SaraLoft och feministterroristerna

Sara Loft och feministterroristerna







Saras lår spändes och hennes pelvis sköt upp från det blankpolerade parkettgolvet av bambu, när fingrarna smekte hennes klitoris på precis rätt sätt, efter en lång stunds, nästan meditativ onani.

Brösten gungade och vårtorna pekade uppåt medan njutningen tog hela kroppen i besittning och hon fick lite sinnesro för stunden. Nu skulle hon bara slappna av hela kvällen, lyssna på klassisk musik och avnjuta lite alkohol i en lagom och försvarlig mängd.



Hennes brunbrända, svettglänsande kropp glödde i det varma ljuset från femtio kraftiga sterinljus som stod runt omkring hennes vältränade och kurviga lekamen. Hon undslapp sig ett dämpat stön, när hennes sköna orgasm lade sig och hon började så smått frysa när svetten avdunstade från den heta huden. Tydligast var det på hennes väldiga bröst som fick gåshud och ännu styvare vårtor.



Efter några minuter reste hon lätt på sig och tog på sig en sidenkimono, för att därefter gå ner till biblioteket, där hon skulle välja något gott att dricka, något skönt att lyssna på och kanske en bok som kunde ge henne något att fundera på.



Grevinnan Sara Loft var välbeställd och bodde enormt vackert. Hon hade ägnat sitt liv åt att träna sig och skaffa sig utrustning för att kunna lösa de svåraste uppgifter, vilket hon hade behövt göra många gånger. Till sin hjälp hade hon tyskan Martina Kretsch och Yoda, hennes IT-kille.

De hade råkat illa ut många gånger, men alltid klarat sig. Sara började allt mer undra om de kunde ha sådan tur alltid, eller om det kanske var dags att dra ner lite på verksamheterna. Men vad kunde hon annars göra? Hur skulle hon kunna må bra, när det fanns så mycket oförätter i världen och hon var en av de få som faktiskt verkade kunna göra något åt det?

Kanske det skulle bli kvällens stora bryderi? Nåja! En whisky till att börja med!



När hon förde upp glaset till munnen, kände hon lukten av gammal skotsk whisky, samt den inte lika starka doften av hennes egna safter hon nyss fått på fingrarna. Hon var inte blyg av sig och sög långsamt på fingrarna för att de båda dofterna inte skulle blanda sig alltför mycket.

Det pirrade en aning i hennes sköte när hon gjorde detta, men hon satt kvar, lutade sig tillbaka och slappnade av. Musiken och alkoholen bedövade sakta hennes sinnen och hon njöt än en gång!



Ringsignalen skar som ett välvässat samurajsvärd, rakt genom hennes avslappning och hon kände ilskan komma skjutande upp från det djup, där den just nyss varit förpassad. Sara kunde vara lugn och cool när situationen krävde det. Mycket mer än nästan vilken människa som helst, men när hon blev arg, då blev hon arg! Hon grimaserade när hon hällde i sig all dyr dryck på en gång så det brände i hals och lungor. Sedan slängde hon iväg det tunga glaset av kristall, så det gick i en miljon bitar mot ett lejonhuvud i ädelträ som prydde trappräcket.

Med mord i blicken reste hon sig upp och gick det hundra metrarna till entre´n, där en snart död människa stod och inget anade. Vem i helvete kunde det vara? Alla var borta och både grind och marksensorerna var aktiverade.

Hon slet upp dörren med sådan kraft att hon inte märkte att sidenkimonon gled upp och blottade hennes högra bröst.



Hon möttes av åsynen av en ung man, vältränad och lång. Han gapade när han såg Saras bröst, vilket gav henne ännu mer övertag när hon grep tag i honom och med en liten knyck, fick honom att flyga in i väggen i hallen, med en rejäl smäll.

Han satte sig på rumpan och höll upp händerna när hon med gungande byst kom emot honom igen, men det hjälpte inte. På något vis slog hon en volt över honom och han kände hur han lättade från golvet, flög fyra meter och slog luften ur lungorna när han slog i golvet så det knakade. Han såg upp och såg då den flygande kvinnan som landade rakt på hans bröstkorg. Hennes ena fot slog i golvet på ena sidan och hennes knä på andra sidan. Mannen kunde trots sin andnöd inte låta bli att titta ner mot sin bröstkorg, där Sara Lofts rakade underliv nu trycktes mot hans bröst.

En hård knytnäve fick så ljuset att slockna och han försvann leende in i drömmarnas land med hennes fitta på näthinnan!



När han vaknade upp igen satt Sara på en stol och hade rättat till sin kimono så att han inte kunde se, men väl ana de vackra brösten där inunder. Hon tittade irriterat på honom och det var uppenbart att ordet var hans.

-Det var ett jävla välkomnande!

-Om du kom ända till dörren, utan att lösa ut mina system, så borde du insett att jag kanske inte var så pigg på att bli störd heller! Seså! Vad vill du?

-Jag heter Norberg och jag jobbar i en hemlig grupp som har som uppgift att säkra Sveriges suveränitet och frihet. Vi har inget namn, för att vårt namn inte ska kunna läcka ut i pressen, men vi kallar oss inofficiellt för……..”Bullarna”! Ja, jag vet att det inte är något speciellt! Först kallade vi oss för ”Tjurarna”, som blev till ”the Bulls” och sedan till ”Bullarna”! Den enda kvinnan i vår grupp kom tyvärr att bli kallad för ”Bullfittan”, något hon inte uppskattade, men godtog eftersom vi är en liten grupp, där chargongen är hård.

-Och detta intresserar mig varför?

-Jag är den enda av Bullarna som är kvar! De andra är försvunna och jag har nu ingenstans att vända mig. Vi vanliga operatörer har ingen kontakt med ledningen högre upp och jag står nu själv och står förmodligen på tur att försvinna jag med. Men jag tänkte mig att du kanske borde kunna göra det vi inte kunde, trots att du är kvinna!



Sara reste sig upp och skulle just ge honom en spark, men han höll upp händerna.

-Nej! Det var inte så jag menade! Kvinnor kan! Kvinnor kan! Det är bara det att de som är ute efter oss är kvinnor. En organisation, ett syndikat, ett matriarkat om du så vill! Gruppen har jobbat i flera månader med att utforska och försöka komma på vad det är som händer, men vi var tydligen inte försiktiga nog och nu är det bara jag kvar! Är du också med dem, så har jag kanske dömt mig själv till döden!



Sara satte sig igen och tittade på den vältränade mannen som såg så slagen ut. Var han hans sista chans? Vad i hela fridens namn hade han råkat ut för? Hon reste sig och gick in i nästa rum.

-Följ med! Norberg reste sig och följde stapplande med Sara in till något som liknade ett stort kontor med imponerade maskiner och stora skärmar på väggen. Det liknade nästan en underrättelsecentral, vilket det de facto var. Sara satte sig på en stol och Norberg ställde sig vid bordet som en soldat.

-Sitt! Han åtlydde och satte sig ner på en av de två stolarna som stod på hans sida om bordet. Hon tittade på honom. Nästan två meter lång, kort rufsigt blont hår, kraftig käke, svällande muskler och säkert inte dum i knoppen heller. Under andra omständigheter hade hon säkert kunnat få för sig att råknulla honom, men nu gällde det allvar!

Han tittade på henne också. Lång och vältränad, med stora underbara bröst som verkade trotsa tyngdlagen, ett vackert och bestämt ansikte med fylliga läppar, det mörka håret i en flätad piska hängandes över axeln och en extremt målmedveten min. Hade han inte varit lite rädd för henne hade han säkert velat ha henne naken mot sin kropp. Men nu var det allvar! Skärp dig, karl!



-Börja från början!

-Jag föddes 1980 i……

-Början på er grupps lilla problem, så klart! suckade hon. Hon hade kanske fel om hans intelligens i alla fall?

-I korta ordalag är det så här! En kvinna som heter Gunlög Skydotter, är ledare för ett matriarkat, eller vad vi nu ska kalla det, och de är i någon form av kamp mot allt manligt. Det låter knäppt, men jag lovar att de inte är att leka med! Min grupp var inga duvungar och se vad som är kvar av den! Vårt uppdrag var att undersöka och kartlägga, men bortsett från deras kvinnochauvinistiska livsstil och ledarens namn, vet vi inte så värst mycket annat än att de har stora resurser och ett mål som vi tror inte skulle gagna Sverige.

-Men vad vill du att jag ska göra?

-Du är åtminstone kvinna! Du är van vid svåra uppdrag! Du brukar jobba åt Sverige och vad jag förstår så gillar du utmaningar!



Sara satt tyst och tänkte en stund. Hon lade upp det ena benet över det andra som en man och Norberg kunde inte undgå att notera att hon då gav honom fri insyn rakt in mellan hennes ben. De blanka låren ledde hans blick till den helrakade musen som syntes som ett rakt streck. Det började svälla i byxorna och trots hans försiktighet så överraskade hon honom.

-Titta någon annanstans, innan jag gör deras jobb åt dem! Ge mig alla uppgifter du har! Kvittar hur obetydligt! Jag kommer att ta det här med mina kollegor och se vad vi kan göra!

-Oj! Förlåt! Det var inte meningen!

-Jo, det var det! Men jag klandrar dig inte! Du är man och jag har en väldigt vacker fitta, eller hur?

Norberg kom sig inte för att svara, men nickade ivrigt!



När Norberg hade gett henne allt han visste, gav han sig av! Sara försökte hindra honom, men han var tvungen att leta efter sina kamrater. Något hon kunde förstå!

Det var ett annorlunda uppdrag hon fått och hon funderade på hur hon skulle gå tillväga.



Under tiden någonstans i USA, klämde Martina Kretsch av sitt sista skott och det lämnade pipan på prickskyttegeväret med en oerhörd acceleration och begav sig mot sitt mål, ettusen meter bort.

Vid sexhundrafemtio meter kom en stor geting flygandes och blev omedelbart förintad av Martinas roterande kula, vilket fick den att avvika mikroskopiskt. Den avvikelsen växte sig större och växte till en decimeter när kulan väl slog in i tavlan. Vad som skett fick hon aldrig reda på och hade hon vetat hade hon avskytt getingar än mer, för nu hoppade mannen bakom henne upp och jublade högt.

-Yeesss! Jag kan inte tro det! Du missade! Kolla på skärmen! En decimeter åt höger! Åh, det här måste vara min turdag! skrattade han och gjorde gester med underarmen med knuten näve, för att understryka hur glad han var över att äntligen segrat över den nästintill oslagbara Martina Kretsch från Tyskland.

-Joe! Vi tar om det! sa Martina svagt.

-No way, Jose´! Du får allt stå vid ditt ord! Mitt i tian, precis som jag, annars är du min nu!

-Men något måste ha hänt! Jag vet att jag skulle ha prickat rätt!

-Ursäkter är till för golfare! Pay up, girl! sa han och såg överlägset på henne.



Martina tittade på honom och kände att han lagt ner mycket arbete på henne och hade sett sig slagen hela tiden, trots att han var ett proffs på det han gjorde. Han var också en riktigt trevlig man och hon kände att hon nog fick göra avsteg från hennes plan att inte ha något att göra med någon hon jobbade med.

-Så det är så det är, Joe? Jag har förlorat?

-Yep! Och nu, om damen tillåter, vill jag gärna hämta mitt pris!

