Sara Loft och Christine kommer på kant

Sara Loft och Christine kommer på kant!







Christine gick in genom dörren till den exklusiva mottagningen och gick fram till receptionen. Hon meddelade kortfattat till den unga receptionisten med det korta svarta håret och de putande brösten att hon hade anlänt för sin konsultation.

Kortfattat bad receptionisten henne att sitta ner tills doktorn var klar. Christine gick motvilligt bort och satte sig, irriterad över att hon inte blev insläppt med en gång.

Tidningarna var av den sedvanliga skvallertypen och hon såg både män och kvinnor i alla tänkbara pinsamma situationer och såg hur tidningarna utnyttjade varje uns av meningslös information för att tjäna pengar av ännu dummare fän som faktiskt gick på det och köpte skräpet.



Tack och lov kom doktorn snart och ropade upp hennes påhittade efternamn, varpå hon stiligt reste sig och gick bort till honom. Hon tog inte hans utsträckta hand, men han verkade inte bry sig det minsta om detta, utan bara visade bort henne till ett rum i slutet av korridoren, märkt med hans namn, Dr Schnurrball.





-Varzågod och setzen er, mien schöne! sa han och visade henne en schäslong, just en sådan som man ser på film. Christine satte sig ned, mån om att inte visa sig simpel, utan välboren.

-Vaad är zå ihnen problem? Ni lider av briztande tillit till edert själv, jaa?

-För att spara tid så går jag direkt på saken! Jag har på senare tid förändrats till den grad att jag börjar undra vad som händer. Jag har alltid varit på ett visst sätt och inte brytt mig så värst mycket om andra. Men nu har jag fått kontakt med en person som tydligen får mig att helt tappa min personlighet. Det kanske oftast är till det bättre, men jag blir ändå orolig för mig själv!

-Ahaa! På den viz! Den här perzoonen är en annan kvinna! Annarz hade ni zagt att det en man det vore, eller huur? Jaja, ni behöver inte bliva förarg på mig. Jag har gjort detta ett lång tid. Men denna perzoon har en lite för mycket inverkan på er och ni är inte med detta helt bekväm.



-Ja! Ni är duktig, herr doktor! Ungefär så är det. Vad kan ni göra? Inget?

Doktorn satt och sög på sin penna en lång stund och lutade sig sedan fram över sitt bord med sin tunga kropp. Hans flint lyste i taklampans sken och han log tillgivet.

-Fräulein! Om ni har den förtroende för mig,kanske en tranz zkulle kunna göra er på zuzen! Under en avschlappning kanske jag en lözning zkulle kunna finna till er?



-Tror doktorn att det skulle kunna ge svar? Finns det inga tabletter jag kan ta?

-Nein! Inte för denna typ av problematiik, leider nichts!



Christine suckade, men gav sitt medgivande eftersom hon var genuint orolig över hennes förändrade personlighet. Hon ville verkligen inte ens börja tänka tanken på att hon kanske hyste för varma känslor gentemot Sara, som visat sig ta bättre hand om henne än vad hon förtjänat.

-Luta er en zmula tillbaka och zedan får jag be eder att fokuzera på meine finger, jaa?

Hon gjorde som han sade sedan han hade kört fram sin kontorsstol till schäslongen Christine nu lutade sig tillbaka på, med viss oro, hoppande att hon inte skulle avslöja något om hennes dubbelliv och andra gärningar.



-Meine finger är juzt nu det enda ni bryr er om, jaa! Zer ni att det rör sig? Zläpp det inte med blicken! Meine finger är juzt nu centrum för allt ni vet, allt ni bryr er om, hela univerzum, jaa? När jag räknat ned till noll, är ni helt avschlappnad i den hela kroppen. Fem….fyra…..tre…..två…..ein! Nu känner ni ingenting längre, blinka om ni hör mig.

Christine blinkade som beordrat och var nu frigjord från sin egen hjärnkontroll.



