Nordmannen D´kondar

T´kudiern



I det kalla norr fanns en gång ett stolt släkte som kallade sig för T´kudierna.

Dom hade inget namn på det territorium som de härskade över, för de flyttade ständigt beroende på var deras byte valde att vandra. Dom var helt beroende av jakten på de stora Tangoolerna. Tangooler var stora växtätare som inte hade några andra fiender än männniskor, de var stora som två elefanter och var byggda som björnar. Frambenen var dock dubbelt så långa som bakbenen och de var försedda med långa vassa klor som lätt kunde dela en jägare på mitten om han inte var försiktig.

Dom hade tovig svart päls och försåg T´kudierna med kött, päls, läder och de gjorde verktyg och vapen av benen och klorna.

I folkslagets minne hade de jagat och levt på de stora djuren så länge någon kunde minnas. Shamanerna hade benplattor med nedristade händelser flera hundra år tillbaka i tiden, och de brukade berätta de olika historierna inför hela stammen på vinternätterna, då de inte kunde ta för sig något annat än att äta, sova och göra nya T´kudier vid behov, de fick inte bli för många.



Men nu var de splittrade för vinden, många hade dött och andra var nedgångna av rusdrycker eller annat som funnit sin väg till de storvuxna T´kudierna, som inte var vana att leva ett annat liv än det de gjort i generationer.

Tangoolerna var, om inte utrotade, så på god väg att bli det. Nytt folk från södern jagade dom med nya effektiva metoder och Tangoolerna minskade ständigt i antal, för det fanns många munnar i södern som skulle mättas.



D´kondar satt berusad på ett värdshus, och försökte dränka sina sorger. Han var stor och muskullös, men många ärr och minnen från Tangooljakterna. Nu var allt borta, hans familj, Tangoolerna, ritualerna, tryggheten.

De andra på värdshuset höll sig en bit från D´kondar. Han var smutsig och det blonda, långa håret var tovigt. Musklerna blänkte av svett och han hade ett stort svärd gjort av klon från en Tangool. Det var över en meter långt från handtaget, inte speciellt vasst, men tungt och spetsigt.

Det krävde sin man att behärska vapnet, men det var inte mycket som stod emot en T´kudier svingandes det tunga svärdet.



Han hade inte mycket pengar och han hade redan druckit upp det han hade, men han hade lovat värdshusägaren att jobba av det i morgon. Med sin starka, uthålliga kropp, kunde han utföra två-tre mans normala arbete.

T´kudier uppskattades för sin styrka och sin hederlighet, ingen hade hört talas om en T´kudier som inte talade sanning, och D´kondar var inget undantag.

D´kondar hade tagit sig söderut sakta men säkert för att hämnas sin brors död, som han visste att en medlem i en kunglig familj låg bakom. Han hade ingen brådska, utan tog god tid på sig, säker på att hans tålamod skulle löna sig. Det hade tagit veckor att få reda på vad som hänt genom att få tag på berusade vakter och ibland övertala dom att prata.

B´daard var en av de jägare som kommit i konflikt med de jaktsällskap från södern och han hade blivit träffad av ett tunt kastspjut, kastat av en prins vid namn Garamiol Paranaktra, son till Baragada Paranaktra, kung över landet i syd. Landet som hette Nabindiland.



Kanske hade B´daard varit den som kastat det första spjutet för att försvara sitt jaktterritorium, men resultatet var detsamma. Brodern var död och D´kondar den som skulle hämnas, oavsett vilket.



Hur han skulle komma åt prinsen i sitt hemland var en av de sakerna han satt och grubblade över, när en ung kvinna kom och ställde sig intill honom. Hon verkade inte bry sig om lukten.

Han tittade ostadigt upp på henne. Hon var svarthårig och av normallängd. Håret hängde rakt och ner över hennes axlar. På sig hade hon en tunn gul tunika som lämnade det ena bröstet bart, som var seden i denna del av världen. Runt halsen hade hon den omisstagliga halsringen som talade om att hon var utbildad och godkänd av prostitutionsskrået, som också skyddade sina kvinnor.

Hennes mun och ögon var också sminkade på det karakteristiska viset och hon var tatuerad i pannan med glädjeflickornas skyddsmärke.



-Jag har inga pengar till dig, flicka! Leta efter en annan man, så spar du tid! sluddrade D´kondar på det språk han lyckats behärska efter ett halvårs långsam färd söderut.

-Vem har sagt att jag är ute efter dina pengar, barbar? svarade hon med en mjuk vacker röst.

T´kudiern tittade oblygt på det blottade bröstet med sin gyllene rena hud och den blanka vårtgården med den mörka knoppen i dess centrum. Han kunde känna hur det började pulsera i den ännu slaka lemmen som hängde ner mellan hans ben, under hans höftkläde.

Han svor för sig själv över att han inte hade pengar just nu.

-Så vad vill du en nordman då?

-Jag ser att jag inte lämnar dig oberörd, sa hon och log mot honom.

-Du är i sanning vacker, flicka! Men jag är redan skyldig värden pengar jag inte har. I morgon ska jag jobba för honom.

-Bra, då kan du jobba för mig i kväll. En man vägrade betala mig för mina tjänster i går kväll och det finns ingen annan jag kan vända mig till just nu. Få honom bara att ge mig pengarna så är jag din i natt! Vad sägs om det, barbar? Flickan drog lätt med sin ena fingertopp över sin bröstvårta som drog ihop sig och blev knottrig och hård. Hon tittade förföriskt på honom och smekte den blottade knoppen.

Alkoholen och den bultande kuken hjälpte honom att fatta ett beslut i frågan.

-Var är han och vad är han skyldig dig?

-Han sitter därute på balkongen och han är skyldig mig tre cerinter!

-Och när du fått dom är du min i natt?

-Om du badar innan, du stinker som en oxe! hon log spjuveraktigt.

-Hur ser han ut?

-Röd tunika och svart skägg, men se upp! Han kan vara farlig!

-Ja ja, vi får väl se! D´kondar reste sig upp och tittade ner på flickan.

-Ditt namn då?

-Nanamina!



D´kondar gick ut på balkongen och såg genast den skäggiga mannen som satt med två vänner och skrattade. Han gick utan procedurer fram och ställde sig vid bordet med handen på handtaget till hans tunga svärd.

-Ja? sa den skäggige mannen, när han såg den långa mannen ställa sig vid deras bord.

-Du ska ge mig tre cerinter!

Mannen gapade av förvåning, vem var den här stinkande barbaren?

Hans vän reste sig med sin hand på fästet till hans järnsvärd. D´kondar slog snabbt till honom med bredsidan på sitt svärd, så att han föll ihop över bordet, männen ryggade tillbaka en aning.

-Det är den där hyndan från igår som fått dig till detta, så klart! Varsågod, barbar! Men ser jag dig igen, kanske det är jag som har överhanden, glöm inte det!