-Kom och ta det då, cowboy! sa Martina och rullade över på rygg. Joe gick snabbt fram och lade sig över henne som om han skulle göra armhävningar. Han sänkte huvudet och de möttes i en stilla kyss, men plötsligt slog Martina armarna om honom och drog honom helt ner mot sig.

Hon drog snabbt av sig den kamouflerade tröjan och deras kyss avbröts när hon drog den över huvudet. Joe passade också på att ta av sig på överkroppen, för att sedan, precis som Martina ta av sig kängor och byxor. De låg nu och smekte varandra över kropparna under tiden de kysstes. Martinas chokladbruna hud blänkte och kontrasterade mot hennes vita underkläder, som Joe hastigt drog i, eftersom han nu lustat efter den vackra mulatten från Europa i två veckor nu.



Martina som kände hur hennes bröst föll ur sin trygghet i bh´n, rullade runt med Joe så att hon satt över honom. Han tittade med stora ögon på de gungande brösten med de små, bruna, styva knopparna och sträckte sig efter dem, men hon slog undan hans händer och klev fram mot hans huvud. Med höger hand drog hon de vita trosorna åt sidan och mötte hans mun med sina mjuka läppar.

Joe såg ut som om han hade längtat och försökte slicka och smaka på henne med ivrig tunga. Det var upphetsande att ligga så här på skjutbanevallen, tyckte Martina. De borde vara ensamma men man kunde ju aldrig veta om någon obehörig hade tagit sig in på det avspärrade området.



Nu brydde hon sig inte så mycket, utan lät Joes tunga göra sitt jobb, så att hennes fitta skulle bli våt och redo för honom. Hon sträckte bak ena handen och lirkade ut hans penis ur hans kalsonger. Den var åtminstone redo. Hård och ståendes rakt mot henne. Hon ville inte dra ut på det, så hon backade sakta bakåt och tittade hela tiden på hans ansikte medan hon med endast känseln manövrerade sitt hungrande hål mot hans glänsande ollon.

Joe höll andan och försökte se något av det, men det räckte med att känna Martinas kön mot sin kuk, för att han skulle sluta ögonen och luta sig bakåt och ta in känslan av värmen som omslöt alltmer av hans känsliga kuk.



Martina lät sig sakta spetsas på hans lem och hon rös till när hon till sist lät hela kroppsvikten vila där deras könsorgan möttes. Hon red honom mjukt och känslofullt, han öppnade ögonen och började sakta smeka hennes bröst, med speciell uppmärksamhet på hennes bröstvårtor. Hon var verkligen vacker och han kunde inte tacka gud nog för att hon missade det där sista skottet. Han var skyldig den där getingen ett Purple Heart om han bara hade vetat!



Martina var den som styrde och hon lät sin nöjas med att rida honom. Han verkade inte klaga! Mot slutet ökade hon takten så att brösten hoppade, vilket tycktes vara populärt och när han var på gång att komma, klev hon av honom, begav sig ner mellan hans ben och med bägge händerna om skaftet, sög hon in hans ena testikel i munnen, samtidigt som hon runkade honom.

Han juckade i hennes händer och hon riktade hans kuk när han kom. Den första strålen träffade honom på halsen, hon höjde. Stråle två och tre fann sitt mål och han träffades av minst en sats rakt i ögat.



-Damn! utbrast han förvånat. Det svider!

-Bulls-eye! Kom inte och säg att jag missade den här gången, cowboy! sa Martina och satte sig upp på knä med ett elakt leende, samtidigt som hennes telefon ringde. Det var så klart Sara.

De pratade på och Sara förklarade hur läget låg till och att Martina borde skynda sig tillbaka. Hon var ju ändå klar och fick hoppa över lite sightseeing bara, så det borde gå bra, försäkrade Martina sin chef.



Yoda satt i riksbankschefens gigantiska taklägenhet i Stockholm och var helt inne i det spel han och fler hundra andra deltog i, från olika platser världen. Det kändes rebelliskt att ha hackat sig in i hennes mest privata, när hon och hennes familj var på semester. Han hade haft tre stora resväskor med hårddiskar, sladdar, tangentbord och diverse annan utrustning han behövde för att tillgodose sina behov.

Riksbankchefen, Gunilla af Bjöörkenstam, hade redan en TV för närmre 200.000 och ett högtalarsystem som gjorde den rättvisa, vilket Yoda hade uppskattat. Gunilla hade så klart inte betalt sin utrustning, utan det var del av en ”affär” som gav ett visst bolag en ganska lukrativ förtjänst, genom ett litet oskyldigt beslut, som Gunilla af Bjöörkenstam hade tagit i sin tjänst.



Efter att han hackat hennes makes dator, hade han suttit naken i kontorsstolen och onanerat till alla de bilder och filmer han hittat där. Paret af Bjöörkenstam var inga dunungar precis!

Yoda var inte längre förvånad av vad folk höll på med i sitt privatliv, men som hög chef var det alltid en risk med att ställa upp på bild. Yoda fann bilder där det lektes med dildos i samtliga hål. Både makens och hennes. Han fick se riksbankchefen urinera över sin åmande make på badrumsgolvet, maken som slickade i sig sin sperma från hennes mage, hur de band varandra, klädde sig i svart läder, hur de utnyttjat en asiatisk flicka tillsammans på en semester och dessutom hur Gunilla stolt hade blivit filmad när hon med båda händerna tillfredsställde en hingst.



Yoda sparade givetvis alltihop, för alla framtidens eventualiteter, innan han satte igång att rigga allt som behövdes för att påbörja sin domination i spelets värld. Med nytömd sädesblåsa och en burk energidryck, var han klar på en timme, innan han anslöt sig. De av hans kollegor som också var duktiga nog, skulle imponerat kunna se var han satt och spelade ifrån. Image var en del av spelet och han var rätt glad att Sara hade velat ha stället för sig själv ett tag.



Just som han hade ordnat alla anslutningar och omdirigeringar, skrivit lite tillfällig programvara och börjat få kontakt med de andra, ringde hans telefon. Irriterat knappade han på sin dator och fick fram exakt vart samtalet kom ifrån och verifierade samtidigt att det var Sara som ringde.

Ingen annan än Sara skulle kunna störa honom och han svarade ilsket.



Grevinnan Loft berättade vad som pågick och Yoda blundade medan han tog in uppgiften. Han bedömde att han kunde sitt kvar och lösa det mesta från platsen om inget oväntat hände. Sara tackade för hjälpen och lät honom hållas. Yoda hade många svagheter, men han levererade alltid!

IT-fenomenet kopplade svärande in en bildskärm till och drog några sladdar mellan routrar och hårddiskar innan han satte igång och började undersöka allt han kunde få reda på om Gunlög Skydotter. Hans simultankapacitet var extraordinär och han fick fram en del, trots att han höll igång både konversationer och avancerat spelande. Sanningen att säga så var en del av hans spelande gjort av hans dator som han programmerat för en del olika eventualiteter, lite fusk, men han hade inget dåligt samvete över det.



Tydligen var de han undersökte inga datagenier. Det fanns inte mycket att finna, men det berodde mer på att de nog inte använde datorer, än på deras skicklighet, bedömde han felaktigt. Han fick fram var Gunlög Skydotter bodde i alla fall och meddelade det till Sara så fort han kunde, så att han kunde återgå till fyra dagars spelande.



Sara kombinerade informationen hon fått av Norberg med uppgifterna från Yoda och fann att en enkel spaning vid kvinnans hus nog var en lämplig start. Hon packade det mest nödvändiga och satte sig i sin stora svarta SUV och körde till en adress i en fin förort. Väl där satte hon sig att vänta på det gamla hederliga viset. Hon hade visserligen avancerad utrustning, men behövde Yoda till mycket av det. Dessutom så tyckte hon det var skönt att ta det lite basic, utan avancerad utrustning och vapen.



Det var lugnt i området, bortsett från att unga kvinnor kom och gick. Oftast en och en, men ibland två-tre stycken åt gången. De såg oftast lite ruffiga ut, med färgat hår och piercingar och Sara tyckte på sin höjd att det var märkligt, men inte oroande. Men detta gav inte speciellt mycket.

Istället hoppade hon ur bilen och låste den. Hon väntade vid gatuhörnet och såg till slut en ung kvinna med rött burrigt hår och en späd kropp som lämnade det stora huset gåendes i sina Dr.Martenskängor och matchande kläder. Hon gick till tågstationen där hon satte sig att vänta. Sara gick slött bort och kollade på tidtabellen och försökte se vilket tåg som kunde verka aktuellt för den unga tjejen.



Norberg hade insisterat på att det rörde sig om en sammansvärjning av kvinnor som inte skydde några medel för att nå sitt mål, vilket det nu kunde vara. Men hur skulle Sara kunna få reda på mer?

Hon tryckte på en knapp några gånger på mobilen innan hon märkbart surt satte sig på samma bänk som den unga kvinnan. Rödtotten tittade misstänksamt på Sara som inte kunde dölja sin kurviga kropp, ens i de lösa kläder hon hade på sig för tillfället.

Mobilen ringde efter ca fyra minuter, vilket hon hade ställt den på. Hon svarade efter fem signaler.



-Ja, ja! Det kan du ju inbilla dig! Jag bryr mig inte om vad du säger! Ingen behandlar mg på det viset! Jag går till polisen! Tror du mig inte? Tror du inte jag har skaffat bevis på hur du behandlat mig? Vänta du bara! Män som sitter inne för kvinnomisshandel har det inte roligt i fängelset, ditt svin! Du är ett fegt kräk och du har slagit mig för sista gången! sa Sara lugnt med inbillade motrepliker från den icke existerande motparten.

Hon knäppte av telefonen och tittade lite ursäktande mot tjejen bredvid sig. Skulle det här verkligen ge någonting? Det var inte första gången hon höftade och det brukade ofta lösa sig mot slutet.



-Har du ett svin till karl? sa tjejen tyst.

-Äh! Inget att tala om! Han tror att man kan få sin vilja fram genom att slåss när inte orden räcker till. Men nu är det slut med det! Det gäller att kunna sätta stopp någon gång och inte vara rädd!

-Du är modig! Kommer han inte att slå dig?

-Kanske! Om han kan hitta mig. Jag kommer att försöka hålla mig undan. Vet inte riktigt hur jag ska göra med jobbet bara, för där kommer han kunna hitta mig när jag börjar igen. Jag har tagit tre veckors semester bara för detta.



Rödtotten satt tyst en stund och såg ut att överväga något. Sara sträckte ut sig och ville gärna ge intrycket av att vara en handlingens kvinna, men ändå lite orolig.

-Har du någonstans att bo i natt?

-Tänkte ta ett rum på ett vandrarhem, men jag kommer inte kunna göra det för länge! Hurså? Har du plats i din studentetta? sa Sara och skrattade.

-Jag vet inte! Jag ska ringa och kolla med mina kamrater om det kan gå! Är det ok?

Sara funderade och tänkte att det i alla fall kunde bli en liten trevlig studie i hur sådana här tjejer bodde och tänkte. Man kan alltid lära sig något!

-Visst! Hör du med dem! sa hon och satt kvar medan rödtotten gick iväg längs perrongen och tydligen beskrev problemet. När hon kom tillbaka såg hon lite bekymrad ut.

-Det är ok, men mina kamrater är lite märkliga, så förvänta dig allt. Skulle någon protestera så får du dra. Vi är typ ett kollektiv, litet, men ändå.