-Mein Gott! Vetenschkapen har ännu en gång vizat sin schtyrka, he he he!

Doktorn åkte tillbaka till bordet och tryckte in en knapp.

-Fräulein Bergschtröm! Jag har fått en patient jag mycket tid behöver på mig med. Avboka näzta tid och ze till att inte ztöra oss, då jag måste gå djupt in i hennez inre, jaa?

-Självklart, doktorn!

Han såg nöjd ut och reste sig nu stelt från stolen och gick ett varv runt den liggande brunetten framför honom. Hon var verkligen vacker, kanske tio år yngre än honom, men tiden hade varit betydligt snällare vid henne än vid honom. Hans påsiga ansikte, stora näsa och kraftiga buk, gjorde inte honom till ett skönhetens ideal, men hade sitt eget sätt att få det han ville.

Vilket Christine nu skulle få uppleva, även om hon kanske inte skulle kunna komma ihåg det.



Han gick och låste dörren och gick sedan bort till sitt bord, där han knäppte upp sina byxor och lät dem falla ner till golvet. Han drog ner sina stora kalsonger och var nu naken på underkroppen, med bleka smala ben fulla av åderbrock som såg alldeles för klena ut för att kunna bära upp en sådan överkropp.

På några sekunder hade han knäppt upp skjortan och hängt den på stolen, tätt följt av den vita t-shirten. Så alldeles naken förutom de svarta strumporna, gick han bort till Christine.

-Du hör mig, jaa? Bara nicka!

Christines huvud nickade nästan obemärkt och hennes ögon var fästa vid en punkt längre bort på väggen, vilket antydde att hon inte lade någon särskild vikt vid den oattraktive, äldre mannen som stod obehagligt nära hennes huvud.



-Ach, jaa! So schön! Ni kommer nu inte att minnaz något utav denna lilla episod! Bara ligg schtilla och vila ihnen kropp, mein schatz!

Kvinnans ansikte visade ingen stress, utan slappnade av med ett litet belåtet leende, varefter doktorn ställde sig ännu närmre hennes huvud och ställde sig lite på tårna för att hans grova, men slaka lem skulle kunna läggas rakt över Christines ansikte. I sin ena hand hade han sin mobiltelefon och med van hand aktiverade han kameran och tog ett par bilder på hennes ansikte med sin lem liggandes rakt över.



Nöjd, började han dra ollonet över hennes ögon, panna, kinder, näsa och mun. Med den andra handen började han leta sig innanför Christines blus och den fann snart vägen innanför bh´n också och han kände det stora mjuka bröstet där innanför, med den hårdnande vårtan mot sina fingertoppar.

När han var klar för stunden med att besudla hennes ansikte, började han knäppa upp hennes blus och lirkade sedan ner den välfyllda bh´n så att hennes fylliga behag gled ut åt sidorna och gladde den äldre mannen.



Han slog över till filmning och den lilla lampan lyste upp hans ådriga hand som gled över de mjuka kullarna och klämde på hennes bröst. Bröstvårtorna drog han i så att det hade fått en opåverkad kvinna att skrika till av smärta. Nu började hans kuk att rycka till lite och han lät inte tiden gå till spillo, utan flyttade sig lite nedåt för att komma åt hennes kjol, så att han kunde dra upp den.



Dr. Schnurrball fick lyfta lite på hennes rumpa för att få upp kjolen så att han fick fri tillgång till hennes trosor. Omilt knuffade han hennes ben åt sidorna så att de föll ut över kanterna på schäslongen och fick henne att sära på benen.

Med lite darrande fingrar drog han de tunna trosorna åt sidan samtidigt som han filmade den underbara fittan som hade dolt sig under tyget. Hastigt började han fingra henne mellan benen och såg till att få med allt på mobilen.



Efter att ha slickat lite på sina fingrar gled de lättare och han stoppade in sitt långfinger i det oförberedda hålet längst ner mellan hennes vackra läppar. Fortfarande log Christine stilla som om hon fick en nätt axelmassage, medan äcklet till doktor utnyttjade hennes utsatta situation.

