Sara Loft och den ödesdigra balen!

Sara Loft och den ödesdigra balen!





(Om du inte gillar Sara Loft och längre noveller, hittar du kanske annat på andra ställen!)











Grevinnan Sara Loft öppnade det vackra kuvertet och läste inbjudan.

” Grevinnan Loft skulle göra oss mycket nöje om hon skulle vilja ha den oändligt stora vänligheten att närvara vid organisationen Blåbröders stora välgörenhetsbal! Endast de mest inflytelserikaste får den stora äran att deltaga vid middagen och de olika charityeventen!”



Det stod en del till och Sara kände att hon egentligen inte hade lust, men efter att ha kollat Blåbröder på datorn, så såg hon att de var inblandade i många av de projekt hon själv brann för! Hon kollade snabbt i sin kalender och bedömde att det hon skulle göra den kvällen kunde vänta. Hon skrev ett snabbt svar, där hon meddelade sin avsikt att delta, innan hon gav sig ut på en löprunda.

De som sett Sara, visste att det var ett naturfenomen att Sara springa (och att se hennes springa, förlåt). Hon hade mycket att tänka på, speciellt Martina som fortfarande inte mådde bra. Hur skulle hon göra? Hon älskade den mörkhyade tyskan som vän och kollega! Hon hade tränat upp henne och släppt in henne i sitt liv på ett sätt som var få förunnat.

Men nu var hon borta i Asien och skulle förhoppningsvis komma tillbaka med en läkt själ. Sara hade stora förhoppningar!



Yoda var sitt vanliga jag, bortsett från att han log mycket oftare! Sara visste att han gick och tänkte på deras senaste äventyr i Mokara, där han ”tvingats” slicka henne och sedan knulla henne! Inte jättebra för deras situation, men Sara var en extremt härdad kvinna och led inte av det, det var mest opraktiskt!



Det var tre dagar till balen och Sara, som inte hade så mycket att göra, tränade och mediterade mest. Mycket av tankar gick så klart till Martina, men hon tyckte även att det skulle bli skönt att bege sig till balen, där hon ville hålla en låg profil, äta gott och sedan skänka en del pengar till något välgörande ändamål.

Fast det vet vi ju att så skulle det inte bli!



Hon hade gott om sig att prova kläder inne i staden. Först provade hon en del tighta klänningar som gjorde allt annat än dölja hennes fantastiska figur, men hon erinrade sig snart att hon inte ville sticka ut, så hon valde en stilig, rak klänning, som visserligen inte dolde hennes breda höfter, smala midja och fylliga byst, men som inte var utmanande i övrigt. Hon funderade till och med på att sätta upp sitt hår, men beslöt sig för att hennes långa fläta var en allt för stor del av hennes identitet.



Sara anlände till välgörenhetsbalen klockan åtta och det var fullt med sport och lyxbilar utanför det slott, som tydligen hyrts för tillfället. Själv utgjorde Sara ett litet avbräck från det normala, eftersom hon själv körde sin bil. En ypperligt restaurerad Porsche av gammal modell. Den var inte snabb, men hade ändå en aura av värdighet omkring sig, där den gled fram med sina runda navkapslar och silvermetallicfärg.



Sara lämnade över bilen till parkeringen och blev genast eskorterad till entrén av en uniformsklädd ung man, som lämnade henne till en annan som tog hennes namn vid dörrarna. Han bugade och tackade och bjöd henne att gå in och ta för sig av de godsaker som erbjöds.

Hon tog ett glas champagne och kände sig härligt anonym bland alla de andra. Några män såg ut att vilja gå bort till henne, men hon lyckades meddela sig med blicken att det nog inte vore en bra idé. Det skulle bli svårare senare, när fler var berusade bedömde hon. Nåja, då hade hon kanske hunnit göra det hon kommit för och stuckit!



Det pratades och vimlades och Sara trivdes som sagt med att inte bli igenkänd direkt som vanligt, men efter en stund kände hon att det var en smula märkligt ändå. Hon var ju inte okänd och hon kände en hel del förmögna människor, men ändå kände hon inte igen en enda av dem som var här och det var ändå över femtio personer som minglade runt.

Jaja! Hon släppte det och tog ett glas champagne till! Det fick bli taxi hem, eller så fick Yoda hämta henne om han nu inte hade hackat in sig i ett studentboende och styrde flickorna med datatelepati så att de fistade varandra i röven och hällde kolasås över sina späda kroppar medan de slickade varandra, eller vad han nu kunde tänkas komma på för något denna gången!



