han använde sin kniv för att sprätta upp dem. Ea vågade inte kämpa emot, ifall han skulle råka skära henne. Snart var hon utan byxor också, och hon försökte förgäves knipa ihop med benen för att dölja sitt kön, men det gick inte.

De stirrade längtansfullt på hennes bruna buske mellan benen och började ta av sig sina höftkläden. Snart var hon omgiven av sex stycken hårda stånd med olika utseenden och hon visste att hon snart skulle bli utnyttjad på vilket vis männen än valde.



Nu började de tafsa på hennes bröst. Tre händer smekte, nöp, klämde och drog i hennes fasta bröst. Ea sade inget, det skulle bli värre visste hon. En hand gled så ner och greppade hennes underliv och hon kände det grova fingret gnugga mot hennes torra blygd utan resultat. Han var hårdhänt och när han försökte få in sin fingerspets i hennes torra slida tog det emot och gjorde ont.

Han kände att det tog emot och spottade på sitt finger och satte sedan dit det igen och fick in halva fingret mot hennes vilja. Nu var det händer överallt, låren, brösten, könsorganet, armarna, skinkorna, inget fick vara ifred.



-Savok! Fendur! Ni börjar! sa ledaren, som var den som hade sitt finger i Ea´s slida.

Han drog ut fingret och två smidiga män stod kvar när de andra backade, bortsett från två andra som tog tag i trästången hennes anklar var bundna vid. De lyfte upp stången så att hennes underliv nu var helt frilagt för dessa upphetsade män.

Den ene mannen, Savok, böjde sig fram och började slicka hennes springa. Han var ivrig och hans tunga lapade snabbt och han smakade på hennes fitta med välbehag.

Fendur tog sin svajande kuk och ville köra in den i Ea´s mun, men hon böjde bort huvudet. Då kom en annan man fram och höll hennes huvud still och bände upp hennes käkar med sina starka fingrar.

Fendur passade på och penetrerade hennes mun med sin tjocka kuk. Hon visste att hon inte kunde bita på grund av att hon skulle då råka än värre ut. Det var bara att försöka stå ut med hans tvång.

Ea slöt läpparna om hans skaft med slutna ögon och försökte suga så gott hon kunde för att få det hela överstökat. Mannen märkte detta och knullade henne något försiktigare för att visa sin uppskattning över hennes beslut.

Savok hade nu slickat sig mätt på hennes fitta och reste på sig och siktade in sin grova stake mot hennes rosa slidmynning som syntes bland det våta könshåret. Ollonet tryckte sig förbi hennes tunna inre blygdläppar och var snart inne i hennes inre. Han stönade av njutning när hennes varma slida omslöt honom och han stötte sig snabbt ända in i henne.



Männen var uthålliga rent fysiskt men då de inte haft sex på ett tag, märkte Ea att de säkert inte skulle kunna hålla ut så länge, så hon sög ännu ivrigare på Fendurs penis och rörde sitt underliv så att det skulle bli extra skönt för Savok. De bägge männen knullade henne för allt vad de kunde. Kuken i fittan var inga problem, men den i munnen gjorde det svårt för henne att andas och hon började få panikkänslor av syrebrist.

Men så kände hon Fendur spänna sig och snart forsade tjock varm sperma in i hennes mun från hans svullna ollon. Hon kände varenda stråle i munnen och fick försöka få ut så mycket som möjligt från munnen för att inte kvävas. När Fendur var klar och drog sig ur munnen, flämtade hon som om hon simmat hundra meter under vattnet. Då drog sig Savok ut ur hennes fitta och stoppade in den blanka kuken i hennes mun, den smakade av fitta, men snart försvann det mesta av den smaken, när Savoks sats kom i strömmar i hennes varma munhåla. Ea kunde inte hindra att en del sperma kom så långt ner i halsen, så att hon svalde den av reflex.



-Svigim! Nugok! Er tur! Sa ledaren för de hårda männen.

De två männen som hade hjälpt till att hålla trästången släppte och Fendur och Savok tog över. De log brett och deras stora penisar hängde halvstyva från deras buskiga skrev.

