Sara Loft i Sydamerika

(Tillbaka efter en äventyrlig semester, dock inte i Sara Lofts kaliber. Som vanligt är det mycket text, så var beredda på det och ha det så trevligt med Sara Loft och hennes kompanjoner!)







Sara Loft i Sydamerika







Flygvärdinnan skrek och sprang sedan ut i köket vilt gestikulerandes. Personalen där undrade vad som pågick, för det hörde inte till vanligheterna att servitriserna uppförde sig på det här viset.

De tittade ut, men såg bara en smal lite man, en äldre distingerad herre och en oerhört vacker brunhårig kvinna med en lång fläta.

Hursomhelst såg dom aldrig den nya servitrisen igen.



Sara Loft hade genast känt igen flygvärdinnan och bara velat hälsa, men hon var tydligen av ett lättkänsligt slag, flygvärdinnan. Sara suckade och de gjorde sin beställning. Deras flygplan skulle lyfta om en timme, så de beställde lite mat av den kvarvarande gapande servitrisen och åt i lugn och ro.

De pratade om sitt nyligen avklarade uppdrag på Sydpolen och hur det nu skulle bli skönt att komma tillbaka till Sverige igen. Sommaren hade just börjat där och nya uppdrag väntade på dom.



De passerade tullen utan problem, även om tulltjänstemännen insisterade på att Sara var tvungen att stå kvar flera omgångar i bodyscannern. De bilderna skulle sedan följande kvällarna resultera i totalt flera deciliter sperma från de vakter som hade tillgång till apparaturen, men om detta visste Sara tack och lov inget.

De åkte givetvis första klass och allt flöt på bra. De passerade 10.000 meter och beställde in drinkar. Nästa anhalt var London och sedan vidare till Sverige. Det var synd att inte fler flygplan gick direkt till Sverige, men nu var det som det var med den saken.



En halvtimme in i flygningen började flygplanet att skaka och gira. Sara visste hur luftgropar kändes och detta kändes inte som något sådant. När så en flygvärdinna skyndsamt gick fram till cockpit anade Sara oråd och gick fram hon med.

Dörren till cockpiten var öppen och Sara såg hur flygvärdinnan stod och skakade en av piloterna.

Piloten rörde sig inte och Sara kände en bränd lukt och såg genast att det fanns bränd hud vid den ena pilotens headset.

-Rör inte headseten, skrek hon till flygvärdinnan och sprang fram och slet ut sladdarna så att de inte längre skulle vara strömförande. Det var tydligt att båda piloterna hade fått en dödlig ström rakt in i öronen.

Flygvärdinnan stod chockad och hade svårt att ta in situationen, men Sara insåg genast den prekära situationen. Båda piloterna var döda, flygplanet flög irrationellt, det gick inte att lite på autopiloten och i vilket fall som helst så kunde de inte bara flyga hur länge som helst.

Ingen kunde prata ner dom eftersom radion var både farlig och obrukbar. De kollade sina mobiltelefoner, men de hade ingen täckning alls. Satellittelefonerna från deras senaste expedition fanns tyvärr inte ombord på det här flygplanet heller, det hade inte heller gått att nå dom förrän de stod på marken ändå.



-Finns det någon annan pilot på planet? frågade hon.

Flygvärdinnan skakade på huvudet och började gråta i sina handflator.

-Skärp dig nu, röt Sara och gav henne en lätt örfil så att hon tittade upp och försökte samla sig.

Vad skulle hon nu göra? Under dom passerade den gigantiska djungeln och det fanns förmodligen inte någon större stad eller flygplats på många mil och Sara visste inte på vilket håll de skulle flyga.



-Stanna här! Hon gick snabbt bak i planet och drog upp den förvånade Yoda från stolen så att han spillde ut alla sina jordnötter.

-Kom med här!

Väl inne i cockpiten såg Yoda hur läget låg till och han tittade på de båda piloterna och sedan på Sara.

-Har för mig att du gillar att flyga, jag är din andrepilot! sa Sara och log självsäkert.

Yoda svalde och skakade på huvudet.

-Hjälp mig få undan piloterna, sa hon och med gemensamma krafter drog de upp de båda männen från stolarna och lade den på golvet, medan flygvärdinnan tittade bort, tydligt berörd.



-Okej! Då får vi se vad vi har här, sa Yoda och tittade sig omkring på alla knappar och vred, reglage och mätare.

-Vi håller inte en rak kurs och vi vet inte vart vi är på väg. Vi måste hitta ett bra ställe att landa på, sa Sara.

-I den här djungeln är det omöjligt att landa säkert. Vi måste hitta ett ställe som kan ta emot ett stort flygplan av den här storleken.

-Du! Värdinnan! Se till att alla passagerarna får vad dom vill ha och lugna dom. Vi kommer att försöka hitta ett ställe att landa på. Säg också till min betjänt på plats 69b att vi håller oss här framme så länge. Han får bli vår länk till er värdinnor och kan kanske hjälpa er om någon blir besvärlig.



Hon vände och gick ut ur cockpiten, säker på att hon skulle dö.

Efter att ha sagt till Mr. Clarke, gick hon bakåt och berättade allt för sina kollegor som blev nästan lika chockade som hon själv blivit. Men nu gällde de att rycka upp sig, de hade ett jobb att sköta och folk litade på dom.

Inne i cockpiten beslöt sig Sara och Yoda att gå ner på ca 5000 meters höjd för att lättare kunna identifiera en eventuell landningsplats. De hade inga illusioner om att hitta en lång betongbana. Bara de kunde hitta en plan yta, lång nog att kunna göra en nödlandning på utan att de krossades mot berg och träd.

De hjälptes åt med att identifiera olika instrument och tillsammans fick dom planet att flyga jämt och fint. Det var mer landningen som var problemet.



Flygvärdinnan, som hette Rose för övrigt, kände dödspaniken gnaga henne i nacken.

Allt hon kände, allt hon visste, alla bekanta och släktingar, allt skulle snart vara som bortblåst. Hon skulle ligga i slamsor bland brinnande fotogen, förvridna aluminiumdelar och bli till mat för allsköns djur och insekter. Hon kunde se framför sig hur en jättetusenfoting gnagde på hennes tomt stirrande öga, jordigt och kallt.

Hon var tvungen att göra något nu genast, innan hon bröt ihop.

Utan att själv ha tänkt över det gick hon fram till en ung man som satt och tittade ut genom ett fönster.



-Ursäkta! Vill ni vara vänlig att följa med mig? Hon väntade inte på svar utan gick bakåt i planet. Christoffer tittade förvånat efter henne och sedan på sin kompis, som också han tittade storögt.

-Va fan! Gå efter henne! Vi kanske kan få lite mer öl!

Christoffer krånglade sig ur sitt säte och gick bakåt han också. När gången tog slut såg han en öppen dörr och tittade in. Rose drog in honom och stängde dörren till det begränsade utrymmet. Därinne fanns det hyllor på väggarna, ett litet väggfast bord och två uppfällbara stolar.

Utan att säga någonting, för hon var inte säker på att hon skulle kunna låta bli att gråta, knäppte hon snabbt upp sin blus och drog upp den ur kjolen. Christoffer tittade storögt på och när hon så drog ner sin bh så att de små, men välformade brösten blottades, började han våga tro på det han beskådade.



-Kyss dom! Han tittade tvekande på henne, men slog sedan sina armar om henne och började direkt att suga in det ena bröstet i sin mun. Hennes hud smakade gott och den lilla bröstvårtan var härligt hård i hans mun. Han sög och slickade om vartannat, bytte bröst då och då.

Rose kände hur paniken fick hennes upphetsning att eskalera och det knöt sig i hennes underliv at att känna den här främmade unge mannens mun mot sina bröst. Hon var annars väldigt pryd och ordentlig. Nu var det här det enda som gällde.

Under tiden han kysste hennes bröst började hon dra upp sin kjol och dra ner sina trosor, de gled till slut ner för hennes darriga ben och föll till golvet. Då hoppade hon lätt upp på bordet och lutade sig tillbaka så gott det gick och särade brett på benen.

Christoffer behövde inte övertalas, utan föll ner på knä och började ivrigt att ge henne lätta kyssar runt hennes kön. Hon hade inte tålamod att vänta, så hon drog honom i håret och styrde hans mun mot det redan våta underlivet, som han med glädje kysste och slickade.

Rose suckade och böjde bak huvudet och njöt av den varma tungan i hennes varmaste, känsligaste ställe, som svarade och rann ännu friskare.



Christoffer tog för sig och gav allt han kunde, det var nästan så att hans tunga fick kramp av att fladdra över hennes hårda lustknopp, men hon verkade i alla fall gilla det, för hon stönade vilt och hämningslöst och drog honom ännu hårdare i håret.

-Kom nu, stönade hon! Ge mig allt du har! Knulla mig-knulla mig-knulla mig!!!

Han reste sig och drog snabbt ner sina byxor. Hans kuk var tillräckligt hård och han drog tillbaka förhuden från ollonet innan han satte det mot hennes slidmynning och tryckte sig sakta in i den våta och varma fittan som omslöt honom, mjukt och lent.

Rose slöt benen om hans bak och hjälpte honom att pressa sig in, så långt det bara gick.

Paniken och adrenalinet gjorde henne vimmelkantig och hon kände hur hennes fitta brann av längtan av att bli knullad. Något som Christoffer märkte väldigt tydligt.



Utan att känna någon oro, satte han igång med att knulla Rose allt han kunde i det trånga utrymmet.

Han tittade på hennes grimaserande ansikte, på de små underbara brösten som hoppade och på hur hans glänsande skaft pumpade in och ut mellan hennes våta blygdläppar. Det hetsade upp honom ännu mer och nu var han så hård att han knappt kunde känna något med sin kuk, den skulle nog aldrig slakna igen kändes det som.

Flygvärdinnan kände tydligt hur den hårda kuken slog upp i hennes innersta och hur lusten fick henne att släppa alla hämningar. Med sina små händer började hon att smeka sina bröst med hårda tag, för att sedan låta den högra handen glida ner och börja smeka den stenhårda klitorisen, något hon aldrig annars gjorde särskilt ofta.



Det var allt som behövdes för att det skulle börja gå för henne. Benen släppte sitt grepp och Christoffer och skakade vid varje orgasm för att sedan hårt dra den unge mannen mot sig igen.

Den överlycklige passageraren försökte hänga på, men hon var som en naturkraft och inte förrän hon slutat smeka sig och bara lät honom knulla henne i hans egen takt, kunde han återfå kontrollen och just som han böjde bak huvudet och blundade, tryckte Rose honom från sig och hoppade ner på knä framför honom.



Han lät henne göra som hon ville och såg upphetsad på när hon tog tag om hans kuk med båda händerna och runkade det våta skaftet. Hon tittade eldigt upp i hans ögon när hon satte sin mun mot ollonets spets och kittlade honom lite med tungspetsen.

När hans orgasm kom sköt den ut i tunga tjocka strålar, som togs emot av den något öppna munnen. Hon blundade inte ens när hennes mun fylldes alltmer av hans säd, utan hon såg ut att vilja detta mer än något annat i hela världen. Christoffers kropp spändes i några extra spasmer bara på grund av detta och när han var tom och det slutat rycka i hans grova kuk, tittade han ner på Rose som nu drog sig tillbaka, öppnade sin mun så att han kunde se den vita geleaktiga vätskan glida runt i hennes mun, innan hon slöt sina vackra läppar och svalde ljudligt med ett leende.



Christoffer vacklade tillbaka och satte sig ner bredvid sin kompis.

-Fan, vad det tog tid! Vad ville hon? Hallå? Vad ville……Nä, kom inte och säg……. Fy faaan, din jävel! Ni knullade? Ni knullade! sade han med tillräckligt hög röst för att de andra passagerarna skulle vända sig om. Men Christoffer satt bara där och njöt av bilden framför sig, hur flygvärdinnan hade tittat på honom när han gjutit sin säd i hennes mun.



Yoda och Sara hade nu fått syn på något som liknade ett flygfält. Ett litet visserligen med ändå ett flygfält, mitt ute i djungeln och det verkade stå klart att det nog inte skulle uppenbara sig något annat på många mil. Ett flygfält innebär ju förmodligen också att det skulle komma något flygplan vid något tillfälle. Det såg inte övervuxet ut, så de kanske bara behövde vänta någon eller några dagar. Förutsatt att de kunde landa utan att smälla kärran i backen alltså.

Yodas kunskaper var kanske mer av det teoretiska slaget, men om de gick ner tidigt nog och bromsade för fullt, så skulle de nog bara kana ut i djungeln och kapa vingar och stjärtfena. De flesta borde klara sig och det hade inget annat alternativ som de såg det.