Sara accepterade och gjorde följe med rödtotten på tåget som just kom in. Tjejen hette Sandra och de pratade om lite allt möjligt. Sara gjorde så klart allt hon kunde för att hålla konversationen på Sandras plan och inte avslöja att hon var en rik grevinna med tveksamt ärende.

Väl framme gick de upp i en trång trappa i ett gammalt hyreshus med innergård, till fjärde våningen. Sandra knackade och dörren öppnades av två andra tjejer som såg misstänksamt på Sara. De var klädda på samma sätt, men hade färgat håret helt svart och hade märkliga frisyrer.

-Sara! Det här är Hanna och Janna! De bor här med!



Sara hälsade och de satte sig ner och pratade. Det var inga problem att slå i dem alla en historia om att hon blev slagen och förnedrad av en hemsk man som hon nu försökte bli av med. Hon skämdes över att lura dem, för de var så godtrogna när de presenterades för något de uppenbarligen så gärna ville tro på.

Hennes stora erfarenhet av att ha med människor att göra, gjorde snart att de alla satt och pratade om allt möjligt och innan Sara visste ordet av, var det kväll och de skulle gå och lägga sig. De flesta av hennes förutfattade meningar uppfylldes av de unga kvinnorna, men hon såg inget av det hotfulla som Norberg varit så rädd för.

Hanna och Janna hade druckit mycket rött vin och satt och småtramsade med varandra, med allt fräckare små tilltag. Sandra suckade och sade att det inte var något att bry sig om, de höll jämt på så där.

-De verkar gilla varandra!

-Hmm! Lite för mycket, tycker jag. De är ju ändå syskon! sa hon som om det var världens naturligaste sak. Sara avböjde att kommentera, utan bara reste på sig.

-Du får sova här inne hos mig! sa Sandra, när Hanna och Janna, nu med bara överkroppar, sakta gick in ett av rummen och drog för ett draperi. Ljuden som trängde ut genom det var omisstagbara och det var en märklig känsla att detta tydligen var accepterat. Men är man radikal, så är man väl, tänkte hon och följde Sandra in på rummet.



Ingen borstade tänderna, utan bara tog av sig och lade sig i sina sängar. Sandra tog av sig alla kläder utan blygsel och Sara kunde då konstatera att hon var en äkta rödhåring, av den tunna röda könsbehåringen att döma. Hennes bröst var små och hade små rosa bröstvårtor som var så ljusa att de smälte in i hennes ljusa hud. Sara kände att hon nog fick anpassa sig och tog snabbt av sig sina kläder. Sandra tittade imponerat på Saras kropp, men höjde på ena ögonbrynet, när Sara vände sig mot henne.

-Varför har du rakat dig? Tycker du det är fel att vara riktig kvinna? sa hon och gestikulerade mot Saras nakna underliv.

-Jaha! Nä! Jag har lite eksem ibland och det hjälper om jag tar bort min behåring. Inget annat!

-Hmm! Ok! sa Sandra och lade sig ner i den breda sängen, där det var tänkt att Sara också skulle sova. Det kändes lite märkligt att krypa ner naken i en säng med en kvinna, när det inte vankades hett sex, men någon gång skulle väl vara den första, tänkte Sara och beslöt sig för att lämna de radikala kvinnorna på förmiddagen nästa dag, för att hitta något annat sätt att undersöka Gunlög Skydotters liv och leverne.



Hon vaknade klockan två på natten av att Sandra låg och sparkade i sömnen. Först trodde hon att den unga kvinnan fått någon form av anfall, men hennes osammanhängande prat gjorde snart klart vad det handlade om.

-Ge mig, då!….Ge mig….Uhhh…Hårt, HÅRT, din jävel!…..Knulla, knulla, KNULLA!…..Ta mig så hårt du kan, din hingst!……Tills jag skriker…….Bind mig! Knulla mig tills jag inte klarar mer!…Åhhh!

Sara låg i flera minuter och var tvungen att lyssna till hennes erotiska dröm, som inte verkade gå ihop med hennes annars så, feministiska inställning.



Sandra slutade inte och Sara började tycka att det började gå för långt. Hon ville sova. Den unga rödhåriga kvinnan slängde av sig täcket i sömnen och lade handen mellan sina ben för att smeka sig, under tiden hon fortsatte att stöna fram det ena snuskiga efter det andra.

I vanliga fall hade kanske Sara hjälpt henne och älskat hårt med henne, men hon ville egentligen inte blanda sig mer än nödvändigt med de vimsiga flickorna, hon tyckte mer synd om dem i deras snedvridna syn på feminismen som de pratade så mycket om. Sandra, åtminstone, verkade sakna en hård kuk långt upp i fittan av hennes svamlande att döma!



När Sara inte stod ut längre, tog hon täcket och kudden och gick ut och lade sig i soffan för att försöka sova några timmar i alla fall. Men hon hann inte somna förrän en av de båda andra tjejerna kom ut från rummet. När hon kom närmre såg hon att det var Janna, den korthåriga av de båda systrarna som kom gåendes naken i det svaga ljuset.

-Inte lätt att sova hos Sandra, va?

-Nej! Hon drömmer en del, va?

-Hon drömmer alltid likadant! Hon vill ha en hård kuk och gärna bli tvingad till en massa snuskigt mansdominerande underkastelsesex. Jag vet inte varför vi står ut med henne, men hon säger att det inte betyder någonting, att hon vill mer än någon annan att kvinnorna ska få dominera efter så många årtusenden av manlig dominans genom våld och tyranni!

-Hon verkar ha lite att bearbeta?

-Ja! Men nu pratar vi inte om henne! Vad sägs om att jag kanske presenterar dig för någon i morgon, som kanske kan hjälpa dig med ditt problem?



Sara såg genast hur möjligheter öppnade sig och nickade jakande mot den svarthåriga skönheten med piercade bröstvårtor.

-Bra! Då vill jag att du lägger dig ner, Sara, så ska jag skingra dina tankar!

Sara skärskådade den andra kvinnans vackra, lite tuffare ansikte. Hennes korta, lite spretiga hår passade henne. Hennes mun var perfekt symmetrisk med fylliga läppar, hennes näsa var liten och knubbig, men sexig på något vis. När hon nu log ett förväntansfullt leende, kände Sara den karaktäristiska känslan i sitt underliv som talade om att vätan nu hade börjat produceras, uppe inne i henne. Det fanns ingen anledning att inte göra som Janna sade, utan Sara lade sig ner och såg till att täcket inte dolde hennes vältränade kropp.



-Du är en vacker kvinna, Sara! Även om du rakat muffen! Så, isär med benen så jag kommer åt att se dig!

Sara lydde och kände hur hennes slida blev allt mer våt. Janna tittade intresserat på den släta bullen med den alldeles raka springan som delade den så vackert. Det gick just att ana de inre läpparna när Sara särade på benen och snart skulle Janna lära känna dem ännu bättre.

Men först böjde hon sig ner så at deras bröst möttes. Saras stora mot Jannas yngre, mindre och spetsigare. Bröstvårtorna gled mot varandra innan deras bröst pressades samman, när Janna till slut kysste Sara. Grevinnan märkte att hennes mun smakade kvinna. Tydligen hade inte Janna tvättat munnen sedan hon och hennes syster……

Vätan ökade i hennes slida när hon föreställde sig Janna och Hanna. Kyssen var lång, våt och het. Och Sara stönade till lite när Janna frigjorde sig och gled ner mot Saras nedre regioner, med fingertopparna lätt klösandes Saras känsliga behag.



Hon såg till att sära ännu mer på benen när Janna lade sig tillrätta och såg hur den vackra munnen sattes mot sitt kön och hur de små lätta kyssarna mot de yttre läpparna nu fick flödet att nå sitt maximum. Det rann nu bokstavligen talat från Saras slidmynning och det var med stor njutning som hon sedan kände hur Jannas tunga började röra sig långsamt i hennes sköte och hon släppte kontrollen. Janna var extremt duktig på att slicka på exakt rätt ställe vid rätt tidpunkt och i rätt takt. Det var inte alla som var det, speciellt inte män som ju aldrig kunde uppleva det själva. Då och då hördes Sandra stöna något obscent, vilket bara höjde spänningen för de andra.

Under tiden Sara blev slickad, smekte hon själv sina bröst och lekte med bröstvårtorna med fingertopparna och naglarna, medan hon kände hur kåtheten flödade genom hennes kurviga kropp.

Jannas orala expertis fick Sara att snart känna hur orgasmens grepp om henne hårdnade allt mer och till slut brände det från hennes underliv och ut i varje fiber av hennes kropp. Sara bet ihop och försökte hindra sig själv att skrika rakt ut när hennes armar och ben skälvde när hon kom.



Janna tittade glatt upp över Saras rakade venusberg och gladde sig åt effekten hon hade haft på den tillfälliga gästen.

-Ja, jävlar! Det var inte dåligt! Tack, Janna! Du är verkligen duktig! Lägg dig ner nu, så ska jag gengälda det!

-Tack, Sara, men det behövs inte! Jag har redan….

-Jag har redan dragit vissa slutsatser av ljuden att döma från dig och din syster! Men nu insisterar jag! Ligg ner och sära på benen, tjejen, så ska jag visa dig vad jag lärde mig i Asien för länge sedan!

-Okej! Men bli inte besviken om det inte går för mig! Jag är inte så lätt att tillfredsställa!

-Oroa dig inte, raring! Slappna av nu, bara! sa Sara och såg till att Janna låg ordentligt och att hon själv hade en bekväm ställning framför Jannas mörkhåriga sköte.



Hennes behåring var relativt tunn och det var inga problem att urskilja Jannas släta läppar som stack ut en aning. Grevinnan Loft smekte henne lätt i håret med fingertopparna och förde samtidigt undan hårstråna så att hon fick fritt tillträde till den aptitliga fittan.

Så satte hon tummen mitt på Jannas klitoris och började trycka mot den med cirklande rörelser. Janna såg inte allt för imponerad ut, men blundade och försökte njuta i alla fall.

När Sara hade lagt allt mer tryck på klittan en stund och till slut släppte, böjde hon sig fram och sög in den lilla knoppen mellan läpparna. Först sög hon bara samtidigt som hon slickade med tungan inne i munnen, sedan började hon bita försiktigt med tänderna och Janna gnydde lite av smärta.

Nu var nog tiden inne! Sara hade medvetet sett till att blodflödet ökade till hennes känsligaste punkt och därmed också känseln. När Sara satte i gång att slicka vanligt på klittan och dessutom, hårt körde in tre fingrar i Jannas trånga fitta, kändes det mer än vad det annars skulle gjort.



Den lilla feministanarkisten, eller vad hon nu kallade sig, flämtade till av den ovanligt sköna känslan och kände hur det brände på hennes kunder och bröstkorg av upphetsningens rodnad som snabbt infann sig. Saras tunga fladdrade mjukt och vant över Jannas lustknopp och det gick inte att dölja hur mycket det påverkade henne. Stönandena blev allt högre och Janna brydde sig nu inte om om det hördes. Inte heller Sara brydde sig, utan bara knullade henne med fingrarna och slickade kontrollerat och med en rytm som passade just Janna.

Med ett litet skrik gick det för Janna och hon bet sig själv i handen för att försöka hålla någon kontroll, men ljudet väckte Sandra, som med röda vidöppna ögon kom ut och såg de båda kvinnorna, nakna och med röda kinder.