Utan att spilla tid tog de av sig de plagg som var i vägen, deras stånd visade att de redan var upphetsade. Ea grimaserade när Svigim stoppade in sin kuk i hennes fitta utan några förberedelser, eftersom hon blivit sprutad i munnen fanns det inte mycket glid där nere. Svigim struntade i det och tryckte sig inåt. Ea ville protestera, men tystades effektivt av den erigerade lem som nu fyllde hennes mun. Nugok såg nästan besatt ut när han började munknulla Ea. Saliv hängde från munnen och droppade ner i hennes ansikte, Ea blundade och försökte tänka på hur D´kondar hade stått ut med de amazonliknande kvinnorna, men det här gick väl inte riktigt att jämföra.



D´kondar hade efter en lång språngmarsch hittat spår efter Ea och de sex männen. Han hade följt dom noga och till slut hittat deras läger och såg nu hur två nakna män med kladdiga kukar höll en stång där Ea´s fötter var fastbundna. En man knullade Ea i munnen och en annan hade sin lem pumpandes i hennes kön.

Bredvid stod en ung man och en äldre man, som nog såg ut att kunna vara ledaren, och tittade på med buktande höftkläden.

Ea verkade inte göra mycket motstånd. Smart flicka, tänkte D´kondar, hon vill inte riskera att de skadar henne. Jag ska nog se till att de får vad de förtjänar.

Plötsligt insåg D´kondar att han var oväntat ilsken. Den här fattiga, smutsiga skogsjäntan hade en påverkan på honom han inte hade förutsett.

Visst, hon hade faktiskt räddat livet på honom, men ändå.

Varför var han så ilsken på männen där, som hade all rätt att utnyttja en fredlös på vilket vis de så önskade?

Skit samma, de skulle dö!



Skulle han anfalla dom, skulle han göra det nu, när de är så oförberedda som möjligt, men han gillade ändå inte oddsen. Männen såg inte ut att vara vilka som helst, de hade en disciplin som antydde att de var tränade. Morrande beslöt sig D´kondar för att vänta.



Svigim och Nugok pumpade med sin underliv och de glänsande kukarna for ut och in i stackars Ea. Så drog de sig ur och bytte plats med varandra, Svigim drog sig ur först och sedan Nugok. Nugok började nu suga på Ea´s bröstvårtor, medan Svigim körde in sin våta kuk i Ea´s flämtade mun. Hennes läppar slöts runt skaftet och Svigim njöt av den sköna känslan av en kvinnas mun runt sin stolthet.

När Nugok hade sugit klart på hennes bröst gick han ner och ställde sig vid hennes exponerade kön. Retfullt småstötte han sitt ollon mot den rödmosiga fittan, för att sedan slå sin kuk mot Ea´s klitoris.

När han tröttnat på det körde han in sin penis och började stöta i henne.

Ea var trött, trött på allt! Det gjorde ont i hennes slida, armarna bakom hennes rygg värkte, fötterna smärtade och D´kondar syntes inte till. Hon började gråta, men fick sig en örfil av Svigim, när hon inte sög för fullt. Snyftande intensifierade hon sitt sugande.



D´kondar förbannade situationen, men beslöt sig för att frita henne när det blivit mörkt och de flesta sov. Nu såg den store nordmannen hur den ena mannens skinkor spändes när hans ejakulation infann sig, men Ea´s mun runt hans kuk. När han sprutat klart drog han sig ur munnen och den andre mannen gick fram och skulle just till att komma, när Ea vände bort huvudet så att hans vita laddning istället sköts över hennes ansikte. Förgäves försökte han trycka in kuken mellan hennes ihopbitna läppar, men det gick inte. Nugok slog henne, men hans sats hamnade inte i hennes mun.



Rasande gick han därifrån och röt åt ledaren och Ea. Men nu var det de resterande två männens tur.

Ledaren såg till att Ea´s rep skar av. Sedan la han sig ner på en fäll och lät de andra männen lyfta Ea och hålla henne så att hennes fitta styrdes ner på ledarens stora, biffiga kuk.

Trots den stora kukens intrång, tyckte ände Ea att det var skönt att få slippa de hårda repen runt hennes anklar och att få tillbaka blodflödet i fötterna, även om det gjorde rätt ont.

Hon gled ner relativt lätt, uttänjd som hon var och lade sig ner på hans bröstkorg, medan han stötte hårt upp i henne. Hon såg inte den yngre mannen som närmade sig bakifrån och som just hade smort in sitt ollon med saliv.