Den tillfällige piloten drog ner gasen och fällde ut klaffarna en aning för att kunna hålla en lägre hastighet med det mediumstora, tvåmotoriga passagerarflygplanet.



Då kom Rose in i kabinen.

-Så, då verkar allt vara klart med passagerarna. Alla har fått den information de behöver, så var det något mer?

Sara tittade förvånat på henne. Senast hon sett Rose hade hon varit blek och darrig, nära till panik. Men nu var hon röd om kinderna och ögonen glittrade.

-Kom hit ett slag, sa Sara Loft.

Flygvärdinnan tog några steg fram och lutade sig sedan fram. Då tog Sara tag om hennes huvud och kysste henne ordentligt med öppen mun.

Rose blev väldigt överraskad, stelnade till, men hindrade henne inte.

När Sara var klar med kyssen log hon.

-Som jag trodde! Vad heter han? sade hon. Sara hade känt en tydlig smak av sperma när hon kysste Rose. Flygvärdinnan rodnade ännu mer.

-Vet inte! 68B, mer vet jag inte, men du kan tro det hjälpte!

-Jag ser det, sa Sara och log vänligt. Sätt fast dig, vi försöker landa om fem-tio minuter!



Rose gjorde som Sara hade sagt och alla i planet visste snart att de skulle försöka sig på en nödlandning.

Yoda flög lågt och med låg fart, beredd att dra av på gasen så fort de passerade trädgränsen så att flygplanet kunde ta mark så fort som möjligt. Sara och Yoda var på helspänn! Det var nu det gällde, skulle dom klara det?

Sekunderna tickade långsammare och långsammare. Nu kom trädgränsen och den öppna ytan bredde ut sig framför dom. Yoda drog av gasen nästan helt och de sjönk nu snabbt, ända tills de slog i marken med huvudstället. Det blev en ordentlig smäll, men nu gick det inte att stoppa. Med Saras hjälp kunde de slå till reverseringen av motorerna som satt på gasreglagen och noshjulet slog nu också ner med en sådan kraft att det bröts och flygplanet kanade nu på nosen i hög fart.

De stod båda två med fötterna på roderpedalerna, vilka bromsade hjule när de var på marken, men underlaget var grus och de stannade inte så snabbt som de hade önskat, utan fortsatte mot den täta djungeln i andra änden av banan.



När de var ca tvåhundra meter från träden hoppade Yoda och Sara upp ur sina stolar och sprang ut i gången bakom cockpiten, för att inte bli krossade om de körde rakt in i ett träd.

Det var tur att de gjorde de. För när planet kommit in bland träden krossades cockpiten mot ett klippblock som om det hade varit en läskburk. De flög visserligen in i en vägg inne i planet, men klarade sig med blåmärken och mindre blessyrer.

När allt lugnat sig började någon att gråta, någon skrek, men de flesta applåderade över att ha landat så pass säkert. Det visade sig att ingen hade blivit värre skadad än någon bruten arm och en och annan mindre hjärnskakning.



När alla var ute ur flygplanet, tog Sara kommandot tillsammans med flygvärdinnorna och såg till att allt av värde togs om hand om. Det gällde ju inte värdesaker, utan vad det fanns av dricka och mat. Inte många av dom kunde leva på vad djungeln kunde erbjuda, även om Sara säker skulle kunna lära ut det viktigaste så de skulle kunna klara sig några veckor i alla fall.



De gjorde i ordning ett provisoriskt läger en bit från flygplanet, för att inte få påhälsning av allt för mycket insekter och annat ännu mindre trevliga djur som fanns i deras omedelbara närhet.

När kvällen kom hade de flesta fått hjälp och lyckats ordna till någon form av sovplats. Många var chockade och rädda, men Sara, Yoda, Mr. Clarke och flygvärdinnorna gjorde allt för att alla skulle ha det så bra det nu gick efter omständigheterna.

Alla hade gjort upp eldar och de satt och åt lugnt på sina rationer av flygplansmaten, det gällde att spara sådant som höll sig länge till sist. Som nötter exempelvis.



Nu kände Sara att hon kunde börja att slappna av och hon tog och gick omkring bland passagerarna och tänkte på hur hon skulle kunna lösa den här situationen på bästa sätt. Det kunde ha varit värre. De hade inga allvarligt skadade, det var varmt till skillnad från hennes förra äventyr på sydpolen och det skulle säkert komma något flygplan så småningom.

Den relativt stora landningsbanan kunde inte ligga här utan anledning.



Just som Sara gick omkring, såg hon att det lyste en eld en bit från alla andra. Nyfiken gick hon bort mot den för att höra varför de hade valt att göra sitt lilla läger där borta.

Det var två unga män som satt och pratade och skrattade. Sara kunde även känna doften av något som definitivt inte var tobak och skulle just kliva fram och ge dom vars en rejäl örfil, men så hörde hon den ena berätta om hur han hade blivit nästintill tvingad till sex av en flygvärdinna.

Kompisen satt och förbannade sitt öde över att han inte suttit ute vid gången, utan haft en fönsterplats och därmed gått miste om denna fantastiska händelse.

Den gladare av de två var tydligt skadeglad och beskrev i detalj hur allt hade gått till. Även om hans kompis surade så lyssnade han med stora ögon till berättelsen.

-Ja du! Det var jävlar i mig inte dåligt! Bättre än så blir det inte. Sånt är man bara med om en gång i livet!

-Och hon tog satsen i munnen och bara svalde?

-Hon öppnade munnen en aning bara, varenda droppe sköt jag in i munnen på henne. Sen bara svalde hon hela jävla satsen och log. Jag trodde fan att jag skulle svimma! Jag svär!



Sara såg nu tydligt att de båda unga männen hade stånd och visste på en sekund att hon inte kunde hejda sig. Det hade varit en helvetisk dag och hon visste alltför väl vad hon behövde för att slappna av.

Tyst tog hon av sig sin tajta top, knäppte upp sin bh, knöt upp kängorna och tog av sig dom. Sedan drog hon ner sina byxor och drog sist av sig sina trosor utan att tveka.

Den fuktiga djungelluften smekte hennes svettiga kropp och hon tog ett djupt andetag innan hon gick fram de fem-sex metrarna till hon stod bredbent, naken framför de båda förvånade männen.

Christoffer tappade sin joint och de stirrade båda storögt upp mot den atletiska amazonen framför dom. Dom visste ju givetvis någorlunda vem Sara var, men så här i eldskenet förvandlades hon till ett mytiskt kvinnoväsen som nu hade kommit för att ta det som tillhörde henne.

-Hej,pojkar! Släng den där skiten i elden så ska jag visa er något ännu bättre!



Christoffer och hans kompis tappade bokstavligen hakorna, något Sara började vänja sig vid. Hon hade ofta den effekten på folk.

-Shiiiit! Är dom så jävla starka? sa Christoffers kompis, John och tittade tveksamt på den lilla egenhändigt rullade jointen.

Sara kände för att retas med de båda unga männen, så hon började långsamt att smeka sin blanka bruna hy. Hon började vid låren och fortsatte uppåt. Medvetet lät hon bli sitt underliv, men var retande nära med fingerspetsarna. Pojkarna tittade storögt när hennes händer närmade sig de härliga brösten med de redan styva vårtorna som kastade små skuggor på hennes bröst i skenet från elden.

Sara tryckte ihop dom och masserade dom erotiskt för att sedan släppa brösten så att de gungande, intog sin naturliga placering med vårtorna riktade något ut och sidorna och uppåt.



Stånden i deras byxor hade blivit ännu hårdare och det syntes ännu tydligare nu när de sakta reste sig upp. Christoffer slängde utan att titta den lilla jointen i elden. Sedan tittade de förvånat på varandra och därefter tillbaka på Saras fulländade kropp som åmade sig framför dom två.

-Av med kläderna nu, pojkar!

-Yes! Yes! Jävlar! För helvete, mannen! Nu bara…..wow! John hade försökt att uttrycka sig, misslyckades, men fick ändå fram det han kände.

Nu började Christoffer och John att dra av sig sina t-shirts och sedan att försöka få av sig sina byxor. Det hade varit något lättare utan de styva penisarna som tog emot hur de än gjorde, men snart stod de där på andra sidan elden med sina erigerade lemmar som kastade skuggor en bit upp på deras magar.



Sara gick då lugnt runt elden och de båda unga männen följde hennes varje steg. Hon var något längre än dom. Mörkt hår i en fläta som hängde ner på ryggen. Stora bröst som dallrande pekade något uppåt med sina knoppar, breda höfter och ett Y som markerade hennes rakade underliv som de nu drömde om att få stifta närmre bekantskap med.

När Sara kom fram till dom stannade hon så nära att hennes bröst snuddade vid deras bröstkorgar. Hon gav dom båda en lätt puss på kinden och tog sedan tag med sina händer om deras kukar och kontrollerade om de var hårda nog. Det var de utan tvekan.

Deras händer började tvekande att röra vid henne. De började vid hennes axlar och midja, men otåliga som de var kunde de snart inte låta bli att smeka hennes vackra bröst och rumpa.



-Så, pojkar! Ta det lugnt nu!

Sara satte sig ner på huk framför dom och log uppåt mot dom. Hennes ansikte var i skugga, men de kunde se hennes leende ändå och när hon sedan med en hand om vars en kuk öppnade munnen och började suga på Johns mandom, stod de nästan och steppade av förväntan.

John försökte låta bli att andas för att inte gå miste om en mikrosekund av Saras varma mun och Christoffer kunde inte låta bli att småjucka i Saras hand.

Efter någon minut lät hon Johns kuk ploppa ur hennes mun, våt av saliv, för att Då ta Christoffers ivrigt vajande lem i munnen och suga långsamt och djupare än vad han trodde var möjligt.

Johan andades upphetsat under tiden och det kändes som en evighet innan Sara var reda att byta tillbaka.

När hon väl gjorde det, kändes hennes mjuka läppar om möjligt ännu skönare och hennes tunga ännu livligare.



När hon sugit dom några gånger var och de var på gränsen att komma båda två, lutade hon sig något bakåt och tryckte ihop sina bröst med händerna.

-Nu vill jag se er spruta på mina bröstvårtor.

De var inte sena att lyda. Med sina händer hårt om skaften runkade de nu snabbt och det gled lätt av hennes saliv. John kom först. Hans strålar sköt ut från tio centimeters avstånd och sperman träffade hennes styva knopp och vårtgård. Satsen som var tjock och klibbig täckte nästan hela vårtan. Han stönade högt och spände sig i hela kroppen.

Sekunderna efteråt kom även Christoffer och sköt fem kraftiga strålar med sperma som lade sig tvärs över hennes andra bröstvårta. En del hamnade lite högre upp, men rann nedåt så att det mesta stannade på hennes rynkiga ihopdragna vårtgård.

De båda pojkarna klämde ut sina sista droppar och tittade vansinnigt nöjt på varandra.



-Byt plats med varandra!

Dom tittade lite förvånat på varandra, men gjorde snabbt som hon sagt.

Sara hade under tiden rest sig och lade nu sina händer på deras axlar.

-Vill ni ha mer så måste ni ta mina bröstvårtor i munnen och slicka dom rena. Det får inte finnas en droppe kvar och ni får inte spotta heller! Är det förstått?

Dom tittade chockat på varandra, men kåthetens kraft var större och de böjde sig framåt och slöt sina munnar om de spermadränkta bröstvårtorna, trots att det inte var deras egen sperma på dom.

John hade tvekat en sekund, men följde Christoffers exempel när han slickade rent bröstet från Johns små simmare. De var alltför upphetsade för att riskera att gå miste om mer av denna gudinna.



När de slickat klart tittade Sara ner på brösten och såg att de gjort ett bra jobb. De verkade inte ha tagit det för hårt, utan stod nu förväntansfullt, fortfarande med erigerade penisar och väntade på mer. Sara tänkte inte göra dom besvikna, hon ville dessutom ha sin del av kakan.

Hon lade sig ner på den bänk pojkarna hade ordat vid elden, lade en jacka under huvudet och lyfte upp sina långa, välsvarvade ben.

-Du! Slicka min fitta, och gör det ordentligt! sa hon till Christoffer, som snabbt satte sig på knä framför det underbara underlivet. Ivrigt dök han ner och började slicka den smala springan med hela tungan. Han smaskade och undersökte varje millimeter av varenda hudveck med sin tunga.

-Du! Kom hit! sa hon till John, som också han genast lydde.

Hon tog tag i hans kuk och drog honom närmre så att hon kunde börja suga av honom.