Men så var det dags att sätta sig till bords och Sara begav sig till sin anmodade plats och satte sig ner i väntan på maten. Det var riktigt snyggt dukat och silverbestick låg bredvid tallrikarna. Men låg de inte i fel ordning? Sara tittade sig omkring och visst låg alla besticken i fel ordning! Vem hade dukat sådär?

Och det saknades ett glas. Det brukade vara fyra glas vid sådana här tillfällen, men det stod bara tre. Sara tittade sig omkring och såg då att en kypare hällde upp vinet på fel sida. Vad var det för folk de hade hyrt in? Fast så tänkte hon att det kanske var en del av välgörenheten, att de hade hjälp av personer som kanske inte hade det så lätt att få ett jobb.

Jaja, bara parkeringskillarna gjorde ett bättre jobb så! tänkte hon och tillät sig att småle´.



Förrätten kom in och genast kände Sara att det var folk av samma kaliber som hade lagat den. Den saknade allt som en förrätt skulle ha. I princip hade de bara tagit en bit kycklingfilé och lagt några sparris tvärs över, med lite mörk sås hälld över det hela och så ett par kvista persilja. Det liknade inget hon sett innan, men hon åt det och fann att det var gott ändå.

När hon så ätit upp, lade hon besticken på tallriken på det korrekta sättet, hon var väl uppfostrad och väntade på nästa besynnerlighet. Den kom snabbare än hon väntat sig och var av ett annat slag!

Det small till när något plötsligt hände vid hennes handleder och anklar. Hon ryckte till och tittade ner på handlederna, där en tunn vajer nu satt hårt åt om handlederna så att det gjorde ont. Det var likadant runt anklarna, även om hon inte såg dem. Hon tittade sig runtomkring, men ingen verkade ha märkt något.



Adrenalinet sköt ut i hennes kropp, men hon behöll ändå kontrollen. Hon var van vid sådant här och försökte i stället lösa problemet. Det var ingen olyckshändelse, det var förberett och hon satt fast, vilket hon sannerligen inte gillade. Men varför? Varför just hon? De andra såg inte ut att ha blivit utsatta!



När det gjorde för ont i händerna, försökte hon med fötterna, men vajern skar in i huden och det skulle bara skada henne om hon fortsatte, så hon slutade och började istället att titta sig omkring och såg då fler märkliga saker som inte stämde. Mannen längre bort var otvivelaktigt han som följt henne från bilen, fast nu hade han bytt kläder. Kvinnorna var alltför hårt sminkade! Ingen verkade annat än ytligt bekant med varandra, inga vrålskratt, dunkar i ryggen, eller dolda små pussar. Vilka var de här människorna?



-Mina damer och herrar! Välkomna till denna speciella kväll och ett alldeles speciellt välkommen till kvällens huvudgäst, grevinnan Sara Loft! hördes en kraftig kvinnostämma ljuda över lokalen och Saras puls gick i topp!



-CHRISTINE!!!

Chockat tittade Sara bort mot det håll, rösten kommit från och där kom hon gåendes! Den kurviga, något äldre än Sara, men oerhört vackra och sexiga Christine, som varit borta ur Saras liv ett bra tag nu! Hon var tillbaka och Sara visste att det inte var bra! Inte bra alls!

Hon hade en svart läderkorsett på sig med en överdel i tunt genomskinligt spetstyg så att bröstvårtorna syntes igenom Hon hade svarta läderstövlar som gick upp över knäna, ett par svarta stringtrosor i läder och handskar som såg ut att höra till.



-Tjena, Batman! sa Sara, för hon visste att det inte var någon idé att visa sig svag nu, men Christine bara log. Det var allvarligt! Sara hade tänkt att hon kanske kunde reta upp henne tillräckligt för att hon skulle göra ett misstag som förr, men hon verkade kall och beräknande!

-Ni ser hur hon är, hyndan? Den vedervärdiga kvinnan som så många gånger gjort mig illa! Kvinnan som lekt med mina känslor och manipulerat mina handlingar!

Alla som satt vid borden, samt övrig personal var alldeles tysta och vända mot Sara, som kände sig extremt olustig just nu. Aldrig hade hon suttit och blivit betittad av så många människor som nu. Människor som förmodligen inte ville henne något gott.



