Sara Loft i Tyskland

(Ännu ett långt äventyr från vår sexiga grevinna, endast för de som känner sig redo. Håll till godo. Nästa äventyr är på gång, så håll ut om ni gillar detta. Mvh Snabel-a)







Sara Loft i Tyskland



Sara drog ner gylfen och knäppte samtidigt upp bältet på mannen hon hade framför sig.

Hon hade gått längs gatan och sett honom på andra våningen i ett kontorshus som höll på att byggas, han var färgad och hade en muskulös kropp, vilket syntes tydligt då han bara hade ett linne på överkroppen.

Van som hon var vid att få det hon ville ha och ej heller hämmad av sina begär, gick hon helt sonika över gatan och in i bygget.

Någon såg henne men sade ingenting, hennes självsäkerhet hade ofta den effekten och hon gick upp för den nygjutna trappan och mot det ställe hon sett den stilige byggarbetaren som lockade henne.



Han tittade förvånat på henne och skulle just säga något, men Sara förekom honom.

-Var kan vi vara ostörda? sa hon.

-Öhh, vad gäller det?

-Inget prat nu! Var kan vi vara ostörda? repeterade hon.

Han pekade uppåt och Sara manade på den överraskade mannen som genast började gå mot en annan trappa som ledde uppåt.

De gick upp fyra våningar tills de kom upp på taket, solen lyste och det var svalt fläktande i sommarvärmen.



-Här är ingen! Vi jobbar alla på de nedersta våningarna än så länge. Vad handlar det om? Har jag gjort något?

-Nej, inte än! sa Sara och log.

När bältet och gylfen var nere tog hon ett rejält tag i byxorna och kalsongerna och drog dom hårt neråt. Den vackre mannen hindrade henne inte, och vem skulle väl gjort det?

Hon var oerhört vacker. Lång och kurvig, svart hår i en fläta och tighta kläder som avslöjade hennes former. Hon hade runda solglasögon på sig och ett par grova skor. Inte många gissade att hon faktiskt var grevinna och hade ett stort gods och en stor förmögenhet till sitt förfogande.

Mannens kuk föll fram mot henne, den var brun, ådrig och stor som hennes underarm. Huden var sammetslen och det stora ollonet var blankt och aptitretande. Hon log uppskattande och kände hur det vattnades i munnen på henne.



Han tittade förväntansfullt ner och blev en smula överraskad över hennes iver. Hon slickade hans ollon ett par gånger med sin lilla skära tunga innan hon öppnade sin mun på vid gavel och sög in honom i sin varma mun.

Känslan var obeskrivlig och han som normalt inte brukade bli fullt styv på grund av sin stora storlek, kände nu att han styvnade tills bristningsgränsen och han undrade om armeringsjärnen nog inte var klenare än han just då. Märkligt nog kände han inte hennes tänder, trots att det borde vara trångt om plats därinne.

Hennes mun och läppar omslöt honom när hon rörde sitt huvud fram och tillbaka en stund.



Så, plötsligt, lät hon lemmen glida ur munnen och reste sig snabbt upp. Hon log snett och drog ner sina svarta tights till knäna och vände sig om. Hon lade armarna och brösten på betongkanten och tittade ut över staden, samtidigt som hon svankade med ryggen och putade ut med stjärten mot mannen.

Han spottade sig i handen och smorde in ollonet med saliven innan han tog tag om hennes höfter och riktade in sin kuk mot Saras bulliga, vackra kön. Han fann rätt ställe med en gång, men det tog emot när han tryckte sig mot henne. Sara pressade sig också emot honom och när ollonet kom allt längre innanför hennes läppar kom också mera väta. Snart gled hans ollon helt in i henne och allteftersom han knullade henne blev hans kuk allt halare av fittsaften och snart kunde han få in hela sin stora kuk i henne.

Sara flämtade av smärtblandad njutning och kände hur den härliga kuken fyllde hennes trånga slida när den hårt stöttes in i henne bakifrån.



Mannen passade nu på att knulla henne allt vad han kunde, för normalt fick han alltid vara försiktig på grund av storleken, men nu kunde han släppa loss ordentligt och det gjorde han med råge.

Sara stönade högt och brydde sig inte om om det hördes, det här var just vad hon behövde. Ett riktigt hårt knull.

Men så ringde hennes mobil. Det var inte många som hade hennes nummer, så hon lirkade snabbt fram den och kollade. Det var ett nummer hon inte kände igen, och det var ännu märkligare. Om inte numret redan fanns i telefonen, skulle Yodas programmering snabbt ta reda på det via diverse databaser, men detta numret var tydligen för hemligt.



Hon bestämde sig för att svara.

Den färgade mannen kunde inte tro sina ögon. Började hon prata i telefon?

Han lade på ett extra kol och lät sin 100 kilo tunga kropp slå mot Saras fasta skinkor och hans kuk stöta så långt in i henne som det bara var möjligt.

Detta gjorde det naturligtvis mycket svårt för Sara att tala, men hon gjorde vad hon kunde.

-Ja, hallå?

-Grevinnan Loft! Din närvaro önskas snarast. Vi har skickat ett krypterat mail med uppgifterna till din mailbox. Vi ser gärna att du infinner dig genast!

-Hallå? Vem är…uhhh…det här…uhhh?

-Snarast!

-Hallå? Uhhn…men va….unhhh….Åh shit, jag kommer!

Sara slog ihop sin telefon och kände hur hela hennes underliv krampade nu av den stora lemmens interna massage. Hennes slidmuskler drog rytmiskt ihop sig och hon kunde känna varje ådra på kuken och det glatta ollonet som stöttes mot hennes livmoderhals, vid varje stöt.



När hennes snabba och intensiva orgasm infunnit sig och passerat, knuffade hon byggarbetaren ifrån sig och vände sig snabbt om.

Med ett knuff och ett välplacerat ben fick hon honom att falla baklänges och landa på ryggen med kuken blank och rest som en mast, alldeles blänkande i solskenet.

Hon satte sig ner på huk och tog kuken i munnen igen och sög honom allt hon kunde. Mannen låg kvar och gnisslade tänder, han hade inte långt kvar. Så skönt det skulle bli att få spruta i hennes mun, tänkte han.



Men just som hans sperma brände i sädesledaren och hans kropp spände sig, slutade Sara att suga och började runka honom med båda händerna. Hans sats gick inte att hejda, utan den sprutade kraftigt ur det svullna ollonet och lade sig i tjocka strängar på hans linne, hals och ansikte.

Han var alldeles för påverkad för att kunna göra något åt det just då och Sara såg nöjt hur han kladdat ner sig med sin egen sås. Hon torkade av lite tjock, vit sperma från den ena handen på hans arbetsbyxor, innan hon reste sig, drog upp sina tights och med lugna steg gick därifrån.

Mannen flämtade klart och kände sedan den varma säden på sig. Ilsket drog han av sig sitt linne och torkade av sig i ansiktet. Han visste just nu inte riktigt om han skulle vara arg eller nöjd med det bästa och snabbast knull han någonsin haft.



Sara hade läst sitt mail innan hon var ute ur byggnaden. Hon sprang till sin specialdesignade LandRover och körde snabbt till den adress hon fått.

Ett ärende på så ovanlig väg borde vara något att prioritera, tänkte hon.

Hon parkerade slarvigt utanför entre´n till byggnaden, som var från sekelskiftet vad hon kunde bedöma och gick sedan rakt in och togs emot av en ung kvinna med uppsatt hår och glasögon.

-Grevinnan Loft! Välkommen, ni är väntad!

-Tack! Vem är det jag ska träffa?

Hon fick inget svar, utan följde bara med, det skulle ju ändå visa sig antog hon korrekt.

Den yngre kvinnan öppnade en hög dörr till ett sammanträdesrum, där det satt två äldre herrar med en del dokument framför sig.



När de såg Sara reste de sig båda och den ene gick fram och tog henne i hand.

-Klas-Klas Claesson! Diplomat med inriktning på forskning och utveckling. Jag har speciell inriktning på…..ja, det behöver jag kanske inte ta här och nu. Men vi har ett litet problem här och jag….Åh, förlåt! Min kollega från Tyskland; Hans Henschel!

Sara gick fram och skakade Hans hand och hälsade artigt på tyska.

-Klas-Klas? Heter du så? frågade hon sedan rättframt.

Mannen såg perplex ut.

-Öhh, ja. Men det var inte det som det gällde! Var var jag nu?

-Diplomat, forskning, utveckling?

-Ja, ja. Jag har en lite speciell position. Jag är både diplomat, med säte i Bonn och har samtidigt en riktig forskarbakgrund, vilket ger mig lite extra att göra. Hmm…nåja till saken, kanske! Mitt arbete är normalt inte offentligt, jag jobbar mycket med att lösa problem redan innan de blir allmänt kända. Ofta med metoder som inte kanske är godkända från högsta ort om jag får uttrycka mig så.



Sara började se lite smått uttråkad ut av mannens nervösa och timida sätt, men bestämde sig för att lyssna på honom ändå.

-Ja, vi har en situation nu i Tyskland som kan bli lite obekväm. Ett företag med svensk anknytning har nu de senaste månaderna haft ett visst samröre med några individer som brutit sig in på museum och grävt upp gravar. Vi tror att det kan bli mycket liv i media om det här och vi förstår inte syftet med dessa gravskändningar och inbrott.

-Okej! Hur har detta blivit så pass prioriterat? Det måste väl finnas många andra brott som kan tänkas vara viktigare än det här? sa Sara utan att skämmas.

-Nja, naturen av brotten är väl inte hela världen. Det rör väl sig mer om att om det kommer fram att ett företag i Tyskland, med anknytning till Sverige, gräver upp kändisar som Elvis Presley och Marilyn Monroe, kultikoner utan dess like, kan det nog bli ytterst obekvämt för alla inblandade.

-Du sade inget om vilka som berörts av detta! Det för ju saken i ett lite annat ljus. Vad är det ni förväntar er av mig? Om jag nu skulle vara intresserad förstås!



-Ja, så klart! Vi vill att du undersöker företaget och försöker hindra fler skändningar. Och samtidigt tar reda på vad de håller på med för snedvridna saker. Vi står givetvis för alla kostnader!

-Vad är det för företag?

-Hans? Skulle du vilja ta den frågan?

Ja, naturlich! Also den företag er ett medicinsk och bilogisch företag med stamcells och DNA-forskning sysselsatt. Ämnena er ju som bekant en schmula känslig så klart av historien av vårt land. Detta i kombination med de märklig brott, som till företaget kopplas kan, är en degelschmälta, ja?

-Hmm! Det låter besynnerligt! Din svenska alltså!

Hans Henschel såg förvånad och sårad ut.

-Nå, jag har befogenheter från ovan att förse dig med allt du behöver för att lösa detta lilla uppdrag. Fullständiga detaljer finner du här på detta minneskortet.



De pratade lite till om uppdraget innan Sara kände sig nöjd och åkte hem med planer på vad hon skulle kunna begära i ersättning. Kanske hon dessutom skulle kunna hitta något av nytta på företaget hon skulle infiltrera, som kunde gagna henne?

Väl tillbaka på godset, förberedde hon Mr. Clarke på deras stundande resa till Tyskland, men Yoda hittade hon inte. Hon loggade in på byggnadens säkerhetssystem, men hittade inte honom ändå någonstans. Sara gjorde då en korssökning på byggnadens ritningar och de övervakade lokalerna av en ren känsla och fann då att ett av rummen på tredje våningen, där hon sällan befann sig, faktiskt var utanför det bevakade området.

Av ren nyfikenhet sprang hon upp för trapporna och gick tyst bort i korridoren till det bortersta rummet. Dörren var låst, men det fixade Sara på tre sekunder, van som hon var.



Rummet var alldeles mörkt, bortsett från ljuset som sipprade ut ur de 3D-glasögon Yoda hade på sig.

Han låg naken på en spikmatta och onanerade kraftigt och snabbt med sin högerhand. Sara stannade upp och tog in den märkliga synen. Han andades snabbt och märkte ingenting av omvärlden, så Saras upptäckt förblev hennes hemlighet. Han var en smula märklig tyckte hon, men om detta funkade för honom, så allright, tänkte hon och stängde dörren försiktigt.



Yoda var helt inne i sin 3D-värld. Han hade med en viss risk monterat in sex stycken, fem millimeter små 3D-detektorer i Saras dusch. Var för sig gav de inget vidare resultat, men sex stycken gjorde att han fick en fullständigt korrekt och detaljerad bild av den som stod i duschen.

Just nu tittade han på det som spelats in i går kväll, klockan 23.05.



Först var det bara brus, sedan så fort Sara klev in i mitten på duschen blev bilden med ens klar. Hennes kurviga kropp fångade hans intresse direkt. Med ett speciellt program hade han sett till att 3D-bilden automatiskt blev färglagd med autentiska färger och inte gick att skilja från verkligheten.

Hon satte igång vattnet som tog tre-fyra sekunder på sig att bli lagom i temperatur. Sedan ställde hon sig under strålen och Yoda kunde dra ner hastigheten och se hur varje individuell vattendroppe träffade hennes vackra kropp en och en. Så vackert!

Hans kuk hade varit hård redan innan hon kom i bild och nu smekte han sig intensivt under tiden Sara långsamt blötte sin kropp och flätade upp håret. Yoda måste vara den enda som sett henne utan flätan på många år.