John trodde inte sina ögon, vilken kväll! Känslan av Saras mun var obeskrivlig, hon sög som om hennes liv hängde på det. Christoffer verkade inte klaga heller som hade ansiktet begravt mellan de släta yttre läpparna och slickade i sig grevinnan Sara Lofts safter som nu började produceras i allt större mängder.



Efter att ha hållt på i fem minuter gjorde sig Sara fri och reste sig hastigt upp. Hon drog ner Christoffer, som just rest sig, på bänken och grenslade snabbt hans ansikte.

-Du slickar mig och du tar mig bakifrån! Sätt i gång! sa Sara och lade sig ner så att Christoffers kuk hamnade just vid hennes ansikte. Hon hade honom i en sextionia och John var inte sen att med skakande händer styra sitt bultande stånd mot den våta slidmynningen.

Han sjönk in i henne med ett lång utdraget stön och rörde sig in och ut i henne, i allt snabbare takt.

Christoffer försökte slicka Saras klitoris under tiden, men hade svårt att koncentrera sig då känslan av Saras mun och tunga runt hans ollon och skaft var alltför intensiv.

Sara smiskade till honom och då förstod han att han fick försöka koncentrera sig.

John tittade ner och såg då hur hans kuk var blank av Saras fittsafter. Ibland kände han Christoffers tunga mot sin kuk, men han brydde sig inte ett dugg om det just nu.

Christoffers ökade koncentration gav önskat resultat och Sara stönade nu av njutning. Tungan som smekte hennes känsligaste del och kuken som pumpade in och ut i hennes våta slida gjorde henne ännu mer kåt och hon sög innerligt och smaskande på den unga, hårda kuken tills hon kände hur Christoffer stelnade till, slutade slicka och kom i en explosiv orgasm som rytmiskt fyllde hennes mun med varm sperma.



Så fort han var klar, började han slicka henne ännu fortare och Sara kom snart i en kvävd orgasm som fick hennes underliv att krampa njutningsfullt. John kände tydligt hur slidmusklerna mjölkade honom och han släppte villigt efter den återhållna orgasmen och tryckte sig så långt upp i Sara som det bara var möjligt och gjöt sin säd där med ihopbitna tänder och hastig andhämtning.

Sara spottade ut Christoffers sats och lät Christoffers sista slickande dra ut på de avtagande spasmerna. Hon kände sig lättad och avspänd nu. Det hade haft den väntade effekten på henne.

Nu skulle hon kunna sova ordentligt.

-Så grabbar! Tack så mycket för det. Sov nu gott och håll inte på med sån där skit mer! Ok?

Christoffer och John bara nickade med andan i halsen. De satte sig ner nakna med halvstyva penisar som nu var det enda beviset på vad de just upplevt. Synd att ingen någonsin skulle tro dom.



Så fort Sara klätt på sig, gick hon bort till Yoda och Mr. Clarke och efter att ha ätit ett äpple och druckit lite vatten lade hon sig ner och somnade gott, där Mr. Clarke ordnat en tillfällig sovplats till henne. Innan hon somnade bestämde hon att det kanske inte vore en dum ide att se till att Yoda fick ta lite mer flyglektioner om sådant här skulle fortsätta hända.

De flesta sov oroligt i den varma djungelnatten. Det lät av otaliga djur och insekter fanns överallt.

På morgonen fick alla sin ranson av mat eller godis, allt för att hålla igång passagerarna, som säkert kunde börja misströsta om inget snart hände.

Sara och hennes vänner satte sig tillsammans med flygvärdinnorna för att försöka komma på en plan, men Sara visste att det skulle bli svårt.



När de suttit en halvtimme hördes så plötsligt ett flygplan. Alla sprang upp och ut till landningsbanan för att vinka till den oväntade räddningen.

-Nu hade vi allt bra tur! Det var inte länge vi behövde vänta. Tror ni dom letar efter oss? frågade Rose.

-Vi får se, sa Sara.

Flygplanet flög en gång längs banan på 200 meters höjd. De kunde inte undgå att se det stora vita passagerarplanet som stack halvvägs in i djungeln. Sedan flög det runt ett varv och Sara kunde tydligt se de tre männen i flygplanet som tittade ner på dom.

Men flygplanet landade inte. Männen ombord i solglasögon vinkade inte och piloten gjorde heller inga betryggande tecken med flygplanet som annars var brukligt för att bekräfta ett nödläge.

Sara anade omedelbart oråd och fick det bekräftat när flygplanet utan vidare flög därifrån.



Passagerarna var förkrossade, men någon försökte ändå att intala dom andra att hjälp ändå var på väg. Sara visste att så inte var fallet. Flygplanet var en tvåmotorig Piper och var säkert här för att hämta en last mer oraffinerat kokain.

Dom hade hamnat i en ännu farligare situation. Ingen skulle från och med nu vara säker, var det knarkhandlare så ville de inte ha några som helst vittnen till deras verksamhet.



Sara kallade till sig Yoda och betjänten.

-Vi måste här ifrån, så fort som möjligt! De kommer att komma tillbaka och då är vi inte vatten värda. Dom kommer med all säkerhet att skjuta oss alla och spränga flygplanet så att inga spår återstår att finna.

-Men hur ska vi kunna ta oss härifrån? sa Yoda.

-Från luften såg vi en flod några kilometer härifrån. Vi måste ta oss dit. Tillverka flottar till allihop och följa med strömmen mot kusten. Det är bara en tidsfråga innan vi stöter på någon by. Det finns fisk i vattnet och en hel del ätbara växter. Bara alla håller sig friska så borde vi klara det.

-Vi kommer att röra oss för långsamt, de kommer att hinna i fatt oss. Det går inte att dölja spåren av alla passagerarna, sa Mr. Clarke.

-Lämna den biten till mig. Jag och Yoda kommer att avleda deras uppmärksamhet.

-Va? Nej, jag tycker det låter farligt!

-Inget att diskutera! Mr. Clarke! Du tar nu befälet över flygvärdinnor och passagerare. Din erfarenhet som militär och vanan vid djungeln kommer att stå dig väl till nytta.



De informerade alla passagerarna om alla sina farhågor, för de ville inte att någon skulle sätta sig emot och vilja vänta här, där de med stor säkerhet skulle bli mördade.

Efter en timmes resonerande och förberedelser var de på väg, alla utom Sara och Yoda.

Ytterligare en timme senare dök ett något större flygplan upp. Sara såg att det var en gammal DC-3:a som kom inflygandes. Flygplanet landade med en gång och så fort det stannat hoppade det ut tio beväpnade män med allvarliga miner.

De sökte snabbt genom området, men fann att alla gett sig av.

Ledaren, en fetlagd man med mängder av tatueringar gav order om att rigga flygplanet med sprängmedel och de lastade därefter ut en mindre pall med både vapen och lådor med sprängmedel.

De gjorde sig ingen brådska, passagerarna skulle inte komma så långt i djungeln och de skulle säkert gå under utan expertkunskap. De kunde ju inte veta att Mr. Clarke ledde dom.



När de var i fullt arbete ropade en av knarkgangstrarna plötsligt till.

I djungelkanten såg de alla plötsligt en kvinna som stod och åmade sig. Händerna gled över kroppen och smekte brösten som de alla kunde se på sextio meters håll var stora och med hårda vårtor.

All verksamhet upphörde och de började sakta och försiktigt att gå bort mot den mörkhåriga kvinnan som nu satte sig på huk och lät sin högra hand glida ner mellan benen och smeka underlivet. De ropade att hon skulle komma fram till dom och vem hon var. Men hon bara fortsatte att smeka sig och titta förföriskt på dom.

Yoda hade under tiden lyft på locket till det hål han låg i, just bredvid startbanan. Han skulle snabbt ordna så att flygplanet sattes ur flygbart skick, men när han såg pallen med sprängämnen ändrade han sig. Han ålade nervöst bort mot den och undersökte snabbt vad som fanns där.

Han slängde ett öga åt Saras håll, hon hade lovat honom att deras uppmärksamhet skulle dras ifrån honom och han ångrade sig nästan genast. Han såg hur Sara smekte sin fitta och hur hon slickade sig kring munnen. Det var inte utan att han fick slita sig från denna vackra åsynen och koncentrera sig på sin uppgift. Om någon minut skulle de ha nått fram till henne, så han fick skynda sig.



Handgranaten låg där som på beställning. Han tog den snabbt och drog med visst besvär ur sprinten och med en blick bort mot den nu skrevande grevinnan höll han upp den så att hon skulle kunna se den om hon bara tittade mot honom.

Hon hade just låtit ett finger glida mellan sina blygdläppar när hon på håll såg Yoda hålla upp en handgranat. Det var inte vad de hade kommit överrens om, men hon litade på hans omdöme.

Sekunden senare släppte han granaten i en låda på bordet och sprang allt vad han kunde därifrån, mot den trygga djungeln.



En av männen såg hur kvinnans långfinger sakta gled mellan de rosa, släta blygdläpparna och det spände i hans kuk. Men samtidigt såg han i ögonvrån hur något rörde sig snabbt.

Han hann inte mer än vända sig om och skulle just ropa, när explosionen kom.

En kraftig ljusblixt följdes av en enorm smäll och ett svart moln som snabbt reste sig mot himlen.

Alla som var inom hundra meters omkrets slogs till marken. Yoda reste sig snabbt upp och sprang vidare in i djungeln. Sara var den enda som inte slogs till marken, för hon var just innanför träden när det small.

Alla männen lamslogs och en del blev allvarligt skadade av kringflygande splitter. De som hade sinnesnärvaro nog började planlöst att skjuta automateld in bland träden, men träffade inget av vikt.



Flämtande och fnittrande sprang Yoda in i djungeln och mötte Sara ungefär hundra meter in. Hon hade sin ryggsäck på ryggen med sina kläder, men hon stannade inte för att ta på dom. Det var viktigare att de kunde få lite avstånd mellan sig själva och knarkgangstrarna.

-Det var en fin smäll du ordnade. Vad hände med planen att rycka kablar på flygplanet?

-En sån gammal kärra har ju knappt någon elektronik. Det hade tagit för lång tid ändå att hitta något känsligt område och du såg knappast ut att vilja ha dom där typerna närmre än vad du hade.

-Några sekunder till så hade jag nog fått springa i alla fall! Jag tror att det blev skador på flygplanet dessutom!

-Tror jag det! En låda med dynamit tjugo meter ifrån och en annan låda med fragmenterande handgranater! Det kommer nog bara gå att använda kärran som durkslag nu!

En dov explosion antydde att det nog numera inte dög att använda flygplanet till detta ens.

De tittade nöjt på varandra och sprang vidare. Yoda sprang bakom den nakna grevinnan och kunde inte låta bli att beundra hennes vackra rumpa, de studsande brösten eller hennes underbara underliv som ibland blottades för honom när hon hoppade över en trädstam eller böjde sig framåt för att kunna komma under något föremål



När de sprungit genom den täta djungeln en halvtimme, stannade dom och flämtade kraftigt.

-Shit, vad tungt det är att andas i den här fuktiga värmen!

-Jag passar nog på att klä mig så du inte flämtar mer än nödvändigt, sa Sara och blinkade mot honom.

Yoda kom inte på något att säga, men tittade nu bort med röda kinder medan Sara skylde sin vackra lekamen. Sedan gick de i snabb takt tills de kom fram till en bäck med porlande vatten som rann från en hög klippa just intill som stack upp ovanför djungeln. De drack och pratade igenom sin strategi.



Knarkgangstrarna var säkert en bra bit bort. Nu gällde det att komma fram till floden och följa den nedströms tills de kunde sammanstråla med Mr. Clarke och resten av den stora gruppen människor.

Men just som Sara reste sig hörde hon bara ett svischande ljud och sedan blixtrade det till i hennes huvud och hon föll. Yoda såg hur ett föremål träffade Sara på sidan av huvuden, precis ovanför örat och hur Sara föll till marken.

En sekund senare träffades han av ett annat föremål rakt i bröstkorgen och föll baklänges och satte sig på rumpan och kämpade för att få luft igen, smärtan var outhärdlig.



Han såg hur ca tio indianer lösgjorde sig ur vegetationen och gick mot dom med spjut och klubbor. Några hade dessutom pilbågar med långa otäcka pilar. När de kom fram till honom fick han också ett slag mot huvudet, men konstigt nog svimmade han inte, men han trodde att det var bäst om han låtsades tuppa av. Om inte annat så för att inte få fler slag.



När Sara vaknade till hade hon vansinnigt ont i huvudet och stönade lågt. Hon låg på ett hårt golv och satte sig genast upp för att orientera sig, men det fanns inte mycket att se, bara ett stengolv och kala väggar. Sara var ensam och när hon kollade genom sina fickor så fann hon att allt var borta, likaså hennes ryggsäck och Yoda.