-Är du tyst nu, va? Har du inget att säga? Den stora Sara Loft, som alltid har lösningen på allt! Hahaha! skrattade hon och gick sakta fram med steg som hördes då hennes vassa klackar slog ner i stengolvet. Hennes pattar gungade tungt innanför tyget och hennes korta, burriga bruna hår svajade en aning.

-Vad vill du? sa Sara sakligt, som om hon inte alls satt fast i stolen.

-Vad jag vill? Tjaa, din undergång, kanske? Fast kanske jag vill ha lite kul först? Ta igen lite av det du gjort mot mig? Du borde vara stolt! Alla är här för din skull, bitch! väste Christine och tog tag i Saras fläta och drog till hårt, nu när hon kommit fram. Sara bet ihop tänderna och spände nacken.



Så släppte Christine flätan och fortsatte gå runt. Nu tittade många på Christine och Sara gjorde ett nytt fruktlöst försök att få löss händerna. Lönlöst!

-Vajrarna runt dina händer är gjorda av titan! Du kommer bara att skada dig om du försöker ta dig loss! Fördelen är att titan ju har bra egenskaper, då kroppen inte stöter bort det, om nu det kan vara till någon tröst! hånade Christine Sara och stannade upp. Hon tittade sig omkring och verkade uppenbarligen njuta av uppmärksamheten.

-Vet du? Det har varit en pers att förbereda allt för dig, Sara! Men nu ska jag ha det bra! Vad ska vi börja med? Du vet, jag har haft gott om tid att fundera ut vad jag skulle vilja göra med dig! Att bara döda dig, skulle vara alldeles för lätt! Jag vill ju att du ska lida! Jag letade efter Martina, men hon är tydligen borta! Nåja, jag har ju i alla fall Yoda och Jagger! Det kanske är något du bryr dig om?



Plötsligt dök en stor bild upp på en av väggarna, där en blåslagen Yoda och en vilt fräsande Jagger syntes kedjade vid vars en pelare i hennes deras hem. De såg in i en kamera och verkade direkt reagera när bilden dök upp och Sara förstod att de också såg henne, även om Jagger inte riktigt fattade vad som hände!



-Ditt hem är en borg, Sara! Det tog både skickliga män och sprängmedel för att ta sig in! Tyvärr måste jag meddela att din katt var synnerligen svår att få tag i, men efter ett tag så lyckades vi! Tre man ligger på sjukhuset just nu, med ordentliga skador! Men ni ska så klart få betala för det! sa hon bitskt och gick åter mot Sara.

-Men vet du vad? Brukar det inte alltid bli så att dina kläder råkar åka av dig, Sara? Så att din läckra kropp, med de fantastiska pattarna studsandes och gungandes? Din hårfria fitta är alltid våt och får alltid något i sig? Du är född slyna, hynda och bitch!



Sara svarade inte. Hon visste inte vad hon skulle eller inte skulle göra. Kanske bäst att bara vara tyst och inte provocera henne ytterligare, även om risken var stor att det var just det hon gjorde.

-Du förstår väl hela grejen? Du gör som jag vill, så klarar sig Yoda och kanske katten! Förstått?



Sara svalde och nickade sedan långsamt. Hon var beredd att göra mycket för sina vänner! Yoda var som en bror för henne och Jagger som hennes eget barn. Även om de flestas barn inte hade sex centimeter långa huggtänder, de kunde hugga rakt in i någons skallben!

-Haha! Det är det fina med dig! Du håller faktiskt vad du lovar! Släpp loss henne!

Två kyparklädda män kom fram till henne och vred om något under stolen så att fjädermekanismen släppte och vajrarna drogs loss. Sara grimaserade av smärta och tog sig om handlederna och gned dem för att det skulle sluta göra ont.



-Så! Ställ dig upp!

Sara reste sig och tittade ner på Christine, trots att Christines klackar var högre än Saras.

-Nu undrar du vad jag ska göra, va?

-Om jag får gissa, så kommer du att försöka återfå ditt självförtroende genom att göra mig illa! sa Sara lugnt och tittade upp mot skärmen. Yoda försökte vinka, men lyckades dåligt och det kom inget ljud alls. Hon beslöt sig för att släppa dem ur tankarna just nu och bara försöka stå ut med Christines påhitt! Det var ju inte första gången Christine hade utsatt Sara för olika dumheter. Inte för att Sara inte gjort det, men det hade ju varit mer av slumpen.