Han satte sig ner bakom henne och siktade noggrant in sig, innan han med våld stötte sig fram och penetrerade hennes oförberedda anus. Ea skrek högt av smärta och förstod nästan först inte vad det var som hade hänt. Dock förstod hon sekunden senare och kände hur hon blev våldtagen analt och inte kunde göra något åt det. Hon försökte att slappna av i ringmuskeln, men det gick inte.

Den unge mannen, Verktul, knullade hennes rumpa hårt och ledaren som hette Borsog kände hur hennes hela underliv drog ihop sig hårt om hans blodfyllda kuk och skänkte honom extra njutning.



D´kondar memorerade deras ansikten och svor att han skulle göra live surt för dom.

Under tiden de två männen stötte samordnat i Ea´s späda kropp, stod de andra männen och tittade på, några onanerade, några höll fast henne och en gick omkring och svor över att inte ha fått spruta i Ea´s mun. Något man var tvungen att göra med tillfångatagna kvinnor, det var en sed som skulle visa vem som var överlägsen, och Nugok var nu underlägsen Ea i de andra männens ögon.



Verktul och Borsog varierade sig inte alls, de bara knullade i hennes två hål för allt vad de kunde. Det var en evighet tyckte Ea, men efter en bra stund brölade Borsog och Verktul drog snabbt ut sin penis ur Ea´s värkade anus och flyttade sig.

Männen drog upp Ea och tryckte ner hennes min på Borsogs kladdiga kuk och höll hennes huvud och knullade Borsogs kuk med det. Borsog kom i en kraftig orgasm och fyllde hennes mun med sin sperma, som rann frikostigt från hennes mungipor och ner i hans könshår. När ledaren hade tömt sig färdigt knuffade han av sig Ea, som nu låg på sidan med sperma rinnandes längs kinden.

Verktul runkade snabbt sin kuk och slängde sig över Ea och började knulla hennes mun så att han kom ända ner i hennes hals. Tack och lov gick det snabbt för honom och hans pulserande ejakulation deponerades i hennes hals innan hon fick en chans att spy. När han också var klar rann det ännu mer sperma ur hennes mun, och konstigt nog tänkte hon på att hennes andedräkt nog inte var den bästa just nu. Hon kröp ihop så gott det gick och föll i någon sorts sömn efter den chockartade upplevelsen.



Nordmannen observerade fortfarande det hela med stor ilska.

När alla männen gick ifrån Ea, gick D´kondar en stor omväg runt lägret för att få en bättre anfallsvinkel. Men till hans stora förvåning hade männen inte gjort sig i ordning för att gå och lägga sig, utan de hade snabbt packat ihop allt och begett sig iväg med Ea. D´kondar följde efter på behörigt avstånd, osäker på vad han skulle göra. Men vis av erfarenheten brukade något alltid dyka upp om man hade tillräckligt med tålamod.



I en hel dag gick de med bra fart och till slut kom de fram till en stad ed en hög mur runt. Ea släpades in och porten stängdes tills någon behövde passera in igen. Det verkade dock inte som om vem som helst kunde komma in, D´kondar såg många nekas inträde och de gick därifrån med hängande huvuden.

D´kondar fick helt enkelt vänta till natten, då han med stor vana smög sig fram och klättrade upp för den fem meter höga muren. En enkel uppgift för någon som klättrade i berg vid tre års ålder.

Väl inne letade han upp ett bra ställe att spana av staden utan att synas. Det var folk på gatorna och han bedömde att han skulle kunna ta sig fram om han skaffade något klädesplagg som smälte in mer än det han nu hade på sig. Vigt hoppade han ner på gatan och tog sig in i en gränd, där han hittade en sliten mantel som han tog på sig. Spjutet fick han gömma, men svärdet lämnade han inte. Turen var med honom. Nu gällde det bara att hitta Ea.



Efter att ha gått omkring försiktigt i två timmar såg han en av de män som våldtagit Ea. Mannen var inte vaksam och märkte inte hur den store mannen i manteln följde efter honom på behörigt avstånd. Mannen gick in i ett värdshus och satte sig med en stor mugg öl. D´kondar hade nästan gett vad som helst för att också få halsa en kall öl, men nu var det annat som gällde.