D´kondar tog emot de tre silvermynten och slog utan förvarning till hans andra vän så att han också stöp. Mannen med skägget förstod att det var för hans hot, och sade inget mer.

Men han såg allt annat än glad ut. Att göra sig fiender på det här viset var inte klokt, men så kan det gå när man är berusad och full av lust.



Nanamina tog emot pengarna och var på väg att krama honom, när hans lukt gjorde sig påmind. Då backade hon.

-Tusen tack, barbar! Nu följer du med mig ner till stallet, där ska vi nog få dig ren nog för din belöning!

Lite smått vinglande följde han efter den vackra kvinnan ner för de knarrande trapporna, gästerna tittade förundrat på det omaka paret.



Väl nere på marknivå, gick de till stallbyggnaden. Där fanns det ett stort träkar som var fullt med vatten. Kvinnan sade åt D´kondar att kliva i. Han gjorde som hon sade, med kläder, vapen och allt.

Vattnet var kallt, men det var skönt för det fick det att klarna i hans omtöcknade huvud. Han tog en tvål och började skrubba sig, Nanamina stod med armarna i kors över bröstet och tittade på med ett leende. När han var nästan klar ställde han sig upp och tog av sig höftklädet och tvättade oblygt den stora penisen.

Nanamina tittade kunnigt på den och nickade gillande.

När han till slut var klar med tvätten, slängde han höftklädet över axeln och tog sitt svärd och bälte och klev ut ur karet som var fullt svart vatten efter hans välbehövliga bad.

Hon vände sig om och gick med vickande höfter bort mot värdshuset. D´kondar följde givetvis efter.



De gick till ett rum som Nanamina disponerade, D´kondar själv hade endast en brits, i ett gemensamt utrymme som inte skulle lämpa sig för kommande nöje.

Nanamina vände sig om vid sängen och var vänd mot honom, pengarna hade hon redan fått och nu var det upp till henne att stå vid sitt ord. Ett ord som inte kunde brytas så länge hon hörde till sitt skrå, som hade äldre historia än något annat yrkesskrå.

Hon lossade ett tunt bälte runt midjan och ett spänne i brons vid hennes axel och den gula tunikan gled utan vidare ner på golvet.

Hon var nu naken, hennes bröst var fylliga och vackra, det ena var solbränt och det andra blekare som en följd av klädeskoden för kvinnor. Nere mellan benen hade hon ett helt naket underliv, som inte rakats, utan håret hade ryckts ut i en ceremoniell rit som dessa kvinnor gick igenom tills det helt enkelt inte växte ut längre.

Han såg hur hennes blygdläppar stack ut en aning från den lockande springan.

Åsynen av den vackra kvinnan och den tunga doften av parfym, fick honom att bli mer och mer upphetsad, vilket märktes på hans snabbt växande lem.



-Kom då barbar! Ta mig!

D´kondar gick bort mot henne, jämfört med honom var hon kortväxt, men hennes former var det inget fel på. Han satte sina stora händer mot de utstickande brösten och kände dom plattas ut mot hans handflator. Han smekte dom långsamt. Hon började under tiden att smeka hans stora stånd med sina små händer, det var mycket skönt att känna de vassa naglarna dras längs hans skaft.

Plötsligt knuffade han henne baklänges, så att hon flög ner i sängen. Hon skrek till och skrattade sedan. Hennes byst studsade omkring och hon särade av en händelse på benen så han fick se det hägrande könet. Hon rättade till sig och började sedan åma sig och smeka sina bröst, innerligt och omsorgsfullt. De pressades ihop, och nöps, och vidrördes retfullt av hennes erfarna fingrar.

Barbaren stod bara och tittade på med sin styva kuk, riktad rakt mot henne.

När hon smekt dom en stund, lät hon sin högra hand smita ner mot sitt underliv, som hon roterade med i ett avancerat mönster. D´kondar tittade noga hur hennes hand och fingrar lekte med den vackra springan. Hennes läppar delades och det inre blottades när fingrarna bearbetade hennes lustcentra.

D´kondar spottade i sin handflata och smorde in sitt ollon, för han visste hur stor han var jämfört med vanliga män. Även de professionella flickorna hade ibland problem med att ta emot honom.

Han satte sig på knä framför Nanamina och lade sig ner på henne. Hon tog hans kuk i handen och förde honom rätt med en gång. Den trånga slidan kändes underbar, och det var lika skönt som han hade trott. Han fick stöta försiktigt upprepade gånger innan han bottnade i den varma grottan mellan hennes ben.

När han kände att det gled på bra, började han knulla henne hårdare och hårdare. Hennes fitta gjorde det lättare eftersom den nu hade börjat producera rikligt med vätska. Det var tydligen inte endast teater, faktum var att i sin utbildning, som tog två år, var det endast de kvinnor som var lätt upphetsade som kunde få sin eftertraktade halsring. Ett tydligt tecken på att kvinnan var exceptionellt duktig på att tillfredsställa sina kunder. Inga andra normala kvinnor kunde mäta sig mot en riktig prostituerad.



Hård och upphetsad som han var, brydde han sig inte direkt om i fall Nanamina njöt eller ej. Men han var nöjd själv där han låg på henne och sjönk in i hennes innersta gång på gång. Sängen knakade under hans tyngd, men den höll. Nanamina klöste hans rygg och axlar under tiden han älskade med henne, och hon stönade vilt och gnydde av åtrå, bara till hälften spelad, han var verkligen stor och uthållig, inte alls som en del gäster på värdshuset, som var fulla och knappt fick upp sin lilla skrumpna mask. Då kunde det vara svårt att vara till lags.

Efter en liten stund blev han otålig och drog ut sin svajande kuk och ställde sig upp. Han drog upp den korta, vackra kvinnan, med det svarta håret och fattade om hennes midja med sina stora händer. Utan uppenbar ansträngning lyfte han upp henne i luften. Hon slog nästan huvudet i taket och skrattade högt.

Hon förstod vad han ville och tog tag om sina knäveck, så att hon särade och drog upp benen och gjorde sig redo att bli penetrerad igen.

D´kondar satte ner henne på sin hårda kuk och hon fick den så långt upp som det gick, när hennes egen kropps tyngd tvingade ner henne. Hon stönade och log, när hon kände hur hennes underliv nu var fyllt av den store nordmannen. Varför kunde inte alla kunder vara som den här?



Barbaren njöt av att se hur den bruna kroppen gled ner över hans kuk och hur hennes bröst studsade vid stötarna. De brydde sig inte om att vara tysta, utan stönade och dunsade in i väggar då och då.

När D´kondar kände hur extasen närmade sig, tryckte Nanamina upp sina fötter under D´kondars haka och vred sig loss ur hans grepp. Den hårda, hala lemmen försvann ur hennes varma inre, men det var en regel att mannen inte fick gjuta sin säd i hennes slida. Det var förbehållet hennes blivande man, när den dagen till slut kom.