Det dröjde en timme innan den bastanta trädörren öppnades och två muskulösa krigare kom in till henne. Hon försökte kommunicera med dom, men utan framgång. De bara tog henne under armarna och drog henne med sig ut i en korridor. Det fanns inget annat att göra än att hänga där mellan dom båda vakterna.



Mr. Clarke hade nu väntat i flera timmar, men började smått förtvivla när inte Sara och Yoda dök upp. Han hade satt alla passagerarna på att leta efter ätbara saker och att tillverka diverse saker, som ljuster och annat som de kunde ha nytta av här i djungeln.

De beslöt sig för att börja anordna en lägerplats för natten, men diskret så att man inte skulle avslöja sin position för lätt. Det tilläts ingen eld exempelvis, för hotet från de beväpnade männen var fortfarande aktuellt.

Hade Sara och Yoda kanske omkommit i explosionen de hörde? Mr. Clarke visste bättre än att ge upp hoppet så lätt. Hon skulle säkert komma tillbaka!



När Mr. Clarke hade sett till att allt var som det skulle gick han bort till en liten bäck med rent vatten som rann ut i den betydligt smutsigare flodvattnet som var brunt av lera. Där tänkte han tvätta av sig, men hörde snart att andra redan var där.

Tre kvinnor höll just på att ta av sig sina våta smutsiga kläder. Mr. Clarke kände igen de tre kvinnorna från passagerarna. De var fotbollstjejer från ett lag som just hade varit och tävlat och de kände varandra väl av deras bekväma samtal med varandra.

När de dragit av sig de våta kläderna kunde han se att de var vältränade och kurviga, en av dom var helt rakade mellan benen, medan de andra två hade en liten sträng med könshår på sina venusberg. De hade alla normalt stora bröst men olika stora bröstvårtor. En tjej hade ljust rosa små knoppar, medan de andra hade något större och mörkare vårtor. De var styva och ihopdragna av vätan.



Mr. Clarke var på väg att vända sig om och gå därifrån, men han kunde inte slita sig. Han hukade sig ner bakom ett litet buskage ca tio meter därifrån. Om han hade vänt och gått hade de kanske sett honom och felaktigt trott att han stod och smygtittade på dom. Som det nu var blev det just det han gjorde, fast han inte planerat det.

Nu helt nakna satte sig tjejerna ner på huk med ryggarna mot honom och blötte ner sina kläder som för att tvätta dom, de böjde sig framåt för att kunna gnugga tyget och då blottades deras breda bakar mot honom och han såg nu tydligt deras fittor som pressades fram mellan deras lår och bakar, samt de stjärnliknande anusen.

Den unga kvinnan med de ljusa bröstvårtorna hade endast ett tunt streck som markerade var hennes slida fanns, de andra två hade blygdläppar som stack ut en aning. Mr. Clarke kände sin upphetsning komma som ett godståg och kuken hårdnade på några sekunder.

Han blev irriterad på sig själv, men kände samtidigt att det var skönt med något annat att tänka på än deras prekära situation här i djungeln.



Rumporna vaggade och skakade till när de tvättade sina kläder och Mr. Clarke fumlade med vissa problem fram sin bultande lem och började smeka den med ett hårt grepp, men skämdes samtidigt över att onanera till flickor som hade kunnat vara hans egna döttrar.

När tjejerna hade tvättat klart hängde de upp kläderna över grenar och buskar där de trodde att de skulle torka i den mycket fuktiga luften, men vis av erfarenheten visste Mr. Clarke att de inte skulle torka så lätt.

Dom lade sig ner och solade så länge och Mr. Clarke såg dom nu från sidan och insåg att han inte skulle kunna komma därifrån utan att det märktes, så han satte sig lite mer bekvämt och studerade noga deras unga vältränade kroppar som blänkte i solskenet.

En av dom var tydligt solbränd men helt utan ljusare partier, vilket antydde att hon brukade sola naken. En annan hade tydligen använt bikini och den tredje, ljusare tjejen var blek och skulle nog få passa sig så att hon inte brände sig.



Det dröjde inte mer än några minuter innan Mr. Clarke såg att tjejen utan bikinimärken lyfte sin hand och lade den på den bleka fotbollsspelerskans mage.

Sara Lofts betjänt stirrade då handen började röra sig och den bleka tjejen inte reagerade. Det ende hon gjorde var att långsamt sära på benen så att det nu var fritt tillträde för hennes kompis.

Handen gled strax ner mellan hennes ben och började röra sig mjukt och rytmiskt, vilket fick henne att spänna ut bröstkorgen och andas lite tyngre.

Kvinnan längst bort upptäckte nu vad som pågick.



-Ameh, faan! Ska ni hålla på nu igen? Ni är ju fan äckliga, sluta! bönade hon, men utan resultat. Handen gned snabbare och snabbare och den bleka tjejen med den bulliga fittan skrevade allt mer och stönade nu tyst av stimulansen. Den solbrända tjejen förde nu ner sin andra handen mellan sina egna ben och började onanera med i samma takt med båda händerna.

Hon som hade protesterat flyttade sig en aning från de båda njutande kompisarna med en sur min, men hon gick inte därifrån.

Mr. Clarke tog in allt under tiden han satt där och runkade till åsynen och stönandena från de svettiga kropparna. Hon som smekte lät sin blekare kompis komma först i en stark orgasm som såg ut att få henne att uppleva den himmelska njutningen, innan hon till slut lät sig själv komma med tre fingrar i sin fitta med kroppen i en båge, innan hon med ett belåtet stön sjönk ner på marken igen.

Den solade en liten stund till innan de reste sig och tog besvikna på sina fortfarande lika blöta kläder. Men de var i alla fall något renare. De pratade nu som om inget speciellt hade hänt och gick förbi Mr. Clarke på bara några meters håll, just som han inte längre kunde hålla tillbaka sin sats.

Han bet ihop och höll andan när den sega vita sperman letade sig ut ur hans svullna ollon och kladdade ner hans hand med en försvarlig mängd simmare. När han vågade andas igen var spasmerna slut och han torkade försiktigt av handen på några stora löv i närheten, innan han gick till bäcken och svalkade sig till slut. Han skämdes för sin svaghet.



Yoda lät dom lägga honom ner på golvet utan att röra en min. Så fort vakterna hade gått sin väg öppnade han ögonen. Sara låg där, avsvimmad och naken. De hade blivit av med sina kläder och tillhörigheter, men konstigt nog hade de inte tagit Yodas klocka.

-Psst! Sara! viskade han, men utan reaktion.

-Sara! sa han något högre, men ändå så att de inte skulle höra honom utanför dörren.

När hon inte reagerade, ålade han bort till henne och knuffade till henne med huvudet, eftersom hans händer var bakbundna. Men hon rörde sig fortfarande inte, bortsett från hennes stora bröst som dallrade i det dunkla ljuset.

Hennes bröst!

Yoda var ju bara tjugo centimeter från hennes vackra, fylliga bröst och han glömde var han befann sig. Den här chansen skulle han nog aldrig få igen, men han tvekade.

Sara var en underbar vän och hon visste också hur man gav igen om det skulle behövas, men frestelsen var helt enkelt för stor.

Yoda tittade en gång hastigt mot hennes avslappnade ansikte och böjde sig sedan snabbt fram och kysste den runda knoppen i mitten på hennes vårtgård. Då hon inte reagerade öppnade han sin mun och slöt den mjukt om Saras mjuka bröstvårta.

Han stönade njutningsfullt och började suga lätt på den nu allt hårdare knoppen. Han började slicka med tungan inne i munnen och försökte få in alltmer av hennes bröst.



Men så avbröt han sig, rädd att hon skulle ha vaknat.

Men hon låg där med brösten något utplattade på hennes lugnt andandes bröstkorg. Det ena bröstet var blankt av saliv och Yoda märkte att han hade ett fullt stånd nu.

Om hon inte vaknade av det här, skulle hon nog inte vakna av mycket, bedömde han och kröp nedåt och knuffade undan hennes ena ben med axeln.

Nu tittade han rakt upp mellan Saras ben och såg den rakade fittan framför sig. Kunde han göra det här? Nej, han var tvungen att sluta! Det här var för mycket, han kunde inte göra så mot Sara.

Men så tittade han på hennes avslappnade ansikte och sedan ner mot hennes kön igen.



-Helvete också, stönade han och bökade undan lite mer av hennes ben och satte sina käppar mot hennes. Han kysste hennes fitta allt han kunde, men det var svårt att komma till med händerna bakbundna. Han försökte sträcka ut sin tunga så långt det gick för att kunna komma innanför de yttre rakade läpparna och han kände den underbara salta och syrliga smaken av hennes fitta nu.

Det fanns inga hämningar kvar, Yoda flämtade och stönade, lapandes och kyssandes. Äntligen fick han smaka på det han retats med i så många år, det var värt en eventuell risk ansåg han och försökte jucka lite med sin kuk. Han undrade om han skulle lyckas med att åla upp på Sara och kunna få in sin lem i henne, men hann inte så långt innan han kände hur händer grep tag om hans fotleder och drog honom ifrån den mjuka, våta härligheten.



-Neej! Neeeeej! skrek han. Han sprattlade och klöste men vakterna drog ut honom ur cellen och in i ett rum där de slängde honom på golvet. Med fötterna sparkade de honom så att han kom att ligga på rygg med sitt styva stånd rakt upp i luften.

Yoda tittade på de flinande vakterna och sedan på en enorm kvinna som kom vältrande mot honom. Hon flinade också och innan han hann reagera ställde hon sig bredbent över honom och satte sig ner och prickade med vana in hans kuk så att den gled upp i henne stora vagina.

Hon verkade uppskatta ståndet hon nu hade inuti sig och hon rörde sig så intensivt och snabbt att han inte kunde förstå hur hon lyckats bli så överviktig. Hennes bastanta lår skalv när stötarna fortplantade sig i hennes fettvävnad.



Yoda hade inte många spärrar när det gällde sex. Han hade varit med om både homosex, analsex, bondage, rollspel, fisting, pegging, rimming, gruppsex, dominerat och blivit dominerad och mycket annat. Men han hade en anings vårt att tända på övervikt. Kanske det berodde på hans kraftiga undervikt, han visste inte.

Men han slöt sina ögon och frammanade bilden av Saras rakade fitta och föreställde sig att det nu var den som gled upp och ner på hans mandom, renrakade och våt.

Den åsynen tillsammans med den härliga smaken han redan hade i munnen gjorde att han faktiskt kom, och det snabbare än vad som annars skulle varit möjligt. Men den fetlagda kvinnan märkte inte ens hans konvulsioner under henne och fortsatte att rida honom så att sperman blev till ett vitt skum efter hand som den rann ut ur hennes slida.

Kvinnan, som var kraftigt utsmyckad med halsband av snäckskal, lutade sig nu något bakåt och lade sin högra hand på magen. Handen gled snabbt nedåt och hon smekte sin stora klitoris nu när hennes egna orgasm närmade sig. Yoda blundade fortfarande, ännu hård tack vare sin inre bild av Sara Lofts sköte, när den feta kvinnan skrek på sitt för Yoda främmande språk och kom hårt och intensivt.

När hon var klar lade hon sig framåt och höll på att krossa den klena Yoda. När hon flämtat klart reste hon sig på ostadiga pelarliknande ben och snattrade något snabbt och bestämt till vakterna, som drog upp Yoda och släpade honom vidare. Han var tillfredsställd men ändå inte, om han bara hade fått några minuter till med sin arbetsgivare!



Sara vaknade av att någon tvättade henne med svampar. Hon låg inte längre kvar i cellen utan hade flyttats samtidigt som Yoda. Nu befann hon sig i ett stort rum med långa svajande orangea och rosa tyger som hängde ner från taket intill ytterväggen. Ljuset var lugnande och luften sval och skön.

Hade det inte varit för att hon hade ont i kroppen, så skulle allt vara väldigt trevligt. När hennes ögon hade vant sig och funnit skärpan såg hon två oerhört vackra unga kvinnor som tvättade henne. De hade tunna tygdräkter på sig, men vattnet som rann från deras svampar längs ärmarna hade blött ner dom så att Sara tydligt såg deras unga späda bröst genom tyget som låg klistrat mot deras våta hud.

De visade inga känslor utan bara gjorde det som de blivit beordrade att göra. Sara fann sig i situationen och reagerade inte när deras delikata händer tvättade hennes bröst eller gled ner mot hennes sköte som nu rimligen borde vara så rent det kunde bli. Ett och annat finger sökte och fann redan tvättade partier. Sara log försiktigt för att inte riskera att försätta de unga kvinnorna i trubbel.