Medan hans finger förevigades när det gled in och ut i det varma hålet, hade nu hans kuk till slut växt och blivit imponerande stor. Han tog bort sitt finger och filmade noga sitt stånd från alla vinklar och gick runt den blottade patienten medan han onanerade så att gäddhänget och hans gubbtuttar skakade av rörelserna.



När han var redo och filmat allt, satte han kameran på det lilla bordet intill Christine och såg till att den var korrekt riktad, noggrann som han var. Därefter ställde han sig intill Christine och vände hennes ansikte mot sig och öppnade hennes mun med båda händerna. Han satte tummarna mot hennes tänder och fick henne att gapa ordentligt för att sedan kunna föra in sitt ollon i hennes mun.

Fortfarande reagerade inte Christine på det hela och nu satte han händerna bakom hennes huvud och började trycka henne mot sig och började sedan att knulla hennes mun med allt snabbare stötar, vilket snart fick honom att komma till gränsen för vad han härdade ut med.



Dovt stönande och mumlandes på tyska fick han sin orgasm och lät den tjocka, vita vätskan fritt flöda in i hennes munhåla. Lite rann från mungipan, men det besvärade honom inte, utan han bara blundade och kände den sköna känslan i sina ljumskar när hans muskler spände sig.

När han hade tömt sig vände han hennes ansikte uppåt och lyfte sedan sin mobil till hennes ansikte för att filma ner i munnen som var fylld av hans säd.

Han nöp i hennes näsa, vilket tvingade henne att svälja, det tog två försök för att få ner den geleaktiga satsen.



Nöjd med sin lilla eskapad, stängde han av sin telefon och började ta på sig. Därpå återställde han Christines klädsel noggrant, så att hon inte skulle märka någonting. Det var även därför han inte knullade sina offer, han ville inte att de skulle märka att de varit utsatta för sexuella övergrepp så klart. Det vore dåligt för affärerna!



-Zååjaa! Fräulein! Dagz att vakna det äär! Jag räknar opp från fem, sedan vaken du schkall vara, jaa? Fem, fyyra, drei, zwei und ein! Ett alltzå! Vakna min kära!

Christine återvände plötsligt från sin dvala och kände genast sig ofräsch i munnen.

-Vatten! kraxade hon.

Han tog genast ett glas vatten till henne och log.

-Det är inte ovanligt att man i munnen får en dålig schmak. Zaliven flöödar dåligt, zå drick upp bara, kära du!

Christine tyckte det blev bättre efter vattnet, men en olustig känsla smög sig på henne. Dolde den gamle mannen något? Han började prata lite om hennes dvala, men hon lyssnade inte, utan försökte bara avgöra om han hade något lurt på gång.

Hon kände en svettdroppe på halsen, just vid halsbandet och satte dit handen av ren reflex och torkade bort droppen.

Fast det kändes inte som svett, eller hur? Hon tittade på sitt långfinger och såg att det var en fast dallrande droppe, vit till färgen. Inte kunde det väl…?



Mannen hade nu slutat prata och tittade storögt på hennes finger, medan hon med misstänkt blick tittade på honom. Hon förde fingret, med början till en bubblande ilska inom sig, till munnen och smakade på den vita droppen.

Resultatet var det väntade. Hon kände den syrliga och salta smaken av sperma i munnen och förstod också genast varför hon hade haft en dålig smak i munnen nu.

-Tyskdjävul! Det skulle du aldrig gjort! väste hon och reste sig sakta och gick bort mot den stammande mannen.

Han blev chockad av Christines raseri och erkände snabbt vad han gjort efter några slag. Hon tog ifrån honom hans telefon och tittade snabb igenom vad den darrande mannen hade utsatt henne för. Hon hade raderat filmfilen och sedan vräkt ner mannen på golvet och sedan sett till att han skulle få riktigt svårt att nå sin mobiltelefon på ett tag, efter att snabbt ha bundit fast honom hjälpligt.