Men nu satte hon sig på knä framför honom och tog det stora, våta ollonet i munnen. Det tog stopp där, det ingick givetvis i hennes träning att kunna ta en man ända ner i halsen, men D´kondar var ju helt enkelt för stor. Hon sög och slickade så gott det gick och smekte hans kuk med bägge händerna. Det var underbart skönt och när han kom efter en liten stund, böjda han bak ryggen och stönade hela tiden han sprutade ur sig sin sperma. Dom första två strålarna fyllde den lilla plats som fanns kvar i munnen och hon drog ut kuken och Nanamina fick resten sprutad över hela sitt vackra ansikte. Hennes mun var öppen och hon slickade sig runt munnen för att få i sig ytterligare lite av satsen, som ansågs helig och stärkande. Hennes tatuering i pannan blev till hälften täckt av den vita, klistriga satsen.

En del av sperman från ansikte och munnen rann ner för hennes hals och vidare ner över de vackra brösten, med sina hårda vårtor.

När Nanamina var klar med D´kondars penis, ställde hon sig upp och kramade sin barbar.



-Tack barbar! Hoppas du gillade belöningen!

-Det var underbart, du är verkligen skicklig och vacker! Jag önskar dig lycka, nu ska jag nog dra mig tillbaka till min brits. Jag har en del att göra till värdshusvärden i morgon, och om jag ska kunna ge mig i väg i tid, får jag börja arbeta tidigt!

De utbytte lite artighetsfraser, och skildes sedan och D´kondar somnade snabbt och hårt i sin brits.



För att spara lite tid, så arbetade D´kondar snabbt av sin räkning och begav sig sedan ut på vägarna. Han bodde på värdshus när han kunde, och under bar himmel ibland. Han jobbade hårt för att få lite pengar till sin resa, som gick bra. Ingen vågade reta honom eller bråka med honom, om de inte var berusade, och då fick de sig en hård läxa.



Två veckor senare var han framme i Nabindilands huvudstad, Kalabila.

Han gick, solbränd och förundrad in i den största stad han någonsin sett. Bara porten i muren hade åtta meter höga portar, och väl inne i staden, tittade han sig omkring och imponerades över de höga husen, den väldiga folkmängden och allt som såldes i stånden på gatorna.

Folk tittade på honom och var uppenbart imponerade över hans kroppsstorlek. Soldaterna var väldigt intresserade av hans svärd, gjort av en bearbetad Tangooltand, men de lät honom vara.

Det var en väldig blandning av rika och fattiga, kvinnor och män, barn och vuxna. Allt verkade vara till salu, mat, kryddor, ädelmetaller, djur, skriftrullar och kvinnor. Vid en av bordellerna hade dom dessutom en uteservering, i brist på bättre ord. Män satte sig ner, i ett fall även en rik kvinna, sedan satte sig en prostituerad framför dom och tillfredsställde dom oralt utan blygsel. De hade endast ett tygstycke uppsatt för att hindra solen att bränna dom.

D´kondar försökte att inte stirra, men speciellt den rika kvinnan som fick sin rödhåriga fitta slickad av en ung kvinna, fångade hans uppmärksamhet. Kvinnan satt med den gröna tunikan uppdragen och blundade med ett leende på läpparna, under tiden den rappa tungan gled runt i hennes våta underliv. D´kondar såg hur det glänste av saliv, och kände genast hur det spände i hans eget underliv.



Han hade så klart inga pengar så det räckte till något i den här staden, men han räknade med att han skulle kunna jobba ihop lite, med hans kroppsstyrka.

D´kondar gick vidare och sökte efter arbete och någonstans att bo.

Till slut fann han vad han sökte. En fabrik som bearbetade sten, behövde en stark man som kunde bära mycket. Han var idealisk, stark och hederlig, för alla visste vad en T´kudier gick för.

Han jobbade varje dag och fick sova på sin arbetsplats, och kom då även att tjänstgöra som nattvakt, för att hindra alla de som ville stjäla av den dyrbara stenen. Mer än en tjuv hade linkat därifrån skadad, och några fick bäras bort, då dom hade gjort motstånd.



Hans planer på att komma nära prinsen hade inte avancerat speciellt mycket, men en dag fick han höra av en arbetskamrat att han hade en släkting som kanske skulle kunna få in honom i palatset som vakt. Det var värt att följa upp.

D´kondar mötte släktingen, som hade en kusin som jobbade på slottet. Han skulle eventuellt kunna få in D´kondar på slottet. Han hade givetvis inte berättat varför han vill komma prinsen nära, de trodde helt enkelt att han ville komma upp sig och få ett välbetalt jobb. Det enda viktiga för D´kondar var att han kom prinsen nära nog för att vrida runt hans huvud.



Den äldre mannen som jobbade på slottet visade sig vara delvis ansvarig över vaktstyrkan. Han lade ett gott ord för D´kondar och föreslog en lämplig tjänstgöring.

Den muskulösa barbaren fick komma dit efter några dagar. De utsatte honom för en hel del tester. Han fick visa vad han gick för med svärd, yxa, båge, spjut, händer och hur stark han var.

De ärrade männen överlade med varandra och D´kondar hoppades att han skulle få en lämplig tjänst.

Till slut kom dom och sade att han kanske skulle passa som vakt i haremet. Han var för dålig på några vapen för att bli livvakt åt prinsen, och hans utseende stack ut, men till haremet var han lämplig som det såg ut just nu.

D´kondar funderade på detta, men fann att det nog skulle bli perfekt, prinsen skulle säkert besöka haremet när han fick chans, och då skulle D´kondar bara vänta på rätt tillfälle för att slå till.

Ju mer han tänkte på det, ju bättre lät det. Boendet skulle bli avsevärt mycket bättre och han skulle förmodligen kunna tjäna ännu mer pengar.



Dom hade gjort i ordning ett rum till honom som låg lite avsides, han var inte accepterad än insåg han, det skulle nog ta några månader innan han började komma in i rutinerna och bli en av vakterna.

Nöjd gick han in på rummet, slut efter alla testerna av hans kunskaper och fysik, och somnade.

När dörren gnisslade, vaknade han direkt och flög upp. En smal man stod i hans rum. Han var sminkad och hade en hel del smycken på sig. ”Han kan inte vara mer än sexton”, tänkte D´kondar.



-Min herre! Jag heter Dranapiri och jag vill er inget illa! Han såg rädd ut.

-Vad gör du här?

-Min herre, får jag? han gestikulerade att han ville viska. D´kondar undrade vad han ville och gick ett steg fram mot den senige, solbrände främlingen.

-Dom lyssnar på oss! Säg inget just nu. Din tjänst hos haremet hänger på om du tycker bättre om pojkar än om män. Det antyddes av mannen som rekommenderade dig att du var en älskare av pojkar. Du kan hjälpa mig här ifrån, i gengäld hjälper jag dig med vad du behöver, vad sägs? viskade han.