Som när hon gav Christine som en present åt sin trädgårdsmästare och han råkade ha sina kompisar med sig. Christine hade inte alls uppskattat det!



-Ööh? Ja, jo, något åt det hållet kanske! Fast jag ser det mer som att du får tillbaka med samma mynt! I vilket fall som, så ska jag nu bara titta på och gotta mig åt dina bekymmer, kära du! Nu vill jag att du klär av dig alla dina kläder, utom skorna! Seså! Sätt fart!

Sara var inte pryd eller blyg, snarare tvärtom, men så pass många människor som tittade på, gjorde det faktiskt lite obehagligt ändå. Fast hon sträckte på sig och drog ner blixtlåset i sidan på klänningen och drog ljudlöst ner det. Alla tittade!

Så förde hon ner axelbanden från axlarna och lät dem trilla ner från armarna så att klänningens överdel delvis föll neråt. Saras vita bh syntes på ena sidan och några flämtade till. Sara lyfte axeln och rörde på den andra armen så att klänningen nu föll ner till hennes markerade höfter och nu var hennes överkropp endast dold av bh´n.



-Kolla in henne nu gott folk! Hon går verkligen inte av för hackor! Hon fick omkull mig flera gånger minsann, men nu är det min tur att bestämma!

Sara pausade, men en rörelse från Christines hand, fick henne att rulla ner klänningen över höfterna, så att den sedan kunde falla ner till golvet, där den täckte hennes fötter. Saras trosor var så klart matchande med bh´n och återigen kom det några flämtningar och någon tyst kommentar. Så klev hon värdigt ur klänningen och ställde sig något mer bredbent med armarna korsade under bysten.



-Allt utom skorna sade jag!

Sara tittade på människorna och gjorde en bedömning att det fanns fler män än kvinnor här, men inte ens hos kvinnorna syntes någon sympati för henne. Hon skulle vara alldeles ensam i detta! Hon knäppte upp knäppet i ryggen och drog långsamt av sig den trånga bh´n. Folk sträckte på huvudet för att se bättre och det glänste i en dels ögon av åtrå.

Hon släppte plagget på golvet och drog därpå av sig trosorna som kom att ligga hopsnurrade på golvet. Först tänkte hon lägga ena handen framför sitt underliv, men beslöt sig sedan för att låta bli. Ingen svaghet!



-Vad säger ni? Är hon inte vacker? Fast låt er inte luras! Hon är falsk som en ödla! Hade jag inte haft hennes kära som gisslan, hade jag inte haft en chans nu när hon är fri, men nu ska hon få betala tillbaka! Ta av er! sa hon till publiken och de började med en gång ta av sig sina kläder, tills de också var alldeles nakna. Servitörerna och det andra tjänstefolket behöll sina kläder på, förmodligen för att de var riktiga hejdukar och inte bara inhyrda huliganer.



-Ner på knä, bitch! Sitt ner och smek dina stora pattar! Våga inte sluta heller, utan bara fortsätt smeka dem till jag beordrar dig att sluta! sa Christine och gick bort till åskådarna. Många av dem stod och runkade. Det var till och med ett par kvinnor som stod och smekte sig mellan benen av åsynen! Det här skulle bli riktigt bra!

-Nu går ni fram en efter en och så vill jag att ni lägger en rejäl spottloska på hennes huvud eller ansikte! När ni är klara, ställer ni er sist i kön och så börjar vi om igen! Så! Sätt igång!



Sara kunde knappt tro det! Hon hade väntat sig en monsterdildo i arslet eller något, men det här tyckte hon var ännu värre! När den första personen kom fram och ställde sig över henne och lät en stor, varm spottloska träffa henne rakt över pannan, ryckte hon till och slutade smeka sina bröst.

-Våga inte sluta! skrek Christine och Sara fortsatte, medan nästa loska landade i hennes hår och gled ner bredvid hennes öra. Och nästa salivblaffa rann ner längs hennes nacke, sen nästa vid tinningen, ner för kinden och ner på hennes högra bröst. Fler och fler kom och spottade på henne och saliven rann nu ner för hennes huvud och blötte ner hennes kropp medan hon smekte de allt våtare brösten. Hon försökte andas med näsan för att inte få in spottet i munnen och hon lutade sig aningen framåt med hårt stängda ögon.