Christines raseri lade sig dock inte med det. Hon visste vem hon skulle besöka nu. Kvinnan som hade rekommenderat kliniken åt henne!

Sara Loft! Den förbannade, lögnaktiga och demoniska grevinnan Sara Loft! Hon hade säkert vetat vad som skulle ske! Om det var elakhet eller bara hennes märkliga humor som drivit henne till detta, visste inte Christine, men hon kände att det kvittade

Hon ville ha hämnd!





Sara höll just på att rengöra sina pistoler efter en halv dags träning under alla möjliga svåra situationer. Hon hade sitt trånga linne och sina shorts på sig och på fötterna hennes slitna kängor som nog snart var tvungna att bytas ut. Håret var flätat i sin vanliga piska och hon smågnolade på en låt som inte ville släppa. Hon kunde inte låta bli att tänka på Christine och hur det hade gått för henne idag. Det hade dröjt länge innan Sara lyckats få henne att söka någon form av hjälp för sina problem, tydligen hade Christine väldiga problem med andra än henne själv som hade kontroll. Det var detta som hade föranlett många av de kollisioner de båda haft.



Men vad ville hon med Christine, eller Domino som hon hade kallat sig innan? De var definitivt inte ett par, även om de båda verkade älska att knulla med varandra. Sara hade redan innan varit inne på om det var en modersfigur hon saknat som hon fick en liten del av, men det var nog inte hela sanningen, trodde hon.

Sara suckade och insåg att hon nog borde få Christine att normalisera sig så gott det gick, innan hon såg till att hon skaffade sig ett något mer normalt liv än det hon hade levt hittills.

Pistolerna var nästan klara, då hon hörde snabba fotsteg, Christines, och vände sig om med ett leende för att fråga hur det hade gått.



Smällen gjorde att det flög stjärnor framför ögonen och sedan blev allt plötsligt svart när hon fick ytterligare en smäll i huvudet. Sara föll till golvet tillsammans med sina pistoler.

När hon vaknade hade hon vansinnigt ont i huvudet och hade svårt att fokusera. Men till slut kunde hon konstatera att hon var hemma i den stora salen, men att hon var hårt fastbunden och hängde i rep från den stora ljuskronan. Hon hängde med magen och brösten nedåt. Armarna och benen var uppåtböjda mot taket och hon snurrade sakta runt som ett stort kryss.

Hennes mun var igenstoppad av en gummiboll och hon kunde endast andas genom näsan och än mindre prata.



När hon snurrat nästan ett varv till lade hon märkte till Christine som stod en bit bort. Hon höll en ridpiska i sina händer och var klädd i kjol, strumpbyxor och skor. Inget mer.

Hennes vällande bröst var bara och blicken var hård och obeveklig, vilket fick Sara att snabbt inse att något var ordentligt fel. Vad kunde ha hänt? Hon hade ju trott att hon börjat komma någonvart med Christine!



-Din vidriga orm! väste Christine. Du hyenors avföda trodde du kunde komma undan med detta du gjorde mig? Inte Domino, inte! Känn min vrede, ditt bottenlevande kräk!

Hon gick snabbt fram mot Sara så att hennes bröst gungade och hoppade. Så lyfte hon armen och slog nedåt, rakt över Saras nakna stjärt. Smärtan fick grevinnan att vrida sig i repen och Domino slog ytterligare tre gånger över de vältränade skinkorna.

Tårar sökte sig nu direkt till Saras ögon och hon försökte förtvivlat blinka undan dem, för att kunna få ögonkontakt med Christine. Hon måste få fråga vad det gällde!



Den äldre kvinnan gick runt Sara med hastiga och otåliga steg, med bysten skumpandes för varje steg. Hon såg nästan ut att gnissla tänder och verkade inte mottaglig för någon form av kommunikation ändå. När Sara snurrade runt så att de möttes ansikte mot ansikte riktade Christine två rapp mot hennes ansikte, men Sara hann vrida huvudet så pass att de träffade henne över håret och ena örat, vilket också gjorde vansinnigt ont, men ändå var bättre än att ta det i ansiktet.