När mannen hade druckit upp gick han bort till en av de lättklädda damerna som höll sig för sig själva. Han pratade med en äldre kvinna och gav henne några mynt. Han såg ut att vara missnöjd med priset, men log sedan när han tog en ung kvinna i handen och drog henne därifrån.

Kvinnan var ljus i hyn, men hade svart hår och knallblå ögon. Hon var relativt kort och hade en kurvig kropp med stora bröst som syntes genom det tunna blå tyget. På hennes ansikte syntes ingen glädje, men inte heller avsky. Hon verkade van vid detta livet och verkade se det som ett jobb helt enkelt.



Han tog henne till ett litet rum på baksidan där det hela tydligen skulle utspela sig. Väl inne i rummet lossade kvinnan på knutarna vid hennes axlar så att den tunna tunikan föll till golvet och visade hennes vackra kropp i det svaga ljuset från oljelamporna som fanns i rummet. Brösten var stora och tunga, vårtorna stod styva rakt ut och hennes kön var prytt med en smal svart sträng med könshår. Hon gick fram mot mannen som just köpt hennes tjänster och skulle just omfamna honom, då han vräkte ner henne i sängen med stor kraft.

Hon skrek till och försökte direkt att ta sig därifrån, men han var stor och stark. Med ett hårt grepp om henne, höll han fast henne med en arm, medan han tog av sig sitt höftkläde med den andra handen. Hon förstod att kampen var meningslös och gav efter. När han fått av sig höftklädet drog han ner henne mot sitt skrev och hon tvekade inte när hon öppnade sin mun och lät hans penis fylla den. Med vana sög hon den växande kuken och när han kände att han var redo drog han upp henne och slängde henne på den enkla sängen som knakade till.



Genast tog han tag i hennes ben och särade på dom så att han kunde sätta munnen till hennes könsorgan, som han slickade med stor frenesi. De mörka blygdläpparna smektes av hans sträva tunga och hon låtsades njuta, som så många gånger förut. Otålig som han var reste han på sig efter några minuter och styrde sin styva kuk mot hennes salivvåta springa. Blygdläpparna särade på sig för det stora ollonet och han gled snart in i den svarthåriga skönhetens fitta.

D´kondar kunde genom det trasiga fönstret se mannens bak guppa upp och ner, och hur hennes ben flaxade takt med hans stötar. Hon stönade föga trovärdigt, men mannen var säkert nöjd ändå.

Skulle D´kondar gå in och plocka honom nu? Nej, det var bäst att vänta. Kvinnan kunde bli problem.



Mannen som våldtagit Ea fortsatte att knulla, men innan han kom, reste han på sig och lade sig själv på rygg med den vajande kuken rakt upp. D´kondar kunde se hur blank den var av väta.

Den prostituerade kvinnan grenslade honom och hennes fitta slök penisen utan problem. Hennes blygdläppar smekte hela skaftet när hon reste på sig, för att sedan svälja hela kuken igen när hon satte sig ner. Hon började rida honom allt snabbare och hennes fylliga bröst rörde sig vilt och erotiskt. Han försökte smeka de stora brösten, men det var inte lätt när hon var så vild som hon var. Säkert ville hon ha det hela avklarat så fort som möjligt.



Det hela lyckades och mannen fick snart en stor orgasm som fick honom att lyfta rumpan från sängen, trots att kvinnan satt på honom. Hon fejkade en orgasm och berömde hans enastående manlighet, återigen föga trovärdigt. Men ofta väljer man att tro det som passar en.

Kvinnan klev av och torkade sig snabbt mellan benen med en tygtrasa innan hon klädde på sig igen.

Mannen tog också på sig och lämnade rummet medan kvinnan fortfarande höll på att göra sig i ordning för nästa kund.



När han kommit tio meter därifrån sträcktes ett par kraftiga armar ut från en gränd och drog in den stora mannen som om han vore en trasdocka.

D´kondar höll honom i ett grepp som skulle ha varit svårt för en björn att ta sig ur, mannen flämtade panikartat och slutade snart att göra motstånd.

-Kvinnan ni fångade i går! Var finns hon?

-Ahhh, det kan jag inte säga!