-Jag tycker inte om män, kvinnor ska det vara i min säng! viskade han tillbaka snabbt.

-Då har vi ett problem! Dom kommer inte att ge dig tjänsten i så fall!

-Då får jag låtsas!

-Dom är inga idioter, du kommer inte att lura dom!

-Om du hjälper mig att övertyga dom, så kan jag överväga att hjälpa dig!

Pojken tänkte och sken upp.

-Det hela är enkelt, du måste ha sex med mig och sedan slänga ut mig som den enkla tjänare jag är. Det borde övertyga dom, och jag får din hjälp i retur!

-Du är galen, inte tänker jag röra dig! viskade D´kondar irriterat tillbaka.

-Vill du ha tjänsten eller inte, annars kommer dom att placera dig långt uppe i bergen, eller kanske rent av döda dig!

D´kondar svor för sig själv, det här hade han inte tänkt sig, han trodde att alla tester var klara.

-Vad skall jag göra? väste han mellan sammanbitna tänder.

-Tvinga mig till sex, och kalla mig för nedsättande saker och släng sedan ut mig.

Dranapiri såg uppmanande på D´kondar.



Barbaren klev omkring lite i det lilla rummet med bister min.

Längtan efter hämnd var för stark, han var nu nästan ända framme och han tänkte inte låta något stå i vägen.

-Kom hit pojkvasker, röt han, så att alla tjuvlyssnare skulle höra.

-Ja, herre!

-Ta av mig nu då!

Dranapiri började genast att klä av barbaren det lilla han hade på sig. När han fick syn på det stora organet bleknade han dock, det var större än något han hade sett, och han hade sett en hel del.

-Ner på knä och sug, om ditt liv är dig kärt! beordrade den stora mannen. Sedan började han tänka på alla de kvinnor han lägrat, för att ha en chans att kunna fullfölja den perversa planen. D´kondar hoppades att hans bror inte kunde se vad han nu gjorde.

Dranapiri såg ut att ångra sig, men han gjorde som han blivit tillsagd. Han föll på knä och kuken såg ännu större ut nu. Han tittade upp och D´kondar nickade. Med sina smala fingrar lyfte han upp lemmen som säkert vägde mer än en liten hund. Omskärelse var standard hos T´kudierna, så ollonet var redan blottat och Dranapiri öppnade sin mun så mycket det gick och pressade in hans ollon i munnen. Det gick absolut inte att få in mer än så och Dranapiri började suga så gott det gick för sin osynliga publik.

Emellanåt fick han dra sig bakåt och massera sina käkar som fick kramp av att vara så vidöppna hela tiden. D´kondar var överraskad av att hans kuk började resa sig. Den smala feminina mannen fick panik i ögonen när han insåg att den gigantiska lemmen höll på att bli större i hans redan fulla mun.



D´kondar undrade var de som lyssnade satt, men tvingade sig att fullfölja det hela. Han tyckte synd om Dranapiri, men han hade själv föreslagit det.

Hon drog ut sitt ollon med ett tydligt plopp, och tittade strängt på den skakade pojken.

-Du har en minut på dig att göra din bak redo, sen spetsar jag dig!

Stjärtgossen tog snabbt av sig sina kläder och stoppade ner handen i en liten väska han hade, och tog fram en grön glasflaska som han öppnade med ett litet plopp-ljud. Han hällde ut en trögflytande olja i ena handen och började smörja in sin bak ordentligt, han gjorde vad han kunde för att förbereda sig för den alldeles för storvuxne barbaren.

-Eget recept! Olivolja, getfett och ett muskelavslappnande och dövande extrakt från en blomma som växer . . ., viskade Dranapiri tills han såg blicken i den store barbarens ögon. Det var nog bäst att inte prata mer.

-Klar, sa han med darrande stämma.

-Ställ dig vid bordet och luta dig framåt.



Dranapiri gick bort till bordet och gjorde som han blivit tillsagd, han önskade nu att han inte inlett någon konversation, men det var för sent att ångra sig. Nu gällde det bara att se till att detta skulle belöna sig i slutändan;-)

-Håll i dig nu lille man, viskade D´kondar.

Han var inte obekant med analsex, men det var alltid en vacker kvinnobak framför honom då, och det var oftast som ett säkert sätt att ha sex på, exempelvis när man inte ville göra en annans fru gravid.

Nu hade han en liten tanig bak framför sig, men helt utan hår. Det var bortrakat.

D´kondar särade på skinkorna och såg sitt mål som såg ut att vara ordentligt insmort. Han satte sitt svullna ollon mot den putande ringen och försökte komma in. Men ollonet gled förbi och upp, han gjorde ett nytt försök, men denna gången gled han ner och under.

Dranapiri sträckte fram sin hand och hjälpte till med att pricka rätt, och nu gick det bättre. Han gled inte undan, men det tog emot. Dranapiri var kanske van att få påhälsning i baken, men inte av den här storleken.

-Ge efter ditt mansluder! röt D´kondar.

-Jag försöker. . . jag försöker, peps det tillbaka från Dranapiri, som flämtade av smärta mellan ihopbitna tänder.

-Jag har inte hela dagen på mig! D´kondar drog honom emot sig så att hans oväntat hårda kuk böjde sig, innan den plötsligt bröt igenom. Dranapiri skrek högt och gällt.

”Bra, det där borde väl övertyga dom”, tänkte barbaren med hämndlust brinnande i sitt bröst.



Dranapiri fick en minut på sig att vänja sig vid den stora inkräktaren, sedan började D´kondar att stöta, tänkandes på den rika kvinnan som fick sin vackra fitta slickad av den prostituerade kvinnan utanför bordellen. Efter några minuter gick det mycket lättare att stöta den ådriga kuken i hans bak.

Dranapiri, som aldrig varit med om något liknande var överhuvudtaget inte upphetsad, trots att det var han som normalt tände på män. Han var säker på att han aldrig skulle få förstoppning igen i alla fall.



D´kondar såg ingen anledning att dra ut på det hela, utan fantiserade vilt och blundade tills han kände sin pung dra ihop sig och ilningarna spridas i hans skrotum.

Med ett vrål lät han sin penis pumpa ur sig sin sperma med långa regelbundna spasmer. Han hade inte tömt sig på flera dagar, så Dranapiri skulle få hela baken full.

Den spensliga mannen var glad över orgasmen, den kom som en befriare för honom. Han kände tydligt hur hans tarm fylldes med varm säd och han kände hur barbaren försökte stöta sig extra långt in när det gick för honom. Han kunde knappt andas.