Detta var mycket obehagligt på flera plan. Misshandeln var så klart smärtsam, men vad hade startat det hela? Var hade Sara misslyckats och varför ville hon inte resonera om det hela?

Återigen fick Sara försöka kontrollera sig för att kunna hålla huvudet klart, men det var inte lätt. Snart följde fler rapp. Över tårna, knäna, händerna, låren och när hon till slut hukade sig ner och systematiskt rappade Saras nedåthängande bröst, brast det för Sara och hon började skaka okontrollerat och föll i hulkande gråt, till den grad att hon fick svårt att andas.



När slagen upphörde, hängde Sara kraftlös och hade nästan tappat medvetandet när Christine gick fram till henne och lyfte upp hennes huvud i håret.

-Hur känns det, din djävul? Ångrar du att du lurade mig?

Sara visste inte vad det gällde, så hon kunde inte nicka, för då betydde det att hon gjort någon medvetet elakt och det hade hon ju inte. Så när hon inte reagerade fick hon en knytnäve på kindbenet och det var allt som behövdes för att Sara skulle falla tillbaka in i den barmhärtiga medvetslösheten.



När hon återigen vaknade till låg hon på en madrass, även denna gång fastbunden. Nu låg hon på rygg men med benen bundna över hennes axlar så att endast den övre delen av hennes ryggtavla hade kontakt med madrassen. Hon var fortfarande naken och den obekväma ställningen gjorde det tungt för henne att andas. Det sved och värkte överallt, vilket på sätt och vis fick henne att komma ut ur dimman snabbare.

Gummibollen var ännu intryckt i hennes mun och hennes käkar krampade ordentligt. Om hon bara kunde få säga något!



-Vad sägs om några rapp till? Va? Jag hör dig inte! Du ligger väl inte och opponerar dig! skrek Christine och piskade till Sara på lårens baksidor. Hon grimaserade hårt och försökte mentalt förbereda sig för ytterligare misshandel.

-Sara! Jag som började lita på dig, till den grad att jag började ändra mig så pass att jag höll på att bli en annan människa! Och så gör du så mot mig?

Christine satte nu den platta läderspetsen på ridpiskan mot Saras kön och lät den glida runt mot den mjuka huden. Så lyfte hon den och gav Sara ett rapp rakt över den välrakade springan mellan benen. Hon gnydde till och försökte få ihop benen, men det resulterade bara i ytterligare ett rapp rakt på fittan.



-Nu skrattar du inte längre, va? Du borde veta att ingen….INGEN, utnyttjar mig!

Sara förstod att något viktigt hänt, men om hon inte fick möjlighet att tala så skulle det vara omöjligt att bemöta anklagelserna. Nu vände Christine på pisken och strök med den silvriga ändknoppen längs den rodnande springan som fortfarande smärtade.

Så plötsligt styrde hon in den mellan de mjuka läpparna och förde in skaftet ett par centimeter i Sara slidgång. Hon spände sig av obehag och blundade hårt när Christine med snurrande rörelser lät den jobba sig in i den oförberedda slidan ända tills hela handtaget var inne i henne.

Hon väntade sig att det inte var slut och det visade sig så klart vara rätt. Christine drog snabbt ut handtaget och stötte det mot Saras anus nu. Konstigt nog gjorde det inte lika ont som hennes slida hade gjort, men bekvämt var det ju inte. Hela handtaget trycktes in i den rosa lilla öppningen och Christine verkade njuta av förödmjukelsen av den kurviga grevinnan.



-Är det skönt, ditt luder? Gillar du min piska i din röv? Du vill kanske ha något större?

Sara provade att skaka på huvudet, men det hade inte avsedd effekt.