-Sara! Sara! Jag fattar inte! Du fick det att gå för mig! Och på fyra- fem minuter? Jag har aldrig varit med om något liknande! Och jag som trodde att jag var en mästare på att slicka fitta?

-Såja! Du är ännu ung, Janna! Du är redan bra på det och nu har du lärt dig ett litet trevligt trick till! sa Sara och reste sakta på sig i hela sin ståtliga längd. Nu får vi nog sova lite! Du skulle visst presentera mig för någon i morgon?



-Vad gör ni? Ska hon få träffa….?

-Ja! jag litar på henne och jag tror hon kan vara till stor nytta för oss och kampen! sa Janna och Sara såg beslutsamheten brinna i hennes ögon.

-Okej! Jag tror dig, men du vet hur svår hon kan vara! Hon misstänker alla!

-Jag tror nog det ska gå bra! Om inte så får hon bli min kk!

-Vem är det ni pratar om? frågade Sara och försökte se oförstående ut.

-Vi tar det i morgon! Sov nu så du orkar! Vi åker tidigt i morgon och då ska du få veta allt om det går väl! sa Janna och gick bort till Sandra.

-Sandra! Sov du med, men försök dröm om något annat än dina stora kukar! Sandra flämtade till och försvann in på rummet, medan Sara lade sig på soffan och Janna gick in till sin syster, som märkligt nog verkade ha sovit sig igenom allting.



På morgonen åt de under tystnad, även om Janna fortfarande hade ett stort leende på munnen. Hanna däremot verkade lite surmulen efter att ha fått berättat för sig av Sandra, vad som hade hänt under natten. Men de åkte sedan i väg till samma ställe som Sara hade sett Sandra komma ut ifrån och det var nu klart för Sara att det var något på gång, även om hon ännu inte visste vad.

De anmälde sin ankomst i en mikrofon vid dörren och blev genast insläppta. Väl inne blev de alla på helspänn och de talade med dämpade röster.

-Sara! Tänk på att tala med respekt och vad du än gör, så ljug inte! Hon tar reda på allt om dig!

Detta bekymrade Sara lite grann, för hon hade ju inte direkt dolt sitt rätta förnamn, även om hon hade en alternativ identitet med samma förnamn men annat efternamn. Den skulle nog hålla för en hastig koll, men var inte helt vattentät om man gick på djupet. Så långt hade inte Sara tänkt att det skulle gå.



Slutligen fick de komma in i ett stort bibliotek med blänkande väggpaneler och polerat parkettgolv. Där vid det stora bordet längst ner satt en kvinna i fyrtio, kanske femtioårsåldern och studerade några papper. Det var märkligt att de visste så pass lite om henne, men det fick väl Sara ändra på då.

Sandra, Hanna och Janna ställde sig framför bordet och lät Sara stå ett steg bakom dem. De var alla tysta och inväntade kvinnans uppmärksamhet.



-Sååå! Ni har en ny aspirant med er?

-Ja, Moder! sa Janna tyst.

-Och hon är något att ha?

-Jag bedömer det, Moder!

Kvinnan tittade upp och tittade mot Sara och de andra kvinnorna klev automatiskt åt sidan.

-Kom hit, kvinna! sa hon och lutade sig bakåt i stolen så att Sara kunde se att hon var i gott skick, trots hennes korrekta klädsel som inte alls var opassande för ett bibliotek. Hennes hår var mörkblont med strängar av grått vid sidorna som hon inte försökte dölja. Hon hade smala glasögon och väldigt vackra, men stränga ögon.

Sara klev fram och såg ner i bordet för att inte utmana henne genom att titta henne i ögonen.



-Ni andra kan gå ut så länge! Jag kallar om det behövs! de andra gick snabbt och tyst ut och stängde dörren efter sig, så att Sara var ensam med den auktoritära kvinnan.

-Jag heter Gunlög Skydotter! Har du hört talas om mig?

-Nej!….Moder!

-Du lär dig snabbt, min flicka! Men du behöver inte kalla mig moder än! Om jag vill ha dig, ska du få göra det, men just nu så behövs det inte! Varför är du här?

-Janna trodde jag skulle kunna vara till nytta för dig!

-Så det sa hon! Berättade hon vad det är vi gör?

-Nej! Inte annat än att ni för någon sorts kamp mot män som behandlar kvinnor illa!



Gunlög reste sig och började gå runt bordet och ställde sig bakom Sara. Hon hade skor med låga hälar, men en väldigt kort kjol som avslöjade hennes perfekt formade ben. Hon lade händerna på Saras axlar och klämde mjukt.

-Vi kvinnor utgör hälften av jordens befolkning! Vi har i alla tider stått tillbaka för männen, jobbat hårt, underhållit dem på alla tänkbara vis, fött deras barn, tagit hand om hemmet, lagat mat, stått ut med deras sexuella utnyttjande och otrohet! Vi har gjort allt som tänkas kan, för att vara männen till lags och för vad?

Sara svarade inte.

-De har inte gjort något för oss och se hur det är ställt med många av våra systrar i andra länder! De lever fortfarande i gångna tiders förtryck och vi har heller inte fått de självklara rättigheterna! Men vi säger att nu är det dags! Vi har nu startat en kamp för att totalt omintetgöra mansstyret och se till att rollerna blir omvända! Alla kvinnor skall kunna få samma rättigheter som männen i alla tider tagit sig och männen skall foga sig eller tillintetgöras! Det här är en kamp på liv och död nu! Förstår du?



-Oookej! sa hon tveksamt. Ni kommer att starta någon form av kamp mot mansdominansen?

-Vi har redan börjat! Vi har redan haft strider och förluster. Vi har krigsfångar och vi kommer snart att slå hårt mot både regering och samhället i övrigt, där vi anser att en förändring behövs! De som inte fogar sig kommer att gå under! Gör vi det här på bästa sätt, så kommer det inte drabba landet så värst hårt. Bara männen! Och de känner du väl ingen sympati med?

-Nej! De kan gott ha det! Som du säger, så har vi nog stått tillbaka alltför länge! sa Sara och nickade, men kände att det här nog kunde bli ett allvarligt problem.



-Bra, flicka! Vad kan vi ha dig till då? Vad kan du?

-Ja, jag kan väl lite av varje! Jag lär mig väldigt fort och jag är inte rädd för någonting! sa Sara och såg modig ut.

-Haha! Vi får väl se! Jag vill testa dig först! sa Gunlög och visade bort Sara till en dörr som Sara inte set tidigare på grund av att den såg ut som en väggpanel.



De gick ner för en spiraltrappa och kom ner till ett enormt källarplan som var alldeles vitt och modernt inrett. Sara tyckte att det nästan såg science-fictionaktigt ut och att det skar sig totalt mot den gammeldags inredningen i rummet ovanför. Nere i källaren fanns ett antal rum med okänd funktion, men låsen på dörrarna var inte att leka med. Gunlög öppnade dörrarna utan problem med ett armband hon hade på sig.

-Nu ska vi se! Här har vi mitt lilla lekrum och här har vi min lilla robot! Kan vi få in man nummer tre? Jag använder ordet man som något nedvärderande. Kan man göra annat, när de haft miljoner år på sig att skapa en bra värld och inte lyckats?

Två kvinnor kom in med en naken man, som hade diverse blåmärken över sin muskullösa kropp, de lade ner honom på alla fyra på golvet och byglade fast honom utan att tveka, med baken mot Sara, så att hon tittade rakt på hans rumpa och genitalier som hängde rakt ner. Sara kände inte igen honom, men hon misstänkte att han kunde vara en av ”Bullarna” av hans fysik att döma.



-Så, Sara! Om du är vänlig och tar på dig detta! sa hon och pekade på en sorts dräkt som låg på en metallbänk. Hon här hjälper dig på med den!

En kort blond kvinna kom fram till Sara och började genast hjälpa Sara av med kläderna tills hon stod naken framför Gunlög, som intresserat tittade på hennes fysik. Sedan började den blonda kvinnan hjälpa Sara att ta på sig den svarta dräkten som egentligen såg ut som en märklig svart baddräkt men med hål för brösten. Den fanns en hård platta med en gele´aktig dyna som skulle ligga emot hennes genitalier. Kvinnan justerade denna så att den satt riktigt och med fingrarna förde hon isär Saras läppar så gott det gick, innan hon sedan applicerade två små självhäftande dynor på Saras bröstvårtor med sladdar som löpte från dem och vidare till en liten låda på ryggen.



När allt var klart såg de på henne och Sara undrade vad i hela fridens namn detta var för en anordning.

-Skicka en puls! sa Gunlög och genast skälvde Sara till och kunde knappt stå på benen. Hon var kopplad till dräkten på de mest känsliga ställena och hon började svettas.

-Så! Då är allt klart! Du har på dig det senaste i högteknologi och du kommer nu att vara med om något du aldrig varit med om förr! Du kommer för en stund nu att vara en man och känna allt som en man gör! Om du rör dig lite, så ser du att dina rörelser imiteras av roboten och du kommer också snart känna att det roboten gör, kommer att gagna dig!



-Wow! sa Sara och undrade hur detta skulle sluta.

-Du ser mannen framför dig! Han är redo och jag vill att du visar att du kan göra mot honom vad män gjort med oss i alla tider. Roboten är försedd med en kraftig manslem och jag tror du vet vad du ska göra för att göra mig och dig själv nöjd!

Hon tänkte efter och tog sedan några steg, vilket imiterades av roboten. Redan nu kände hon en konstig svällande känsla i underlivet.



-Det du känner nu är känslan av att få stånd! sa Gunlög. Sara häpnade, men gillade det!

Hon gick fram med roboten till den fastgjorda mannen och han försökte vrida sig loss, men han satt alltför hårt fast. Sara tyckte så klart synd om honom, men det här var inte värre än vad hon själv varit med om under sina diverse äventyr, så hon placerade robotens händer på mannens höfter för att hålla dem stilla. Nu värkte det nästan i hennes underliv. Var det så det kändes för en man?

Sedan rörde hon sina höfter och såg hur roboten härmade henne och hur den säkert tjugofem centimeter vita, lite genomskinliga kukimitationen närmade sig mannens glidmedelsförsedda bak.

Han försökte skrika, men var försedd med munkavel och när Sara siktade in sig på det lilla hålet mellan hans skinkor så växte hettan från kuken hon nu kunde känna ända upp i nacken. Tänk så skönt det var! Inte konstigt att män var slavar under sin egen kuk!

När tippen på kuken mötte hans anus rös Sara till och hon sköt sig sakta fram med slutna ögon och försökte låta bli att tänka på mannen som just nu blev penetrerad av den konstgjorda varelsen. Sara kunde känna hur varmt det blev längs skaftet och hur trångt det var i hans bak. Det här var ju helt otroligt, måste hon medge. Hon kände på riktigt hur det var att låta en kuk glida in i ett trångt rövhål och hon älskade det!



Hon tänkte på alla de gånger hon själv fått en hård kuk i det förbjudna hålet och gav nu igen, men inte så att han fick onödigt ont, utan gradvis, som om hon försökte lära sig hur man styrde den märkliga maskinen. Men på ett annat plan fick hon en annorlunda känsla. Någon form av förståelse för att män kunde bete sig på ett annat sätt än kvinnor. Nej, inte förståelse, hon ville inte göra det moraliskt rätt, men visst var det skönt!

De hade ju annat att vinna på detta, än vad en kvinna skulle ha haft, vilket den här uppfinningen nu så klart demonstrerade för henne, när hon stött sitt pelvis fram och tillbaka och såg hur robotens vita lem gled in i mannens väl insmorda hål, vilket kvinnan som satte fast honom hade administrerat.