Längre bort satt tre män med stenansikten och övervakade det hela. Sara tolkade deras sätt och klädsel till att de nog kunde vara präster. Hon undrade vad de skulle göra med henne?

Med en handklappning från den mittersta mannen reste sig de unga kvinnorna och böjde ner huvudena mot bröstet. Deras styva vårtor under tyget reagerade nog inte bara på Saras kropp utan var nog delvis hårda av den skräck de såg ut att känna inför de tre männen.

Prästerna gick fram till Sara och sade något till henne hon inte förstod. När de insåg att hon inte gjorde det, gestikulerade en av dom till henne att ställa sig upp.

Det dunkade i huvudet, men hon visade inte det utan reste sig lugnt och värdigt som om hon varit klädd i en dyr klänning. Männen tittade kallt på hennes blanka, våta kropp utan de hungriga ögon Sara var van vid från män och insåg att de måste vara djupt troende och kunde åsidosätta sådana känslor. Om de nu inte var homosexuella så klart, men det fann hon föga sannolikt.



Men en knäppning med fingrarna kom en annan ung kvinna snabbt gående med ett orange tyg som hon hjälpte Sara att svepa in sig i. Sara hade gärna velat kommunicera med dom, men kunde inte komma på något sätt, för situationen tillät inte att hon skulle börja med ”Gäster med gester”-lekar just nu. Så hon tittade förväntansfullt på dom, klädd i tyget som mjukt omfamnade hennes kropp och lämnade det vänstra bröstet blottat för de som tittade på henne.



Då de talade till henne slog hon ut med händerna i vad hon hoppades var den rätta gesten för att visa att hon inte förstod återigen. De gav en snabb order till flickan som kommit med tyget och hon pilade snabbt iväg medan alla stod stilla och lät tystnaden råda.

Snart hördes ljuden av annalkande fötter och flickan kom nu med en ärrad men muskulös man som skilde sig en aning i utseendet från de andra männen Sara sett under sin korta tid hos hennes tillfångatagare. Flickan och mannen lade sig snabbt ner framför de tre männens fötter och väntade på att de skulle säga någonting.

När mannen fick en fråga tittade han snabbt upp på Sara och sade sedan någonting. De fick order om att resa sig och när de gjorde det såg Sara snabbt, att under hans tunika som blottade hans underliv, hängde det en enormt stor lem som dock snart doldes av tyget.



-Pratar du spanska? sade han med kraftig brytning.

-Ja, jag kan prata spanska, sa Sara, lättad över att nu kanske kunna reda ut det hela. Kanske hade de råkat träda in på helig mark eller något sådant?

Mannen verkade rapporterade till prästerna att det nu gick att prata med kvinnan, de såg något mer nöjda ut nu och vände sig unisont mot grevinnan Loft som uppbådade all självsäkerhet en grevinna kan väntas ha.



-Jag heter Salcinh och jag kommer att ge dig de ord mina präster vill ge dig. Jag kommer också att ge mina präster de ord du kan tänkas ha. Men akta dig för att säga sådant som kan göra dom vreda! De vill nu veta ditt namn och vad du har här att göra!

-Jag är grevinnan Sara Loft från konungariket Sverige, långt uppe i norr. Hälsa dina präster att jag tackar för möjligheten att stifta deras bekantskap i min svåra stund, sedan vårt flygplan störtat i djungeln. Är allt bra med min vän? Den smala mannen som var i mitt sällskap?

Han vände sig sakta mot prästerna och förklarade länge och väl, någon gång med gester som tycktes visa något som störtade.



När han var klar vände han sig mot henne och såg en aning bekymrad ut.

-Mina herrar kan inte välkomna dig. De tror att du är en av de demonmänniskor som skjuter vårt folk, så fort de får en chans. Ni har läger i skogen där ni förvandlar våra medicinväxter till ett dödligt gift som lockar falska andrar i folks kroppar och stjäl deras själar!

-Med all respekt jag kan erbjuda, vill jag meddela att samma demonmänniskor också är ute efter mitt liv. De var de jag flydde från, när jag blev omhändertagen av er i djungeln! Vi har gemensamma fiender!

Salcinh vände sig om och förklarade detta med nedböjt huvud. Männen lyssnade noga och pratade sedan tyst med varandra. Det tog säkert tio minuter innan de vände sig fram igen och tittade på Sara som inte hade rört sig en centimeter under tiden.



De talade till Salcinh som snart vände sig mot Sara.

-De kan inte avgöra om du talar sanning. Ditt ansikte är stelt, men är du sanningsenlig borde de kunna avgöra det med ett test. Är du en av dom kommer den en dryck att avslöja dig. Du kommer att få dricka den i kväll. Vägrar du dör du. Visar drycken att du är vän med dödsgiftet kommer du att dö. Du kommer nu att visas till ett rum där du kommer att få sitta tills det är dags. Du kommer att bli övervakad och det finns ingen chans att rymma. Din vän kommer att dela ditt öde, vilket det nu än blir!

Sara sade ingenting, utan bugade sig mot männen som inte såg ut att tycka att det var fel sak att göra. Hon blev ledd av en vaktstyrka på fyra män som visade in henne i ett rum som var helt kalt, bortsett från en stor röd matta med vacker brodyr med ormar och papegojor. Hon satte sig där och beslöt sig för att meditera. Hon var ordentligt hungrig, men Salcinh fanns inte där, så hon försökte inte kommunicera med dom, utan satte sig ner i rätt ställning och slöt ögonen.



En bra bit bort satt Mr. Clarke och undrade vad som hade hänt Sara och Yoda. De hade börjat bygga på flottar men det skulle ta dom flera dagar innan de skulle vara i skicka att åka på. De var ju många till antalet. Han tackade sin lyckliga stjärna att alla verkade vara friska och pigga på att hugga i när det behövdes. De hade hittat en del växter och frukter de kunde äta, en del fiskade och hade stor framgång, så de behövde inte svälta för stunden, men vad som skulle hända framöver var mera osäkert.

Mr. Clarke hade tillsammans med några andra män riggat några fällor ifall de beväpnade männen skulle komma och höll på att få fram lite spjut och pilbågar som en nödåtgärd, men de skulle inte ha stor chans mot männen. Sara hade kanske kunnat klara det, men ingen var lika duktig som hon på sådant här.

I övrigt hände inte mycket, så vi går tillbaka till Sara.

Hon hämtades av fyra vakter och leddes upp till en större sal där det satte en man på en tron med ett bistert minspel. Prästerna stod runtomkring och småviskade och det fanns ytterligare ca tjugo personer i rummet som verkade vara ytterst intresserade av den kurviga långa kvinnan från norden.

Sara sken upp när hon såg Yoda. Han såg också lättad ut, men samtidigt lite oroad över situationen anande hon.



Sara ställdes mitt på golvet och hon kändes allas blickar på sig. Hon inbillade sig helt korrekt att många av blickarna låstes på hennes ena blottade bröst, men hon visade så klart inget utåt.

Salcinh stod snett bakom tronen beredd på att tolka. Han såg också orolig ut, även om han försökte dölja det.

Mannen i tronen talade nu högt rakt ut i rummet.

-Kvinnan från norr ska nu dricka dödsdrycken och resultatet hjälper oss att avgöra om hon är en människodemon som ska styckas och offras till jordguden. För fram skålen! översatte Salcinh hjälpsamt i snabb takt.

Sara hoppades att hon skulle överleva drycken utan några bestående men och stålsatte sig när de kom fram till henne och förde ett lerkrus till hennes mun. De satte det mot hennes fylliga läppar och hon kände drycken mot dom. Tveksamt drack hon av drycken som smakade hemskt bittert och fränt. De tvingade henne att dricka upp alltihopa innan de tog bort kruset.

Trotsigt stod hon och tittade rakt på mannen i tronen för att visa att hon inte var rädd för deras dryck. Han log en aning och tittade nyfiket på henne.



Yoda såg att hon var spänd, men hon klarade det fint. Han hölls fast av vakter och skulle snabbt få halsen avskuren om han försökte någonting. Det var bara ca fem meter till Sara och han kunde känna doften av hennes rentvättade blomdoftande kropp och skämdes över att ha slickat henne innan när hon var medvetslös.



Sara såg nu hur allt sakta blev dubbelt och hur rummet började snurra runt allt snabbare och snabbare. Hon kämpade för att hålla balansen, men det var enormt svårt. Det enda de andra såg var hur hon vajade till en aning och de flämtade till när hon efter en minut tog ett stapplande steg för att hålla balansen. Nu snurrade allt runt henne som om hon suttit i en karusell och hon satte sig klumpigt ner på golvet för att inte trilla handlöst till golvet. Vad var det för dryck de gett henne?



Alla i rummet följde hennes klumpiga rörelser och ur händerna rörde sig i luften när hon försökte väja sig mot saker som inte fanns där, men hon log nu och ögonen såg glansiga ut när hon började vagga med huvudet och nynna glatt.



Yoda trodde inte sina ögon. Grevinnan Sara Loft var hög som ett hus. De hade gett henne någon form av knark och han förstod att om hon var en van användare av narkotika skulle drycken förmodligen inte haft en så stor inverkan på henne och då skulle de förmodligen ha dödat dom båda två. Yoda hoppades att hon skulle vara tillräckligt påverkad och inte kunna hålla tillbaka reaktionerna av drogen.



Sara visste nu inte att det fanns några okända människor i rummet. Hon älskade dom alla och hon kände hettan och vätan flöda rakt ner i skötet som om någon hällt en spann hett vatten där.

Hon pussade mot människorna och rullade runt på sidan och körde händerna genom sitt hår. Liggandes på magen nu lät hon handen glida ner mellan benen och tog ett hårt grepp om sitt skrev. Fittan brände av kåthet och hon gnuggade sig hårdhänt genom det tunna tyget samtidigt som hon gnuggade sitt fria bröst på stengolvet.



Salen var tyst bortsett från Saras stönanden och Yoda kunde återigen inte tro sina ögon när Sara drog av sig tyget och blottade hela sin vackra kropp och särade med framför mannen i tronen och sköt upp rumpan mot honom. Hon lät fingrarna glida längs de plaskblöta blygdläpparna och smekte sig med stor frenesi. Kungen kunde inte låta bli att stirra storögt på den rosa inbjudande bullen som putade ut mellan hennes skinkor och som nu fick besök av tre fingrar på en gång. De gled in utan en tillstymmelse till motstånd och Sara gnydde gällt.

Yoda hade nu svårt att andas och dessutom med ett bultande stånd som inte gick att dölja.

Det hördes tydligt hur våt Sara var och det rann nu safter längs fingrarna som droppade ner på stengolvet under henne. Hennes stönanden var intensiva och de stora brösten plattades ut mot golvet under tiden hennes fingrar kördes djupt upp i hennes våta slida.



Sara hade ingen koll på vad hon gjorde, utan var helt uppe i det erotiska rus hon var inne i. I dimmorna såg hon Salcinh, så hon pekade lockande på honom samtidigt som hon vände sig om så att hon kom att ligga på rygg, fortfarande särandes på de långa benen. Men hon smekte nu sina bröst och bröstvårtorna gled lätt under de hala fingertopparna.

Salcinh såg tvekande ut, men fick en nick av mannen i tronen, så han gick nervöst ut på golvet till Sara. Så fort han var inom räckhåll slet Sara i hans kläder så att hans muskulösa kropp blottades för alla, men det var den enorma kuken som drog blickarna till sig. Han var inte särskilt hård, men den var stor åndå. Tillräckligt stor för att Sara skulle ha svårt att gapa om den, vilket nu var vad hon försökte göra.

Hon lät det stora ollonet glida ur hennes mun och spottade snabbt på kuken och smorde in den med saliven innan hon ändrade ställning och tog den i munnen igen. Men en tydlig ansträngning fick hon nu in hela ollonet och pressade sig framåt så att mer och mer av skaftet också följde efter in mellan de fylliga läpparna som såg ut att vara så uttänjda det gick.

Yoda såg nu tydligt hur Saras hals började spännas ut av den enorma kuken som hon nu hade halvvägs ner i halsen. Människorna runtomkring viskade imponerat till varandra när Saras huvud vickade och knyckte för att få ner hela hans längd. Salcinh tittade gapande ner på sin breda lem som han aldrig sett så långt in i en kvinnas mun och han kände hur han började svälla, vilket verkligen satte Sara på prov.



Hon hade fått ner två tredjedelar av hans kuk när det tog stopp, det gick helt enkelt inte längre utan att allvarligt skada hennes hals, men hon började suga honom nu utan synbart besvär och Salcinh lutade sig njutningsfullt bakåt och stönade högt av Saras behandling.