När hon var alldeles genomblöt, drog hon ner på vattnet och började tvätta sitt långa hår, mycket noggrant med naturliga fruktextrakt för att hålla det glansigt och starkt. Löddret rann ner från håret och ner från halsen och ner över de fasta, stora brösten som dallrade lätt när hon förde händerna rytmiskt genom håret.

När hon var nöjd sköljde hon noga ur håret och böjde fram huvudet så att hennes hår kom att dölja hennes behag sånär som på en av bröstvårtorna som tittade fram genom en glipa i hennes mörka hår.



Yoda var utom sig av kåthet, men tvingade sig att hålla ut.

Nu tog Sara en flaska med organisk duschtvål som hon köpt dyrt i en butik i Frankrike och klämde ut tunna strängar av innehållet över armar och bröst. Så smorde hon in sig, armarna först och sedan överkroppen. Det var en överväldigande syn att se hur brösten rörde sig under hennes händer och hur de gungade till när hon dragit en arm eller hand över dom attraktiva attributen.

Det syntes att hon tyckte om dom, för hon tvålade in dom längre än nödvändigt och smekte dom hårda knopparna så att dom pekade rakt ut av vällust.

Nu tog hon återigen flaskan med den dyrbara duschkrämen och klämde ut lite i varje hand innan hon böjde sig fram för att tvåla in benen. Yoda ändrade snabbt vinkel så att han befann sig bakom henne och belönades med åsynen av hennes mus som putade ut mellan hennes vackra skinkor, delad på mitten av ett streck som dolde de inre vecken. Hon särade omedvetet en aning på benen för att nå ner till fötterna och Yoda såg nu även de tunga brösten som gungade vid hennes intvålning.



Åh, vad han fick kämpa för att inte komma nu!

Till slut reste hon på sig och tog en annan mindre flaska och klämde ut lite i handen innan hon förde handen mot sitt renrakade underliv. Yoda svängde blixtsnabbt runt vyn i sina 3D-glasögon och såg hur hon kupade handen lätt och lade den på venusberget och lät den sedan glida ner mellan hennes vältränade ben.

Långsamt gled handen fram och tillbaka mot hennes underliv och några fingrar sökte sig in mellan de yttre blygdläpparna för att se till att hon blev ordentligt ren.



Återigen uppehöll hon sig längre än nödvändigt i sitt tvagande. Yoda såg på hennes ansikte att hon blundade och nu andades med något öppen mun, hennes hand gled nu något snabbare och fingrarna gled lätt i den hala springan mellan hennes ben.

Nu brände det i Yodas kuk av upphetsning och han drog återigen ner på hastigheten, så att han nu såg hur hon långsamt med lång och ringfingret, började att smeka sin klitoris, samtidigt som hon ökade vattenflödet och började skölja av sig löddret som fanns på hennes kropp.

Hon var snart lödderfri, men fortsatte att smeka sig intensivt med högerhanden, vänsterhanden gled över brösten och hon nöp sig lätt i vårtorna och andades nu flämtande och hastigare.

Yoda kunde se hur hon spände sig och började att grimasera lätt, just innan hon ökade takten kraftigt och gnuggade sig på sin känsliga punkt allt hårdare tills hon dämpat skrek ut sin orgasm i duschen och fortsatte tills den dynat ut i små efterskalv.

Hon lutade sig en aning framåt och klämde handen mellan benen, så Yoda inte kunde se. Men det gjorde inget, Yoda gav nu upp och skrek mindre dämpat när hans sperma flydde sitt fängelse och regnade ner på och runt omkring honom. Hans orgasm var minst lika kraftig som Saras hade varit.



Något senare på kvällen, när de var samlade, gick dom igenom allt Sara visste och hjälptes åt att planera det hela. Yoda skulle hacka sig in i deras datasystem och ge henne en identitet och tillträde till deras lokaler i Baderhoff, som inte såg så värst anmärkningsvärda ut utifrån.

Mr. Clarke skulle resa ner i förväg och installera det mesta av deras utrustning i ett hus de skulle hyra under operationens gång. När de var klara, satte de igång med sina olika uppgifter. Sara tittade lite extra på sin IT-kille och undrade vad han skulle säga om han visste att hon sett honom i hans ”hemliga” rum.

Yoda tittade i sin tur på Sara och undrade vad hon skulle säga om hon visste vad han gjort och tittat på för bara några timmar sedan.



Nästa dag tränade Sara hela dagen på sin privata skjutbana, hon hade låtit tillverka nya pistoler. De var endast 12 millimeter tjocka och hon hade fått dra ner på kalibern för att kunna uppnå det. För att kompensera var patronerna längre för att rymma lika mycket krut och en någorlunda tung kula som ändå skulle ha effekt på målet.

Tanken var att hon skulle kunna ha sina pistoler med sig vid fler tillfällen, då hennes vanliga pistoler var alldeles för skrymmande.

Efter flera timmars intensivt skjutande ansåg hon att de uppfyllde de flesta av hennes krav, men ändå inte hade samma känsla som de vanliga. Hon beslöt sig för att de säkert kom väl till pass när hon krävde dolda vapen. Det här uppdraget i Tyskland skulle säkert kunna vara ett bra tillfälle att prova dom i fält, under verkliga förhållanden.



När Mr. Clarke ringde och sade att allt var klart, åkte Yoda och hon ner till Baderhoff och flyttade in i huset, som lämnade en del att önska, även om det inte var det billigaste dom hade hittat.

Det tog dom ytterligare två dygn att upprätta kommunikationer och reka området med bil, så att de säkert hittade. På kvällen efter de hade blivit något så när klara, åt dom en god middag på en restaurang och pratade igenom de sista detaljerna.

Yoda hade gjort ett legitimationskort till henne som även fungerade till inpasseringen. Han varnade henne för att de inte var mer än ca ett hundra anställda och att hon kanske inte skulle ha helt lätt att smälta in och passera obemärkt. Deras datasystem var enkelt att knäcka och det gjorde honom misstänksam, sade han.

Sara tänkte på det, Yoda hade rätt bra känsla för sådant och hon skulle ha det med sig.



På morgonen vid frukosten dök Sara Loft upp och överraskade dom båda männen så att hakorna hängde på dom. De hade sett henne naken i många olika situationer, men hon var fullt påklädd i en grå tråkig dräkt som på något vis lyckades dölja hennes gudomliga figur. Det var istället det faktum att hon hade håret uppsatt i en knut som fick dom att tappa hakan.

-Inte ett ord! sade hon med låtsad sur min till dom.

De började sakta att äta igen, men sneglade på hennes hår som de aldrig sett det förr.



Baderhoff var en grå, tråkig håla. Det fanns inte mycket att se, bara ett monument från första världskriget som såg ovårdat ut och de vanliga butikerna.

Sara parkerade sin hyrda Mercedes på företagets parkeringsplats och gick sedan självsäkert mot entre´n.

När hon gick in hoppades hon att Yoda hade gjort ett bra jobb och gladde sig tyst när kortet fick den lilla kromade bommen att glida upp. En vakt nickade åt henne och hon kunde se hur han titta ner på en skärm för att se informationen som dök upp där för varje inpasserande. Sara bara gick vidare.



Hon lyckades gå omkring i det stora komplexet och se upptagen ut, samtidigt som hon lade alla detaljer på minnet med lite hjälp av en liten mikrofon hon kunde viska in i när ingen såg henne.

Snart hade hon valt ut ett kontor som såg lagom viktigt och obevakat ut, dit in ville hon för att komma åt datorn och se om det fanns mer att tillgå än vad Yoda hade klarat utifrån. Hur hon skulle kunna finna något som gav förklaring till det märkliga händelser som utspelat sig visste hon inte, men hon var inte den som gav upp. Dörren fick hon upp utan problem med hjälp av sin lilla dyrk som doldes i hennes armband.

Hon satte sig snabbt vid datorn, satte igång den och då den ville ha ett lösenord, förde Sara bara in ett USB-minne som automatiskt sökte igenom arbetsminne och andra små vrår i datorns innersta och plockade fram allt som kunde tänkas vara lösenord och körde dom sedan på bråkdelen av en sekund, så att alla hinder var ur vägen.

Allt såg ungefär ut som det Yoda hade fått fram och Sara skulle just stänga och gå när hon såg en mapp som hette ”Star/Stern”.

Hon kopierade den snabbt till USB-minnet och återställde allt och gick ut som om det var hennes eget kontor. Ingen hade sett henne.



Vid lunch försökte hon småprata med några anställda, men hon fick inga vibbar alls av att det var något annat än medicinsk forskning som pågick här. Något förbryllad och besviken gick Sara hem vid arbetsdagens slut.

Hon gick igenom allt med Yoda och Mr. Clarke och de hade inget att komma med de heller, annat än att Yoda sade sig ha lite problem med deras strömförsörjning och fjärrvärme.

-Vad är det för problem? frågade Sara.

-Äh, det är inte så att förbrukningen är orealistisk, men jag tycker den används på fel ställen. Den stora byggnaden använder bara en fjärdedel av värme och el som de får från bolagen jag hackat mig in hos.

-Okej! Vi får kolla upp det!

-Sen har jag faktiskt kollat mappen som du kopierade från datorn och den innehåller en länk till en firma i USA som specialiserar sig på rundturer till kändisars hem och gravar! Det kan inte vara en slump, eller vad tror ni? Sa Mr. Clarke.

De andra hade inte väntat sig en sådan upptäckt av Mr. Clarke, men de hade ju heller inte trott att mappen var av större värde. Han såg glatt på dom.

Nu hade de något som visade på att de var på rätt spår i alla fall.



Yoda kollade upp företaget ”Star Tours” som visade sig faktiskt ha en hel del kunder från Tyskland. Det intressanta var att tre av dom jobbade på det företag de just nu undersökte. En av dom var fängslad för att ha gjort inbrott på Graceland, Elvis Presleys hem.

Nu var inte spåret ljummet längre, utan hett!



Nästa dag var Saras intresse riktad mot den mindre av byggnaderna, som dock visade sig vara bättre bevakad. Det stod tre vakter där och Sara gick fram och drog sitt kort men inget hände. Det här var ett separat system som Yoda inte hade upptäckt, det var tydligen endast internt och nu gick vakterna fram mot Sara som drog sitt kort en andra och sista gång.

-Was gibts? frågade de.

Sara försökte förklara att hon var ny på jobbet och att hon inte kom in. De såg på hennes kort och sade åt henne att hon var i fel byggnad, men att hon var tvungen att följa med dom medan dom kontrollerade att allt stämde. Här var det tydligt att säkerheten var av en annan kaliber.

Sara följde lydigt och spelat nervöst med. Hon var säker på att hennes täckmantel skulle fungera, men hur skulle hon kunna ta sig in i detta betydligt säkrare komplexet?



De följde med henne in i ett besöksrum, där de bad henne att sätta sig ner så länge, medan en av kollegorna gick för att kolla uppgifterna.

De båda vakterna stod vid dörren och tittade nu en smula intresserat på Sara som låtsades vara varm och försiktigt tog av sig sin kavaj och spände ut brösten mot den vitatunna blusen så att de tydligt skulle se den vita spetsbh´n inunder.

-Varmt härinne, fnittrade hon och log mot dom.

Vakterna kunde inte släppa henne med ögonen såg hon. Perfekt!

-Finns det något att dricka? undrade hon och fläktade sig med handen.

Den ena vakten gick genast in till rummet intill och hämtade en mugg med vatten som hon tog emot med båda händerna. Dock råkade hon nu fumla med muggen och stjälpte hela muggen över sin bröstkorg och gav till ett litet skri.

Den främsta vakten tog genast upp muggen, men den andra stirrade nu på den vita blusen som med ens blivit helt genomskinlig och avslöjade hennes bh.



Sara spelade förtvivlad och började med ens ta av sig blusen som om för att torka den. Vakterna kunde inte tro sina ögon när de såg de stora brösten som såg ut att vara nedklämda i den alldeles för lilla bh´n. Hon gav blusen till vakten med muggen och hoppade lite så att brösten skulle dallra och studsa, det gjorde dom och hennes ena vårtgård blev nu synlig ovanför tyget.

-Åh, vad klantigt av mig! Vad ska jag ta mig till? Åh, dumma lilla jag ”snyft”!

Hon såg hur de båda vakterna tittade på varandra och nickade med belåtna flin.

-Såja, fröken! Ryck upp er nu. Det var väl inte hela världen. Här, låt mig torka lite, sa vakten Dieter och tog några servetter från bordet och började att torka Saras bröst, fast de inte var särskilt våta. Det mesta hade sugits upp av blusen.

-Ni måste tycka att jag är världens fåne? snyftade hon.

-Inte alls. Inte alls, min sköna! sa Heinrich, den andre vakten.

Du kunde inte låta bli att titta på hennes byst, som dolts väl innanför hennes kavaj innan och Dieter försökte torka henne så noggrant han kunde.

-Om fröken ville låta mig komma åt att torka er lite bättre? frågade han oskyldigt.



Sara tvekade, men knäppte sedan upp sin bh bak på ryggen och de båda männen höll andan av förväntan. Medan hon skylde sig med händerna, krängde hon av sig bh´n och höll den i handen.

Dieter torkade nu frenetiskt och Heinrich tog lite papper han med och de försökte nu torka vars ett bröst. Försiktigt tog Sara bort sina händer och blottade dom rosa knopparna som pekade rakt mot dom.

Dieter och Heinrich tittade upp på Sara och såg att de nog vågade göra det dom ville.