-Tror du detta räcker! skrek hon så att hennes ansikte blev alldeles rött och hennes bröst dallrade av hennes hastiga rörelser när hon viftade med armarna.

Hon slet ut pisken och böjde sig fram och spottade på Saras bakhål, för att sedan samla ihop sina fingrar till en spets och sedan sätta dem mot Saras rumpa. Det här var inte första gången något liknande hände Sara, men hon hade gärna sluppit. Röd i ansiktet, pressade Christine fingrarna inåt och Sara hade ingen möjlighet att hindra henne, utan fick grimasera av obehaget när Christines hand och fingrar töjde ut henne allt mer.



Efter en minuts arbete var så handen inne till den bredaste punkten och därefter gled den in nästan som av sig själv. Hon hade tårar i ögonen och skakade på huvudet, men Christine visade ingen pardon, utan bara satte igång med att vrida handen inuti henne och sedan långsamt börja knulla henne med handen i det trånga hålet.

Vad Christine inte insåg, var att hon tryckte Sara rakt på blåsan och Sara hade inte lättat på trycket på flera timmar, så efter bara en kort stund så kände Sara att hon förlorade även denna lilla kontroll och snart stod det en kraftig stråle av kiss rakt upp i luften.



Christine skrek till gällt, men kunde inte få loss sin hand, för Sara klämde fast den med sin analöppning, samtidigt som hon inte tvekade att tömma sig själv. Det stänkte rejält. Det mesta av kisset träffade Sara själv eftersom hon låg rakt under, men Christine blev också rejält blöt, vilket gjorde henne ännu mer rasande.

Till slut fick hon loss handen från Saras anus och ställde sig en bit ifrån, med blanka bröst och stripigt hår. Denna lilla seger gjorde Sara en smula glad, fast hon visste att hon pinkat i det blå skåpet så att säga.

-Din gemena varelse! Du kan inte låta bli att förolämpa och kränka mig gång på gång!



Sara skakade på huvudet, men till ingen nytta. Hennes forne antagonist överöste Sara med sparkar från de vassa skorna och slag med nävarna. Tack och lov var hon för arg för att kunna sikta in sig på de farliga ställena, men Sara led alltjämt av smärtorna hon blev tillfogad.

Med sammanbiten min stannade hon sedan upp och gick snabbt och hämtade en handduk. Med några tysta svordomar när hon kom tillbaka, tog hon av sig först kjolen, sedan skor och strumpbyxor och avslutade med att ta av sig sina trosor, fast de inte hade blivit nedstänkta.



Helt naken torkade hon sig så gott det gick och tittade hela tiden på den fastbundna grevinnan, vars bröst pressades upp mot hennes ansikte. Sara var alldeles våt, men Christine hade ingen avsikt att torka henne, tvärtom!

Hon klev innanför Saras bundna ben och grenslade ansiktet, noga med att kunna se Sara nedanför sig. Därefter lade hon handen mellan sina ben och förde isär de yttre blygdläpparna och för Sara var det nu ingen tvekan om vad hon tänkte göra.

-Skyll dig själv!



Efter 8-10 sekunder kom den första droppen som strax följdes av en liten rännil, vilket sedan blev till en kontrollerad stråle som Christine riktade in mot Saras näsborrar. Att bli urinerad på var inget nytt för Sara, hon hade just gjort det mot sig själv. Men att en man tidigare litat på, någorlunda i alla fall, gjorde det medvetet var värre.

Men det riktiga problemet var att Sara endast hade näsan fri att andas med och det blev genast vansinnigt svårt att hålla luftvägarna fria från vätska. Tillräckligt mycket och hon kunde drunkna. Det skulle se något ut på obduktionsrapporten, grevinna drunknade i urin!



Christine försökte hålla fast Saras huvud som försökte komma undan och hon såg tydligt paniken hos den längre och yngre kvinnan efterhand som hon tydligen fick allt svårare att andas. Urinen dränkte nu Saras ansikte och flöt ut i en stor pöl runt hennes huvud, där en del sögs in i hennes vackra hår.