Nöjd med att ha lyckats prestera för att lura de som tjuvlyssnade, drog D´kondar ut sin kuk och Dranapiri kved till, för det gjorde även ont när hans ollon skulle förbi hans ringmuskel, fast nu på andra hållet. Han kollapsade på bordet och flämtade av lättnad, han kände tydligt hur hans anus stod vidöppet och hur det rann säd från hans anus, ner över pungen och vidare ner på stolen.

Långsamt drog hans bak ihop sig, och det kom små rännilar med sperma när hans inre muskler nu tryckte ut vätskan.



-Glöm nu inte att du är skyldig mig en stor tjänst, viskade Dranapiri.

-Om det går som jag vill, kommer jag att göra allt jag kan för dig, lille kvinnoman, viskade D´kondar tillbaka.

-Ta ditt skräp med dig och lämna mig nu! röt D´kondar för sin publik.

Dranapiri försökte le, men grimaserade när han försökte sig på att gå normalt. Han hoppade ut med sina pinaler och lämnade D´kondar i fred.



Barbaren lade sig att sova och sov djupt när han bryskt väcktes av en soldat. Yrvaken drog han på sig sitt höftkläde och tog sitt svärd med sig. Soldaten sade inget om vart dom skulle utan bara manade på barbaren att gå. Dom gick tills dom kom fram till en sal med framdukad mat och en liten man sittandes på en stor kudde.

Nordmannen ombads lämna ifrån sig sitt svärd, vilket han motvilligt gjorde, och satte sig sedan på en kudde mittemot den lille mannen.



-Min väldige barbar! Jag är storplentorn Waratanini Gunerodo! Han såg ut att vänta på ett svar. D´kondar nickade bara.

-Du verkar ha dom rätta förutsättningarna för att bli livvakt i haremsstyrkan, det är inte många som blir anförtrodda den äran! Men vi har bara en liten sak kvar, sedan skall du få äta och ha det bra! Pardukila! röt den lille mannen helt plötsligt.

En yppig kvinna i rött genomskinligt tyg med guldornamenteringar och små ringar i näsan, gick fram mot dom med erotiskt vaggande höfter. Han kunde se hennes svarta triangel med hår mellan hennes ben och de stora bröstvårtorna som tydligt visade hur brösten gungade när hon gick.

”Vid den stora asmasken! Hur ska jag klara av det här?” D´kondar förstod att hans liv kanske nu hängde på att hans kuk skulle förbli slak inför den här erotiska kvinnan.



-Ta av dig! kommenderade storplentorn med allvarlig min.

D´kondar tog av sig höftklädet och började för sitt inre att föreställa sig sin döde bror. Måtte det fungera!

-Luta dig tillbaka! D´kondar lydde och han låg nu naken med sin muskulösa kropp på mjuka kuddar, under tiden Pardukila började dansa långsamt och upphetsande. Hennes mörka, stora ögon låste fast vid hans, när hon vickade på sin bak och sträckte upp armarna så att brösten kom att pressas mot det tunna röda tyget.

Tyget som hängde ner mellan hennes ben gled undan ibland när hon dansade och hennes svarta buske syntes då ännu tydligare. Efterhand som dansen blev vildare hoppade det ena bröstet ur sin fångenskap och visade sig i all sin prakt.

D´kondar föreställde sig nu hur likmaskar åt på hans brors kött och hur vargar slet hans tunga ur hans mun, allt för att hålla sin lem oberörd.



Pardukila kom nu närmre honom. Med obemärkliga handrörelser löste hon upp knutarna, en efter en i sin klädsel. Först kom hennes byst att friläggas, de vackra brösten glänsande av svett, med hårda, mörka vårtor, som gjorda att suga och slicka på. Därefter föll hennes höftklädsel ner till golvet och den svarta triangeln drog till sig hans ögon. D´kondar var tvungen att se framför sig hur hans brors barn drunkande, hans fru brann som en fackla och hur månen föll ner på dom, hans stams stora hemliga skräck.

Kuken förblev nere. Pardukila log och ställde sig nu över honom så att han såg upp på henne. Brösten var ännu vackrare i den här vinkeln och hennes underliv blottade då och då en tunn springa som han gärna hade satt munnen till.

”Nej! Måste tänka på annat!”

Han tänkte på den gången han hade brutit benet och de andra jägarna ville lämna honom att dö, och när han trillat i isvatten första gången, och på hur han balanserat på en stock som ung man och trillat ner med ett ben på var sida. Hur det skulle kännas att äta köttet från sin mors ansikte medan hon levde.

Pirrningarna försvann, för tillfället.



Nu blev de inte lättare, för nu satte sig Pardukila långsamt ner över hans ansikte tills hennes mjuka hår kittlade hans nästipp och den dova doften sökte sig in i hans näsa. Han tvingade sig att inte ens blinka. D´kondar visste att det var livsfarligt nu, det om inget annat, var en lika bra anledning att inte få stånd.

Pardukila satte nu ner sitt underliv rakt på barbarens mun, men han knep ihop den och kände hur det knollriga håret gneds mot hans läppar och haka. En minut satt hon där och smekte hans läppar med hennes egna våta och dolda.

Just som D´kondar började känna paniken tränga sig på, knäppte storplentorn med fingrarna och Pardukila reste sig besviket upp och plockade upp sina kläder, för att sedan gå därifrån. Hennes kvinnlighet var stukad.



-Mycket bra nordman! Inte många män kan motstå Pardukila! Då måste vara en sann älskare av män!

D´kondar nickade bara och bad att han inte skulle behöva bevisa det igen.

-Jobbet som livvakt i prins Garamiols harem är ditt. Han är på resa och kommer hem nästa vecka. Du ska inte förvänta dig att han kommer att bemöda dig med en blick, för han gillar inte män som du. Men som livvakt duger du bra, bara du sköter dig och lyder order. Säg mig hur du hamnade här hos oss?

-Mitt folk är inte särskilt glada heller över män som inte uppskattar värmen hos kvinnor. Jag försökte länge dölja det, men det var uppenbart att det var männen som lockade min lem.

D´kondar skämdes över det han sagt, men inget pris var för högt för att få krossa det avskum som dödat hans bror. Storplentorn verkade acceptera hans historia, som han broderade med detaljer om det hårda livet i norr.



Han kom in i rutinerna snabbt. Det fanns många rum och gångar att lära sig, många regler och bestämmelser skulle följas till punkt och pricka, samt en hel del övning med de övriga i styrkan.

Hans kollegor var skickliga, men ingen så stor och respektingivande som D´kondar från norr.

Snart fick han börja vakta de vackra kvinnorna, dock lämnades han aldrig ensam av säkerhetsskäl. Bara de som bevisat sin trohet fick vara i enrum med dessa kvinnor.

Dom var ca femton stycken, alla vackra och yppiga. De flesta med svart hår och stora mörka ögon. Några var brunetter och en var rödhårig. Ingen var blond som kvinnorna från hans trakter. På sig hade de tunna genomskinliga kläder som lämnade lite åt fantasin. D´kondar hoppades att det inte skulle bli ett problem. Han lärde sig att undvika att bli upphetsad genom att fokusera fel med ögonen, så att han endast såg suddigt när det behövdes.