Bara det att sitta och inte ha koll på omgivningen och inte veta när den här fruktansvärda behandlingen skulle sluta, var riktigt, riktigt jobbigt för henne! Men brösten gled runt i hennes händer och hon stod ut så gott hon kunde, även om lukten av saliven fick det att vända sig i magen på henne.

Vid några tillfällen hörde hon Christines klackar intill sig och hon var säker på att hon deltog i bespottandet, den snuskiga fittan!



Till slut gav Christine order om att de skulle sluta. Sara försökte torka undan lite av den slemmiga spotthinnan som täckte i stort sett hela henne. Hon såg att alla stod i en stor ring runt henne och smekte sig själva. Hon kände sig verkligen förnedrad,

-Ställ dig upp, hora, och gå runt inne i ringen så att alla får se hur nerspottad och äcklig du är! Hon reste sig och försökte se hård ut, men fasaden började redan krackelera. Hon började gå runt i ringen och de tittade på hennes kurviga, sexiga kropp medan hon gick. De högklackade skorna fick henne att se ännu hetare ut, trots att hon kände hur hon halkade omkring inuti dem på grund av all saliven som rann längs hennes ben och ner i skorna.



-In i mitten och ner på alla fyra! beordrade Christine och Sara gick in och lydde. Saras blanka fittbulle putade läckert ut där bak under rövhålet och Christine flyttade sig för att se ordentligt. Saras stora tuttar snuddade vid stengolvet och hennes bröstvårtor blev alldeles hårda.

-Jag vill knulla dig själv! sa Christine och fick ett brett bälte på vilket det var monterat två stora dildos i extremt klart genomskinligt gummi. De gungade tungt och Sara tittade bakåt på dem.

-Under tiden jag knullar dig, får vem som helst komma fram och knulla dig i munnen och du ska göra det skönt för dem! Är det förstått?

Sara nickade tungt och hörde hur Christine tog plats bakom henne och särade på hennes ben, samt drog hennes bak mot sig. Först kände hon hur den ena dildon letade sig runt mellan de våta fittläpparna och slutligen gled in i henne en bit, för att sedan känna hur den andra dildon sökte sig mot hennes lille rumphål. Här var det svårare att ta sig in, men Christine lät sig inte hindras, utan tryckte sig hårt framåt tills dildon pressades förbi slutmuskeln och in i den trånga röven, så att Sara grimaserade hårt.



Det var inte bara det att alla tittade! Att bli dubbelpenetrerad och inte göra motstånd, trots att hon saknade handbojor eller andra sätt att hindra hennes rörelser gjorde det än mer förnedrande! Christine väntade inte på att Sara skulle vänja sig, utan började med en gång att trycka sig än längre in i henne. I musen gick det bra, men i baken gick det desto trögare. Men efter att antal hårda stötar kom till slut Christine ända in och tittade triumferande ner på det genomskinliga gummit, som faktiskt lät henne se ett par centimeter in i Saras röv.

Hon fnittrade till och satte sedan igång med att knulla henne så att tuttarna gungade vilt under Saras överkropp. När hon blundade och stönade till av skam och obehag, fick hon plötsligt in en hård kuk i munnen, samtidigt som ett par starka manshänder höll henne om huvudet.



Han försökte hålla samma snabba tempo som Christine höll och det var verkligen inte lätt att ta in alla intrycken nu. Sara kände hur det spände i arslet, hur hennes fitta fylldes och hur hon nästan kräktes av mannens kuk som kom ända ner i halsen på henne nu.

Hon var ju inte ovan vid det egentligen, men hon föredrog att själv få bestämma takten och kraften. Men hon lyckades hålla tillbaka olustkänslorna och härdade ut, när man efter man turades om att knulla henne i munnen. En och annan kvinna satte sig på huk framför henne med särade ben och de var ofta flera som tryckte Saras huvud hårt mot det blottade könet, så hon var tvungen att slicka fittan.



Christine knullade på ett bra tag, innan hon drog ut de bägge kukarna ur Sara. Hennes bägge hål kändes vidöppna och hon försökte låta muskulaturen återhämta sig, men då gled genast en man inunder henne och hon tvingades ner på hans kuk, samtidigt som han tog hennes bröstvårtor i munnen och sög hårt på dem.

Det lediga hålet var inte tomt så länge, utan en annan man hukade sig ner och tryckte omilt in sitt ollon i röven på Sara och så satte det igång igen medan Christine tittade på de vilt knullande kropparna. Sara såg chanslös ut nu, där hon blev knullad i samtliga hål på en gång! Och det bara för att hon var rädd om Yoda och Jagger! Vilken blödig hynda!