Yoda var utom sig av upphetsning och han led av att inte få ta del av sin underbara chef som helt skamlöst tog den största kuk Yoda sett, lång ner i halsen.

Han var bara tvungen att smeka sig, men vakterna var alldeles inpå honom, så han tog ytterst försiktigt ut sin spränghårda kuk och smekte den med väldigt små rörelser. Vilken lättnad!



Nu drog sig Sara tillbaka och det var inte helt lätt eftersom han nu var tjockare än innan, men den gled slutligen ur hennes mun med ett blött ploppande ljud och Sara andades flämtande och lutade sig bakåt och särade villigt på sina blygdläppar så att Salcinh inte skulle kunna missförstå.

Det gjorde han heller inte och han lutade sig snabbt ner över Sara och utan att styra kuken med handen hittade han snabbt Saras droppande hål.

Han stötte sig snabbt in i henne och Sara skrek högt av njutning när hon fylldes av den stora kuken. Han bottnade med en kraftig stöt och Sara fick en orgasm hon omöjligtvis kunde hålla tillbaka. Hon slog benen om honom och roterade med underlivet för att känna varje centimeter av lemmen i hennes innersta. Salcinh knullade nu vilt på och dunkade Saras skinkor i golvet för varje stöt.

En vanlig kvinna hade funnit det väldigt smärtsamt, men Sara var ingen vanlig kvinna och dessutom kraftigt påverkad av narkotikan de gett henne för att se om hon var slav under dess last, vilket hon tydligt inte var.

Drogen gjorde henne extra mottaglig för stimulans och hon fick flera orgasmer nästan med en gång och den ena avlöste den andra så hon knappt fick luft.



Hon ylade och åmade sig, svettig och i extas. Yoda fann det hela oemotståndligt och hans kuk krävde utlösning. Men det var svårt där bland vakterna att kunna smeka sig så hårt han ville, så Yoda fortsatte att smeka sig med fingertopparna tills det gick för honom.

Den tjocka vita vätskan sköt ut ur hans ollon och landade i oregelbundna strängar på vakten framför honom. Tack och lov hamnade den på hans tunika, så han märkte inte något.

Just då. För några sekunder senare såg vakten vid Yodas sida vad som hänt och varskodde sin kollega som kände efter av ren reflex och fick Yodas sperma på fingrarna. Vakten grimaserade ilsket och med sin knytnäve släckte han ljuset för Yoda som inte han reagera alls, utan fortfarande var alldeles tagen av sin orgasm och Saras ofrivilliga uppvisning.



Salcinh vrålade nu ut sin orgasm och hans muskulösa kropp spändes ovanpå Saras nä han lät sin säd gå, djupt inne i Saras sköte. Sara själv var utom sig av orgasmer och verkade nu snarast medvetslös, eller åtminstone i en annan värld.

Kungen och alla de andra hade tyst bevittnat det vilda samlaget och kungen såg nöjd ut med resultatet. Hans blänkande tunika avslöjade ett stånd som putade mot tyget, likaså gjorde det hos flertalet andra män som stod i rummet.

Salcinh reste sig och bugade sig mot sin kung. Kungen gav honom order om att tvätta sig och vila för att fortsätta att översätta när Sara kommit till sans igen om ca tio timmar. Han gick sin väg utan att ta på sig och hans lem svängde, ådrig och svullen mellan hans lår när han gick.



Sara låg kvar på golvet och småpratade med sig själv under tiden hon smekte sin bröst. Benen var helt särade och det glänste i hennes springa av Salcinhs sats som rann ur henne och ner på stengolvet.

Fyra vakter gick fram och lyfte upp henne på kungens order och bar iväg med henne. De gick längs en stenkorridor och när de kom fram till rummet där hon skulle få vila, lade dom ner henne.

Hon verkade sova nu och kroppen var helt slapp. Vakterna titta på varandra och det var tydligt att de hade samma tanke i huvudet. De tittade ut och stängde sedan dörren.

Samlaget i rummet framför kungen hade också gjort de kåta och det gick snabbt att få kukarna styva och redo. De vågade inte stoppa in kukarna i henne, men de smekte henne med fingrarna och så snart en av dom närmade sig gick han fram, smekte sig snabbt och satte ollonet mot Saras mun och tömde sig i den. Tjocka vita strålar sköt in i munnen och nästa man gjorde sig redo att ta hans plats.

Återigen flera strålar varm säd, rakt i munnen. Sara reagerade inte och nästa man hade nu runkat sig till sin utlösning, men den andra mannen hann inte riktigt flytta sig så den första strålen träffade hans styva kuk och han drog sig snabbt undan med en ilsken grimas.

Resten hamnade där de skulle och till slut var det bara den fjärde vakten kvar. Han gick självsäkert fram och satte ollonet mot Saras läppar och de kunde alla se hur penisen ryckte när hans orgasm fyllde Saras mun till bredden.

Den förste vakten knep försiktigt ihop Saras näsa och hon svalde den grumliga cocktailen i flera djupa klunkar. Vakterna var fortfarande hårda, men nu vågade de inte längre utmana sitt öde, utan stoppade in kukarna i sina tunikor så gott det gick och smet snabbt ut därifrån och lämnade Sara att kvickna till.



I lägret vid floden var det nu ny dag. Mr. Clarke hade god hjälp av flygvärdinnorna med att hålla folk vid gott mod och att samla frukt och bygga flottar till alla passagerarna, men han oroade sig oerhört för Sara och Yoda. Han visste ju visserligen att Sara kunde ta hand om sig själv, men djungeln var ett farligt ställe med mycket giftiga växter och djur.

Han hade just gått igenom dagens schema med flygvärdinnorna och några av männen son hade visat sig vara dugliga hantverkare och ledare, angående flottarnas konstruktion. De beräknade vara klara om några dagar. Sedan skulle de kunna färdas nerför floden och förhoppningsvis hitta räddningen.

Men faran från knarklangarna var långtifrån över och de var noga med att ha vakter som rapporterade i fall de kom i närheten av lägret.

När Mr. Clarke var ensam i det provisoriska tältet dök en ung kvinna, som han hade sett innan, upp i öppningen. Hon var attraktiv, och hade inte visat sitt intresse att hjälpa till med något av intresse för deras överlevnad, så Mr. Clarke hade inte brytt sig så mycket om henne.

-Mr. Clarke?

-Ja? Vad kan jag hjälpa dig med?

-Jag..jag vill bara säga att jag beundrar det du gör. Håller alla sysselsatta och så. För att vi ska kunna åka hem alltså!

-Jaha, jag tackar så mycket! Det är viktigt att vi alla hjälps åt så att vi kan komma hem till våra familjer.

-Mmm!

-Något annat på ditt hjärta?

-Du tycker bara att jag löjlig, men får jag ge dig en kram?

-Nä, visst inte, unga dam. I sådana här situationer kan det betyda mycket.

Hon gick rast fram till Mr. Clarke och slog sina späda armar om honom och kramade honom hårdare än han hade kunnat tro om hennes smala kropp. Det kändes skönt för honom med, att han kunde bistå med trygghet och vara deras hopp om att överleva.



Men hon släppte inte. Mr. Clarke harklade sig och försökte visa på att kramen nog borde ta slut nu, men hon släppte inte, utan tittade bara upp på honom och log sorgset.

-Fröken! Kanske det räcker så?

Han blev väldigt medveten nu om att hennes kropp trycktes mot hans och det rörde på sig nu, mot hans vilja. Det här fick han avsluta med en gång.

-Nu räcker det va? Fröken behöver inte kramas mer nu, jag tackar, men jag har en hel del att göra nu.

-Ni är väl inte oartig mot en ung dam, Mr. Clarke? Jag som bara ville visa min tacksamhet?

Hon släppte med ena armen och gled med handen över hans smutsiga byxor och kupade den över hans alltmer växande lem. Mr. Clarke försökte dra sig undan, men hon var envis.

-Lugnt och stilla nu Mr. Clarke! Jag kanske skriker! Låt mig bara få vad jag vill ha, så ska jag lämna dig i fred sedan. Du kanske rentav kommer gilla det? sa hon med ett snett leende.



Mr. Clarke funderade snabbt.

Att bli felaktigt misstänkt för någon form av sexbrott mitt i djungeln, där alla var beroende av honom, var inget drömscenario. Inte heller att bli påkommen med att ha sex med en av passagerarna, men den risken var i alla fall mindre och som hon antydde, så visade hans mandom sin sida av saken.

Han suckade uppgivet och som på en signal, slet hon upp hans bälte, drog ner hans byxor och kalsonger och fick hans nu nästan helt styva kuk rakt på näsan när den slog ut mot hennes ansikte.

Hon skrattade till och kysste honom milt på skaftet, för att sedan med små pussar ta sig längre ut mot hans ollon som nu var rött och svullet.

Han hade öronen på spänn och slutade nästan att andas, för att inte riskera att någon hörde dom.

När han såg hur hennes fylliga läppar öppnades och den lilla skära tungspetsen sköt fram, kände han hur han redan var förlorad. Det var nu bara en fråga om tid innan hon fått som hon ville.

Hennes mun var nu rund som ett o och hon lutade sig fram och tog in så mycket hon kunde av hans kuk. Mr. Clarke tvingade sig att titta på, hon var verkligen en mästarinna på det här.

Läpparna spände runt honom och hennes tunga smekte honom honungslent därinne. Med huvudet gungade hon fram och tillbaka och sög av honom så underbart att han helt glömde tid och rum.



Hennes fingrar smekte honom på just rätt ställe vid rätt tillfälle och han kom på sig med att stöna dovt, när det lät från hennes mun av saliv och sex. Hennes huvud rörde sig framåt allt snabbare och Mr. Clarke såg hur det blänkte av saliv och när hennes fingrar började smeka hans pung, släppte han all kontroll och koncentrerade sig endast på att inte göra några ljud ifrån sig när hans underliv drog ihop sig och ejakulerade den heta säden inne i hennes munhåla.

Sperman tog snabbt slut, men han hade känt att det var en försvarlig mängd hon nu hade i munnen.

Försiktigt drog hon sig bort från hans kuk och den föll ur hennes mun och svajade stolt.

Kvinnan höll munnen stängd, tittade upp i hans ögon och knyckte till med halsen när hon svalde alltihop.

Mr. Clarke visste nu inte riktigt vad han skulle säga, men han lyckades få fram ett kraxigt tack i alla fall.

-Varsågod Mr. Clarke! sa hon och log mot honom innan hon ställde sig upp, borstade bort lite smuts från knäna och vände sig om och gick ut.



En halv minut senare kom en av flygvärdinnorna in.

-Något lättare nu, Mr. Clarke? sa hon med ett leende.

-Huh? Va?

-Jag vet vad hon gjorde. Hon har redan varit på nästan varenda man i lägret och gjort samma sak. Vi kallar henne ”Spermavampyren”.

-Vad är det du säger? Hon ville bara visa någon form av uppskattning och jag ville inte riskera….

-Ja, ja! Du behöver inte förklara dig. Men hon har hittills varit på de flesta män och gjort det hon nu nyss gjorde med dig, och vet du varför? Det är den värsta biten!

-Är hon nymfoman?

-Hon vill överleva till vilket pris som helst. Hon anser att hon får näring från er, vilket ni mer än gärna ger henne…….Hon stjäl er energi för egen räkning och utnyttjar era svagheter.

Mr. Clarke stod förvånad och övervägde denna nya information.

-Men vilken….jag vet inte vad jag ska säga! Vilken människa! Hon gör tydligen vad som helst för sin egen skull. Det här kan bli ett problem om det blir allmänt känt. Vi får inte låta en sådan människa riskera att sabotera det samarbete vi nu fått igång för att klara det här. Vad ska vi göra åt det?

-Jag har en liten ide´ om jag får komma med ett förslag.



Något senare då passagerarna var samlade till maten, det dom nu lyckats få ihop i alla fall, så talade flygvärdinnan till alla de som var närvarande.

-Vi måste bara undra om någon har en medicin som heter Dainhelbicin? Det är en medicin mot ledgångsreumatik, men vi behöver den mot en sorts parasit som en av männen har i sina testiklar. Får man i sig vätskor som är smittobärande med denna parasit, så kommer den att kapsla in sig och äta av ert kött, samt föröka sig och sprida sig runt om i kroppen. Dock börjar den med fortplantningsorganen.

Om någon har sådan medicin vore vi tacksamma om ni försåg oss av den för att minska plågorna hos denna man.!



Alla var knäpptysta och de såg att ”Spermavampyren” var alldeles blek.