-Såja! Duktig flicka! Du verkar gilla det!

-Ja!…Det….är…fan…inte….dumt! stönade Sara och överväldigades nästan av den underbara känslan hon på något sätt erfor, när hon tog mannen. Hon hade visst med hjälp av diverse leksaker tagit en man i ändalykten förr, men inte alls i närheten med denna njutning och det dröjde inte länge förrän hon nästan sjönk till golvet av den ovana känslan av vad som måste vara het sperma som rusade genom urinröret och ut i den bultande lemmen. Gång på gång ryckte det i hela hennes kropp och alla rörelser imiterades perfekt av den konstgjorda varelsen, dock utan att någon vätska levererades i mannens anus.



-Jag tror du kan duga, Sara! Jag tar härmed upp dig i systerskapet som skall göra om världen efter vår världsbild. Jag har på många håll, kvinnor som du, som bara väntar på att slå undan fötterna på den man, de har som måltavla. En del kommer att bli avrättade. En del kan vi kuva genom utpressning eller på annat vis. Nu ska vi se vad du kan hjälpa oss att utföra!



Sara låg knä på golvet och flämtade hårt av upplevelsen. Hon hoppades att hon inte gått för lång och utsatt mannen för mer obehag än nödvändigt. Han låg också framåt med huvudet mot golvet och roboten drog sig nu bakåt och han slappnade tydligt av när hans bak nu lämnades i fred av den långa gummikuken.

-Tack, Moder! sa Sara. Vad kan jag hjälpa till med?



Yoda satt i lägenheten och spelade för fulla muggar, vilket han trivdes med. Han försökte ett par gånger att kontakta Sara, men fick inget svar. Han oroade sig ca fem minuter, men övertalade sig sedan att sluta oroa sig. Klarade sig inte Sara alltid? Såja! Där fick han in ett skott, och ett till!



Martina hade heller inget hört från Sara, men hade inte väntat sig det heller. Sara brukade vilja ta det lugnt när alla de andra var borta, men denna gången hade hon ju haft lite att göra. Martina kunde inte låta bli att undra hur det hade gått. Hon var ju snart hemma och då skulle hon väl få reda på det!



-Berätta lite om din buffel till man! sa Gunlög. Sara drog ihop en berättelse och försökte låta bli att lämna detaljer som Gunlög skulle kunna kontrollera. Gunlög lyssnade, där de satt i ett mysigt inrett litet rum i källaren.

Sara kände att den här kvinnan var farlig och måste stoppas, men hur? Hon hade inga vapen med sig, nästan ingen utrustning och hon trodde det skulle dröja innan Yoda eller Martina lyckades lokalisera henne. Hon hade ännu den stora fördelen av att Gunlög Skydotter inte kände till hennes korrekta identitet, men det skulle nog inte vara så länge till i värsta fall och vad skulle hända då?

Det verkade som om den äldre, vackra kvinnan trodde på Sara och de hade en trevlig pratstund, men Sara fick anstränga sig för att exakt komma ihåg vad hon sagt, så att det inte skulle bli några problem senare. En teknik hon blivit ordentligt övad på, eftersom en förhörssituation kräver samma tillvägagångssätt.



-Steg ett nu, är att vi har ett väl utbrett datornätverk som tankar hem allt som händer hos varje internetoperatör. Nu pratar jag inte bara om lilla Sverige, utan om hela jorden! Särskilt då internettrafik som omfattar perversa saker, som pedofili, djur, våldtäkt och allahanda annat som kan verka extraordinärt. Allt vi bedömer som pornografi eller på annat sätt kan användas mot den som tittat på det!

-Det måste ju ha varit en jätteapparat, Moder!

-Jodå! Det har tagit oss år att komma så här långt! Vi har haft några som varit nära att avslöja oss, men de är alla nu i tryggt förvar och utgör inte längre något hot. Vi använde dem istället som försökskaniner vid lämpliga tillfällen. Som innan, när du lekte med den där mannen! Han var en av dem! Han kommer senare att hjärntvättas som sina kollegor. Nåväl! När vi finner tiden lämplig, och nu pratar vi om dagar, kommer vi att meddela alla dessa män och kräva vit skilda saker av dem, beroende på vad de har att erbjuda oss. Det kan vara att avgå, begå en brottslig handling, skänka oss oerhörda summor pengar, skilja sig, överge sina barn, förse oss med utrustning eller tjänster! Allt man kan tänka sig!

-Det låter….stort, Moder?

-Haha! Bara toppen på isberget, min kära! sa Gunlög och tog nu av sig sin kavaj och sträckte sig efter en cigarill som hon omsorgsfullt tände. Det här började som ett sätt att ändra mitt Sverige till något bättre, men jag insåg snabbt att detta gick att använda globalt. Tänk dig när premiärministrar, biskopar, generaler, imamer och andra får ett ultimatum om att göra som vi vill, annars! Tänk dig företagsledare och presidenter som vill behålla makten och skulle göra allt för att få behålla sin värdighet inför folket! Sen när vi fått det vi vill ha så kommer vi så klart att gå ut med deras datorhistorik i alla fall!

-Men de män som inte har något att skämmas för då, Moder?

-En mindre procent, kan jag förvissa dig om! Och de kan vi komma åt via en närstående släkting till exempel, eller så ljuger vi ihop någonting bara! Allt för att vi ska få en värld där v kvinnor kommer att regera! Det är ett helt nytt kapitel i världshistorien!



Sara satt och gapade. Det var inte ofta hon gjorde det, men detta hade plötsligt vuxit sig större än hon någonsin kunde ha väntat sig.

Såg inte kvinnan vad detta kunde ställa till med? Visst fanns det en och annan poäng angående män, men skulle detta vara bättre? Att utsätta och utnyttja människor på detta viset? Trodde hon att hon skulle kunna skapa en värld utan våld och orättvisor? Hon måste stoppas!



Gunlög satt och drömde sig bort med ett leende på läpparna och Sara såg hur hennes bröstvårtor hade styvnat under det fina vita tyget i hennes blus, trots hennes bh som anades inunder. Hon gick igång på detta! Skulle det kanske gå att få ut mer information av henne?

-Åhh, berätta mer om hur männen ska förnedras, Moder! sa Sara och tittade ivrigt på Gunlög. Kvinnan log och såg ut att ta ett tyst beslut för sig själv. Kanske hon hade något annat som skulle göras, men beslöt sig för att lägga lite mer tid på Sara som tydligen uppenbart uppskattade det hela, vilket tände henne!



-Något av det första jag kommer att göra, är att inrätta disciplinanstalter för de värsta männen! Inte bara våldtäktsmän, utan alla de som har som åsikt att de står över kvinnor i ord eller handling. De kommer att kommer att utsättas för liknande saker de själva gjort eller fantiserat om. Jag väntar mig att vi kommer att tillverka massor av robotar av det slag du nyss själv testat och att kvinnor kommer rusa till dessa ställen för att själva få knulla en man i baken! sa hon och vred på sig i fåtöljen, tydligt påverkad av sina bilder av hur det skulle bli.

-Får man köpa årskort, Moder? frågade Sara på skoj.

-Absolut! Man kommer att kunna beställa vilken man man vill ta och göra vad man vill, bara man har pengar! Men du kommer givetvis att få det gratis, eftersom du kommer bli en eldsjäl. Det kan jag bedöma!

-Moder?

-Ja, mitt barn?

-Jag vet inte hur jag ska säga det här, men….

-Jag vet nog! Kom hit och knäpp upp min blus! sa Gunlög självsäkert och förvånade Sara. Men hon hade väl haft så pass många kvinnor här så hon var van vid deras reaktioner.



Sara ställde sig upp och gick genast fram till Gunlög och började knäppa upp knapparna i den tighta blusen, så att den gräddvita spetsbh´n blottlades. Gunlög såg upphetsat på Sara, som spelade sin roll väl och just skulle dra ner bh´n.

-Lugn, flicka! En sak i taget! sa Gunlög och reste sig upp och tog av sig sin kavaj som faktiskt matchade de gråa i hennes hår. Därefter tog hon av sig sin kjol och började gå runt Sara i endast skor och underkläder.

Gunlögs händer gled då och då över Saras skinkor och hennes byst och hon nickade gillande.

-Ta av dig, Sara!

Sara svarade inte, utan tog snabbt av sig sina kläder som hon inte haft på sig så värst länge, men hon var rätt van vid att inte ha plagg på sig speciellt länge;-)

Hon stod rak i ryggen med brösten pekandes rakt ut och Gunlög kunde inte ta ögonen ifrån dem.

-Jag måste erkänna att vad gäller bröst, så har du nog de vackraste jag någonsin sett, Sara!

-Tack, Moder! sa Sara och kände sig faktiskt stolt över komplimangen!



Gunlög sträckte sig bak efter spännet och knäppte upp sin egen bh, som hon sedan slängde på ett bord. Den hade lämnat märken i den mjuka vita huden, men det var absolut inget som störde. Sara tittade imponerat på Gunlögs bröst och såg att de var så blanka och lena i hyn att man hade kunna ta dem för en sextonårings om det inte vore för storleken. De var inte så stora som Saras och de hängde visserligen en aning, men för hennes ålder så var det mycket imponerande och Sara såg det inte som ett problem att vara tvungen att kyssa dem. Tvärtom!



Så fort Gunlög gav tecken gick Sara fram och gjorde just det. Hon kysste båda brösten med lätta kyssar och drog in doften av hennes hud under tiden. Skönast var det att slicka henne på undersidan av de mjuka brösten samt att ta hennes rosa bröstvårtor i munnen och suga på dem.

Gunlög gillade uppmärksamheten och ägnade ingen uppmärksamhet åt Saras klocka.

Klocka?

Jo! Allt sedan Sara hade kommit in i det heliga, hade hon spelat in allt som sagts och gjorts. Klockan var så klart ett av Yodas påfund och den kunde spela in ljud eller filma. Minnet räckte till fem timmars ljudinspelning eller en halvtimmes film. Sara hade endast spelat in ljud, men slog nu över den till filmning genom att trycka snabbt en gång på det lilla vredet.



Helt lätt att koncentrera sig på att älska med en kvinna och dessutom försöka filma det med en kamera på handleden var det inte och hon insåg att en del redigering skulle komma att behövas senare. Om det blev ett senare!



Sara kysste Gunlögs bröst ett tag innan hon satte sig ner på huk och lät tungan glida nerför Gunlögs mage och ner till troskanten.

-Varsågod och ta av dem! sa Gunlög och ställde sig en smula isär med benen, så att Sara kunde dra dem ända ner till fötterna. Vad som slog henne först var att Gunlög var helt rakad mellan benen, precis som hon själv var. Hon såg att det förvånade Sara.

-Eksem! Var det inte det du skyllde på? Vi är väl inga barbarer, ändå? Det är skönast med en rakad fitta, eller hur?

-Jo, Moder! En rakad fitta är bäst! sa Sara och kysste ömt Moder Gunlögs hårlösa venusberg. Gunlög tryckte Saras huvud mot sig och njöt av den varma tungan som gled över hennes lilla kulle.

Utan att vänta på order, tryckte Sara Gunlög mot ett bord och lade ner den mindre kvinnan på det, innan hon gav Gunlög en hård smäll på ena skinkan med handflatan så att hennes handavtryck började lysa först vitt och sedan rött. Gunlög gav ifrån sig ett gällt skrik och gapade stort av förvåning.