Efter fyra dagars tjänst började han vänja sig vid det lugna jobbet att stå i en hörna med ett spjut och vakta de sköna damerna. Idag skulle en av de mer belästa kvinnorna läsa en berättelse från ett pergament för en del av sina systrar, som dom kallade sig själva för. Dom var fem stycken som låg och satt bland olikfärgade, mjuka kuddar.

Hon som läste satt upprätt och höll i pergamentrullen och läste och broderade ut historien under tiden. Det var en gammal berättelse om olycklig kärlek, som nu fick lite mer intressanta detaljer instoppade här och var. Kvinnan läste med mjuk röst och hon var helt inne i historien.



Två av de kurviga skönheterna låg intill varandra och lyssnade intensivt. I bakgrunden spelades det stämningsfull musik på flöjt. D´kondar tittade på den vackra högen av kvinnor och såg att de två som låg intill varandra tydligen inte var främlingar för varandra.

Den ena kvinnans fingrar snodde in sig i den andra kvinnans nackhår och smekte hennes smäckra hals. Den smekta kvinnan tittade på berätterskan och lät sig smekas. Hennes tunga bröst spände mot det tunna tyget och fick snart besök av handen, som långsamt rörde sig över de mjuka kullarna. De styva bröstvårtorna syntes utan problem. Några fingrar sökte sig innanför tyget och försökte dra bort det från den ena bröstet. Den ena vårtan blev synlig en kort sekund innan fingret tappade greppet och tyget for tillbaka. Hon gjorde ett nytt försök och lyckades stoppa ner handen och lyfte ut det mjuka bröstet.

Fingrarna sökte försiktigt runt, klämde och kände, för att sedan börja smeka den hårda knoppen ännu styvare. Den smekta kvinnan rättade till sig så att den andra kvinnan skulle komma åt bättre, och började andas tyngre och tyngre.

Berättelsen i kombination med den varsamma handen gjorde att hon började bli upphetsad.

Det var inget de skämdes för, utan de andra tittade på och log.

Detaljerna i berättelsen var allt annat än rumsrena, och kvinnorna skrattade när hon som läste lyckades få till det extra fräckt. Allihop låg och småsmektes, utom det svarthåriga paret som nu började bli ordentligt upphetsade. Bägge brösten var nu blottade och väninnans små händer smekte dom varsamt. Kvinnan som blev smekt hette Nahaina, och nu började hon smeka sig själv mellan benen. Hon blundade och den andra kvinnan viskade något i hennes öra, men D´kondar kunde inte höra vad hon viskade.



Resultatet av att se de vackra brösten bli smekta av en annan skönhet, och att se den nätta handen stimulera Nahainas fitta, blev att D´kondar mot sin vilja fick ett massivt stånd. Han lyckades dölja det för tillfället med händerna som höll spjutet, men skulle någon komma så att han var tvungen att ställa sig i givakt och avslöja sin sanna läggning.



Kvinnan som läste hette Charmiari och hon var stolt över att hennes vänninor som förlustade sig till hennes berättelse. Hon var den som var rödhårig, hon kom från ett land långt västerut, och hon drömde om att få se det igen någon gång, men hon insåg givetvis att det var en önskan som aldrig skulle falla in. Dock lade hon märke till den nye vakten som var lång, muskulös och hade en blick som sade henne att han var intressantare än de övriga vakterna som bara gillade andra män.



Nahainas hand rörde sig frenetiskt i underlivet och hon flämtade fram sin efterlängtade orgasm. Hennes väninna smekte fortfarande brösten med samma inlevelse som hon gjort nu i tjugo minuter.

När handen stannat och Nahaina hade flämtat klart, lade hon sig i väninnans famn och kramades innerligt. Berättelsen var nästan klar, och när Charmiari läst klart och kvinnorna skulle röra på sig, såg hon att den stora blonda vakten råkade missa att dölja sitt underliv en kort sekund.

Det var ingen tvekan, han hade ett stort stånd.

Den enda penis de här kvinnorna såg här var deras mans högst medelmåttiga lem som ofta inte kunde göra sitt jobb på grund av för mycket vin. Skulle de andra kvinnorna få reda på det här, så skulle det inte dröja länge innan dom hade en ohållbar situation som säkerligen skulle kosta någon eller några livet.



Charmiari gick bort från de andra kvinnorna och lade ifrån sig pergamentrullen. Av en händelse passerade hon D´kondar, och viskade: -Badrummet, fem minuter!

D´kondar blev paff, varför ville hon se honom i badrummet? Han hade hela tiden dolt sitt stånd, men nu kunde det bli svårt. Han kom inte på annat än att lyda. Till sin kollega sade han att han var dålig i magen och behövde gå ifrån ett tag.



Han stod nu i badrummet och väntade med sitt spjut och sitt svärd. Han försökte dölja ståndet, som gått ner en aning, men fortfarande inte tillräckligt. Charmiari kom in med snabba steg och allvarlig blick. Han stod stel som en staty och visste inte vad han förväntades göra.

Charmiari drog fram en smal dolk och högg den mot barbarens hals, han reagerade instinktivt och parerade utan problem hennes anfall. Hon tittade ner och såg hur hans lem kämpade mot tyget och log.

D´kondar förbannade sig själv, hon hade lurat honom som en lite pojke. Nu var allt förlorat, om han bara hade fått döda prinsen först innan han själv skulle vandra till förfäderna.



-Jag visste det, du är inte som dom andra! Det här kan komma att bli din död, barbar!

-Nej, jag är inte som dom andra. Det kommer att bli svårt för mig att klara mig i längden, men jag planerar inte stanna så länge!

Charmiari tittade på honom.

-Så kan du inte se ut, vi måste få ordning på din vän innan du kan gå omkring här!

Charmiari satte sig på en hög bänk avsedd för massage och lutade sig snabbt bak och särade på sina ben, samtidigt som hon drog upp sin tunna tunika. Hennes kön var lika rödhårigt som håret på hennes huvud.

-Kom nu barbar, om du inte är blyg av dig! Du måste få ner din vän innan dina kollegor ser den, annars ligger du illa till!

Hon spottade på sina fingrar och smorde in sin springa med saliven, sedan särade hon med hjälp av fingertopparna sina läppar och nickade till honom att göra det hon föreslog.

D´kondar var inte sen att lyda, han var fortfarande upphetsad, och det låg så klart mycket i det hon sade. Han drog isär sitt höftkläde och hans kuk svajade ut i fria luften, den började bli hårdare igen. Utan procedurer satte han ollonet mot hennes slida och pressade sig mot henne. Det gick inte att komma in, han spottade och smorde in sitt ollon med sin saliv för att underlätta penetrationen.