D´kondar lade lite vikt bakom och mannens nacke knakade oroväckande.

-Vid Rabbans pattar, jag ska berätta! Lossna ditt grepp, du starke man!

-Nå!

-Hon kommer att bli förevisad för vår herre, Preemptor Katrasinara. Gillar han henne kommer han att bli hans älskarinna så länge han trivs med henne, sedan dör hon. Gillar han henne inte kommer hon att avrättas direkt i stället.

-När och var?

-Hans tronrum i morgon vid lunch. Då kommer hon att förevisas honom, varje bit av hennes kropp kommer att undersökas. Gillar han inte det han ser kommer hon att slängas ut till de stora svinen som finns nedanför och de kommer att göra processen kort med henne.

-Var finns hans tronrum!

Denna gatan längst ner, ett stort hus, nästan ett palats. Tredje våningen.

-Du har hjälpt mig bra, fast det var av feghet. Jag ger dig en snabb död, det får du vara nöjd med!

-Nej, jag . . . .

Det krasade till i mannens nacke och hans huvud föll slappt åt sidan när D´kondar släppte den livlösa kroppen och började gå mot det ställe han hade blivit informerad om.

Väl framme tittade han sig omkring och försökte gissa var de höll fångar, det hade han ju glömt att fråga om. Nåja, det var ju givetvis för sent för det.



D´kondar beslöt sig för att klättra upp och undersöka byggnaden medan det fortfarande var mörkt.

Uppe på tredje våningen gick han längs en tunn trälist längs väggen. När den tog slut var han tvungen att klättra in genom fönstret för att komma någon vart. Innanför fönstret fanns det unga tygstycken hängandes och när han tittade in genom dom blev han förvånad av vad han fick se.

En ung flicka, kanske femton år gammal och välbärgad, av alla hennes guldsmycken att döma, låg på en divan och höll en tjänarinnas huvud mot sitt underliv. Huvudet rörde sig på ett sätt som avslöjade att hon slickade den unga flickans underliv. Den unga, vackra flickan blundade och log med sin vackra fylliga mun. Hennes byst var ännu inte fullt utvecklad men bröstvårtorna var styva av upphetsning.

Nu kunde D´kondar höra hur det smaskades och hur våt fittan måste vara hos den rikare av kvinnorna. Tjänarinnan var även hon helt naken och hennes runda bak var vänd mot D´kondar och han såg tydligt hennes fitta och det mörka anuset därovan.



Han kunde inte komma någonstans från fönstret och han kunde inte gärna springa rakt över de älskandes kvinnorna. Han fick helt enkelt lov att vänta här. Sämre utsikt kunde han ju ha.

Tjänarinnan gjorde ett bra jobb och det slickades intensivt. Den unga, rika flickan kom gång på gång, medan tjänarinnans rosa tunga slickade upp och ner längs det plaskvåta blygdläpparna och även på den styva klittan som stack fram längst upp. Den slickade flickans händer rörde sig då och då över hennes fasta små bröst och smekte de styva knopparna samtidigt som hon stönade av njutning.

När flickan så tyckte att det räckte med stimulans, knuffade hon milt bort sin likaledes vackra, men något äldre tjänarinna. Tjänarinnan gjorde rörelser med käken som om hon försökte få den i led igen och log. Den unga flickan skrattade vackert åt det hela, och skickade iväg henne.

Själv låg hon bakåtlutad med benen brett isär och lät sin överhettade fitta svalna. Så vackert med den unga fittan som fortfarande blänkte av vätan, tyckte D´kondar och kände hur hans kuk började röra på sig.



-Kom fram, vem du nu är!

D´kondar stelnade till. Var det honom hon menade?

-Du har inget att frukta, kom fram!

Efter att ha tvekat i några sekunder gick D´kondar fram, fullt beredd att slå ner henne om hon skulle skrika.

-Du var mig en stor en! sa hon och tittade på honom för att till slut beskåda den svällande bulan på hans höftkläde.

-Som sagt, sa hon.

-Vill ni vara snäll och inte avslöja min närvaro här, unga dam!

D´kondar försökte låta bli att titta på hennes vackra fitta som hon fortfarande visade upp utan att skämmas.

-Och varför inte det? Är du rädd att min far ska kasta dig till svinen?