-Vad är det, Moder? Länge sedan någon gjorde så här mot dig?



Innan Gunlög han svara gav Sara henne en smäll på andra skinkan med och såg ett likadant märke dyka upp. Denna gången skrek inte Gunlög, men gjorde heller inget för att hindra Sara. Grevinnan Loft tryckte sedan upp Gunlögs knän mot hennes tuttar och gav henne en smäll med fingrarna på hennes rakade bulle mellan benen, rakt över de yttre blygdläpparna och Gunlög gav återigen ifrån sig ett kvidande ljud av smärta! Hon fick två smiskar till på fittan så hon bet sig i underläppen och grävde ner naglarna i sina tuttar, uppenbart uppeldad av behandlingen hon fick av Sara.



Det var en stor risk hon tog, när hon betedde sig så här mot Gunlög Skydotter, men Sara var beredd att ta den risken eftersom hon inte kunde tänka sig att komma någonvart genom att bara spela underdånig. Sara var helt enkelt tvungen att visa att hon var av annan kaliber än de andra kvinnorna som redan var inblandade i det här världsomspännande projektet.

Nu var Gunlögs fitta alldeles röd av Saras smällar och Sara böjde sig nu fram och blåste försiktigt på den ömmande, känsliga huden, innan hon lät tungan mjukt smeka de sammetsmjuka vecken.

Så fort Gunlög försökte ändra ställning, tryckte den starkare Sara henne på plats igen och fortsatte inte att slicka fittan förrän hon lugnat sig.



-Sara! Hoppas du vet vad du gör, flicka lilla! Och att du gör det väl! Annars har jag en robot som väntar på dig och du har ännu inte sett den jobba för fullt!

Sara svarade inte eftersom hon pressade sin mun mot skötet och lät sin tunga söka sig in i Gunlögs slida, vilket fick henne att flämta efter luft. Fittan var nu alldeles våt och Sara hade svårt att kontrollera sig. Hon visste inte hur långt hon kunde gå, men beslöt sig för att ta det till nästa nivå med en gång. Med två fingrar penetrerade hon Gunlögs fitta och juckade henne hårt under tiden tungan fladdrade över klittan, men sedan drog hon ut fingrarna och samlade alla fyra, plus tummen i handflatan, för att sedan lägga hela kroppsvikten över Gunlögs kropp och den starka armen styrde hennes hand rakt mot den öppning som hon just lämnat.



Ett gallskrik hördes från Gunlög och hon vred sig okontrollerat på bordet när Saras hand tvingades upp i Gunlögs fitta. Hon hade aldrig tidigare haft något så stort i sig och det tog emot, men Sara var starkare och slutade inte förrän hon hade hela handen inne i den trånga värmen.

Två beväpnade kvinnor sparkade upp dörren och sprang in och Sara trodde att det var kört nu, men efter en evighetslång sekund fick Gunlög luft igen.

-Nej! Ah! Nej! Ut med….er! Uhh! Försvinn, eller förintas! flämtade hon fram med svårkontrollerad röst. De båda kvinnorna stirrade storögt på Sara som stod lutad över deras härskarinna med handen…..? De hade svårt att förstå det, men drog sig sakta bakåt och drog igen dörren.



Sara som först nu tittade ner, såg att handen var helt inne i den rödmosiga fittan och kände tydligt hur Gunlög jobbade med underlivs och magmuskler för att det inte skulle göra för ont.

Sara spottade rikligt just där handleden mötte Gunlögs uttänjda fittläppar och började sedan röra sin hand för att se till att glidet spreds. Men tydligen var Gunlögs upphetsning så pass tillräcklig att det flödade inifrån och det dröjde inte mer än en halv minut innan Sara kunde knulla den potentiella världshärskarinnan med sin hand, allt snabbare och hårdare. Till slut drog hon ut handen helt och körde hårt in den i Gunlögs gapande, våta hål, gång på gång tills hon skrek av smärtblandad njutning.

När det var dags för orgasmen, höll Sara näven hårt knuten inne i slidan, samtidigt som hon slickade den styva klitorisen allt hon kunde, tills Gunlög skrek högt och Saras näve fick allt blod urklämt av de starka fittmusklerna i en pulserande takt.



När Gunlög var färdig lade hon sig ner och verkade tappa medvetandet. Sara drog då försiktigt ut sin hand med ett smaskande vått ljud och såg hur en ansamling av fittsaft rann ur det vidöppna hålet som sakta drog ihop sig till normal storlek, även om det skulle svida några dagar. Det visste Sara av egen erfarenhet. Men vad nu? Vad var nästa steg? Sara satte sig naken ner och väntade på Gunlögs reaktion på det hela.

Skulle hon gå bärsärk, var det bara att försöka slå sig ut, med det klockan hade i sitt minne, för det var det enda hon hade på sig. Hon måste komma till en dator med den, för den hade inget sätt att sända signaler, eftersom de skulle kunna avslöja klockans funktion.



Men när Gunlög Skydotter äntligen hade flämtat färdigt och började röra på sig, log hon med hela ansiktet!

-Sara! Åh, vad jag älskade det där! Äntligen fick hag något oväntat och alldeles nytt! Det var inte igår jag var med om det! Du ska jobba vid min sida! sa Gunlög och reste sig grimaserande upp och började ta på sig.

Sara kände att det hela hade gått bättre än väntat. Återigen en risk som hade lönat sig och nu var det bara att försöka komma på hur de skulle försöka stoppa galenskaperna i sin linda. Det mesta verkade vara beläget här i huset och dess källare. Varför hade man annars byggt det så pass säkert och avancerat som man hade?

När de var någorlunda presentabla igen gav Gunlög Sara instruktioner om vad hon skulle göra och att hon skulle vara tillbaka om en timme och då ha med sig vad hon behövde för de närmsta dygnen. Det skulle bli mycket för Sara att sätta sig in i, men det skulle det bli värt, lovade Gunlög och log återigen.



Sara fick låna en bil och körde raka vägen till en alternativ lägenhet hon hade ståendes ifall hon av någon anledning inte kunde återvända till sitt hem. Bilen var säkert buggad och hennes position känd för Gunlög. Hon hade inte så mycket tid på sig, utan kopplade snabbt upp klockan till datorn och skickade iväg de nödvändiga uppgifterna samt filen till Yoda och Martina. Hon hoppades att Yodas nätverk var så pass säkert att det inte skull upptäckas av ledaren för den feministiska revolutionen.

När det var avklarat, ryckte hon åt sig lite kläder och annat hon kunde ha användning för. Inget annan utrustning än klockan fick följa med, då hon visste att det kunde avslöja henne. Sara fick klara sig på egen hand, tills de båda andra förhoppningsvis skulle kunna hjälpa henne!



När Sara kom tillbaka presenterades hon för alla de kvinnor som var i tjänst i det stora huset, med dess avancerade och välutrustade källare som visade sig vara större än vad Sara hade trott. Det här var verkligen en kontrollcentral för deras snedvridna verksamhet och Sara kände en viss maktlöshet över att inte kunna göra något åt det. Vilken dator skulle man förstöra? Det fanns ju säkert alternativ som skulle fortsätta med både övervakning och utföra allt det som skulle sätta världen i någon form av kaos, när alla åtgärder utfördes och hela regeringar sattes i gungning av skandaler, lönnmord och utpressning.

Må så vara att det var en stor manlig majoritet vad gällde de styrande, men Sara kunde inte hålla med om att det skulle bli bättre med endast kvinnor. Det skulle säkert uppstå andra problem i stället.



Att inte veta om hennes kollegor hade fått hennes meddelande och ifall de hade kunnat göra något av hennes ide´ vad gällde en eventuell lösning på problemet, var mycket frustrerande, men hon tog det hela med ro och försökte sätta sig in i vad hon skulle göra och hur hon skulle lunna undgå att väcka Gunlög Skydotters misstankar, nu när hon kommit så nära inpå henne.



Yoda var också frustrerad, men mest över avbrottet från hans sällsynta fritid och hans spelande. Ilsket läste han det Sara skrivit och skickat med. Han häpnade över det som Gunlög och hennes feministterrorister hade lyckats åstadkomma, för det var ingen liten bedrift, det hon hade gjort. Men han insåg att med mycket pengar och rätt människor så hade hon lyckats med något som var potentiellt mycket farligt!

Att skaffa fram det Sara ansåg behövas, skulle vara mycket svårt, men han trodde nog att det skulle gå bra. När han bekräftat vissa förhoppningar och svårigheter, ringde han Martina, som just anlänt till flygplatsen och kom överens om att träffas i lägenheten för att bestämma detaljerna.

När han avslutat samtalet, tog han återigen upp kontrollen och började bekämpa fiender, som inte hade en chans mot hans erfarenhet, medan Martina tittade misstänksamt på tullkontrollanten.



Tullkontrollanten såg envist på Martina och kände sig trygg med sina stora kollegor som backade upp honom. Hans skarpa ögon hade fäst sig vid att hennes handväska hade en kula hängandes i dragkedjan. En kula som hon gjort hål i och satt dit, eftersom de där hänglåsflärparna alltid gick av och hon hade tyckt att det var en lite rolig grej.

Men nu stod hon inför en inkompetent man som uppenbarligen aldrig gjort lumpen, som hävdade att den kopparöverdragna blyklumpen måste vara någon form av massmordsvapen eller i alla fall någon form av explosiv vara.

Det kvittade att hon intygade att det bara rörde sig om en högst ofarlig metallbit så länge den inte satt i en hylsa – med krut i – i ett gevär – som hölls av en person med avsikt att vara farlig!



-Vad har du mer för vapen? sa han mullrande.

-För sista gången! Det är inget vapen, din inavlade babian! Det är en blyklump!

-Okej! Du har fått säga ditt! In me henne på rummet, grabbar! sa han och de andra två hjälpte den vilt sprattlande Martina Kretsch, in i ett avskilt rum med endast en sliten grön brits och en liten bordsskiva i rostfritt stål, som inredning.

De knuffade in henne och ställde sig mellan henne och den stängda dörren.

-Okej, terroristblatte! Vad har du mer för överraskningar!

-Du kallar inte mig för något sådant! Du vet inte hur illa ute du är, när min chef får reda på hur jag blivit behandlad av den inavlade björnligan! Se nu till att få ut mig härifrån!



-Visst! Vi får väl kolla dig själva då! Vi kan inte vänta på en kvinnlig personal! Hjälp henne av med paltorna och gå igenom varje söm! sa han och gick mot Martina, som höll tillbaka i hela tre sekunder innan hon började slåss.

Så fort de började försöka få av henne hennes kläder, slog hon upp med armarna för att få bort deras. De tittade förvånat på den vackra kvinnan som hade gjort motstånd och gav sig sedan på henne alla tre och under ett väldigt liv och tumult, fick de av plagg efter plagg, tills hon stod, rasande av ilska, helt naken inför deras hungrande ögon!

-Ni ska få sota för det här!

-Hur sa? Var det någon som sa att det kan finnas något gömt någonstans? sa den burduse, maktmissbrukande vakten och gav tecken åt de andra vakterna att hålla henne.

De släppte hennes kläder och fattade tag i Martinas armar och drog ner henne på britsen, medan den förste vakten fick tag i de sprattlande benen och tog ett grepp om hennes båda anklar med sin stora hand.