Dom öppnade sina munnar och lutade sig snabbt fram och tog Saras bröstvårtor i munnen, sög, kysste och slickade dom intensivt. Dom var överlyckliga!



-Ni är ett sorgligt släkte, Sara på Tyska och med en hand på vardera vakts huvud, slog hon ihop deras skallar så att dom blev medvetslösa och dråsade ner på golvet. Hon såg tydligt hur deras svullna kukar minskade i storlek innanför det spända uniformstyget.

Med stor hast tog hon på sig sin bh igen och sedan blusen som hon stoppade ner i linningen. Sedan drog hon in de båda vakterna i städskrubben intill och band dom ordentligt, samt satte munkavel på dom, så att de inte skulle hittas förrän städerskan skulle städa nästa gång. När det blev visste så klart inta Sara, men det var värt risken.



Tyvärr hade hon igen kontakt med Yoda här. Den minimala utrustningen hade inte räckvidd nog att ta sig genom de tjocka väggarna i byggnaden, som uppenbarligen var kraftigare byggd än vad som syntes utifrån. Hon satte sig ner och det dröjde inte länge innan den tredje vakten kom tillbaka.

-Men, var är vakterna? sa han förvånat.

-Dom gick. Sa inte vart! sa Sara oskyldigt.

Mannen ryckte upp sin kommunikationsradio och skulle just anropa sina kollegor, när han kände sylvassa naglar tryckas in i hans hals. Han fick inte fram ett ord.



-Nu ska vi ha ett litet samtal själva, sa Sara och såg mordisk ut.

Vakten blev rädd för den plötsliga förvandlingen från den gråklädda blyga fröknen till denna tigrinna med mord i blicken.

-Du ska göra som jag säger, om du är rädd om hälsan!

-Du har inte en chans! Mina kollegor kommer att ta hand om dig, du kommer inte ut härifrån så lätt som du kanske tror!

-Tänk nu på dig själv en stund, även om jag är rörd av din omtanke!

Sara stoppade snabbt ner ett föremål i vakten Ulrichs kalsonger. Han hann inte ens reagera innan han kände hennes varma hand mot sitt könsorgan och sedan ett hårt, kallt föremål.

-Nu ligger det en liten väl avvägd sprängladdning mot din stolthet. Gör du något som jag kan tänkas misstycka med, så trycker jag bara på en liten knapp, så blir det inte fler små vakter för din del. Förstått?

Han bleknade och nickade långsamt.

-Bra! Då går vi! Du först och jag snett bakom dig. Agera som om du visar mig runt och allt kommer att gå bra.



De gick ut ur besöksrummet och Sara följde efter.

-Vart ska vi? viskade han.

Sara visste ju egentligen inte vad hon var ute efter. Hennes uppdrag skulle ju ha skett i det tysta, men nu fick hon lösa det efter bästa förmåga. Det var ju sådana här oväntade situationer som hon var bättre än alla andra på.

Hon hade visserligen ingen kontakt, men hon var ju Sara Loft.

-Högsta chefens kontor!

-Där kommer inte ens jag in, viskade han.

-Näst högste då!

Ulrich var fyrtiofem år gammal och visste att det inte var lönt att resonera i vissa situationer, så han ledde henne bort i korridoren och förbi fler vakter som dock inte ägnade henne något större intresse, då hon var i sällskap med Ulrich.



När de kom fram, låste han upp dörren och de båda gick in.

-Hur länge kan vi vara här?

-Var är Dieter och Heinrich? ville han veta.

-Dom stör ingen på några timmar! Nå, kan du logga in på datorn?

Han sade att han inte kunde det och att datorerna hela tiden var övervakade i vilket fall som. Om hon rörde den så skulle det komma folk med en gång. Sara började leta runt på kontoret, men fann ingenting av värde.



Nu visste hon inte riktigt vad hon skulle göra, så hon började fråga ut Ulrich om stället han jobbade på och så vitt hon såg svarade han så ärligt han kunde, om än motvilligt.

Det var ett medicinskt forskningscenter med extrem hög säkerhet, sade han.

Han visste heller inget om vad forskningen gick ut på. Inte hans jobb!

Sara såg ingen riktig lösning på det hela. Skulle hon kidnappa vakten så skulle de båda andra vakterna berätta hur hon såg ut, till viss del. Sara måste komma fram till något avgörande, men hur.

Just som hon tittade ner på golvet och tänkte, såg hon skrapmärken på golvet.

”Men inte kan det vara så enkelt?” tänkte hon.



-Dra ut den hyllan!

Ulrich gick bort och tog ett kraftigt tag i hyllan, men den rörde sig inte. Sara kollade runt och fann fantasilöst att det satt en knapp under skrivbordet. Hon tryckte på den och hyllan svängde upp och blottade en dörr med kodlås.

-Vad i hela fridens namn är detta? sa Ulrich. Han var uppriktigt förvånad.

-Du kommer alltså inte in där?

-Aldrig sett den dörren förut? Hur är det möjligt? Jag trodde jag visste allt om säkerheten här!

Sara gick fram och tog fram en miniräknare ur sin kavajficka. Lossade sitt halsband och kopplade in det i en liten kontakt. Sedan knappade hon på knapparna och förde halssmycket över knapparna, tre gånger. Den lilla datorn inuti analyserade ytan på knapparna och såg genast vilka som användes mest. Det drog ner på antalet möjliga kombinationer med en stor del. Sedan kände den av mängden smuts och fett på knapparna och kunde då till 97 procents säkerhet säga i vilken ordning siffrorna slagits och de siffrorna fick nu Sara fram på den lilla skärmen.



Hon slog in dom utan att tveka och dörren klickade genast till och hon öppnade den.

-Vem i helvete är du? Hur gjorde du det där?

Sara svarade inte utan visade honom in genom dörren.



Mr. Clarke hade just inget att göra. Yoda höll koll på alla system och de var förberedda på att de inte skulle kunna ha kontakt med Sara, förrän arbetsdagen var slut och det var långt tills dess.

Så han ställde bilen för att gå runt lite i byn, dock med telefon och radio nära till hands och se om han kunde hitta något av intresse.

I en tobaksaffär hittade han sina favoritcigarrer till ett bra pris och han köpte ett par askar utav dom.

Han var inne i några andra butiker också, men köpte ingenting. När han gick ut ur butiken med herrkläder hörde han plötsligt en röst bakom sig:

-Mr…..Mr. Clarke?

Han stelnade till! Han hade känt igen rösten på en mikrosekund, fast han inte hört den på många, många år. Det var knappt att han vågade vända sig om, hjärtat slog och han kände sig plötsligt oerhört gammal, trots att han nu var tillbaka i Indien för länge sedan i sitt minne.



Dock vände han sig om och där stod hon-Maniva!

Hon var så klart äldre nu och hade traditionell sari på sig och smycken i näsa och öron. Hennes läppar dallrade och det kom tårar från ögonen. Plötsligt såg han henne framför sig för fyrtio år sedan, smal, fast med fyllig barm, glad och vänlig trots hennes fattigdom. Hon var bara femton år, men det var andra seder och tider.

Han hade velat ta henne med sig när han lämnade Indien, men det var givetvis inte tal om den saken på den tiden. Han skulle inte blanda sig med befolkningen, än mindre ha relationer till dom.

På alla dessa år hade han undrat hur det gick för henne. Han hade inte vågat leta efter henne, men nu hade ödet hunnit ifatt honom i en liten håla i Tyskland av alla ställen.

Hon såg att han var chockad och att det faktiskt var han, så hon sprang fram och omfamnade honom så hårt att han överraskades av hennes styrka. Han slog armarna om henne och började gråta hejdlöst. En av de saker som bragt honom störst smärta brast nu, och värme strömmade in i honom när han nu fick ge utlopp för det, med den enda människa som delade hans sorg och kunde förstå honom.



Sara Loft. Uppdraget. Sverige. Hans jobb-Inget av det fanns just nu, det var bara han och Maniva på hela jordklotet just nu. Efter en lång stund med gråtande och kramande på trottoaren, med folk tittandes, höll han ut henne i sina armar och såg beundrande på henne med suddiga ögon.

De sade ingenting, men drog sig in i butiken igen och stängde dörren bakom sig.

-Maniva! viskade han.

-Mr. Clarke! sade hon med sin indiska brytning och log.



De pratade länge och väl. Ömsom grät och skrattade. Hon hade sörjt honom som om han vore död. Det dröjde tre år innan hon hämtade sig, men sedan hade hon träffat en snäll tysk man som sedermera blev hennes make och de flyttade till Baderhoff, där de nu hade en klädesbutik för herrar. Hon hade två flickor som nu var i trettiofemårsåldern, hon hade fått dom åren inpå varandra.

Mr. Clarke berättade om sin karriär och om hur han nu var betjänt åt en grevinna, men avslöjade inga detaljer om hur farligt det kunde vara.



Då och då drog kunder i dörren, men de bara satt där och lutade sig mot varandra, tysta i omgångar tills någon av dom kom sig för att berätta något roligt eller sorligt.

Dom hade saknat varandra i hela sina vuxna liv, men egentligen inte känt varandra mer än ett år, för fyrtio år sedan i en annan världsdel. Men nu var det som om de ändå varit ihop under hela den här tiden på grund av sin gemensamma längtan och sorg.

Maniva lutade sig fram och kysste Mr. Clarke, försiktigt först, men snabbt allt hetsigare, som om hon försökte ta igen förlorad tid. Som två tonåringar trevade dom med händerna och fumlade med sina plagg under tiden de flämtande kysstes och nafsade.

Mr. Clarke hade ett redan ett stånd som vilken artonåring som helst och Maniva log med hela munnen och när Mr. Clarke fått av henne den traditionella indiska sarin, var det hans tur att le.



Åren hade varit goda mot henne och hon hade en vacker kropp med breda höfter och underbara bröst, som visserligen hängde en aning, men ändå föreföll vara de vackraste bröst han hade sett. Bröstvårtorna var mörka och stora, hon hade lite bristningar som bevis på hennes moderskap och just ni ville han inte vara någon annanstans än med sin gamla kärlek.

-Maniva! Du är gift! viskade han.

-Inget på jorden kan få mig att vilja annat än det här, min förlorade, men återfunna! Var tyst nu och låt oss ha denna stunden för oss själva. Vi får se vad framtiden har att visa oss.



Mr. Clarke tryckte sig mot Maniva och de valsade nakna runt och bara höll om varandra och kysstes, innan Maniva lade sig ner och drog ner Mr. Clarke ovanpå sig.

Det var inget porrigt eller snaskigt förspel, utan Maniva bara lotsade honom till hennes alldeles våta buske, och han gled lätt in i hennes värme och kunde känna hur de till slut faktiskt återförenades så fysiskt det bara var möjligt.

Med händerna på hans höfter bestämde Maniva takten på deras älskog. De var ett nu och de såg till att dra ut på det hela. Det tog säkert över tjugofem minuter att i lugnt tempo att älska innan Mr.Clarke kände hur han ville gjuta sin säd inne i henne, och hon lät honom öka takten och stöta sig hårt i henne så att hennes bröst guppade och han till slut fick sin efterlängtade orgasm.

Han låg kvar på henne och omfamnade henne, medan han kände hur hans penis slaknade i hennes ljuvliga sköte. Men hon var inte klar än. Maniva klämde med sina slidmuskler och fick utan några problem i gång Mr. Clarke igen och de fortsatte i samma ställning, men nu i betydligt högra tempo. Nu var det Manivas tur att komma och det gjorde hon med besked. Det plaskade från hennes fitta och Mr. Clarke var som en ung hingst som ivrigt betäckte sitt sto.

Manivas sköte grep om honom i långa kramper som till slut fick honom att komma i henne igen, trots att han var till åren nu.

Mycket nöjd tittade han ner på Maniva, som såg så lycksalig ut, och föll åter igen ner på henne och flämtade som en hundrameterslöpare. Han ville inte dra sig ur henne, men var såklart tvungen till slut.



Grevinnan Loft gick tillsammans med Ulrich ner för en lång trappa. När de kom ner svängde de runt hörnet och där satt en vakt vid en disk. Det var uppenbart att Ulrich inte kände igen honom, men vakten tittade bara upp på dom.

-Jaha, vem är hon? Jag känner inte igen henne!

Sen tittade han tillbaka och insåg att Ulrich inte heller var honom bekant. Snabbt sträckte han sig efter sin radio, men Sara var snabbare och flög över disken och grenslade hans ansikte så att han och stolen välte baklänges. Han såg förvånat ner på Saras trosor som tryckets mot hans mun och han hann känna hur värmen spreds mot hans ansikte innan Sara gav honom en smäll mot sidan av huvudet så att han tuppade av.



Ulrich glömde att han kanske kunde ha smitit nu, men sen insåg han att hon kanske kunde utlösa sprängladdningen på avstånd. Om det nu var en riktig en vill säga, det kunde han ju inte veta.

Sara band honom snabbt och effektivt med sladdar från diverse apparater och tryckte in honom under disken, där ingen kunde se honom. För säkerhets skull använde hon dessutom en ampull med en kemikalie som skulle få honom att sova lugnt. Hon bröt den och lät honom andas in ångorna, sen var saken biff. Tyvärr var det den enda hon hade, men nu när hon verkade vara så nära var det nog lönt.

-Stannar du här och tar hans plats, eller vill du följa med och se vad som händer här? Glöm inte laddningen!

-Kanske mitt jobb redan är borta! Jag följer med! Jag har jobbat här i tio år och aldrig sett detta! Jag är nyfiken på vad de mer dolt för mig!