Då förstod D´kondar vem hon måste vara. Dotter till Preemtorn, nu gällde det att vara försiktig.

-Jag ska nog gå min väg. Var snäll och glöm att jag var här.

-Jag kan lätt glömma, men jag vill ha något för det! Du ska ge mig det du har gömt där, sa hon och pekade på den stora bulan. Min far vill inte gärna att jag ska ha kontakt med män, men här kommer ju du som på beställning!

-Om jag också kan få önska något ska jag gärna hjälpa dig, min sköna!

-Så vad kan en stor barbar som du önska sig?

D´kondar nämnde sitt pris och det verkade vara acceptabelt, för den unga flickan nickade och sträckte sedan armarna mot D´kondar och log mot honom.



D´kondar släppte ner sitt höftkläde och runkade upp sin kuk den sista biten och gick fram till den unga flickan.

-Så, in med den bara! Jag borde vara våt nog!

D´kondar satte sitt stora ollon mot den knappt håriga fittan som var alldeles hal av tjänarinnans saliv och hennes egen fittsaft. Att hitta hennes slidmynning var inga problem, men hon var inte van vid så stora organ om hon ens haft något i sig. Det gick trögt, för hon var så trång. Hon grimaserade och D´kondar försökte att vara försiktig, men varje gång han lättade på trycket drog hon honom till sig och till slut hade han fått in hela ollonet i alla fall.

När så väl ollonet var inne, kunde han börja stöta försiktigt i henne för att få lite mer glid. Med hennes hjälp fick han efter några minuter in halva kuken, sedan tog det stopp i hennes fitta. D´kondar njöt, men kände sig skyldig gentemot Ea. Hon hade det säkert fruktansvärt och så låg han här med sin enorma kuk begravd i en ung flicka som knappt hade hår mellan benen.



Preemptorns dotter slog benen om D´kondar och manade på honom att knulla henne hårt.

D´kondar började då knulla hennes oerhört trånga fitta hårdare och hårdare. Ibland såg hon inte ut att få luft, när hon försökte hålla tillbaka allt för höga stönanden. Men D´kondar knullade på, allt för att hon skulle lova det hon lovat honom.

Den vackra flickans kropp fick honom snart att känna hur det började närma sig det underbara slutet och när det så var dags, efter tjugo minuters svettigt knullande sköt hon honom ifrån sig.

-Du kan inte gjuta din säd i mig! Jag vill ha den över mig! Kom på min mage, mina bröst, mitt ansikte!

D´kondar drog ut sin hårda kuk ur hennes trånga, våta hål med ett vått ljud och ställde sig upp och runkade vilt, medan hon fingerknullade sig fitta med höger hand och smekte sina bröstvårtor med den vänstra.

Han försökt hålla tillbaka sitt stönande när det ilade så härligt i hans pung och den tjocka vita sperman sköt ut över den unga flickans kropp. Stråle efter stråle landade på henne och hon smorde snabbt in sin hud med sperman med vänsterhanden. Med den andra handen såg hon till att hon gav sig själv en ordentlig orgasm samtidigt.

När D´kondar såg hennes vidöppna mun, kunde han inte hejda sig, utan han sänkte sig något och lät de sista tre strålarna pricka henne rätt i munnen. Han trodde kanske att hon skulle bli arg, men hon bara svalde satsen som ingenting och log återigen. Hon fick lite på kinder och panna också.



Tio timmar senare satt D´kondar i ett litet rum sedan hon lett honom ner dit efter deras intensiva knull. Han hade fått lite mat och började nu bli otålig, fast alla förberedelser var klara.

Så hörde han Ea´s skrik och protester. Han spände sin stora kropp och väntade otåligt på att se om hans plan skulle fungera.



Ea hade sovit i en riktigt skitig håla och hade väckts tidigt av en spann kallt vatten. Hon var naken och kurade ihop sig för att vakterna inte skulle få se mer av hennes kropp än vad hon ville. De släpade dock ut henne och slängde ner henne i ett stort kar med rent vatten. De började tvätta henne och ägnade givetvis mer tid på vissa ställen än vad som var nödvändigt. De smekte hennes ömmande bröst och de letade sig in med sina fingrar i både hennes fitta och hennes analöppning. Hon åmade så mycket det gick, men om hon lyckades hindra en av vakterna, fick en annan in ett finger eller två i hennes fitta.