Då gick det till slut, hans kuk trycktes in i den rödhåriga fittan, lite åt gången, men till slut var han så långt in han kunde komma. Charmiari stönade inte, men såg inte ut att ogilla hans stötande. Hennes underliv började nu producera sitt eget glidmedel och D´kondar kände hur det blev glattare och varmare i hennes kön. Hon log och tittade förföriskt på den välutrustade barbaren.



De normalstora brösten dallrade av stötarna och han kunde se hur de bleka bröstvårtorna nästan gled ur hennes tunika, det var även en fröjd att se hur hans stora kuk gled in och ut i den vackra kvinnans sköte.



-Vi har inte hela dagen, Barbar. Släpp ifrån dig din säd, men inte inuti mig, säg till när du kommer!

D´kondar knullade nu hårdare och ställde in sig på att komma så fort han kunde, han började bli lite nervös för att någon skulle komma in och avslöja dom. Han huvud skulle sitta löst.

Det daskade när han slog emot henne och nu kände han sin orgasm anlända.

-Nu kommer jag att gjuta min säd!

Charmiari knuffade bort honom och slängde sig ner på knä och tog ett grepp om hans skaft med båda sina händer och började runka honom under tiden hon slickade undersidan av hans svullna ollon.

D´kondar släppte på sin kontroll och kände den varma tungan mot hans känsligaste ställe och lät sin sats gå. Långa strålar sköt ut och hamnade på golvet, det ville inte sluta. Charmiari fick lite på sina läppar, men det slickade hon bara i sig. När hans stora kuk slutat rycka, slutade hon att runka honom. Hon tittade allvarligt på honom.



-Barbar, du kan nu återgå till din tjänst, men jag kommer inte kunna rädda dig. Mitt liv är lika mycket i farozonen som ditt. Tänk dig för vad du företar dig, och klanta dig inte igen!

Charmiari rättade till sina kläder, drog åt sig ett tygstycke och torkade av sina läppar och gav sedan det till D´kondar. Han torkade snabbt av sin kuk och stoppade tillbaka den i höftklädet, som nu var gjort av finare tyg än innan. Sedan slängde han det på golvet, över sperman och torkade upp det med foten för att inte lämna några spår.



-Bättre nu? viskade hans vaktkollega när han kom tillbaka.

-Absolut, det måste ha varit fisken. Jag är inte van vid fisk.



Efter en vecka hade flera av hans kollegor gjort närmanden, som han avböjt, men det började bli svårt att inte göra dom misstänkta. Han hade tänkt mycket på det, men hans bror fick ursäkta, men han tänkte inte ta en annan man i munnen, eller låta sig spetsas i baken. Det var bara för mycket.

Ursäkterna började ta slut, han kunde inte vara dålig i magen hela tiden, eller vad nu för undanflykter han tog till. Hans tid började rinna ut.



När så till slut prinsen kom tillbaka, kunde han slappna av lite i den frågan, för nu fick alla annat att tänka på. Prinsen var en medelålders man med stor mage som inte verkade se åt tjänstefolket, men ägnade sina kvinnor desto mer uppmärksamhet. Han intog palatset och hängav sig åt vindrickande och dansande kvinnor.

D´kondar väntade bara på ett bra tillfälle, för hur sugen på hämnd han än var, så var också sugen på att kunna berätta det här för sina barn en vacker dag. Han drömde om att få lära dom att jaga Tangool.



Prins Garamiol Paranaktra satt så en dag och njöt i en stor soffa.

Han var naken bortsett från en fjäderprydd huvudbonad och guldkedjor runt halsen med två av sina kvinnor dansandes framför honom. De var blanka av svett och gjorde sitt bästa för att han skulle gilla deras dans. De lät sina bröst glida ur sina tunikor och såg till att han kunde se deras fittor när de särade på benen, eller sköt ut med baken mot honom. Deras svarta hår låg klistrat mot den bruna huden och kontrasterade hårt mot det färggranna tyget och de gyllene broderingarna.

Prinsen satt och tittade på dom med slö blick, men ibland tittade han ner på Nahaina som intensivt sög på den halvslaka kuken. Hon smaskade och slickade på den och gjorde vad hon kunde för att få den att bli styv och gjuta sin kungliga säd i hennes mun.

Det var en bragd att få dricka säden från en kunglig person, och det skulle höja hennes status i haremet. Prinsen var dock något berusad som vanligt och det verkade inte kunna gå för prinsen.



D´kondar stod och tittade på. Han avskydde den feta prinsen ännu mer nu, när han såg att han njöt mer av vinet än av de vackra kvinnor i sin bästa ålder som gjorde vad de kunde för att tillfredsställa honom.

-Visst är han ett svin! D´kondar blev överraskad av att Charmiari viskade i hans öra.

-Han är ju vår herre, viskade han tillbaka försiktigt,

-Ett svin ändå! Han kommer hit när det passar honom och vet inte att uppskatta oss. Jag vet att du inte heller gillar honom.

-Du har redan mitt liv i dina händer, vad mer vill du ha av mig?

-Det är som du säger. Ditt liv är mitt. Nu vill jag att du hjälper mig att avsluta hans!

D´kondar stelnade till. Hade hon räknat ut det verkliga skälet till hans vistelse här?

-Det kanske blir svårt för dig, men om du gör detta, skonar jag ditt liv och jag kommer att belöna dig med både pengar och med min kropp!

-Det verkar som om jag har allt att vinna och inget att förlora!

-Jag hoppades att du skulle se det på mitt sätt, för annars skulle du snart sitta i en fängelsehåla och vänta på din utdragna död!

-För en sådan belöning som du och pengarna utgör, behöver du inte hota mig med döden! Jag ska hjälpa dig, men jag vill ha mycket pengar och din kropp vill jag få njuta av så länge jag själv vill!



D´kondar såg en väg ut nu. Han skulle få sin vilja fram och mer, om allt gick som det skulle.

-Jag behöver tillträde till detta rum i natt, så ska jag se till att prinsen inte blir äldre i morgon!

Charmiari tittade förvånat beundrande på honom och nickade gillande.

-Jag måste även komma in till vapenverkstaden i natt för att hämta några saker.

-Jag ska se till att du hämtas i natt, sa Charmiari och tassade bort till sin prins och blottade sina bröst för honom.



Dranapiri hämtade honom efter midnatt, han var tydligen också med på komplotten att döda prinsen. Först gick de till vapenverkstaden, där D´kondar höll på i en halvtimme, men kom sedan bärande på ett två-tre meter långt föremål, insvept i en duk.

Därpå släppte Dranapiri in honom i den stora hallen där prinsen brukade avnjuta sina kvinnor. Där fick D´kondar fria händer att göra det han skulle.

När han kom ut var Dranapiri nervös.

-Vad lång tid det tog! Någon kunde ha kommit!