Alla männen turades om att få knulla med den vackra grevinnan och även kvinnorna såg till att få sin del av kakan. De fick också sina fittor slickade och en del av dem passade dessutom på att jobba in sina händer djupt in i Saras fitta och röv, för att fista henne ordentligt. Sara gnydde och stönade, men skrek aldrig!

Sara märkte det inte, men ingen av männen sprutade inuti eller på henne, utan gick fram till en kristallskål och runkade sedan ur sig satsen i den. De flämtade medan deras nävar var slutna kring skaften och jobbade tills sperman sprutade ur dem och rann ner till bottnen i skålen. En del män var framme två-tre gånger och lämnade sitt bidrag.

En kvinna smekte sin klitta tills hon kom i en fontänorgasm som de lyckades fånga det mesta av och hennes vätska blandades med männens. Christine tittade som förhäxat på skålen och såg hur nyansen skiljde sig en aning på männens sperma och så även tjockleken.



Det brann nu i samtliga Saras hål och när den sista lämnade hennes kropp, föll hon ner på magen och andades andfått av ansträngningen. Nu fick det väl ändå vara över?

Men det tyckte inte Christine! Hon gick fram till Sara och med en sko i sidan fick hon henne att rulla över på rygg. Saras pattar föll ut åt sidorna en aning och hon tittade upp med suddig blick. Christine hade tagit av sig sina trosor och Sara såg hennes fitta mellan benen, nu när hon stod bredbent över henne.



-Blunda och gapa! sa Christine och Sara visste vad som väntade. Men hon trodde fel! Så fort hon hade gjort som Christine sagt, hällde hon innehållet i skålen rakt ner i Saras mun och satte sig sedan snabbt ner över munnen innan Sara hann spotta ut geggan. Det var över en deciliter med blandad sperma och fittsaft som Sara nu var tvungen att gurgla runt med, nu när Christine tryckte sin heta fitta mot hennes mun.

Sara var tvungen att andas med näsan. När hon öppnade sin mun, fick hon bara in de våta fittläpparna och ingen luft alls.



-Hahaha! Smakar det gott, lilla vän? Gillar du smaken? Rätt årgång, lilla grevinnan? sa hon retsamt och juckade mot Saras mun, när hon samtidigt klämde ihop Saras näsborrar. När Sara försökte få upp sina händer, kände hon hur någon trampade på dem. Hon fick ingen luft alls nu! Hade hon varit beredd hade hon säkert kunna fylla lungorna med luft och hålla ut i ett par minuter, men nu kom yrseln och illamåendet snabbt!



Av ren reflex svalde hon alltihopa och Christine släppte då Saras näsa, men gnuggade fittan allt hårdare mot Saras mun.

-Duktig flicka! Gör det nu skönt för mig! Sug på min klitta, hora!

Sara hade inget val, utan svalde och hämtade andan, innan hon sög in Christines styva klitta mellan sina läppar och fladdrade lite med tungspetsen på den så att den blev ännu hårdare. Christine njöt! Både av Saras tunga, men även av hennes totala dominans över den mäktiga kvinnan som alltid verkade få sista ordet! Men inte den här gången!

Alla de andra i salen tittade på hur Sara tillfredsställde Christine och hur Christine började smeka sina tunga, stora pattar, samtidigt som det gick för henne. Hon stönade så det ekade där inne och Sara kände tydligt hur en kraftig rännil av fittsaft rann ur slidan och ner över hennes krampande mun.

-Åhhhhhh! ÅÅåååhhhhhh! ÅÅÅÅhhhhhh, YESSSSSS!!!! lät det från Christine när hon skälvde till av orgasmen.



Nu var Sara helt slut och orkade inte göra något alls längre, utan låg bara med särade ben på golvet och flåsade. Christine ställde sig upp och skrattade hånfullt ner mot Sara.

-Haha! Det här är du inte van vid, va? Du ska alltid ha det sista ordet, eller hur? Men inte den här gången! Du är helt ensam och jag har alla de här vännerna vid min sida! Hur känns det i hålen?



Sara svarade så klart inte. Det hade heller inte Christine väntat sig, utan stod bara kvar, bredbent över Saras överkropp. Christine log nu elakt och satte fingrarna mot sina yttre blygdläppar och särade dem så att de inre läpparna också följde med.