När tvätten var klar fördes hon in till ett antal äldre kvinnor som skulle se till att göra henne presentabel inför Preemptorn. Ea var glad att slippa männen, men en av kvinnorna var minsann inte sämre och när de andra inte såg, kunde Ea känna hennes fingrar letandes bland hennes känsliga hudveck i skrevet.

Vad man inte fick stå ut med! Ea var uppgiven nu. D´kondar måste vara en bra bit norrut nu. Hon hoppades att han skulle få ett bra liv och hitta sitt liv i norr.



När allt var klart och hon var vackrare än hon någonsin hade sett sig förut, leddes hon av vakter till ett stort hus vid ett torg. Nu var det ingen som tog sig friheter med henne. Men hon undrade klart vad som skulle hända med henne nu.



Hon leddes in i en stor sal, hon hade en vid vit särk på sig som dock var nästintill helt genomskinlig, det gick tydligt att se hennes bröstvårtor avteckna sig under tyget.

Längst in i salen satt en man hon bedömde måste vara Preemtorn som kvinnorna hade talat om. Hon var tvungen att lyda hans minsta vink om hon vill ha livet i behåll hade en kvinna viskat till henne.

Väl framme släppte vakterna henne.



-Väl mött, vildkvinna!

-T..Tack!

-Du har nu möjligheten att bli en av mina närmsta. Hur ställer du dig till det?

-D..Det vore en dröm! Preemtor!

-Vad trevligt! Han log med sina anfrätta tänder och hans svettiga feta kropp luktade i hela salen.

Ea stod och väntade på vad som skulle ske härnäst.

-Ditt namn?

-Ea, viskade Ea utan att kunna hindra sig. Egentligen hade honom velat ge honom ett falskt namn, så att han inte skulle få reda på att hon var fredlös i andra trakter.

-Då så Ea! Då ska vi se hur mycket du vill ha mitt sällskap! Ta av dig din särk nu!



Ea petade ner särken från hennes axlar och den föll med ett frasande till golvet och hennes kropp var nu synlig för hela salen, som hade ungefär fyrtio människor som beskådade det hela. De ville se hur det skulle gå för den atletiska skogskvinnan.

Hon stod nu inför allihop med sina bröst bara, vårtorna hårda och hennes kön var rakat sedan några timmar tillbaka. Hon försökte hindra sig från att skyla sig.

-Nåja, det var ju inte dumt! Smek nu dina bröst, kvinna!

Ea började röra sina bröst med lätta fingrar, men insåg snart att hon var tvungen att få det att se bra ut. Så hon smekte bysten ivrigt och tryckte ihop dom och drog i sina bröstvårtor.

När Preemtorn var nöjd vinkade han åt henne att sluta. Ea lydde genast.

-Lägg dig på golvet här framför mig och visa mig ditt kön!

Ea tog några ostadiga steg framåt och satte sig sedan ner på det kalla stengolvet och lutade sig sedan tillbaka så att hon låg på rygg bara tre meter från Preemptorn.

Golvet var mycket obekvämt, men det kunde inte hjälpas. Hon delade på sina ben och lät Preemptorn få full insyn på hennes rakade kön.

Ea blundade och skämdes.

-Visa mig ditt innersta nu, kvinna!

Ea sträckte ner händerna och med fingertopparna särade hon på sina läppar så att hennes slida blottades med sin rosa, blanka hud. Det kändes kyligt mot hennes kön och hon undrade hur länge detta skulle fortgå.



-Så, kvinna! Smek dig nu! Försök inte låtsas, jag har sett allt och låter mig inte luras!

Åh, hur skulle detta gå? Jobbigare situation att njuta i fanns väl knappast. Fångad, våldtagen i alla hål, bortforslad, antastad av flera människor och nu det här förvuxna äcklig svinet i en sal full med folk och på ett kallt golv!

Ea blundade återigen och lät sin högerhand glida längs den torra läpparna mellan hennes ben. Hennes springa var varm, men någon väta eller njutning såg ut att vara långt borta.