Sara log och de gick fort ner längs en korridor. De passerade ett rum som var tomt, där de såg bildmonitorer. På en av skärmarna såg de hur ett par hade sex med varandra. Dom tog ingen större notis om detta, då sådant inte var ovanligt på arbetsplatser där man sitter ensam en längre tid. Saras uppdrag var ju av en helt annan art.

Vid ett par glasdörrarar tog det flera minuter innan Sara lyckades ta sig förbi låset, men sedan fortsatte dom tills dom kom till ett större, ljusare rum, där det hängde stora tavlor över flera kändisar av olika slag, Mest kvinnor, men även en del män, som Errol Flynn och Elvis Presley exempelvis.

Kunde detta ha någon anknytning till det som var av vikt? Sara visste inte, men beslöt sig för att följa upp allt hon kunde, det borde inte vara en slump.



Nu kom en kvinna gående mot dom på den röda heltäckningsmattan, men de hade ingen stans att gömma sig, så de bara gick rakt fram. Hon hade ett rosa nattlinne och rosa tofflor på sig. Röda läppar och platinablont hår.

-Hello! sade hon förföriskt till dom.

Både Ulrich och Sara som var beslutna att låtsas som om det regnade vände på huvudet efter henne och kom sig inte för att svara.

-Såg du? Men….såg du? Det kan inte………

-D…det kan inte! Omöjligt! stammade Sara.

Kvinnan gick nu in genom en dörr, märkt 8. Sara och Ulrich gick snabbt bort till den och Sara öppnade den utan problem, för den var inte låst.

Väl innanför stannade dom upp och tittade på varandra.

-Säg att du såg samma sak som jag! sa Ulrich.

-Om jag inte visste bättre, så skulle jag säga att det var Marilyn Monroe! sa Sara rakt på sak.

-Det kan inte ha varit en utklädd tjej, det var ju en absolut dubbelgångare.

-Någonting är fel här! Jag får dåliga vibbar!

De gick vidare och fann att de kom till ett stort luxuöst sovrum i rosa och vitt. I rummet satt en man i kostym och Marilyn Monroe-kopian gick med vickande höfter bort till nattduksbordet och tog av sig örhängen och halsband.

Vakten och Sara tittade båda två genom dörrspringan och kunde tydligt se hur lik kvinnan var den döda skådespelerskan.



När hon vände sig om mot den något fetlagde mannen, tittade hon oskyldigt och förföriskt på honom och gled fram över golvet med nattlinnet frasande över golvet. Mannen steppade med fötterna av förväntan och höll på att resa sig när hon kom fram, men Marilynkopian satte då foten mot hans bröstkorg så att han satte sig ner igen.

När hon gjorde det såg man hennes långa bleka ben, men sedan försvann det in under tyget igen.

Hon sträckte lite på sig och pratade förföriskt med mannen som bara satt där med gapande mun och såg ut att vilja hoppa på henne vilken sekund som helst.

Så började hon sjunga ”I wanna be loved by you”, sakta och hest, under tiden hon förde ner axelbanden från axlarna så att nattlinnet bara satt uppe på grund av hennes toppiga bröst. Åmandes lyckades hon få tyget centimeter för centimeter längre och längre ner tills nattlinnet gled ner för hennes vackra kropp. Hon stod med ryggen mot mannen och när hon vände sig om höll hon bägge armarna om sina bröst och tryckte ihop dom när hon lutade sig framåt och sjöng de sista orden i låten.



Mannen kunde nu inte hålla sig längre, utan flög upp ur stolen, slet hennes armar åt sidorna och begravde sitt röda ansikte mellan tuttarna. Marliyn höll om hans huvud och lät honom nosa, slicka och nafsa på hennes tuttar, som såg ut att gilla upphetsningen av de hårda röda vårtorna att döma.

Plötsligt slog han henne i ansiktet och vräkte ner henne i sängen. Där tog han tag i hennes gammeldags trosor och drog tills dom gick sönder, så att hon fick röda märken på höfterna och i skrevet. Hon skrek, men inte så att det lät allvarligt.

Detta var nog en del av akten, tyvärr.

Varje gång hon försökte föra samman benen slog han till dom så att hon skulle ligga öppen framför honom, under tiden han krånglade sig ur sina kläder. När han hade linne och strumpor kvar tog han tag om hennes ben och tryckte upp dom mot huvudet, så att hon fick knäna vid öronen.

Sedan satte han sin mun mot Marliyns buskiga, fitta och slickade henne hårt och snabbt. Kvinnan stönade konstgjort och roterade med sitt underliv mot mannens mun.



Sara och Ulrich tittade på varandra och kunde inte tro att det var sant, det dom såg. Men de kunde heller inte slita sig från åsynen av kopian som nu ännu mindre borde kunna vara orginalet. Nej, så kunde det ju inte vara. Hon skulle ju ha varit 80 år om hon levat. Kunde det kanske vara hennes barn?

Nej, så likt är inget barn sin förälder.

Då slog det Sara som en knytnäve i magen! Gravskändningarna, inbrotten! Någon hade försökt att komma över DNA från kända människor och göra kloner. Tanken var så överväldigande att hon nästan satte sig ner. Ulrich tittade fortfarande intresserat på.



Men hur? Problemen var ju överväldigande, men fanns det bara pengar nog så kunde väl allt gå att lösa, antog hon och fortsatte att titta på det kopulerande paret. Mannen hade nu dragit sig längre upp och låg på Marilyns huvud med underlivet och knullade henne rakt ner i halsen med sin korta kuk. Hans pung slog mot hennes ansikte och det lät vått och hårt.

Märkligt nog klarade Marilyn denna behandlingen utan att visa obehag och mannen klöste med sina tjocka fingrar i sidenlakanet när det gick för honom så att hans skinkor spändes och dallrade av ejakulationerna som fyllde Marilyns mun.



När han rullade av Marilyn, varken spottade hon eller visade andra tecken på vad som just hänt. Hon bara satte sig upp och klappade mannen på hans håriga rygg och pratade lite tyst med honom efter hon svalt, innan hon vände över honom på rygg och smekte den slaka lemmen med sin hand tills den var hård igen. Då grenslade hon honom och satte av i en lugn ritt, med Sara och Ulrich som vittnen på hur kuken gled in i springan som doldes av hennes mörkare buske, ingen naturlig blondin där inte.



Nu sansade dom sig och insåg att de inte hade mer att hämta här. Sara berättade kortfattat om vad hon kommit fram till, när de kommit utanför dörren. Ulrich tittade på henne med stora ögon och insåg först nu att det var Marilyn Monroe han sett, en klon visserligen, men ändå.

-Du måste ta dig ut och försöka varsko mina medarbetare, så ska jag se om jag jan få reda på lite mer om detta lilla experimentet! Förresten kan du plocka upp chokladkakakan jag stoppade ner i dina kalsonger nu! sa Sara och gav Ulrich ett par telefonnummer. Han gick hastigt tillbaka samma väg som han kommit, ätandes på den halvsmälta chokladen.



Sara hittade nu allt bättre i de vitmålade lokalerna, men hon ville ju ha lite mer konkret information innan hon också var tvungen att ge sig av. Vad var syftet med kloningen? Vilka var ansvariga för detta?

På håll såg hon en kvinna i vit rock med håret i en hästsvans som gick och läste på en dataplatta.

Kanske hon skulle kunna svara på en del frågor. Sara satte fart och sprang ljudlöst mot henne bakifrån och hoppades att ingen annan skulle komma ut i korridoren. När hon kom fram, slog hon kvinnan i ryggens nedre vänstra del och hon segnade ner till golvet, medveten, men ur stånd att röra sig. Sara tittade sig omkring och drog snabbt in henne i det närmsta rummet, som visade sig vara ett undersökningsrum, med brits och allt.



Med blixtens fart lade Sara upp kvinnan på britsen och satte en bred plåsterremsa över den vackra munnen och tejpade sedan fast henne i britsens fyra hörn. Kvinnan var i trettioårsåldern och attraktiv. Hon hade inget smink och Sara fick intrycket av att hon nog inte var den flärdfulla typen, utan snarare en miljövän eller något ditåt.

-Så här är det! Du är nu i mitt våld och jag tänker be dig svara på lite frågor! Om jag tar bort plåstret skriker du inte! Förstått?

Kvinnan nickade ivrigt och såg ut att ha väldigt ont i ryggen.

Grevinnan Loft drog snabbt bort plåstret och kvinnan skrek till kort innan hon insåg att hon borde vara tyst.

-Vad heter du och vad gör du här?

-Liesl Brandt! Jag är beteendekonsult här. Jag är en doktor! Vem är ni?

-Sorry, Liesl! Jag ställer frågorna! Vi har lite bråttom, så vad sägs om att du berättar vad som händer här?

-Det kan jag tyvärr inte! Jag har skrivit på papper om fullständig tystnadsplikt och följderna av ett brott skulle förinta hela min karriär!

Hon ryckte i förtöjningarna, men hon satt säkert fast. Sara lade handen på hennes arm och såg då att Liesl tittade med avsky och skräck på hennes hand tills hon tog bort den.

-Då kanske jag kan hjälpa dig att tala lite, för som jag sa så behöver jag lite snabba svar. Gillar du nålar? sa Sara och gick bort till en bänk med diverse utrustning.

-Du kan inte skrämma mig med nålar eller smärta! Jag har varit militär och jag tävlar i kamsport, så du får allt komma med något bättre!

-Oj, en riktig tuffing! Sara gick bort till henne igen och lade av en händelse handen på hennes lår nu.

Liesl ryckte tydligt till.



Sara böjde sig ner mot Liesl´s ansikte och viskade.

-Men om jag är lite snäll då? Sedan lät hon sin tungspets nudda vid Liesl´s kind. Den tyska kvinnan ryckte till igen och försökte komma loss. Sara tog snabbt och satte plåstret för hennes mun igen och gick sedan bort till bänken och letade upp en rejäl sax.

Hon gick till britsen igen och började klippa längs armen i den vita rocken. Liesl verkade vettskrämd och spärrade upp ögonen. När Sara var klar med ena armen, fortsatte hon på andra sidan och snart föll den vita rocken av henne.

-Hmmm! Vad ska jag ta sen? muttrade Sara och såg ut att tveka mellan kvinnans tröja och byxor.

Doktorn tittade i fasa ner när Sara började klippa i hennes naturfärgade tröja, nerifrån och upp. Hon passerade naveln och var nu mellan de instängda brösten. När hon klippt färdigt, förde hon tyget åt sidorna så att hennes bh syntes. Den var tantig och tråkig, men skötte sitt jobb med att hålla hennes byst på plats.



Liesl fick nu tårar i ögonen.

-Redo att prata lite nu?

Kvinnan skakade på huvudet. Sara gav henne en lätt puss mitt på magen och kände hur hennes magmuskler drog ihop sig av panik. Att detta var rätt taktik med den här kvinnan var tydligt.

Bältet gick upp med ett litet metalliskt ljud och Liesl började att andas allt snabbare nu. Med saxen klippte nu Sara från hennes vänstra fot och upp till höften för att sedan börja från den högra foten tills hon kommit ända upp igen. Då drog Sara snabbt bort de trasiga byxorna.

-Nu kanske det känns bättre att prata!

Liesl tittade ner på sin kropp och skakade på huvudet och lät en tunn sträng snor rinna ner från näsan, ner på plåstret. Sara skakade på huvudet och satte saxen till hennes bh och klippte tre gånger, tills den var genomklippt. Tyget for åt sidorna och dom bleka, stora brösten föll ut åt sidorna och Liesl blundade hårt och skakade på huvudet.

Med saxen mot hennes hud, drog Sara en linje som följde hennes vackra runda former, för att sedan låta det kalla stålet söka sig ner mot hennes nu enda plagg, strumpor och skor undanräknat.



Saxens käftar öppnade sig och den gled nedåt så att tyget nu låg rätt. Liesl lyfte på huvudet så att huden på halsen veckade sig, när hon försökte se vad som hände. Sara klippte till och trosorna delade sig lätt och var snart historia. Den kvinnliga doktorn grät nu innanför plåstret och kände hur hon nu var fullständigt exponerad inför den främmande kvinnan.

Sara tittade på Liesl´s underliv och undrade hur långt hon skulle behöva gå. Hon var prydligt ansad med endast en triangel med svart hår kvar, så helt pryd var hon kanske inte ändå.



-Och hur var det här då? Har vi ont någonstans? Jag får väl se var det känns värst! sa Sara och började smeka Liesl med händerna. Först hennes armar och sedan ner mot magen, utan att vidröra de dallrande brösten med de mörka skrynkliga vårtorna.

Sedan ner mot låren, hela tiden med blicken mot Liesl´s ansikte som grimaserade av ansträngning och äckel.

-Pratglad än, sötnos? Men Liesl svarade inte utan härdade ut.

Sara började då att lätt pussa henne över hela kroppen och jobbade sig hela tiden närmre hennes ansikte som hela tiden vändes ifrån Sara. Då drog sig Sara nedåt med tungan mot den vita huden tills hon kom till Liesl´s ljuvliga behag.

Grevinnan nafsade i den mjuka huden och kysste den sedan ömsint. När hon med tungan började cirkulera hennes bröstvårtor för att till slut omsluta dom med sin varma mun, började Liesl att gråta.