Saras nästan uppgivna försök fick Christine att rikta om strålen de sista sekunderna och begöt hela ansiktet i stället som en sista skymf mot kvinnan som varit så elak mot henne. Den som gjorde något liknande mot Christine, skulle minsann inte komma lätt undan.

När hon var klar, sänkte hon sig ner och gned demonstrativt sitt underliv mot Saras ansikte, som för att torka av sig, även om resultatet blev det motsatta.

På grund av Saras problem att andas, spände Christine snabbt loss gummibollen som var fastspänd i hennes mun med en rem om nacken och Sara hostade och flämtade vilt för att få luft och för att få ut vätska från luftrör och näsa.



”Host, host!!” Det ekade i rummet av hennes försök att andas ordentligt.

-Christine! Varför? Vad i hela fridens namn är det du gör? fick hon fram mellan hostningarna.

-Som om du inte vet? skrek hon tillbaka. Du skickade mig till det där tyska svinet och tänkte att du skulle låta honom våldta mig under hypnos för att få bukt på mina kontrollproblem, eller hur?

-Vad, host, pratar du om? Dr. Schnurrball är en erkänt duktig yrkesman! Jag har gått till honom i flera år och även blivit hypnotiserad av honom flera gånger!

-Nej! Du planerade det här! Du vet att jag inte klarar av att bli utnyttjad! Du måste ha vetat!

-Jag svär vid mina döda föräldrar! Jag vet inte vad som skett! Kan du inte lita på mig, Christine?



Den kurviga brunetten vände sig om med de knutna händerna på höfterna. Hennes bröst sågs sticka ut på vardera sida på grund av storleken och hon verkade fundera. Sara försökte föreställa sig vad som hade skett, men kanske detta var någon bieffekt av hypnotiseringen?

-När du blivit hypnotiserad, hade du en konstig smak i munnen efteråt?

-Ja, nu när du säger det så! Men det sa Dr. Schnurrball berodde på munnens salivproduktion som drogs ner, när jag drack blev det bra igen!

Christine flinade till och vände sig om. Nu lade hon armarna i kors under brösten så att de trycktes ihop och hennes knoppar siktade rakt mot Sara, men det var inget hon lade märke till just nu.

-Vi ska ta en snabb dusch och sedan ska du följa med mig till Dr. Schnurrball och reda ut detta!

-Ta mej fan den bästa ide´n idag! sa Sara och såg fram emot att bli fri från repen.



De duschade snabbt av sig den illaluktande urinen utan några erotiska utsvävningar (tyvärr) och tog sedan på sig kläder och gick ut till Saras bil. Christine var fortfarande riktigt arg och ville inte prata.

Sara ville inte slå ner henne eller hämnas just nu, utan bara se till att de fick svar på vad det var som hänt och körde mot kliniken under tystnad, medan hennes kropp värkte överallt och det luktade kiss i hennes näsa. Men det var nog till hälften inbillning.



När de kom fram till kliniken frågade de den vackra receptionisten om Dr. Schnurrball var inne.

-Neej! Det hela är mycket märkligt! svarade fröken Bergström. Efter ni varit där inne, dröjde det ett bra tag innan han kom ut igen. Kläderna var alldeles i oordning, han gick väldigt konstigt, kanske ryggskott och han svarade inte när jag frågade vad som hänt, eller vart han skulle. Så, så fort han var utanför dörren och skulle sätta sig i bilen, ringde jag honom på hans mobil och då hörde jag hur han skrek till ute på parkeringen innan han ryckande körde härifrån. Jag har försökt att ringa och sms:a honom säkert fyrtio gånger sedan dess!



Nu flinade plötsligt Christine till. Och igen! Sedan började hon gapskratta så att folk förvånat tittade ut från rum och fröken Bergström satt med stora ögon och undrade vad det var som hände idag. Det som brukade vara så lugnt och stilla här!