Då försökte hon tänka på när hon fritog D´kondar och hans halvstyva, glänsande kuk bara var en armslängd ifrån henne. Hon kunde se den ådriga jättekuken framför sig och den koncentrerade hon sig på. Snart kände hon inne i sig hur vätan kom krypande. Efter en minut letade den sig ut ur hennes slida och vätte hennes fingrar som började glida lättare och lättare.

Nu var hon helt inne i sin dagdröm och såg framför sig hur hon öppnade sin mun och kände D´kondars lena ollon mot sin gom, eller hur hans tunga begravdes djupt inne mellan hennes blygdläppar. Ea njöt snart och hennes fitta var dyblöt. Preemptorn kunde inte låta bli att slicka sig om sina feta läppar när han såg Ea´s fingrar våta av fittsaft. Fingrarna gled ibland upp i henne och hon hade fullständigt glömt var hon befann sig.



Ea onanerade i femton minuter och hela salen satt tyst och lyssnade på henens stönanden och små skrik. För Ea verkade det som två minuter och när hon fått sin tredje intensiva orgasm slutade hon att onanera, men hade fortfarande sin hand mot sin fitta.

-Bravo, flicka! Det var något av det bäst jag sett hittills! Någon som har en annan åsikt?

Ea kände sig glad över att ha klarat livhanken, som det såg ut.

Ingen sade något, men så trädde en femtonårig flicka fram bakom Preemtorna och viskade något i hans öra. Han mulnade till och såg med ens allvarlig ut.



-Det har kommit till min vetskap att kvinnan här kommer från en stam med kvinnor som bara ligger med andra kvinnor. De fångar män och fortplantar sig med dom endast för att skaffa barn. Sedan dödar de den stackar mannen. Den här kvinnan tänker jag inte låta lura mig. Släng henne från fönstret till svinen. Hoppas det äter upp henne medan hon är vid medvetande så länge som möjligt!



Vad? Vad säger han?

-Nej! Det är en lögn! Jag känner till dessa kvinnor, men jag är inte en av dom! Jag ber er!

-Ut med henne!

Ea tittade på den unga flickan. Hon log vänligt! Varför? Varför hade hon givit Ea dödsdomen och sedan bara lett vänligt, nästan kärt mot henne?

Vakterna tog tag i den helnakna Ea och drog henne mot fönstret. Ea spjärnade emot och hennes bröst studsade när hon kämpade. Nu skrek hon.



Med samlad kraft lyft vakterna upp Ea på kanten till det stora fönstret och folket i salen jublade och hejade på det hela. Bättre underhållning hade det sällan haft.

Ea tittade ner från den avsevärda höjden, men det var inte höjden hon reagerade på, utan den gigantiska svinen som väntade där nere. När hon dessutom fick se en avgnagd fot liggandes där nere gick det rysningar längs hennes ryggrad.

Vakterna knuffade till henne och hon fäktade i luften med armarna innan hon började falla mot svinen. Nu var allt slut!



Men just som hon föll slog hon emot väggen och inte marken hos svinen. Någon hade fått tag på henne i fallet, vilket gjort att hon hade dunsat in i väggen i stället.

När hon fått tillbaka sina sinnen insåg hon att denne någon var D´kondar.

Glädjen hon kände var oerhörd, all smärta, dödsångest och skam försvann direkt.

-Tig, flicka! Jag ska rädda dig!

D´kondar hade fått tag på Ea, men hans armar hade nästan slitits ur led. Men nu bar han henne på sin ena axel och rusade nu bort i en korridor mot den andra änden av huset.

Där rusade han ut genom en dörr och slängde upp henne på en häst som stod tjudrad där. Sedan hoppade han själv upp och lät den stora bruna hästen rusa iväg längs gatan. Folk slängde sig åt sidan för att inte bli påridna och D´kondar och Ea flög ut genom den stora porten i muren som hade beordrats öppen under en timme av någon högt uppifrån. Vakterna där blev senare avrättade, men bedyrade hela tiden sin oskuld.

Av en ren slump var det de soldater som hade tillfångatagit Ea och D´kondar och Ea fick sin hämnd, men det skulle de aldrig få veta.



Ea och D´kondar färdades mot norr. Det stod nu klart för dom båda att de var ämnade för varandra och nu gällde det att se om Tangoolerna fanns kvar.