Sara fortsatte att suga på bröstvårtorna som svarade och blev större. När Sara till slut lämnade brösten och sökte sig ner mot Liesl´s underkropp, märkte Sara hur hon klämde ihop med benen.



Sara reste sig då och med hjälp av en tygduk som hon delade fick hon två tygstycken som hon band fast i Liesl´s fötter, sedan lossade hon tejpen och drog ett ben i taget utåt och uppåt innan hon band fast dom i en position son blottade hela hennes underliv för Sara Loft, som stod och njöt av den läckra synen.

-Då blir det dags för ett litet besök hos din lilla dam här, raring! sa Sara och sänkte sig ner mot det nakna könet.

Liesl skrek bakom plåstret och slet i sina förtöjningar igen, utan resultat. Lugnt kysste Sara hennes blottade, rosa läppar. Lätta kyssar först, följt av all mer våta och intensiva kyssar och slickande med tungan. Det fanns inte tid för långsam handling, den här kvinnan måste prata och det snart.



Könet smakade gott och Sara njöt av stunden. Hennes mun och tunga i den tyska kvinnans hala sköte. Liesl däremot skakade i hela kroppen av gråt och lät nu faktiskt något uppgiven. Sara fortsatte att slicka hennes fitta tills hon tyckte det var nog.

Då lyfte hon på sitt huvud och log ett vått leende.

-Nå, raring? Känner du för att prata, eller jag ska gå på djupet?

Liesl skakade och nickade på huvudet samtidigt. Sara antog att hon svarade till sin fördel och drog bort plåstret från munnen på kvinnan som flämtade och grät om vart annat.

-Nå, då ska vi se! Vad är det här för ställe?

-Vi har en verksamhet som erbjuder det alla drömmer om, men som av naturliga skäl inte går att uppnå. Du skulle bara veta vad en del är beredda att betala för en natt med en kändis. För jag antar att du vet så mycket i alla fall!

-Jo, jag råkade på fröken Monroe. Hon är en klon, inte sant?

-Det stämmer, och jag är den som ser till att deras program följs för att ge dom förutsättningarna för att kunna göra det dom gör. Lite små ändringar av deras personlighet och justeringar av naturliga spärrar de flesta har. Vi vill inte att de ska lida, utan istället fostras de till att förvänta sig det dom jobbar med. Vi är mycket stolta över deras arbete och det är ett jättesteg inom forskningen, som så småningom kommer att ge oss fullt erkännande. Våra kloner inte bar agillar sex, de kräver det. Vi har ändrat lite fysiskt också, som kräkreflex och sådant.

-Har inte ni tyskar pysslat med sånt här innan? Och hur gick det?

-Ha! Kom inte med det gamla struntpratet. Dom visste inte vad dom gjorde och de gjorde det av fel anledning!

-Makt istället för pengar, menar du?

-Det märks att du inte vet vad du talar om!

-Hur många kloner har ni?

-Femton arbetare och tjugo lärlingar. Fyra av dom färdiga är män, resten kvinnor. Några har vi flera exempel av. Lärlingarna är de som är redo för inprogrammeringen. Kroppen växer i en tank tills den är vuxen, det tar två år, sedan tar det ett till två år att ”uppfostra” dom till deras förebilder. De får se på filmer med sina original och lära sig att prata och röra sig som dom. Vi lär dom en massa nyttiga saker, inte bara sexrelaterat. Är du chockad?

-Nej! Men jag hade inte väntat mig detta, det kan jag ju säga!



Efter att ha fått ur kvinnan lite fler detaljer, satte Sara tillbaka plåstret för munnen och lossade Liesl´s ben och surrade fast henne vid britsen innan hon lade resterna av hennes rock över hennes nakna kropp. Liesl verkade vilja komma loss, men Sara kunde inte låta henne varna andra innan hon själv var i säkerhet.

Dessa kloner var ju ändå också människor och förtjänade inte denna behandlingen, hur mycket de än var med på det efter deras indoktrination. På något vis måsta Sara få ut dom härifrån, åtminstone de mogna klonerna.



Ulrich var nästan framme vid de sista dörrarna, när han nästan sprang in i en kvinna. När han bad om ursäkt såg han att det var Jayne Mansfield, känd för sin kurviga, förföriska kropp.

Han stelnade till. Att stå så nära en klonad människa gav honom rysningar.

-Hello, darling! sa hon mjukt. Ulrich nickade och log ansträngt, samtidigt som han försökte komma därifrån. Men hon ställde sig framför honom och intog en väl inövad pose. Hon hade en röd klänning som gick till knäna, men den lämnade hennes byst lite mer exponerad. De två fylliga brösten klämdes ihop och resultatet blev en rejäl klyfta i den väl tilltagna urringningen, vilken nu hade fångat Ulrichs blick.

När han återigen försökte ta sig runt henne, lade hon sin hand på hans axel så att han stannade upp.



-Come with me! I can help you! sa hon, tog hans hand och drog honom vidare ner I korridoren, där de gick in i ett rum. Det såg ungefär likadant ut som det hade gjort i Marilyns rum, men med andra möbler och färger. Ulrich insåg att han var tvungen att ta sig därifrån, men just som han vände sig om, stötte han i en annan man.

Han kände igen mannen som en känd skådespelare från fyrtio eller femtiotalet, men kunde inte komma på namnet.

-You wouldn´t leave the lady already, would you? sa mannen och log med ett kraftfullt leende med vita tänder.

Vakten suckade och vände sig mot Jayne igen. Hon hade släppt ut håret som tidigare varit knutet i nacken på henne. Det blonda håret böljade ner över axlarna och hon tittade på honom under ögonbrynen och log.



Mannen bad Ulrich att ta av sig uniformsjackan, men när han vägrade gick mannen fram och hjälpte honom, vänligt men bestämt. Hade Ulrich varit större, så skulle han säkert göra motstånd, men nu lät han det bara ske.

Jayne gick fram till honom och plutade med läpparna, sen tryckte hon sig mot honom så att tuttarna nästan häll på att klämmas ut ur klänningen.

-Du vill väl vara med och leka lite? Det blir så lätt ensamt för en flicka här!

Han tittade på skådisen som stod lutad mot väggen med armarna i kors och förstod att han nog gjorde bäst i att göra som hon ville. Värre öde kunde man ju faktiskt tänka sig ändå.



-Allright! sa han på knagglig engelska. Jayne sken upp och dansade runt i några piruetter innan hon gick bort och gav honom en puss på kinden.

-Unzip me! sa hon och vände sig om. Ulrich fumlade med det lilla blixtlåshandtaget innan hon lyckades dra ner det spända blixtlåset till hennes breda höfter. Hon ställde sig mitt på golvet och ålade sig vant ur sin klänning. Hon var helt naken under och till skillnad från Marilyn, såg han att hon var helrakad mellan benen, trots att hon korsade benen så att det bildade ett vackert Y.

Naken som hon var, gick hon fram till Ulrich och tog plagg för plagg av honom hans kläder. Ulrich var nervös, inte minst för att mannen också var närvarande och tittade på det som skedde.

Snart var han naken och han stod där med händerna för sitt något upphetsade organ, när hon så tog hans hand och ledde bort honom till sängen och knuffade ner honom. Han såg henne nu lite underifrån och hennes magnifika bröst sköt ut från hennes bröstkorg, tunga och vita med skära bröstvårtor som fick det att vattnas i munnen på honom.

Jayne lutade sig fram och lät brösten hänga ner på hans kropp. Först magen, sedan drog hon sig uppåt så att vårtorna drogs längs hans bröstkorg och till slut vidrörde hans ansikte och mun. Ivrigt nafsade han efter de hårda knopparna, men nu lutade hon sig fram så att brösten kom att omfamna hans huvud. Så mjukt och varmt!



Hennes hand gled ner mot hans kuk och började att smeka den och pungen. Hans reaktion kom snabbt och otvetydligt, hans stånd reste sig och hon fnittrade till. När han var hård nog klev hon vidare upp i sängen och satte sig nu grensle över hans ansikte. Det luktade kvinna och när han lät sin tunga glida längs hennes skåra, smakade det också av het och våt kvinna.

Jayne gnuggade sin fitta mot munnen i den takt hon ville bli slickad och så plötsligt kände Ulrich hur hans kuk med ens kändes varm. Det tog några sekunder innan han insåg att en mun hade tagit honom i sig. Eftersom det bara fanns en person till i rummet, försökte Ulrich att slita sig loss för att se om det verkligen kunde vara så, men han satt fast mot hennes kön och kunde inte komma loss.



Efter någon minuts protesterande gav han upp och fortsatte att slicka den kurviga kvinnans blonda fitta, han kände hur han blev avsugen, men föreställde sig Jaynes röda mun där istället.

-Min tur nu! Bort med dig! Nu har du haft ditt lilla roliga! sa hon till mannen som leende torkade sig om munnen och blinkade åt vakten. Jayne tog ett litet skutt nedåt och i samma rörelse som hon grenslade Ulrich, lät hon hans kuk friktionsfritt glida in i hennes hala slida. Ulrich bara låg där och såg den blonda bystdrotttningen guppa upp och ner på hans wienerschnitzel. Tuttarna slängde och gungade, det plaskade blött från hennes fitta och hon försökte greppa om brösten med sina små händer och då och då smeka sin klitta när hon kände för det.

Slutligen kom hon i ett högt skrik. Ulrich såg hur hon knöt ihop magmusklerna när orgasmen sköljde genom hennes kropp efter fem minuters ritt.

När hon var färdig, ställde hon sig på knä och lade sig ner med tuttarna mot sängöverkastet. Med fingrarna särade hon så på sina blygdläppar och Ulrich kunde då titta rakt in i hennes slida som glänste rosa.

-Kom nu! Ulrich ställde sig bakom henne och lät kuken försvinna in i det öppna hålet med ett slurpande ljud. Med stor kraft stötte han sig mot henne så att skinkorna klatschade mot hans lår och dallrade som brylepuddingar på en kullerstensväg.



Han var mitt uppe i sexakten när han kände en hand mellan sina skinkor och något kallt, vått.

”Hur fan når hon dit?” hann han tänka innan han kände något hårt mot sin rumpa. Förtvivlat försökte han vända sig om men mannen var för stark och Jayne lyckades till viss del låsa honom med vaderna.

På grund av mannens storlek föll Jayne skrattande framåt och Ulrich hamnade då såklart ovanpå, fortfarande med sin hårda kuk i hennes fitta. Men den manliga skådespelarens rigida penis sökte sig nu rätt och hela hans vikt på Ulrich gjorde att han varken kunde ta sig därifrån, eller hejda det inoljade ollonet från att söka sig rätt. Ulrich skrek åt honom att sluta gång på gång, men det hade ingen effekt.



Smärtan var intensiv, men av någon anledning var han fortfarande hård och alla rörelser bakifrån fortplantade sig ner i Jayne via Ulrichs kuk. Efter två plågsamma minuter gav Ulrich efter och kände hur han vidgats tillräckligt för att penisen skulle släppas in i hans värkande bakhål.

Ulrich flämtade och saliven rann från hans mun och ner på Jaynes blonda hår. När kuken var till en tredjedel inne stannade den upp och Ulrich fick en chans att få kontroll på sin slutmuskel och få den att släppa lite grann. En stor del av smärtan försvann och när det släppte runt kuken började mannen att dra sig ut några centimeter. för att sedan glida in i honom igen, allt djupare och djupare.



Ulrich bet sig i läppen och slutade protestera. Så fort smärtan avtog och han kände den långa, men relativt smala lemmen glida fram och tillbaka, kunde han nu börja förnimma något som han inte varit med om förut. Kanske inte extas eller njutning, men han var i alla fall fortfarande hård i Jaynes slida.



Så fort skådisen kände att det var läge så ökade han takten och kraften bakom stötarna. Varje gång han drog sig bakåt, drog sig Ulrich sig ur fröken Mansfields plaskblöta hål och när mannen bakom honom juckade framåt så fick hon två mäns tyngd över och i sig. Hon gnydde av njutning, den manlige skådespelaren stönade och Ulrich grymtade dovt när han skönt klämdes mellan de båda klonade sexarbetarna.



Till slut drog sig mannen ur Ulrichs bak och vräkte ner honom på sängen så att han kom att sitta grensle över Ulrichs bröst med hans armar under benen så att han inte kunde röra sig. Jayne vände sig om och höll fast hennes ansikte, hennes stora bröst hängde ner på hans panna.

Mannen smekte sig snabbt och intensivt, tills han blundade och lät sin sats gå.

Ulrichs ansikte fick de varma strålarna över sig och han blundade och efter han fått en kraftig stråle in i munnen, stängde han även den, för att sedan spotta ut den klibbiga sperman.

Så fort mannen var klar klev han av och Jayne lade sig intill honom och tryckte sin barm mot hans bröstkorg. Hon sträckte sig ner och smekte hans kuk, som hade börjat slakna. Hon böjde sig även fram och kysste honom vilt på den spermakladdiga munnen, vilket fick Ulrichs kuk att hårdna och snart kände även han den efterlängtade orgasmen.

Han kom i hennes hand och hon slutade inte smeka hans kuk förrän han var helt klar och inte rörde en muskel i kroppen.



Hon hade själv bara kommit ett par gånger under tiden de båda hade knullat henne, men hon verkade ändå nöjd och klappade Ulrich varsamt. Han visste inte riktigt hur han skulle förhålla sig till det hela, men till slut gjorde han sig fri och tog snabbt på sig sina kläder igen och gick ut utan att bli hindrad. Han gick dock aningen mer bredbent!