-Ursäkta min vän här! Vi har bara ett litet ärende vi måste utföra innan vi går. Kan jag be att få nyckeln till hans rum? sa Sara lugnt och stilla.

-Nyckeln? Nej, så klart inte! Ni får…

-Ursäkta, jag kanske uttalade det fel! Ge mig nyckeln nu innan jag fistar dig i röven och pissar på dig på disken här och nu! Det är inte första gången det händer idag, gumman! viskade hon med ett leende och såg hur chocken fick receptionisten att darrande sträcka sig ner till väskan och ta fram en liten nyckelknippa.

-Tack, sötnos! Vi är strax tillbaka!



De gick bort till hans rum och väl inne, satte Sara igång hans dator. Lösenordet klarades snabbt av med en kodknäckare hon satte in i USB-porten, Yodas uppfinning!

Med några klick hade hon fått fram en lista med filmfiler som hon såg var döpta med namn och datum. Christine stod bakom henne och verkade självsäker när Sara till slut fann sitt eget namn.

Åtta filmer! Hon hade varit här åtta gånger och blivit hypnotiserad och tydligen kunde Christines version vara sann!

Sara klickade på den sista filmikonen och en tydlig bild dök upp när hon ligger ner med öppna ögon, stirrandes rakt framför sig. Så hör hon doktorns röst och ser hur han klär av sig i bakgrunden. Hur han börjar klä av henne delvis, hur han smeker och klämmer på hennes bröst, hur han vidrör och fingrar henne mellan benen och sedan hur han för in sig kuk i hennes mun och knullar henne där tills han sprutar henne i munnen.



-Exakt samma tillvägagångssätt som med mig! Tror du mig nu? Visste du verkligen inte?

Sara skakade långsamt på huvudet. Hon klickade på ett annat klipp av sig själv och såg samma sak, men andra kläder. Han hade utsatt henne för detta åtta gånger utan hennes vetskap. Snabbt gick hon tillbaka och tittade chockat på listorna över filmer han hade lagrat. Det var flera hundra och hon klickade på några slumpvis utvalda.

Samma sak varje gång och för att göra saken värre såg minst en av offren lite väl ung ut för att behöva utsättas för något så vidrigt.



Hon ställde sig långsamt upp och hängde ner med huvudet och försökte tänka.

-Sara? Du visste inget? sa Christine lågt, men Saras reaktion sade allt.

-Vad har jag gjort? Herregud, vad har jag gjort? sade Christine och satte sig ner med ansiktet i händerna.

Sara kände sig bara stum och det första hon ville göra var att åka hem till doktorn och skjuta kulorna av honom, men så lugnade hon sig och såg till att kopiera filerna till ett USB-minne.

-Kom, vi går! sa hon bara kort till Christine som nu såg blek och svag ut.



På vägen ut lämnade hon minnet till fröken Bergström som fortfarande såg chockad ut.

-Här är en del filer. Dom är försedda med namn och skall mailas till var och en, med hälsning från Dr. Schnurrball. Alla utom de på eventuella minderåriga, de skall till deras föräldrar. Du får så klart inte se på innehållet, det är tystnadsplikt på sådant här förstår du! Gör det du ska så slipper du få ont i ringmuskeln, har jag gjort mig själv förstådd?

-Glasklart! svarade hon ivrigt nickande med stora ögon.

-Då så! Tack för oss! sa Sara och lämnade tillbaka nycklarna och gick ut med en spak Christine i släptåg.



Väl ute i bilen satt de tysta ett tag.

-Vi får väl se vem som tar hand om doktorn först. Nu slipper vi skitjobbet i alla fall. Själv har jag piskrapp, blåmärken, urin överallt därhemma och ett ömt rövhål. Du kommer ha det tufft ett litet tag framöver, Christine, bara så du vet! Du bor kvar hos mig ett tag till, så ska vi nog kunna få fason på dig till slut, ska du se!

Christine såg tomt framåt.

-Ja, grevinnan!







(Ursäkta den dåliga tyskan) =D