Då ingen sade någonting lät de alla fortsätta med det de höll på med. ”Spermavampyren” sökte sig snabbt fram till flygvärdinnan utan att det märktes.

-Vem är det som är smittad?

-Det kan jag av naturliga skäl inte berätta, sa flygvärdinnan.

-Men hur vet man om man är smittad?

-Det vet man efter en till två veckor, då det börjar klia enormt i underlivet hos oss kvinnor och på pungen hos män. Men då är det svårt att behandla om man inte har rätt medicin och det har vi ju tyvärr inte.

”Spermavampyren” såg fortfarande chockad ut, men visste inte hur hon skulle kunna få reda på mer om hon var i farozonen eller ej utan att avslöja sig.

Hursomhelst hade de inga fler problem med henne under resten av äventyret, men de såg henne flera gånger, kliandes sig mellan benen med panik i blicken. De skrattade då hjärtligt åt henne!



Den fetlagde mannen med tatueringarna som hade kommit med flygplanet för att döda alla passagerarna hette Domingo Plaza och han var grym. Han var inte chef över den regionala kartellen men han bidade sin tid. Kunde han lösa detta lilla problem så hade han kommit ett pinnhål högre upp.

De hade inte gjort några försök att följa efter, utan väntade bara på att det skulle komma ett flygplan och hämta upp dom. Efter att ha letat upp allt som gick att använda, eldade de upp allt det som inte var av värde, men som kanske hade kunnat vara till nytta för de överlevande passagerarna.

Domingo var rasande över att hans fina DC3:a var förstörd och över att de hade kommit undan. Två av hans mannar var döda och tre skadade.

Men han undrade framför allt vem kvinnan hade varit. Hon hade varit vacker och lyckats väl med sin avledningsmanöver. Fick han tag på henne skulle han göra processen kort med henne, eller inte. Det berodde på vad han var på för humör den dagen.



Ett mindre plan cirklade efter tolv timmars väntan och tog med sig den rasande Domingo Plaza och den utrustning som var mest värdefull. De övriga mannarna och resten av utrustningen skulle hämtas med ett annat plan som startade så fort de hade fått besked via radion.

När Domingo landade fick han genast lämna rapport till sin chef och kände att han hade haft tur när han lämnade det ståtliga palatset utan någon avhuggen kroppsdel, men med ett uppdrag att genast döda alla passagerarna och se till att allt ordnade upp sig.

Hans plan att lämna alla åt djungeln fick skrotas. Nu fick han tänka ut något sätt att komma åt de överlevande så fort som möjligt.

Men just nu vill han bara ta en dusch och ett stort glas vin. Väl tillbaka i sin stora villa, gick han upp till sovrummet och tog av sig sina kläder och slängde dom på golvet.

Hans hushållerska, en kort kvinna med breda axlar och en kurvig kropp, kom in och såg högen med smutsiga kläder.

-Vad är det här? skrek Magdalena.

-Tyst kvinna, inte nu!

Hon gick fram och slog honom hårt på kinden. Han ryckte till, men slog inte tillbaka. Han ville bara duscha och vila innan han tog i tu med sitt problem.

-Plocka upp dom skitiga kläderna från mitt golv, din hund!

-Mitt golv, kvinna! Glöm inte det!

Han fick sig en ny smäll och började nu bli irriterad på henne. Magdalena var den enda som kunde behandla honom såhär med livet i behåll. Hon var speciell och hade varit hos honom i sex år nu.

-Men sluta för den heliga Madonnans skull! Gå och hämta vin till mig istället för att gnägga som en gammal get, röt han.



Hon gick surmulen och hämtade en flaska vin och satte den sedan på bordet bredvid honom, innan hon gav honom en örfil till. Då var det nog.

Han gav henne en knytnäve i magen och tog henne i armen och slängde iväg henne över rummet. Hon landade tack och lov relativt mjukt på den tjocka heltäckningsmattan, med endast smärre blessyrer. Magdalena reste sig med eld i blicken och gick mot honom igen och de visste båda två hur detta skulle sluta.



Domingo drog henne till sig och tog ett grepp i hennes tjänstekläder och drog sönder hennes blus utan att tveka. Magdalenas byst blottades och de tunga brösten gungade vilt när hon gjorde motstånd. Domingo som var naken kände hur blodet pulserade ut i sin lem med en gång och med ett fast grepp om hennes armar tryckte han ner henne på knä.

Hon fick loss ena armen och rev honom på hans stora buk, men han fångade snabbt in armen igen och drog henne mot sig och gnuggade sitt stora organ mot hennes ansikte.

Magdalena kunde leken och vände sig bort, men till slut lät hon honom trycka in sin kuk i hennes mun och han drog då henne hårt i armarna och stötte sig djup ner i hennes hals, under hennes dämpade protester.

Så fort han var styv nog, knuffade han undan henne så att hon hamnade på rygg och brösten plattades ut på hennes bröstkorg. De hölls någorlunda på plats av blusen som var nedstoppad i kjolen, men levde ändå sitt eget liv. Domingo tog tag i hennes ben och särade på dom, satte knät mot det ena benet så att han kunde släppa med ena handen för att kunna slita hennes sidentrosor åt sidan.

Hennes tjocka svarta buske var redan klibbig av väta och utan någon vidare procedur slängde han sina etthundrasjuttio kilo över henne. Hon kunde knappt andas, men kände tydligt hur hans hårda lem hade penetrerat henne och nu var så långt inne i henne som hans mage tillät.

Domingo knullade henne hårt och hon fick passa på att hämta luft mellan stötarna. Då och då försökte hon slå honom, ibland lyckades hon och då slog han tillbaka, tre gånger så hårt, men hon verkade snarare bli mer upphetsad.



Den korpulente mannen låg där och vältrade sig över sin hushållerska och njöt för fullt när han kämpade mot henne och de kallade varandra för olika tillmälen.

När det var för dags för honom att komma så drog han sig ur hennes ludna fitta och ställde sig upp på knä med kuken i högerhanden. Magdalena hade redan simulerat fem-sex orgasmer och började nu smeka sin fitta med fingrarna för att kanske hinna få en riktig innan det var över.

Han runkade snabbt och blev väldigt upphetsad av hennes snabba fingrar som gled fram och tillbaka över de mörka blygdläpparna, så han sprutade allt han hade just där. Sperman smektes snabbt in i hennes behåring och hud och gjorde att hon kom i en lång kvidande orgasm som fick hennes ben att darra och tår att kröka sig av vällust.

Med några sista drag på lemmen, fick han ut de sista dropparna som träffade hennes mage.

Sedan resta han sig och började gå mot duschen, när han plötsligt träffades av en sko i bakhuvudet.

”Man måste älska den kvinnan!” tänkte han och log.



När han var färdig i duschen och höll på att ta på sig de kläder som Magdalena på något sätt redan hunnit lägga fram och dessutom fått på sig sina kläder och ersatt sin sönderslitna blus med en ny, började han prata om sitt problem med Magdalena.

Hon var van vid att höra hans hemligheter och tog det som ett tecken på tillit. Något som inte var alldeles vanligt i de här trakterna. När han var klar lade hon huvudet på sned och tittade på honom.

-Floden! Det är floden du ska rikta in dig på. Försök inte söka igenom djungeln, låt dom trilla ner i ditt knä istället och vänta på dom nedströms på floden. Vill man ut från djungeln är det det enda sättet. Annars kan du räkna med att dom är döda.

Domingo funderade en stund och gav henne sedan en puss på pannan och gick för att informera de berörda, samt för att ordna med utrustning för hans flodutflykt.



Sara vaknade med en väldig huvudvärk och en vedervärdig smak i munnen. Hon grimaserade när hon försökte resa på sig, men illamåendet fick henne att lägga sig ner igen.

Några minuter senare försökte hon igen, då gick det något bättre. Hon tittade sig omkring i det lilla rummet och såg ett krus på ett litet bord. Hon gick genast dit och kände att hon hade blivit rejält knullad, men hon hade bara fragmentariska minnen av det som skett.

Kruset var fullt med vatten och efter att ha sköljt ut den hemska smaken ur munnen, drack hon intensivt och tömde hela kruset.

I samma ögonblick öppnades dörren och Yoda visades in av tre vakter.



-Yoda! Allt väl?

-Bara bra grevinnan Loft, hur är det själv?

-Ont i huvudet och öm lite varstans, men jag reder mig. Vet du vad som hänt?

Yoda berättade om hennes rus och vad som hänt. Han lämnade ute vissa detaljer, som hans närmanden, hans väktarsprut och annat som han inte trodde att hon ville veta.

Sara såg inte arg ut, utan log mot honom.

-Förstår du vad det betyder? Vi kommer inte att bli avrättade, hade inte jag blivit påverkad, så skulle de ha trott att jag varit en av knarkskurkarna. Nu kan vi kanske förhandla lite med kungen, eller vad han nu är för något. Kanske man kan få lite kläder nu.

Yoda tittade på henne. Han hade knappt märkt att hon satt alldeles naken med brösten hoppressade mellan hennes armar, han måste vara påverkad av något själv.



Efter att väktarna givit henne samma sorts klädsel som innan gick de mellan vakterna när hon var klar. Nu var det bara kungen och Salcinh som väntade på dom.

Salcinh såg lite skamsen ut och hans kuk syntes tydligt under hans klädsel, kanske den reagerade på Saras ena blottade bröst och kom ihåg vad den varit med om för några timmar sedan.

-Ni är inte ett hot för oss! Vi är säkra på det nu. Vad kan vi göra för er och varför är ni här? Salcinh hade översatt kungens frågor.

-Ers Nåd! Vi är som sagt jagade at just de män ni föraktar. De kommer att döda oss och de passagerare som flytt från flygplanet som störtade i djungeln för några dagar sedan. Det är viktigt att vi kommer tillbaka till dom för att kunna ta oss ut ur djungeln och hem med livet i behåll.

Kungen och Sara talades vid i en halvtimme och när det var klart, försågs Sara och Yoda med sina tillhörigheter och ett litet förråd med mat. De fick även veta var de andra var någonstans. Det var inte mycket i djungeln som indianerna inte kände till.

Efter att ha tackat kungen så innerligt, trots det de blivit utsatta för, gav de sig iväg. Glada i hågen-tjohej!



Mr. Clarke hade nu nästan gett upp hoppet.

Nästa morgon skulle de ge sig av med flottarna som nu var färdiga, passagerarnas liv var viktigare.

Men så just som han satt och drack lite vatten ur en provisorisk skål, klev so Sara fram ur djungeln och tittade sig imponerat omkring i det stora lägret som de bodde i för sista natten.

-Grevinnan! skrek han och sprang bort till henne och snurrade runt henne i luften innan han kom på sig själv och satte ner henne. Hon log och gav honom en puss på kinden innan de satte sig ner och berättade om allt de varit med om.

Sara blev konstigt nog mest irriterad av ”spermavampyren”. Kvinnan hade sedan ett tag nu hållt sig lugn, men letade hela tiden efter andra sätt att utnyttja någon till sin fördel.

Grevinnan gav genast en order till flygvärdinnorna, som gick för att utföra den.



När allt var klart hade alla kvinnorna samlats en bit in i djungeln, där de och alla barn samt de män som inte skulle vara aktuella för den kommande begivenheten, nu skulle få hitta på annat.

Kvar var män och pojkar i åldrarna 15- 68 år, som gärna ville vara med om det Sara hade planerat.

Två män kom så med ”spermavampyren”, som hette Pam och var amerikanska.

Hon tvingades ner på en trädstam, där hon surrades fast på rygg, vilt sprattlandes och skrikandes.

-Hej! Jag förstår att du försett dig en aning av vad lägret haft att erbjuda. Nåja, vi ska väl inte vara snåla! Håll till godo nu, fröken! Sa Sara och hjälpte till att pressa ner ett kort litet rör som dock var brett nog att vidga hennes mun till bredden. Sedan surrade de hennes huvud så att det inte kunde röra sig.

Hon skrek fortfarande när de skar upp hennes kläder och surrade fast benen vid två mindre träd bredvid.



Alla männen stod som förstummade och tittade på hur kvinnan surrades och hur hennes vita kropp blottades inför dom. Särskilt de yngre pojkarna tittade med stora ögon på de dallrande brösten och den blonda busken mellan hennes ben.

Sara gick fram till dom.

-Okej, mina herrar! En i taget nu. Ni går fram och sätter på henne, sedan när ni ska komma, går ni fram och lägger hela satsen i munnen på henne. Jag vill inte se en droppe någon annanstans och ni ska hålla på tills inte någon av er mäktar med mer. Nu ska hon få vad hon vill ha. Seså, sätt igång!

Sara såg arg ut och hade armarna i kors över brösten.