Hur gick det då för Yoda?

Jo, han satt och övervakade kommunikationerna, men hade inget att göra eftersom han inte hade någon kontakt med Sara. Han hade inte heller kunnat nå Mr. Clarke, men han var nog inte i någon fara. Han var ju i Maniva, men det kunde ju inte Yoda veta.



Nä, om han skulle se om hans senaste lilla manick kunde ge honom lite att göra?

I två år hade han sammanställt data från hjärnforskare vad gäller hjärnans signaler och utanförliggande påverkan på den, tills han lyckats framställa en visuell signal som påverkade hjärnan och framkallade en trans eller hypnos.

Själva apparaten var en avlång tub med ett okular i ena ändan. Hade detta gått att tillämpa i verkliga situationer, hade det varit revolutionerande, men det var ju rätt svårt att gå fram till en fiende och be honom att titta in i tuben i en halv minut. Yoda forskade på hur man skulle kunna belysa en eller flera fiender med signalen och få dom att bli viljelösa och handfallna.



Just som han skulle koppla in den till ett diagnosteringsprogram, ringde det på dörren till huset dom hyrde. Yoda struntade i det, men när det ringt två gånger till och sedan bankade hårt på dörren, gick han ilsket ner för att kolla vem det var som störde honom.



Utanför dörren stod en tysk kvinna som började att skälla på honom. Nu förstod inte Yoda tyska så bra, annat än ”schwange, ficken och sperma-party”, men han förstod att hon var irriterad över något som han inte kände till. Det var väl någon annan som bott där som gjort något.

På artig engelska försökte han lugna henne, men hon var obeveklig och ville dra med honom för att visa vad hon pratade om. Men Yoda kunde inte lämna huset och gå på upptäcktsfärd.



Kvinnan var i fyrtiofemårsåldern och var uppenbarligen en lyxhustru med för lite att göra. Hennes bruna långa hår hängde ner i en vacker och påkostad frisyr. Hon var välsvarvad och hade en liten vit, tight klänning på sig, med en rejäl klyfta mellan de fräkniga brösten som såg ut att vilja spilla över.

Hon hade även smycken runt hals, på fingrar och i öronen, på typiskt tyskt överdrivet vis. Naglarna var också ornamenterade med kristaller och målade figurer.



Nu log Yoda och försökte förklara för kvinnan, att om hon bara ville titta i hans lilla låda här, så skulle allt snart lösa sig. Kvinnan som vägrade prata engelska, verka i alla fall förstå vad hon sade, för hon tystnade och tittade misstroget på den gråa låda i hans hand.

Han försäkrade henne att hon skulle göra som hon sade och tvivlande satte hon det flackande ögat till tuben och följde Yodas korta instruktion om att inte ta bort ögat på minst trettio sekunder.



Något sådant här hade hon aldrig varit med om, men det var kanske värt ett försök, inuti tuben flöt ett mönster sakta omkring och bytte färg för att helt plötsligt börja blinka kraftigt och flyta ut åt kanterna, varpå cirklar växte från mitten och böljande vände och mötte upp nya cirklar i metalliska färger. Lugnet som sköljde in genom ögonen och värmde hennes syn och hjärna, fick henne att slappna av och när hämningarna och de naturliga reflexerna var nere, så pumpades den hjärnpåverkande algoritmen in i hennes hjärnbark.



När Yoda tog bort tuben, stod hon bara och log lyckligt.



Han beordrade henne att gå in, vilket hon gjorde utan att tveka.

-Sätt dig i soffan och håll dig lugn nu! sa Yoda och gick bort mot trappan, lättad över att nu få vara i fred. Han skulle se till att kvinnan senare kunde gå hem och sova. När hon vaknade skulle hon ha en fruktansvärd huvudvärk, men det var ju inte Yodas problem, möjligen hennes makes.



Men efter ca tio minuter vid datorn, kände han hur tålamodet gnagde på honom. En viljelös kvinna till förfogande där nere och ingen här. Han hade redan stånd när han reste sig och gick ner igen.

Hon satt kvar på samma ställe och tittade lugnt framåt.

-Ställ dig upp! Hon ställde sig genast och bysten hoppade till. Yoda sträckte fram händerna och lirkade kraftfullt ner klänningen så att de båda brösten föll ut. Vårtorna var bruna och släta, han böjde sig framåt och kysste den ena bröstvårtan utan att kvinnan reagerade. Han tryckte då ihop de båda mjuka brösten och begravde ansiktet mellan dom, innan han började nafsa och slicka hennes bröstvårtor hårda.

Hon reagerade fortfarande inte annat än med en lätt höjd andhämtning. Han knuffade då henne bakåt och ner i soffan. Då syntes en lätt förvåning i hennes ansikte. Yoda drog upp hennes klänning med tummarna och blottade hennes tunna blåa trosor, som han försökte dra sönder, men han var inte stark nog, så han fick krångla av dom från hennes välsvarvade ben.



Så fort han slängt trosorna ifrån sig efter att ha luktat kraftigt på dom, tog han tag om hennes anklar och tryckte upp dom. Hon låg på nacken och ryggen nu, men tuttarna pressade mot sitt eget ansikte. Yoda bytte grepp och höll nu henne i knävecken innan han dök ner i kvinnans välansade underliv. Han slickade henne snabbt men sökte sig sedan neråt och började istället att slicka kvinnans anus.

Yoda kände hur ståndet gjorde sig påmint, men kunde inte låta bli att låta hennes förbjudna bakhål och hans tunga, bli ett. Smaken var först lite skarp, men efter några ordentliga slick, så smakade det bara hud och kvinna. Hennes stjärna kändes underbar och nu stönade hon faktiskt lite.



Yoda kände att han inte ville dra ut på det längre än nödvändigt, så han ställde sig upp och tog tag om sin långa. smala kuk och satte ollonet mot hennes blanka anal och trängde in i henne utan pardon. Kvinnan bet sig i läppen men tog emot honom i hela hans längd. Det var inte första gången hon hade en kuk i baken.

Med snabba stötar knullade han henne och kände hur den hårda slutmuskeln smekte hans styva skaft, men han ville mer. Han spottade på sin höger hand och lät fingrarna glida lite mellan hennes svullna läppar innan han började pressa dom in i hennes varma fitta. Det tog emot nu, men han gav sig inte. Fyra fingrar var snart inne i slidan och han vek ner tummen och med lite milt våld och mer spott, så försvann hans hand in i den sköna fittan.

IT-gurun flexade lite med fingrarna mot hennes mjuka innerväggar och märkte att han kunde få en sorts grepp och sin kuk om han ansträngde sig. Det var en mycket märklig känsla, men nu både rövknullade, fistade och runkade han på en och samma gång.

Det var inte varje gång Yoda var med om något nytt, men det här skulle han komma ihåg!



Kvinnan som nästan var dubbelvikt, hade svårt att andas eftersom endast näsan syntes mellan hennes svettiga, dallrande bröst, men Yoda knullade på, ivrig och kåt.

När han närmade sig orgasmen drog han först ut handen som var blek och våt, sedan drog han ut sin ådriga kuk och släppte hennes ben så dom föll ut på golvet. Hypnotiserad eller ej, kvinnan andades märkbart ut.

Därefter satte han sig vid hennes huvud och runkade snabbt. Med vänstra handen öppnade han på hennes ögonlock till det högra ögat så att han såg hela ögongloben.

Sen siktade han noga och begöt hela hennes öga med sig tjocka vita sperma, tills det knappt gick att se ögat på grund av den vita geggan. Nöjd slöt han hennes öga så att en stor del av sperman nu befann sig innanför ögonlocket.

När han sedan pressade på ögonlocken med fingrarna, spritsades sperman ut i ögonvrårna tills det inte fanns mer kvar. Hon blinkade sedan ivrigt med ögat på grund av svedan.



Yoda tyckte det var ett intressant knull, men kvinnan skulle säkerligen inte hålla med om hon hade vetat. Hon skulle inte bara ha huvudvärk om ett tag, utan även känna av hans besök i musen och rumpan, samt ha ett svidande rött öga!

Han beordrade henne att ta på sig, men behöll hennes trosor. När hon stelt gjort sig i ordning, knuffade han ner henne på soffan och särade på benen igen. Fittan var något röd av hans behandling. Skämtaren i Yoda beslöt sig för att trycka in trosorna i kvinnans fitta. Det var inte helt lätt, men med fingrarna lyckades han ändå till slut peta in plagget i hennes slida. Hon kunde inte göra något fortfarande för att protestera, utan fann sig i det hela.

Yoda skrockade lite när han tänkte på hur hon skulle reagera när hon vaknade efter att ha sovit, vilket alltid hade skett när han provat detta innan.

Hon skulle ha ont i huvudet, i musen, i rumpan och ha trosorna uppkörda i fittan. Ögat skulle svida och hon skulle lukta sperma. Det skulle väl lära henne att inte springa omkring hur som helst!





Mr. Clarke hade satt igång radion igen och efter sitt besök, då de kommit överens om vissa saker, lämnade han Maniva för att köra tillbaka till huset de hyrde. När han kryssade tillbaka med den stora hyrda bilen tänkte han på Maniva och hur hon lidit under dessa år och hur nära dom ändå hade varit varandra, han i Sverige och hon i Tyskland.

Han chockades av en smäll! I sina drömmar hade han inte sett att ljuset slagit om och han hade kört rakt in i bilen framför. Det var ju så klart dessutom en polisbil. Hur skulle han nu komma ur den här situationen? Det gjorde han inte. Trots hans protester fördes han till den lokala polisstationen där han sattes i ett rum för att avvakta ett inledande förhör om vårdslöshet i trafik.

De tyska poliserna var tuffa och obevekliga, han fick inte ens ringa till Yoda och berätta vad som hänt, vilket gjorde Mr. Clarke irriterad.



Till slut kom en vacker färgad kvinnlig polis in med kall blick. Hon lade papprena på bordet och presenterade sig.

-Kommissarie Martina Kretsch! Det var ju en himla otur vi hade idag, inte sant?

-Ja, det var en himla otur! höll Mr. Clarke med om.

-Har ni någon medicinsk åkomma som gör att ni inte är kapabel att framföra fordon?

-Nej! Jag satt i tankar, något väldigt speciellt hände mig idag. Förresten skulle jag uppskatta om jag kunde få låna en telefon, eller ännu hellre få tillbaka min egen.

-Ni inser vad som kunde hänt om det varit ett barn framför er istället för en bil? Jag tycker nog att dina kontakter med omvärlden kan vänta ett tag till, Mr. Clarke! Varför hade ni en kommunikationsradio på er förresten?



Mr. Clarke gjorde så gott han kunde med att besvara kvinnans frågor, men hon verkade inte övertygad. Han fick stanna kvar på polisstationen tills de hade kollat upp honom sade hon och såg fortfarande sträng ut, trots att hon var så söt.

Cellen han blev visad till var inte stor, men den var ren och förutom lite inristat klotter så fanns det inte mycket att anmärka på.

Han var mogen nog att inse att han inte kunde påverka sin situation just nu, så han lade sig ner på britsen och somnade.



-Okej, vem är du?

Mr. Clarke vaknade och såg den färgade vackra polisen, lutandes sig mot väggen med armarna i kors över bröstkorgen. Han gnuggade ögonen och satte sig upp.

-Under alla mina år har jag inte sett så lite information om någon som jag undersökt. Det finns alltid något som berättar lite om personen, även om man inte är straffad. Det lilla du berättat stämmer, men jag vet att du är något annat än vad du utger dig för att vara.

Mr.Clarke tackade tyst Yoda för hans upprensningar på den fronten. Inte för att han hade något att dölja direkt, han var ju inte kriminell, men han ville inte vara Sara Loft till belastning.

-Okej, vad är du? Diplomat? Agent? Spion? Något sådant måsta det vara, eller hur?

Mr. Clarke sade fortfarande ingenting, han bara log vänligt mot poliskvinnan som uppenbarligen var oerhört nyfiken.

-Jag tror inte du är kriminell, men att du inte är en vanlig ”Schmidt” är ju uppenbart. Du har säkert tränats att vara tyst under förhör, eller hur? Ahh, kom igen då!



Hon gick fram och tillbaka några gånger, arg och nyfiken.

-Okej! Vad begär du för att berätta för mig?…….Du är ju man. Du vill kanske se mina bröst? sa hon förföriskt. Mr. Clarke bara log. Då öppnade hon sakta knapparna i sin blå blus och bet sig i underläppen. När alla knapparna ända ner till uniformasbyxorna var uppknäppta, drog hon isär blusen och sköt ut bysten, dold av en vit, vacker bh. De chokladbruna brösten accentuerades mot det vita tyget och Mr. Clarke kunde inte annat än att beundra hennes utseende.

-Kanske det blir lite lättare nu? sa hon och drog en smula i bh´n så att de små hårda bröstvårtorna hoppade upp över kanten och pekade uppåt.



När han inte reagerade, slickade hon sig på fingertopparna och började smeka vårtorna med lätta rörelser, så dom blev om möjligt ännu hårdare. När det inte gav önskad effekt, drog hon ner bh´n ännu längre och började smeka hela brösten med sina små händer.

-Snälla, du kan väl berätta lite? Var är du tränad? Vem arbetar du för? Jag lovar att inte föra det vidare!

Nu tryckte hon upp sitt vänstra bröst och böjde ner huvudet med utsträckt tunga och lyckades just vidröra den styva bröstvårtan med tungspetsen, som fladdrade lätt över den.