”Åh, nej!” hann Sara tänka innan floden kom. De som stod runt omkring såg hur Christine flinade och hur Sara förgäves försökte undkomma den heta strålen genom att vrida på huvudet. Det plaskade mot hennes hud och hon stängde mun och ögon, för att inte få in Christines kiss, men lyckades inte helt och hållet med detta! Det sved i ögonen och hon spottade ut sälta när regnet slutat.



Det här var verkligen vedervärdigt, men det hade å andra sidan fått henne att piggna till en aning. Hon började tänka mer klart och försökte ånyo hitta ett sätt att kunna komma ur den här extremt jobbiga situationen. Men hon kom inte på något. Christine klev nu åt sidan.

-Ser ni? Här är den mäktiga grevinnan som kränkt mig så många gånger! Men se vem som ligger i en pöl på golvet nu och krälar! Jag skulle vilja göra så mycket mer med henne, men vi har nu kommit till den yttersta förnedringen för henne! sa hon högt och Sara reagerade när hon såg Christine dra fram en kniv med tandad egg.

Christine sparkade Sara i sidan så att hon rullade över på mage och kände den nu kalla vätskan mot sin mage och sina pattar. Var det slut nu? Skulle Christine verkligen göra det här? Skulle hon skära av halsen på henne?



Sara kände hur Christine tog ett kraftigt grepp i Saras fläta och drog upp huvudet från golvet så att strupen blottades.

-Aaaarghhhh! fick hon endast ur sig och sedan skar Christine till och Saras huvud for ner i golvet med en smäll. Först trodde Sara att hon inte känt hur huvudet hade skurits av, men efter någon sekund blev hon på det klara med att Christine inte alls skurit i henne, utan istället skurit av flätan som hon var så stolt över! Flätan som hon haft i hela sitt liv! Flätan som alltid hade funnits där! Chocken slog henne som en gigantisk titannäve och hon kröp ihop i fosterställning och grät!



Hon grät okontrollerat i flera minuter, innan hon tittade upp. Alla var borta! Hon tittade snabbt efter flätan, men den var inte där! Christine hade den! Hon var säker på det! Av alla skymfer hon varit med om, var det här den värsta!

Sara fick verkligen uppmana sin innersta styrka för att resa sig upp. Den ena skon saknades, så hon sparkade av sig den hon hade på sig och började gå mot utgången. Förgäves tittade hon efter sina egna, eller någon annans kläder, men fann inga. Däremot fann hon sina bilnycklar liggandes mitt på golvet och hon tog dem genast och tittade sig misstänksamt omkring, men ingen syntes fortfarande till.



Så hon sprang genast ut och fann sin Porsche ståendes utanför med förardörren öppen. Hon hoppade snabbt in och startade bilen och körde snabbt därifrån. Inne i bilen satte hon trevande handen mot sitt bakhuvud som för att bekräfta att det verkligen var sant och tårarna kom igen när hon kände sitt sargade hår.

Det blev en snabb och vinglig bilfärd. Flera andra bilar tutade på henne, men hon ville bara ta sig hem så snabbt som möjligt för att se så att Yoda och Jagger var okej. När hon kom fram till sitt stora slottsliknande hem, bromsade hon så att bilen sladdade i gruset och sprang sedan mot dörren och slet upp den.



-YODA? skrek hon gällt och fortsatte inåt, beredd på det värsta.

-YOODAAAA???

Då kom Yoda ut från ett rum och såg först förvånat på Saras nakna kropp, men när han såg hennes förtvivlade ansikte, hennes tårar och hennes förstörda hår, sprang han fram till henne och fångade upp henne, just som hennes ben vek sig.

-Jagger? stönade hon frågande.

-Han är här! Vad har hänt, Sara? frågade han, men såg att hon råkat ut för något illavarslande. Hon luktade dessutom inte så gott.

-Ni är okej?

-Ja! Men vad har hänt dig?

-Hon fejkade det! Haha, hon lurade mig! Åhhhåhhåå! började Sara gråtande.

-Vem? Vem har gjort vad? sa han uppriktigt undrande.



-Få tag på Martina! Hon måste komma hit! Christine . . . . . .

Sen svimmade hon i Yodas armar och för en gångs skull, brydde han sig inte en sekund om hennes nakna kropp, utan lade henne försiktigt ner och lade en filt över henne, medan han ropade på Jagger och hämtade sin telefon för att försöka nå Martina.

Hon behövdes nu!