-Ingen kom, och nu är det klart! Hur är det med baken, pojke?

Dranapiri grimaserade.

-Det var ingen sinekur den fick, ännu har den inte läkts. Och jag tänker inte släppa till dig igen, barbar!

D´kondar skrattade dämpat.



Dagen som följde gick enligt rutinerna. Prinsen företog sig möten och tog emot besök. Inte förrän kvällen smög sig på, gick han till sitt harem för att slappna av med vin och sina kurviga kvinnor.

Han var ovanligt uppspelt idag, saker och ting hade gått bra i dag och det visade sig på prinsens humör och vigör. Han skrattade och åt, drack och smekte sina kvinnor som verkade glada över uppmärksamheten de fick.

När stunden hade kommit till att prinsen skulle förlusta sig, ropade han på Charmiari.

Hon tittade chockad på D´kondar, som också hade förvånats. Det var inte planerat att Charmiari skulle var hos prinsen då han dog. Det var ytterst riskabelt och han hade väntat sig att en annan kvinna skulle vara med prinsen i kväll.

D´kondar hade dock inte berättat för Charmiari vad han planerat, men han nickade diskret att det var ok.



Hon dansade fram som om hon inte hade ett bekymmer i världen. Så fort prinsen fick tag på henne började han dra isär hennes tunika, så att hennes bleka kropp exponerades. Alla vakterna och många av kvinnorna beskådade prinsen som var så ovanligt ivrig.

Kanske hans undermedvetna kände av att hans sista stund var kommen, tänkte D´kondar.



Prinsen tog ett av Charmiaris bröst i sin hand så att bara hennes bröstvårta tittade fram, sedan sög han in den i munnen och slickade på den. Därefter gjorde han samma sak med det andra bröstet.

Några av de andra kvinnorna såg avundsjukt på hur upphetsad han verkade vara, det var sällan han var det nu för tiden. När han ätit sig mätt på hennes vackra bröst, började han smeka hennes fitta med sina tjocka fingrar. De gnuggade mot hennes känsliga fittläppar och började leta sig in i slidan innan hon var riktigt redo. Det gjorde en smula ont, men det visade hon givetvis inte.

När han lyfte upp henne för att komma bättre till, spottade hon diskret på sina fingertoppar och gned in saliven i slidmynningen när han inte såg. Med hjälp av det fick han nu in sina fingrar och började fingerknulla hennes varma sköte. Hennes egna safter kom efter ett tag och gjorde det hela bättre. Då och då slängde hon en blick åt D´kondar, som bara stod still.

Hon kunde inte se att han bara väntade på rätt tillfälle.



Charmiari stod nu på alla fyra, med brösten hängandes neråt mot soffan, när prinsen drog ut sina våta fingrar ur hennes slida. Han hade nu ett hårt stånd, och det var inte i går någon hade sett det hända.

Med ett stön körde prinsen in sin kuk i Charmiaris fitta som tog emot honom utan problem, fast hon stönade som om det var en häst hon fått i sig. Prinsen stötte sig oblygt djupt in i henne, så djupt han var kapabel till i alla fall. Han stötte med full kraft och Charmiari skakade till när han slog sig emot henne.

Nu var det rätt läge ansåg D´kondar, men han fick plötsligt en inlevelse att låta prinsen komma en sista gång, då han hade en sådan bra dag för en gångs skull.

Prins Garamiol Paranaktra knullade på och njöt med sin styva kuk. Så efter ett litet tag drog han sig ur den blänkande, rosa slidan och särade på Charmiaris runda skinkor, spottade en seg loska som landade mittimellan skinkorna och satte sedan utan pardon sitt ollon mor Charmiaris anus och pressade sig in.



Charmiari bet sig i läppen för att inte visa sitt obehag. Att få en hård lem i sin bak var hon inte van vid och hon kunde inte slappna av på rätt sätt. Prinsen brydde sig intet härom, utan tryckte in hela sin styva kuk i det trånga hålet.

Han tänkte då inte slösa bort ett rejält stånd, när han väl hade ett. Den rödhåriga exotiska kvinnan hetsade upp honom och det var en fröjd att se sin kungliga kuk tryckas in i det rosa lilla hålet som protesterade mot intrånget.

Charmiari var dock glad att hans kuk redan var hal av knullandet av hennes fitta. Snart fylldes rummet av hennes stönanden, då han stötte sig regelbundet i hennes anal.

D´kondar väntade nu bara på att prinsen skulle komma.



Det var olikt prinsen men han lyckades knulla Charmiaris bak en bra stund, men till slut gjorde han henne sällskap med att stöna och krökte sin rygg när hans sats strömmade ur honom och in i hennes rumpa.

Då drog D´kondar i det tunna rep han dragit natten före.

I ett rum på våningen ovanför som aldrig användes till annat än vid ceremonier drogs en sprint ut och en hårt spänd sträng släpptes och sköt i väg ett kraftigt spjut.

Det hela var egentligen bara en Tangoolfälla, som D´kondar riggat för detta speciella tillfälle.

Allt hängde på att prinsen var på just rätt ställe, annars riskerade spjutet att träffa fel person. Som det nu var flög spjutet i en vacker båge, D´kondar visste ju precis var han skulle titta.

Det träffade prinsen rakt i ryggen och fortsatte vidare och träffade även Charmiari.



Alla tystnade. Sedan började någon att skrika och vakterna flög fram, även D´kondar.

Ingen av vakterna saknade sitt spjut, så de började genast att söka igenom rummet och rummen intill. D´kondar såg till att han sökte igenom det rum han riggat spjutslungan i. Där lossade han på tre knutar och sköt in slungan, som i princip var en stor pilbåge, under en rad med bänkar. Ingen tittade efter något sådant, det måste ju ha varit en person som slungat spjutet, så det gick obemärkt förbi.

Senare skulle Dranapiri avlägsna den.



När ingen gärningsman kunde finnas återvände de till salens mitt och beskådade det döda paret. Han låg ovanpå henne med sin kuk fortfarande i hennes bak och ett spjut som gick rakt igenom dom.

D´kondar hade inte avsett att döda Charmiari, han såg fram emot hennes pengar och att få njuta av hennes kropp igen, men hämnden för B´daard, hans bror var viktigare.

Givetvis blev det ett väldigt tumult av det hela och de förhördes ingående allihopa, men alla kunde vittna till varandras förtjänst, ingen hade varit borta och ingen hade sett varifrån spjutet kom.



Kungen och landet sörjde sin döde son, haremet och vakterna upplöstes och försvann på olika håll.

Ingen blev klok på hur han dog eller varför.

-Dom här Tangoolerna. Är det dom du dödade prinsen för? sa Dranapiri.

-Nej, för min bror som dödades av prinsen, för att han kämpade emot att ert folk dödade Tangoolerna.

-Så han dog för Tangoolerna i alla fall då?

Dranapiri blev inte klok han heller.