Sara Lofts butler lutade sig tillbaka och bestämde sig för att njuta av showen, han var inte lockad av henne, inte sen han hade träffat på Maniva igen. Men titta kunde man alltid göra!

-Åhh! Du är omöjlig! Jag vet ingen man som inte hade hoppat på mig vid det här laget!

Hon tittade till hälften missnöjt och till hälften spjuveraktigt på honom, sen knäppte hon upp sitt bälte så att brösten dallrade och drog ner både byxor och trosor på en gång.



Hon satte sig ner på britsen en bit från Mr. Clarke och lutade sig sedan lite bakåt och särade långsamt på benen så att han kunde se hennes underbara bruna fitta. Hon hade en liten triangel med svart hår på berget och vackra släta blygdläppar som hon genast började röra vid med lätta fingrar. När läpparna gled isär, kunde han se hur det lyste av rosa.

-Nu, då? Kom igen Mr. Clarke! Rör vid mig! Du vet att du vill! Jag gör vad du vill om du berättar!

Butlern tittade nöjt ner på Martinas kön, men gjorde inget, fullt tillfreds och nöjd ändå.

När hon smekt sig och lekt med fingrarna bland vecken, utan att Mr. Clarke gav med sig, blev hon arg och hoppade ut på golvet och drog snabbt upp byxorna.

-Jag vet att jag har rätt! Detta bevisar bara vilken självkontroll du har! Jag vill inte jobba som polis längre, jag vill ha ett spännande jobb, där jag kan utnyttja min skicklighet och göra en skillnad! Vem du än jobbar för, kan du väl lägga ett ord för mig?

-Okej, jag lovar! Kan jag få sova nu, Kommissarie Kretsch? sa Mr. Clarke och log tankfullt. Han hade just fått en ide´.

-Äsch! Du kan gå, vi hör av oss om det är något! Men glöm mig inte!



Grevinnan Loft Ville nu komma vidare och se vad hon kunde hitta. Om hon inte kunde få ut klonerna, vilket kanske ändå inte vore det bästa för dom, med tanke på deras totala avsaknad av koll på det verkliga livet, så måste hon i alla fall få bevis på deras existens.

För att kunna röra sig fritt gick hon in på ett av klonernas rum, som tack och lov var ledigt och tog en genomskinlig morgonrock. Efter att ha tagit av sig blusen och bh´n insåg hon att det skulle se konstigt ut med kjolen under, så hon tog av sig den med och hade nu bara trosor och strumpbyxor på sig. Tur att hon inte hade pistoler eller annan skrymmande utrustning som hon hade varit tvungen att överge. Som det nu var så var det endast den minimala och oanvändbara radion hon lämnade i papperskorgen. Sedan tog hon ner sitt långa hår och försökte få det att hänga snyggt och förföriskt.

Hon speglade sig och såg att hon nog kunde passera för en stjärna, brösten syntes tydligt genom det tunna tyget, men det skulle bara verka till hennes fördel.



Trippandes tog hon sig ut i korridoren och insåg att klonernas rum var samlade till en del av komplexet, laboratorierna var avskilda för sig och hon passerade också fler andra rum med oklar funktion, som hon tyvärr inte hann kolla. Hon trodde att hon skulle veta vad hon var ute efter när hon såg det.

Trippandes på en filmstjärnas vis gick hon vidare. Hon mötte några andra kloner, som tittade på henne, men som förmodligen bara antog att hon var ännu en. Några män i vita rockar passerade också henne, men utan att registrera henne. De var tydligen vana att vistas i denna miljön.



Vid ett par glasdörrar med frostat glas, gick Sara självsäkert in. Kvinnan som satt vid ett bord försökte påkalla hennes uppmärksamhet, men Sara bara gick vidare. Vid ett stort runt bord satt det tre blonda män som genast vände sig om och tittade uppskattande på Sara.

De reste sig genast och gick mot henne. Kvinnan som suttit vid bordet såg konfunderad ut, men sade ingenting. Det var tydligt att männen hade väntat på en kvinna och att kvinnan vid bordet hade insett att det var någon annan än Sara som var väntad.

Männen visade dock ingen besvikelse och den anställda kvinnan såg ingen anledning att ifrågasätta. Det hade väl blivit ett byte i sista stund, även om hon inte fått reda på det. Det var dock lite märkligt att hon inte kände igen den lättklädda kvinnan, hon måste vara ny. Synd bara att hon skulle få tre män samtidigt då!



Sara Loft insåg snabbt också vad som hände, men kunde inte ändra på något nu, utan beslöt sig för att spela med för att inte bli avslöjad.

-Hello boys! sa hon förföriskt.

Männen som var i fyrtioårsåldern var nyktra och såg välbärgade ut. När de hälsade på henne insåg hon att de var finnar, både på brytningen och på deras namn, Pentti, Jorma och Esski.

De verkade inte bry sig om att Saras utseende, utan följde lydigt med Sara bort i korridoren. Hur Sara skulle ta sig ur detta visste hon inte, men hon var ju van vid att vända saker till sin fördel.



Hon tog med dom till rummet där hon hade tagit morgonrocken och fann tack och lov att det var tomt.

-Sitt ner i soffan sade hon! De satte sig genast och tittade förväntansfullt på varandra. De var som tre förvuxna, bredaxlade skolbarn.

Hon ställde sig bredbent framför dom och lade vikten på ena höften.

-Hur fick ni reda på vår verksamhet? sa Sara lite oskyldigt.

-Det var Pentti som hade en tysk affärskontakt, som rekommenderade er. Jag trodde aldrig att något som det här kunde vara verkligt. Nu körde vi det billigaste alternativet, men jag tror jag och pojkarna kommer bli nöjda!

-Vad menar du med billigaste alternativet?

-Joo, vi fick inte välja själva vem som skulle ta hand om oss, men vi är saatans nöjda i alla fall!

Sara förstod nu i alla fall varför de inte hade väntat sig någon speciell, de brydde sig inte om att hon inte var någon viss kändis. De ville bara ha kul och det var ju visserligen bra, men Sara hade egentligen inte tid med det här.

-Vart gjorde ni bokningen?

-I Berlin, på ert huvudkontor. Hos Muller! Var för alla frågor?

-Lite nyfiken. Vill bryta isen, men ni kanske hellre vill se detta! sa Sara och öppnade sin morgonrock och visade de tre finnarna sina ljuvliga bröst. De stirrade på dem, medan de började att knäppa upp sina kläder och bälten. Snart satt de i bara kalsongerna med stånd som putade ut under tyget.



Grevinnan Loft trodde inte att hon skulle kunna få ur dom särskilt mycket mer information och hon trodde inte heller att hon skulle kunna slå ner dom utan alltför mycket väsen. Det var ju stora pojkar detta. Så hon beslöt sig för att ta det hela lite längre och gick fram till dom och lät sina bröst snudda vid deras förväntansfulla ansikten.

Dom försökte nafsa så gott det gick ,men Sara retade dom och drog sig undan.



Esski gick nu fram till Sara och utan att vara förberedd på det fick hon en knytnäve i magen, så att hon vek sig dubbel.

-Slut på lekar och frågesport nu! Nu kör vi på henne, pojkar! Han lyfte lätt upp henne och kastade henne på sängen. Jorma och Pentti gick snabbt fram och drog av henne morgonrocken, Esski tog tag i hennes trosor och drog i dom tills dom gick sönder och lämnade röda märken på hennes höfter.

Sara riktade en spark mot Esski, men fick sig en smäll av Jorma, så hon såg stjärnor.

Jorma och Pentti tog tag i vars ett ben och drog dom ut åt sidorna, så att Esski kunde ställa sig på knä framför henne, samtidigt som de höll hennes armar. Han spottade sig i handen och smorde in sitt hårda ollon med saliven innan han siktade in sig mellan Saras blygdläppar och trängde sig in i Saras fitta.

Sara skrek till. Hon var van vid mycket, men detta gjorde ont och hon kände sig kränkt mer än vanligt när hon utsatts för olika sexuella övergrepp på sina äventyr.



Esski var ingen mild älskare, han bara knullade henne allt vad han kunde. Sara studsade i sängen av hans vikt och efter några minuters hårdhänt stötande, drog han sig ur henne och gav plats åt Jorma, som var större och tyngre. Det gjorde inte ont längre, men Sara gillade inte att vara hjälplös.

Dom andra höll hårt i henne och smekte hårt hennes bröst så att det blev röda märken på hennes ljusa hy.

När så Jorma ansåg att han var klar för stunden så fick Pentti lägga sig på henne och lätt glida in i den nu uttänjda slidan.

-Stöna då för helvete! Du ska ju gilla detta! sa han.

Sara insåg att klonerna var speciellt skolade och kanske rent av gillade sådan här behandling. Det var förmodligen därför män som de här var beredda at betala mer. Ingen ”riktig” människa kom ju till skada. Hon blev ännu mer mån om att rädda dessa stackars kloner från ett sådant öde.



Hon började stöna och slicka sig om munnen. Finnarna blev något mer nöjda och bytte plats med varandra ytterligare en omgång. För Sara blev det ett töcken av stora svettiga, rosa kroppar och hårda kukar som pumpade frenetiskt i henne. Brösten var ömma av den oförsiktiga hanteringen och hon ville verkligen att de skulle sluta.



Hon hade inte mer än tänkt tanken när kuken försvann ur henne och hon lyftes upp i luften. De satte ner henne på Jormas ådriga kuk och han drog ner henne på sin bröstkorg och knullade henne underifrån.

Hon tyckte denna ställningen var något bättre, men kom snabbt att ångra sig, för Esski klev upp bakom henne och tryckte hårt och ovarsamt in sin kuk i Saras bakhål.

Kuken var hal och hård. Saras rumpa kunde inte hindra den från att glida in, och det gjorde så klart ont igen.

Hon försökte koncentrera sig och lyckades snart slappna av så att det mesta av smärtan avtog och hon kunde börja låtsasstöna igen.

I ett annat läge hade hon säkert kunna njuta av denna dubbelpenetration, men inte i dag. Nu ville hon bara att de skulle bli klara så hon kunde fortsätta



Pentti ville också vara med på ett hörn och gick fram till Saras huvud och tvingade henne att öppna munnen, innan han lät sin lem slinka in i hennes stönande mun. Den smakade som väntat av hennes fittsafter, han knullade henne sen så långt ner i halsen att hon hade svårt att få luft.

Jorma och Esski stönade och stötte sig i henne nu med alla krafter och hon stöttes fram och tillbaka av de stora pojkarna från de tusen sjöarnas land. Dom grymtade njutningsfullt och lät sig hårt penetrera den vackra kvinnan i sängen. De skiftade plats ytterligare en gång innan de drog ut sina kukar som stod blanka och hårda från deras underliv.

Männen drog ner Sara på golvet så att hon stod på knä innan de omringade henne och onanerade hårt och snabbt.

-Sisten är en liiten Svenskjäävel, sa Esski och grimaserade när hans orgasm närmade sig. Han sprutade rakt på Saras ansikte och Pennti brölade ut sin sats han med, någon sekund senare. Deras sperma lade sig i linjer över ansiktet och korsade varandra.

Sist kom Jorma, men hans sats var tydligen värd att vänta på, för han sprutade mer än de båda andra tillsammans.

Saras ansikte var nu helt täckt av deras säd och hon blundade hårt för att inte få för mycket i ögonen.



Men de tryckte in sina ollon i hennes mun, alla på en gång. Sara kände hur käkarna knakade och hur de sista kladdiga sädesresterna från ollonen hamnade i hennes mun.

När de så lät henne vara, öm och trött, kände hon hur raseriet kom och hur hon fick anstränga sig för att inte slå ner de tre finnarna. Vilket hon med lätthet hade kunnat göra nu när de släppt henne, men hon kunde inte ställa till med trubbel nu. Det räckte med de personer som hon lämnat bundna under den senaste timmen.



Hon lät huvudet trilla ner på sängen och torkade sig frenetiskt med sängkläderna för att få bort den kallnande, klibbiga vätskan. Det hade kommit in i hennes ögon trots hennes blundande och det sved ihärdigt.



Männen torkade hastigt av sina nu slaka lemmar och klädde på sig. Sara hade lagt deras namn på minnet i fall hon skulle vilja ha dom som vittnen till den häpnadsväckande organisation som existerade i den underjordiska byggnaden i den tyska lilla staden.

Nu kunde Sara äntligen ge sig iväg igen. Hennes ögon sved och det gjorde lite ont i baken, men hon sträckte på sig och gick återigen ut för att leta reda på något användbart .Efter någon minut såg hon en äldre man som gick målmedvetet mot en dörr.

Sara lyckades trippandes sätta foten för dörren just som den skulle gå igen. Ingen märkte det, så hon slank in i det mörka rummet.

Första rummet fanns det bara klädhängare och ett skrivbord i, men när hon titta vidare in i nästa rum såg hon plexiglasväggar och laboratorieutrustning.



Mannen gick omkring med en platta med några papper på. En medicinsk journal kanske?

Så stannade han vid en lucka i väggen och kollade noga uppgifterna. Efter att ha gjort en anteckning lade han ner journalen, öppnade luckan och drog ut en brits där det låg en blek ung kvinna i 18-20-års åldern. Sara kunde inte känna igen henne från sin vinkel, men hon var blond och när mannen sakta vek ner det plastliknande materialet från hennes kropp, såg hon att kvinnan var helt naken, med spetsiga bröst som pekade uppåt.