Männen tvekade tydligt, men Mr. Clarke och Yoda steg fram och drog av sig sina byxor för att få de andra att göra som hon sagt.

Yoda hade redan ett praktstånd och han grenslade stammen och med lite spott på ollonet pressade han in sin kuk mellan de rosa läpparna på Pam, som gnydde och vred sig.

Han knullade henne snabbt och så fort han kände att det skulle gå för honom, så drog han ut kuken och gick bort till hennes ansikte. Hennes ögon var uppspärrade av skräck, men Yoda satte ollonet till rörets mitt och runkade sig till utlösning.

När Pam kände den varma vätskan rinna ner i hennes mun knep hon ihop ögonen och försökte utan resultat spotta upp sperman. Det gick inte och hon andades ansträngt genom näsan.



Under tiden hade Mr. Clarke tagit hennes plats. Han skämdes att göra det här inför Sara, men bestraffningen måste genomföras för allas skulle. Det var viktigt att upprätthålla disciplinen under sådana här förhållanden och han spottade också på sitt ollon innan han lät sin kuk glida in mellan Pams läppar han med.

Yoda drog på sig sina byxor och gick bort och ställde sig sist i kön med ett leende på läpparna. Det var inte varje dag man fick en sådan chans till förlustelse. De var 38 stycken som skulle se till att Pam lärde sig en läxa för livet och när Mr. Clarke hade fyllt på röret som just stack upp ur Pams mun, så började det bli lättare att få männen att göra sin plikt.

Nästan alla hade hårda lemmar och de behövde snart ingen uppmuntran, utan när en var klar mellan hennes ben, flög nästa på henne och stötte sig in i hennes blonda buske. Munnen blev snart full med sperma och Sara gick då fram och höll för hennes näsa, så att hon med ett gulpande ljud svalde den slemmiga och klumpiga vätskan.

En del hade skumpat ut av stötandet i hennes kropp, men hon fick ändå i sig mycket nog för att lära sig en läxa.



De yngre av männen gjorde bra ifrån sig, trots att en av pojkarna inte hann dra sig ur henne innan hans sats sköt ut ur honom och Sara gav honom ett slag med fingrarna i nacken, men han såg lycklig ut ändå och sprang med stolt kuk och ställde sig sist i kön.

Christoffer och John verkade inte ha rökt på, utan presterade fint båda två och tog god tid på sig och knullade Pam med långa mjuka drag innan de njutningsfullt såg till att begjuta Pams mun med sin säd. Den yngste, en pojke på 15 år gick nervöst fram till Pam och ställde sig bredbent och stirrade ner på hennes fitta med kuken stenhård och redo för sin första kvinna.

Han bökade sig fram med ollonet och tryckte till, men han kom inte in. Han siktade in sig på nytt och höll om kuken när han lade sig ner framåt.

Pam stönade högljutt och knep återigen ihop ögonen, när pojken ansträngde sig allt vad han kunde.

Sara tyckte det såg underligt ut at han skulle ha så svårt så hon gick fram och tittade närmre. Med ett återhållet skratt konstaterade hon att han missat det tydliga målet och nu hade tryckt sig in i hennes anus. Hon klappade honom på ryggen så att han inte skulle ta illa upp, men han såg nöjd ut och knullade henne i rumpan ett litet tag innan han inte kunde förhindra sin anstormning av små vita simmare.

Han hann knappt till hennes ansikte och den första strålen träffade henne i ena ögat så det började svida, men resten åkte lätt ner i hennes mun och snart fick Sara hålla om näsan igen så att det fanns plats för mer.



Kön blev kortare och kortare när mannen till slut fick ge upp en efter en. Men nu gick det lite långsammare till. En del följde pojkens exempel och råkade glida upp i hennes rumpa för att få lite extra stimulans innan de försökte pressa ut de allt färre dropparna.

Pam svalde nu själv, för att inte bli tvingad till det. Hon hade gett upp och lät sig bara utnyttjas, hon skulle inte bli ett problem i framtiden.



När alla männen och pojkarna var klara och hade gått för att lägga sig och sova gick Sara fram till henne och skar loss Pam, som knappt kunde röra sig.

-Gå bort till de andra kvinnorna, de kommer att ta hand om dig. Jag hoppas att du lärt dig en läxa. I överlevnadssituationer tänker man aldrig bara på sig själv och utnyttjar verkligen inte andra. Även om de nu inte hade så mycket mot det. Jag antar att du inte kommer att vara så hungrig de närmsta timmarna, men lite och dricka vill du kanske ha?

Pam nickade långsamt och drack ivrigt av vattnet Sara erbjöd henne.



Domingo hade under tiden förberett sina båtar och var nu på väg längs floden för att tillintetgöra vittnena till deras affärer, hur många de än var.

De skulle inte ha en chans. Domingo och hans mannar var ordentligt beväpnade med automatkarbiner och rysktillverkade granatgevär. Det var nu bara en fråga om tid.



Alla passagerarna hjälpte till att göra loss flottarna och hitta bra platser att sitta på. De hade samlat på sig ett lager med frukt, bär nötter och ordentligt med vatten inför resan och nu skulle de bege sig mot civilisationen hoppas de. Stämningen var hög, det var bara Pam som såg lite moloken ut med röda ögon och utan aptit, men hon skulle snabbt repa sig. De hade talat om för henne att parasithistorien bara var en bluff och det hade märkligt nog inte roat henne heller!



Till kvällen hade de stannat för att äta. Alla var glada och uppsluppna, allt gick som planerat och de såg fram emot att äta gott och kunna få sova i riktiga sängar. Inga tecken fanns ännu från knarkskurkarna, men de hade säkert gett upp letandet. De kunde ju inte veta att de skulle kunna söka sig härifrån via floden.



Vid gryningen gav de sig av. Det var dimmigt och ljudet från aporna och fåglarna ekade ensligt över det lugna vattnet. Någon hade lyckats fånga att par stora fiskar under natten och lukten av den stekta fisken spred sig njutningsfullt över flottarna innan de lossade på tamparna. Alla fick vars en liten bit till frukost.

Domingo hade också börjat röra på sig och sina båtar, efter att ha sovit i dom över natten. Han hade skrämt slag på skogens djur med sina snarkningar, men snart skulle skotten eka över vattnet om han fick sin vilja fram.

Vid lunchtid hörde Sara och de andra motorljuden från Domingos båtar och de insåg att de var försvarslösa här ute på vattnet. De tryckte in de stora flottarna till stranden. Det gick givetvis inte att dölja dom, men de kunde i alla fall ge sig in i djungeln om det skulle visa sig vara knarkskurkarna som var ute efter dom.



Det dröjde inte mer än fyra minuter förrän de snabba motorbåtarna visade sig borta på floden. Sara gav order om att alla skulle fly in i djungeln, men insåg att de skulle vara bättre förberedda den här gången och säkert följa efter och döda varje passagerare de hittade.

Alla hoppade av och började fly in i djungeln med allt de kunde bära med sig av sådant de bedömde viktigt. Mr. Clarke tog täten efter att ha bytt några hastiga ord med Sara och Yoda.

När båtarna var hundra meter ifrån, ställde sig Sara lugnt upp och drog snabbt av sig sitt linne så att Yoda såg hur det fylliga brösten föll ner och gungade när de föll ur det tighta plagget. Han hade svårt att låta bli att stirra. Hon hade en kniv i bältet och dök sedan smidigt ner i vattnet med ett minimalt plask.



Nu började männen att skjuta och Yoda insåg att han hade dröjt för länge och kunde inte nu inte ta sig från flotten han var på utan att exponera sig för skyttarna.

Kulorna ven och han hörde även hundar som skällde. Det skulle bli en massaker på dem allihop.

När de fem båtarna var nästan ända framme, saktade dom in och Yoda fick nu hoppa ner i vattnet och gömma sig bakom en av stockarna som flotten var byggd av, men nu var det bara en tidsfråga. Förhoppningsvis skulle de sätta fart in i djungeln, men han trodde inte att de skulle låta bli att lämna minst ett par vakter här vid båtarna, så hur detta skulle gå visste han inte. Han hade inga datorer som kunde hjälpa honom nu!



Så fort båtarna stannat till och nu sakta gled in mot kanten, fortfarande skjutandes in i djungeln, kom en hand upp ur vattnet och tog tag i en aluminiumstege som var fäst baktill på den sista båten. Sara drog sig ljudlöst upp och satte foten på det nedersta fotsteget innan hon med en smidig rörelse tog sig upp på båten med vattnet rinnande från hennes hår och blanka byst.

Hon slog mannen längst bak rakt i nacken så att han föll ner på däcket, i fallet släppte han sin automatkarbin, som Sara fångade utan att de andra märkte något.

Hon slängde den i vattnet och sprang sedan fram till nästa man och med ett slag mot sidan av hans hals oskadliggjorde hon honom, men den tredje mannen såg nu vad som hände och vände sig mot Sara med sitt vapen.



Hon slängde sig halvnaken framåt och gjorde en kullerbytta, för att sedan med båda fötterna sparka honom i skrevet så att han flög upp i luften och ner i vattnet med ett stort plask.

Nu hade männen ombord på de andra båtarna märkte att något hände, slutade de att skjuta mot vegetationen, utan vände sig nu mot den sista båten.

Sara dök snabbt ner i vattnet och kulorna piskade vattenytan där hon nyss försvunnit. En stor fisk simmade förskräckt bort när den strömlinjeformade kvinnan simmade mot den under ytan.

De avbröt eldgivningen efter några sekunder och Domingo röt åt dom att hålla koll på var hon skulle vara tvungen att komma upp och andas någonstans.

Yoda hade sett allt och var nu orolig för att de skulle hitta honom, nu när de sökte sig omkring.



När luften började ta slut för Sara vände hon sig på rygg för att kunna ta ny luft med bara munnen ovanför vattenytan, med undantag då för de stora vackra brösten som också bröt igenom och stolt visade upp de stenhårda bröstvårtorna, innan hon böjde ryggen och återigen sjönk ner under vattnet.

Återigen skummade vattnet till av kulor från de som hunnit se henne.

Hon insåg att hon inte skulle kunna hålla på så här och nu började dessutom båtarna att röra sig på Domingos order. Hon beslöt sig för att chansa.

Hon fattade kniven i sin högra hand och simmade nu mot den närmsta båten. Kanske hon skulle kunna överraska dom och få tag på ett skjutvapen. Sara vill inte gärna skada eller döda andra människor, men nu stod det för mycket på spel.

Efter att ha dykt ner till bottnen tog hon spjärna och sköt upp mot båten och fick tag om relingen. Med ett skrik hävde hon sig upp och var beredd att hugga med kniven mot männen, men hon möttes av tystnad, inte skottlossning.

Runt omkring henne låg männen med pilar och spjut i sig. De flesta vred sig i plågor och några låg med ansiktet nedåt i vattnet och flöt. Domingo låg på däcket på sin båt och hade ett spjut stickandes ut från ryggen.

Sara tittade sig hastigt omkring och såg först ingenting, men sedan såg hon hur Salcinh klev fram ur skogen och log från öra till öra.

Grevinnan log tillbaka och vinkade, glad över att hjälpen dykt upp i sista stund.

Väl i land kramade hon om honom så att brösten plattades ut mot hans muskullösa bringa. Hon tackade honom med en kyss och bad honom sedan att skicka ut sina krigare för att föra tillbaka alla passagerarna till flottarna.



De smidiga männen fullgjorde sitt uppdrag på kort tid och när alla var tillbaka, fick de reda på att en person hade fått en kula genom överarmen, några hade rivit sig eller stukat foten, men inga allvarliga skador alltså. Mannen med skottsåret blev omhändertagen av Salcinh och Mr. Clarke, innan han kunde kliva ombord på flotten igen.

Nu hade de fem båtar också, visserligen rätt små, men det fanns plats till ca 8-14 passagerare på varje, så de kunde överge alla flottar utom en som de tog på släp.

Indianerna hade haft frukt och kött med sig till Saras passagerare och det var ett välkommet tillskott till deras egna små förråd.

De satte av och du kunde nu slappna av och försöka njuta av säkerheten och solen, de två dagar det tog dom att komma tillbaka till bebodda trakter. Där polis och myndigheter tog hand om dom och skickade hem dom så fort de var läkarundersökta och friska.



Yoda, Sara och Mr. Clarke satt dock på spänn hela flygturen hem, för de visste ju hur det brukade bli ibland på deras utflykter. Yoda saknade dock mest sina datorer.

Dessutom var Sara säker på att det satt någon någonstans och var arg över förlusten av knark, flygplan, män och fem båtar. Och det hade hon mycket rätt i.