Martinas bruna kropp vred sig och brösten flög omkring. De tog alla vara på chansen att vidröra dem under kampens gång, men nu började det att gå för långt, tyckte Martina.

Vakten satte sin lediga hand mellan hennes ben och hon kände hur valkig och stark den var. Hon försökte vrida sig bort när hans fingrar sökte lite mellan de bruna läpparna och så fort han fick in ett finger i det trånga hålet, såg hon sin chans.

De tittade alla på hur han våldförde sig på henne, så hon låtsades tappa medvetandet och slappnade genast av i hela kroppen. Den instinktiva rädslan hos männen, att de hade gått för långt, gjorde att de släppte en aning på hennes armar och ben.



Med en enorm kraft sköt hon så ut benen och träffade den förste vakten med fötterna strax under halsen. Han flög som en docka rakt in i väggen och tappade medvetandet. De andra två hann aldrig hämta sig innan Martina hade snurrat runt på rumpan, korsat armarna och dragit de båda vakterna mot varandra så att hon med en enda kraftig spark uppåt träffade de båda under deras kantiga hakor och de segnade ner på det gråmålade betonggolvet.

Martina kände hur pulsen flödade under den chokladfärgade huden och hur hennes bröstvårtor var hårda i den något svala luften. Snabbt böjde hon sig ner och tog sina kläder, för att snabbt ta på sig och gå ut från rummet. Hon hade snabbt identifierat nyckeln och låst dörren utifrån, efter att ha kontrollerat att ingen av vakterna hade livshotande skador.

Sedan gick allt bra och hon kom hem och hoppades att efterföljderna inte skulle bli allt för allvarliga. De blev de inte, eftersom tre stora män, gärna inte ville erkänna att de fått på moppo av en vacker negress, eller för den delen att hon skulle berätta vad de hade varit på väg att göra med henne.



Sara visste att det var ont om tid. När hon inte var vid Moderns sida, försökte hon hitta information som kunde vara av nytta, men det var svårt att undersöka vissa saker, då hon oftast aldrig var ensam, eller inte kände till hur det fungerade här.

De andra kvinnorna såg misstänksamt på henne trots den uppenbara kontakten hon hade med Modern, eller var det kanske just på grund av det? Strunt samma! Hon hade i alla fall kommit längre än hon hade kunnat hoppas på och skulle inte ge sig i sin kamp för att stoppa de vansinniga planerna på en kvinnodominerad värld, hur lockande det kanske hade verkat ibland.

Sara hade råkat ut för en hel del män som utsatt henne för både det ena och det andra, men vissa kvinnor hade min själ inte varit ett dugg bättre, tänkte Sara, när hon för en gångs skulle gick ensam i en korridor, på väg för att äta.



Hon vek av till höger och smet bort till de rum där några av medlemmarna i ”Bullarna” verkade sitta fängslade. Kanske hon skulle kunna få information, även om hon inte skulle kunna släppa dem fria.

Hon hoppades att hennes magnetarmband skulle verka här med, men dörren förblev stängd, vilket endast lämnade den lilla luckan som maten skickades in genom.

-Psst! Pssst!

-Ja, härskarinna! hördes en svag röst.

-Är ni ”Bullarna”? I så fall, hur många är ni?

-Ja! Vi är fyra, härskarinna! hördes det efter några sekunders tvekan.

-Skippa härskarinnebiten, är du schysst! Jag tänker försöka frita er, men jag behöver hjälp! Vet ni något som kan vara av nytta?

-Nej, härskarinna!Vi är pånyttfödda och kan bara vara er till lags!



Va fan? Var de hjärntvättade? Var det så Gunlög hade fått kontroll över den specialutbildade gruppen?

-Fort! Berätta vad ni vet om Gunlög Skydotter och hennes organisation, så att jag kan krossa den!

-Vi vill inte! Modern har rätt i sina tillvägagångssätt! Vi vill hjälpa henne!

Nu blev det lite svårare för Sara! Hur hjälper man någon som inte vill bli hjälpt? Hon funderade just på hur hon skulle kunna lura dem att svara på hennes frågor, när en röst hördes.



-Sara? Vad gör du där? Varför pratar du med fångarna? Jag måste berätta för Modern! sa Sandra svagt och började att gå därifrån, utan att vänta på svar.

-Sandra! Vänta! Men Sandra började istället gå snabbare. Sara hade inget annat val än att springa i fatt henne och hålla för munnen innan hon började skrika. Fan! Var skulle hon göra av henne? Nu var tiden knapp. Sara skulle snart saknas och allt uppdagas.

Med ett stenhårt grepp, drog Sara bort den sprattlande Sandra till den låsta dörren och höll hennes armband mot dörren och hoppades på att hennes behörighet var högre.

Det klickade till i låste och dörren gick upp. Innanför stod tre män och en kvinna, vältränade och med beslutsamma miner.

-Vill ni härifrån?

-Nej, svarade de unisont!

Fan! Vad nu?

-Modern skänker er en gåva! Nyttja henne allt ni kan och håll henne tyst, så hjälper ni Modern i kampen. Hon är en förrädare! Men skada henne inte, okej?

-Vi har uppfattat! sa de och såg hungrigt på Sandra som började fatta vad som hände.

-Nej, nej! Lyssna inte på henne! Hon är förrädaren! Neeeeeej! skrek hon när Sara knuffade in henne och stängde dörren, som gick i lås. Samtidigt passade hon på att rycka loss Sandras armband.

Sedan gick Sara upp samma väg hon kommit, för nu var det nog bara att försöka ta sig ut innan hon åkte fast. Måtte Martina och Yoda snart ha fixat vad hon hade bett om. Annars skulle kanske Gunlögs planer sättas i verket tidigare, innan de hann göra något åt dem.



-Modern är god mot oss! sa den ena av ”bullarna”! Hon är en riktig godbit, eller hur ”Bullfittan”?

-Fint som snus! Vi ska nog kunna ha lite roligt, oss tjejer emellan!

-Tro inte att du får henne för dig själv! Vi delar lika! sa en annan och de gick mot den bleka kvinnan, som backade mot dörren. När de kom fram till henne, avvärjde de skickligt hennes försök till motstånd och höll henne i ett hårt grepp. Sandras ögon blev plötsligt drömmande och hennes kinder blev blossande röda, när hon insåg vad som kanske var på väg att hända.

Så fort den förste mannen slet av hennes batiktröja och blottade hennes späda byst, flämtade hon till och kände de motstridiga krafterna inom henne. När den muskulösa kvinnan kom fram och oblygt greppade om Sandras bröst, flämtade Sandra till och hon fick ett njutningsfullt, skevt leende.

”Bullfittan”, eller Josefin Åkesson, som hon egentligen hette, böjde sig fram och nafsade på de skära bröstvårtorna, så att de blev ännu styvare. Sandra gnydde nu och hade inget emot att de lade henne ner och lät händerna fara över hennes smala kropp.



Två av männen drog snabbt av henne trosorna, medan den tredje var snabbt framme och lät fingrarna glida längs springan mellan benen. Till sin förvåning kände han direkt att det var vått och snart fördes hans grova långfinger upp i hennes trånga slida, till hennes hesa stönanden.

Åkesson slet bort hans hand och lade sig ner och slickade Sandras våta fitta, men hon slets i sin tur bort av en av männen, som omilt tryckte in två fingrar i fittan. Snart var det världens huggsexa om Sandra och de började turas om för att få komma åt Sandras sköte. Den störste av dem var den förste som fick lägga sig över henne och låta sin kuk glida upp i hennes smala kropp. Sandra skrek till av vild glädje och skämdes samtidigt, för hon visste vad hennes kamrater skulle tycka om det hon nu utsattes för. De skulle inte kunna förstå hennes njutning!



Sandra drog tag i än den ena, än den andre. Kuk eller fitta kvittade, hon sög och slickade. Männens penisar fyllde henne i både mun, fitta och till slut även baken och Sandra kunde inte tänka på annat än det paradis av svettiga, muskulösa kroppar som nyttjade henne, eller om det var hon som nyttjade dem? Det kvittade, för detta var bättre än något hon någonsin drömt om och hon hade ingen avsikt att försöka smita iväg och varna Modern. Hon såg bara chansen att nu få bli fylld av kuk och sedan få sperma både i sig och över ansiktet.



Sara var till viss del lättad, men hade inte fått den hjälp hon velat ha, eller kunnat rädda de av ”Bullarna” som hon just stött på. Hon undrade om Norberg fanns i ett av rummen och om han också var hjärntvättad. Men hon hade inte tid. Nu var det dags att ge sig av och försöka undvika upptäckt innan det var för sent.

Med självsäkra steg och nollställt ansikte begav hon sig till hissen och gick in i den. Den användes mest till transporter och de flesta av de kvinnor som jobbade här tog trapporna.

Sandras magnetband fungerade här med och hissens dörrar slöt sig tyst och den rörde sig den korta biten till markplan.



Men när dörrarna öppnades, stod Modern där och hade tio beväpnade kvinnor bredvid sig med k-pistar, som de såg ut att gärna vilja använda. Tankarna snurrade snabbt i Saras huvud, men ingen uppenbar lösning uppenbarade sig, så hon bara slog ut med händerna i en nonchalant, uppgiven gest.



-Vem är du! Är du också en av vad de nu heter, ”frallorna”?

-Jag har inget att säga annat än att du inte kommer att lyckas med din onda plan, ”Morsan”!

-Det värsta är inte att du går emot mina planer! Det värsta är att du vann mitt förtroende så lätt och det händer inte ofta! Det kan jag garantera dig! Men du har potential, så vad vill du ha för att jobba åt mig? Du får bara den här chansen!



-Det kan du stoppa upp någonstans! sa Sara och ställde sig med armarna i kors, vilket retade den äldre kvinnan. Gunlög blev vit i ansiktet och såg ut att vilja flyga på Sara.

-Du är en skam för oss kvinnor! Du går emot den första som vågat stå emot patriarkatet och som dessutom har en effektiv lösning på mansproblemet. Du vet mycket väl hur nedvärderande män ser på oss kvinnor och hur de behandlar oss! Ska jag stoppa upp någonting, så blir det inte på mig själv, bara så du vet! Jag tror vi ska ta en tur ner i källaren, så du kan lära känna roboten du själv innan begagnade dig av!



De förde Sara framför sig och när de kom till rummet där roboten befann sig, började Sara känna ett visst obehag! En sådan maskin lekte man inte med. I fel händer skulle den kunna åstadkomma oerhörd skada. Men hon kunde inte hindra att de andra kvinnorna slet av hennes kläder, eller att de surrade fast henne på samma ställe som mannen varit surrad vid tidigare.

Alla tittade på Saras lockande kropp och hur hennes skinkor sköt upp och blottade den rakade bullen i nederkant. Härskarinnan Gunlög beslöt att hon själv skulle bli den som bestraffade Sara, så hon tog utan vidare av sig alla kläderna tills hon var alldeles naken och fick sedan hjälp på med dräkten som var nödvändig för att det skulle fungera på avsett vis.



Hon justerade själv alla delar på dräkten, vant och självsäkert. Hon bara log när nervimpulserna fick kontakt med hennes fitta och bröstvårtor. Hon rörde på hela kroppen och fick bekräftat att roboten rörde sig på exakt samma sätt. Gunlög slöt handen framför sitt skrev och Sara kunde se i ögonvrån att roboten grep om den svarta gummikuken.