Det satt elektroder lite här och var på kroppen och mannen började sakta undersöka den orörliga kroppen från fötterna och uppåt.

När han klämt på ben och knän kom han till hennes underliv. Han särade en smula på hennes ben för att kunna se ordentligt. Sara såg att det fanns en videokamera på bordet bredvid henne och hon tog snabbt och satte igång den och började nu filma allt som hände. Ibland hade man tur, tänkte hon.



Mannens knubbiga fingrar gled lätt genom det tunna blonda könshåret och efter någon minut ner mellan hennes ben där han smekte henne varsamt.

Därefter hoppade han direkt upp till hennes bröst och smekte också dom varsamt och med lätt hand.

Han böjde sig framåt och tvekade en sekund innan han lät den rosa bröstvårtan försvinna in i hans hungrande mun. Efter att ha kysst brösten och sugit på dom resta han på sig och det syntes nu att han hade en stor bula i byxorna.

Han tittade sig hastigt omkring innan han drog ner sin gylf och lät sin kuk hoppa ut i friheten.

Sara kunde se hur hård han var och hur försatsen redan droppade från ollonet. Han stapplade något steg mot hennes huvud och lade det försiktigt på sidan och med fingrarna öppnade han hennes mun och gned det slemmiga ollonet mot de bleka läpparna innan han sjönk in med ollonet i den ovetande munnen.



Han andades lättat ut och verkade njuta av situationen. Därefter började han långsamt att röra sig fram och tillbaka med händerna om hennes bakhuvud. Då och då smekte han de vita brösten och andades långsamt och djupt.

Den medvetslösa klonen kunde lika gärna ha varit en skyltdocka om man bortsåg från att hon var varm och mjuk. Hon kunde inte ha en aning om vad han gjorde med henne och än mindre protesterat.

Sara kände att hon blev rasande av hans maktutnyttjande, men beslöt sig för att inte reagera för impulsivt utan fortsatte att filma övergreppet.



När han knullat hennes mjuka mun klart, drog han ut sin styva kuk och böjde sig fram över henne och runkade snabbt. Han stönade dovt när hans sperma droppade ur ollonet och lade sig som tjocka vita pölar på hennes ena bröstvårta och snart dolde den helt.

När han med en grimas klämde ut den sista sperman på det toppiga bröstet bet han ihop tänderna och rätade på sig, för att sedan böja sig ner och ta hennes spermatäckta bröstvårta i munnen. Han nafsade och slickade i sig sin sats och bet henne försiktigt i den rosa lilla knoppen, innan han tydligt svalde.

Nöjd ställde han sig upp och slickade sig om munnen innan han vände sig om och fick syn på Sara med videokameran.

Chockad som han var tappade han målföret, innan han tog till orda.



-Vad i helvete! Vem fan är du? Hur har du kommit in här?

-Såja, nu tar vi det lugnt! Börja med att dra upp gylfen!

-Är du en av våra flickor? Lägg bort kameran genast!

-Känner du inte igen mig? Angelina Jolie!

-Vad snackar du om? Vi klonar aldrig levande människor! Och varför har vi ens den här diskussionen? Du ska inte kunna tilltala någon på det här viset! Ge hit kameran, så får vi se vad vi ska göra med dig, klon!

Han tog några snabba steg fram mot den halvnakna kvinnan med kameran och fann snart att han låg på golvet med smärtande rygg, arm och nacke. Det hela hade gått snabbt och Sara njöt av att få ut lite av frustrationen hon kände för den här verksamheten.



-Jag kan tala om för dig att jag inte är någon av era kloner och att du gör bäst i att förse mig med information om ert sjuka projekt. Dessutom vill jag ha reda på vilka kunder ni betjänat med era klonade filmstjärnor.

-Du är galen! Du vet inte vilka du har att göra med! Det är mäktiga människor du har att göra med!

-Inga problem. Ge mig bara vad jag vill ha, så behöver din familj inte se den här filmen på rikstäckande TV.



Det behövdes inte mycket mer innan mannen såg till att datafilerna innehållandes det mesta av värde hamnade på ett USB-minne, Sara hade haft med sig.

-Om du fortfarande vill komma ur det här så lindrigt som möjligt, tar du och sjukskriver dig från och med nu. Inte ett ord till någon på vägen ut, förstått?

Mannen nickade ivrigt och småsprang därifrån på sina krumma ben. Sara skulle givetvis använda sig av filmen, det var det minsta hon kunde göra mot mannen som utnyttjat den stackars klonen.



Nu hade hon tillräckligt på fötterna för att kunna ta sig därifrån och kunna göra skada, men hon hade gärna försökt få ut klonerna först, men det skulle nog visa sig svårt eftersom de var utspridda och hon inte visste exakt var de befann sig. Så hon beslöt sig för att ta med en i alla fall. Hon hade ju en hel del data nu och dessutom filmen på mannen i laboratoriet.



Ute i korridoren fann hon ingen, så hon kände på lite dörrar, men av någon anledning så var de rum hon kollade tomma, eller användes till annat. Klonerna i laboratoriet hon just varit inne i vågade hon inte röra, hennes medicinska expertis var alltför begränsad, så hon gick vidare.

Det nionde rummet hon gick in i var i alla fall inte tomt, utan det stönades njutningsfullt från det.

Sara smög in och såg en elegant kvinna med kort hår och gott om smycken, på rygg med stora härliga bröst som flöt ut över hennes bröstkorg. Hon vred sig av njutning och särade vitt på sina ben, så att kvinnan mellan hennes ben kunde komma åt att slicka hennes kön, vilket hon gjorde med stor inlevelse och skicklighet.

Stönandena blandades med det våta ljudet från tunga och fitta och det luktade sex i rummet.

Grevinnan loft beslöt sig för att vänta tills de var klara och då på något sätt få med sig klonen härifrån.



När klonen ändrade position såg Sara att det var Marilyn Monroe igen, hon fanns tydligen i fyra upplagor hade hon fått reda på, eftersom hon var så eftertraktad.

Med fingrarna särade hon på den något äldre kvinnans blygdläppar för att kunna slicka hennes innersta. Den storbystade kvinnan nästan grät av extas och brösten var levande och dallrande med stora hårda vårtor.

När det gick för henne spände hon ryggen och gnydde högljutt medan hon tryckte Marilyns mun mot sitt sköte. Så fort orgasmen klingat ut, slappnade hon av.

-Nu! Gör det nu! stönade hon och Marilyn klev upp i sängen och ställde sig på alla fyra ovan på kvinnan så att de befann sig i en sorts sextionia.



Marilyn fick nu syn på Sara, men sade ingenting, utan log bara och tittade henne i ögonen och såg märkligt nöjd ut.

Sekunden senare såg Sara att kvinnan på rygg hade sina händer nere mellan benen och lät fingrarna smeka sig hårt och snabbt. Sedan hördes det ett lätt plaskande ljud och av Marilyns blundande och åsynen av den gula vätskan som började rinna runt omkring den onanerande kvinnan, så var det uppenbart vad som skedde nu.

Kvinnan smekte sig till en lång utdragen orgasm under tiden det varma kisset strålade över hennes ansikte och bröst. När Marilyn var klar satte hon sig ner över kvinnans ansikte och gnuggade med underlivet. Uppenbarligen hade inte klonerna några hämningar vad Sara kunde se.



Nu gick Sara in med bestämda steg.

-Jag ber om ursäkt, men du behövs på ett annat ställe! sa hon till Marilyn, som inte såg förvånad ut, utan reste sig från den kurviga kvinnan som var till hälften borta av tillfredsställelsen.

Sara drog snabbt bort henne till duschen, där hon knuffade in henne och satte på vattnet.

Marilyn fnittrade och började tafsa lite på Sara, men Sara tog duschmunstycket och började spola bort svett och urin från den blonda filmgudinnan, vilket fick henne att surt puta ut med underläppen.



När hon var klar såg hon till att Marilyn fick sin morgonrock på sig och följde med henne ut från rummet. Hon var van vid att lyda och ställde inte till med några bekymmer, bortsett från att hennes händer då och då sökte sig mot Saras tilltagna bröst, vilket hon inte hade mycket för, men Sara tröttnade snart och lät henne hållas ändå.

Med ett fullpackat USB-minne, en kassett med ett filmat övergrepp och en livs levande Marilyn Monroe, ville nu Sara ta sig ut härifrån, för att lämna över det till de tyska och svenska regeringarna.

Även om företaget var svenskt, så var alla anställda hittills tyskar så vitt Sara kunde avgöra. Det var ju svårare för tyskarna att kolla ett utländskt företag än ett tyskt, men nu skulle nog alla få att göra.



Marilyn visste inte alls var utgången låg. Så vitt hon visste så var detta hela världen och Sara kände att det kanske inte var någon tjänst hon nu skulle göra klonen som säkert skulle bli chockad av yttervärlden.

Sara gick dock på det motsatta hållet hon kommit från och hade ingen bättre lösning just nu än att försöka ta sig ut det hållet om hon skulle undvika att stöta på problem.



Ulrich hade kommit ut och hade just ringt till Mr. Clarke som lovade att komma och hämta honom.

De hälsade på varandra och Mr. Clarke lyssnade intresserat och fascinerat på vad som försiggick nere i den hemliga anläggningen. De beslöt att vänta vid företaget eftersom de ville vara nära till hands om Sara dök upp hastigt. Yoda rapporterade att inget jätteovanligt hade hänt, så just nu väntade de bara på ett livstecken från Sara.



Sara började inse att de nu snart skulle vara ute, så hon sparkade upp ett städförråd och just som hon anat så fanns det lite kläder de kunde byta om till. När Sara hade tagit av sig sin morgonrock kände hon Marilyns hand mellan sina ben när hon böjde sig fram. ”Herre jösses! Hon var ju jobbigare än en tonårskille!” Marilyn fnittrade glatt.

När de var presentabla tog Sara den intet ont anande klonen i handen.

-Så! Bara följ med mig och var inte rädd! Jag ska förklara allt så småningom! Ok?

Klonen nickade lydigt och log.



När de kom in i den offentliga delen av byggnaden gapade Marilyn stort och ögonen spärrades upp av förvåning av den nya värld hon nu såg för första gången, och då var hon ände inte utomhus än.

Folk som såg dom tyckte att det var väldigt vackra städerskor de nu tydligen skulle få, synd bara att den blonda var förståndshandikappad av minen att döma.

När de till slut kom till ytterdörren och klonen såg himlen, klängde hon sig fast vid Sara och började skaka. Personalen som jobbade började lägga märke till dom, så Sara tog tag i Marilyn och nästan lyfte ut henne.

Hon såg genast en bekant bil och sprang ut till den. Personalen hann knappt inte reagera, men blev på det klara med att något var fel och började ivrigt att tjattra i sina radioapparater.



Dörren öppnades och Sara tryckte in Marilyn, medan Ulrich drog in henne. Så fort de var inne gasade Mr. Clarke för fullt och körde därifrån. I bilen låg klonen i fosterställning, men med huvudet upp och ögonen uppspärrade för att ta in allt nytt hon nu såg för första gången.

Hon skrek inte men var nog inte långt ifrån ett panikanfall.

Yoda hade under tiden tagit kontakt med deras kontaktpersoner och de skulle lämna över allt av värde till dem innan de kunde förbereda sig för att resa hem till Sverige igen.

De tog hand om klonen så gott de kunde och såg till att det fanns en psykolog med bland de som tog hand om henne. Datan lämnades också över, Sara var inte intresserad av att tillägna sig något av det, hon ansåg att det var alldeles för vämjeligt. Det räckte med deras ord på att det skulle utredas till fullo och att lalla inblandade skulle straffas och att klonerna skulle tas om hand om, även de som ännu inte var färdiga. Hur det skulle gå till visste man dock inte ännu.

Huset var nu fullt av folk och det skulle bli skönt att komma därifrån, tyckte de.



Bara som en sån sak som att Norma Jean existerade i verkligheten, i fyra exemplar dessutom, skulle säkert kunna ställa till med juridiska och praktiska problem. Nåja, det var väl inte första gången det fötts fyrlingar?



När allt var klart och de skulle börja sin avfärd mot Sverige, ville Mr. Clarke ha ordet.

-Jag följer inte med! Jag har mött min kärlek från mitt gamla liv, som jag trott jag förlorat för evigt. Den tid jag har kvar vill jag vara hos henne och hon känner samma sak. Jag beklagar, men det existerar inget alternativ. Min tid hos dig, Sara, har varit fantastisk på alla sätt och vis, men nu behöver jag lugn och ro. Jag vet att jag kommer att vara lycklig nu resten av livet!

Både Sara och Yoda satt med gapande munnar och kunde inte tro det de hörde.

-Jag ville dock inte lämna er utan att göra rätt för mig! sa han och log.

Han gick bort till ytterdörren och öppnade den.

Han sträckte ut handen och ledde in kommissarie Martina Kretsch!

-Grevinnan Loft! Får jag presentera min efterträdare! Jag tror du kommer att finna att hon kommer uppfylla alla önskemål och lära sig allt hon kommer att behöva.

Sara reste sig, fortfarande lite chockad och tog fröken Kretsch i handen och skakade den hårt.

De båda kvinnorna log. Mr. Clarke log och Yoda satt fortfarande med gapande mun och försökte ta in allt som hände.



”Tacka vet jag mina datorer”, tänkte han ”jag kommer aldrig att förstå mig på människor!”