Den vita var utbytt mot en som var nästan dubbelt så stor och Sara förberedde sig mentalt så gott det gick, inför det som komma skulle! Gunlög blundade när hon smekte ”sig själv”! Det såg verkligen märkligt ut, med den gullackerade maskinen som med sin robothand stod och onanerade utan att visa några känslor, vilket däremot Gunlög gjorde.



Hennes stiliga ansikte såg förnöjt ut och snart såg hon hungrigt på den uppstickande ändalykten och tog ett par steg fram med maskinen så att den nu stod alldeles intill Sara.

Med ena handen runt kuken och den andra på Saras rumpa, satte Gunlög så kuken mot Sara Lofts läppar och började genast att söka sig rätt, med allt snabbare andhämtning.

När gummilemmen var placerad mot Saras slidmynning, sköt Gunlög fram sina höfter och såg Sara grimasera när hon tänjdes ut utan att kunna göra något åt det! Gummit pressade Saras blygdläppar åt sidorna och Gunlög stönade högt av njutning, medan Sara stönade till av den obekväma upplevelsen. Roboten gjorde sitt jobb väl och knullade Sara så att hon stöttes fram och tillbaka, helt i maskinens våld. Lemmen gled snart lätt in och ut i henne, vilket fick henne att slappna av lite, för just nu så var det inte så farligt, men det fick hon ju inte visa för Gunlög, utan såg till att kvida och vrida sig så gott det gick.



Gunlög var alldeles svettig och det var tydligt att detta var något hon gillade. Känslan av den stora kuken fortplantade sig genom hennes genitalier och upp i lustcentrum i hjärnan. Efter som hon inte var man så kunde hon få hur många orgasmer som helst utan att slakna. Det dröjde ungefär sex minuter innan det gick för Gunlög. Hon blundade hårt och hennes pelvis ryckte när känslan av sperma flödade skönt genom kuken. Roboten härmade så klart varje rörelse.

Sedan började hon knulla Sara igen och såg till att hon fick flera rejäla orgasmer innan hon till slut med en tillfredsställd blick drog sig tillbaka och lät roboten dra ut den massiva. svarta kuken ur Saras slida. Fittan var vidöppen och det dröjde flera sekunder innan den började dra ihop sig och det härliga hålet slöt sig.



Modern var trött nu, men såg nöjd ut. Sara hade inte fått någon orgasm, vilket heller inte hade varit meningen. En vanlig kvinna hade bett om nåd för länge sedan, men Sara var ju av annat virke!

Hon låg med ansiktet mot golvet och bannade sig för att hon inte hade hunnit ut i tid. Måtte de båda andra ha löst sin uppgift, för nu började det nog bli ont om tid, innan Gunlögs revolution satte fart och skickade ut massor av skadlig information och till och med lät mörda de som de inte hade kunnat komma åt på annat sätt!



-Så! Du är en tuff tjej, Sara! Berätta nu för mig vem du är och vad du gör här! Nästa steg nu blir att hjärntvätta dig med min egenutvecklade metod! Problemet är ju bara att dina tidigare minnen och kvalifikationer då kommer att försvinna!

Detta satte skräck i Sara! Hon hade blivit utsatt för det mesta. Tagen i alla hål med många olika föremål, druckit hästsperma och fått ström i sig och mycket mer! Men att få minnet raderat och inte längre vara den hon var? Det här var ett öde hon verkligen inte ville dela med ”Bullarna”, som ju verkade ha gått det ödet tillmötes!



Gunlög såg på Sara att det tog!

-Vi vill gärna behålla ditt lilla fina intellekt, eller hur? Inte ska vi snöpa en sådan själ, en sådan begåvning! Nu ger du mig den information jag behöver, för uppenbarligen finns det saker jag missat och jag tänker inte låta något äventyra min plan! Vi kvinnor ska regera världen med mig i spetsen! Männen skall foga sig efter oss, eller dö! Din absolut sista chans innan du lämnar denna världen och jag tar din kropp i besittning på mer än ett sätt!



Sara var frestad att göra som Gunlög sade. Var det värt risken att protestera och riskera bli hjärntvättad? Hon kunde kanske komma åt Gunlög senare? Fast Gunlög skulle säkert aldrig glömma hur hon blivit lurad tidigare!

-Nej! Nej, din satans häxa! Jag kommer aldrig att hjälpa dig! sa hon med beslutsam röst, när hon naken reste sig efter at ha blivit lossad från golvet av två kvinnor som höll stenkoll på henne.

-Då så! Ta bort henne till laboratoriet och förbered borren!



Kvinnorna försökte dra i Sara, men hon stretade emot så att fyra kvinnor till fick komma till undsättning. Tillsammans lyckades de få den starka amazonen bort till laboratoriet och in genom glasdörrarna, för att sedan med stor möda fästa Sara på britsen.



-Neeeej! Gör inte det här! Sluta genast! skrek hon till sin egen förvåning. Det var sällan Sara hade fallit undan och bett om nåd, men så pass mycket fruktade hon att förlora sig själv. Det hade utan tvekan varit lättare att se sin död framför sig!

-Fortsätt! sa Gunlög kallt och knäppte de sista knapparna i sina kläder som hade tagit på sig under Saras kamp. Hon gick sedan fram till Sara och lät handen vila på Saras panna. Handen gled ner över Saras ansikte, hals, bröst, mage och sedan ner mellan Saras ben. Hon greppade hårt om Saras fitta och grävde in naglarna i den mjuka huden därnere så att Sara skrek till.



-När du är raderad ska jag utnyttja dig varje dag! Jag ska förnedra dig, knulla dig, pissa och spotta på dig! Du kommer bli min slav och inte veta annat än att det är det bästa du vet! Din mansälskare!

Sara kände sig plötsligt liten. Om hon bara hade sin mamma hos sig! Om detta bara var en hemsk dröm! Snart skulle hon, Sara, vara raderad! Det skulle vara slut med hennes äventyr och kampen hon förde mot det orättvisa i världen. Inte längre få ta del av de härliga sakerna i världen! Sara kände hur hennes ansikte drogs ihop och hur tårar trängde fram. En ovan känsla, men hon kände att det var det rätta att göra nu! Hon fick i alla fall inte ge sig. Sara skulle vinna, även om hon förlorade allt!



-Spänn fast huvudet! sa Gunlög och ett metallband fästes runt huvudet. Vi ska nu borra två hål i ditt kranium. Det kommer göra ont, men jag försäkrar dig att det är absolut nödvändigt för att du skall kunna bli en viljelös slav! Bit ihop nu, lilla vän! Nästa gång du öppnar ögonen är du inte dig själv längre!



Ljudet av en snabbt roterande elmotor skar in i hennes öron och hon slet i metallbyglarna som höll henne. Brösten slog vilt omkring och hennes höfter roterade, men huvudet var alldeles stilla. Borren kom allt närmre och nu kunde Sara känna luftströmmen från det rotetande borret mot de fina hårstråna vid hårfästet. Hon blundade och det gnistrade av smärta i huvudet när hon gjorde sig redo för smärtan, när en enorm explosion hördes genom hela huset och all ström försvann.



-Vad i helvete var det? skrek Gunlög.

-Strömmen gick! sa en av kvinnorna.

-I helvete heller! Vi är självförsörjande med trippla backuper! Hur kan allt ha slagits ut? Vad händer?



Sara öppnade ögonen, men såg ingenting. Borren hade stannat och hon hörde Gunlög och kvinnorna försöka få rätt på strömmen, men utan att lyckas. Hon kände en enorm lättnad, men insåg att hon fortfarande satt fast och inte kunde göra någonting.

Efter ett tag och i det flackande skenet från en ficklampa någon hade fått fram, såg så Sara små ljusblixtar och det välbekanta ljudet av ett ljuddämpat vapen. Vad var det som hände?

Skriken upphörde inte, men ändrade karaktär när de berodde på diverse skador. Sara försökte titta sig omkring för att få en ungefärlig uppfattning om vad det var som hände, men allt var kaos. Så tog någon tag i henne och började känna efter i det dunkla skenet. Snabbt lokaliserades hennes vrister och anklar och därefter togs bandet runt huvudet loss, så att hon kunde vältra sig ner på golvet.



Det skedde inte med någon värdighet och hon brydde sig inte om att hon var naken, hon ville bara bort från britsen och det den representerade.

-Kom, Sara! Vi måste ut! hördes en bekant mansröst. Sara till hälften gick och till hälften släpades ut genom korridorer och stapplade till slut upp för en trappa, innan hon äntligen kom ut i friska luften. Sara lade märkte till att alla hus runt omkring och alla gatlyktor var släckta.

-Sara!!! skrek Yoda och sprang fram med en filt till henne som han snabbt svepte in henne i. I skenet från hans pannlampa såg Sara först nu att det var ”Bullen” Norberg som hade fått ut henne därifrån. Hon drog även slutsatsen att Yoda och Martina hade lyckats med det hon bett dem om. Nämligen att detonera en EMP-bomb!



Det var det enda Sara kunde tänka på som skulle kunna hindra Gunlög genom att fullständigt slå ut hennes datorer och kommunikation, som borde ha varit samlade i hennes hus, eller i närheten. Yoda hade fått jobba intensivt för att få loss en sådan hemlig bomb ur flygvapnets förråd, men tack vare det elektroniska och opersonliga system de använde sig av lyckades han förfalska och hacka sig ända fram. Han hade hämtat bomben i en van och sedan jobbat ännu hårdare med att få den att detonera så snabbt som möjligt på ett så bra ställe som möjligt.



Man skall ju gärna inte bränna av en sådan i närheten av människor, även om den är avsedd för elektronik. Han hade innan smällen anonymt meddelat alla sjukhus i närheten om ett kommande strömavbrott och de borde ha lyckats vidtaga åtgärder, som att skjuta upp operationer t.ex.



Nu var halva staden släckt och så vitt de visste så hade de lyckats, men något saknades!

-Så! Framåt, med dig, bitch!

-Vad gör du? Hjälper du männen, de svinen? Släpp mig genast!

-Martina! ropade Sara och vacklade fram till Martina, medan Norberg tog hand om den vimmelkantiga, men icke stumme Gunlög. Han satte buntband om hennes handleder och tejpade snabbt ihop munnen på henne, innan han omilt slängde in henne bak i en svart Opel som stod snett parkerad på gatan.

-Nu kör vi! sade han och de trängde sig in i bilen och Sara kände tryggheten återvända så sakteliga. De körde raka vägen till närmsta polisstation och dumpade av Gunlög där, med en lapp om halsen att hon var ansvarig för ett terroristangrepp mot staden, stöld av ett hemligt vapen från försvarsmakten och adressen till hennes hus, där deras tekniker skulle lägga många månader med att reda ut vad hon egentligen hade hållit på med.

Till slut skulle hon dömas till lagens strängaste straff, vilket inte var strängt nog enligt de inblandades åsikt. Hela världen följde med häpnad de långt gående planerna Gunlög hade skapat och en intensiv och välbehövlig debatt om kvinnors rättigheter startade. Alla var nu nöjda och glada!



-Är du nöjd och glad? frågade Sara.

-Nej, inte än! svarade Norberg.

Sara sänkte sig då ner över hans ansikte så att hennes rakade underliv mötte hans mun, medan hon sedan böjde sig framåt och sakta lät hans kuk glida upp i hennes hals, ända till roten.

-Bättre, bättre! mumlade han flåsande fram mellan hennes hala, blanka blygdläppar!